# Kritik mot Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö för att ha tillämpat en ordning som innebär generella inskränkningar av patienternas rätt att inneha viss egendom

JO 2021-03-18 dnr 4225-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2021-03-18               4225-2019              1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö för att ha tillämpat
                        en ordning som innebär generella inskränkningar av patienternas rätt
                        att inneha viss egendom


                          Beslutet i korthet: En rättspsykiatrisk klinik har haft rutiner för hantering av patienters
                          tillhörigheter som inneburit generella och långtgående inskränkningar av deras rätt att
                          inneha egendom i patientrummen. ChefsJO konstaterar att en patient som är intagen
                          på en rättspsykiatrisk sjukvårdsinrättning utöver narkotika och liknande heller inte får
                          inneha ”annan egendom” som kan skada honom eller henne själv eller någon annan
                          eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen. Vad som är sådan
                          annan egendom ska avgöras efter en bedömning i varje enskilt fall och det finns inte
                          lagstöd för att generellt inskränka patienters rätt att inneha viss egendom. Inte heller
                          framstår det som rimligt att brandskydds- eller hygienskäl skulle kunna utgöra
                          tillräcklig motivering för klinikens detaljerade och långtgående begränsningar. Kliniken
                          förtjänar enligt chefsJO kritik för att ha tillämpat en ordning som saknar rättsligt stöd.
                          ChefsJO uttalar även att smycken med ett högt ekonomiskt värde får anses utgöra
                          sådan egendom som bland patienter kan vara till men för vården eller ordningen på
                          vårdinrättningen. Det kan därför efter en bedömning i det enskilda fallet finnas
                          förutsättningar att vägra en patient att inneha sådana smycken och omhänderta dem.
                          Vidare framhåller chefsJO vikten av en korrekt och noggrann dokumentation vid
                          förvaring, omhändertagande och återlämnande av patienters tillhörigheter. Om
                          tillhörigheter med högt ekonomiskt värde eller egendom som är särskilt stöldbegärlig
                          förvaras för en patients räkning är det enligt chefsJO lämpligt att dokumentation även
                          sker genom fotografering.
                          Avslutningsvis konstaterar chefsJO att det finns otydligheter vid tillämpningen av de
                          bestämmelser som rör hantering av patienters egendom inom den rättspsykiatriska
                          vården och den psykiatriska tvångsvården. ChefsJO har i februari 2020 gjort en
                          framställning till regeringen om en översyn av den aktuella lagstiftningen i vissa
                          avseenden. Eftersom det här beslutet rör tillämpning av samma bestämmelser
                          översänds en kopia till regeringen för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 7 juni 2019 framförde AA klagomål mot
                        Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, Region Kronoberg, och anförde bl.a.
                        följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                          Dnr 4225-2019        Sid 2 (9)




Han har under sin tid på kliniken blivit bestulen på guldsmycken till ett värde av
70 000 kronor. Smyckena var inlåsta i ett skåp som endast personal kommer åt.
Personalen har slarvat med säkerheten och skåpet har ofta stått olåst. Personalen
har inte heller skrivit någon inventarielista. Flera andra patienter på avdelningen
har också blivit bestulna på saker under samma tidsperiod.

Utredning
Handlingar i ärendet, bl.a. klinikens avvikelserapport, hämtades in och
granskades.

Anmälan remitterades därefter till Hälso- och sjukvårdsnämnden inom Region
Kronoberg för yttrande över anmälan och besvarande av ett antal frågor
(frågorna framgår nedan av remissvaret).

