# Allvarlig kritik mot en universitetslektor vid Stockholms universitet för hennes agerande i samband med en ansökan om forskningsmedel m.m.

JO 2017-12-21 dnr 4183-2016

BESLUT
                                                                          Datum                      Dnr                   Sid
                                                                          2017-12-21                 4183-2016           1 (14)
Stf justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Allvarlig kritik mot en universitetslektor vid Stockholms universitet
                        för hennes agerande i samband med en ansökan om forskningsmedel
                        m.m.


                          Beslutet i korthet: I en anmälan till JO framfördes flera klagomål mot hur en
                          universitetslektor vid Stockholms universitet agerat i samband med en ansökan om
                          forskningsmedel och en ansökan till en doktorandtjänst.
                          Genom utredningen i JO:s ärende har bl.a. följande kommit fram: Anmälaren tog
                          kontakt med universitetslektorn eftersom hon ville doktorera med lektorn som
                          handledare. För att finansiera forskningsprojektet ansökte de om forskningsmedel
                          från Konkurrensverket. Till ansökan bifogades en projektbeskrivning som
                          huvudsakligen hade skrivits av anmälaren. Anmälaren sökte sedan en
                          doktorandtjänst vid universitetet. Innan Konkurrensverket hade fattat beslut om
                          forskningsmedlen fick lektorn höra att anmälaren inte skulle bli antagen som
                          doktorand vid universitetet. Då hade något formellt beslut i antagningsfrågan ännu
                          inte fattats. Lektorn meddelade Konkurrensverket att anmälaren inte skulle bli
                          antagen som doktorand, och en kort tid senare lämnade lektorn in en reviderad
                          ansökan om forskningsmedel till Konkurrensverket. Enligt den nya ansökan skulle
                          projektet utföras av lektorn ensam. Projektbeskrivningen i den nya ansökan var i allt
                          väsentligt identisk med den projektbeskrivning som fanns i den ursprungliga ansökan.
                          Lektorn underrättade inte anmälaren om sina kontakter med Konkurrensverket förrän
                          efter att Konkurrensverket hade fattat beslut om forskningsmedlen och efter att
                          universitetet hade beslutat i antagningsfrågan. När besluten hade fattats hade lektorn
                          nya kontakter med anmälaren och med Konkurrensverket. Under JO:s utredning har
                          det kommit fram att lektorn i olika sammanhang hade lämnat uppgifter som var
                          oriktiga både till Konkurrensverket och till anmälaren.
                          Av 1 kap. 9 § regeringsformen framgår att domstolar samt förvaltningsmyndigheter
                          och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta
                          allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Enligt JO har
                          universitetslektorns agerande i flera avseenden stått i strid med kravet på saklighet i
                          den bestämmelsen.
                          Universitetslektorn har även lämnat oriktiga uppgifter om sitt eget agerande till JO,
                          vilket strider mot den sanningsplikt som följer av 13 kap. 6 § andra stycket
                          regeringsformen.
                          JO uttalar allvarlig kritik mot universitetslektorn för hennes agerande.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                   Dnr 4183-2016       Sid 2 (14)




Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på Stockholms universitet och
Konkurrensverket. Hon anförde huvudsakligen följande:

Under 2015 tog AA kontakt med universitetslektorn, docent BB, Juridiska
institutionen, Stockholms universitet, för att höra om BB kunde tänka sig att
vara hennes handledare eftersom hon hade för avsikt att söka en doktorandtjänst
vid universitetet. BB accepterade och AA läste in den relevanta litteraturen och
skrev en projektbeskrivning. I januari 2016 mejlade hon projektbeskrivningen
till BB, som gav återkoppling på denna. Den 29 januari 2016 skickade AA på
eget initiativ in en ansökan om forskningsmedel till Konkurrensverket. Därefter
kompletterade hon projektbeskrivningen innan hon i början av april 2016
ansökte om en doktorandtjänst vid universitetet. Den 15 april blev hon
kontaktad av BB som meddelade att Konkurrensverket var intresserat av att
bevilja medel till en doktorandtjänst om tre år. Sedan blev det tyst till den 9 juni
2016 då universitetet meddelade att hon inte hade blivit antagen som doktorand.
Senare samma dag fick hon ett mejl där BB skrev att BB själv skulle ta emot
medlen från Konkurrensverket och genomföra projektet utan AA som
doktorand. AA kontaktade Konkurrensverket för att fråga vad som hade hänt
och tog utöver det kontakt med ett antal universitet för att höra om de kunde ta
emot henne som doktorand. Tre lärosäten visade intresse, vilket hon meddelade
Konkurrensverket. Hon fick då klart för sig att BB hade tagit kontakt med
Konkurrensverket redan den 23 maj 2016 och därefter, den 29 maj 2016, lämnat
in en reviderad ansökan där BB var ensam sökande. AA fick samtidigt veta att
Konkurrensverket redan hade beviljat forskningsmedlen till BB. Den reviderade
ansökan som BB hade gett in till Konkurrensverket innehöll samma
projektbeskrivning som den som AA tidigare hade skickat in, med den enda
skillnaden att AA:s namn var borttaget.

Utredning
Inhämtade handlingar
Mot bakgrund av uppgifterna i JO-anmälan begärde JO in handlingar, bl.a. ett
antal mejlkonversationer, från Stockholms universitet och Konkurrensverket.
Innehållet i vissa av de handlingar som hämtades in redovisas i avsnittet
Bedömning.

Det har också kommit fram att AA gjorde en anmälan till
Universitetskanslersämbetet, som i beslut den 15 september 2016 meddelade att
det inte fanns tillräckliga skäl att utreda saken vidare (reg.nr. 31-00318-16).

Remiss till rektor för Stockholms universitet
JO begärde att rektorn skulle yttra sig över de uppgifter som hade kommit fram
genom JO-anmälan och de uppgifter som JO hade hämtat in.

