# Anmälan mot Socialnämnden i Vansbro kommun; fråga bl.a. om skyldighet att dokumentera uppgift om vem som hade gjort anmälan till en ledamot i socialnämnden om oro för barn

JO 2013-11-14 dnr 4133-2011

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2013-11-14              4133-2011                1 (6)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan mot Socialnämnden i Vansbro kommun; fråga bl.a. om
                        skyldighet att dokumentera uppgift om vem som hade gjort anmälan till
                        en ledamot i socialnämnden om oro för barn


                          Beslutet i korthet: En person AA ringde till en ledamot i socialnämnden och uttryckte oro
                          för barnen i en familj på orten. Det torde stå klart att AA kontaktade ledamoten i dennes
                          egenskap av befattningshavare i nämnden. I ett sådant fall ska de uppgifter som den
                          enskilde lämnar behandlas som en anmälan enligt 14 kap. 1 c § SoL. Det ankom således
                          på ledamoten att se till att de uppgifter som AA lämnade blev dokumenterade.
                          Någon uppgift om AA:s identitet noterades inte i ärendet. Eftersom det inte har kunnat
                          klarläggas att AA vid samtalet med ledamoten eller senare uppgav sitt namn riktas ingen
                          kritik mot myndigheten för att vårdnadshavaren inte kunde få veta vem som hade gjort
                          anmälan.

## Anmälan

I en anmälan till JO i augusti 2011 klagade BB på Socialnämnden i Vansbro
                        kommun för handläggningen av ett ärende som rörde hans familj. Han var miss-
                        nöjd med bl.a. att han inte hade kunnat få uppgift om vem som i juli 2010 hade
                        gjort en anmälan om oro för hans barn.

## Utredning

JO begärde ett yttrande från Kommunstyrelsen i Vansbro kommun som, sedan
                        januari 2011, är ansvarig för socialtjänsten i kommunen. I ett remissvar anförde
                        kommunstyrelsens omsorgsutskott i huvudsak följande.

                                  Begäran om utredning och yttrande till JO överlämnas till Ifo-chef CC för
                                  handläggning. Det material som har använts i detta yttrande är de dokument som
                                  finns hos individ och familjeomsorgen samt kommunens diarium. Ärendet är över
                                  ett år gammalt och socialsekreterare DD slutade sin anställning hos individ och
                                  familjeomsorgen i januari 2011 och socialnämndens ledamot EE har idag inga
                                  politiska uppdrag i Kommunstyrelsen eller de utskott som lyder under KS. Denna
                                  förändring skedde 110101.
                                  I de handlingar som finns hos individ och familjeomsorgen gällande ärendet så
                                  framkommer det att socialsekreterare DD 100723 hade telefonkontakt med
                                  socialnämndens ledamot EE som drar ärendet anonymt för socialsekreteraren. EE
                                  skulle ha blivit uppringd av någon som har vetskap om familjen och uttryckt sin oro.
                                  Möjligheter finns att konsultera ett ärende anonymt med socialtjänsten om man
                                  misstänker att ett barn far illa om man inte vet om det är tillräcklig grund för att gå



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                Dnr 4133-2011      Sid 2 (6)




