# Fråga om förutsättningarna för att tidsbegränsa beslut om insatser enligt LSS

JO 2002-10-23 dnr 4207-2000

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                      Sid
                                                                            2002-10-23               4207-2000               1 (7)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om förutsättningarna för att tidsbegränsa beslut om insatser
                        enligt LSS


                        Vid en inspektion av Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun den 13–17
                        november 2000 (JO:s dnr 3923-2000) uppmärksammades att beslut om insatser
                        enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
                        regelmässigt var tidsbegränsade. I protokollet från inspektionen anförde JO bl.a.
                        följande.

                                  De granskade besluten om insatser enligt LSS var nästan undantagslöst utformade
                                  med en begränsning i tiden med angivande av första och sista dag för den beviljade
                                  insatsen. En sådan ordning förutsätter självfallet, om insatsen skall fortsätta, att ett
                                  nytt beslut om detta meddelas innan den tidigare perioden har löpt ut. Besluten i de
                                  granskade ärendena hade också ”omprövats” eller ”nyprövats” inom den angivna
                                  tidsramen. Vid granskningen uppmärksammades dock följande undantag.
                                  Sökanden hade i ett ärende (AA, född 1993) erhållit insats i form av avlösarservice
                                  under perioden den 1 januari 1997–den 31 december 1997. Beslut om
                                  avlösarservice för år 1998 meddelades emellertid först den 14 december 1998 och
                                  kom följaktligen att gälla endast 16 dagar. Beslut om fortsatt avlösarservice för åren
                                  1999 och 2000 meddelades den 23 augusti 1999 respektive den 22 februari 2000.
                                  Den enskilde erhöll således inte besked om sin rätt till fortsatt insats förrän långt
                                  efter det att tidigare bifallsbeslut, enligt beslutens ordalydelse, hade upphört att
                                  gälla.
                        Att beslut om insatser enligt LSS regelmässigt utformas så att insatserna
                        tidsbegränsas väckte enligt JO vissa principiella frågor, och JO beslutade därför att
                        utreda saken inom ramen för ett särskilt ärende.

                        Farsta stadsdelsnämnd anmodades att inkomma med utredning och yttrande
                        angående tidsbegränsade bifallsbeslut om insatser enligt LSS.

                        Nämnden överlämnade ett yttrande från stadsdelsförvaltningen som sitt eget
                        remissvar. I yttrandet anfördes följande.

## Sammanfattning

JO har anmodat Farsta stadsdelsnämnd om yttrande med anledning av granskning av
                                  beslut om insatser enligt LSS. De granskade besluten var nästan undantagslöst
                                  utformade med en begränsning i tiden.
                                  Farsta stadsdelsförvaltning anser att den tillämpning och de handläggningsrutiner
                                  som grundas på kraven som ställs i LSS och förvaltningslagen gäller när



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                   Dnr 4207-2000      Sid 2 (7)



stadsdelsförvaltningen fattar beslut. Ingen åtskillnad i handläggning görs utifrån om
det är en ansökan från en person som tidigare inte varit aktuell eller om det är fråga
om att fatta beslut inom en tidsram för ett tidigare besluts giltighetstid. Tidsramen
för beslutets giltighetstid är i normalfallet ett år. Men det kan även förekomma
kortare och längre tider i det individuella fallet. Tidsbegränsningen syftar till att
säkra den enskildes behov av insatser för att uppnå goda levnadsvillkor.

Ärendets beredning
Ärendet har beretts inom handikappomsorgen efter inhämtande av synpunkter från
stadsledningskontorets juridiska avdelning.

Bakgrund
JO har anmodat Farsta stadsdelsnämnd om yttrande med anledning av granskning av
beslut om insatser enligt LSS. De granskade besluten var nästan undantagslöst
utformade med en begränsning i tiden. Att detta gjorts regelmässigt har föranlett JO
att utreda saken i ett särskilt ärende (JO:s dnr 4207-2000). En sådan ordning,
påpekar JO, förutsätter, om insatsen ska fortsätta, att ett nytt beslut om detta
meddelas innan den tidigare perioden har löpt ut. Vid granskningen framkom att
besluten hade omprövats inom den angivna tidsramen. Men i ett undantag hade
beskedet om rätt till fortsatt insats lämnats långt efter det att det tidigare beslutet
upphört att gälla. Insatsen hade dock inte avbrutits.