I sitt remissvar anförde nämnden bl.a. följande:

## Sammanfattning

Region Kronoberg, Hälso- och sjukvårdsnämnden (Regionen), har av
      Justitieombudsmannen anmodats att avge yttrande över ovanstående anmälan.
      Av bestämmelser i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) framgår
      att en patient inte får inneha föremål som kan vara till men för vården eller
      ordningen på en vårdinrättning. Påträffas sådan egendom ska den omhändertas.
      Rättspsykiatriska regionkliniken har rutiner för omhändertagande samt
      återlämnande av patienttillhörigheter, utifrån kraven i SOSFS 2011:9
      [Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för
      systematiskt kvalitetsarbete, JO:s anm.]. Dessa rutiner har följts i aktuellt ärende.
      Patienten har anmält stöld av värdesaker, men polisanmälan har lagts ner. Det
      går inte med någon grad av säkerhet att säga att de smycken som patienten
      hänvisar till har funnits på hans person i samband med återintagning vid kliniken
      och att de försvunnit medan de varit i klinikens vård.

      Synpunkter

      Relevant lagstiftning
      Av 21 § första stycket punkten 5 LPT – vilken i detta sammanhang är tillämplig
      även avseende patienter som dömts till rättspsykiatrisk vård, enligt 8 § lagen
      (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) – framgår bl.a. att en patient inte får
      inneha egendom som kan vara till men för vården eller för ordningen på
      vårdinrättningen.
      Bestämmelsen i punkten 5 innebär bl.a. att inskränkningar i patientens rätt att
      själv förfoga över sin egendom kan göras, om det av ordningsskäl bedöms vara
      nödvändigt. En sådan inskränkning ska föregås av en noggrann bedömning, i
      syfte att inskränkningen i patientens rätt att själv bestämma över sin egendom
      inte blir alltför långtgående. I praxis har begreppet annan egendom ansetts t.ex.
      innefatta bankkort (se JO:s beslut den 7 mars 2000 i dnr 1999-2563).

      Redogörelse för inkomna frågor
      Hur hanterar kliniken omhändertagande av patienters tillhörigheter, t .ex. värdesaker?
      Vid Rättspsykiatriska kliniken finns ett antal rutiner gällande hantering av
      patienters tillhörigheter som ska följas för att säkerställa god hantering, säkerhet
      samt ordning vid kliniken.
      Rutin finns t.ex. för patientförrådet, som tillämpas både vid inskrivning av
      patienten, under patientens vistelse hos kliniken samt även vid vårdens
                                                                     Dnr 4225-2019          Sid 3 (9)




upphörande. Kvittensblanketter finns framtagna för in- och utlämning av
patienttillhörigheter. Utöver det finns även en rutin upprättad avseende förlust av
patienttillhörigheter. Kliniken har även tagit fram en brandbelastningsrutin som
är specifik för varje avdelning. Av denna kan bl.a. utläsas att vid Avdelning 61
(den aktuella avdelningen vid tiden för den händelse som beskrivs i anmälan) får
smycken till ett värde av högst ca 2 000 kr bäras i patientmiljö. Övriga smycken
ska förvaras i värdeskåp på avdelningen.
Hur och på vilket sätt dokumenteras det när en patients tillhörigheter omhändertas?
Sker det i några fall dokumentation i form av fotografering? Får patienten del av den
dokumentation som görs?
Dokumentation om patientens tillhörigheter följer patienten under hela dennes
vårdtid vid kliniken. Detta genom att bl.a. kvittenser fylls i och skrivs under av
såväl personal som patient när egendom tas om hand och när den återlämnas. Det
sker alltså en dubbelsignering och patienten får en kopia på kvittensen efter att
alla parter har signerat denna. Utöver det så dokumenteras eventuella förluster i
patientens journal samt upprättas en avvikelse i Region Kronobergs avvikelse-
hanteringssystem. Även denna dokumentation är givetvis tillgänglig för
patienten. Någon fotodokumentation sker dock i regel inte, såvida inte patienten
specifikt begär detta.
Hur och på vilket sätt dokumenterar kliniken när förvarade tillhörigheter lämnas tillbaka
till patienten? Ska patienten kvittera mottagandet?
Av den förrådsrutin som finns vid kliniken framgår att utlämnade och
återlämnade tillhörigheter måste antecknas noga samt dubbelsigneras av både
patient och av medföljande personal.

