# Fråga om myndighets bundenhet av besvärsinstansens sakprövning i samband med återförvisning av mål

JO 2006-03-15 dnr 4181-2005

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                        Sid
                                                                            2006-03-15             4181-2005                 1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om myndighets bundenhet av besvärsinstansens sakprövning i
                        samband med återförvisning av mål

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 23 september 2005, klagade Aktelo AB
                        (bolaget) genom AA på Stadsbyggnadsnämnden i Södertälje kommun med
                        anledning av nämndens handläggning av ett ärende om bygglov. Av anmälan och
                        därtill fogade handlingar framgick i huvudsak följande.

                        Den 3 mars 2004 avslog stadsbyggnadsnämnden bolagets ansökan om bygglov för
                        en radiomast och två teknikbodar på fastigheten H 4:1 i Södertälje kommun.
                        Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Stockholms län som i ett beslut den 6
                        augusti 2004, dnr 4032-04-25302, undanröjde nämndens beslut och återförvisade
                        ärendet till stadsbyggnadsnämnden för fortsatt handläggning.
                        Stadsbyggnadsnämnden överklagade länsstyrelsens beslut till Länsrätten i
                        Stockholms län som i en dom den 29 juni 2005, mål nr 17596-04, avslog
                        överklagandet. I domen, som hade vunnit laga kraft, gjorde länsrätten bl.a. följande
                        bedömning.

                                  Vad gäller kraven i 3 kap. 1 § PBL konstaterar länsrätten att master för mobiltelefoni
                                  troligtvis sällan torde upplevas som särskilt tilltalande från estetisk synpunkt oavsett
                                  placering. Med hänsyn till kravet på god täckning i hela landet är det också svårt att
                                  undvika att master ibland måste placeras nära bebyggelse. Basstationens placering
                                  har inte heller visats olämplig med hänsyn till landskapsbilden eller natur- och
                                  kulturvärden på platsen. Inte heller det förhållande att det finns en befintlig mast 800
                                  meter från den föreslagna platsen medför att placeringen av masten är olämplig.
                                  Kraven i 3 kap. 1 § PBL är därför uppfyllda.
                        I den fortsatta handläggningen av ärendet hade stadsbyggnadsnämnden begärt att
                        bolaget skulle ge in ett fotomontage för klargörande av det intrång i
                        landskapsbilden som radiomasten skulle komma att föranleda. I sin anmälan till JO
                        framförde bolaget att kommunen inte hade att överpröva beslut fattade av
                        länsrätten i anledning av överklagande. Företrädare för nämnden hade vidare vid
                        tiden för bolagets anmälan till JO åberopat kommunens möjlighet att påbörja ett
                        planförfarande som kunde ta två år.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 4181-2005    Sid 2 (4)




Utredning
Stadsbyggnadsnämnden anmodades att göra en utredning och yttra sig över
anmälan. I den tjänsteskrivelse som stadsbyggnadsnämnden lämnade som
remissvar framfördes i huvudsak följande.