I sitt remissvar anförde rektorn följande (bilagorna utelämnas här):
                                                                     Dnr 4183-2016       Sid 3 (14)




JO har i en remiss begärt att rektor vid Stockholms universitet yttrar sig över
[AA:s] anmälan. Av yttrandet ska framgå rektors bedömning av om BB:s
agerande uppfyller kraven på saklighet och opartiskhet i l kap. 9 §
regeringsformen och om agerandet är förenligt med god myndighetsetik.
BB har givits möjlighet att inkomma med sina synpunkter på JO:s remiss till
rektor. Hon har dock valt att skicka ett eget yttrande till JO.

Stockholms universitets syn på BB:s agerande i förhållande till saklighet, opartiskhet
och god myndighetsetik
[AA] inkom den 15 april 2016 med en ansökan om att bli antagen till utbildning
på forskarnivå vid Juridiska fakulteten. Dagen dessförinnan hade [AA] mottagit
ett mycket positivt handledaryttrande från sin tilltänkta handledare BB. Yttrandet
bilades ansökan till forskarutbildningen.
Det är Juridiska fakultetens forskningsutskott som fattar beslut om antagning till
forskarutbildningen. Hur antagningsprocessen går till och vad som förväntas av
en anställd som åtagit sig ett handledaruppdrag för en forskarstuderande, framgår
tydligt av rutindokumentet Upplysningar och råd angående utformningen av
handledarintyg till ansökningar till forskarutbildningen. Dokumentet beslutades
2015-12-03 av prodekanus, tillika ordförande i Juridiska fakultetens
forskningsutskott, professor CC och finns publicerat på Juridiska institutionens
intranät. Därtill har också dokumentet vid tre olika tillfällen under perioden
2015-12-04–2016-03-18 skickats ut till samtliga anställda vid Juridiska
institutionen. Alla anställda som tillfrågas och accepterar ett handledaruppdrag
förväntas således känna till dessa rutiner.
Av rutindokumentet Upplysningar och råd framgår att alla ansökningar till
forskarutbildningen bereds i tre s.k. beredningsgrupper. År 2016 inkom ett
trettiotal ansökningar till utbildningen vid Juridiska fakulteten. Ansökningarna
genomgick en noggrann granskning i beredningsgrupperna och varje ansökan
åsattes en preliminär poängsättning 1-5. På fråga från BB uppgav en
administratör att en beredningsgrupp gett [AA:s] ansökan poängen ett (1). När
BB senare tillfrågade en ledamot från beredningsgruppen, så fick hon denna
uppgift bekräftad.
I sammanhanget är det viktigt att poängtera att beredningsgruppens bedömning
endast är preliminär eftersom det slutliga beslutet om antagning till utbildningen
fattas av forskningsutskottet. När BB kontaktade Konkurrensverket den 23 maj
hade således inte forskningsutskottet fattat något beslut avseende [AA:s]
ansökan. Det måste BB ha känt till.
Vid forskningsutskottets sammanträde den 30 maj presenterade varje
beredningsgrupp sina ställningstaganden och sin poängsättning. Varje ansökan
diskuterades ingående och därefter skedde en rangordning. [AA:s] ansökan
genomgick samma behandling som övriga ansökningar. Den åsattes poängen två
(2) och utskottet beslutade därför att hon inte kunde antas till
forskarutbildningen, vilket också [AA] den 9 juni underrättades om. Samma dag
skickade BB ett mejl till [AA] och meddelade att hon inte blivit antagen till
forskarutbildningen eftersom ansökan bl.a. "var lökig" och "helt enkelt inte var
akademisk". Därutöver innehåller mejlet viss felaktig information. Ansökan hade
av utskottet åsatts poängen två (2) och inte ett (1). BB uppgav också felaktigt att
det var uteslutet att AA skulle kunna antas nästa år. Det är vanligt att sökanden,
som fått avslag, söker igen till forskarutbildningen med samma projekt men med
en bättre och mer genomarbetad projektbeskrivning.
I mitten av juni 2016 inledde Juridiska fakulteten en intern utredning för att
undersöka de närmare omständigheterna kring BB:s hantering av [AA:s] ansökan
till forskarutbildningen och förfarandet beträffande forskningsmedlen från
Konkurrensverket. I augusti beslutade dekanus professor DD att kalla både BB
och [AA] till möte. Den 5 september hade dekanus en telefonkonferens med
[AA] för att få hennes beskrivning av vad som förevarit kring hennes ansökan till
                                                                        Dnr 4183-2016        Sid 4 (14)




      forskarutbildningen. Dagen därpå hade dekanus ett möte med BB för att på
      motsvarande sätt ta del av hennes uppfattning av vad som förevarit kring [AA:s]
      ansökan till forskarutbildningen och Konkurrensverkets medelstilldelning.
      Mot bakgrund av vad som framkom vid den interna utredningen vid fakulteten
      beslutade dekanus den 12 oktober att anmäla BB till Stockholms universitets
      Etiska råd för misstanke om vetenskaplig oredlighet alternativt oredlighet i
      forskning. Etiska rådet, som organisatoriskt är placerat direkt under rektor,
      utreder misstankar om vetenskaplig oredlighet och lämnar förslag till beslut till
      rektor. Rådet har även det universitetsövergripande ansvaret för utbildning och
      informationsspridning inom området samt har en rådgivande funktion för etiska
      frågor vid universitet. Eftersom anmälan mot BB alltjämt behandlas vid Etiska
      rådet, vill Stockholms universitet inte heller föregripa denna behandling.
      Juridiska fakultetens interna utredning ledde också till beslut på Juridiska
      institutionen att inte ta emot eller rekvirera de aktuella projektmedlen från
      Konkurrensverket så länge som JO-granskningen och behandlingen i Etiska rådet
      pågår.

