# Kritik mot socialförvaltningen i Krokoms kommun för hanteringen av ett önskemål om anonymitet i en orosanmälan till socialtjänsten

JO 2015-03-17 dnr 4121-2013

BESLUT
                                                                         Datum                Dnr                    Sid
                                                                         2015-03-17           4121-2013             1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot socialförvaltningen i Krokoms kommun för hanteringen av
                        ett önskemål om anonymitet i en orosanmälan till socialtjänsten


                          Beslutet i korthet: I en skrivelse till socialtjänsten om två barns hemförhållanden
                          uppgav avsändarna, som undertecknade skrivelsen med sina namn, att de ville vara
                          anonyma. Socialförvaltningen behandlade skrivelsen som en anmälan om oro för
                          barn. Skrivelsen lämnades ut till barnens vårdnadshavare under förvaltningens
                          handläggning av anmälan.
                          Eftersom anmälarna hade angett sina namn hade de själva röjt sin identitet och kunde
                          därmed inte råda över frågan om anonymitet. Myndigheten var skyldig att göra en
                          sekretessprövning innan uppgifterna lämnades ut. JO har inte underlag för att uttala
                          någon kritik när det gäller frågan om de överväganden som förvaltningen gjorde i det
                          avseendet innan skrivelsen lämnades ut. Enligt JO:s mening följer det dock av
                          myndigheternas allmänna serviceskyldighet enligt 4 § förvaltningslagen att
                          förvaltningen borde ha upplyst anmälarna om att man inte kunde garantera dem
                          anonymitet utan att myndigheten skulle pröva och besluta i den frågan.
                          Socialförvaltningen kan inte undgå kritik för underlåtenheten att informera anmälarna
                          om den saken.

## Anmälan

AA klagade på socialförvaltningen i Krokoms kommun. Hon var missnöjd med
                        hanteringen av ett önskemål om att få vara anonym som hade framförts i en
                        skrivelse till socialtjänsten.

                        AA uppgav i huvudsak följande. Hennes föräldrar bor granne med en familj
                        som har haft diverse problem. I familjen finns två små barn. Hennes föräldrar
                        har flera gånger hört hur barnens föräldrar har skrikit åt barnen och lämnat dem
                        ensamma när de åkt i väg med bilen. På grund av detta skickade hennes
                        föräldrar ett brev till socialförvaltningen där de beskrev situationen och undrade
                        om det inte var möjligt för barnen att få komma bort en tid under sommaren.
                        Skrivelsen var inte tänkt som en anmälan om missförhållanden utan mer en
                        önskan om att barnen skulle få utstå mindre skrik och påhopp under en tid.
                        Föräldrarna undertecknade brevet med sina namn men skrev tydligt att de ville
                        vara anonyma. En tid därefter blev hennes mamma uppringd av en social-
                        sekreterare som berättade att det hade kommit in en ”motanmälan” från
                        mamman i grannfamiljen. I motanmälan bemöttes bl.a. de uppgifter som hennes



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                          Dnr 4121-2013         Sid 2 (4)




föräldrar hade lämnat i brevet till förvaltningen. Hennes föräldrar förstod på det
sättet att grannfamiljen hade fått reda på vilka som hade skrivit brevet till
förvaltningen, trots deras önskan om anonymitet. Socialsekreteraren menade att
det inte var möjligt att vara anonym samtidigt som man anger sina namn i ett
brev. Om det inte är möjligt att vara anonym borde en förvaltningsmyndighet
vara skyldig att informera dem som har begärt anonymitet. Hennes föräldrar har
senare fått ta emot allvarliga hot som en följd av att de inte fick vara anonyma.

Utredning
JO begärde att Socialnämnden i Krokoms kommun skulle yttra sig över
anmälan. I remissvaret anfördes i huvudsak följande:

      Brev inkommer till Socialnämnden i Krokoms kommun den 2 maj 2013, brevet är
      daterat den 30 april 2013. Brevet innehåller oro för två barn boende i Krokoms
      kommun. I anmälan framgår att [anmälarna] önskar vara anonyma. Brevet är
      undertecknat med namn.
      Förhandsbedömningen som följde inkommen anmälan utfördes av social-
      sekreterare BB. Handläggaren har delgett att vårdnadshavarna till de barn anmälan
      berör önskade en kopia av inkommen anmälan under förhandsbedömningen. De
      fick ta del av denna då de har partsinsyn och således har rätt till detta enligt lag. I
      anmälan står anmälarnas namn och vårdnadshavarna fick således kunskap om vilka
      som förmedlat en oro för barnen till socialnämnden.
      Den information som fanns nedskriven i aktuell anmälan visar genomgående
      vilka personer som delgett socialnämnden informationen, den är vidare undertecknad
      med namn. Den socialsekreterare som hanterade anmälan och utförde förhands-
      bedömning i ärendet kontaktade inte anmälarna och de fick således ej vetskap om att
      de ej skulle komma att vara anonyma. Det är en brist att denna kommunikation ej
      har skett. Det finns ej något tvingande i lagstiftningen gällande att denna
      kommunikation skall ske men det får dock anses vara av vikt att återkoppla till
      anmälare när deras önskan om anonymitet ej är möjlig. Socialnämnden kommer
      med anledning av detta verka för att en liknande situation ej skall uppstå
      framledes.
AA yttrade sig över remissvaret och uppgav bl.a. att det utifrån social-
sekreterarens sätt att uttrycka sig inte verkar som om någon sekretessprövning
gjordes innan brevet lämnades ut till barnens vårdnadshavare.

JO:s kansli hämtade in den skrivelse som AA:s föräldrar hade skickat till
socialförvaltningen i Krokoms kommun, daterad den 30 april 2013.