      Ansökan om bygglov inkom till samhällsbyggnadskontoret 2003-03-28.
      Samhällsbyggnadskontoret har berett ärendet inför stadsbyggnadsnämndens beslut
      och fört en dialog med operatörerna bland annat i detta fall genom att föreslå
      samordning i redan beslutad mast vid K 2:7, vilket avvisades av operatörens ombud
      Aktelo AB. Ansökan resulterade i ett avslag 2004-03-03 § 64 med hänvisning dels
      till landskapsbilden 3 kapitlet 14 § jämfört med 3 kapitlet 1 § plan- och bygglagen
      samt dels och inte minst i betydande olägenheter enligt plan- och bygglagen 3
      kapitlet 2 § för Kriminalvårdsanstalterna Hall och Håga som ligger på andra sidan
      om väg 225.
      Stadsbyggnadsnämndens beslut överklagades av Aktelo AB till Länsstyrelsen i
      Stockholms län. Länsstyrelsen beslutade 2004-08-06 att undanröja det överklagade
      beslutet och återförvisa ärendet för fortsatt handläggning.
      Stadsbyggnadsnämnden överklagade länsstyrelsens beslut till Länsrätten i
      Stockholms län i utvecklande av talan 2004-09-01 § 212 bland annat med
      motiveringen att frågan om de stora olägenheterna inte belysts och besvarats i
      länsstyrelsens beslut.
      Länsrätten meddelade dom 2005-06-29 och avslog överklagandet, varvid
      länsstyrelsens beslut gäller.
      Vid stadsbyggnadsnämndens sammanträde 2005-09-05, det första efter
      sommaruppehållet, presenterades ärendet med förslag till beslut. Nämnden bad om
      ett fotomontage med hänsyn till landskapsbilden, som stöd för nämndens bedömning
      inför beslut.
      Samhällsbyggnadskontoret kontaktade Aktelo AB med begäran om ett fotomontage
      för att tydliggöra för nämnden inför beslut i ärendet. Denna begäran bekräftades
      senare i kontakt via e-post.
      Aktelo AB efterkom inte denna begäran utan ärendet togs upp i
      stadsbyggnadsnämnden 2005-10-03 § 179 där beslut om bygglov fattades.
      Samhällsbyggnadskontoret anser inte att något onödigt dröjsmål har skett i ärendet
      efter behandlingen i domstolen, endast en enkel begäran om komplettering för att
      underlätta för nämndens ledamöter att besluta i ett ärende.
Till remissvaret fogades bl.a. nämndens beslut den 3 oktober 2005 om bygglov för
en radiomast och två teknikbodar på fastigheten H 4:1 i Östertälje. I
bygglovsbeslutet, under rubriken ”Reservationer” fanns antecknat att samtliga
närvarande ledamöter och suppleanter i stadsbyggnadsnämnden avgav ett särskilt
yttrande i ärendet. Det särskilda yttrandet, till vilket samtliga tjänstgörande
ledamöter/ersättare i stadsbyggnadsnämnden anslöt sig, innehöll bl.a. följande.

      Ärende/beslut
      Stadsbyggnadsnämnden har idag beslutat bevilja bygglov i enlighet med
      tjänsteskrivelse daterad 2005-09-15 för en radiomast och två teknikbodar på del av
      fastigheten H 4:1.

## Bakgrund

Stadsbyggnadsnämnden avslog ansökan om bygglov den 3 mars 2004. Beslutet
      överklagades till länsstyrelsen av sökanden. Ärendet återförvisades därefter till
      kommunen som i sin tur överklagade till länsrätten, som avslog kommunens besvär.
                                                                        Dnr 4181-2005     Sid 3 (4)




      I praktiken innebär detta att stadsbyggnadsnämnden idag står utan valmöjligheter
      och direkt tvingas att ta ett beslut som ingen i nämnden gillar.

      Vår bedömning
      Masten vid Hall är ett direkt sabotage mot kriminalvårdens verksamhet. Vi har vid
      flera tillfällen kunnat följa flera spektakulära rymningar, som underlättats av
      insmugglade mobiltelefoner.
      –––
      De regler och tillämpningar som idag styr tillståndsgivning för master i anslutning
      till säkerhetsklassade fångvårdsanstalter måste ändras så att vi slipper fatta liknande
      beslut i framtiden.
      Härmed meddelas bygglov för masten (härtill är vi nödda och tvungna).
Aktelo AB kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 15 mars 2006 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
En överinstans kan visa åter ett ärende till den beslutande myndigheten av olika i
beslutsskälen redovisade anledningar. Om grunden endast är att utredningen bör
kompletteras uppkommer inga problem när det gäller underinstansens bundenhet
av överinstansens beslut. Underinstansen kan självständigt bedöma saken på
grundval av tillkommande material.

Annorlunda blir det om återförvisningsbeslutet ger uttryck för en annan åsikt i en
sakfråga och motiveringen kan sägas innefatta en anvisning till den lägre
myndigheten om hur den bör besluta i sak.