Rättspsykiatriska regionkliniken
Berörd verksamhet – Rättspsykiatriska regionkliniken – har anfört följande vad
gäller det som framförs i anmälan.
   Patienten kom till avdelningen efter att ha varit avviken från kliniken. Vid
   ankomst genomförs sedvanliga rutiner med klädombyte. Smycken och
   värdesaker får patienten lämna ifrån sig som sedan låses in i avdelningens
   värdeskåp.
   Patienten påpekar senare att han önskar ha tillbaka sina smycken av en
   sjuksköterska som då lämnar ut de smycken som finns. Patienten påpekar då
   att ett halsband av typen guldlänk saknas och säger att detta är värt ca
   18 000 kr samt ett armband av typen armlänk till ett värde av ca 50 000 kr
   saknas. Han uttrycker att han hade det på sig och att personalen tog av honom
   dessa. Det finns ingen värdekvittens på att föremålen är inlämnade till
   sjuksköterska så dåvarande sektionsledare efterforskar vad som kan ha hänt.
   Han samtalar med personal som var med den dagen patienten återkom till
   kliniken och var närvarande men dessa uttrycker till sektionsledaren att de
   inte kan återge vilken form av värdesaker som patienten hade på sig när han
   anlände.
   Patienten fick tillbaka en ring och en klocka som han själv uttryckt det och
   som är uppskrivna på en värdekvittens av sjuksköterska att de är utlämnade
   till patienten.
   Patienten anser att det är fel och vill att kliniken ska ersätta honom för
   halsbandet och armbandet och vill att kliniken ska polisanmäla detta.
   Sektionsledaren pratar med säkerhetsavdelningen på kliniken som säger att
   patienten själv ska anmäla det så hans uppgifter finns i anmälan. Patienten
   blir inte nöjd med denna information men polisanmälde händelsen själv.
   Polisen lägger ner utredningen och patienten kontaktar då själv en advokat
   och önskar dra kliniken inför rätta som han uttrycker det då han vill bli ersatt.
   Han hänvisar till personalen som arbetade dagen när han inkom från att varit
   avviken och ”ligger på” dessa personal, som blir påtryckta att säga vad de
   minns. Vissa uppger att han hade några smycken på sig och andra är oklara
                                                                        Dnr 4225-2019        Sid 4 (9)




         vad som egentligen var med. När sektionsledaren hade samtalat med
         personalen tidigare så var alla på det klara att de inte kunde härleda till vilka
         smycken patienten hade. Men de vet att patienten ägt dessa smycken vid
         tidigare vistelser på kliniken och minns att han haft dem långt tidigare men
         inte om han hade dem vid denna ankomst till kliniken.
         Patienten fortsätter sitt arbete med advokaten och plockar fram bilder på
         smyckena för att bevisa och tillstyrka att han ägt dem, men dock är dessa
         bilder från tidigare vårdtillfällen och kan inte styrka att han haft smyckena
         när han ankom till kliniken med polis denna gång.
      Vidare anför kliniken följande.
         Vid förlust eller misstänkt stöld av patienttillhörigheter, kräver
         klinikledningen alltid att avvikelse upprättas från avdelningsnivå, i
         kombination med att avdelningschefen även skriver en egen förklarande
         text/utredning. Om det uppstår en oklar lägesbild utifrån vidare utredning och
         upprättad avvikelse – relaterat till avdelningschefens egen utredning – och att
         patienten inte polisanmäler det inträffade gör kliniken, från fall till fall, ett
         eget övervägande om att polisanmäla sig själv.

