# Allvarlig kritik mot Polismyndigheten i Skåne, som inte verkställt en åklagares utredningsdirektiv, vilket fick till följd att bevismaterial förstördes

JO 2011-08-24 dnr 4217-2010

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2011-08-24              4217-2010              1 (5)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Allvarlig kritik mot Polismyndigheten i Skåne, som inte verkställt en
                        åklagares utredningsdirektiv, vilket fick till följd att bevismaterial
                        förstördes


                          Beslutet i korthet: Under en förundersökning om våldtäkt förstördes bevismaterial.
                          Materialet hade inte i tid inhämtats från det sjukhus där det förvarades, varvid sjukhuset i
                          enlighet med sina rutiner gjort sig av med det. Orsaken var att den polisman som
                          förväntades begära in materialet felaktigt utgick från att detta redan fanns hos polisen.
                          Polisens organisation har haft grundläggande brister. Det synes närmast ha legat i farans
                          riktning att misstag av det slag som inträffade skulle kunna uppkomma. Misstaget måste
                          mot den bakgrunden betraktas som ett resultat av hur verksamheten bedrevs.
                          Misstaget fick stora konsekvenser för framför allt målsäganden. Den kritik som riktas mot
                          Polismyndigheten i Skåne är därför av allvarligt slag.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Skåne och anförde
                        bl.a. följande. Hon hade den 20 april 2009 polisanmält en våldtäkt som hade ägt
                        rum den 28 mars samma år. Vid anmälningstillfället berättade hon för polisen att
                        hon den 29 mars sökt vård på sjukhus och att det då hade genomförts en
                        undersökning med ett ”rapekit”. Polisen kontaktade inte sjukhuset förrän i augusti
                        2009. Undersökningsresultatet hade då destruerats. Om det hade funnits kvar skulle
                        åtal ha kunnat väckas mot den misstänkte gärningsmannen. I stället kom
                        förundersökningen att läggas ned.

## Utredning

Handlingar och muntliga upplysningar inhämtades. Följande framkom.

                        AA hade dagen efter den anmälda händelsen fått vård på Kvinnokliniken vid
                        Universitetssjukhuset i Malmö. Prover hade då tillvaratagits med hjälp av en
                        spårsäkringssats som används vid misstanke om sexualbrott, ett s.k. rapekit. Vid ett
                        återbesök på kliniken den 20 april hade hon fått besked om att det funnits spår av
                        spermier vid provtagningen. Hon hade då bestämt sig för att polisanmäla
                        händelsen. Förundersökning inleddes samma dag som anmälan gjordes och den 21
                        april gav åklagaren utredningsdirektiv. De var uppsatta på en för ändamålet avsedd
                        blankett, där bl.a. ”Läkarundersökning” var förkryssat, följt av en pil och texten



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 4217-2010    Sid 2 (5)




”inhämta resultat av rape-kit”. Under rubriken ”Övriga direktiv” angavs ”Ta
hennes trosor i beslag”. Ett nytt förhör med AA hölls den 25 juni. Även vid det
förhöret framgick att provtagningen vid sjukhuset visat spår av spermier och att
dessa spår tillvaratagits. I direktiv den 1 juli berördes frågan åter när åklagaren
meddelade ”Avvakta resultatet av rapekitet och trosorna om de är i beslag. Därefter
kan mgd höras om. ---”.

Den 10 augusti kontaktade kriminalinspektören BB, som var utredare i ärendet,
polisens tekniska rotel i syfte att inhämta materialet från sjukhusets undersökning.
Hon fick då klart för sig att det inte fanns där. När hon i stället vände sig till
sjukhuset fick hon beskedet att det inte längre fanns kvar. Skälet var att sjukhuset
bara sparade prover i tre månader, såvida inte en polisanmälan gjorts. Däremot
fanns journalanteckningar från den 20 april, där det bl.a. stod: ”Vaginalsekret har
visat förekomst av spermier”.