## Avslutande synpunkter

Anställda vid Stockholms universitet har i sin egenskap av företrädare för
      myndigheten en skyldighet att handla med saklighet och opartiskhet. Det innebär
      bl.a. att anställda inte får låta sig vägledas av andra intressen än dem de är satta
      att tillgodose. Avgöranden får inte grundas på andra omständigheter än sådana
      som enligt gällande författningar får beaktas. Den anställde får i sitt arbete inte
      agera på ett sådant sätt att förtroendet för den enskilde anställdes eller
      myndighetens saklighet och opartiskhet rubbas. Vidare ska den anställde i sitt
      arbete kunna göra etiskt försvarbara val.
      [AA:s] ansökan till forskarutbildningen behandlades i forskningsutskottet på
      samma sätt som övriga ansökningar i enlighet med gällande rutiner och med den
      saklighet och opartiskhet som myndighetsutövning förutsätter. Det som däremot
      avviker från gällande rutiner är BB:s underhandskontakter med
      Konkurrensverket. [AA:s] ansökan var vid detta tillfälle alltjämt föremål för
      beredning i forskningsutskottet och att på detta sätt föregripa ett utskottsbeslut
      skadar förtroendet för Juridiska fakultetens verksamhet. Vidare är den
      återkoppling som BB lämnade till [AA] inte i enlighet med gällande rutiner.
      Hennes uttryckssätt var i högsta grad olämpligt och mejlet innehöll felaktig
      information. [AA] fick dock i ett senare mejl från prodekanus CC korrekt
      information om bl.a. varför hon inte antogs till forskarutbildningen.
      Rektors sammanfattande bedömning är att BB:s agerande inte uppfyller kraven
      på saklighet och opartiskhet i l kap. 9 § regeringsformen och heller inte är
      förenligt med god myndighetsetik.
AA kommenterade remissvaret.

Universitetets utredning om oredlighet i forskning
I oktober 2016 anmälde dekanus vid Juridiska fakulteten BB för misstänkt
vetenskaplig oredlighet alternativt oredlighet i forskning till rektor. Enligt
anmälan hade BB i samband med en ansökan om medelstilldelning till
Konkurrensverket använt sig av en projektbeskrivning som huvudsakligen hade
skrivits av AA. Ärendet utreddes först av Etiska rådet vid universitetet. Etiska
rådets slutsats blev att BB:s agerande utgjorde oredlighet i forskning. På
begäran av BB hämtade rektor in ett yttrande från Expertgruppen för oredlighet
i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden. Nämnden fann vid en
sammantagen bedömning att BB:s agerande utgjorde oredlighet i forskning. I ett
beslut den 14 september 2017 fastslog rektor att BB hade gjort sig skyldig till
                                                                      Dnr 4183-2016         Sid 5 (14)




oredlighet i forskning och förde ärendet vidare till universitetets
personalansvarsnämnd. Den 10 oktober 2017 beslutade
personalansvarsnämnden att meddela BB en varning.

BB:s skrivelser till JO
Efter att JO hade begärt att rektor för Stockholms universitet skulle yttra sig
över anmälan gav BB in ett yttrande till JO. I följebrevet till yttrandet skrev
hon: ”Hej, översänder begärt yttrande i ärende 4183-2016”. I yttrandet anförde
hon följande:

      Jag vill tacka för den här möjligheten att yttra mig över det utkast som JO har
      översänt till Stockholms universitet. Jag har följande påpekanden att göra:
       Jag har i alla avseenden gjort allt jag har kunnat för att hjälpa [AA] att bli
        antagen som doktorand vid Juridicum, Stockholm. Jag har låtit henne basera
        hela sin ansökan på mitt tidigare arbete. Jag har personligen stått och kopierat
        upp ansökningarna från de senast 10 antagna doktoranderna vid Juridicum
        och gett [AA] för att hon ska kunna se hur en ansökan ska skrivas för att ha
        så stor chans som möjligt att bli antagen som doktorand. Jag har för egna
        pengar inskaffat litteratur om offentlig upphandling för att ge [AA] för att
        ytterligare öka hennes chanser att bli antagen som doktorand. Jag har haft
        både möten, mailkonversationer och telefonsamtal med [AA] där vi har
        diskuterat hennes ansökan och där jag har gjort allt jag kan inom
        anständighetens gränser för att hjälpa henne att skriva en så bra ansökan som
        möjligt för att hon ska kunna bli antagen som doktorand.
       Vi har nämligen ett stort behov av fler forskare inom ämnet offentlig
        upphandling. Jag jobbar sedan ett antal år tillbaka ca 60-70 timmar i veckan
        och har ändå inte möjlighet att hinna med allt arbete, varför vi verkligen
        behöver fler forskare för att kunna utveckla ämnet vidare. Jag har dessutom
        tilldelats medel från andra bidragsgivare, varför jag själv inte kunde
        genomföra ytterligare forskning på området. Jag var därför verkligen glad
        över att [AA] ville doktorera och gjorde därför allt jag kunde för att hjälpa
        henne.
       Trots alla mina ansträngningar och all min hjälp lyckades [AA] inte att skriva
        en tillräckligt bra ansökan för att bli antagen som doktorand. Istället lyckades
        hon inte bättre än att hon blev placerad som nr 31 av 31 sökanden till
        doktorandutbildningen. Det faktum att [AA] inte blev antagen som doktorand
        vid Juridicum i Stockholm beror således tillfullo på hennes egna fel och
        hennes egna brister. Jag var så klart mycket besviken att hennes ansökan
        fick så dåliga omdömen, och inser i efterhand att den borde ha varit mer
        stringent och innehållit åtminstone en, helst fler, konkreta forskningsfrågor. I
        det skedet kunde jag emellertid inte hjälpa mer, eftersom jag då riskerade att
        skriva ansökan helt själv - det här var något [AA] hade behövt klara på egen
        hand.
       Jag har inte gjort något alls, inte utfört någon handling, tagit någon kontakt
        eller skickat något mail, haft något samtal med inblandade på något sätt för
        att hindra att [AA] blev antagen som doktorand vid Juridicum, för att jag ville
        ju så gärna att hon skulle bli antagen!
       Jag fick genom Juridicums felaktiga rutiner innan det formella besluten var
        fattade reda på att [AA] placerats sist av alla sökanden av de sakkunniga som
        bedömt hennes ansökan. Jag hade aldrig tidigare varit inblandad i
        tillsättningen av doktorander och trodde att det fungerade på samma sätt som
        vid tillsättning av lektorstjänster, docenttjänster m.m. Där yttrar sig ett antal
        särskilt utsedda sakkunniga över ansökningarna. Yttranden är utslagsgivande
        och följs alltid av de nämnder som fattar de formella besluten. Det visade sig
        senare att så inte var fallet och att Juridicum inte skulle ha lämnat ut
        denna information till mig. Det var emellertid så att informationen lämnades
                                                                    Dnr 4183-2016         Sid 6 (14)




