# Kritik mot Utvecklingsnämnden i Helsingborgs kommun för att ha genomfört ett oanmält hembesök inom ramen för en utredning om
försörjningsstöd

JO 2015-06-30 dnr 4091-2014

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2015-06-30             4091-2014             1 (6)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Utvecklingsnämnden i Helsingborgs kommun för att ha
                        genomfört ett oanmält hembesök inom ramen för en utredning om
                        försörjningsstöd


                          Beslutet i korthet: I anslutning till ett oanmält hembesök i ett ärende om
                          försörjningsstöd gjorde socialsekreterarna vissa iakttagelser genom ett köksfönster i
                          en loftgång utanför sökandens bostad. Nämnden får kritik för det oanmälda
                          hembesöket. Däremot anser JO att utredningen inte ger underlag för att hävda att
                          socialsekreterarna vidtog några otillbörliga åtgärder för att försöka få insyn i
                          sökandens bostad. JO har därför inte några synpunkter i den delen.

## Anmälan

I en anmälan och en kompletterande skrivelse till JO framförde AA klagomål
                        mot utvecklingsnämndens förvaltning i Helsingborgs kommun. Han anförde i
                        huvudsak följande: Efter att han hade ansökt om försörjningsstöd som
                        inneboende hos en tjejkompis gjorde socialsekreterare vid förvaltningen på eget
                        initiativ ett hembesök hos honom utan att först meddela honom om detta. Han
                        kände sig tvingad att släppa in dem. I samband med hembesöket tittade
                        socialsekreterarna även in genom köksfönstret, vilket var mycket kränkande.
                        Förvaltningen gjorde utifrån sina iakttagelser genom köksfönstret och vid
                        hembesöket felaktigt bedömningen att han och hans hyresvärd levde under ett
                        s.k. parliknande förhållande och beslutade att inte bevilja honom
                        försörjningsstöd. Han har överklagat beslutet.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in journalanteckningar och det aktuella beslutet
                        angående försörjningsstöd från förvaltningen. Därefter begärde JO att
                        Utvecklingsnämnden i Helsingborgs kommun skulle yttra sig över vad AA hade
                        anfört i sina skrivelser vad gällde hembesöket.

                        I remissvaret anförde nämnden i huvudsak följande:

                                  Varför hembesök?
                                  I det aktuella fallet gjordes ett hembesök 2014-07-07 av socialsekreterare BB och
                                  CC; då det fanns oklarheter i underlaget kring boendeadress samt samboskap
                                  alternativt inneboendesituation, i den sökandes ansökan av försörjningsstöd. Vid



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                            Dnr 4091-2014        Sid 2 (6)




      kontakt i telefon 2014-06-19 uppger AA att han sammanbor med sin flickvän;
      han uppmanas att komma tillsammans med henne för att söka försörjningsstöd. Vid
      nybesök 2014-06-25 kommer AA ensam och uppger då att han är inneboende
      hos en tjejkompis, och inte är tillsammans med flickvännen längre. Han uppger
      vidare att han skulle flytta in till flickvännen men att han istället bor på […] hos sin
      tjejkompis [DD]
      Vilka rutiner grundas det på?
          För att bedöma om hyreskostnaden är skälig.
          För att bedöma eventuellt sammanboende/inneboende.
      Vid tidigare tillfällen uppgavs fakta som inte var samstämmiga om vilken
      boendeadress som var aktuell. Oklarheter kring samboskap alternativt
      inneboendeförhållanden var inte heller säkerställda för att kunna besluta om det
      ekonomiska biståndets storlek. Handläggaren ville därmed få klarhet i
      boendeförhållandena innan beslut om bistånd fattades.

      Bemötandet enligt handläggaren
      Socialsekreterarna ringde AA från kontoret innan hembesöket skedde. De fick
      inget svar men ringde ytterligare en gång från mobiltelefonen utanför
      ytterdörren. Eftersom de skulle på ytterligare ett hembesök tänkte de återkomma
      med ytterligare ett samtal. De förklarade varför de var där och frågade om det
      gick bra att hembesök gjordes; varpå AA släppte in handläggarna. De frågade om
      AA kunde visa lägenheten. Handläggarna erbjöds kaffe men avböjde då de strax
      skulle tillbaka till kontoret. Handläggarna backade och gick därifrån då AA började
      bli upprörd.

