# Kritik mot sociala enheten i Knivsta kommun för hanteringen av en fråga om sekretesskydd för en anmälare

JO 2012-11-06 dnr 4151-2011

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2012-11-06              4151-2011               1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot sociala enheten i Knivsta kommun för hanteringen av en fråga
                        om sekretesskydd för en anmälare


                          Beslutet i korthet: Sekretess inom socialtjänsten avseende identiteten av en person
                          som gjort en anmälan kan i vissa fall gälla i förhållande till den som anmälan avser. En
                          anmälare, som röjt sin identitet för socialtjänsten, kan inte själv bestämma att han eller
                          hon vill vara anonym och kan heller inte av myndigheten utlovas anonymitet. Det
                          ankommer på myndigheten att göra en sekretessprövning och fatta beslut i frågan om det
                          ska råda sekretess för identiteten. Sociala enheten i Knivsta kommun kritiseras för att inte
                          ha gjort någon sådan sekretessprövning i ett fall där anmälaren begärt att få vara
                          anonym.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot sociala enheten i Knivsta
                        kommun angående förvaltningens hantering av hennes önskemål om att få vara
                        anonym i samband med att hon gjorde en muntlig orosanmälan.

                        AA anförde i huvudsak följande. Hon kontaktade sociala enheten per telefon för att
                        göra en orosanmälan. När hon tillfrågades om vad anmälan gällde sa hon klart och
                        tydligt att hon önskade vara anonym då anmälan gällde hennes mamma och bror
                        och då hon visste att hennes mamma skulle misstycka om hon fick reda på att det
                        var hon som hade gjort anmälan. Kvinnan hon talade med i telefon uppgav att
                        anmälan skulle bli anonym. När hon några veckor senare talade med sin mamma
                        fick hon reda på att mamman, som var arg och upprörd, hade kontaktats av sociala
                        enheten som hade uppgett att AA hade gjort en orosanmälan avseende mamman
                        och brodern.

## Utredning

Socialtjänsten i Knivsta kommun anmodades att komma in med upplysningar över
                        vad som anförts i AA:s anmälan. Socialnämnden i Knivsta kommun gav in ett
                        yttrande av följande lydelse.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                           Dnr 4151-2011      Sid 2 (4)




      Yttrandet rör en orosanmälan som AA gjort per telefon till Sociala enheten i Knivsta
      kommun 2011-07-14.

      Hur det gick till med samtalet när AA ringde
      Vid tillfället för orosanmälan svarade AA på ett antal frågor från den handläggare
      som tog emot anmälan utifrån ett frågeformulär i BBIC (barns behov i centrum) som
      vi brukar använda oss av. Av svaren på frågorna framgick att det var AA:s bror
      anmälan handlade om.

      Hur det gick till att mamman fick veta vem anmälaren var
      Den handläggare som tog emot anmälan och den handläggare som därefter ringde
      upp AA för att höra mer om vad som hänt är inte desamma som undertecknad vilken
      kontaktade AA:s mamma för att informera att en anmälan kommit in. Informationen
      att AA önskade vara anonym hade inte kommit till mig när jag kontaktade hennes
      mamma. När jag pratade med mamman frågade hon vem som hade gjort anmälan
      varpå jag svarade att det var AA.

      Hur myndigheten ser på det som hänt
      Socialnämnden anser att privatpersoner som önskar vara anonyma när de kontaktar
      myndigheten för att göra en anmälan skall beredas möjlighet att vara det. Det är vår
      intention och det skall inte vara ett hinder för att anmäla t.ex. oro för att barn far illa.
      Däremot föredrar vi om anmälare inte är anonyma då det kan underlätta vidare
      kommunikation i ärendet.
      I detta fall blev det olyckligt att AA av följdfrågorna/svaren röjde sin identitet och
      en brist i handläggningen att vi inte fattade beslut om anonymiteten ifråga. I Sociala
      enhetens rutiner kan man läsa följande angående sekretesskydd för anmälaren:
      ”Så långt det är möjligt bör anmälaren uppge sin identitet men vill personen vara
      anonym måste detta respekteras. Myndigheter eller offentligt anställd tjänsteman
      som har anmälningsskyldighet enligt 14 kap. l § SoL kan inte vara anonyma. I de
      fall som en privatperson uppger sitt namn och därefter åberopar att han/hon vill vara
      anonym krävs en bedömning om anonymitetsskydd kan erhållas. Enligt 26 kap. 5 §
      Offentlighets- och sekretesslagen får anmälarens namn hemlighållas för den
      anmälde ”. . . om det kan antas att fara uppkommer för [att;]den som har lämnat
      uppgiften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat
      allvarligt men om uppgiften röjs”. Inte enbart anmälarens namn utan också sådana
      uppgifter i anmälan som skulle kunna avslöja anmälaren, kan hemlighållas. Är det
      endast fråga om ”allmänna obehag” för anmälaren kan dennes namn inte
      hemlighållas. . . . Sekretesskydd för anmälaren kräver ett särskilt beslut, med
      hänvisning till lagrum, som lämpligen dokumenteras på anmälan.”
      Med anledning av aktuell händelse har vi i utredningsenheten efteråt diskuterat hur
      vi kan göra för att ställa frågor på ett sådant sätt att en anmälare som önskar vara
      anonym inte röjer identiteten. Vi behöver också bli tydligare i våra rutiner inom
      enheten, något som vi avser diskutera vidare. Därutöver behöver vi generellt sett
      vara snabba på att informera om att personen inte skall presentera sig när de ringer,
      vilket många gör, om personen vill vara anonym.
JO gav AA tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Av 26 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) följer att sekretess
gäller inom bl.a. socialtjänsten för uppgift i anmälan eller utsaga av en enskild om
någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i förhållande till den som
anmälan eller utsagan avser, endast om det kan antas att fara uppkommer för att
                                                                  Dnr 4151-2011    Sid 3 (4)