    av flera olika personer, utan att någon av dessa påpekade att informationen
    inte var offentlig. Jag trodde därför att den, precis som med inkomna
    yttranden i andra tillsättningsärenden, var offentlig, alltså att det var klart att
    [AA] placerats som nr 31 av 31 sökanden och att det faktum att hon endast
    erhållit l av 5 möjliga poäng av de utsedda sakkunniga var offentlig
    information.
   Det här var så klart mitt ansvar att ta reda på, men min förklaring om det inte
    räknas som en ursäkt, är att som sagt att informationen lämnades ut helt öppet
    av flera vid Juridicum anställda personer utan att någon påpekade att
    informationen inte var offentlig.
   Jag trodde således att det redan var klart, om än ej formellt klart då det
    slutliga beslutet inte var fattat, att [AA] inte skulle antas som doktorand.
    Eftersom det för mig alltså stod fullständigt klart att [AA] inte skulle bli
    antagen som doktorand, kontaktade jag Konkurrensverket för att höra ifall
    det fanns någon möjlighet att spara de forskningsmedel jag ansökt om med
    [AA] som doktorand. Jag fick då beskedet att ifall [AA] inte antogs som
    doktorand skulle pengarna förfalla och istället tilldelas någon annan sökande.
    Konkurrensverket meddelade att det hade haft samma situation året innan,
    och att det inte gick att "spara" några pengar, utan att dessa året innan istället
    hade tilldelats en annan sökande.
   Jag har länge varit mycket kritisk till att Konkurrensverket, som har hand om
    forskningsmedel för såväl forskning om offentlig upphandling som forskning
    om konkurrensrätt, i huvudsak endast beviljat medel till ansökningar om
    konkurrensforskning från vita, medelålders män - se deras hemsida. Jag ville
    därför gärna höra om det fanns någon chans att ändå spara pengarna till [AA]
    till året efter. Jag fick emellertid klart för mig att det var helt omöjligt.
   Konkurrensverket föreslog då att jag skulle ändra i min ansökan så att jag
    själv skulle stå som utförare, något som var fullt möjligt eftersom ansökan
    var ingiven i mitt namn och jag hade rätten att förfoga över den. Jag gick med
    viss tvekan med på förslaget och skrev om ansökan. Jag tog bort de delar där
    ansökan var utformad av [AA] och behöll de delar som helt baserades på
    mina tankar och idéer och mina tidigare artiklar i ämnet. Jag skrev även ett
    mail till Konkurrensverket helt efter deras diktamen om att jag kunde utföra
    projektet själv.
   Jag var dock tveksam till att själv ta över projektet. Som jag beskrivit ovan
    arbetar jag redan i princip dubbelt, att ta mig an ett helt nytt projekt var inte
    särskilt lockande. Men jag ville ändå inte låta forskningsmedlen försvinna till
    konkurrensrättsforskningen, så jag skrev om min ansökan. Tanken var att
    lysa ut en särskild doktorandtjänst för dessa medel.
   Efter att Juridicum fattat beslut om att inte anta [AA] som doktorand
    meddelade jag henne att jag istället beviljats medlen för projektet. Jag
    meddelade henne även att hon inte skulle kunna söka med samma ansökan
    till Juridicum året efter. Vi hade nämligen tidigare diskuterat att det
    vanligtvis är så att sökanden till doktorandutbildningen vid Juridicum måste
    söka med samma ansökan två år i rad för att bli antagna. Med tanke på att
    hennes ansökan bedömdes som så pass undermålig hade hon behövt att helt
    omarbeta ansökan för att ha en chans att kunna bli antagen.
   Vad gäller JO:s påståenden om oriktiga uppgifter får jag påpeka att det verkar
    föreligga ett missförstånd - vi talar om två olika ansökningar. Den första
    ansökningen, som var direkt undermålig, var den som ingavs till
    Konkurrensverket. Den andra ansökan var den som ingavs till Juridicum.
   Den ansökan som ingavs till Konkurrensverket var ur forskningssynpunkt
    undermålig. Den saknade rättsfråga, var dåligt strukturerad och rörig. Jag
    försökte få till den så bra som möjligt, men det var bråttom och ansökan fick
    skickas in i ett klart ofärdigt skick.
   Efter att den ansökan skickats in meddelade jag [AA] att hon var tvungen att
    skriva om ansökan innan hon skickade in den till Juridicum om hon skulle ha
    en chans att bli antagen som doktorand. Hon gjorde det och den blev bättre.
                                                                      Dnr 4183-2016        Sid 7 (14)