      Bemötande
      Huvudprincipen om integritet och den sökandes egen beskrivning av sin
      situation är grundläggande för socialtjänstens verksamhet. Vid ansökanstillfället
      läggs det stor vikt vid att den sökande är införstådd med de rutiner och regelverk
      som följs för att fastställa rätten till ekonomiskt bistånd. Handläggaren har informerat
      muntligen och skriftligen om detta vid ansökningstillfället. Handläggaren ringde före
      besöket och fick tillåtelse att stiga in i lägenheten.
      Det egna ansvaret över sin livssituation och även vikten av den enskildes eget
      ansvar att lämna riktiga uppgifter är tongivande. Med den grundprincipen i
      fokus; var det befogat att göra ett oanmält hembesök för att kunna bilda sig en
      uppfattning om vilken adress och under vilka förhållanden den sökande bodde då
      AA före hembesöket lämnat motstridiga uppgifter till grund för bedömning av hyra
      och att olika adresser var aktuella vid söktillfället.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter och JO:s tidigare uttalanden om hembesök
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat
sätt har enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:452), SoL, rätt till bistånd av
socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd).

Av 11 kap. 1 § SoL följer att socialnämnden ska inleda en utredning när någon
har ansökt om försörjningsstöd. När nämnden gör en utredning om rätten till
försörjningsstöd ska den iaktta socialtjänstens s.k. portalparagraf, 1 kap. 1 §
                                                                   Dnr 4091-2014      Sid 3 (6)




andra stycket SoL, om att verksamheten ska bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet.

JO har i flera ärenden behandlat frågor som rör förutsättningarna för att göra
hembesök inom ramen för en utredning om rätt till försörjningsstöd (se bl.a. JO
2011/12 s 377, dnr 6514-2009 m.fl., JO 2011/12 s. 392, dnr 2542-2009, JO
2013/14 s. 387, dnr 2737-2011 och JO 2013/14 s. 392, dnr 2914-2011).

Av JO:s uttalanden i nämnda beslut framgår bl.a. följande. Socialnämnden –
dess förvaltning och tjänstemän – kan i vissa ärenden ha ett befogat intresse av
att få göra ett hembesök i en biståndssökandes bostad för att kunna bilda sig en
uppfattning om vilka hjälpbehov som finns och i vad mån den enskilde har rätt
till bistånd från socialnämnden. Det kan t.ex. vara svårt för beslutsfattaren att
avgöra om den biståndssökande verkligen bor på en uppgiven adress eller om
han eller hon är sammanboende med någon annan. Den enskilde kan också
sakna möjlighet att ta fram egentlig bevisning som stöder de uppgifter som han
eller hon har lämnat om sina förhållanden och sitt stödbehov. Ett verksamt sätt
att få klarhet i fråga om de faktiska förhållandena kan uppenbarligen vara att
tjänstemän vid socialnämndens förvaltning gör iakttagelser i samband med ett
hembesök. Hembesök är dock ett utredningsmedel som inte får användas utan
vidare och som måste hanteras med stor försiktighet. Det kan aldrig bli fråga
om att socialnämnden mot den enskildes vilja bereder sig tillträde till hans eller
hennes bostad. Ett sådant intrång kan nämligen strida mot regeringsformens och
Europakonventionens bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Ett
hembesök får alltså inte vara påtvingat utan måste ske med den enskildes
samtycke. Det bör understrykas att frivilligheten måste vara reell.
Grundlagsskyddet får inte kringgås genom att myndigheten genom ett hotfullt
uppträdande eller genom antydningar om att den enskilde är tvungen att öppna
sitt hem för ett besök förmår den berörde att godta en sådan begäran.

