# Anmälan mot Socialnämnden i Sollentuna kommun; fråga om lämpligheten i att nämndens handläggare under en s.k.
barnavårdsutredning samtalar med barn i skolan

JO 2016-05-26 dnr 4225-2014

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2016-05-26              4225-2014             1 (8)
Justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                        Anmälan mot Socialnämnden i Sollentuna kommun; fråga om
                        lämpligheten i att nämndens handläggare under en s.k.
                        barnavårdsutredning samtalar med barn i skolan


                          Beslutet i korthet: Under en s.k. barnavårdsutredning enligt 11 kap. 1 §
                          socialtjänstlagen, SoL, samtalade socialnämndens handläggare med två barn utan
                          vårdnadshavarnas samtycke med stöd av bestämmelsen i 11 kap. 10 § tredje stycket
                          SoL. Samtalen genomfördes i barnens skola.
                          Lämpligheten av att genomföra samtalen i skolan kan diskuteras. När
                          socialnämndens handläggare kontaktar ett barn i skolan är det nämligen oundvikligt
                          att även andra personer än det berörda barnet får vetskap om det inträffade.
                          Information om barnets kontakter med socialtjänsten, uppgifter som typiskt sett är
                          skyddade av sekretess, riskerar att bli kända utanför kretsen av de närmast berörda.
                          Tillsammans med omgivningens reaktioner och det obehag detta kan orsaka barnet
                          riskerar alltså kontakten i skolan att kränka barnets integritet.
                          När socialtjänsten överväger att höra ett barn i barnets skola måste intresset av att få
                          tala med barnet ställas mot barnets behov av skydd för sin integritet. Det är därför
                          viktigt att socialtjänsten i varje enskilt fall gör en bedömning av om socialtjänstens
                          behov av att höra barnet i utredningen överväger risken för att barnet skadas av den
                          uppmärksamhet som socialtjänstens besök i skolan kan medföra.
                          Utifrån uppgifter som har framkommit i de ärenden som rör barnsamtal och som har
                          aktualiserats hos JO förefaller det vara vanligt att socialtjänsten genomför samtal med
                          barn i barnets skola. JO ser med viss oro på att det eventuellt kan ha utvecklats en
                          praxis där socialtjänstens samtal med barn som äger rum utan vårdnadshavarens
                          samtycke mer eller mindre slentrianmässigt och enbart utifrån praktiska aspekter
                          genomförs i skolan.
                          I det aktuella fallet fanns det ett betydande intresse för socialnämndens handläggare
                          att tala med barnen. Mot bakgrund av det som har kommit fram finns det inte skäl för
                          JO att rikta någon kritik mot socialnämnden för att samtalet genomfördes i skolan.
                          Enligt JO:s mening finns det ett behov av att lagstiftaren överväger olika frågor som
                          rör socialnämndens utredningsverksamhet när det gäller barn, inte minst de som rör
                          barnsamtalen. En kopia av detta beslut skickas därför till Socialdepartementet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Socialnämnden i Sollentuna kommun. Han
                        anförde bl.a. att nämndens handläggare hade genomfört ett samtal i skolan med
                        hans dotter BB (född 2003) under en s.k. barnavårdsutredning.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                            Dnr 4225-2014        Sid 2 (8)




Utredning
JO lånade in socialtjänstens journalanteckningar om BB. Av handlingarna
framgick bl.a. att socialnämndens handläggare hade haft ett samtal med BB och
hennes bror CC (född 2005) i barnens skola utan att i förväg informera
vårdnadshavarna.

JO begärde att Socialnämnden i Sollentuna kommun skulle yttra sig över det
som AA hade anfört i sin anmälan. Yttrandet skulle i första hand avse
förutsättningarna för socialnämndens handläggare att hålla samtal med BB och
CC i skolan.

I sitt yttrande anförde socialnämnden bl.a. följande:

## Bakgrund

2014-03-05 lämnade rektor på Rösjöskolan en anmälan till socialkontoret avseende
      CC och BB. Anmälan avsåg misstankar om våld mot barn.
      Socialkontoret i Sollentuna hade under hösten 2013 inlett en utredning om barnen på
      grund av samma anledning, dvs. misstanke om våld mot barn från faderns sida.
      Utredningen inleddes 2013-09-10 och avslutades 2014-03-26 efter att beslut om
      förlängning fattats då modern ej gått att nå under utredningstiden och skjutit upp
      besökstider. Innan utredningen hunnit avslutas inkommer en ny anmälan 2014-03-
      05, med liknande misstankar.