vidare till en anmälan. Vid konsultation uppger man inte namn på barn, föräldrar
eller den det gäller.
I detta fall ansåg socialsekreterare DD att det fanns grunder för att gå vidare i
ärendet och socialnämndens ledamot EE namnger föräldrarna. I den dokumentation
som finns hos individ och familjeomsorgen står att socialsekreterare DD uppmanar
EE att be den som har ringt till henne att ringa till socialtjänsten. EE skall då ta
kontakt med personen i fråga och få dem att göra en anmälan till socialtjänsten.
Samma dag ringer en person till socialsekreterare DD. Den som ringer till
socialsekreterare DD uppger inte sitt namn. I en anmälan till socialtjänsten har man
rätt som enskild person att vara anonym och att anmälan från en anonym anmälare
skall tas på lika stort allvar som om någon framträder med sitt namn.
Socialtjänstemän försöker så långt det är möjligt att få en person som vill vara
anonym att framträda med sitt namn men bör ej pressas till att uppge namnet. Även
om man helst ser att anmälare uppger sin identitet och öppet svara för sina uppgifter,
kan dock i valet mellan en anonym anmälan och ingen anmälan alls det förstnämnda
många gånger vara att föredra. Om anmälan har gjorts av en myndighet, en nämnd-
ledamot eller av personal som har lagreglerad anmälningsplikt finns det inget lag-
stöd för att hemlighålla vilken myndighet som gjort anmälan eller namnet på den
som gjort anmälan.
Enligt det skrivna så tar socialsekreterare DD emot denna anmälan där anmälaren,
som enligt uppgift i mottagandet är en hon, beskriver varför det finns oro för barnen
i denna familj samt att det blir värre och värre. Dagen innan denna anmälan har man
observerat vissa saker som framkallar oro för hur barnen har det. Uppgiftslämnaren
uppger att de som har sett och hört vill p.g.a. rädsla inte göra en anmälan p.g.a. att
Vansbro är så litet.
Socialtjänsten gjorde sedan en bedömning utifrån att man träffade familjen och
barnen att det inte fanns några grunder för att inleda utredning man gjorde en s.k.
förhandsbedömning. Denna förhandsbedömning kommunicerades med Ifo-chef CC
och man kom tillsammans fram till att inte inleda utredning vilket också
kommunicerades med familjen samt att allt material som individ och familje-
omsorgen hade i verksamheten gällande ärendet skickades hem till familjen brev-
ledes 100727. Ärendet lades i den pärm som finns hos individ och familjeomsorgen
för ej inledda ärenden. Detta då familjen tidigare inte varit/var kända inom social-
tjänsten.
100809 inkommer till socialnämnden en begäran om utlämnande av uppgifter från
BB. Ifo-chef CC samtalar då med socialsekreterare DD om hon har/eller har fått
uppgift om vem den anonyma personen var som gjorde anmälan. Socialsekreterare
DD uppger att den som ringde till henne inte presenterade sig med namn och att hon
fick ej heller något namn på anmälaren från EE.
I ett brev till BB daterat 100811 informeras BB att hans efterfrågan om utlämnande
av uppgifter kommer att tas upp i socialnämndens sammanträde 100823.
Ifo-chef CC skickar ärendet vidare till socialnämnden för behandling detta då
nämndsledamot EE sitter i nämnden och bör tillfrågas av nämnden om detta samt att
skulle EE veta namnet och den som har ringt har bett att få vara anonym så är det
socialnämnden som skall ta ställning till om namnet skall sekretessbeläggas eller
inte. Någon garanti för att få sitt namn sekretessbelagt finns inte.
Ärendet kommer upp i socialnämnden 100823. EE blir tillfrågad om hon vet namnet
på den som har ringt till henne och man ber henne i så fall att lämna ut namnet under
sammanträdet. EE uppger att hon inte vet vem det är som har ringt till henne. Ifo-
chef CC redogör vilka regler som gäller för anmälningar som inkommer till
socialnämnden. Efter denna redogörelse vidhåller EE att hon inte vet namnet på den
som ringt henne. Därmed gör nämnden bedömningen att det finns inget namn att
lämna ut.
Detta protokollsutdrag skickas till familjen.
                                                                 Dnr 4133-2011     Sid 3 (6)