den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller
lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Bestämmelsens syfte är att ge skydd för anmälaren och hans eller hennes
närstående. Sekretesskyddet avser inte bara själva namnet utan även andra
uppgifter varigenom anmälarens identitet röjs. Av bestämmelsens skaderekvisit
följer att en myndighet inte generellt kan utlova anonymitet för en person som har
gjort en anmälan. Det är först efter en sekretessprövning, med utgångspunkt i
skaderekvisitet, som myndigheten kan ta ställning till om uppgiften om anmälarens
identitet ska lämnas ut eller inte. Som framgår av skaderekvisitet ger bestämmelsen
endast skydd mot repressalier av mera allvarligt slag.

När det gäller omständigheterna vid mottagandet av AA:s muntliga anmälan
framgår i huvudsak följande. I samband med att AA gjorde orosanmälan till sociala
enheten framkom hennes identitet till följd av att ett antal frågor ställdes till henne
och då det genom hennes svar framgick vilken relation hon hade till de personer
anmälan avsåg. AA har uppgett att hon begärde att hennes identitet inte skulle
framgå av anmälan och att hon fick besked av den handläggare som tog emot
anmälan att hon skulle få vara anonym. Nämnden har inte kommenterat uppgiften
om att hon fick ett sådant besked.

Som en allmän utgångspunkt kan nämnas att de uppgifter som framkommer vid en
muntlig anmälan i princip ska dokumenteras. Vidare gäller att det föreligger
begränsade möjligheter att undanhålla vad som sålunda har dokumenterats för den
som berörs av uppgifterna. Detta innebär, som angetts ovan, att den som lämnar
uppgifter till socialtjänsten inte kan utlovas anonymitet. En anmälare som uppger
sitt namn eller nämner andra omständigheter som gör att identiteten kan avslöjas,
får alltså räkna med att dessa uppgifter kan komma att lämnas ut från
socialtjänsten. En person som ringer för att göra en anmälan ska självfallet inte få
missvisande information kring detta och det är inte tillfredsställande om AA
upplevde det som att hon utlovades anonymitet. Jag har dock inte underlag för att
uttala någon kritik i denna del.

Av remissvaret framgår att när sociala enheten kontaktade AA:s mamma upplyste
handläggaren, på fråga från mamman, att det var AA som hade gjort anmälan. Av
utredningen framgår inte klart om det var AA:s namn som lämnades ut eller om
AA:s identitet röjdes genom att AA:s mamma fick information om att det var
hennes dotter som gjort anmälan. Oavsett detta har uppgifterna varit sådana att de i
och för sig skulle ha kunnat omfattas av sekretessbestämmelsen i 26 kap. 5 §
offentlighets- och sekretesslagen.

Av remissvaret följer att AA:s önskemål om att få vara anonym inte
vidarebefordrades till den handläggare som sedan kontaktade AA:s mamma för att
informera om anmälan. Detta är givetvis inte tillfredsställande. Som framkommit
ovan är det dock inte anmälaren som bestämmer om sekretess ska gälla utan det
ankommer på myndigheten att pröva och besluta i frågan. Av remissvaret framgår
                                                                  Dnr 4151-2011   Sid 4 (4)




att någon sådan prövning inte skedde innan uppgiften om vem anmälaren var
lämnades ut. Sociala enhetens handläggning kan inte undgå kritik i detta avseende.

Jag förutsätter att myndigheten, som förutskickats i remissvaret, har sett över sina
rutiner när det gäller hanteringen av anmälares önskemål om att få vara anonyma.

Ärendet avslutas med den kritik som har uttalats.