      Bemötande av klagomål
      När utredningen inleddes i september 2013 genomförde socialsekreterare ett samtal
      med barnen efter att föräldrarna informerats om att så skulle ske. När anmälan inkom i
      mars 2014 gjordes bedömningen att samtal med barnen behövde genomföras utan att
      föräldrarna informerades i förväg. Av 11 kap. 10 § 3 st SoL framgår att samtal med
      barn inom ramen för en utredning får genomföras utan att samtycke finns från
      föräldrarna. Av l kap. l § och 3 kap. 5 § SoL följer att vårdnadshavaren bör
      informeras om samtalet. Anledningen till att föräldrarna denna gång inte informerades
      om samtalet i förväg var allvaret i anmälan, att liknande anmälan inkommit ett halvår
      tidigare där oro uttryckts för att fadern har slagit CC, samt risken att föräldrarna
      skulle påverka barnen före samtalet.
      Samtal med barnen CC och BB genomfördes 2014-03-17. Vid detta tillfälle var
      utredningen som inletts 2013-09-10 fortfarande öppen. Samtalet genomfördes i
      skolan med båda barnen tillsammans. Två socialsekreterare, DD och EE, var
      närvarande och samtalade med barnen. Barnen berättar under samtalet att en äldre
      bror brukar slå dem hemma. De berättar även att fadern slagit dem tidigare, men att
      han slutat med det. De uttrycker rädsla för att det skulle kunna hända igen i vissa
      situationer. Samtalet genomfördes utan att något av barnen pressas på uppgifter.
      Frågorna som ställs är öppna. Socialsekreterarna uppfattar inte någon oro hos barnen
      under pågående samtal, däremot uppfattas en oro för hur fadern ska reagera när han
      får kännedom om samtalet.
      Om det som fadern säger stämmer, att BB under natten varit mycket orolig, inte
      kunnat sova och sagt att hon blivit pressad är detta ytterst olyckligt. Det är sannolikt
      att hon var orolig efter samtalet, där en oro uttrycks för hemsituationen i flera
      avseenden. Osäkerhet om var sådana uppgifter landar hos föräldrarna är något
      socialtjänsten ofta möter hos barn.
      Samma dag, 2014-03-17, träffar socialsekreterarna barnens mor och vårdnadshavare
      och berättar om anmälan samt om samtalet med barnen.
                                                                           Dnr 4225-2014        Sid 3 (8)




      2014-03-18 träffar socialsekreterarna barnens far och berättar om anmälan och
      samtalet med barnen. Han uttrycker att det är förnedrande att skolan anmäler att han
      skulle slå sina barn.
AA fick tillfälle att kommentera socialnämndens yttrande.

JO begärde att Socialstyrelsen skulle yttra sig över den principiella frågan om
huruvida ett samtal med barn som äger rum utan vårdnadshavarens samtycke
bör genomföras i barnets skola.

Socialstyrelsen anförde i ett remissvar i huvudsak följande:

## Yttrande

Socialstyrelsens bedömning är att ett samtal med barn som genomförs utan en
      vårdnadshavares samtycke, beroende på förhållandena i det enskilda fallet, kan
      hållas i barnets skola. Om ett samtal i skolan är lämpligt eller inte beror till stor
      del på hur socialtjänsten utifrån ett professionellt och etiskt perspektiv, i samverkan
      med skolan, planerar, ordnar och genomför samtalet.
      Den fråga remissen avser kan alltså besvaras så att det inte finns något principiellt
      hinder mot att ett sådant samtal som remissen avser hålls på en skola. När det
      sedan gäller frågan om ett sådant samtal bör hållas på en skola är det inte möjligt
      att ge något generellt svar, eftersom svaret i mycket hög grad är beroende av
      omständigheterna i det enskilda fallet.

      Tillämpliga bestämmelser m.m.