Enligt vad BB uppger i sin skrivelse så skulle EE ha uttryckt vid ett telefonsamtal att
hon hade kännedom om anmälarens identitet och telefonnummer och att hon skulle
kontakta anmälaren för att tala om att dennes farhågor inte stämde och att barnen i
familjen har det bra. Det framgår inte av BB:s skrivelse om familjen ställde frågan
till EE om namnet på anmälaren. Däremot måste familjen ha godkänt att EE tog
denna kontakt för att återrapportera familjens förhållanden.
I sin anmälan till JO skriver BB att han åter tillskrivit socialnämnden
101203 och efterfrågat anmälarens identitet men att detta brev ej har besvarats.
Socialnämnden har ingen kännedom att ett sådant brev har inkommit till för-
valtningen. Det finns ej någon sådan handling diarieförd vilket det borde om den har
inkommit och man hade då diariefört det under samma ärende som BB har i diariet.
Utdrag från den sidan medskickas till JO. Hade BB:s brev inkommit så hade
socialnämnden besvarat hans brev, med att man känner inte till anmälarens namn.
Detta då det inte är känt inom förvaltningen vem som har ringt och gjort anmälan
samt att socialnämndens ledamot EE har vid nämndmötet 100823 meddelat
nämnden att hon vet inte namnet på den som ringt till henne.
BB tar även upp i sin anmälan till JO att socialförvaltningen har agerat felaktigt i
och med att man kontaktat sambons far och redogjort för honom delar av anmälans
innehåll. Kontakten med morfadern togs efter att socialsekreterare DD föredragit
ärendet för Ifo-chef CC, där det framkommer att socialsekreterare DD och
socialsekreterare FF har varit hem till familjen och knackat på upprepade gånger
utan att någon öppnar. Man går sedan runt huset och går återigen och knackar på
utan resultat. Bedömningen görs att det finns en risk att inte föräldrarna öppnar
eftersom detta var en del av innehållet i anmälan där det framkom att man varit dit
och knackat på och ingen öppnat trots att man har hört röster inifrån, att familjen
aldrig är ute, att familjen inte öppnar vid påringning och att barnen finns i huset.
Överenskommelsen som gjordes mellan socialsekreterare DD och Ifo-chef CC var
att inte informera morfadern om innehållet i anmälan utan enbart efterfråga familjen
var dom finns och söka telefonnummer till familjen och att informera om att det
inkommit ett samtal till socialtjänsten om oro för barnen och att socialtjänsten ville
komma i kontakt med familjen. I dokumentationen som är gjord från samtalet med
morfadern framkommer det att socialsekreterare DD berättar kort att det har
inkommit en påringning kring oro för hans dotters barn och att man är i behov av att
komma i kontakt med familjen och undrar var de befinner sig då de inte är hemma.
Slutsats
Utifrån den dokumentation daterad 100723 som socialsekreterare DD har gjort i
ärendet så framgår det av anteckningarna att EE skall ta kontakt med personen i
fråga och få dem att göra en anmälan till socialtjänsten.
Det framgår enligt dokumentationen att EE har blivit uppringd av
någon som har vetskap om familjen och uttryckt sin oro.
Samma dag 100723 finns dokumentation över att en person ringer in till individ och
familjeomsorgen till socialsekreterare DD som inte uppger sitt namn och gör en
anmälan gällande samma familj. När ärendet tas upp för behandling i socialnämnden
så uppger EE vid förfrågan att hon inte vet vem anmälaren är. Det är också det
protokoll som skickas ut till familjen.
Enligt BB så skall EE ha uppgett att hon känner till anmälarens identitet och
telefonnummer och uppger att hon skall kontakta anmälaren för att tala om att
dennes farhågor inte stämde. Det framgår inte av BB:s skrivelse om familjen ställde
frågan till EE vem anmälaren var. Familjen måste ha gett sitt godkännande till att EE
ringde till anmälaren för att återrapportera deras familjeförhållanden.
BB skall ha tillskrivit socialnämnden och återigen efterfrågat anmälarens identitet
men har inte fått detta brev besvarat. Någon sådan handling från BB har inte
registrerats i diariet vilket det borde ha gjort och då under BB:s ärende i diariet.
BB uppger att socialförvaltningen agerat felaktigt då man kontaktat hans sambos
fader och redogjort delar av anmälans innehåll. Enligt det som framkommer i
                                                                     Dnr 4133-2011     Sid 4 (6)




      dokumentationen så har tjänsteman berättat för sambons fader att det inkommit en
      påringning kring oro för hans dotters barn. Att man från socialförvaltningens sida
      skulle ha informerat om detaljer i anmälan framkommer inte i dokumentationen.
Till sitt yttrande fogade utskottet omfattande dokumentation rörande
handläggningen av anmälningarna rörande BB:s barn.

BB yttrande sig över remissvaret.

Bedömning
Enligt 14 kap. 1 c § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, bör var och en som får
kännedom om eller misstänker att ett barn far illa anmäla detta till socialnämnden
(bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § första stycket SoL i dess lydelse före den 1
januari 2013). Bestämmelsen riktar sig till allmänheten och personer som inte om-
fattas av anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § SoL.

En anmälan från allmänheten görs inte sällan per telefon till någon tjänsteman vid
den enhet hos socialnämndens förvaltning som handlägger ärenden som rör barn.
Om en sådan anmälan görs muntligt ska den enligt 11 kap. 5 § SoL dokumenteras
(se JO 2012/13 s. 268, dnr 2180-2010). Det är i första hand den som tar emot en
muntlig anmälan som är skyldig att dokumentera den.

Den som är ledamot i socialnämnden är en offentlig befattningshavare inom social-
tjänsten. Om en ledamot vidtar en åtgärd i ett ärende som rör en enskild ankommer
det på honom eller henne att se till att handläggningen dokumenteras. Det praktiska
arbetet med dokumentationen bör som regel utföras av en tjänsteman vid nämndens
förvaltning. Detta innebär att om en nämndledamot tar emot en anmälan om oro för
barn ska anmälan dokumenteras. Om däremot ledamoten exempelvis tar emot ett
telefonsamtal men vidarebefordrar samtalet eller hänvisar den enskilde till en
tjänsteman vid nämndens förvaltning kan han utgå från att tjänstemannen
dokumenterar uppgifterna. Ledamoten kan i den situationen knappast anses skyldig
att dokumentera det som har sagts vid hans samtal med den enskilde.