## Bedömning

Kontanter eller värdesaker, såsom smycken av ett högre värde, bland patienterna
      torde, utifrån gällande lagstiftning och praxis kunna hänföras till sådan egendom
      som skulle kunna påverka såväl vården som ordningen på avdelningen menligt.
      Risk finns exempelvis att smycken kan stjälas eller användas som vapen eller på
      annat sätt påverka säkerhet och god ordning på avdelningen. Omhändertagande
      av patienttillhörigheter behöver även sättas in i det sammanhang som det sker.
      Avdelning 61 och då främst östra delen utgör en av klinikens högsäkerhets-
      avdelningar, där det förekommer rätt långtgående restriktioner vad gäller vilken
      egendom patienten får inneha under tiden han/hon vårdas på avdelningen (se
      bifogad brandbelastningsrutin) [bilagan har här utelämnats, JO:s anm.].
      En avvikelserapport upprättades den 10 december 2018, i samband med att
      patienten hörde av sig till patientnämnden. Avvikelsen har även utretts vid
      Rättspsykiatriska regionkliniken. Av klinikens redogörelse framgår att det inte
      går att säkerställa att de påstått försvunna smyckena funnits på patientens person
      när denne återintogs på kliniken i början av september 2018, efter att ha varit
      avviken. Detta även om han vid tidigare vistelse på kliniken kan ha ägt sådana
      smycken.
      Polisanmälan har gjorts av patienten, men ärendet lades ner.
      Regionens bedömning att det finns lagligt stöd att omhänderta den typ av
      egendom som anmälan avser samt att det vid rättspsykiatriska regionkliniken
      finns adekvata rutiner för omhändertagande av sådan egendom. Rättspsykiatriska
      regionkliniken har agerat i enlighet med gällande lagstiftning och har följt de
      rutiner som finns vad gäller omhändertagande av patienttillhörigheter. Kliniken
      har även i samband med att patienten påtalade att värdesaker saknats upprättat
      avvikelse och utrett densamma. Sammantaget har ärendet hanterats av kliniken
      på ett tillfredsställande sätt. Avseende nu aktuell anmälan går det inte att med
      någon grad av säkerhet säga att de smycken som patienten hänvisar till har
      funnits på hans person i samband med återintagning vid kliniken och att de
      försvunnit medan de varit i klinikens vård.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Vissa grundläggande fri- och rättigheter
I 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen, RF, föreskrivs att den offentliga
makten utövas under lagarna. Bestämmelserna ger uttryck för den s.k.
                                                                 Dnr 4225-2019       Sid 5 (9)




legalitetsprincipen och innebär att all offentlig maktutövning ska vara grundad
på en lag eller någon annan föreskrift.

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a. informationsfrihet, dvs.
frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras
yttranden (2 kap. 1 § första stycket RF). Informationsfriheten får begränsas
genom lag i den utsträckning som framgår av 2 kap. 20–23 §§ RF.

Lagstöd för att få vidta vissa tvångsåtgärder som begränsar den enskildes fri-
och rättigheter finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och
lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV.

Proportionalitetsprincipen
Tvångsåtgärder vid vård enligt LRV får endast användas om de står i rimlig
proportion till syftet med åtgärden (2 a § LRV). Är mindre ingripande åtgärder
tillräckliga, ska de användas. Tvång ska utövas så skonsamt som möjligt och
med största möjliga hänsyn till patienten.

Förbud mot innehav av viss egendom samt omhändertagande av
egendom
När det gäller förbud mot innehav av viss egendom samt omhändertagande av
sådan egendom vid sluten rättspsykiatrisk vård enligt LRV gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 21 § LPT.

I 21 § LPT anges att en patient inte får inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker,
andra berusningsmedel, vissa hälsofarliga varor eller dopningsmedel. Av
bestämmelsen framgår även att en patient inte får inneha injektionssprutor,
kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av
narkotika. En patient får inte heller inneha annan egendom som kan skada
honom själv eller någon annan eller vara till men för vården eller ordningen på
vårdinrättningen. Om sådan egendom påträffas ska den omhändertas.

I förarbetena till lagstiftningen uttalas att ”annan egendom” som kan vara till
skada för patienten eller till men för vården kan vara t.ex. gamla läkemedel samt
vapen och tillhyggen som kan innebära risker för såväl patienten som andra
patienter och vårdpersonal (se prop. 1990/91:58 s. 262). JO har i tidigare
ärenden gjort bedömningen att begreppet ”annan egendom” även kan anses
innefatta pengar eller bankkort (se JO 1996/97 s. 301 och JO 2000/01 s. 343).

