# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för dröjsmål med att underrätta vårdnadshavare om ett ingripande mot en 17-årig pojke

JO 2010-06-30 dnr 4226-2009

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2010-06-30            4226-2009              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för dröjsmål med att
                        underrätta vårdnadshavare om ett ingripande mot en 17-årig pojke


                          Beslutet i korthet: En 17-årig pojke, som körde en Epa-traktor, stoppades mitt i natten
                          av polisen och delgavs misstanke om olovlig körning. Föräldrarna klagade på att polisen
                          inte underrättade dem om händelsen och att sonen lämnades kvar på platsen två mil
                          hemifrån. – Jag anser att polisen borde ha underrättat föräldrarna om händelsen redan
                          påföljande dag men finner inte, med hänsyn till omständigheterna i ärendet, anledning att
                          kritisera polisen för att pojken lämnades kvar på platsen för ingripandet.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA och BB klagomål mot Polismyndigheten i
                        Västra Götaland. De anförde bl.a. följande.

                        Deras 17-årige son CC stoppades av polisen kl. 02.00 en natt i juli 2009 då han var
                        på väg hem med sin Epa-traktor. Polisen provkörde fordonet, varvid det visade sig
                        att fordonet kunde framföras med en högre hastighet än vad som är tillåtet.
                        Fordonet togs i beslag och CC lämnades kvar på platsen, två mil från sitt hem, trots
                        att han hade förklarat för polisen att han inte kunde ta sig hem och att han inte
                        heller kunde använda sin mobiltelefon eftersom han saknade pengar. Påföljande
                        morgon kontaktade AA och BB polisen på grund av att CC inte hade kommit hem
                        och fick då veta att CC:s Epa-traktor hade tagits i beslag. Beträffande övrig
                        information om händelsen hänvisades de till att återkomma två dagar senare när
                        den polis som hade verkställt beslaget åter skulle vara i tjänst. De anmälde CC som
                        försvunnen men hörde därefter inte av polisen. Först följande dag fick de kontakt
                        med CC. – AA och BB var kritiska mot polisen bl.a. för att polisen inte hade
                        underrättat dem om händelsen och för att polisen hade lämnat kvar CC på platsen
                        för ingripandet. Vidare ifrågasattes det förhållandet att de inte fick något ”kvitto”
                        avseende beslaget av fordonet.

## Utredningen

Handlingar i polismyndighetens ärende T4-3500/09 begärdes in och granskades.
                        Av handlingarna framgick bl.a. att ett förhör med CC, född i november 1991, hölls
                        i samband med ingripandet på natten varvid han delgavs misstanke om olovlig
                        körning.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                          Dnr 4226-2009     Sid 2 (4)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
anmälan. Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren DD) kom in med ett
remissvar och anförde bl.a. följande.

## Utredningen

Polismyndigheten har i ärendet inhämtat upplysningar från tillförordnade chefen för
      polisområde Fyrbodal, som i sin tur har inhämtat redogörelser från rapporterande
      polisman vid det aktuella ingripandet och den polisman som vid tillfället tjänst-
      gjorde som förundersökningsledare och inre befäl vid polisen i Trollhättan. Av dessa
      upplysningar framgår bl.a. följande. Måndagen den 20 juli 2009, ca kl. 01.55,
      stoppades CC av en polispatrull när han kom körande fort i ett fordon på
      Stamkullevägen i Trollhättan. Polispatrullen fattade misstanke om att fordonets
      hastighet överskred vad som är tillåtet för en s.k. A-traktor. Polispatrullen provkörde
      fordonet, varvid det visade sig att fordonet uppnådde en hastighet som vida
      överskred vad som var tillåtet för fordonet. Polispatrullen tog fordonet i beslag.
      Platsen där beslaget verkställdes ligger i bostadsområdet Sandhem, ca 1 km från
      Trollhättans centrum. CC, som vid det tillfället inte hade fyllt 18 år, delgavs
      misstanke om olovlig körning (se primärrapport i ärende T4 3500/09). Polispatrullen
      tillfrågade CC om det var någon idé att försöka ringa till hans föräldrar denna tid på
      natten. CC berättade då att det inte var någon idé, eftersom de ändå inte skulle
      komma att svara. CC sade till polispatrullen att han ville gå till en kompis som
      bodde i Trollhättan och att han själv skulle ringa till sina föräldrar. CC ville inte vara
      kvar på platsen för att vidare diskutera med polismännen. I anslutning till att
      polispatrullen anlände till polisstationen för avrapportering ringde CC till det
      tjänstgörande inre befälet och var upprörd över att polisen hade beslagtagit hans
      fordon.
      Enligt uppgifter från de inre befäl som tjänstgjorde vid polisen i Trollhättan på
      morgonen och dagen efter ingripandet den 20 juli 2009 har polisenheten såvitt
      kunnat utredas inte mottagit någon anmälan om att CC varit försvunnen.
      Någon anmälan med sådant innehåll har inte upprättats och det saknas i övrigt
      dokumentation om att polisen i Trollhättan i telefonsamtal med CC:s föräldrar skulle
      ha givit dem något besked av visst innehåll.
      Något ”kvitto” på att fordonet togs i beslag utlämnades inte till CC. Såvitt
      framkommit begärde varken CC eller hans föräldrar något bevis om beslaget. CC:s
      pappa bereddes tillfälle att den 11 augusti 2009 tillsammans med CC ta del av
      förundersökningen i ärendet, däribland beslagsprotokollet över det beslagtagna
      fordonet, men avböjde detta (se förhör 2009-08-11 i ärende T4 3500/09).
      –––