      Lagtext
      Enligt 1 kap. l § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ska verksamheten
      bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
      I 1 kap. 2 § SoL anges att barnets bästa särskilt ska beaktas vid åtgärder som rör
      barn. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för
      barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Med barn avses varje människa
      under 18 år.
      När socialnämnden inlett en utredning av om den behöver ingripa till ett barns
      skydd eller stöd anges i 11 kap. 2 § första stycket SoL att socialnämnden får
      konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs för bedömningen av
      behovet av insatser. Utredningen ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för
      skada eller olägenhet. Utredningen ska inte göras mer omfattande än vad som är
      motiverat av omständigheterna i ärendet.
      I 11 kap. 10 § SoL anges bl.a. följande. När en åtgärd rör ett barn ska barnet få
      relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor
      som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes
      inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och
      inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och
      mognad. Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och
      ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte
      kan antas ta skada av det. Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av
      ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens
      samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

      Förarbeten
      I prop. 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga anges bl. a. följande
      (s. 135).
      Socialtjänsten har[- - - ] ett stort ansvar när det gäller att ge barn möjligheter
      att komma till tals. Det är viktigt att barnet får möjlighet att framföra sina
                                                                    Dnr 4225-2014         Sid 4 (8)




åsikter i en miljö som känns trygg för barnet och att metoder och arbetssätt är
väl anpassade till barnets förutsättningar. Barnets förmåga att förstå det som han
eller hon ska uttrycka sin åsikt om måste bedömas i varje enskilt ärende och
situationen och informationen anpassas utifrån det. [- - - ] Behovet av att
klarlägga barnets inställning är särskilt stort i de fall då barnet är i behov av
skydd.
I prop. 2009/10:192 Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala
med barn anges bl.a. följande (s. 16, 32 och 33)
Om barnet uppnått en sådan mognad att han eller hon förstår vad saken gäller
och kan ta ställning till vad det innebär, avgör barnet självt om han eller hon vill
delta i ett samtal,[- - - ] Det innebär i sin tur att vårdnadshavarens samtycke till
samtalet inte behöver inhämtas och att samtalet t.o.m. kan äga rum mot
vårdnadshavarens vilja, [- - -] Om barnet inte uppnått den mognaden, är det som
huvudregel upp till barnets vårdnadshavare att avgöra om något samtal med
barnet ska komma till stånd. [- - -]Syftet är att göra det möjligt att genomföra ett
samtal med ett barn när det med hänsyn till andra bestämmelser är motiverat att
barnet hörs [- - - ].[- - - ] Bestämmelserna innehåller inte några regler kring hur
ett samtal med barn praktiskt ska genomföras i ett fall när vårdnadshavaren
motsätter sig samtalet. Hur socialtjänsten bör agera för att få ett samtal till stånd
får avgöras utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Att ta kontakt med
barnet utan vårdnadshavarens vetskap, t.ex. på väg hem från skolan, kan inte
anses godtagbart.

JO
JO:s beslut den 27 november 2013 dnr 2066-2012, JO:s ämbetsberättelser 2006/07
 s. 212, 1996/97 s. 258 och 1992/93 s. 409.

Socialstyrelsens bedömning
Socialtjänsten har generellt sett ett stort ansvar att ge barn möjligheter att komma
till tals. Det gäller inte minst i utredningar av om barnet är i behov av skydd. Vilka
förutsättningar socialtjänsten har att genomföra ett samtal med ett barn beror bland
annat på vårdnadshavarnas och barnets inställning.
Sedan den l augusti 2010 får socialtjänsten, enligt 11 kap. 10 § tredje stycket SoL,
höra barnet även utan vårdnadshavarens samtycke vid en barnavårdsutredning. I
förarbetena framgår att syftet är att göra det möjligt att genomföra ett samtal med ett
barn när det med hänsyn till andra bestämmelser är motiverat att barnet hörs.
Socialstyrelsen kan alltså konstatera att det förutsätts att det ska vara möjligt att
samtala med barn utan deras vårdnadshavares samtycke.
Socialstyrelsen anser att frågan var ett samtal med ett barn genomförs måste
besvaras utifrån förhållandena i det enskilda fallet med hänsyn till vad som är en
trygg plats för barnet. Beroende på barnets ålder kan det vara en fråga som barnet
själv kan ha åsikter om. Äldre barn kan ofta själva välja om de vill träffa
socialtjänsten på skolan eller inte. Men även praktiska aspekter kan behöva vägas in.
Vid åtgärder som rör barn måste socialtjänsten särskilt beakta vad som är bäst för
barnet.
JO har, t.ex. i beslutet av den 27 november 2013, ansett att nämnden så långt det
är möjligt bör undvika att kontakta barn i skolan. I det beslutet hade JO att ta
ställning till en situation där kontakterna hade tagits på ett sådant sätt som gav JO
anledning att framföra kritik. Denna avsåg bl.a. hänsyn till både sekretess och
barns integritet. Enligt vad JO uttalade kan en sådan kontakt nämligen som regel
inte ske utan att en större krets av människor får information som går utöver vad
sekretesslagstiftningen medger och är därför allmänt integritetskränkande för de
berörda barnen. Det förtjänar här särskilt framhållas att JO i det nämnda beslutet
inte fann att besök i skolan inte alls kunde genomföras men betonade att det dock inte
är acceptabelt att ett besök i skolan sker oanmält eller att barnen hämtas från
                                                                          Dnr 4225-2014         Sid 5 (8)