Chefsöverläkaren får enligt 20 b § LPT besluta att inskränka en patients rätt att
använda elektroniska kommunikationstjänster, om det är nödvändigt med
hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att
någon annan lider skada. Den tekniska utrustning som möjliggör användningen
får då omhändertas under den tid beslutet gäller. Omhändertagen utrustning ska
återlämnas till patienten senast när beslutet om inskränkning upphör att gälla.
                                                                  Dnr 4225-2019       Sid 6 (9)




Därutöver gäller att den som ges rättspsykiatrisk vård med beslut om särskild
utskrivningsprövning och som vårdas på en sjukvårdsinrättning eller avdelning
för vilken en förhöjd säkerhetsklassificering gäller, endast får använda sådan
teknisk utrustning för elektroniska kommunikationstjänster som tillhandahålls
av vårdgivaren (8 a § LRV). Om patienten innehar annan utrustning för
elektroniska kommunikationstjänster än sådan som tillhandahålls av
vårdgivaren, ska den omhändertas under den tid patienten vårdas på en
inrättning eller avdelning som avses i första stycket.

Uppgift om omhändertagande av egendom ska antecknas i patientens journal
(2 § 12 förordningen [1991:1472] om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård).

Ett beslut enligt 21 § LPT eller 8 a § LRV kan inte överklagas (se 18 § LRV).

Rutiner
Verksamhetschefen ansvarar för att fastställa ändamålsenliga rutiner och fördela
ansvaret för den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården
(2 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk
tvångsvård och rättspsykiatrisk vård [SOFS 2008:18]). Rutinerna och ansvars-
fördelningen ska dokumenteras.

Det finns inte några uttryckliga bestämmelser om vilka ordningsregler som får
finnas inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården.
Verksamhetschefen ansvarar emellertid för att det finns rutiner som säkerställer
att inskränkningar i en patients rätt att inneha viss egendom, ta emot eller skicka
försändelser, ta emot besök, använda telefon eller med andra tekniska
hjälpmedel kontakta utomstående endast görs med stöd av lag (se 2 kap. 4 § i de
ovan nämnda föreskrifterna från Socialstyrelsen).

Allmän bestämmelse om god vård
De allmänna bestämmelserna i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL,
och patientsäkerhetslagen (2010:659) gäller all psykiatrisk vård, liksom annan
hälso- och sjukvård. Vården ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls
(5 kap. 1 § HSL). Det innebär bl.a. att vården ska vara av god kvalitet och att
den ska vara säker, trygg och bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Genom utredningen har det kommit fram att AA under hösten 2018 vårdades
med stöd av LRV på en av klinikens avdelningar och att han då anmälde att
smycken till ett högt värde som tillhörde honom hade försvunnit från klinikens
värdeskåp. Vidare framgår det av utredningen att AA polisanmälde händelsen
och att polisutredningen lagts ned.
                                                                  Dnr 4225-2019       Sid 7 (9)




AA:s påstående om försvunna smycken har anmälts till polisen och utretts av
kliniken. Av remissvaret framgår att kliniken inte har kunnat säkerställa att
patienten hade med sig de aktuella smyckena när han återintogs på kliniken i
början av september 2018. Det har inte gått att få klarhet i om detta har berott på
att AA faktiskt inte hade med sig smyckena eller att ett omhändertagande av
dem inte har dokumenterats av kliniken. Jag bedömer inte att ytterligare
utredning skulle leda till något annat resultat och får därför konstatera att det
som har kommit fram när det gäller detta inte ger anledning till några uttalanden
från min sida.

Det aktuella ärendet aktualiserar emellertid även allmänna frågor om klinikens
hantering av patienters egendom. Min granskning kommer fortsättningsvis att
koncentreras på dessa frågor.

