# Polisen har omhändertagit en 13-årig pojke enligt 12 § polislagen utan att det fanns grund för åtgärden

JO 2022-05-18 dnr 4204-2021

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr
                                                                           2022-05-18                4204-2021           Sid 1 (9)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polisen har omhändertagit en 13-årig pojke enligt 12 § polislagen
                        utan att det fanns grund för åtgärden


                          Beslutet i korthet: En 13-årig pojke stoppades av polisen som påstod att pojken
                          hade pekat långfinger åt dem. På grund av pojkens beteende och att han var
                          tillsammans med en kamrat som verkade betydligt äldre omhändertogs han och
                          skjutsades hem. Poliserna grundade omhändertagandet på bestämmelsen i 12 §
                          polislagen. Efter att pojkens föräldrar berättat om ingripandet i medier gjorde poliserna
                          en s.k. orosanmälan till socialnämnden.
                          JO uttalar att ett omhändertagande enligt 12 § polislagen är en social skyddsåtgärd
                          som kan användas när det finns en överhängande och allvarlig risk för ett barns hälsa
                          eller utveckling, dvs. i vad som närmast kan beskrivas som en akut situation.
                          Bestämmelsen kan inte tillämpas enbart av den anledningen att polisen upplever att
                          den unge beter sig illa eller visar dålig attityd. Det räcker inte heller med en mer
                          allmän oro för den unges situation.
                          Enligt JO ger utredningen inte stöd för att det fanns någon särskild anledning för
                          poliserna att befara att pojken skulle råka illa ut eller att platsen där han befann sig
                          var särskilt olämplig. Poliserna verkar i stället ha vidtagit åtgärden för att tillrättavisa
                          pojken eftersom de trodde att han hade pekat långfinger åt dem. JO bedömer att
                          omhändertagandet var ogrundat och Polismyndigheten kritiseras för det. JO gör även
                          uttalanden om tillämpningen av barnkonventionen vid tvångsanvändning mot barn.
                          JO konstaterar att det inte går att dra några säkra slutsatser om vad den egentliga
                          anledningen till orosanmälan var men att det förstås är oacceptabelt om den gjordes
                          som en reaktion på att föräldrarna hade kontakt med medier.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 21 maj 2021 förde AA fram klagomål mot
                        Polismyndigheten, polisregion Öst. AA uppgav sammanfattningsvis följande. I
                        april 2021 blev hans 13-årige son, BB, stoppad av polisen som påstod att han
                        hade pekat långfinger åt dem. Vid ingripandet slet en av poliserna hans son i
                        örat så hårt att huden sprack. Polisen försökte även att brotta ned honom. De
                        tvingade sedan in sonen i en polisbil och skjutsade honom hem. Efter att
                        familjen hade vänt sig till medier gjorde polisen en anmälan till socialnämnden.
                        Anmälan innehöll felaktiga uppgifter, bl.a. datumet för ingripandet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                 Dnr 4204-2021     Sid 2 (9)




Utredning
JO:s begäran om yttrande
JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig över anmälan. Yttrandet skulle
innehålla en redogörelse för ingripandet mot BB och grunden för de åtgärder
som vidtogs och det våld som användes. Myndigheten skulle även yttra sig över
polisernas anmälan till socialnämnden. Av yttrandet skulle särskilt framgå hur
polisernas agerande förhöll sig till bestämmelserna i Förenta nationernas
konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (juristen CC) yttrade sig den 1 december 2021 efter att de
berörda befattningshavarna hade fått tillfälle att lämna upplysningar. Yttrandet
finns tillgängligt hos JO.