Om anmälarens namn blir känt för nämnden föreligger begränsade möjligheter för
nämnden att undanhålla namnet för en part i ärendet (se 26 kap. 5 § offentlighets-
och sekretesslagen, 2009:400). Detta förhållande kan leda till att någon som hyser
oro för ett barn underlåter att göra en anmälan och att angelägna anmälningar från
allmänheten inte sker. Det finns dock inte något hinder mot att den som gör en
anmälan enligt 14 kap. 1 c § SoL underlåter att uppge sitt namn. Även om man
helst ser att anmälaren uppger sitt namn och svarar öppet för sina uppgifter, kan i
valet mellan en anonym anmälan och ingen anmälan alls det förstnämnda många
gånger vara att föredra. Om någon har gjort en anmälan anonymt bör nämnden
endast i undantagsfall försöka ta reda på vem anmälaren är (JO 2010/11 s. 318, dnr
2798-2008 och 2845-2008).

En anonym anmälan måste givetvis bedömas med försiktighet. Det kan också
ibland vara motiverat att upplysa den anonyme anmälaren om de komplikationer
                                                                 Dnr 4133-2011   Sid 5 (6)




som hans eller hennes önskan om anonymitet kan medföra ur utredningssynpunkt.
Detta får dock inte ske på sådant sätt att anmälaren härigenom faktiskt tvingas att
röja sitt namn.

I det här aktuella fallet ringde AA till en ledamot i nämnden och uttryckte oro för
barnen i en familj på orten. Det kan visserligen förhålla sig så att AA inte direkt
uppgav att han/hon ville göra en anmälan. Det torde dock stå klart att AA kon-
taktade ledamoten i dennes egenskap av befattningshavare i nämnden. I ett sådant
fall ska de uppgifter som den enskilde lämnar behandlas som en anmälan enligt 14
kap. 1 c § SoL (jfr bl.a. Socialstyrelsens publikation Anmälningsskyldighet om
missförhållanden som rör barn, 2004, s. 19). Det ankom således på ledamoten att se
till att de uppgifter som AA lämnade blev dokumenterade.

Ledamoten talade med en tjänsteman vid nämndens förvaltning om de uppgifter
som AA hade lämnat och om hur man borde hantera saken. Tjänstemannen ansåg
att det kunde finnas skäl för nämnden att inleda en utredning med anledning av
uppgifterna.

Tjänstemannen vid socialförvaltningen skrev ned de upplysningar som nämnd-
ledamoten lämnade vid samtalet. Det framgår inte av dokumentationen vem som
hade lämnat uppgifterna till nämndledamoten. Om AA vid samtalet hade angett sitt
namn borde även detta ha noterats eftersom AA, som jag konstaterat ovan, fick
anses ha gjort en anmälan redan vid sitt samtal med nämndledamoten.

Efter nämndledamotens samtal med tjänstemannen kontaktade ledamoten AA som
därefter ringde upp tjänstemannen vid förvaltningen. AA uppgav vid det samtalet
att han/hon önskade vara anonym. Tjänstemannen synes inte ha känt till vem AA
var och som framgår av det ovan anförda hade tjänstemannen att respektera AA:s
önskemål om anonymitet eftersom det inte förelåg en sådan undantagssituation att
det fanns skäl för tjänstemannen att försöka klarlägga anmälarens identitet.

När BB senare bad att få veta om vem som hade gjort anmälan fick han till svar att
anmälaren var anonym. Eftersom nämndledamoten själv synes ha tagit kontakt
med AA är det givetvis mycket som talar för att hon kände till vem AA var. När
frågan diskuterades i nämnden uppgav nämndledamoten emellertid att så inte var
fallet.

Kommunstyrelsen tog den 1 januari 2011 över ansvaret för socialtjänsten i
kommunen. BB:s anmälan kom in till JO i augusti 2011. Kommunstyrelsen yttrade
sig till JO i september 2011. Nämndledamoten hade efter organisations-
förändringarna i januari inte något uppdrag i styrelsen eller något av dess utskott.
Mot bakgrund av dessa omständigheter har det inte framstått som meningsfullt att
vidta ytterligare utredningsåtgärder i saken.
                                                                    Dnr 4133-2011    Sid 6 (6)




Med utgångspunkt från det som har kommit fram i utredningen gör jag därför den
samlade bedömningen att AA:s identitet under alla förhållanden var okänd i
förvaltningens ärende. Oklarheten i fråga om vad nämndledamoten kände till eller
inte kände till leder vidare till slutsatsen att det inte finns grund för mig att rikta
någon kritik mot myndigheten för att BB inte kunde få besked om vem som hade
gjort anmälan.

Jag vill avslutningsvis rent allmänt understryka vikten av att socialtjänsten ser till
att alla uppgifter av betydelse dokumenteras när en enskild gör en muntlig anmälan
om oro för barn. Detta gäller även när uppgifterna lämnas till en ledamot i social-
nämnden i dennes egenskap av befattningshavare inom socialtjänsten.

Det som BB har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