Klinikens rutiner för innehav av egendom i patientrummen
Av regionens remissvar framgår att kliniken har långtgående restriktioner på
vissa avdelningar vad gäller vilken egendom en patient får inneha under tiden
denne vårdas där. Såvitt jag uppfattar remissvaret framgår den egendom som är
tillåten för patienter att inneha på respektive avdelning av klinikens rutin
”Brandbelastning patientrum”, som jag har tagit del av. I det aktuella
dokumentet anges detaljerade begränsningar när det gäller bl.a. antal böcker och
tidningar som får innehas i patientrummen samt pengar och smycken. Vidare
framgår att t.ex. tv-spelsenhet, cd-skivor, telefoner och datorer är tillåten
egendom att inneha på vissa avdelningar men inte på andra. I dokumentet anges
vidare att ”Efter bedömning finns möjlighet för avdelningschef att göra avsteg
från matrisen → speciell omvårdnad.”. Enligt klinikens rutin för patientförrådet
får en patient vid sin ankomst till kliniken information om vilken egendom
denne får ha med sig på patientrummet och vad som får vara i förrådet.

Jag har i februari 2020 uttalat att bestämmelsen i 21 § första stycket 5 LPT om
förbud mot att inneha ”annan egendom” ska tillämpas efter en bedömning i
varje enskilt fall och att det inte finns lagstöd för att generellt inskränka
patienters rätt att inneha viss egendom (se JO 2020/21 s. 77). Detsamma gäller
bestämmelsen i 20 b § LPT om inskränkning av en patients rätt att använda
utrustning för elektronisk kommunikation och omhändertagande av sådan
utrustning.

Av den rättsliga regleringen följer vidare att verksamhetschefen kan besluta om
ordningsregler i lokala rutindokument. Områden där ordningsregler kan
behövas är t.ex. besökstider, användande av mobiltelefoner i gemensamma
utrymmen och egendom som är otillåten enligt 21 § LPT. Det kan bl.a. vara
fråga om exemplifiering av vilken annan egendom som kan komma att
omhändertas med stöd av den nämnda bestämmelsen. Jag har nyligen uttalat att
det inte heller finns något hinder mot att en klinik uppställer regler för att
patienter ska upprätthålla viss ordning i sina rum, i den utsträckning det bedöms
vara proportionerligt (se mitt beslut den 5 februari 2021, dnr 5277-2018). Som
                                                                  Dnr 4225-2019       Sid 8 (9)




exempel kan nämnas att vissa mer generella begränsningar kan vara motiverade
av brandskydds- eller hygienskäl. Ordningsreglerna får dock inte inskränka
patienternas fri- och rättigheter på ett sätt som strider mot den gällande
lagstiftningen (se även JO 2015/16 s. 498 och JO 2020/21 s. 77).

Kliniken tillämpar alltså en ordning som går ut på att patienterna bara får inneha
den egendom i patientrummen som framgår av klinikens listor. Det innebär
långtgående generella begränsningar av patienternas möjligheter att inneha
annan egendom, dvs. även sådan egendom som sannolikt inte skulle anses
otillåten enligt 21 § LPT. Som framkommit finns det inte lagstöd för en sådan
ordning. Jag finner inte anledning att göra någon fullständig genomgång av
klinikens listor inom ramen för den här utredningen. Jag vill dock som exempel
framhålla att JO tidigare har uttalat att det inte är självklart att 21 § LPT ger
lagstöd för att ens efter en bedömning i det enskilda fallet omhänderta vissa
dator- eller tv-spel (se JO 2015/16 s. 498). Inte heller framstår det som rimligt
att brandskydds- eller hygienskäl skulle kunna utgöra tillräcklig motivering för
klinikens detaljerade och långtgående begränsningar. Att det i dokumentet
anges att det efter en bedömning kan göras avsteg från listan är inte tillräckligt
för att rutinen ska anses förenlig med den rättsliga regleringen. Kliniken
förtjänar kritik för att ha tillämpat en ordning som saknar rättsligt stöd. Jag
utgår från att kliniken ser över sin hantering av patienters egendom för att
säkerställa att den i alla avseenden sker i enlighet med gällande lagstiftning.

