# Fråga om en socialnämnd utan tillräckliga skäl hade inlett en s.k. barnavårdsutredning

JO 2003-10-22 dnr 4110-2002

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2003-10-22         4110-2002               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en socialnämnd utan tillräckliga skäl hade inlett en s.k.
                        barnavårdsutredning


                        AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot socialförvaltningen i Gällivare
                        kommun angående hanteringen av en anmälan om att barn for illa. Till anmälan
                        fogades vissa handlingar, däribland delar av dom och protokoll från Stenungsunds
                        tingsrätt.

                        Av anmälan och de bifogade handlingarna framgick bl.a. följande. AA har tre barn
                        tillsammans med BB. En vårdnads- och umgängestvist rörande barnen pågick vid
                        Stenungsunds tingsrätt. I interimistiska beslut den 13 februari 2002 respektive den
                        28 juni 2002 beslöt tingsrätten att för närvarande inte förordna om umgänge för
                        barnen med fadern. Den 12 september 2002 förordnade tingsrätten att vårdnaden
                        om barnen skulle tillkomma AA ensam och att barnen hade rätt till umgänge med
                        sin far med början höstlovet 2002. Vad tingsrätten förordnat om vårdnad och
                        umgänge skulle gälla även för tiden till dess domen vunnit laga kraft.

                        BB gjorde den 21 oktober 2002 en anmälan till socialförvaltningen i Gällivare
                        kommun om att barnen for illa då de inte tilläts ha kontakt med honom och då
                        umgänge, fastställt i dom, förhindrats. I anledning av anmälan tillskrev
                        socialförvaltningen AA och önskade få höra hennes syn på saken innan beslut togs
                        om utredning skulle inledas eller ej.

                        AA, som ifrågasatte socialförvaltningens handläggning i denna del, anförde att
                        BB:s anmälan till socialförvaltningen gjordes fyra dagar innan barnens rätt till
                        umgänge skulle infalla, att socialförvaltningen kände till att umgänget skulle
                        påbörjas den 25 oktober och att BB inte hade haft umgängesrätt under tiden före
                        domen.

                        Enligt AA informerades hon av sektionsledaren CC om att CC varit i kontakt med
                        tingsrätten den 29 oktober 2002 och fått beskedet att AA och BB fortfarande hade
                        gemensam vårdnad eftersom BB överklagat domen. Enligt CC innebar detta att BB
                        även hade rätt att få ta del av beslutet huruvida utredning skulle inledas eller ej. AA
                        ifrågasatte om inte CC hade gjort sig skyldig till tjänstefel.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 4110-2002     Sid 2 (4)




Inledningsvis rekvirerades socialförvaltningens personakter rörande barnen.
Därefter remitterades AA:s anmälan till Socialnämnden i Gällivare kommun för

## Utredning

utredning och yttrande. Utredningen skulle särskilt avse vilka frågor en utredning
enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) skulle ha belyst.

Sociala utskottet överlämnade ett tjänsteutlåtande som svar på remissen. I
tjänsteutlåtandet anfördes huvudsakligen följande.

      AA framför i sin skrivelse till JO att hon är missnöjd över att CC vid anmälan till
      socialförvaltningen 021021 gjort bedömningen att båda föräldrar är vårdnadshavare
      och att CC därmed i brev 021031 skriver till AA att även fadern har rätt att ta del av
      beslutet huruvida utredning skall inledas eller ej.
      Om detta kan sägas att CC 021029 varit i kontakt med skattekontoret i Skellefteå
      och tingsrätten i Stenungsund för att kunna få bekräftat om AA vid tillfället var
      ensam vårdnadshavare eller ej. Den information som då lämnas först av
      skattekontoret är att båda föräldrarna har gemensam vårdnad om dottern DD. Vid
      den senare kontakten (samma dag) med tingsrätten så uppges att den dom om
      enskild vårdnad som AA hänvisat till inte vunnit laga kraft i och med att fadern
      överklagat beslutet till hovrätten. Någon uppgift om att tingsrättens beslut
      beträffande vårdnad och umgänge skall gälla även för tiden till dess domen vinner
      laga kraft, ges inte från tingsrätten.
      CC gör därmed, utifrån de uppgifter hon fått och som hon ”i god tro” utgår ifrån är
      riktiga, den bedömningen att båda föräldrar fortfarande är vårdnadshavare och
      handlägger ärendet utifrån detta. 021125 när CC via skattekontoret i Skellefteå får
      information om tillägget i domen, ”att beslutet skall gälla även i avvaktan på att
      domen vinner laga kraft”, så handläggs ärendet fortsättningsvis utifrån att modern är
      ensam vårdnadshavare.
      Beträffande vad som skulle ha belysts i en utredning enligt SoL 11 kap. 1 § så kan
      sägas att utgångspunkten skulle ha varit vad som framkom i anmälan 021021 dvs att
      ”dottern DD far illa pga att hon hindras att hålla kontakten med sin far samt att det
      umgänge som finns fastställt i dom inte har kommit till stånd”. Vid telefonkontakt
      med AA 021114 så ställer AA frågan vad som skall utredas och får då av
      socialsekreterare EE information om ”handläggningen av ärendet” (se kopia av
      journalanteckning 021114, här utelämnad, JO:s anm.). Informationen handlar om
      att man vill träffa AA för att
      – resonera om innehållet i anmälan
      – AA skall få bemöta/ge sin syn på de inkomna uppgifterna i anmälan.
      Vidare informeras AA om att de inkomna uppgifterna från fadern, hennes egna
      uppgifter samt uppgifter utifrån tidigare kännedom i ärendet vägs samman och att
      beslut därefter tas huruvida utredning skall inledas eller ej.
      Slutligen kan sägas att CC 021210 beslutar, utifrån den kännedom som
      socialförvaltningen har i ärendet, att utredning jml SoL 11 kap. 1 § inte skall inledas.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 22 oktober 2003 anförde JO André följande.