Stadsdelsförvaltningens synpunkter
Inledningsvis anser förvaltningen att vad som framkommit vid JO:s granskning
angående tidsbegränsade beslut som inte nyprövats inom den angivna tidsramen inte
är acceptabelt. Insatser har vidtagits och pågår för att informera och utbilda de
anställda i Farsta stadsdelsförvaltning med anledning av dessa brister i handläggning
som framkommit vid JO:s granskning. Personalomsättningen har under det senaste
året varit hög.

Tidsbegränsningen i beslut

Riktlinjer i staden
För det första ska konstateras att staden inte utfärdat någon riktlinje eller annan
anvisning som generellt gäller tidsbegränsning av LSS-beslut. I staden pågår
emellertid för närvarande ett arbete med nya riktlinjer för arbetet med
funktionshindrade där rekommendation om tidsbegränsning utifrån vad som är
lämpligt med hänsyn till aktuell insats diskuteras. Stadens biståndsbeslut innehåller
normalt omprövningsklausul.

Stadsdelsförvaltningens tillämpning
Farsta stadsdelsförvaltning tidsbegränsar sina beslut som gäller LSS-insatser. Tiden
som gäller för besluten anges i beslutet och är normalt ett år. I varje enskilt fall görs
en bedömning om beslutet ska tidsbegränsas till ett år eller om beslutet ska gälla en
annan tidsperiod. Den kan då vara både kortare eller längre. I vissa fall t ex för
beslut som avser daglig verksamhet och kontaktperson är beslutens giltighetstid
oftast längre. Men just beträffande insatser som avlastning, kontaktperson eller
ledsagning kan behoven växla på ett sådant sätt att tidsbegränsning av beslutet är att
föredra.
Endast i undantagsfall är beslutstiden kortare än ett år. I fråga om beslut om
särskilda boendeformer finns ingen generell tid. Med hänsyn till kontinuiteten och
tryggheten för den enskilde ifråga om det egna boendet måste beslutet gälla under en
längre tidsperiod d v s i flera år.
Stadsledningskontorets juridiska avdelning rekommenderar att biståndsbesluten har
omprövningsförbehåll, att de tidsbegränsas och att tiden för besluten bestäms med
hänsyn till biståndets art. Lämpligheten av tidsbegränsning för särskilda
boendeformer har diskuterats i staden. För särskilda boendeformer har juridiska
avdelningen som huvudregel rekommenderat tidsbegränsade beslut men med längre
                                                                   Dnr 4207-2000     Sid 3 (7)



beslutstider. Det har därvid betonats att den enskildes behov av kontinuitet och
trygghet skall tillgodoses genom bl a information om ändamål med tidsbegränsning
och om den grundläggande kvarboendeprincipen som gäller i stadens äldreomsorg.
Tidsbegränsning ska inte ske när situationen är sådan att tidsbegränsning
överhuvudtaget inte är lämplig. I det nu pågående arbetet med riktlinjer som nämnts
inledningsvis kommer denna fråga med utgångspunkt från JO:s tidigare yttrande i
denna fråga ytterligare att övervägas.

