# Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Syd, för att kontanter omhändertagits i samband med ett ingripande m.m.

JO 2017-02-22 dnr 4197-2015

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                    Sid
                                                                           2017-02-22           4197-2015             1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten, polisregion Syd, för att kontanter
                        omhändertagits i samband med ett ingripande m.m.


                          Beslutet i korthet: Sekretesskyddade uppgifter om egendom som polisen påträffar i
                          sin verksamhet kan efter en intresseavvägning i det enskilda fallet lämnas till
                          Kronofogdemyndigheten med stöd av den s.k. generalklausulen i offentlighets- och
                          sekretesslagen. För att polisen ska ha rätt att hålla kvar utmätt egendom enligt ett
                          förbudsmeddelande som Kronofogdemyndigheten fattat med anledning av de
                          uppgifter som polisen lämnar krävs att egendomen är omhändertagen av polisen med
                          stöd av någon bestämmelse som uttryckligen ger polisen rätt till detta.
                          I beslutet gör JO vissa uttalanden om tillämpningen av generalklausulen vid kontakter
                          med Kronofogdemyndigheten.
                          JO kritiserar Polismyndigheten för att man vid ett polisingripande omhändertog
                          kontanter för Kronofogdemyndighetens räkning utan att det fanns lagstöd för det.
                          Polisen kritiseras också för att man inte dokumenterade eller i efterhand har kunnat
                          visa vilka närmare uppgifter som lämnades till Kronofogdemyndigheten eller att
                          uppgiftslämnandet föregicks av en sådan verklig intresseavvägning som
                          generalklausulen kräver.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Syd, för ett ingripande mot honom. AA anförde bl.a. att han vid
                        gripandet bar på sig drygt 25 000 kr i kontanter som tillhörde hans far. Polisen
                        kontaktade Kronofogdemyndigheten som beslutade om utmätning av större
                        delen av kontanterna.

## Utredning

JO beslutade att inleda en utredning om Polismyndighetens kontakter med
                        Kronofogdemyndigheten och hanteringen av kontanterna.

                        Polismyndigheten (BB) yttrade sig och anförde i huvudsak följande.

                                  Den 18 juli 2015 kl. 01.59 blev AA misstänkt för ringa narkotikabrott genom
                                  eget bruk […]. Enligt en tjänsteanteckning i ärendet påträffades 25 145 kr i
                                  kontanter på honom och med anledning av det kontaktades Kronofogdens jour
                                  per telefon för att utreda om han hade några skulder. Då han hade skulder om
                                  83 000 kr tog jourhavande kronofogde ett muntligt beslut om utmätning av



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 4197-2015       Sid 2 (5)




      20 145 kr. AA fick behålla 5 000 kr. Ett skriftligt förbudsbeslut skulle faxas till
      inre befäl påföljande vardag.
      Av […] framgår att kronofogde CC fattade ett muntligt förbudsmeddelande via
      telefon den 18 juli 2015 kl. 02.55 […].
      Kronofogden upprättade ett skriftligt förbudsmeddelande […] den 20 juli 2015.
      Enligt beslutet utmättes 20 000 kr i kontanter medan AA förbehölls ett belopp
      om 5 000 kr för sina levnadsomkostnader.
      Utlämnandet av utmätta medel till Kronofogden genomfördes av inre befäl DD
      den 21 juli 2015.
      Av en promemoria från polisintendenten EE framgår bl.a. följande. AA blev
      misstänkt för narkotikabrott den 18 juli 2015 och togs med för kroppsbesiktning.
      I samband med den skyddsvisitation som genomfördes när han skulle sättas in i
      polisbilen anträffades kontanter på honom. Patrullen på plats omhändertog
      pengarna och kontaktade det inre befälet som kontrollerade med Kronofogden
      om AA förekom hos dem. Detta förfarande har lärts ut i en utbildning som
      befälen genomgått och där personal från Kronofogden varit föredragshållare. Då
      AA hade en större skuld hos Kronofogden informerade det inre befälet
      Kronofogden om den stora summan i kontanter som patrullen omhändertagit.
      Enligt inre befäl har anmälaren först påföljande dag kontaktat polisen och
      uppgett att pengarna tillhör hans moder.
      Av en promemoria från polisinspektör DD, som arbetade som inre befäl vid den
      aktuella tidpunkten, framgår att patrullen informerade honom om att AA hade
      25 000 kr i kontanter på sig. AA hävdade att dessa pengar tillhörde honom själv.
      Någon, oklart vem, kom fram till att mannen hade en större skuld hos
      Kronofogden. DD tog kontakt med Kronofogden via deras journummer.
      Kronofogden beslutade att AA skulle få behålla 5 000 kr och att resterande
      summa skulle omhändertas för Kronofogdens räkning, vilket också gjordes.
      Pengarna låstes in i kassaskåp hos inre befäl. Därefter kom två personer från
      Kronofogden och kvitterade ut de omhändertagna kontanterna.
Polismyndigheten gjorde följande bedömning av händelsen.