Vid förhör med den misstänkte förnekade han att hade haft sexuellt umgänge med
AA. Åklagaren beslutade därefter att lägga ned förundersökningen.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
varför det dröjde ända till den 10 augusti 2009 innan åtgärder vidtogs för att hämta
in resultatet från sjukhusets undersökning.

Polismyndigheten inkom genom länspolismästaren CC med ett yttrande, till vilket
hade fogats upplysningar från berörda befattningshavare.

BB uppgav bl.a. följande. Hon arbetade vid den aktuella roteln under april–
september 2009. Hon saknade utredningsvana när hon kom dit. Hon hade aldrig
arbetat med det datasystem som används (DurTvå). Hon fick redan från början en
mentor, denne var dock hårt engagerad i andra ärenden och hon sökte därför stöd
på annat håll. – Som hon minns det fick hon i mitten av maj i uppgift av sin chef
DD att se till att målsägandens trosor togs i beslag eftersom det saknades teknisk
bevisning. Arbetsuppgiften hade hon fått sig tilldelad via en ”postit”-lapp. Ärendet
var inte högprioriterat. Efter att ha läst igenom det utgick hon från att resultatet av
den undersökning som gjorts på kvinnokliniken fanns hos tekniska roteln i Malmö.
Under den aktuella tiden pågick diskussioner på enheten om att det upplevdes som
ett problem att spår från gynekologiska undersökningar förvarades i kylar på
tekniska roteln eftersom utrymmet där var begränsat. Hon var därför säker på att
materialet även i detta fall fanns där. Hon hade inte informerats om eller hört talas
om några andra rutiner. – Den 10 augusti började hon eftersöka det aktuella
materialet. Hon fick då besked från tekniska roteln att det inte fanns där utan
troligen på kvinnokliniken. Vid kontakt med kliniken framkom att det hade
förstörts. – BB tillade att det såvitt hon kände till inte hade funnits någon rutin för
kontakterna mellan polisen och universitetssjukhuset i Malmö. – Av vad BB
uppgav framgick även att hon hade sommarsemester under den aktuella perioden,
bl.a. den 1 juli, dvs. vid den tidpunkt då åklagaren kompletterade direktiven.
                                                                      Dnr 4217-2010     Sid 3 (5)




DD uppgav att han hade arbetat som biträdande rotelchef under ett drygt halvår.
Han kunde inte i detalj påminna sig vad som hänt i det aktuella ärendet. Det hade
tilldelats BB efter en inventering av vem som hade minst arbetsbelastning. BB var
ny som utredare och hade därför fått en mentor som stöd. – Roteln hade vid den
aktuella tiden runt 500–600 ärenden att handlägga; det var inte möjligt att som
utredningsansvarig ha detaljkontroll på vart och ett av dem. Sedan han slutat hade
den tjänst han haft delats upp på två befattningshavare.

Polisområdeschefen EE beskrev utredningen i ärendet, huvudsakligen i enlighet
med det som redovisats ovan, och sin bedömning av det som inträffat. Enligt EE
låg ett stort ansvar på den biträdande rotelchefen DD, som hade att se till att
utredaren, som var ny, fick klart för sig vilka direktiv som getts. Det ålåg även
denne att följa upp ärenden som tilldelats utredare med ringa erfarenhet. EE fann
det vidare mycket klandervärt att BB inte på ett tidigt stadium försökte få klarhet i
var rapekitet förvarades; en tidig kontakt med sjukhuset skulle ha löst frågan.
Arbetsuppgiften var inte tidskrävande, varför resursbrist inte var någon ursäkt. –
Av yttrandet framgick att förhållandena vid den aktuella roteln hade varit
ansträngda. Dess ledningsstruktur hade förändrats vid flera tillfällen och
chefstjänsterna hade under 2008 och 2009 varit besatta med vikarier. Avsaknaden
av kontinuitet med fast tillsatta chefer hade bidragit till brister i stabilitet och
harmoni. Bemanningen nådde inte beslutade nivåer. Som kompensation hade roteln
tillförts poliser som i utbildningssyfte skulle utreda och lära sig
utredningsverksamhet. Rotelledningen hade numera omorganiserats, vilket
bedömdes minimera risken för att en händelse liknande den som inträffat skulle
upprepas.

