# Kritik mot Polismyndigheten som utan rättsligt stöd tvingat en person som omhändertagits för berusning att identifiera sig

JO 2017-09-19 dnr 4222-2016

BESLUT
                                                                            Datum                      Dnr                     Sid
                                                                            2017-09-19                 4222-2016              1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten som utan rättsligt stöd tvingat en person
                        som omhändertagits för berusning att identifiera sig


                          Beslutet i korthet: AA hade omhändertagits för berusning. Han ville inte uppge sin
                          identitet och skrevs därför in som okänd vid ankomsten till arrestintaget. En
                          arrestantvakt bad därefter AA vid flera tillfällen att han, för sitt eget bästa, skulle
                          uppge sitt personnummer. När AA frågade vad som skulle hända om han inte gjorde
                          det fick han bl.a. till svar att det fanns en risk att han skulle få sitta inlåst lite längre.
                          Arrestantvakten uppgav också att ett omhändertagande på grund av berusning
                          normalt varar i 6–8 timmar, men om AA uppgav sitt personnummer kunde han se om
                          det inte gick att släppa honom tidigare än så. AA blev rädd och uppgav till slut namn,
                          adress och personnummer.
                          Den som har omhändertagits för berusning har ingen skyldighet att identifiera sig, och
                          polisen har ingen möjlighet att använda tvångsmedel för att fastställa den
                          omhändertagnes identitet.
                          JO uttalar att arrestantvaktens uppgift till AA att frihetsberövandet skulle bli längre om
                          han inte identifierade sig har saknat rättsligt stöd. Det som har förekommit är enligt JO
                          självfallet helt oacceptabelt. Vidare framhåller JO att Polismyndigheten ansvarar för
                          att de som tjänstgör i en polisarrest har tillräcklig utbildning för att kunna fullgöra sina
                          arbetsuppgifter på ett korrekt sätt.
                          Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Mitt, med anledning av att han omhändertagits för berusning. AA
                        uppgav bl.a. följande.

                        Lördagen den 9 juli 2016 befann han sig på en nattklubb i centrala Gävle. Vid
                        halv tre-tiden på natten blev han slagen av ett antal personer. Därefter togs han
                        ut på gatan av ordningsvakter och togs med av polisen till polisstationen. Där
                        blev han informerad om att han blivit omhändertagen på grund av berusning.
                        Han hade inte någon id-handling tillgänglig, och han ombads uppge sina
                        personuppgifter. Eftersom han kände sig otrygg ville han inte lämna dessa till
                        polisen. De var hotfulla mot honom på polisstationen och sa att om han inte
                        gjorde som de sa så skulle det minsann inte bli lätt för honom. Han blev



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                        www.jo.se
                                                                      Dnr 4222-2016       Sid 2 (5)




placerad i en cell. Efter två timmar kom arrestantvakterna tillbaka och sa att han
inte skulle få gå hem förrän han uppgett sitt personnummer. De sa även att de
kunde göra en slags deal. Om han uppgav sitt personnummer så skulle han få gå
hem direkt. De uppgav att man egentligen ska vänta mellan sex och tio timmar
men att de kunde se mellan fingrarna med det om de fick hans namn. En av
vakterna förklarade att det skulle bli värre om han inte gjorde som de sa. Då
började han bli väldigt rädd och funderade på vad de skulle göra med honom.
Vakten sa att han borde lämna personuppgifterna för sitt eget bästa, eftersom
han aldrig skulle få gå hem annars. Vakten sa även att de annars skulle ta hans
fingeravtryck för att kunna identifiera honom. Till slut var han så rädd att han
mot sin vilja uppgav adress, personnummer och namn. Han frågade sedan om
han fick gå hem och vakten sa att han skulle prata med sin chef. Vakten kom
tillbaka efter ca 30 minuter och släppte ut honom.

Utredning
Polismyndigheten (BB) yttrade sig över vad AA anfört om myndighetens
agerande för att efterforska hans identitet i arresten. Inför yttrandet hade de
befattningshavare som deltagit i omhändertagandet och tillsynen av AA fått
tillfälle att lämna upplysningar.