AA misstänktes för ringa narkotikabrott och togs med för kroppsbesiktning.
Han omhändertogs tillfälligt för att åtgärden skulle kunna genomföras. I
samband med en s.k. provisorisk skyddsvisitation (avvisitering) påträffades en
större summa kontanter på AA. Det tycks inte ha fattats något formellt beslut
om omhändertagande av kontanterna. Egendomen var därför inte i polisens
besittning när förbudsmeddelandet lämnades och polisen hade inte rätt att hålla
kvar egendomen.

När det gäller utlämnandet av de sekretessbelagda uppgifterna till
Kronofogdemyndigheten anför Polismyndigheten att man inte kan visa vilka
närmare uppgifter som lämnades till Kronofogdemyndigheten eller att
uppgiftslämnandet föregicks av en verklig intresseavvägning. Mot den
bakgrunden är det enligt Polismyndigheten angeläget att tydligare rutiner för
omhändertagande av egendom i samband med ingripanden införs.

Rättslig reglering
Utlämnande av uppgifter
För uppgifter om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden gäller
sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
                                                                  Dnr 4197-2015      Sid 3 (5)




någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften
förekommer i en förundersökning i brottmål eller i annan verksamhet som syftar
till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av bl.a.
Polismyndigheten (se 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL). En
sådan uppgift får inte röjas för enskilda eller någon annan myndighet, om inget
annat anges i offentlighets- och sekretesslagen (se 8 kap. 1 § OSL). Det finns
inte någon sekretessbrytande bestämmelse som reglerar polisens möjlighet att
lämna uppgifter till Kronofogdemyndigheten för att möjliggöra utmätning av
egendom som påträffas i polisens verksamhet.

Om en uppgift inte kan lämnas ut med stöd av någon sekretessbrytande
bestämmelse kan i vissa fall generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL vara
tillämplig. Av den bestämmelsen följer att en sekretessbelagd uppgift, med
vissa undantag som inte är aktuella i detta fall, får lämnas till en myndighet, om
det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen ska skydda.

I praxis har vid den intresseavvägning som ska göras enligt generalklausulen
hänsyn tagits till – förutom den mottagande myndighetens behov av uppgifterna
– vilket sekretesskydd uppgifterna får hos myndigheten som tar emot
uppgifterna, uppgifternas art och i vilket syfte de ska användas (se t.ex.
Kammarrätten i Stockholms dom den 17 september 2014 i mål nr 5348-14).

JO har uttalat sig i frågan om när polisen kan lämna uppgifter som är
sekretessbelagda enligt 35 kap. 1 § första stycket OSL till
Kronofogdemyndigheten med stöd av generalklausulen (se bl.a. JO 2013/14
s. 230, dnr 2187-2012, och JO 2014/15 s. 127, dnr 584-2013 och 666-2013). Ett
sådant uppgiftslämnande har ansetts kunna ske i vissa fall. JO har dock betonat
att uppgiftslämnandet inte får ske rutinmässigt utan måste föregås av en sådan
verklig intresseavvägning i det enskilda fallet som generalklausulen förutsätter.
Vid denna intresseavvägning bör beaktas att redan den uppgiften att en person
är eller har varit föremål för ett polisingripande kan vara sekretessbelagd hos
Polismyndigheten. Innan någon kontakt tas med Kronofogdemyndigheten bör
polisen därför ha kännedom om omständigheter som med viss styrka talar för
att den aktuella personen förekommer med skulder där. Polisen bör inleda
kontakten med Kronofogdemyndigheten med en förutsättningslös förfrågan om
den aktuella personen har skulder i pågående mål där. Om det bekräftas att så är
fallet, kan uppgifterna om den påträffade egendomen lämnas efter en
intresseavvägning. Här bör även beaktas att egendomen ska vara av ett sådant
slag att Kronofogdemyndigheten typiskt sett kan antas ha svårt att hitta den och
att egendomen kan förväntas bli föremål för utmätning. Såväl värdet av
egendomen som skuldens storlek bör beaktas vid denna bedömning. (Se JO
2013/14 s. 230, dnr 2187-2012.)

Ett beslut att lämna ut sekretessbelagd information till Kronofogdemyndigheten
ska vara skriftligt och diarieföras. Av dokumentationen bör det framgå vilka
                                                                Dnr 4197-2015      Sid 4 (5)




uppgifter som har lämnats ut, vem som har beslutat om utlämnandet och vilka
omständigheter som har beaktats vid intresseavvägningen. (Se JO 2014/15
s. 127, dnr 584-2013 och 666-2013.)