Rättsliga utgångspunkter
Enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) skall socialnämnden utan dröjsmål
inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till
nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. När
nämnden får in en anmälan om att ett barn far illa skall den skyndsamt ta ställning
till om någon åtgärd från nämndens sida kan vara påkallad. En sådan s.k.
                                                                       Dnr 4110-2002    Sid 3 (4)




förhandsbedömning grundas i första hand på innehållet i anmälan och
förvaltningens tidigare kännedom om den som avses med anmälan.

En viktig bedömning som alltid bör göras innan en utredning sätts i gång är
huruvida påstådda sakförhållanden kan leda till någon åtgärd av nämnden. En
utredning bör alltså inte inledas om det redan från början står klart att nämnden inte
kan eller bör vidta några åtgärder. En utredning får inte bedrivas för sin egen skull
(se prop. 1979/80:1, Del A, s. 562).

I en konflikt mellan föräldrar i frågor rörande barnen har socialtjänsten flera viktiga
uppgifter. Nämnden skall agera utifrån vad som är bäst för barnen. I allmänhet bör
förvaltningen försöka förmå föräldrarna att komma överens. I annat fall är det
domstol som på talan av en förälder förordnar i frågor om vårdnad, boende och
umgänge. För att säkerställa vad domstol förordnat ligger det närmast till hands att
begära verkställighet hos länsrätten enligt bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken.
Socialnämnden kan framtvinga en lösning i frågor rörande barnen endast i sådana
fall då ett ingripande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU) är motiverat.

## Bedömning

Bedömning
Av utredningen framgår att socialförvaltningen i Gällivare kommun – på grund av
en anmälan från fadern – den 7 januari 2002 inledde s.k. barnavårdsutredningar
rörande de nu aktuella barnen. Fadern uppgav i sin anmälan bl.a. att det pågick en
vårdnadstvist och att modern undanhöll barnen från umgänge med honom.
Utredningarna avslutades den 6 maj 2002 utan vidare åtgärder.

Fadern gjorde i sin anmälan den 21 oktober 2002 på nytt gällande att barnen
förhindrades att ha kontakt med honom och att det umgänge som fanns fastställt i
dom inte hade kommit till stånd. Han uppgav därvid enligt en journalanteckning
bl.a. följande.

      BB uppger att han nu ordnat flygbiljetter till det umgängestillfälle, som enligt BB
      finns reglerat i dom, som är under höstlovet (25/10 och en vecka framåt).
Vad gällde umgänget framgår av journalanteckningarna att förvaltningen hänvisade
honom till att kontakta länsrätten för att begära verkställighet. Förvaltningen
bestämde samma dag att kontakt med modern skulle tas och därefter skulle beslut
fattas om utredning skulle inledas eller ej. Den 10 december 2002 beslutade
förvaltningen att inte inleda en utredning och angav som skäl bl.a. att det som

## Anmälan och bakgrund

anmälan avsåg var sådant som främst skulle avhandlas inom ramen för
familjerättens område.

BB:s anmälan till nämnden föranledde socialförvaltningen att dels ta kontakt med
AA på telefon, dels kalla henne till ett personligt möte.

BB:s anmälan till socialnämnden rörande ”umgängessabotage” gjordes strax efter
det att tingsrätten i en dom förordnat om visst umgänge men innan det första
umgängestillfället skulle äga rum. Vid sitt samtal med förvaltningen uppgav fadern
                                                                  Dnr 4110-2002    Sid 4 (4)




att han förberett sig att hos länsrätten ansöka om verkställighet av domen angående
umgänge. Mot bakgrund härav, och med hänsyn till den kännedom som nämnden
sedan tidigare hade om familjens förhållanden, kan det diskuteras om
omständigheterna var sådana att nämnden skulle ha kunnat inleda en ny utredning
rörande barnen. Det kan därför ifrågasättas om det var motiverat att ta kontakt med
AA – och då särskilt att kalla henne till ett möte – i anledning av BB:s anmälan.
Det hade under alla förhållanden legat närmare till hands för förvaltningen att,
innan den tog kontakt med modern, inhämta uppgifter från fadern om huruvida
umgänget under höstlovet kom att äga rum eller inte.

Vad som i BB:s anmälan skulle kunna föranleda någon åtgärd av nämnden framgår
inte helt klart av nämndens yttrande. Det råder därför viss osäkerhet om varför
nämnden anser att det kunde ha blivit aktuellt att inleda en utredning enligt 11 kap.
1 § socialtjänstlagen. Oavsett hur det förhöll sig vill jag dock inte utesluta att det
ibland kan uppstå situationer när det finns anledning att inleda en sådan utredning
när en förälder förhindras att utöva umgänge med sitt barn. Hur socialnämnden
skall agera i en situation som den förevarande kan därför inte besvaras generellt.
Ytterst blir det fråga om en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Mot den bakgrunden och då någon utredning i förevarande fall inte kom att inledas
finner jag inte skäl att göra något ytterligare uttalande i saken.

I tvister om vårdnad, boende och umgänge är det snarare regel än undantag att
domstolen förordnar att avgörandet omedelbart skall lända till efterrättelse. För att
försäkra sig om vad som verkligen gällde borde socialsekreteraren i förevarande
fall därför inte ha nöjt sig med de inhämtade uppgifterna utan borde ha tagit reda
på om ett sådant förordnande fanns. Den omständigheten att missförståndet i denna
del inte synes ha inneburit att fadern faktiskt fick tillgång till information som han
inte hade rätt till ändrar inte denna bedömning.