Polismyndigheten gjorde följande bedömning.
      [---]
      Av polisområdeschefens yttrande framgår att ärendet var inlottat på åklagare som
      var förundersökningsledare, att BB var utredare i ärendet och att DD var
      utredningsrotelns polisiäre utredningsledare, dvs. övergripande ansvarig för samtliga
      ärenden på roteln. Av dokumentation i ärendet framgår vidare att redan vid en första
      föredragning för åklagaren den 21 april 2009 fattade denne beslut om
      förstahandsåtgärder, bl.a. att läkarundersökningen skulle inhämtas och att
      målsägandens trosor skulle tas i beslag. Trosorna togs i beslag den 8 maj 2009 och
      den 25 juni hölls ett målsägandeförhör.
      Myndigheten konstaterar att det inte gått att få någon egentlig klarhet i varför
      åklagarens inledande direktiv inte kom att genomföras fullt ut. Ansvarig för att
      utföra förundersökningsledarens direktiv är den utredare som fått ärendet tilldelat
      sig. Rape-kitet borde ha inhämtats omgående, eller i vart fall i samband med att
      trosorna togs i beslag den 8 maj. Vid den tidpunkten hade ännu inte rape-kitet
      destruerats. Det är uppenbart att denna brist i utredningen kan ha påverkat utgången
      i ärendet. Den enskildes rättssäkerhetsintressen har sålunda åsidosatts och
      utredningen har inte bedrivits på sätt som rättegångsbalken föreskriver. Ansvaret för
      denna brist vilar framförallt på ansvarig utredare. Myndigheten delar
      områdeschefens bedömning att åtgärden att inhämta rape-kitet från sjukhuset är en
      enkel åtgärd som inte i sig är tidskrävande varför hög arbetsbelastning eller
      resursbrist inte framstår som rimliga skäl till varför åtgärden inte utfördes.
                                                                         Dnr 4217-2010      Sid 4 (5)




      Myndigheten anser att även rotelns polisära utredningsledare har ett ansvar för
      bristerna i utredningen. Det är klarlagt att BB var ny som utredare på roteln när
      ärendet inkom. Under sådana omständigheter åvilar ett särskilt ansvar på
      utredningsledaren att tillse att hon har erforderliga kunskaper om hur arbetet bedrivs
      och ska prioriteras. DD borde i dialog med BB sålunda ha säkerställt att de givna
      direktiven kom att genomföras inom rimlig tid.
      Myndigheten anser att ärendet visar på allvarliga brister. Områdeschefen har
      beskrivit hur åtgärder vidtagits, bl.a. att tillskapa en särskilt utpekad
      utredningsledare, för att säkerställa kvalitén och öka effektiviteten i arbetet. De
      vidtagna åtgärderna framstår som rimliga och bör kunna förhindra att liknande
      brister uppstår igen.
AA bereddes tillfälle att yttra sig.

Bedömning
Av utredningen har framgått att viktigt bevismaterial har förstörts under en
förundersökning om våldtäkt. Orsaken var att materialet inte i tid inhämtades från
det sjukhus där det förvarades, varvid sjukhuset i enlighet med sina rutiner gjort sig
av med det. Det är tydligt att det inträffade är resultatet av en allvarlig brist i
förundersökningsarbetet. Vad som återstår att bedöma är var ansvaret för detta
ligger.

Förundersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet och ska se
till att utredningen bedrivs effektivt, se 1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen. Själva utredningsarbetet utförs så gott som alltid av en
polismyndighet. När förundersökningen leds av en åklagare är polismyndigheten,
under förutsättning att den har erforderliga resurser, skyldig att biträda vid
utredningen (SOU 1992:61 s. 293). Åklagaren styr därvid arbetet genom direktiv
till polismyndigheten, jfr 23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken. Åklagarens
rätt att begära biträde av polismyndigheten motsvaras inte av någon ovillkorlig
skyldighet för denna att göra det åklagaren begär, men av regleringen i dess helhet
och det sätt på vilket den sedan länge tillämpas får anses följa att en
polismyndighet har att se till att de utredningsdirektiv som åklagaren i egenskap av
förundersökningsledare ger leder till adekvata åtgärder.

