# Kritik mot Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun för att inte ha gett en biståndssökande en riktig möjlighet att ta ställning till en fråga om hembesök

JO 2019-01-09 dnr 4233-2017

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                     Sid
                                                                           2019-01-09                4233-2017              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun för
                        att inte ha gett en biståndssökande en riktig möjlighet att ta ställning
                        till en fråga om hembesök


                          Beslutet i korthet: En kvinna ansökte hos en arbetsmarknads- och socialnämnd om
                          ekonomiskt bistånd. Kvinnan kallades per brev till ett möte på förvaltningen för
                          utredning om hennes rätt till bistånd. Först under mötet talade handläggarna om att
                          de ville genomföra ett hembesök hos kvinnan i direkt anslutning till mötet.
                          Handläggarna bad också kvinnan att stänga av sin mobiltelefon inför hembesöket.
                          Kvinnan avböjde hembesöket.
                          För att socialnämnden ska få genomföra hembesök hos den enskilde i en utredning
                          om bistånd krävs att den enskilde samtycker till det. Samtycket till hembesök måste
                          vara verkligt, dvs. det får inte vara fråga om ett samtycke som den enskilde av olika
                          skäl känner sig tvungen att lämna. Utrymmet för att genomföra oanmälda hembesök
                          är mycket begränsat och bör kunna godtas endast i undantagsfall. Som huvudregel
                          ska socialnämnden alltså diskutera frågan om hembesök med den enskilde så att
                          denne får en möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera ett hembesök.
                          Enligt JO kan det ifrågasättas om kvinnan gavs en riktig möjlighet att ta ställning till
                          frågan om hembesök. Förvaltningens agerande och dess rutiner för hembesök talar
                          enligt JO starkt för att syftet med agerandet var att uppnå samma effekt som ett
                          oanmält hembesök.
                          Det är av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete att en utredning om
                          bistånd genomförs i samråd med och med samtycke av den enskilde. Av detta följer
                          bl.a. att den enskilde inte ska överraskas med en fråga om hembesök som är avsett
                          att genomföras t.ex. i direkt anslutning till ett möte, utan frågan om hembesök ska tas
                          upp i tid så att den enskilde ges en riktig möjlighet att ta ställning till om han eller hon
                          vill acceptera ett hembesök. Genom att inte ge kvinnan en riktig möjlighet att ta
                          ställning till frågan om hembesök åsidosatte nämnden principer som är av
                          grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete. JO kritiserar arbetsmarknads-
                          och socialnämnden för detta.

## Anmälan

I en anmälan klagade AA på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Malmö
                        kommun och uppgav bl.a. följande. Hon kallades per brev till ett möte den 1
                        juni 2017 hos sin handläggare BB vid socialförvaltningen för att diskutera
                        hennes planering. BB och en till handläggare, CC, tog emot henne.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                        Dnr 4233-2017        Sid 2 (7)




Handläggarna började ”förhöra” henne om hennes privatliv och frågade bl.a. om
hon träffade män. Vidare beordrade handläggarna henne att stänga av
mobiltelefonen för att de skulle genomföra ett hembesök hos henne i omedelbar
anslutning till mötet. Då hon visste att hennes barn var hemma ville hon inte
komma hem med för barnen två främmande män, varför hon tackade nej till
hembesöket.

Utredning
JO begärde att Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommun skulle
yttra sig över det som AA hade anfört i sin anmälan till JO. I remissvaret
anförde nämnden bl.a. följande (bilagor här utelämnade):

