# En kommunal nämnds krav på särskild bevisning för beviljande av dispens från kommunens renhållningsordning har ansetts oförenligt med förvaltningsrättsliga principer om bevisprövning

JO 2001-06-15 dnr 4100-1999

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2001-06-15          4100-1999              1 (3)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En kommunal nämnds krav på särskild bevisning för beviljande av
                        dispens från kommunens renhållningsordning har ansetts oförenligt
                        med förvaltningsrättsliga principer om bevisprövning

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Gatu- och räddningsnämnden i
                        Värmdö kommun och uppgav följande. Hans hustru äger en fastighet i Värmdö
                        kommun och hade ansökt om dispens enligt 36 § i kommunens
                        renhållningsordning från kravet på sop- och latrinhämtning. Ansökan hade
                        avslagits. För att bevilja sådan dispens i de fall då en fastighetsägare haft dispens i
                        mer än tre år uppställer kommunen ett krav på att denne genom att redovisa
                        uppsagda avtal avseende t.ex. el och telefon skall styrka att fastigheten är obebodd.

                        I anmälan kritiserade AA nämndens krav på särskild bevisning för att bevilja
                        dispens och ifrågasatte också värdet av denna bevisning. Han framförde även andra
                        klagomål mot Värmdö kommun m.fl.

                        Av till anmälan fogade handlingar framgick bl.a. följande. I en skrivelse från
                        gatukontoret i Värmdö kommun den 2 december 1998 rubricerad ”Beträffande
                        dispens från sophämtning på grund av obebodd fastighet i mer än 3 år” och
                        undertecknad av renhållningschefen BB redogjordes för förutsättningarna för
                        beviljande av dispens. I skrivelsen angavs bl.a. att fastighetsägare ombads ”att
                        redovisa styrkta skäl till att fastigheten även under 1999 kommer att vara obebodd,
                        t.ex. att el- och teleabonnemang är uppsagda eller liknande, för att dispens skall
                        kunna erhållas”. AA hade den 30 december 1998 för sin hustrus räkning ansökt om
                        dispens på en av Värmdö kommun upprättad förtryckt blankett benämnd ”Intyg
                        obebodd fastighet”. Han intygade i ansökan att fastigheten inte skulle utnyttjas
                        under år 1999. I en skrivelse den 4 januari 1999 framförde gatukontoret att ansökan
                        var ofullständig och hänvisade till vad som hade anförts i den av gatukontoret
                        tidigare utsända skrivelsen. Vidare angavs att om komplettering inte hade kommit
                        in senast ett angivet datum skulle ansökan komma att avslås. Genom
                        delegationsbeslut den 20 januari 1999 avslog nämnden ansökan med motiveringen
                        att den var ofullständig.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                      Dnr 4100-1999    Sid 2 (3)



Utredning
Anmälan remitterades till Gatu- och räddningsnämnden i Värmdö kommun bl.a.
beträffande vad AA hade anfört avseende det krav för beviljande av dispens från
renhållningsordningen som nämnden uppställt genom att fastighetsägare på särskilt
sätt skulle styrka att fastigheten skulle komma att vara obebodd.

Gatu- och räddningsnämnden beslutade den 14 december 1999 att som svar på
remissen endast meddela att dispens för obebyggd fastighet hade beviljats för år
1999 enligt gatu- och räddningsnämndens beslut § 244 samt att nämnden enligt
samma beslut uppdragit till gatukontoret att se över rutinerna för kontroll av
dispenser.

Eftersom gatu- och räddningsnämnden sålunda inte hade yttrat sig i det avseende
som angavs i remissen beslutade JO om förnyad remiss till nämnden.

I ett den 22 februari 2000 beslutat yttrande anförde gatu- och räddningsnämnden
följande (bilagan utesluten här).

      1) Gatu- och räddningsnämndens arbetsutskott beslutade 1996-01-16 om ytterligare
      kontroll av de som haft dispens mer än tre år. Sedan beslutet togs har gatukontoret
      tagit över abonnentregistren i egen regi. Detta har gjort det möjligt att förbättra
      rutinerna för kontroll av dispens utan att kräva in bevis på att el-abonnemang har
      sagts upp eller liknande. Därför gäller inte dessa rutiner längre. Nuvarande rutiner
      biläggs detta protokoll.
      –––
AA kommenterade remissyttrandet.

I beslut den 15 juni 2001 anförde JO Berggren följande.

Nämndens krav på särskild bevisning
Jag vill inledningsvis klargöra att granskningen i denna del enbart har tagit sikte på
principiella frågor beträffande gatu- och räddningsnämndens krav på att
fastighetsägare skulle förebringa särskilda handlingar för att styrka att en fastighet
skulle komma att vara obebodd.

Gatu- och räddningsnämnden har genom två remisser uppmanats att yttra sig över
AA:s klagomål avseende det av nämnden tillämpade kravet på särskild bevisning.
Trots detta kan jag konstatera att nämnden i remissyttrandena inte har berört varken
grunderna för eller lämpligheten av detta krav. Av det senare remissyttrandet
framgår att nämnden inte längre tillämpar det särskilda beviskravet. Yttrandet ger
emellertid intrycket av att skälet därtill är att nämndens rutiner rörande
dispensärenden har förbättrats och att nämnden därför anser att det inte längre finns
något behov av ett särskilt krav på bevisning.

Inom förvaltningsrätten liksom inom rättsordningen i övrigt gäller principen om fri
bevisföring. Den innebär att en part i ett mål eller ett ärende är fri att åberopa olika
slag av bevisning till stöd för sin sak. Undantag härifrån gäller endast om det av en
specialförfattning framgår att en omständighet endast kan styrkas på visst sätt –
med ett visst bevismedel. Principen om fri bevisföring kompletteras av principen
                                                                  Dnr 4100-1999   Sid 3 (3)




om fri bevisvärdering; myndigheterna får vid prövningen fritt bedöma värdet av
den framlagda bevisningen. De nu nämnda principerna brukar med ett gemensamt
namn kallas den fria bevisprövningens princip (se bl.a. Ragnemalm,
Förvaltningsprocessrättens grunder, 7 u. s. 75 f.).

Det av gatu- och räddningsnämnden tillämpade kravet på viss bevisning har inte
haft stöd i någon författning. Det särskilda beviskravet har föranlett att prövningen
blivit alltför begränsad; att en fastighetsägare inte kan förebringa handlingar som
visar att el- och telefonabonnemang eller liknande har sagts upp utesluter inte att
fastighetsägaren på annat sätt kan göra sannolikt att fastigheten kommer att vara
obebodd. Nämndens rutiner för prövning av dispensärenden har således enligt min
mening inte varit förenliga med principerna för bevisprövning inom
förvaltningsrätten.
