# Fråga om personal vid ett gruppboende har åsidosatt sin tystnadsplikt genom att i en insändare lämna ut vissa uppgifter om en enskild

JO 2006-11-06 dnr 4167-2005

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2006-11-06              4167-2005               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om personal vid ett gruppboende har åsidosatt sin tystnadsplikt
                        genom att i en insändare lämna ut vissa uppgifter om en enskild

## Bakgrund

I en tidningsartikel i Helsingborgs dagblad den 2 augusti 2005 behandlades ett
                        ärende rörande en kvinna, AA, som tidigare hade bott i en gruppbostad på
                        Björktrastgatan i Helsingborgs kommun. Artikeln gällde det förhållandet att AA
                        hade tvingats att betala dubbla hyror när hon flyttade från gruppboendet till en egen
                        lägenhet. I artikeln nämndes AA vid namn och till viss del redovisades hennes
                        personliga förhållanden.

                        Personalen vid gruppboendet på Björktrastgatan bemötte, i en insändare i
                        Helsingborgs dagblad den 6 augusti 2005, vissa uppgifter i den ovan angivna
                        artikeln. I insändaren nämndes inte AA vid namn men en hänvisning gjordes till
                        den tidigare artikeln.

                        I insändaren anfördes bl.a. följande.
                                  /– – – /
                                  I bildtexten står det att det inte fanns resurser på gruppboendet till några särskilda
                                  aktiviteter för brukarens del. Det stämmer inte. Hon har tidigare varit iväg på Tivoli
                                  i Köpenhamn, tivoli i Helsingborg, på Väla, i stan, på stranden, på många kalas och
                                  läger med sina kompisar etcetera.
                                  Kontaktpersonen gjorde många aktiviteter med brukaren när hon bodde här, men på
                                  senare tid, när flytten närmade sig, tilläts inte annan personal att göra detsamma,
                                  eftersom brukaren inte hade ekonomi till det.
                                  /– – –/

## Anmälan

Kooperativet Helsingborgs Independent Living (HIL) framförde, genom
                        ordföranden BB, klagomål mot personalen vid gruppboendet. HIL gjorde gällande
                        att personalen hade brutit mot sin tystnadsplikt genom att i insändaren lämna ut
                        uppgifter om AA:s personliga förhållanden. Till anmälan fogades den aktuella
                        tidningsartikeln respektive insändaren.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                           Dnr 4167-2005     Sid 2 (4)




Utredning
Anmälan remitterades till Vård- och omsorgsnämnden i Helsingborgs kommun för
utredning och yttrande.

I sitt remissvar anförde nämnden bl.a. följande.

/– – –/

          Vård- och omsorgsnämnden vill inledningsvis anföra att den i ärendet aktuella
          insändaren är uttryck för personalens privata åsikter om det inträffade. Insändaren
          har inte utformats i samförstånd med ansvariga chefer eller förvaltningsledning.
          Nämnden har i övrigt följande att anföra.
          AA bodde i gruppbostaden på Björktrastgatan i drygt ett halvår. Hon flyttade
          därefter till egen lägenhet med stöd av personlig assistans.
          Artikeln i Helsingborgs Dagblad den 2 augusti 2005 handlade om att AA tvingats
          betala dubbla hyror när hon flyttade från sin gruppbostad till en egen lägenhet. I
          artikeln framfördes också att AA inte trivdes i gruppbostaden, bl.a. angavs att hon
          inte kunde delta i de aktiviteter hon tidigare hade där.
          Personalen i gruppbostaden ville, efter att ha läst artikeln i Helsingborgs Dagblad,
          bemöta vissa av uppgifterna. De skrev därför en insändare där de framförde sina
          synpunkter. Syftet med insändaren var att påtala att den aktuella gruppbostaden
          bedriver en bra verksamhet och att personalen där arbetade för brukarnas bästa.
          Insändaren var helt avidentifierad och AA:s namn utlämnades inte i denna.
          Vård- och omsorgsnämnden anser att det är olyckligt att personalen i en insändare
          har bemött synpunkter på en verksamhet och därigenom lämnat vissa uppgifter om
          enskilds personliga förhållanden. Nämnden vill dock påtala att AA:s namn inte
          framgick av insändaren. Däremot nämndes den tidningsartikel som namngav AA
          och denna artikel har inte på något sätt initierats av gruppbostaden. Endast om man
          läser artikeln och insändaren tillsammans kan man utläsa att det är AA ärendet
          handlar om. Vidare vill vård- och omsorgsnämnden framhålla att de personliga
          förhållanden som framkommer av insändaren endast i ringa omfattning kan anses ha
          medfört en kränkning av AA:s integritet och därigenom åsamkat henne skada.
          Vård- och omsorgsnämnden vill också anföra att personalens syfte med insändaren
          enbart var att framhålla att de bedriver en väl fungerande verksamhet på
          gruppbostaden och att de försökt arbeta för AA:s bästa. De har således inte
          uppsåtligen lämnat ut uppgifter om AA:s personliga förhållanden.
          Sammanfattningsvis anser vård- och omsorgsnämnden att det inträffade är mycket
          beklagligt men att förfarandet inte är anse som något brott mot tystnadsplikten.
          Med anledning av dessa händelser har ansvarig enhetschef haft en genomgång med
          all personal om sekretesslagstiftningens innehåll och innebörd. Sådan information
          kommer även hållas löpande för övrig personal inom vård- och
          omsorgsförvaltningens LSS-verksamhet. Information om offentlighet och sekretess
          ingår också i vård- och omsorgsförvaltningens centrala introduktionsprogram som
          all personal inom förvaltningen måste få del av. Vikten av att följa dessa regler
          framhålls redan i dag, men kommer i framtiden att påtalas ännu tydligare.
HIL yttrade sig över remissvaret.