Åklagaren hade i detta fall gett direktiv, som bl.a. innebar att proverna från den
medicinska undersökning som ägt rum skulle inhämtas. Åklagaren hade ingen
anledning att utgå från annat än att detta skulle uppfattas korrekt och ombesörjas i
normal ordning. Ansvaret för att åtgärden blev utförd hade därmed övergått till
polismyndigheten. Av utredningen framgår även att åklagare indirekt följde upp de
direktiv som gavs.

Ansvaret för att polismyndigheten på ett adekvat sätt biträder en åklagare i enlighet
med utfärdade utredningsdirektiv åvilar myndigheten som sådan, ytterst dess
ledning. Den ska bl.a. se till att det finns en väl fungerande ordning för hur och av
vem utredningsarbetet ska bedrivas samt att de befattningshavare till vilka
utförandet av utredningsåtgärder delegeras erhåller tydliga instruktioner och att de
har erforderlig kompetens för att fullgöra de uppgifter som åläggs dem.
                                                                   Dnr 4217-2010    Sid 5 (5)




I detta fall har en enkel men för utredningen helt avgörande åtgärd inte utförts i tid.
Länspolismästaren har i polismyndighetens yttrande anfört att ansvaret för detta
framför allt vilar på den utredare som förväntades utföra åtgärden. En förutsättning
för en sådan fördelning av skuldbördan är att myndigheten organiserat
verksamheten i enlighet med det nyss sagda. Av de upplysningar som myndigheten
och berörda befattningshavare inkommit med framgår att så långtifrån varit fallet.

Utredaren var ny i sin befattning och hade otillräcklig erfarenhet av arbetet. Hennes
uppgift om att hon utgått från att det ”rapekit” som skulle inhämtas redan fanns
inom myndigheten och vad hon grundade detta på har inte ifrågasatts. Det har med
andra ord inte framkommit att hon insåg eller bort inse vikten av att åtgärden skulle
utföras omgående. Hon borde självfallet likväl ha utfört den tidigare, men
utredningsuppgiften har enligt min mening inte anvisats henne under sådana
förutsättningar och former att hela ansvaret för dess utförande övergått till henne.
Hon har inte heller haft tillräcklig kompetens och erfarenhet för att åläggas ett
ansvar för de konsekvenser som hennes underlåtenhet kom att få.

Som anförts från polismyndighetens sida borde det uppdrag utredaren gavs ha
följts upp. Detta var formellt sett den biträdande rotelchefens sak. Det framgår
emellertid att denne varit övergripande ansvarig för 500–600 utredningar. Det ter
sig knappast möjligt för en person att förena ett sådant övergripande ansvar med ett
åliggande att kontrollera att enskilda utredningsåtgärder blir genomförda.
Rotelledningen synes därvid ha varit bristfälligt organiserad. Det framgår ju också
att arbetet vid roteln på grund av upprepade chefsbyten, brist på kompetent
personal m.m. inte fungerade väl och att det senare fått struktureras om.

Den sammantagna bilden av det som framkommit är att organisationen haft
grundläggande brister. Att döma av de upplysningar som lämnats synes det närmast
ha legat i farans riktning att misstag av det slag som inträffade i denna utredning
skulle kunna uppkomma. Misstaget måste mot den bakgrunden betraktas som ett
resultat av hur verksamheten bedrevs. Ansvaret för detta åvilar Polismyndigheten i
Skåne som sådan, ytterst dess ledning.

Misstaget fick stora konsekvenser för framför allt målsäganden, som berövades
rätten att få en anmälan om ett allvarligt brott korrekt utredd. Den kritik som måste
riktas mot Polismyndigheten i Skåne är därför av allvarligt slag.