Bakgrunden till tidsbestämningen
Det finns flera skäl till den angivna tidsbestämningen av besluten. Först kan nämnas
att före det att Regeringsrätten meddelade dom, RÅ 2000 ref. 16, angående ändring
av gynnande beslut var praxis mycket oklar om man överhuvudtaget kunde ändra ett
gynnande beslut. Frågan har ju också varit föremål för JO:s prövning. Stadsdelen har
mot bakgrund av detta tidsbegränsat beslut för att kunna ändra sina beslut när
förhållandena för den enskilde förändrats. Det har då varit fråga om att ändra ett
beslut både till nackdel och till fördel för den enskilde.
Inte oväsentligt i detta sammanhang är även att kommunen beaktar likställigheten
mellan kommunmedlemmarna vad gäller hur resurserna ska fördelas. En motsatt
tillämpning, d v s att gynnande beslut inte skall tidsbegränsas innebär att det inte blir
möjligt att göra en ny bedömning av biståndsbehov i alla de situationer som det kan
vara påkallat. Det finns oklarheter och olika tolkningar om möjligheterna att med
stöd av omprövningsförbehåll ändra innehållet i ett beslut. Detta gör att det finns en
oklarhet om huruvida ett beslut kan ändras med stöd av omprövningsförbehåll när
ändring är påkallat. T ex kan det finnas situationer när den enskilde inte utnyttjar
biståndet och det blir orimligt att kommunen skall låta resurser stå till förfogande
utan att det för den sakens skull står klart att ett omprövningsförbehåll är tillämpligt.
Ett annat skäl för en tidsbegränsning av beslut är kravet på att beslut kontinuerligt
ska följas upp och utvärderas. Genom att tidsbestämma beslutet tvingas
beslutsfattaren innan beslutet upphör att göra en bedömning huruvida den enskildes
behov tillgodosetts. Många gånger kan det också bli fråga om en utredning utifrån
att den enskildes förhållanden förändrats. Det kan vara fråga om ändrade
familjeförhållanden, ändrade hälsoförhållanden etc. som inte kommit
stadsdelsförvaltningen till känna. Förändringen kan ju innebära att den enskildes
behov av insatser har ökat men också minskat. På detta sätt anser också
stadsdelsförvaltningen att kvaliteten i insatserna kommer att dokumenteras till fördel
för såväl den enskilde som stadsdelen. Arbetssättet innebär också att stadsdelen
uppfyller sina skyldigheter enligt 15 § LSS.
Ett skäl som särskilt framförts för en tidsbestämning av beslut om särskilda
boendeformer är att det kan uppstå situationer där förutsättningarna för ett helt
boendes framtid omöjliggörs genom en boendes agerande. En sådan situation kan
vara svår att lösa enbart med stöd av hyreslagen eller omprövningsförbehåll. Det kan
handla om mycket komplicerade situationer där en specifik boendeform inte varit
rätt insats och där det blir nödvändigt att erbjuda en annan boendeform p.g.a. att
boendet för samtliga boende annars inte kan drivas vidare.
Kravet på uppföljning och rutiner för att kvalitetskraven ska uppfyllas kan
naturligtvis upprätthållas på annat sätt än genom att tidsbegränsa beslut. Men
stadsdelen anser att genom att så tydligt koppla kravet på uppföljning till beslutet
tvingas beslutsfattarna att göra den nödvändiga kontrollen av att beslutade insatser
verkligen genomförs på det sätt som varit avsikten. I den meningen är det fråga om
en form av arbetsplanering för handläggarna.
JO har i ett utlåtande (991207 dnr 3730-1999) med hänvisning till SOSFS 1995:2
istället för tidsbegränsning av beslut hänvisat till möjligheterna att i ett beslut om
insatser ta in ett förbehåll om framtida omprövning. Stadsdelen är inte av annan
uppfattning än Socialstyrelsen i den meningen att det krävs starka skäl för att ändra
en pågående insats. I det avseendet anser stadsdelen inte att det är någon skillnad
avseende vilka krav på utredning som ska vara uppfyllda om det är fråga om en
nyprövning utifrån att beslutet gått ut eller omprövning av ett tidigare beslut.
Konsekvensen av den ena eller andra formen vid beslutsfattandet blir densamma. Att
                                                                     Dnr 4207-2000   Sid 4 (7)