## Polismyndighetens bedömning

Av utredningen framgår att det aktuella polisingripandet ägde rum natten den 20 juli
      2009 inte långt från Trollhättans centrum. I anmälan till JO uppges att polisen efter
      att ha beslagtagit fordonet skulle ha lämnat CC kvar på platsen, två mil från hemmet,
      och att han inte kunde komma hem. Av vad som framkommit i ärendet kan
      polismyndigheten konstatera att CC inom loppet av bara lite mer än tre månader
      skulle fylla 18 år, att han själv ville lämna platsen för att uppsöka en kompis som
      bodde i Trollhättan samt att han berättade för polispatrullen att han själv skulle ringa
      till sina föräldrar. Polismyndigheten kan mot den bakgrunden inte se att polis-
      patrullen vid det tillfället nödvändigtvis borde ha åtagit sig att erbjuda honom skjuts
      eller på annat sätt sett till att han kommit hem till sina föräldrar. Enligt polis-
      myndigheten har det inte framkommit skäl att kritisera de inblandade polismännen
      för att de inte skulle ha uppfyllt vad som ålegat polisen inom ramen för dess
      hjälpande verksamhet enligt 2 § polislagen.
      Polismyndigheten har emellertid också att bedöma om det har funnits några sådana
      särskilda skäl som avses i 5 § LUL och som har inneburit att vårdnadshavare inte
      behövde underrättas om brottsmisstanken. Här kan polismyndigheten konstatera att
      de uppgifter som CC lämnade till polispatrullen, bl.a. att det vid den tidpunkten inte
                                                                           Dnr 4226-2009     Sid 3 (4)



      var någon idé att ringa till föräldrarna och att han själv avsåg att ringa till dem, i sig
      inte varit tillräckligt för att det ska anses ha förelegat sådana särskilda skäl som nu
      avses. Polismyndigheten bedömer att polispatrullen eller förundersöknings-ledaren
      så snart som möjligt efter det aktuella ingripandet borde ha försökt att underrätta
      vårdnadshavarna om brottsmisstanken samt dokumenterat detta.
      Polismyndigheten kan i detta sammanhang konstatera att CC:s pappa bereddes
      tillfälle att tillsammans med CC ta del av förundersökningen i ärendet och att CC:s
      vårdnadshavare följaktligen bör ha erhållit information om brottsmisstanken senast
      vid denna tidpunkt. Mot bakgrund av vad JO i annat sammanhang har anfört torde
      detta dock anses ha varit för sent.
      Vad som i övrigt har anförts i anmälan till JO och framkommit i utredningen
      föranleder i nuläget inte något ytterligare uttalande eller någon ytterligare åtgärd från
      polismyndighetens sida.
AA och BB yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
AA och BB har gjort gällande att polisen brustit i sin skyldighet att i samband med
polisingripandet underrätta dem som vårdnadshavare om händelsen.

Enligt 5 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (förkortad
LUL, 1964:167) ska, om någon som inte fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott,
vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan
som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas samt
kallas till förhör som hålls med den unge, om detta inte är till men för utredningen
eller det annars finns särskilda skäl mot det. Enligt förarbetena till bestämmelsen
behöver en sådan underrättelse dock inte ske om t.ex. misstanken rör sig om en
förseelse av mycket bagatellartat slag där det framstår som självklart att rapport-
eftergift ska meddelas (prop. 1987/88:135 s. 32 f.). Någon sådan förseelse handlade
det emellertid inte om i det nu aktuella fallet.

Utredningen visar att det vid ingripandet stod klart för polisen att CC inte hade fyllt
18 år. Polismyndigheten borde därför omedelbart ha underrättat föräldrarna om
händelsen i enlighet med bestämmelserna i 5 § LUL. Frågan är emellertid om detta
”omedelbart” ska tolkas som att underrättelsen skulle ha skett mitt i natten eller om
det var tillräckligt att den ägde rum något senare. Med tanke på brottets karaktär
och att CC inte blev föremål för något frihetsberövande finner jag inte anledning
att kritisera polisen för att de inte redan under natten underrättade föräldrarna om
händelsen. Jag anser däremot att så borde ha skett under förmiddagen påföljande
dag.

Med anledning av klagomålet att polisen lämnade kvar CC på platsen för
ingripandet två mil hemifrån mitt i natten får jag anföra följande.

Polisen har inte någon skyldighet att vara behjälplig vid t.ex. en persons hemresa
efter ett polisingripande. Enligt min mening är det emellertid inte godtagbart att en
person, vars fordon tagits i beslag i samband med färd mitt i natten, lämnas kvar på
platsen för ingripandet utan att det av omständigheterna framgår att personen på
egen hand har möjlighet att ta sig därifrån. Det gäller förstås alldeles särskilt i ett
fall som det aktuella där det rörde sig om en underårig person.
                                                                  Dnr 4226-2009   Sid 4 (4)



Enligt de upplysningar som inhämtats från polismyndigheten uppgav dock CC till
polismännen att han ville gå hem till en kamrat som bodde i närheten och att han
själv skulle kontakta föräldrarna. Med hänsyn härtill, och på grund av att CC vid
tillfället hade uppnått en ålder om 17 år och 9 månader, finner jag inte anledning att
kritisera polisen för att de inte körde hem CC alternativt ringde till föräldrarna och
bad dem hämta CC på platsen.

Vad som i övrigt kommit fram ger inte tillräcklig anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
