# Ett beslut som Statens jordbruksverk har avkunnat har expedierats för sent. Även kritik mot utformningen av beslutshandlingen

JO 2005-06-21 dnr 4225-2003

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                    Sid
                                                                           2005-06-21            4225-2003             1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Ett beslut som Statens jordbruksverk har avkunnat har expedierats för
                        sent. Även kritik mot utformningen av beslutshandlingen

## Anmälan

AA kritiserade i en anmälan, som kom in till JO den 21 oktober 2003, bl.a. Statens
                        jordbruksverks handläggning av ett ärende om isolering av hans hund. Han menade
                        att Jordbruksverket på felaktiga grunder hade beslutat att isolera hunden samt att
                        verket därefter hade beslutat om omedelbar avlivning av den trots att
                        överprövningen av det första beslutet inte hade avslutats.

## Utredning

Muntliga upplysningar hämtades in från Jordbruksverket, och handlingarna i
                        ärendet togs in och granskades. Av handlingarna framgick bl.a. att Jordbruksverket
                        den 30 september 2003 fattat följande beslut.

## BESLUT

Jordbruksverket bekräftar härmed skriftligen det beslut som fattades muntligen per
                                  telefon den 9 september 2003 om omedelbar avlivning av din schäferhund som suttit
                                  isolerad på SVA i 10 dagar.
                        Anmälan remitterades därefter till Jordbruksverket för utredning och yttrande. I
                        remissen angavs att utformning m.m. av beslutet om avlivning särskilt skulle
                        kommenteras.

                        I sitt remissvar den 15 januari 2004 anförde Jordbruksverket, genom enhetschefen
                        BB, bl.a. följande.
                                  Länsstyrelsen i Stockholms län vidarebefordrade den 15 augusti 2003 till
                                  Jordbruksverket en anmälan om illegal införsel av hund tillhörig AA. Anmälare var
                                  veterinär CC på Albano djursjukhus. Enligt veterinär CC hade AA angivit vid
                                  besöket att hans 4 månader gamla hund var införd från Spanien. Den togs från
                                  mamman vid 4 veckors ålder.
                                  Jordbruksverket konstaterade att hunden var för ung för att kunna uppfylla de krav
                                  för införsel från Spanien som anges i §§ 10–15 samt 17–19 Jordbruksverkets
                                  föreskrifter (1996:52) om införsel av sällskapsdjur. Den 21 augusti 2003 fattades
                                  beslut om isolering och Jordbruksverket kontaktade veterinär och Tullkriminalen i
                                  Mälardalen.
                                  Den 26 augusti ringde AA till handläggaren för hundinförselfrågor på
                                  Jordbruksverket, DD. AA angav att tullen hämtat hans hund på söndagen den 24


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                      Dnr 4225-2003     Sid 2 (4)




     augusti efter beslut av Jordbruksverket. Han undrade över grunden för omhänder-
     tagandet och angav att han köpt hunden av en okänd man i Sverige som angivit att
     hunden var från Spanien. Inga papper medföljde vid köpet. DD hade inte
     bakgrunden till fallet klar för sig, men uppmanade AA att ta fram säljarens namn
     och adress/telefonnummer och återkomma.
     Den 3 september ringde EE från analysenheten på tullen till DD och angav att hon
     fått ytterligare uppgifter från veterinären CC. DD uppfattade detta som att tullen
     hållit förhör med CC. Enligt veterinär CC:s uppgifter till tullen sa AA vid sitt besök
     på Albano att han själv fört in hunden från Spanien. Han hade tagit hand om den för
     att undvika att den skulle avlivas.
     DD kontaktade AA senare samma dag och berättade vad veterinären hade sagt till
     tullen. AA nekade och sa att han angivit att hunden var spansk, men inte att han fört
     in den. Han sa att veterinären ljugit. DD frågade varför hon skulle göra det. AA hade
     inget svar.
     Den 4 september ringde FF till Jordbruksverket och angav att han var vän till AA
     och ville ställa frågor i ärendet å hans vägnar. Han undrade över grunderna till
     Jordbruksverkets agerande. DD berättade att anmälan kommit från veterinär CC via
     länsstyrelsen. Veterinär CC hade också angivit till tullen att AA sagt att hunden var
     införd från Spanien. Oavsett vem som fört in hunden så fann Jordbruksverket skäl
     att besluta om isolering p.g.a. att hunden var för ung för att kunna uppfylla kraven
     för införsel från Spanien. FF berättade att AA nu i efterhand tagit tillbaka det han
     sagt vid besöket hos veterinären. AA hade känt sig pressad av samtalet som förts och
     därför sagt sådant han nu inte ville stå för. DD ställde sig tvivlande till detta
     påstående och undrade hur AA kunde känna sig så pressad av en diskussion om ett
     öga att han hittat på att han tagit in hunden. DD konstaterade att AA hade ändrat sin
     utsaga – först nekade AA till att ha sagt att hunden var spansk, men medgav senare
     att han sagt det men att han då inte talat sanning. AA begärde att få de handlingar
     som Jordbruksverket har som grund för sitt agerande. Senare samma dag kom ett fax
     från veterinär CC med utdrag ur besöksjournalen där det noteras att AA sagt att hans
     hund var från Spanien. Anmälan och besöksjournalen sändes i kopia till AA.
     DD ringde den 5 september upp veterinär CC för att höra vad som sagts vid AA:s
     besök på kliniken. AA hade i samtal om hundens ovanliga ögoninflammation angivit
     att han tagit hand om hunden i Spanien då den var 4 veckor gammal för att undvika
     att den avlivades, men hade nekat till att han skulle ha fört in hunden illegalt – han
     angav att alla papper på vaccinationer etc. fanns, förutom det tillstånd från
     Jordbruksverket som krävs. Ytterligare en veterinär hade frågat honom om hunden
     var från Spanien, vilket AA hade medgivit.
     AA ringde DD den 9 september och angav att han inte kunde karantänisera eller
     återutföra hunden, varför endast avlivning återstod. DD meddelade då muntligt ett
     beslut om avlivning. Han berättade vidare att han överklagat isoleringsbeslutet och
     undrade vad det innebär för hundens öde. DD angav att beslut i smittskyddsärenden
     genomdrivs omedelbart i enlighet med 19 § förordningen om införsel av levande
     djur m.m. Jordbruksverket avvaktar inte rättens dom eftersom smittskyddsärenden
     inte medger detta. DD angav att AA dock kunde få ersättning motsvarande hundens
     värde om han överklagade avlivningsbeslutet och domstolen gav honom rätt.
     Jordbruksverket sände den 30 september en skriftlig bekräftelse på det
     avlivningsbeslut som fattats muntligen den 9 september. Även i denna bekräftelse
     fanns en hänvisning till AA:s möjlighet att överklaga och möjligheten att få
     ersättning.
     /–––/
AA kommenterade remissvaret.
                                                                  Dnr 4225-2003    Sid 3 (4)