        Den saknade dock fortfarande en bra rättsfråga och var inte tillräckligt
        strukturerad, men i det skedet kunde jag inte längre hjälpa henne, trots att hon
        krävde det, eftersom det i princip skulle ha inneburit att jag hade skrivit hela
        ansökan själv.
       Det stämmer att jag till forskningsutskottet skrev att jag ansåg att ansökan var
        bra, men det var ett led i mina försök och ansträngningar att få [AA] antagen
        som doktorand! Jag visste att den inte var lysande, men trodde faktiskt att den
        ändå var tillräckligt bra för att bli godtagen. Efter att i efterhand ha läst de
        övriga ansökningarna inser jag att så var tyvärr inte fallet.
       Jag beklagar verkligen att det visade sig att [AA] inte hade det som krävs för
        att antas som doktorand vid Juridicum i Stockholm. Jag hjälpte henne långt
        mer än jag hjälpte den andra person som vid samma tillfälle ansökte om att
        bli antagen som doktorand med mig som handledare, men i statsrätt. Jag lät
        [AA] använda mina tankar och idéer, använda mitt arbete i mina tidigare
        artiklar, jag bollade frågor med henne på telefon, jag kopierade tidigare
        ansökningar och betalade ur egen ficka för litteratur för att hjälpa henne.
        Först när jag trodde att det var helt klart att hon inte skulle antas vidtog jag
        åtgärder för att i första hand rädda forskningspengarna till [AA], sedan för att
        rädda dem till upphandlingsforskningen i sig. I inget fall har jag gjort något
        som inneburit att [AA] inte kunnat antas som doktorand vid Juridicum i
        Stockholm eller som inneburit att hon inte erhållit medel från
        Konkurrensverket. Hon hade nämligen inte kunnat få del av dessa medel,
        eftersom hon inte lyckades bli antagen som doktorand.

Bedömning
Inledning
Som framgått ovan har BB:s agerande utretts och prövats av universitetet.
Rektorn har slagit fast att BB:s åtgärd att ge in en ny, nästan identisk, ansökan
om forskningsmedel till Konkurrensverket utan att ange AA som författare till
projektbeskrivningen utgjorde oredlighet i forskning. Universitetets
personalansvarsnämnd har beslutat att meddela BB en varning.

Min utredning tar inte sikte på de forskningsetiska och arbetsrättsliga frågor
som BB:s agerande har gett upphov till. Universitet har prövat dessa frågor.
Däremot finns det anledning för mig att göra vissa uttalanden om BB:s
agerande med utgångspunkt från bl.a. bestämmelsen om saklighet och
opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen.

Objektivitetsprincipen och tjänstemannarollen
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt
iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § regeringsformen). Kravet på
saklighet och opartiskhet brukar benämnas objektivitetsprincipen.
Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka
verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en
myndighet. Även hur myndighetens agerande har uppfattats är av betydelse (se
Regeringsformen, en kommentar, Thomas Bull och Fredrik Sterzel, 3 uppl.,
s. 54 samt Offentligrättsliga principer, Objektivitetsprincipen, Thomas Bull, red.
Lena Marcusson, s. 97 ff.).
                                                                       Dnr 4183-2016        Sid 8 (14)




Det finns ingen i lag eller annan författning samlad reglering med
uppförandekod eller motsvarande för statliga tjänstemän. Frågan om behovet av
lagstiftning på området har varit aktuell vid några tillfällen (se t.ex. prop.
1997/98:136, SOU 2008:118 och prop. 2009/10:175). Ramarna för hur en
tjänsteman får agera finns i stället i bestämmelser i olika författningar. Utöver
den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen kan nämnas bestämmelsen
om tjänstefel i 20 kap. 1 § brottsbalken och regeln om tjänsteförseelse i 14 §
lagen om offentlig anställning (1994:260).

Den s.k. Värdegrundsdelegationen (se www.vardegrundsdelegationen.se) har i
publikationen Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda
sammanställt ett antal av de grundläggande rättsliga principer som tjänstemän
ska följa i sin verksamhet. När det gäller objektivitetsprincipen uttalas bl.a.
följande (s. 10 f.):

      En grundförutsättning är att den statsanställde aldrig i sitt arbete agerar på ett
      sådant sätt att förtroendet för den enskilde anställdes eller myndigheternas
      saklighet och opartiskhet kan rubbas. En anställd ska inte ens kunna misstänkas
      för att låta sig påverkas av ovidkommande önskemål eller hänsyn i sitt arbete.
      För den statligt anställde gäller att ett personligt ansvarstagande och den egna
      förmågan att göra etiska val många gånger måste ta vid.
      –––
      Grundläggande krav på en statsanställd är att denne ska vara disciplinerad, och
      således bl.a. utföra sina arbetsuppgifter i rätt tid, pålitlig, dvs. ärlig och inte
      exempelvis ta emot gåvor eller förmåner som utan att vara mutor ändå kan skada
      allmänhetens förtroende till myndigheten, och rättvis, dvs. exempelvis inte vara
      partisk utan se ett problem från alla sidor. Den anställde måste även ha i åtanke
      att det sätt på vilket enskilda bemöts kan vara väl så viktigt för förtroendet som
      de faktiska åtgärder som vidtas.

Händelseförloppet i korthet
Efter kontakter med BB under 2015 skrev AA det första utkastet till den
projektbeskrivning som skulle ligga till grund för ansökan om forskningsmedel
från Konkurrensverket. BB gav AA återkoppling på utkastet och AA lämnade i
slutet av januari 2016 in en ansökan om forskningsmedel till Konkurrensverket.
I den ansökan var både AA och BB upptagna som sökande. I april 2016 ansökte
AA till forskarutbildningen vid universitetet. I början av juni fick AA besked
från universitetet om att hon inte hade blivit antagen som doktorand. Samma
dag fick hon också veta att BB i slutet av maj hade gett in en ny ansökan om
forskningsmedel i eget namn till Konkurrensverket. Projektbeskrivningen i den
nya ansökan var i allt väsentligt identisk med den ursprungliga.
Konkurrensverket fattade beslut om att bevilja forskningsmedel den 1 juni
2016.