Myndighetens redogörelse för händelseförloppet
Enligt Polismyndigheten framgår det av protokollet som de ingripande poliserna
upprättade att BB den 18 april 2021 kl. 20.14 blev omhändertagen med stöd av
12 § polislagen. BB hade pekat finger med båda händerna mot en polispatrull
och sedan börjat springa iväg. Han var tillsammans med en mycket äldre
kompis när poliserna fick tag i honom. När poliserna pratade med BB ryckte
han till som att han ville avvika igen. Den polis som försökte stoppa honom fick
tag i hans öra. Poliserna körde sedan hem BB till vårdnadshavarna. Mamman
bekräftade att BB umgicks med äldre personer som han inte ville berätta
namnen på. Hon var orolig och tackade för att poliserna hade tagit hand om
sonen. Poliserna upprättade vid det här tillfället inte någon anmälan till
socialnämnden eftersom föräldrarna var informerade och de hade haft ett bra
samtal.

En anmälan till socialnämnden upprättades i efterhand. Enligt anmälan var de
ingripande poliserna oroliga över att BB:s föräldrar hade gått ut i nationella
medier och inte lyssnat till deras oro. Anmälan innehöll en beskrivning av
ingripandet som enligt anmälan hade skett den 30 april 2021. Enligt poliserna
hade BB:s pappa endast besvarat deras redogörelse med att säga ”och?” medan
mamman hade bekräftat uppgiften om att BB umgicks med äldre personer.

Poliserna uppgav i sina upplysningar inför Polismyndighetens yttrande till JO
att de observerade två ungdomar under en patrullering. Den ena såg äldre ut och
den andra bedömdes vara mycket yngre. När de mötte upp pojkarna var den
äldre lugn, och de misstänkte att han haft med polisen att göra tidigare. Den
yngre var nervös och blev ledsen. Han ville inte uppge telefonnumret så att de
kunde ringa hans föräldrar. Det förekommer att äldre ungdomar utnyttjar yngre
i brottsliga handlingar och poliserna ville inte lämna kvar pojken på platsen.
Den samlade bedömningen av pojkens ålder, beteende, reaktion och vem han
umgicks med ledde till beslutet om omhändertagande. Efter att föräldrarna hade
skrivit om händelsen på Facebook och medverkat i medier blev poliserna
                                                                 Dnr 4204-2021      Sid 3 (9)




oroliga för pojkens välbefinnande i hemmet. De skrev då en anmälan till
socialnämnden.

Polismyndigheten redogjorde för relevant rättslig reglering.

Polismyndighetens bedömning
Det får anses ligga i linje med de skyldigheter som föreskrivs i artikel 36 i
barnkonventionen att säkerställa att yngre personer inte involveras i kriminell
verksamhet. Enbart en oro för att en underårig kan komma att involveras i
brottslig verksamhet räcker vanligtvis inte för ett ingripande enligt 12 §
polislagen. Ett omhändertagande ska ses som en social skyddsåtgärd och är
tänkt för nödfallsliknande situationer då den unge anträffas i en skadlig eller
farlig miljö.

Det har inte kommit fram några konkreta omständigheter som tyder på att det
fanns en akut risk för att BB skulle utsättas för brott, involveras i brottslig
verksamhet eller skadas genom något annat socialt nedbrytande beteende. Det
fanns därför inte förutsättningar att omhänderta honom med stöd av 12 §
polislagen. Det rörde sig dock om en kortare transport till hemmet och
alternativet hade varit att kvällstid lämna BB gråtandes på platsen. Poliserna
försökte också agera annorlunda genom att kontakta föräldrarna per telefon. Vid
alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa vara vägledande.

Det våld som användes bör bedömas med utgångspunkt i att poliserna avsåg att
omhänderta BB med stöd av 12 § polislagen. BB var visserligen inte medgörlig
men förefaller inte ha uppträtt aggressivt eller utåtagerande. Eftersom det fanns
två poliser på platsen och BB var 13 år hade det varit lämpligare att förmå
honom att följa deras uppmaning på något annat sätt än att ta tag i hans öra.
Polismyndigheten har dock inget att anmärka mot att poliserna tog tag i BB:s
armar och förde honom till polisbilen.