Omhändertagande av egendom
Lös egendom får utmätas endast om egendomen är tillgänglig eller om
egendomen ändå kan identifieras och om det inte kan antas möta ett sådant
hinder mot säkerställande av utmätningen som anges i 6 kap. utsökningsbalken.
Utmätning av kontanter ska som utgångspunkt säkerställas genom att
kontanterna tas i förvar. Om kontanterna är i tredje mans besittning kan
utmätningen även säkerställas genom att förbud meddelas för innehavaren att
utan Kronofogdemyndighetens tillstånd lämna ut kontanterna eller vidta någon
annan åtgärd med dessa till skada för sökanden (s.k. förbudsmeddelande). Det
nu sagda följer av 4 kap. 7 § och 6 kap. 2 och 7 §§ utsökningsbalken och gäller
oavsett vilken grund tredje mannen åberopar för sitt innehav (se Walin m.fl.,
Utsökningsbalken, Zeteo 1 augusti 2013, kommentaren till 6 kap. 7 §).

För att egendom ska anses vara i Polismyndighetens besittning krävs att
egendomen är omhändertagen av polisen med stöd av någon bestämmelse som
uttryckligen ger polisen rätt till detta (se JO 2014/15 s. 127).

Bedömning
Polismyndigheten har i sitt yttrande redogjort för hanteringen av kontanterna
och för sin bedömning av händelsen. Jag instämmer i Polismyndighetens
bedömning att polisen i flera avseenden har brustit i sin hantering.

Polismyndigheten ska således kritiseras för att man har omhändertagit
kontanterna utan att det har funnits lagstöd för det. Polismyndigheten ska också
kritiseras för att man inte har dokumenterat eller i efterhand har kunnat visa
vilka närmare uppgifter som lämnades till Kronofogdemyndigheten eller att
uppgiftslämnandet föregicks av en sådan verklig intresseavvägning som
generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL kräver.

Med anledning av detta vill jag också uttala följande.

Polismyndighetens möjlighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till
Kronofogdemyndigheten i syfte att möjliggöra en utmätning av egendom som
påträffats i polisens verksamhet är inte lagreglerad. I stället tillämpas
generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Det bör framhållas att generalklausulens
syfte är att vara en ventil för att inte oförutsedda hinder ska uppkomma i
myndigheters verksamhet (se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen,
Zeteo 1 juli 2016, kommentaren till 10 kap. 27 §). Generalklausulen bör därför
alltid tillämpas med försiktighet. Detta ärende utgör en god illustration av de
svårigheter som ligger i tillämpningen av generalklausulen.

Utsökningsutredningen har i sitt betänkande Ett modernare
utsökningsförfarande (SOU 2016:81) föreslagit ökade möjligheter till
                                                                   Dnr 4197-2015       Sid 5 (5)




informationsutbyte mellan Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter.
Utredningen har bl.a. redovisat omfattningen av Kronofogdemyndighetens
distansutmätning via myndighetens jourtelefon under 2014. Den som bemannar
jourtelefonen har i uppgift att distansutmäta egendom som har tagits i beslag
eller omhändertagits av bl.a. Polismyndigheten utanför kontorstid (s. 338).
Under 2014 inkom 1 042 samtal till jourtelefonen. Samtalen resulterade i 194
distansutmätningar till ett sammanlagt värde av 4 107 819 kronor (s. 347).

Det framgår inte hur många av samtalen som gjordes av Polismyndigheten, men
redovisningen ger en bild av att det är relativt vanligt att myndigheter lämnar
information till Kronofogdemyndigheten om egendom som kan bli föremål för
utmätning. Till det redovisade antalet samtal till jourtelefonen kommer de
samtal som sker under kontorstid.

Mot denna bakgrund välkomnar jag att Polismyndigheten avser att införa
enhetliga rutiner för omhändertagande av egendom i samband med ingripanden
och förutsätter att arbetet också kommer att omfatta enhetliga rutiner för
utlämnande av uppgifter till Kronofogdemyndigheten. Jag förutsätter också att
de utformas med utgångspunkt i den försiktighet som måste iakttas vid
tillämpningen av generalklausulen. Jag utgår vidare från att Polismyndigheten
säkerställer att rutinerna görs klara, tydliga och lätta att förstå samt att de
anställda som berörs av dessa frågor får en saklig och korrekt utbildning om vad
som gäller.

Jag vill även stryka under att det givetvis inte får förekomma att polisen utan
stöd i lag omhändertar egendom eller vidtar andra utredningsåtgärder för
Kronofogdemyndighetens räkning. Även om utredningen i detta ärende inte ger
stöd för att det har skett, vill jag framhålla att det inte under några förhållanden
är acceptabelt att t.ex. ett frihetsberövande förlängs för att en utmätning ska
kunna genomföras. Är det tveksamt om Kronofogdemyndigheten kommer att
hinna vidta de åtgärder som behövs för en utmätning bör detta beaktas redan vid
den intresseavvägning som ska göras före kontakten med
Kronofogdemyndigheten. Endast om egendomen faktiskt kan förväntas bli
föremål för utmätning bör en kontakt tas.

Med dessa uttalanden och med den kritik jag riktat mot Polismyndigheten för
omhändertagandet av kontanterna och dokumentationsbristerna avslutas
ärendet.