      Redogörelse från berörda socialsekreterare
      Socialsekreterare BB har framfört följande om påståendena i anmälan:
      Den 2 maj 2017 lämnade anmälaren in en redogörelse över sin sociala situation.
      Utifrån anmälarens inkomna handling kallades hon till besök den 22 maj 2017.
      Anmälaren studerade på gymnasienivå under höstterminen 2016 samt
      vårterminen 2017 och hade därmed inte uppburit ekonomiskt bistånd
      månaderna före ansökan.
      I samband med utredning av rätt till ekonomiskt bistånd framkom uppgifter som
      pekade mot att anmälaren eventuellt levde i ett samboförhållande, vilket
      föranledde att utredningen även kom att innefatta ett hembesök.
      Under utredningen framkom av den inlämnade ekonomiska översikten att
      anmälaren hade två konton, varav ett av kontona gemensamt med annan
      kontohavare. Vid telefonsamtal från handläggare den 23 maj 2017 uppgav
      anmälaren att kontot ägdes gemensamt med hennes före detta make, och att
      anmälaren inte kände till att kontot fortfarande var aktivt med ett saldo på
      3 972,73 kr. Anmälaren uppger att hon och exmaken hade ett gemensamt konto
      som de, trots att de öppnade separata konton när de separerade, tydligen inte
      avslutat.
      Socialtjänst Öster bedömde att ett gemensamt konto skulle kunna tyda på att
      anmälaren eventuellt fortfarande levde i ett samboförhållande med exmaken.
      Enligt socialtjänstens rutiner vid misstanke om att den enskilde lämnat oriktiga
      uppgifter avseende ett eventuellt samboförhållande kallas den enskilde på besök
      för vidare utredning. I kallelsen framgår inte att hembesök kan komma att
      behöva göras. Enligt rutin på Socialtjänst Öster avgörs först under besöket om
      hembesök är av vikt, och under besöket ställs då frågan om det går bra om ett
      hembesök i direkt anslutning till besöket. Vidare är det i samband med detta
      även rutin att be den sökande att stänga av telefonen, i syfte att sökande inte ska
      förvarna en eventuell sambo eller på annat sätt undanröja sådant som eventuellt
      skulle vara relevant för utredningen.
      Den 24 maj 2017 kallades anmälaren till besök den l juni 2017. Under besöket
      informerades anmälaren om att Socialtjänst Öster med anledning av det
      gemensamma kontot behöver göra ett hembesök för att utreda eventuellt
      samboendeskap.
      Under besöket den l juni 2017 bemöttes anmälaren professionellt. Att anmälaren
      trots detta upplevde besöket som integritetskränkande är förståeligt, då rätten till
      ekonomiskt bistånd ofrånkomligen innebär att känsliga frågor behöver ställas.
      Anmälaren har inte utsatts för något förhör utan informerades sakligt om varför
      frågor kring hemsituationen behövde ställas och varför hembesök ansågs
      nödvändigt för den vidare utredningen.
      Vidare informerades anmälaren, under besöket, om att om hembesök ej kan
      genomföras kan utredningen inte genomföras tillfredsställande, och att detta med
                                                                 Dnr 4233-2017       Sid 3 (7)