Enligt protokollet över åtgärden var anledningen till att poliserna först inte
gjorde någon anmälan till socialnämnden att de haft en god dialog med
föräldrarna. I samband med att anmälan senare gjordes förde poliserna fram att
den goda dialogen enbart hade avsett mamman. Det borde ha gjorts tydligt i
avrapporteringen. Det är inte heller godtagbart att fel datum för ingripandet
angavs i anmälan.

BB:s agerande, ena förälderns bemötande och uppfattningen att föräldrarna inte
lyssnat till polisernas oro låg till grund för anmälan till socialnämnden. Av
polisernas yttranden efter JO:s remiss framgår att de även misstänkte att BB
kanske känt sig tvungen att hitta på lögner för att komma ur sin hemsituation.
Poliserna gjorde överväganden i efterhand med beaktande av uppgifter i bl.a.
medier relaterade till omhändertagandet och gjorde tydligt i anmälan varför den
gjordes i efterhand. Det framstår som att poliserna ville ge socialnämnden en
möjlighet att bedöma om BB behövde stöd eller hjälp.
                                                                 Dnr 4204-2021     Sid 4 (9)




Polismyndigheten angav även följande. Polismyndigheten avser att påminna
polisregion Öst om tillämpningsområdet för aktuella bestämmelser och föreslå
att ingripandeverksamheten får en genomgång av reglerna. Utvecklingscentrum
Mitt vid Nationella operativa avdelningen arbetar med att ta fram ett metodstöd
för ingripandeverksamhetens kontakter med barn. Det berör bl.a.
omhändertaganden enligt 12 § polislagen.

AA kommenterade Polismyndighetens yttrande.

Rättsliga utgångspunkter
Allmänt om polisingripanden
En polis som ska verkställa en tjänsteuppgift ska ingripa på ett sätt som är
försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Tvång får
användas endast i den form och utsträckning som behövs för att det avsedda
resultatet ska uppnås. (Se 8 § första stycket polislagen.)

En polis får i vissa fall använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd i den
mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är
försvarligt. Det gäller t.ex. om polisen möts med våld eller hot om våld, om
någon som med stöd av lag ska berövas friheten försöker undkomma, eller om
polisen annars möts av motstånd vid verkställigheten av ett sådant
frihetsberövande. (Se 10 § första stycket 1 och 2 polislagen.)

Ett omhändertagande får inte orsaka den omhändertagne större olägenhet än
som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eller väcka onödig
uppmärksamhet. Den som har omhändertagits får inte underkastas annan
inskränkning i sin frihet än som behövs med hänsyn till ändamålet med
åtgärden, ordning eller säkerhet. (Se 17 § polislagen.)

Protokoll ska föras över ett ingripande som innebär att någon omhändertas. Av
27 § polislagen framgår vilka uppgifter som protokollet ska innehålla.

En polis ska i kontakter med allmänheten med beaktande av omständigheterna
och situationen agera så hänsynsfullt som möjligt, visa behärskning och
uppträda på ett sätt som inger förtroende (se 10 § polisförordningen).

Tillfälligt omhändertagande av barn enligt 12 § polislagen
Om någon som kan antas vara under 18 år anträffas under förhållanden som
uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes
hälsa eller utveckling, får han eller hon tas om hand av en polis för att genom
dennes försorg skyndsamt överlämnas till sina föräldrar, någon annan
vårdnadshavare eller till socialnämnden. Vid bedömningen av risken för den
unges hälsa eller utveckling ska det beaktas om man kan befara att den unge
kan komma att utsättas för brott, involveras i brottslig verksamhet eller skadas
genom något annat socialt nedbrytande beteende. (Se 12 § polislagen.)
                                                                  Dnr 4204-2021      Sid 5 (9)




I de ursprungliga förarbetena till polislagen uttalades följande. Ett
omhändertagande kan bli aktuellt t.ex. då ett barn uppehåller sig i en s.k.
knarkarkvart eller hittas omtöcknat av berusningsmedel i en rivningsfastighet.
Det kan vidare gälla ungdomar som påträffas på hotellrum tillsammans med
äldre, asociala personer eller som i övrigt befinner sig i en sådan situation att
man kan befara att de blir otillbörligt utnyttjade. (Se prop. 1983/84:111 s. 29.)