      pågående lektion. JO ansåg att om det bedömdes som nödvändigt att genomföra
      samtalen på skolan borde detta åtminstone ha förankrats med skolans ledning.
      Mot den nu angivna bakgrunden kan Socialstyrelsen konstatera att lagstiftningen ger
      utrymme för att samtal med barn genomförs utan vårdnadshavares samtycke och i
      t.ex. barnens skola. Såvitt Socialstyrelsen kan finna och som också stöds av JO-
      uttalandena i ärendet från 2013 kan det från en generell utgångspunkt knappast finnas
      några invändningar mot att samtal med barn genomförs på deras skola.
      Socialstyrelsens bedömning är således att ett samtal med barn som genomförs utan
      en vårdnadshavares samtycke, beroende på förhållandena i det enskilda fallet, kan
      hållas i barnets skola. När socialtjänsten genomför ett samtal med ett barn utan
      att ha samtycke från vårdnadshavare kan det vara den enda praktiska möjligheten
      för barnet att komma till tals att ha samtalet i skolan.
      Var samtalet genomförs har alltså egentligen en underordnad betydelse i
      sammanhanget. De allmänna hänsyn som ska tas till barn och barnens bästa leder till
      bedömningen att den primära frågan en socialnämnd har att besvara innan samtal
      övervägs gäller hur detta samtal ska genomföras. Som framgått av vad
      Socialstyrelsen ovan redogjort för är det utomordentligt känsligt att i en så pass
      offentlig miljö som en skola utgör ta kontakt med en eller flera av skolans elever
      för ett samtal. Övergripande hänsyn till barnet förutsätter, som framgått, att ett
      sådant samtal kan hållas med respekt för det berörda barnet och familjens
      integritet och får inte leda till att obehöriga får del av sekretesskyddad
      information. Om ett samtal i skolan är lämpligt eller inte beror därför till stor del
      på hur socialtjänsten utifrån ett professionellt och etiskt perspektiv, i samverkan med
      skolan, planerar, ordnar och genomför samtalet.
JO begärde därefter att Skolverket, utifrån skolans perspektiv, skulle yttra sig
över den principiella frågan om lämpligheten i att socialnämnden samtalar med
ett barn i skolan och hur ett eventuellt sådant samtal ska förberedas och
genomföras.

Skolverket anförde i sitt remissvar bl.a. följande:
      Inledningsvis vill Skolverket framhålla att en skola inte utgör en allmän plats
      där var och en har rätt att vistas efter eget gottfinnande. Det ligger således i
      rektorns hand att avgöra vad som ska gälla för tillträdet till skolans lokaler
      (jfr JO:s beslut den 27 mars 1987, dnr 601-1986). Av skollagen framgår
      vidare att rektorn beslutar om sin enhets inre organisation.
      Skolverket instämmer i Socialstyrelsens yttrande av den 30 mars 2015 att det
      inte finns något principiellt hinder mot att socialnämnden samtalar med ett
      barn på en skola. Socialstyrelsen har i sitt yttrande redogjort för relevanta
      lagrum och förarbeten. Dessa ger stöd för att ett samtal med barn som
      genomförs utan en vårdnadshavares samtycke kan hållas i barnets skola.
      Huruvida det är lämpligt att utföra dessa samtal i skolans lokaler beror på
      förhållandena i det enskilda fallet vilket måste bli en bedömning för
      socialnämnden i samråd med skolans ledning. Principen om barnets bästa
      måste beaktas. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i
      förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Det är vidare, utifrån
      skolans perspektiv, av stor vikt att samverkan sker med skolan inför ett
      sådant samtal eftersom skolledningen avgör om och på vilka villkor en
      person ska få tillträde till dess lokaler för något visst ändamål.
      När det gäller frågan om hur ett eventuellt sådant samtal ska förberedas och
      genomföras är det upp till socialnämnden att avgöra.
AA fick ta del av Socialstyrelsens och Skolverkets yttranden.
                                                                  Dnr 4225-2014       Sid 6 (8)