göra olika bedömningar av enskildas stödbehov utifrån om det är fråga om
omprövning eller nyprövning kan inte stadsdelsförvaltningen anse riktigt. För ett
sådant ställningstagande talar även vad Regeringsrätten uttalat i ovan nämnda referat
angående vilka omständigheter som kan beaktas vid en omprövning. Det kan ur ett
praktiskt synsätt också ifrågasättas om det överhuvudtaget är möjligt. Mot ett sådant
synsätt talar kravet på likställighet i kommunen men framförallt att det inte är
möjligt att anlägga ett sådant bedömningssätt när det är fråga om enskildas behov av
stöd som är det väsentliga. Till grund för beslutsfattandet ligger ju alltid en
individuell bedömning med utgångspunkt i att kravet på goda levnadsvillkor i 7 §
LSS ska uppfyllas. Utifrån detta synsätt blir frågan om tidsbegränsning av beslut
eller förbehåll om omprövning närmast ett ställningstagande till en arbetsmetod eller
en annan. Förvaltningen hävdar att arbetsmetodens tidsbegränsning av beslut
kopplat till kravet på uppföljning är tydligare för såväl enskilda som stadsdelen.
Inte heller anser stadsdelsförvaltningen att den enskildes behov av trygghet
åsidosätts eftersom det självklart alltid ska finnas en kontakt mellan förvaltning och
den enskilde angående beslutets utformning och insatsens innehåll. Det kan dock
också för den enskilde vara en fördel att denna kontakt vid vissa tidpunkter
formaliseras genom ansökan och utredning. För att detta inte skall inverka på den
enskildes trygghet är det nödvändigt med information om lagens och även de
kommunala riktlinjernas betydelse för kontinuitet i bedömningen.
Tidsbegränsningen och den enskildes behov av trygghet utvecklas närmare nedan.
Det ovan beskrivna arbetssättet är en del av det uppföljnings- och
kvalitetssäkringsarbete som stadsdelsförvaltningen bedriver. Som exempel kan
nämnas att stadsdelsförvaltningen för närvarande arbetar utifrån de omfattande
riktlinjerna som gäller hela staden för kvalitetssäkring av alla verksamheter.

Innebörden av tidsbestämningen
Beslutet gäller under den tid som anges i beslutet. När den gått ut upphör beslutet att
gälla. Någon annan innebörd finns inte. Avsikten är dock inte att detta ska ske
tidigare än en uppföljning och ett nytt beslut fattats. Kontinuiteten i en insats för en
funktionshindrad måste tillgodoses. I datasystemet för handläggning säkras
uppföljningstiden genom att den förs in när beslutet fattas. Därefter kontrolleras
tiderna för uppföljning en gång i månaden. Efter uppföljning av det gällande beslutet
fattas alltså ett nytt beslut varvid naturligtvis tillämpliga handläggningsregler i
förvaltningslagen följs. Är det inte fråga om ändrade förhållanden kan en enkel
ansökan göras av den enskilde. Oftast sker detta samtidigt som uppföljning görs vid
hembesök. Inte sällan är det fråga om att enbart konstatera att förhållandena är
desamma som tidigare och att något nytt inte inträffat och den enda ändringen i
förhållande till det äldre beslutet blir att tiden i det nya beslutet förlängs.

Tidsbegränsning i förhållande till den enskildes behov av trygghet
Som angivits ovan anser stadsdelsförvaltningen att den enskildes behov av trygghet
tillgodoses genom kravet på uppföljning. Det innebär att stadsdelsförvaltningen
anser att behovet av trygghet inte enbart är kopplat till tidsbegränsning av beslut
utan måste ses i ett vidare perspektiv. Genom uppföljningen får beslutsfattaren rent
faktiskt möjlighet att försäkra sig om att den enskilde verkligen får de goda
levnadsvillkor som insatserna i LSS ska tillförsäkra denne. Stadsdelsförvaltningen
anser inte att det är nackdel för den enskilde att tidsbegränsa beslut under
förutsättning att handläggningen sker på sätt som angivits ovan. Inte heller anser
stadsdelsförvaltningen att kravet på att insatserna enligt 7 § LSS ska vara varaktiga
motverkas enbart med hänvisning till att beslutet tidsbegränsas. Tvärtom anser
stadsdelförvaltningen att genom att tydligt för den enskilde ange tiden för beslutets
giltighet finns en naturlig tid för ett nytt ställningstagande. Vissa funktionshindrade
har stort behov av detta eftersom förhållande förändras över tid medan andras är
mindre. Som angetts ovan finns det inte något som hindrar att man i vissa fall fattar
beslut med längre tidsperioder än ett år efter en individuell bedömning. Till
stadsdelsförvaltningen har det inte framkommit några klagomål i detta hänseende
från funktionshindrade eller deras legala företrädare.
                                                                      Dnr 4207-2000        Sid 5 (7)