Med anledning av att det ansågs osäkert i vilka fall bestämmelsen kunde
tillämpas gjordes 2013 en ändring genom att den nuvarande sista meningen i
bestämmelsen lades till. Syftet var att klargöra förutsättningarna för ett
omhändertagande.

I propositionen till lagändringen uttalades följande. Syftet med ett
omhändertagande med stöd av 12 § polislagen är att undanröja ett faromoment
och i nödfallsliknande situationer omedelbart avlägsna den som kan antas vara
under 18 år från en för hans eller hennes hälsa eller utveckling farlig eller
skadlig miljö. Normalt är det inte en tillräcklig grund för ett ingripande att den
unge vid något enstaka tillfälle befinner sig i en allmän miljö tillsammans med
en eller flera av polisen kända kriminella eller missbrukare. För att det ska vara
befogat att göra ett ingripande krävs att det finns ytterligare omständigheter som
gör att det är nödvändigt att omgående få bort den unge från en miljö som i
situationen bedöms vara uppenbart skadlig. Ett sådant exempel kan vara när den
unge befinner sig på allmän plats i sällskap med t.ex. en känd missbrukare och
agerar på ett sådant sätt att han eller hon kan antas söka kontakt med
narkotikaförsäljare. Även andra omständigheter ska beaktas, såsom att den unge
utsätter sig själv för en allvarlig fara, exempelvis genom att balansera på
broräcken eller åka mellan vagnarna i tunnelbanan. En helhetsbedömning ska
alltid göras av förhållandena i det enskilda fallet, såsom den unges ålder,
tidpunkten på dygnet, vilka personer som finns på platsen och relationen till
dessa och vilken typ av plats det är. Innan polisen omhändertar en ungdom ska
andra mindre ingripande åtgärder uteslutas, t.ex. möjligheten att kontakta den
unges föräldrar eller socialtjänsten eller att förmå den unge att självmant lämna
platsen och återvända hem. (Se prop. 2011/12:171 s. 33 f. och 44 f.)

Barnkonventionen
Artiklarna 1–42 i barnkonventionen gäller som lag i Sverige. Konventionens
bestämmelser ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som rör barn, även
i fråga om befintlig lagstiftning (se prop. 2017/18:186 s. 74).

Vid åtgärder som rör barn ska i första hand barnets bästa beaktas (se artikel
3.1). Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt
privat- och familjeliv (se artikel 16.1). Barn får inte heller olagligt eller
godtyckligt berövas sin frihet. Frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet
med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.
(Se artikel 37 [b].)
                                                                    Dnr 4204-2021        Sid 6 (9)




Anmälan till socialnämnden
Polismyndigheten och anställda vid myndigheten är skyldiga att genast anmäla
till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att
ett barn far illa (se 14 kap. 1 § första stycket 2 och 3 socialtjänstlagen).

Anmälaren behöver inte sätta sig in i om socialnämnden bör ingripa till ett barns
skydd utan kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning. Även
svårbedömda och obestyrkta uppgifter ska anmälas om de tyder på att ett barn
kan behöva stöd eller hjälp. Det ankommer därefter på socialtjänsten att utreda
ärendet och ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas. (Se prop. 1996/97:124
s. 106 och prop. 2012/13:10 s. 136.)

Bedömning
Omhändertagandet av BB var ogrundat
De ingripande poliserna har berättat att de reagerade på att BB var i sällskap
med en kamrat som verkade betydligt äldre än han själv. De har också berättat
att de kände en verklig oro över BB:s situation.