Rättslig reglering
Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och
goda förhållanden. Nämnden ska i nära samarbete med hemmen sörja för att
barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som
de behöver (5 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan,
anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan ge
skäl till någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § första stycket SoL).

Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas
så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Utredningen ska inte
göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet
(11 kap. 2 § första stycket SoL).

När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska också
få möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet (11 kap. 10 § första
stycket SoL). Vid en sådan utredning som avses i 11 kap. 2 § SoL om ett barns
behov av skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och
utan att vårdnadshavaren är närvarande (11 kap. 10 § tredje stycket SoL).

Bedömning
AA har framfört klagomål mot socialnämndens handläggning i flera avseenden.
Jag har valt att inrikta min granskning på frågan om samtalet med AA:s barn
borde ha genomförts i skolan.

Samtalet med BB och CC genomfördes utan att vårdnadshavarna informerades
om samtalet i förväg. Det är naturligtvis möjligt att ha olika åsikter om huruvida
det var nödvändigt att höra barnen utan att först samråda med vårdnadshavarna.
Det ställningstagandet blir i detta fall ytterst beroende av sådana bedömningar
som JO normalt är försiktig med att uttala sig om. Jag finner inte skäl att frångå
den principen och går därför inte in på den frågan här.

I de fall som socialnämnden i samråd med vårdnadshavarna har kommit överens
om att barnet ska höras i utredningen är det som regel inte något problem för
nämnden att genomföra samtalet. Socialnämndens handläggare kan då vanligen
komma överens med vårdnadshavarna om när och var samtalet ska äga rum.
Saken är inte lika enkel om samtalet ska genomföras utan att någon av
vårdnadshavarna har informerats om att nämnden vill höra barnet. I
socialtjänstlagen ges inte några närmare anvisningar om hur nämnden i ett
sådant fall ska komma i kontakt med barnet eller genomföra samtalet. I
förarbetena till 11 kap. 10 § tredje stycket SoL anförde regeringen emellertid att
om en socialnämnd har ansett att det finns behov av att tala med barnet, bör
nämnden också kunna råda över de omständigheter under vilka samtalet äger
rum (prop. 2009/10:192 s. 19). Om man utgår från det uttalandet skulle det
                                                                   Dnr 4225-2014       Sid 7 (8)




kunna hävdas att nämnden har mycket långtgående befogenheter att bestämma
om hur ett barnsamtal ska genomföras. Det är dock viktigt att betona att den
grundläggande principen för socialtjänstens verksamhet i 1 kap. 1 § sista stycket
SoL, om respekten för människornas integritet, gäller även när socialnämnden
ska höra ett barn. I propositionen anfördes att det inte är godtagbart att utan
vårdnadshavarens vetskap ta kontakt med barnet t.ex. på väg hem från skolan
(prop. 2009/10:192 s. 33).

Det enklaste och också vanligaste sättet för socialnämndens handläggare att få
kontakt med barnet är att söka upp barnet i skolan. Socialstyrelsen har i sitt
remissvar lyft fram att när handläggarna önskar genomföra ett samtal med ett
barn utan att ha samtycke från vårdnadshavare kan en kontakt i skolan vara den
enda praktiska möjligheten att höra barnet. Lämpligheten i att genomföra
samtalet i skolan kan dock diskuteras. När socialnämndens handläggare
kontaktar ett barn i skolan är det nämligen oundvikligt att även andra personer
än det berörda barnet får vetskap om det inträffade. Det rör sig i första hand om
skolans personal, men även andra elever kan lägga märke till händelsen. Barnets
egen reaktion på samtalet kan även den vara svår att dölja, vilket i sin tur
riskerar att leda till ytterligare uppmärksamhet från omgivningen. Information
om barnets kontakter med socialtjänsten, uppgifter som typiskt sett är skyddade
av sekretess, riskerar att bli kända utanför kretsen av de närmast berörda.
Tillsammans med omgivningens reaktioner och det obehag detta kan orsaka
barnet riskerar alltså kontakten i skolan att kränka barnets integritet (se bl.a. JO
2006/07 s. 212, dnr 1059-2003 och 4857-2003). Detta är en aspekt som inte
behandlades vid tillkomsten av bestämmelsen om att höra ett barn utan
vårdnadshavarens samtycke.