Av upplysningar från Länsrätten i Jönköpings län framgår att AA:s överklagande
av Jordbruksverkets beslut om isolering avslogs i dom den 2 december 2004 samt
att domen har vunnit laga kraft.

I beslut den 21 juni 2005 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Om införsel av ett djur inte är tillåten på grund av meddelade förbud eller därför att
villkoren för införseln inte är uppfyllda, skall Jordbruksverket enligt 11 §
förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. bestämma vad som
skall göras med djuret. Närmare regler om detta fanns tidigare i Jordbruksverkets
föreskrifter (SJVFS 1996:52) om införsel av sällskapsdjur, som numera i huvudsak
är ersatta av SJVFS 2004:51.

Beträffande Jordbruksverkets beslut om avlivning framgår av utredningen bl.a.
följande. I en tjänsteanteckning den 9 september 2003 antecknade veterinär-
inspektören DD bl.a. att AA, vid ett telefonsamtal samma dag dem emellan,
begärde att hunden skulle avlivas, då han inte hade möjlighet att återutföra eller
karantänisera den, samt att han förklarade sig ha för avsikt att överklaga ett beslut
om avlivning. Vidare antecknades att DD hade förklarat för AA att ”beslut som
grundar sig på smittskyddshänseenden genomdrivs omedelbart” och att han kunde
få ersättning för hundens värde om han överklagade och fick rätt i länsrätten.

Jordbruksverket beslutade den 30 september 2003 att skriftligen bekräfta det beslut
om omedelbar avlivning ”som fattades muntligen per telefon den 9 september
2003”. Verket angav i skälen för beslutet bl.a. att beslutet om avlivning den 9
september 2003 meddelades AA muntligen per telefon. I beslutshandlingen från
den 30 september 2003 angavs hur beslutet kunde överklagas samt att enhetschefen
GG hade beslutat i ärendet och att DD hade varit föredragande.

Till en början noterar jag att det av tjänsteanteckningen den 9 september 2003 inte
tydligt framgår att något beslut meddelades vid telefonsamtalet. Även om det synes
vara ostridigt att så skedde vill jag understryka vikten av att det som har
förekommit i ett ärende tydligt framgår av den dokumentation som myndigheten är
skyldig att utföra.

En myndighet kan inte först meddela ett muntligt beslut och därefter i skriftlig
form på nytt besluta i den fråga som har avgjorts genom det muntliga beslutet. Som
också framgår utgjorde handlingen den 30 september 2003 enligt Jordbruksverket
endast en ”skriftlig bekräftelse” på beslutet den 9 september 2003. Handlingen som
expedierades till AA borde mot denna bakgrund inte ha varit utformad som ett
beslut meddelat den 30 september 2003. Eftersom utredningen visar att det var DD
som den 9 september 2003 fattade och meddelade beslutet om avlivning synes
också uppgiften om att GG skulle ha beslutat i ärendet vara missvisande.
                                                                 Dnr 4225-2003   Sid 4 (4)




Jordbruksverkets förfarande kan inte uppfattas på annat sätt än att beslutet
avkunnades den 9 september 2003 vid telefonsamtalet och senare tillhandahölls
AA.

Det finns i och för sig inte något som hindrar att Jordbruksverket tillämpar ett
sådant förfarande för att tillkännage beslut. Enligt 7 § förordningen (2003:234) om
tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m. skall dock ett beslut som har
avkunnats tillhandahållas senast en vecka efter dagen för avkunnandet. Om
handlingen av särskilda skäl inte kan tillhandahållas inom nämnda tid följer av 8 §
att det i stället skall ske så snart som möjligt och att mottagaren, om det behövs,
skall underrättas om när handlingen kommer att tillhandahållas. I detta fall har
beslutet tillhandahållits AA först genom ”bekräftelsen” den 30 september 2003,
dvs. tre veckor efter avkunnandet.

Av det sagda framgår att Jordbruksverkets handläggning i dessa delar inte har varit
godtagbar.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet hos JO ger inte anledning till något
uttalande eller någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