En tvångsåtgärd får komma i fråga endast när de lagliga förutsättningarna är
uppfyllda. Ett omhändertagande enligt 12 § polislagen är en social skyddsåtgärd
som kan användas när det finns en överhängande och allvarlig risk för ett barns
hälsa eller utveckling, dvs. i vad som närmast kan beskrivas som en akut
situation. Polisen kan inte göra ett omhändertagande med stöd av bestämmelsen
enbart av den anledningen att polisen upplever att den unge exempelvis beter
sig illa eller visar en dålig attityd. Inte heller räcker enbart en mer allmän oro för
den unges situation.

Inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras enligt 8 §
polislagen ska polisen ta ställning till om ett ingripande är förenligt med
barnkonventionen. En viktig del i sammanhanget är barnets rätt till skydd för
sin hälsa och utveckling. Samtidigt måste hänsyn tas till barnets rätt till frihet
och integritet. Barnets bästa ska självklart beaktas när en tvångsåtgärd övervägs
men kan inte motivera en sådan åtgärd när de i lag angivna förutsättningarna
inte är uppfyllda.

Utredningen ger inte stöd för att det fanns någon särskild anledning för
poliserna att befara att BB skulle råka illa ut genom att t.ex. utnyttjas för att
begå brottsliga handlingar eller att platsen skulle ha varit särskilt olämplig för
honom. Jag kan inte se att det fanns en sådan överhängande och allvarlig risk
för BB:s hälsa eller utveckling som ett omhändertagande enligt 12 § polislagen
kräver. I stället ger omständigheterna vid ingripandet och de uppgifter som
lämnats intrycket att den egentliga anledningen till att BB omhändertogs var att
poliserna trodde att han hade pekat långfinger åt dem.

Jag bedömer det som klarlagt att omhändertagandet var ogrundat. Jag kan
däremot ha viss förståelse för att poliserna ansåg att det bästa för BB var att
skjutsas hem till föräldrarna i stället för att lämnas gråtandes på platsen, även
                                                                    Dnr 4204-2021       Sid 7 (9)




om BB:s reaktion främst verkar ha berott på polisernas ingripande och inte den
situation som han befann sig i när poliserna först uppmärksammade honom.

Polisens genomförande av ingripandet föranleder ingen kritik
Vid en bedömning i efterhand om det funnits förutsättningar för en polis att
ingripa på ett visst sätt finns det skäl att vara försiktig. Omständigheterna för
den ingripande polisen kan i ingripandesituationen ha tett sig annorlunda än vad
som kan anses framgå senare. Det finns normalt sett också ett utrymme att göra
olika bedömningar utan att någon av dem kan sägas vara direkt fel.

Uppgifterna om polisens våldsanvändning i samband med ingripandet mot BB
går till vissa delar isär. Exempelvis har uppgiften i anmälan om att polisen
brottade ned BB inte stöd i den övriga utredningen. Klarlagt är dock att BB fick
en skada på ena örat i samband med att en av poliserna trodde att BB skulle
springa iväg. Den berörde polisen har beskrivit det som att han olyckligtvis fick
tag i örat när han sträckte sig efter BB. Utredningen ger alltså inte stöd för att
polisen tog tag i örat avsiktligt. Däremot är det utrett att poliserna tog tag i BB:s
armar och förde honom till polisbilen.

Vid en samlad bedömning finner jag inte skäl att kritisera Polismyndigheten för
hur ingripandet gjordes men jag vill säga följande. Det var fråga om ett
ingripande mot en 13-åring som enligt Polismyndigheten inte förefaller ha
uppträtt aggressivt eller utåtagerande. Det finns inte några uppgifter i
utredningen om att poliserna upplevde situationen som hotfull eller att det var
fråga om att undanröja en akut fara. Dessutom var det två poliser på platsen.
Även om jag tar utgångspunkt i polisernas uppfattning att det fanns lagstöd för
omhändertagandet, är det min uppfattning att utrymmet för att använda våld
eller tvång var mycket begränsat i den aktuella situationen.