BB:s kontakter med Konkurrensverket
Den nya ansökan om forskningsmedel
Som framgått tidigare hade BB kontakter med Konkurrensverket som ledde till
att hon ensam skulle utföra det forskningsprojekt som tilldelades
forskningsmedlen. Vid tidpunkten för de nu aktuella kontakterna hade hon och
                                                                      Dnr 4183-2016       Sid 9 (14)




AA gemensamt ansökt om medel till forskningsprojektet, men
Konkurrensverket hade ännu inte fattat något beslut i frågan. Det är klarlagt att
BB inte informerade AA om de nya kontakterna förrän efter det att
Konkurrensverkets beslut var fattat. BB har i sin skrivelse till JO förklarat sitt
agerande huvudsakligen enligt följande:

Hon har ”länge varit mycket kritisk till att Konkurrensverket, som har hand om
forskningsmedel för såväl forskning om offentlig upphandling som forskning
om konkurrensrätt, i huvudsak endast beviljat medel till ansökningar om
konkurrensforskning från vita, medelålders män”. Hon ville därför höra om det
fanns någon möjlighet att ”spara” forskningsmedlen till AA till året efter. Hon
fick dock besked av Konkurrensverket att detta inte var möjligt utan att
”pengarna skulle förfalla” om AA inte antogs som doktorand. BB har vidare
uppgett att det var Konkurrensverkets förslag att hon skulle ändra sin ansökan
så att hon var ensam utförare. Hon ändrade därför ansökan på så sätt att hon
”tog bort de delar där ansökan var utformad av [AA] och behöll de delar där
som helt baserades på [hennes] tankar och idéer och [hennes] tidigare artiklar i
ämnet. [Hon] skrev även ett mail till Konkurrensverket helt efter deras diktamen
om att [hon] kunde utföra projektet själv”. Syftet med hennes åtgärder var att i
första hand rädda forskningsmedlen till AA och i andra hand till
upphandlingsforskningen.

JO har tagit del av ett brev som en tjänsteman vid Konkurrensverket skickade
till AA den 7 juli 2016 med anledning av att AA frågade om vad som hade hänt
med hennes ansökan. I brevet anfördes bl.a. följande:
      Den 23 maj 2016 blev Konkurrensverket, via e-post, informerade om att denna
      ansökan inte längre var aktuell då du inte blivit antagen som doktorand vid
      Stockholms universitet. BB lämnade vid samma tillfälle förslag om att revidera
      ingiven ansökan fast då med henne själv som utförare.
      –––
      Efter att ha läst igenom ditt mejl och den mejlväxling du har haft med [en
      tjänsteman vid universitetet] kan vi endast försäkra dig om att Konkurrensverket
      inte gett uttryck för en önskan att utesluta dig från BB:s forskningsansökan […].
      Vi vill dock tillägga att det, från Konkurrensverkets sida, självklart inte fanns
      något hinder för BB att ha med dig eller någon annan deltagare i det nya och
      reviderade projektet, t.ex. som forskningsassistent.
Jag konstaterar att tjänstemannen vid Konkurrensverket och BB verkar ha olika
uppfattning i frågan om vems initiativet till den nya ansökan var. Utformningen
av BB:s mejl gör att det framstår som osannolikt att detta skulle ha skrivits ”helt
efter deras diktamen”. Jag har dock avstått från att utreda den frågan ytterligare
eftersom det inte är sannolikt att en fortsatt utredning skulle ge någon klarhet i
frågan om mejlet från BB föregicks av andra kontakter, möjligen via telefon,
där saken diskuterades.

Oavsett hur det kom sig att BB gav in en ny ansökan konstaterar jag att detta
gjordes bakom den tidigare medsökandens rygg. Det går inte att dra någon
annan slutsats än att BB därvid agerade i eget intresse. Hon måste också ha
                                                                      Dnr 4183-2016       Sid 10 (14)




insett att det fanns risk för att detta kunde få betydande konsekvenser för AA:s
del.

AA:s kontakter med Konkurrensverket ledde i sin tur till att Konkurrensverket
frågade BB vem som hade skrivit den ansökan som hon hade gett in i eget
namn. I ett mejl den 14 juni 2016 svarade BB följande:

      Projektbeskrivningen i den första ansökan var skriven av mig och [AA]
      tillsammans och hämtade inspiration från de två artiklar jag tidigare publicerat
      om offentlig upphandling. I den reviderade ansökan skrev jag om vissa delar så
      att ansökan var baserad på mina två tidigare artiklar. […]
      Jag kan fullständigt garantera att alla konstateranden om gällande rätt som
      presenteras i den nu beviljade ansökan och de ämnen som avser att undersökas
      bygger på de idéer och undersökningar som jag har påbörjat i dessa artiklar.
      [AA] hade således i den första ansökan inte någon egen forskningsidé, ett faktum
      som tyvärr gjorde att hon av Juridicum inte ansågs lämplig för en forskarkarriär.
      Samtliga idéer i den ansökan som nu beviljats bidrag bygger vidare på mina
      tidigare forskningsresultat.
Inför universitetets prövning av antagningen till doktorandutbildningen lämnade
BB ett s.k. handledaryttrande. I detta anförde hon bl.a. följande:
      [AA] kontaktade mig i augusti 2015 som presumtiv handledare och vi har sedan
      dess haft regelbunden kontakt och diskuterat hennes ansökan och projektets
      utformning. [AA] har dock helt på egen hand arbetat fram projektbeskrivningen
      och ansökan till forskarutbildningen. Jag har emellertid läst den slutliga
      versionen av projektbeskrivningen och finner projektet som mycket intressant
      och högaktuellt. Utformning håller dessutom en mycket hög kvalitativ nivå,
      vilket visar på [AA:s] potential som forskare.
Vid en jämförelse mellan de två projektbeskrivningar som gavs in till
Konkurrensverket är det uppenbart att de är i det närmaste identiska. Av BB:s
sätt att uttrycka sig i mejlet till Konkurrensverket får man intrycket att hon har
arbetat om projektbeskrivningen. Det framgår dock av utredningen i övrigt att
så inte var fallet. Jag konstaterar också att hon lämnade olika uppgifter om
projektbeskrivningens tillkomst i handledaryttrandet respektive till
Konkurrensverket.