      Stadsdelsförvaltningens intention med tidsbegränsningen av besluten har aldrig varit
      att åstadkomma en möjlighet att snabbt kunna dra in insatser för enskilda. Istället
      bör stadens policy och arbete med funktionshindrade lyftas fram som motvikt till ett
      sådant synsätt. Generellt för staden gäller att bedömning och handläggning i LSS-
      ärenden ska ske på ett för den enskilde så tryggt sätt som möjligt. Detta åstadkoms
      bl.a. genom ett omfattande arbete, där många stadsdelars handläggare är delaktiga,
      för att utarbeta nya och mer preciserade riktlinjer för stadens arbete med
      funktionshindrade där LSS är tilllämplig.
      Stadsdelsförvaltningen anser att man vid behandling av tidsbestämda beslut för
      funktionshindrade också måste beakta att lagstiftaren möjliggjort tidsbegränsade
      beslut för rätten till assistansersättning för funktionshindrade. Beslut om
      assistansersättning beviljas enligt 6 § LASS för högst sex månader. Motsvarande
      skäl för tidsbegränsning finns även för många av de insatser som ges med stöd av
      LSS.

      Tidsbegränsning och 8 § LSS
      Mot bakgrund av vad stadsdelsförvaltningen anfört om rutinerna för handläggningen
      av tidsbegränsade beslut uppfylls kraven som ställs i 8 § LSS. En annan
      handläggning än den som 8 § LSS ger uttryck för kan aldrig accepteras och det är
      handläggarna väl medvetna om.

      Tidsbegränsat beslut som går den enskilde emot
      Vill den enskilde att beslut ska ges för en längre tid än den tid som
      biståndsbedömaren föreslår ska om den kortare tiden vidhålls beslutet betraktas som
      ett delvis avslag. Som angivits ovan följer stadsdelsförvaltningen förvaltningslagens
      bestämmelser när ett nytt beslut fattas. Det innebär att rättstryggheten för den
      enskilde tillgodoses vad gäller rätten att ta del av uppgifter, motivering av beslut,
      underrättelse om beslut och överklagandehänvisning.
      JO inhämtade att det i Stockholms kommuns riktlinjer avseende handikappomsorg
      inte finns någon rekommendation om tidsbegränsning av beslut enligt LSS. JO tog
      även del av kommunens riktlinjer angående handläggning och dokumentation inom
      socialtjänsten. I dessa anförs bl.a. följande.
      Alla beslut enligt SoL (socialtjänstlagen, JO:s anm.) och LSS skall tidsbegränsas.
      Undantag kan dock förekomma för t.ex. beslut som gäller eget boende i särskilda
      boendeformer.
I ett beslut den 23 oktober 2002 anförde JO André följande.

Enligt förvaltningsrättslig praxis är möjligheten att ompröva ett förvaltningsbeslut
till den enskildes nackdel starkt begränsad. Ändring eller återkallelse, av annan
anledning än rena förbiseendefel, anses kunna ske om beslutet har försetts med
återkallelseförbehåll, av tvingande säkerhetsskäl eller om beslutet har blivit oriktigt
på grund av att den enskilde har vilselett myndigheten. I det rättsfall som har
nämnts i remissvaret (RÅ 2000 ref. 16) fann Regeringsrätten att ett beslut om
fortlöpande bistånd enligt 6 § i den dåvarande socialtjänstlagen (numera 4 kap. 1 §
socialtjänstlagen, 2001:453, SoL) skulle kunna omprövas i större omfattning än
vad som annars gäller. Regeringsrätten anförde att när ett beslut avsåg ett
fortlöpande bistånd utan någon angiven tidsbegränsning kunde skälen för
omprövning vara så starka – exempelvis om biståndsbehovet väsentligt hade
förändrats – att ett absolut förbud mot omprövning inte borde uppställas. Det kunde
dock, enligt Regeringsrätten, inte komma i fråga att låta ändringar av andra
förhållanden än sådana som hade kunnat beaktas vid det ursprungliga
ställningstagandet få föranleda en omprövning.
                                                                  Dnr 4207-2000    Sid 6 (7)




I och med Regeringsrättens uttalanden – som rimligen bör kunna tillämpas även
avseende beslut om insatser enligt LSS – har klargjorts att det inte föreligger något
absolut förbud mot omprövning till nackdel för den enskilde såvitt avser beslut om
en insats enligt LSS som löper utan tidsbegränsning. Frågan om när skälen för en
omprövning är tillräckligt starka får avgöras i rättstillämpningen.