Anmälan till socialnämnden
Socialnämnden behöver få kännedom om barn som far illa för att kunna vidta
åtgärder till skydd för barnet. Den anmälningsplikt som åvilar bl.a. anställda
inom Polismyndigheten är därför absolut, om det kan misstänkas att ett barn far
illa.

Det finns ett bedömningsutrymme i fråga om huruvida det ska göras en anmälan
till socialnämnden och det är viktigt att den som är anmälningsskyldig inte låter
bli att anmäla av rädsla för att få kritik i efterhand. Med hänsyn till det sagda
går jag inte närmare in på om det fanns skäl för poliserna att misstänka att BB
for illa. Däremot finns det skäl att framhålla vikten av att en anmälan är sakligt
och objektivt grundad (jfr 1 kap. 9 § regeringsformen). Det får givetvis inte
förekomma att en anmälan görs som en reaktion på att någon t.ex. har kritiserat
ett polisingripande i medier.

Berörda befattningshavares beskrivningar ger intrycket att det var föräldrarnas
uppträdande i medier som ledde fram till att en anmälan faktiskt gjordes. Enligt
Polismyndigheten var det dock BB:s agerande, ena förälderns bemötande och
                                                                  Dnr 4204-2021      Sid 8 (9)




uppfattningen att föräldrarna inte lyssnade till polisernas oro som låg till grund
för anmälan.

Av utredningen kan jag inte dra några säkra slutsatser om vad den egentliga
anledningen till anmälan var. Jag för därför inte fram någon kritik mot
Polismyndigheten i det här avseendet. Om anmälan gjordes som en reaktion på
att föräldrarna hade kontakt med medier är det förstås oacceptabelt. I likhet med
myndigheten anser jag att det borde ha framgått av dokumentationen över
ingripandet att den goda dialogen endast hade avsett mamman. Det är inte heller
godtagbart att fel datum för ingripandet angavs i anmälan till socialnämnden.

Kritik och avslutande kommentarer
Det är ett grundläggande rättssäkerhetskrav att tvångsmedel hanteras korrekt
och används endast i sådana situationer som de är avsedda för. Det är vidare en
självklarhet att en polis som använder tvångsmedel ska ha klart för sig vilka
rättsliga förutsättningar som gäller för åtgärden.

Jag får uppfattningen att de två poliser som ingrep mot BB inte hade tillräcklig
kunskap om i vilka situationer 12 § polislagen kan tillämpas. Det verkar
närmast som att de vidtog åtgärden för att tillrättavisa honom. Jag ser allvarligt
på att BB omhändertogs utan att det fanns grund för det. Polismyndigheten
kritiseras för detta och för de dokumentationsbrister som myndigheten själv
pekat på. Det finns också anledning för mig att erinra om polisförordningens
krav på att en polis i kontakter med allmänheten ska visa behärskning och
uppträda på ett sätt som inger förtroende.

Jag har i ett annat beslut denna dag kritiserat Polismyndigheten för att i en
liknande situation ha omhändertagit en 13-årig pojke med stöd av 12 §
polislagen (se JO:s ärende med dnr 9144-2020). Det tycks finnas ett behov av
att höja kunskapsnivån inom polisen när det gäller tillämpningen av
bestämmelsen. Det är därför angeläget att myndigheten, om det inte redan är
gjort, påminner berörda regioner om tillämpningsområdet för bestämmelsen och
att ingripandeverksamheten får en genomgång av reglerna. Jag ser positivt på
att Utvecklingscentrum Mitt arbetar med att ta fram ett metodstöd som bl.a. ska
inbegripa omhändertaganden enligt 12 § polislagen.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet föranleder inga uttalanden från min
sida.
                    Dnr 4204-2021   Sid 9 (9)




Ärendet avslutas.