När det gäller s.k. oanmälda hembesök uttalade jag i ett beslut den 21 juni 2011
(JO 2011/12 s. 392, dnr 2542-2009) bl.a. följande. Principerna om
självbestämmanderätt och integritet är grundläggande för socialtjänstens
verksamhet. Utrymmet för att inom ramen för ett ärende som rör rätt till
försörjningsstöd göra oanmälda hembesök torde således vara mycket begränsat
och bör kunna godtas endast i undantagsfall, t.ex. om socialtjänsten befarar att
det föreligger en nödsituation. I andra fall ska socialtjänsten, om den anser att
det är nödvändigt att göra ett hembesök, diskutera saken med den enskilde så att
denne får möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera det
intrång i den personliga integriteten som ett hembesök otvivelaktigt utgör.

I ett beslut den 8 november 2012 (JO 2013/14 s. 387, dnr 2737-2011) påpekade
jag återigen vikten av att den enskilde ges verklig möjlighet att ta ställning till
frågan om hembesök. I det fallet genomförde förvaltningen ett hembesök med
kort varsel, i direkt anslutning till den enskildes besök vid förvaltningen, trots
att den biståndssökande först hade uppgett att det inte gick att göra hembesöket
                                                                        Dnr 4091-2014       Sid 4 (6)




den aktuella dagen men sedan samtyckte till att så skedde. Jag ifrågasatte om
det givna samtycket verkligen var reellt och om den sökande hade fått
tillräckligt utrymme för att ta ställning till om hon ville acceptera hembesöket
eller inte. Mot bl.a. denna bakgrund framstod det som om förvaltningen i det
fallet eftersträvade samma effekt som av ett oanmält hembesök.

I ett beslut den 17 december 2012 uttalade jag mig om en förvaltnings rutiner
för hembesök (JO 2013/14 s. 392, dnr 2914-2011). I det fallet genomförde
förvaltningen regelmässigt en ”hembesöksrunda” i ärenden rörande
försörjningsstöd. Ett hembesök kunde enligt förvaltningens rutin vara ”helt
spontant” då utredarna ringde på dörren utan föranmälan. Det kunde också vara
”halvspontant”, då utredarna ringde strax innan, t.ex. nere i porten, och
berättade att de var på väg. Mot bakgrund av vad jag hade uttalat om oanmälda
hembesök ansåg jag att denna rutin inte var godtagbar.

Hembesöket den 7 juli 2014
Av utredningen framgår att AA kontaktade förvaltningen den 19 juni 2014 för
att ansöka om försörjningsstöd och att han sedan besökte förvaltningen den 25
juni. Den 7 juli genomförde två socialsekreterare ett hembesök i AA:s bostad
strax före kl. 9 på morgonen. Den 9 juli beslutade förvaltningen att avslå AA:s
ansökan om försörjningsstöd vad gällde bl.a. hyreskostnad för juli då man
bedömde att han hade en hushållsgemenskap med den kvinna han bodde hos
och att det inte ansågs rimligt att han skulle ses som ensamstående. I beslutet,
under rubriken Bostad, sägs bl.a. följande:

      På det oanmälda hembesöket 140707 öppnar ingen dörren och AA rings upp
      men ingen svarar. Det kommer ett SMS från AA där han skriver att han inte kan
      prata just nu. Socialsekreterare CC tittar in genom köksfönstret, där man även
      kan se rakt in i vardagsrummet och ser inte att AA kommer upp därifrån, när han
      till sist öppnar dörren. Han uppger att han sov och att vi väckte honom. […].
Av journalanteckningar som upprättades efter avslagsbeslutet den 9 juli 2014
framgår att AA tog kontakt med enhetschefen och uppgav att han kände sig
kränkt av hembesöket och förvaltningens bedömning att han och hyresvärden
DD var sammanboende. AA överklagade det aktuella beslutet och begärde även
att förvaltningen skulle ompröva det. Förvaltningen beslutade dock den 22 juli
att vidhålla sitt tidigare beslut. I omprövningsbeslutet, under rubriken
Beslutsmotivering, framgår följande beträffande hembesöket den 7 juli:
      Med anledning av att AA inkommer med olika uppgifter görs ett hembesök för
      att klargöra boendeförhållandet. Inför hembesöket rings AA upp men ingen
      svarar. Trots detta planeras ett hembesök för att kunna utreda rätten till bistånd.
      Undertecknad och socialsekreterare CC knackar på och väntar ett tag. AA
      skickar då ett sms till undertecknad där det står ”Kan inte prata just nu. Jag
      ringer om en stund” kl. 8.38. Från det att AA skickar sms till att han slutligen
      öppnar och släpper in undertecknad samt socialsekreterare CC, står vi på
      loftgången utanför. Eftersom köksfönstret är precis bredvid ytterdörren står CC
      vid fönstret och kan se in. CC kan se ända in till vardagsrummet och soffan, men
      ser aldrig AA komma därifrån (vardagsrummet) när dörren väl öppnas. Trots att
      han uppgett att vardagsrummet är hans sovrum.
                                                                       Dnr 4091-2014        Sid 5 (6)