BB:s agerande i kontakterna med Konkurrensverket strider mot kravet på
saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen.

Särskilt om avslöjandet av antagningsbeslutet
Den 23 maj 2016, ca två veckor innan AA fick antagningsbeskedet från
Stockholms universitet, mejlade BB Konkurrensverket och anförde bl.a.
följande:
      Tyvärr måste jag meddela att [AA] inte kommer att antas som doktorand vid
      Juridicum, Stockholms universitet. Det innebär att den ansökan vi skrivit […]
      inte kommer att genomföras som ett doktorandprojekt. Den här informationen är
      ännu inte offentlig, varför jag uppskattar om ni inte sprider den utanför
      Konkurrensverket.
Universitetets beslut om antagning fattas vid ett sammanträde. Detta är
visserligen inte offentligt, men det finns inte någon sekretessregel som hindrar
                                                                       Dnr 4183-2016       Sid 11 (14)




att deltagare vid sammanträdet – eller andra tjänstemän vid universitetet som
har tagit del av vad som har avhandlats där – sprider informationen. Inte heller
kan man säga att det ligger i sakens natur att tjänstemän i allmänhet har
tystnadsplikt för innehållet i beslut som ännu inte har expedierats. Tvärtom
gäller rätten till yttrandefrihet (2 kap. 1 § regeringsformen) även mellan
tjänstemän vid myndigheter (se t.ex. Wennergren, Offentlig förvaltning i arbete,
3 uppl., s. 130 f.).

Frågan om hur tjänstemän bör förhålla sig till information om ännu inte fattade
eller expedierade beslut måste bedömas från fall till fall. Att iaktta diskretion är
ytterst en omdömesfråga eller – som saken tidigare har uttryckts – en hederssak
(Wennergren, a.a., s. 131). Att man som tjänsteman inte avslöjar innehållet i ett
kommande beslut betraktas sannolikt i de flesta fall som en självklarhet. Ett
tungt vägande skäl till att avstå är att beslutet kan ändras till dess det har
expedierats och att ett besked i förväg därför riskerar att ge fel förväntningar.
Det går dock inte att utesluta att det i vissa situationer kan finnas godtagbara
skäl att meddela det förväntade innehållet i ett ännu inte fattat eller expedierat
beslut till någon utanför den egna myndigheten, förutsatt att uppgifterna inte
omfattas av sekretess.

BB har uppgett att avsikten med att lämna informationen till Konkurrensverket
endast var att ta reda på om det var möjligt att ”spara” anslaget till senare. För
egen del anser jag inte att det av det skälet var motiverat att ta den kontakten
med Konkurrensverket. Hon borde i stället ha avvaktat universitetets beslut i
antagningsfrågan och sedan tagit ställning till fortsatta åtgärder när det gällde
forskningsprojektet. Det var alltså enligt min mening olämpligt att lämna
uppgifterna även med den utgångspunkt som BB uppgett att hon haft.

Dessutom konstaterar jag att BB i något skede – senast i samband med att hon
gav in den reviderade ansökan – valde att utnyttja informationen om det
förväntade antagningsbeslutet i eget intresse: Att Konkurrensverket fick
information i det aktuella avseendet var en nödvändig förutsättning för att BB
skulle kunna lämna in den nya ansökan om forskningsmedel. Som jag har
uttalat ovan var det inte förenligt med kravet på saklighet i 1 kap. 9 §
regeringsformen att utesluta AA från ansökan bakom hennes rygg.

Mejlet till AA
Samma dag som AA tog emot universitetets antagningsbesked fick hon följande
mejl från BB:

      Så tråkigt att du inte blev antagen. Jag har pratat med ansvarige för din ansökan
      och han menade att din ansökan var ”lökig”, inte hade en bra rättsfråga och helt
      enkelt inte var akademisk.
      Tyvärr visade det sig att du endast fick 1 av 5 möjliga poäng, vilket gör det
      uteslutet att du skulle antas nästa år. Jag var tvungen att ringa Konkurrensverket
      och meddela det här. Kunde du inte antas kunde de inte ge dig pengarna och de
      fick ge dem till någon annan. De ville då att jag skulle genomföra projektet
      istället, eftersom pengarna annars skulle vara förlorade för upphandlings-
                                                                         Dnr 4183-2016      Sid 12 (14)




      forskningen. Det var alltså en fråga om att ge pengarna till mig eller till någon
      manlig konkurrensrättare och av politiska skäl ville de hellre att pengarna gick
      till Upphandlingsrätten. Jag tackade under de omständigheterna ja och kommer
      alltså att själv genomföra projektet.
      Jag skulle gärna ha plockat in dig som doktorand för att göra jobbet, men med
      den poängen du fick är det helt enkelt inte möjligt.
Det har till att börja med kommit fram att informationen om antalet poäng var
fel. Ansökan hade fått två poäng. Inte heller fanns det täckning för påståendet
att det var uteslutet att AA skulle antas nästa år. Kommande års antagning
beslutas naturligtvis utifrån kommande års ansökningar. BB borde ha försäkrat
sig om att informationen var korrekt innan hon lämnade den.