I ett tidigare ärende (JO 1992/93 s. 238) har JO prövat frågan om myndigheters
bundenhet av en besvärsmyndighets i samband med återförvisning företagna
sakprövning. Dåvarande JO Hans Ragnemalm uttalade bl.a. följande.
      Oavsett anledningen till återförvisningen måste huvudregeln vara, att
      besvärsinstansens sakprövning, sådan den kommer till uttryck i beslutsmotiveringen
      (domskälen), skall godtas av beslutsmyndigheten, då denna senare meddelar sitt
      beslut.
      Den reservationen bör dock tillfogas, att särskilda skäl undantagsvis kan medföra, att
      huvudregeln genombryts. Skulle efter återförvisningen ny utredning ha tillkommit
      eller nya omständigheter ha framkommit, vilka rimligen skulle ha medfört ett annat
      ställningstagande från överklagandeinstansens sida, om de tidigare hade varit kända,
      bör underinstansen vara oförhindrad att avvika från den i återförvisningsbeslutet
      redovisade bedömningen. Detsamma gäller, om besvärsmyndigheten gjort sig
      skyldig till en uppenbar felbedömning. Det är dock fråga om situationer som
      påminner om dem som motiverar att resning beviljas i lagakraftvunna beslut (jfr
      resningsgrunderna ”nya omständigheter och bevis” och ”uppenbart oriktig
      rättstillämpning”). Även om underinstansen således inte kan sägas vara ”formellt
      bunden” av det ställningstagande i sakfrågan som görs i återförvisningsbeslutets
      motivering, ligger det, som regeringsrätten betonat, ”självfallet – – – i
      instansordningens natur att underinstansen, om särskilda skäl inte talar däremot,
      godtar överinstansens bedömning” (RÅ 1979 1:95).
Jag har inte någon annan uppfattning än den som JO Ragnemalm sålunda gett
uttryck för.
                                                                   Dnr 4181-2005    Sid 4 (4)




I den tjänsteskrivelse till vilken nämnden hänvisade i sitt avslagsbeslut den 3 mars
2004 gjordes bl.a. bedömningen att avståndet till ett redan uppfört radiotorn, 800
meter från den föreslagna placeringen för basstationen, var för litet ur
landskapsbildssynpunkt för att medge ytterligare en radiomast inom området. I
tjänsteskrivelsen anfördes även olägenheter med hänsyn till säkerheten på
närliggande kriminalvårdsanstalt som skäl för avslag.

Länsstyrelsen fann i sitt beslut om återförvisning den 6 augusti 2004 bl.a. att det
inte hade framkommit att den aktuella åtgärden kunde få en sådan negativ inverkan
på naturmiljön och landskapsbilden att bygglov borde vägras och att kraven i 3
kap. 1 § PBL var uppfyllda. Länsstyrelsen fann inte heller att nämnden hade haft
fog för att avslå ansökningen med åberopande av risk för störningar avseende
kriminalvårdsanstaltens verksamhet.

I domen den 29 juni 2005 bedömde länsrätten att basstationens placering inte hade
visats olämplig med hänsyn till landskapsbilden eller natur- och kulturvärden på
platsen samt att inte heller det förhållandet att det fanns en befintlig mast 800 meter
från den föreslagna platsen medförde att placeringen av masten var olämplig.
Länsrätten uttalade bl.a. att kraven i 3 kap. 1 § PBL därför var uppfyllda.
Länsrätten ansåg inte heller att de åberopade aspekterna för kriminalvårdsanstalten
utgjorde skäl att vägra bolaget bygglov.

Med hänsyn till vad som tidigare har sagts om beslutsmyndighetens bundenhet av
överinstansens bedömning och då inga nya omständigheter hade framkommit vid
den fortsatta handläggningen av ärendet hos nämnden, i förhållande till vad som
redovisades i länsrättens dom, har det ålegat nämnden att godta länsrättens
bedömningar bl.a. avseende frågan om påverkan på landskapsbilden. Nämnden
hade naturligtvis också kunnat överklaga länsrättens dom men så gjordes inte. Det
har då inte funnits utrymme för ytterligare utredning i syfte att bedöma
landskapspåverkan. Nämndens handläggning i detta avseende har onödigt fördröjt
det slutliga avgörandet av ärendet. Jag är sålunda kritisk till nämndens
handläggning. Jag förutsätter att nämnden vidtar åtgärder för undvikande av
liknande fel i framtiden.

Mot bakgrund av det nyss sagda är innehållet i det särskilda yttrandet enligt min
mening anmärkningsvärt. Jag utgår från att nämnden för ut information till
samtliga berörda om de regler som har redovisats i detta ärende.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller
någon annan åtgärd av mig.

Ärendet avslutas.