Polismyndigheten anförde att AA den 10 juli 2016 kl. 2.39 i samband med ett
bråk på en nattklubb omhändertagits av en ordningsvakt. Han överlämnades till
polisen som bedömde att han utgjorde en fara för annan och hade en sådan
berusningsgrad att han skulle omhändertas enligt lagen om omhändertagande av
berusade personer m.m. (LOB). AA ville inte uppge sina personuppgifter och
skrevs därför in som okänd.

Polismyndigheten uppgav att AA sattes in i arresten kl. 3.55 och blev frisläppt
efter beslut av vakthavande befäl kl. 5.25, vilket är de uppgifter som angetts i
protokollet över tvångsåtgärden. På tillsynsblanketten har emellertid antecknats
att AA sattes in i arresten kl. 2.55 och på blanketten för säkerhetsbedömning
avseende intagen i polisarrest att denna bedömning gjordes kl. 2.54.

De berörda befattningshavarna lämnade följande upplysningar.
      Polisinspektören CC, som deltog vid omhändertagandet, har uppgett bl.a.
      följande. Det han minns av händelsen är att AA vägrade att uppge sitt
      personnummer och därför skrevs in som ”okänd”. Han hade inte någon kontakt
      med AA efter att denne skrivits in och satts in i arresten. Däremot kontaktade en
      av arrestantvakterna honom efter några timmar och berättade att AA uppgett sitt
      personnummer. Han skrev därför ut en ny LOB-rapport med AA:s
      personuppgifter och lämnade in till arresten. Han har tidigare skrivit in
      omhändertagna personer som okända och ser inga problem med det. Det finns
      heller ingen anledning att tvinga ur personer deras personnummer.
      Polisassistenten DD, som deltog vid omhändertagandet, har uppgett bl.a.
      följande. Det är inte ovanligt att en person som omhändertas enligt LOB skrivs
      in som okänd. Hon kan inte se någon mening med att ta reda på någons identitet
      mot att vederbörande släpps tidigare.
                                                                        Dnr 4222-2016         Sid 3 (5)