Som mejlet har utformats får man intrycket att BB endast har återgett vad någon
annan har uttalat om ansökans kvalitet. Oavsett hur det förhöll sig med den
saken var det olämpligt att lämna informationen till AA med de ordvalen.

BB:s mejl till AA står i strid med bestämmelsen om saklighet i 1 kap. 9 §
regeringsformen.

BB:s uppgifter till JO
Som redovisats ovan har BB gett in ett eget yttrande till JO efter det att JO hade
begärt att rektor för Stockholms universitet skulle yttra sig. I JO:s remiss angavs
att berörd tjänsteman borde ges tillfälle att lämna synpunkter. BB:s yttrande
inleddes på följande sätt:
      Jag vill tacka för den här möjligheten att yttra mig över det utkast som JO har
      översänt till Stockholms universitet.
Som har framgått ovan meddelade BB Konkurrensverket innehållet i det ännu
inte formellt fattade antagningsbeslutet. I sitt yttrande till JO har hon anfört
följande:

      Jag fick genom Juridicums felaktiga rutiner innan de formella besluten var
      fattade reda på att [AA] placerats sist av alla sökanden av de sakkunniga som
      bedömt hennes ansökan. Jag hade aldrig tidigare varit inblandad i tillsättningen
      av doktorander och trodde att det fungerade på samma sätt som vid tillsättningen
      av lektorstjänster, docenttjänster m.m. Där yttrar sig ett antal särskilt utsedda
      sakkunniga över ansökningarna. Yttrandena är utslagsgivande och följs alltid av
      de nämnder som fattar de formella besluten. Det visade sig senare att så inte var
      fallet och att Juridicum inte skulle ha lämnat ut denna information till mig. Det
      var emellertid så att informationen lämnades av flera olika personer, utan att
      någon av dessa påpekade att informationen inte var offentlig. Jag trodde därför
      att den, precis som med inkomna yttranden i andra tillsättningsärenden, var
      offentlig, alltså att det var klart att [AA] placerats som nr 31 av 31 sökanden och
      att det faktum att hon endast erhållit 1 av 5 möjliga poäng av de utsedda
      sakkunniga var offentlig information.
      –––
      Jag trodde således att det redan var klart, om än ej formellt klart då det slutliga
      beslutet inte var fattat, att [AA] inte skulle antas som doktorand
                                                                      Dnr 4183-2016       Sid 13 (14)




I det tidigare redovisade mejlet till Konkurrensverket uppgav hon dock, i
samband med att hon meddelade att AA inte skulle antas som doktorand,
följande:

      Den här informationen är ännu inte offentlig, varför jag uppskattar om ni inte
      sprider den utanför Konkurrensverket.
Mejlet till Konkurrensverket kan inte uppfattas på något annat sätt än att BB var
införstådd med att informationen inte var offentlig, i den meningen att den inte
var allmänt tillgänglig. De uppgifter som hon har lämnat till JO framstår alltså
inte som sanningsenliga i den delen.

I sin skrivelse till JO har BB också anfört följande:

      Konkurrensverket föreslog då att jag skulle ändra min ansökan [detta avser alltså
      den gemensamma ansökan; JO:s anm.] så att jag själv skulle stå som utförare,
      något som var fullt möjligt eftersom ansökan var ingiven i mitt namn och jag
      hade rätten att förfoga över den. Jag gick med viss tvekan med på förslaget och
      skrev om ansökan. Jag tog bort de delar där ansökan var utformad av AA och
      behöll de delar som helt baserades på mina tankar och idéer och mina tidigare
      artiklar i ämnet.
Den ansökan som BB gav in i eget namn är i stort sett identisk med den
gemensamma ansökan. Den huvudsakliga ändring som har gjorts är att AA:s
namn och CV har tagits bort. Ansökan skiljer sig också på så sätt att begäran
om anslag sattes ned eftersom anslaget bara skulle täcka kostnader för en
forskare. Själva kärnan i ansökan, projektbeskrivningen, är i det närmaste
identisk.

Det framstår som uppenbart att inte heller de uppgifter som BB har lämnat till
JO i den här delen är sanningsenliga.

Statliga tjänstemän ska lämna de upplysningar och yttranden som JO begär
(13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Bestämmelsen innebär bl.a. att en
tjänsteman som lämnar uppgifter på JO:s begäran har en sanningsplikt (se SOU
1985:26 s. 195 f.). I det nu aktuella fallet har JO begärt att rektorn ska yttra sig.
Av JO:s remiss framgick även att BB borde ges tillfälle att lämna synpunkter.
Det är uppenbart att BB hade tagit del av JO:s remiss när hon skrev sitt
yttrande. Under de förhållandena omfattades hon av sanningsplikten.

BB har i strid med bestämmelsen i 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen
lämnat oriktiga uppgifter om sitt eget agerande till JO.

Sammanfattning och avslutande synpunkter
BB har genom att ge in en ny ansökan om forskningsmedel endast i eget namn
bakom AA:s rygg, och genom att lämna oriktiga uppgifter om ansökan till
Konkurrensverket, agerat i strid med 1 kap. 9 § regeringsformen. Även hennes
sätt att utrycka sig gentemot AA står i strid med den bestämmelsen. BB har
dessutom i strid med bestämmelsen i 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen
lämnat oriktiga uppgifter i sitt yttrande till JO. Sammantaget förtjänar BB
allvarlig kritik för sitt agerande.
                                                                  Dnr 4183-2016      Sid 14 (14)




Övrigt
Det som i övrigt har tagits upp av AA eller BB ger inte tillräcklig anledning till
någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