      AA öppnar sedan dörren iklädd i morgonrock och ser nyvaken ut och uppger att
      vi väckte honom. Han frågar varför hembesöket ska göras. Undertecknad
      förklarar att hembesök görs för att få en klarhet i hans boendesituation. AA
      ursäktar sig och vill ordna upp lite grejer och stänger dörren igen. […] Det tar ca
      1–2 minuter innan AA öppnar återigen och släpper in oss och erbjuder oss kaffe
      som undanbedjes.
Nämnden har i sitt remissvar uppgett att socialsekreterarna ringde till AA från
kontoret innan hembesöket gjordes, men att han inte svarade, och att man
ringde honom på nytt när man stod utanför hans ytterdörr. Enligt nämnden
släppte AA in socialsekreterarna sedan de frågat om de fick komma in och
förklarat varför de var där. Nämnden har ansett att ett oanmält hembesök var
befogat i det är fallet för att kunna bilda sig en uppfattning om på vilken adress
och under vilka förhållanden AA bodde, då han före hembesöket hade lämnat
motstridiga uppgifter.

Det är utrett att AA lät socialsekreterarna komma in i bostaden. Med den
utgångspunkten var det alltså inte fråga om ett intrång i strid med
regeringsformens skydd mot husrannsakan. Genom det som har kommit fram i
utredningen råder det dock ingen tvekan om att hembesöket hos AA var
oanmält. Utredningen ger intryck av att socialsekreterarna ville överraska AA
med ett oanmält hembesök eftersom man ifrågasatte de uppgifter som han
tidigare hade lämnat om sin boendesituation. En sådan anledning till ett oanmält
hembesök är enligt min mening inte acceptabel. Även om AA släppte in
socialsekreterarna fanns det i den aktuella situationen en stor risk för att
frivilligheten inte var reell utan att AA kände sig tvingad att gå med på
hembesöket. I en situation som denna, då förvaltningen ansåg att det var
nödvändigt med ett hembesök, skulle man alltså först ha diskuterat saken med
AA i lugn och ro så att han fick en verklig möjlighet att ta ställning till om han
ville acceptera ett hembesök från förvaltningen. Genom det oanmälda
hembesöket har handläggarna inte visat AA den respekt för hans
självbestämmanderätt och integritet som ska prägla socialtjänstens verksamhet.
Jag är därför kritisk till förvaltningens agerande.

AA har framfört att det var integritetskränkande att socialsekreterarna tittade in
genom köksfönstret när de stod utanför hans ytterdörr. I det här sammanhanget
vill jag rent allmänt framhålla att det naturligtvis inte är godtagbart att genom
mer aktiva åtgärder försöka få insyn i en sökandes bostad i samband med ett
hembesök, t.ex. att klättra upp på något föremål eller liknande. I det här fallet
ger inte utredningen underlag för att hävda att socialsekreterarna vidtog någon
otillbörlig åtgärd då insynen genom köksfönstret verkar ha varit spontan och
svår att undgå med tanke på fönstrets placering bredvid ytterdörren i loftgången.
Jag har därför inte några synpunkter på socialsekreterarnas agerande i den
delen.
                                                                   Dnr 4091-2014   Sid 6 (6)




Vad i AA har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats ovan.