     Vakthavande befälet EE har uppgett bl.a. följande. Han minns bara händelsen
     vagt. Han kan i efterhand konstatera att det av omhändertagandebladet inte
     framgår vem som har styrkt identiteten på den omhändertagne eller på vilket sätt.
     Det är dock högst osannolikt att en person som omhändertagits enligt LOB
     skulle hållas kvar i arresten enbart i avvaktan på att identiteten styrks. Som
     ansvarig för förmansprövningar av samtliga frihetsberövade i polisområde
     Gävleborg har han vid ett flertal tillfällen haft okända personer i arrestlokaler
     någonstans i polisområdet. Ingen har hållits kvar mot kravet att lämna
     identitetsuppgifter. När skälen för omhändertagande inte längre uppfylls har
     frigivning skett, oaktat om identiteten är styrkt eller inte.
     Arrestantvakten FF har uppgett bl.a. följande. Han tillhör en förening av
     arrestantvakter som Polismyndigheten anlitar. Han påbörjade en timanställning
     hos myndigheten i mars 2016. I samband med det var han anmäld till den
     utbildning som finns för arrestantvakter i Gästrikland men hade förhinder att
     delta. Vid flera tillfällen bad han AA att uppge sitt personnummer för sitt eget
     bästa. Eftersom han var ansvarig för dem som fanns i arresten ville han veta
     AA:s personnummer för det fall denne t.ex. skulle bli plötsligt sjuk. AA frågade
     vad som skulle hända om han inte uppgav sitt personnummer och FF svarade
     ”ingenting, men risken är att du får sitta lite längre om de inte vet ditt
     personnummer”. När AA frågade när frisläppandet skulle ske svarade han att
     LOB normalt varar i 6–8 timmar, men att om AA var juste och talade om sitt
     personnummer kunde FF vara juste tillbaka och se om det inte gick att släppa
     honom tidigare än så. Efter ett tag bestämde sig AA för att lämna sina
     personuppgifter eftersom han tyckte att FF var snäll. FF gick till vakthavande
     befäl med uppgifterna och föreslog att AA skulle släppas. Vakthavande befäl
     höll med och AA släpptes.
     Lokalpolisområdeschefen GG har uppgett bl.a. följande. Att gå en
     arrestantvaktsutbildning är ett krav för att få arbeta som arrestantvakt. Tidigare
     pågick utbildningen i Gästrikland under två dagar. Det har numera beslutats att
     kommande utbildningar i Gästrikland ska utökas till minst en vecka.
     Utbildningspaketet kommer att levereras av polisens kompetenscentrum. De
     ansvariga utbildarna vid kompetenscentrum noterar vilka personer som har
     genomgått utbildningen och yttrar sig även om huruvida de utbildade vakterna
     har tillgodogjort sig utbildningen och kan antas fungera som vakter. Polisområde
     Gävleborg har numera beslutat att anställa egna arrestantvakter. FF var anmäld
     till en tvådagarsutbildning för arrestantvakter men missade utbildningen.
     Anledningen till att han fick börja arbeta trots att han inte gått utbildningen var
     polisens omfattande behov av arrestantvakter under sommarperioden 2016. Han
     fick i stället gå bredvid erfarna arrestantvakter under sina första arbetsdagar.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     I förevarande fall har AA inte varit skyldig att besvara frågor om sin identitet
     och polisen har inte heller haft lagstöd för att använda tvång för att försöka
     fastställa identiteten. FF synes ha gett AA uppfattningen att om denne röjde sin
     identitet skulle frigivningen tidigareläggas. AA lämnade sedermera också sina
     identitetsuppgifter. Även om FF uppfattade det som att AA gav honom
     uppgifterna frivilligt kan man i en situation som den nu aktuella knappast tala om
     någon reell frivillighet. Mot den bakgrunden får polisens agerande i denna del
     anses ha inneburit en kränkning av AA:s integritet.
     [– – –] Enligt det vakthavande befälet görs det i fall som det nu aktuella aldrig
     någon koppling mellan någons frigivning och uppgifter om identitet.
     Polismyndigheten har heller ingen anledning att anta att han har gjort en sådan
     koppling i detta fall men beklagar om AA har getts en annan uppfattning.
     För att säkerställa att arrestantvakter har de kunskaper som krävs för att kunna
     utföra sina arbetsuppgifter på ett fullgott och enhetligt sätt i hela landet pågår för
                                                                    Dnr 4222-2016    Sid 4 (5)




      närvarande ett arbete inom Polismyndigheten med att ta fram en nationell
      utbildning för arrestantvakter som ska gälla oavsett anställningsform.

Rättsliga utgångspunkter
Det finns inte någon uttrycklig föreskrift som ger polisen en generell befogenhet
att fråga en person om hans eller hennes identitet. Om det är nödvändigt för att
fullgöra en tjänsteuppgift anses dock en polis få fråga en person om hans eller
hennes namn eller hemvist. En skyldighet för en enskild att besvara en sådan
fråga och rätt för polisen att använda tvångsmedel för att fastställa någons
identitet finns endast i de fall som anges i lag. Bestämmelser om
identitetskontroll finns bl.a. i 14 § polislagen och i utlänningslagen.

Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller något annat
berusningsmedel att han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller annars
utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas av en polis (1 §
första stycket LOB). Den omhändertagne ska friges så snart det kan ske utan
men för honom eller henne själv och det inte längre finns något skäl för
omhändertagande. Den omhändertagne ska dock alltid friges senast åtta timmar
efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen är förenligt med hans eller
hennes eget intresse att han eller hon får stanna kvar en kortare tid därutöver.
(Se 7 § tredje stycket LOB.)