I ett beslut den 6 november 2006 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Inom socialtjänsten råder enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100), SekrL,
sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att
                                                                     Dnr 4167-2005    Sid 3 (4)




uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. I
bestämmelsens tredje stycke anges att med socialtjänst förstås verksamhet enligt
lagstiftningen om bl.a. socialtjänst och om stöd och service till vissa
funktionshindrade.

Som framgår av sekretessbestämmelsen i 7 kap. 4 § SekrL är en av
förutsättningarna för att sekretess skall gälla att det inte kan uteslutas att den
enskilde eller honom närstående lider men om uppgiften lämnas ut. Huruvida så
skulle vara fallet är givetvis alltid en bedömningsfråga, men konstruktionen av det
aktuella stadgandet är sådan att det föreligger en presumtion för sekretess.

Bundna av sekretessen enligt nämnda bestämmelse är, förutom den myndighet där
uppgiften finns, personer som på grund av anställning eller uppdrag hos
myndigheten, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det
allmännas räkning deltar eller har deltagit i myndighetens verksamhet och därvid
har fått kännedom om uppgiften (1 kap. 6 § SekrL).

I 20 kap. 3 § brottsbalken stadgas att om någon röjer uppgift, som han är pliktig att
hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll
som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han
olovligen sådan hemlighet, skall han, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med
straff, dömas för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Enligt
andra stycket i bestämmelsen skall den som av oaktsamhet begår gärning som
avses i första stycket, dömas till böter. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar.

När det gäller sådana uppgifter som har lämnats för publicering i massmedia
aktualiseras även bestämmelserna om s.k. meddelarfrihet. Enligt 1 kap. 1 § tredje
stycket tryckfrihetsförordningen (TF) står det envar fritt att lämna uppgifter till en
tidning om syftet är att uppgifterna skall offentliggöras i tidningen.
Meddelarfriheten är dock inte oinskränkt. I 7 kap. 3 § TF finns vissa begränsningar
i denna frihet. Där nämns som ett undantag från meddelarfriheten uppsåtligt
åsidosättande av tystnadsplikt som anges i särskild lag (punkten 3). De fall som
omfattas av begränsningen enligt 7 kap. 3 § 3 TF framgår av 16 kap. 1 § SekrL. I
den uppräkning som görs där nämns bl.a. uppgifter för vilka sekretess gäller enligt
7 kap. 4 § SekrL. Detta innebär att om någon genom att lämna uppgift till en
tidning uppsåtligen röjer uppgift som omfattas av socialtjänstsekretess kan
personen dömas för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken). Om röjandet
av sekretessbelagd uppgift i nu nämnt sammanhang sker av oaktsamhet föreligger
däremot inte något brott.

Bedömning
Inledningsvis kan det konstateras att personalen vid gruppboendet tillhör den krets
av personer som har tystnadsplikt på grund av bestämmelsen om sekretess inom
socialtjänsten.
                                                                   Dnr 4167-2005   Sid 4 (4)




Nämnden har medgett att personalen, genom att i en insändare bemöta synpunkter
på den verksamhet som bedrivs vid gruppboendet, kommit att lämna ut vissa
uppgifter om AA:s personliga förhållanden. I vart fall de uppgifter som rör hennes
ekonomiska situation får anses vara sådana att de i sig omfattas av sekretesskyddet
i 7 kap. 4 § SekrL.

För att en person skall anses lida men av att uppgifter om henne lämnas ut, måste
det vara möjligt att hänföra uppgifterna till henne. I allmänhet kan man således
lämna ut s.k. avidentifierade uppgifter utan att risk för skada eller men
uppkommer. Såsom uttalas i förarbetena till sekretesslagen kan det dock i enstaka
fall tänkas att en avidentifiering inte är tillräcklig för att hindra att sambandet
mellan individen och uppgiften spåras (prop. 1979/80:2 s. 84).

AA nämndes förvisso inte vid namn i den insändare som personalen skrev. Genom
att hänvisa till den tidigare artikeln, som var införd bara några dagar tidigare och
där AA framträdde under sitt eget namn, har dock läsaren utan större
efterforskningar kunnat förstå vem uppgifterna avsåg.

För att sekretess för en uppgift skall anses föreligga i det enskilda fallet krävs
emellertid vidare att det vid en menprövning görs bedömningen att det inte kan
uteslutas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften
lämnas ut. I förevarande fall får det, med hänsyn till uppgifternas karaktär och till
att AA tidigare framträtt under sitt eget namn, anses vara osäkert hur den
bedömningen skulle utfalla vid en fortsatt rättslig prövning. Det är inte helt givet
att sekretess då skulle anses ha gällt för uppgifterna.

Till detta kommer att ansvar för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken, eftersom uppgifterna i fråga har lämnats till massmedia, endast kan
aktualiseras när någon uppsåtligen röjer uppgift som omfattas av
socialtjänstsekretess. Med beaktande av samtliga omständigheter i ärendet, bl.a.
vad som har angetts angående personalens syfte med insändaren, finns det inte
anledning att anta annat än att utlämnandet, även om sekretess skulle anses gälla
för uppgifterna, har skett av oaktsamhet. Vid sådant förhållande är
uppgiftslämnandet inte straffbart.

Jag har mot bakgrund av det anförda inte funnit skäl att gå vidare i saken.