I remissvaret har som bakgrund till tidsbegränsningen av beslut anförts att det i
tiden före det ovan nämnda rättsfallet var oklart om det över huvud taget var
möjligt att ändra gynnande beslut. Därför har besluten, enligt stadsdelsnämnden,
tidsbegränsats för att möjliggöra en ändring av ett beslut när förhållandena för den
enskilde har förändrats.

Andra skäl för tidsbestämningen är, enligt nämnden, likställigheten mellan
kommunmedlemmarna och kravet på att beslut kontinuerligt skall följas upp och
utvärderas.

För egen del vill jag anföra följande.

LSS är en rättighetslag för personer med omfattande och varaktiga funktionshinder.
Verksamhet enligt lagen skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet
i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Den skall präglas av
kontinuitet och respekt för den enskildes självbestämmande. Målet med
verksamheten skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Enligt 7
§ LSS skall den enskilde genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.
Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. Insatserna skall anpassas till
mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de
personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Med hänsyn till den enskildes behov av trygghet och av en så normal livssituation
som möjligt ifrågasätter jag en ordning där beslut om insatser enligt LSS alltid
tidsbegränsas. Jag har förståelse för att nämnden anser det lämpligt att tidsbegränsa
ett beslut när det gäller sådana insatser där det kan förutses att den enskildes behov
av insatsen varierar över tiden, t.ex. insatser i form av ledsagarservice, biträde av
en kontaktperson eller avlösarservice. I andra fall kan det vara mindre befogat med
en tidsbegränsning. Som ett sådant exempel kan nämnas ett beslut om särskilt
anpassad bostad för en vuxen funktionshindrad person, för vilken det inte kan
förutses någon förändring av behovet inom överskådlig tid.

Av remissvaret framgår att nämnden gör en individuell bedömning i varje fall om
hur lång tidsperiod som kan vara lämplig. Vad gäller särskilda boendeformer kan
det, enligt nämnden, vara fråga om ett tidsbegränsat beslut som gäller under flera
år, medan det i andra fall kan vara fråga om kortare tidsperioder. Enligt min
mening bör det i varje enskilt fall även övervägas om det är nödvändigt med en
tidsbegränsning. Jag kan konstatera att det i Stockholms kommuns riktlinjer
angående handläggning och dokumentation inom socialtjänsten anges att undantag
från tidsbegränsning av beslut enligt SoL och LSS kan förekomma för t.ex. beslut
som gäller eget boende i särskilda boendeformer.
                                                                   Dnr 4207-2000    Sid 7 (7)




Som jag har nämnt inledningsvis uppmärksammades vid inspektionen ett ärende
där den enskilde vid upprepade tillfällen inte hade erhållit besked om sin rätt till
fortsatt avlösarservice förrän långt efter att tidigare tidsbegränsade beslut hade
upphört att gälla. Om en tidsbegränsad insats skall fortgå är det givetvis, som jag
framhöll i protokollet från inspektionen, viktigt att ett nytt beslut fattas innan den
tidigare perioden löpt ut. Ett nytt beslut bör föregås av en uppföljning av insatsen
och skall fattas i god tid innan det tidigare beslutet har upphört att gälla. Som
stadsdelsnämnden har anfört i remissvaret är vad som framkom vid inspektionen i
detta hänseende inte acceptabelt.

I sammanhanget vill jag tillägga följande om den formella handläggningen.

Enligt 8 § LSS skall insatser enligt lagen ges den enskilde endast om han begär det.
Vid tidsbegränsade beslut krävs därför en ansökan från den enskilde innan ett nytt
beslut kan fattas.

Det finns också anledning att erinra om att ett tidsbegränsat beslut delvis går den
enskilde emot om ansökan avser en insats som skall gälla tills vidare eller under en
längre tid än den som har beslutats. I sådant fall gäller förvaltningslagens
(1986:223) bestämmelser om bl.a. kommunikation, motivering av beslut,
underrättelse om beslut och upplysningar om hur man överklagar ett beslut. Vidare
är det viktigt att ett beslut är tydligt. Av beslutet skall det framgå vad den enskilde
har ansökt om och vad han eller hon har beviljats. Det skall även framgå om
beslutet helt eller delvis har gått sökanden emot eller om hjälpen har utgått på annat
sätt än vad som har angetts i ansökan.