Förutsättningarna för att begränsa innehav av värdefulla smycken i det
enskilda fallet
En annan fråga som aktualiseras är om det i ett enskilt fall finns lagligt stöd för
att omhänderta den typ av egendom som anmälan avser. Som framgår av
redogörelsen för den rättsliga regleringen har JO tidigare gett uttryck för
uppfattningen att begreppet ”annan egendom” i 21 § första stycket 5 LPT kan
innefatta pengar eller bankkort. JO uttalade bl.a. att det får anses uppenbart att
sådan egendom bland patienter menligt kan påverka både vården och ordningen
på vårdinrättningen (se JO 1996/97 s. 301 och JO 2000/01 s. 343). Det har inte
skett några förändringar av den aktuella bestämmelsen i LPT efter JO:s
avgöranden. Saken har såvitt jag känner till inte heller berörts inom ramen för
de lagstiftningsarbeten som skett därefter (se bl.a. prop. 2013/14:119).

Jag instämmer i den uppfattning som JO tidigare gett uttryck för och anser att
samma resonemang kan göras gällande i fråga om smycken med ett högt
ekonomiskt värde. Det kan således efter en bedömning i det enskilda fallet
finnas förutsättningar att med stöd av bestämmelsen i 21 § första stycket 5 LPT
vägra en patient att inneha smycken med ett högt värde och omhänderta
egendomen.

Klinikens rutiner för dokumentation om patienters tillhörigheter
Regionen har redogjort för de rutiner som finns på kliniken för dokumentation
vid omhändertagande och förvaring samt återlämnande av patienters
                                                                 Dnr 4225-2019       Sid 9 (9)




tillhörigheter. Av uppgifterna framgår bl.a. att dokumentation i form av
fotografering bara sker i undantagsfall, om patienten särskilt begär det.

Jag vill i sammanhanget nämna att när Kriminalvården förvarar omhändertagna
tillhörigheter med högt ekonomiskt värde för en intagens räkning ska
dokumentation ske genom fotografering (se 5 kap. 17 § Kriminalvårdens
föreskrifter och allmänna råd om fängelse [KVFS 2011:1]).

En korrekt och noggrann dokumentation av omhändertagande och återlämnande
av patienters tillhörigheter är viktigt både för att skydda patienterna mot att
saker försvinner och för att kliniken ska kunna freda sig mot oriktiga
påståenden om vad som har förvarats för patienternas räkning. Dokumentations-
kravet gäller enligt min mening både när egendom omhändertas med stöd av 8 §
LRV och 21 § LPT samt om tillhörigheter av annan anledning förvaras av
vårdgivaren för en patients räkning, i exempelvis ett förråd (jfr 2 § 12
förordningen om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, se även mitt
beslut den 5 februari 2021, dnr 5277-2018). Om tillhörigheter med högt
ekonomiskt värde eller egendom som är särskilt stöldbegärlig förvaras för en
patients räkning är min uppfattning att det är lämpligt att dokumentation även
sker genom fotografering, i likhet med vad som är fallet inom Kriminalvården.

Utifrån vad som har kommit fram i utredningen ser jag inte anledning att i
övrigt kommentera klinikens rutiner i denna del.

Avslutande synpunkter
Min utredning i det här ärendet har påvisat brister i hanteringen av patienters
egendom vid kliniken men även bekräftat den bild som jag har fått i andra
ärenden, av att det finns otydligheter vid tillämpningen av den aktuella
lagstiftningen. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att det klart framgår av lag
vilka tvångsåtgärder som får vidtas inom den psykiatriska tvångsvården och den
rättspsykiatriska vården. Jag vill nämna att jag tidigare uttalat att en möjlighet
att överklaga beslut om omhändertagande av egendom bl.a. skulle bidra till en
ökad rättssäkerhet och att jag även har gjort en framställning till regeringen om
en översyn av den aktuella lagstiftningen i vissa avseenden (se det ovan nämnda
beslutet, JO 2020/21 s. 77).

Detta beslut rör således tillämpningen av vissa bestämmelser i LPT som jag
tidigare har begärt en översyn av. Beslutet översänds därför till regeringen för
kännedom.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till några
uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