Det ställs inte upp något krav på identifiering för att den omhändertagne ska
friges. I förarbetena till ändringar i bl.a. 7 § LOB som trädde i kraft den
1 oktober 1984 uttalades att de nackdelar som följer av att identiteten inte
fastställs inte kan vara så stora att de motiverar ytterligare ingrepp i den
omhändertagnes fri- och rättigheter. Det ansågs inte finnas skäl att införa en
ordning där de omhändertagna kan hållas kvar hos polisen på obestämd tid i
avvaktan på att identifiering kan äga rum. Samtidigt underströks att det bör vara
en tjänsteplikt för polisen att verka för att den omhändertagne identifieras med
de medel som står till buds. Det angavs att polisen vid behov bör utnyttja de
olika praktiska möjligheter som kan finnas att efterforska den omhändertagnes
identitet, exempelvis genom registerslagning och inhämtande av upplysningar
från kollegor. (Se prop. 1983/84:111 s. 39.)

Bedömning
Min granskning har avsett Polismyndighetens agerande för att efterforska AA:s
identitet efter att han omhändertagits på grund av berusning och förts till
polisstationen. Jag går därför inte in på andra frågor som kan aktualiseras,
såsom frågan om förutsättningarna för själva omhändertagandet.

Utredningen visar att AA omhändertogs av en ordningsvakt kl. 2.39 den 10 juli
2016 och att han därefter lämnades över till polisen. Sedan AA omhändertagits
hade polisen rätt att fråga honom om hans identitetsuppgifter. Av utredningen
framgår att AA inte ville uppge sin identitet och att han därför skrevs in som
okänd vid ankomsten till arrestintaget.
                                                                   Dnr 4222-2016       Sid 5 (5)




Arrestantvakten FF har uppgett att han vid flera tillfällen bad AA att han, för sitt
eget bästa, skulle uppge sitt personnummer. När AA frågade vad som skulle
hända om han inte gjorde det fick han bl.a. till svar att det fanns en risk att han
skulle få sitta inlåst lite längre. När AA frågade när han skulle friges svarade FF
att ett omhändertagande på grund av berusning normalt varar i 6–8 timmar, men
att om AA uppgav sitt personnummer kunde FF se om det inte gick att släppa
honom tidigare än så. AA har i sin anmälan till JO beskrivit hur han uppfattade
arrestantvaktens ord och agerande. Han blev rädd och funderade på vad polisen
skulle göra med honom om han inte uppgav sin identitet. Rädslan gjorde att han
till slut uppgav namn, adress och personnummer. Mot bakgrund av vad som
kommit fram genom utredningen har jag ingen anledning att ifrågasätta dessa
uppgifter.

Som framgått ovan har AA inte haft någon skyldighet att identifiera sig, och det
har inte funnits någon rätt för polisen att använda tvångsmedel för att fastställa
hans identitet. FF:s uppgift till AA om att frihetsberövandet skulle bli längre om
han inte identifierade sig har därför saknat rättsligt stöd. Utredningen medger
inte någon bestämd slutsats om hans agerande har påverkat omhändertagandets
längd, men det som förekommit är självfallet helt oacceptabelt.

Polismyndigheten ska kritiseras för det inträffade.

Det har kommit fram att FF hade fått börja arbeta som arrestantvakt trots att han
inte hade genomgått den utbildning som krävdes för tjänstgöring i arresten. Jag
vill mot den bakgrunden framhålla att Polismyndigheten ansvarar för att de som
tjänstgör i en polisarrest har tillräcklig utbildning för att kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter på ett korrekt sätt.

Jag har vid flera tillfällen pekat på vikten av att arrestantvakter har tillräcklig
utbildning och kunskap om de rutiner som gäller för arbetet i en arrest samt
framhållit Polismyndighetens ansvar i detta avseende. Ärendet visar att det är
mycket angeläget att det arbete som pågår inom Polismyndigheten på nationell
nivå för att bl.a. ta fram riktlinjer för förordnande av arrestantvakter och en
handbok för arrestverksamheten slutförs så snart som möjligt. Jag vill också
betona vikten av att Polismyndigheten planerar sin verksamhet så att tillräcklig
kompetens kan upprätthållas även under semesterperioder.

Ärendet avslutas.