Det är inte bara i de situationer då socialnämndens handläggare besöker ett barn
i skolan som barnets integritet riskerar att kränkas. Som en jämförelse kan
nämnas att problemet även kan uppkomma om polisen besöker en skola för att
tala med ett barn som har varit utsatt för ett brott eller som misstänks för att ha
varit inblandad i ett brott. Polisens möjlighet att genomföra ett samtal med ett
barn i en sådan situation behandlades i samband med en ändring i lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL. I
propositionen anfördes då att det är av särskild vikt att förhör med barn under
15 år inte hålls i skolan annat än när det finns mycket speciella skäl (prop.
1983/84:187 s. 22). I denna del kan jag även hänvisa till JO 2007/08 s. 149, dnr
3493-2005. Ändringen i LUL och de förarbetsuttalanden om polisens samtal
med barn i skolan som gjordes i samband med denna är gamla. Som framgår
ovan gjordes i förarbetena till bestämmelsen i 11 kap. 10 § tredje stycket SoL
inte några särskilda uttalanden om socialtjänstens samtal med barn i skolan. De
mer allmänna uttalanden som gjordes i propositionen ger dock vid handen att
socialnämnden skulle få bestämma om hur ett samtal skulle genomföras.

Utifrån uppgifter som har framkommit i de ärenden som rör barnsamtal och
som har aktualiserats hos JO förefaller det vara vanligt att socialtjänsten
                                                                  Dnr 4225-2014     Sid 8 (8)




genomför samtal med barn i barnets skola. Jag får intrycket av att samtalen
ibland genomförs även när det inte finns särskilda omständigheter som
motiverar att man söker upp barnet i skolan. Att så är fallet stöds även av det
yttrande som Socialstyrelsen har lämnat. Socialstyrelsen har i sitt remissvar
anfört bl.a. att när socialtjänsten genomför ett samtal med barn utan
vårdnadshavarens samtycke kan barnets enda praktiska möjligheten att komma
till tals vara att samtalet hålls i skolan.

När socialtjänsten överväger att höra ett barn i barnets skola måste intresset av
att få tala med barnet ställas mot barnets behov av skydd för sin integritet. Det
är därför viktigt att socialtjänsten i varje enskilt fall gör en bedömning av om
socialtjänstens behov av att höra barnet i utredningen överväger risken för att
barnet skadas av den uppmärksamhet som socialtjänstens besök i skolan kan
medföra. Jag ser med viss oro på att det eventuellt har utvecklats en praxis där
socialtjänstens samtal med barn som äger rum utan vårdnadshavarens samtycke
mer eller mindre slentrianmässigt och enbart utifrån praktiska aspekter
genomförs i skolan.

AA:s barn var vid tidpunkten för samtalet knappt nio år, respektive tio år och
sju månader gamla. Det fanns ett betydande intresse för socialnämndens
handläggare att tala med barnen. Mot bakgrund av det som har kommit fram
finns det inte skäl för mig att rikta någon kritik mot socialnämnden för att
samtalet genomfördes i skolan.

Ett barn ska givetvis ha rätt att komma till tals under en utredning som rör
honom eller henne. Frågan om hur barnets rätt till respekt för sin integritet ska
kunna tillgodoses och hur socialtjänstens sekretess mot bl.a. skolan ska kunna
upprätthållas om ett barn hörs i skolan är dock problematisk. Inom
Socialdepartementet pågår det ett arbete med att utforma direktiv till en
utredning om en ny socialtjänstlag. Enligt min mening finns det behov av att
överväga olika frågor om socialnämndens utredningsverksamhet när det gäller
barn, inte minst de som rör barnsamtal. Jag skickar därför en kopia av detta
beslut till Socialdepartementet.

Med de uttalanden som jag har gjort ovan avslutas ärendet.