Bedömning
Av 26 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, följer att
sekretess gäller inom bl.a. socialtjänsten för uppgift i en anmälan eller utsaga av
en enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i
förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, endast om det kan antas att
fara uppkommer för att den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till
denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Bestämmelsens syfte är att ge skydd för anmälaren och hans eller hennes när-
stående. Sekretesskyddet avser inte bara själva namnet utan även andra
uppgifter som kan innebära att anmälarens identitet röjs. Av bestämmelsens
                                                                    Dnr 4121-2013       Sid 3 (4)




skaderekvisit följer att en myndighet inte generellt kan utlova anonymitet för en
person som har gjort en anmälan. Det är inte heller anmälaren eller uppgifts-
lämnaren som bestämmer om sekretess ska gälla sedan han eller hon väl har
uppgett sitt namn. Det är först efter en sekretessprövning som myndigheten kan
ta ställning till om uppgiften om anmälarens identitet ska lämnas ut eller inte.
Som framgår av skaderekvisitet ger bestämmelsen endast skydd mot
repressalier av mera allvarligt slag, som t.ex. våldsövergrepp och telefonterror.
Om anmälan riktas mot någon närstående, en granne eller en arbetskamrat
skulle även påtagligt obehag av annat slag kunna räknas som ett sådant
allvarligt men som omfattas av sekretesskyddet. Däremot är det inte tillräckligt
att anmälaren anser det obehagligt i största allmänhet att den som blivit anmäld
vet vem som har gjort anmälan. Vid bedömningen av risken för men bör
avseende fästas vid t.ex. vad anmälan eller utsagan avser, den anmäldes
förhållanden och eventuella relationer mellan anmälaren och den anmälde (se
Lenberg, Geijer och Tansjö, Offentlighets- och sekretesslagen [den 1 juli 2014,
Zeteo], kommentaren till 26 kap. 5 §).

I 10 kap. 3 § OSL anges att sekretess inte hindrar att en enskild eller en
myndighet som är part i ett mål eller ett ärende hos en domstol eller en annan
myndighet och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i hand-
läggningen, tar del av en handling eller något annat material i målet eller
ärendet. En sådan handling eller ett sådant material får dock inte lämnas ut till
parten när det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt
att en sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådana fall ska myndig-
heten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den
utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan
ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

AA har klagat på socialförvaltningens hantering av den skrivelse som hennes
föräldrar (nedan makarna CC och DD) skickade in till förvaltningen. Hon har
ifrågasatt dels att makarna CC och DD inte fick vara anonyma och att skrivelsen
verkar ha lämnats ut utan att det gjordes en sekretessprövning, dels att
förvaltningen inte informerade makarna CC och DD om att de inte skulle få
vara anonyma innan skrivelsen lämnades ut.

När en socialförvaltning tar emot uppgifter om att ett barn befinner sig i en
utsatt situation har förvaltningen en skyldighet att agera och bedöma om det
finns skäl att vidta några åtgärder. Den skrivelse som makarna CC och DD
skickade till socialförvaltningen behandlades som en anmälan om oro för barn,
eftersom den innehöll vissa uppgifter om grannbarnens hemförhållanden.
Skrivelsen var undertecknad med makarna CC och DD:s namn och innehöll ett
önskemål om anonymitet: ”Vi vill naturligtvis få vara anonyma.”

Eftersom makarna CC och DD hade angett sina namn hade de själva röjt sin
identitet och kunde därmed inte råda över frågan om anonymitet i förhållande
till dem som avsågs i anmälan. I skrivelsen nämndes också andra
                                                                  Dnr 4121-2013       Sid 4 (4)




omständigheter som gjorde att deras identitet avslöjades. Myndigheten var
skyldig att göra en sekretessprövning innan uppgifterna lämnades ut. Det
framgår inte av remissvaret om socialförvaltningen gjorde en sekretessprövning
och i så fall vilka överväganden man gjorde i det avseendet innan skrivelsen
lämnades ut till de aktuella barnens vårdnadshavare. Jag har inte underlag för att
uttala någon kritik i det avseendet och finner inte anledning att vidta någon
ytterligare utredningsåtgärd i saken.

När det sedan gäller frågan om förvaltningen borde ha informerat makarna CC
och DD innan skrivelsen lämnades ut till barnens vårdnadshavare finns det, som
nämnden har anfört i remissvaret, inte någon bestämmelse som uttryckligen
reglerar detta.

Myndigheter har enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) en vidsträckt service-
skyldighet gentemot enskilda. Den innebär att varje myndighet ska lämna
upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som
rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning
som det är lämpligt. Vidare har myndigheter en skyldighet att svara på frågor
från enskilda så snart som möjligt.

Makarna CC och DD hade i skrivelsen tydligt framfört ett önskemål om att få
vara anonyma. Sättet de uttryckte sig på ger intryck av att de trodde att de själva
kunde styra över frågan om anonymitet. Enligt min mening följer det av den
allmänna serviceskyldigheten att förvaltningen i den situationen borde ha
upplyst makarna CC och DD om att man inte kunde garantera att de skulle få
vara anonyma utan att myndigheten skulle pröva och besluta i den frågan. Det
var särskilt angeläget att makarna CC och DD fick den informationen eftersom
de var grannar till den berörda familjen och då makarna CC och DD hade
uppgett att de blivit trakasserade och hotade av familjen. Nämnden har i
remissvaret medgett att man borde ha gett en återkoppling till anmälarna.
Förvaltningen kan inte undgå kritik för underlåtenheten att informera makarna
CC och DD.

Jag noterar att nämnden har uppgett att den kommer att verka för att en liknande
situation inte uppstår igen.

Ärendet avslutas.