största sannolikhet skulle leda till beslut om avslag på ansökan om ekonomiskt
bistånd för beräkningsperiod 170525–170624 med motiveringen otillräckligt
beslutsunderlag.
Grunden till beslutet skulle då vara att Socialtjänst Öster inte kunnat utreda om
anmälaren bor under samboförhållanden och därmed inte heller om hennes
behov kan tillgodoses på ett annat sätt, genom ett gemensamt ekonomiskt ansvar
och den försörjningsskyldighet som sammanboende har gentemot varandra.
Anmälaren nämner i sin JO-anmälan att hon inte ville att två främmande män
skulle komma hem till henne när hennes barn fanns hemma.
Rutin vid utförande av hembesök är att två socialsekreterare genomför
hembesök gemensamt, av hänsyn till socialsekreterarens säkerhet och för att
tillförsäkra att rättssäkerheten inte frångås. Om anmälaren hade medverkat till
ett hembesök men framfört önskemål om att en eller två kvinnliga
socialsekreterare skulle vara med vid hembesöket hade behovet kunnat
tillgodoses. Under besöket nämnde inte anmälaren någon gång att hon skulle
föredra kvinnliga socialsekreterare. Om anmälaren hade medverkat till ett
hembesök men uttryckt att anmälaren hade velat förbereda sina två barn om att
två socialsekreterare kommer på ett hembesök hade även detta kunnat
tillgodoses.
–––
Nämndens sammanfattning av handläggningen i ärendet.
Anmälaren har varit aktuell hos Enhet ekonomiskt bistånd sedan 15 april 2009
och uppburit ekonomiskt bistånd för sin försörjning till och med den 8 september
2016 och anmälaren anses därför vara införstådd med de regler som gäller vid
ansökan om ekonomiskt bistånd.
Anmälaren har även den 23 maj 2017 undertecknat ett dokument om
grundläggande förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd där hon intygar att
hon har förstått vad som gäller vid ansökan om ekonomiskt bistånd, se bilaga 7.
I dokumentet står det bland annat att alla inkomster och utgifter sedan
föregående ansökan ska redovisas och att den enskilde ska meddela om
eventuella förändringar som kan påverka rätten till ekonomiskt bistånd.
Utifrån ovanstående redogörelse under rubriken ”berörda socialsekreterare”
vidhåller Socialtjänst Öster att anmälaren har bemötts på ett professionellt sätt
och visades respekt för sin integritet och att utredningen genomfördes enligt
gällande rutin. Under besöket informerades om att utredning behövde göras
avseende vems kläder, skor, hygienartiklar och andra tillhörigheter som fanns i
lägenheten. Anmälaren samtyckte inte till hembesök och upplevde situationen
som skrämmande och integritetskränkande.
Anmälaren informerades om att om hon inte samtyckte till hembesök skulle
avslagsbeslut kunna fattas med motiveringen att det inte går att utreda om
behovet kan tillgodoses på annat sätt då anmälaren inte medverkar till
utredningen. Anmälaren var införstådd med förutsättningarna när mötet
avslutades.
Arbetsmarknads- och socialnämndens bedömning
Utifrån redogörelsen ovan och berörda socialsekreterares synpunkter gör
nämnden bedömningen att handläggningen av ärendet har gjorts utifrån gällande
lagar och regler samt dokumenterats och följts upp på ett rättssäkert och korrekt
sätt. Bedömningen av behovet av hembesök under besöket l juni har varit
sakligt och relevant. Anmälaren avböjde socialsekreterarnas hembesök efter
besöket och detta respekterades. Handläggningen har genomsyrats av största
möjliga respekt för den enskildes integritet.
Nämnden anser att det är beklagligt att anmälaren upplevt handläggningen av
ärendet på det sätt som framkommer i anmälan. Utifrån socialsekreterarnas
beskrivning av händelsen kan det dock konstateras att deras bild skiljer sig åt
från den som beskrivs i anmälan.
                                                                         Dnr 4233-2017         Sid 4 (7)



      Socialnämnden – dess förvaltning och socialsekreterare – kan i vissa ärenden ha
      ett befogat intresse av att få göra ett hembesök i en biståndssökandes bostad för
      att kunna bilda sig en uppfattning om vilka hjälpbehov som finns och i vad mån
      den enskilde har rätt till bistånd från socialnämnden.
      Det har varit svårt för beslutsfattaren att avgöra om anmälaren är
      sammanboende med någon annan. Ett verksamt sätt att få klarhet i fråga om de
      faktiska förhållandena kan vara att socialsekreterare gör iakttagelser i samband
      med ett hembesök. När rätten till ekonomiskt bistånd ska utredas bör den
      enskilde medverka i utredningen, för att inte riskera ett avslagsbeslut baserat på
      bristfälliga uppgifter.
      Arbetsmarknads- och socialnämnden har i det aktuella fallet ansett att ett
      hembesök var nödvändigt för att skingra den misstanke kring ett samboende
      som uppkommit. Ett samboende minskar behovet av ekonomiskt bistånd då ett
      gemensamt hushåll minskar kostnaderna, och är därför viktigt att utreda.
      Nämnden har även ansett att den behövde ta del av kontoutdrag avseende ett
      konto som anmälaren stod som innehavare för.
      Den centrala frågan är om det fanns sådana omständigheter som motiverade
      socialtjänstens önskemål om hembesök hos anmälaren. I det aktuella ärendet
      uppstod som anfört misstankar kring att anmälaren levde under samboliknande
      förhållande. Vid dessa förhållanden fanns det skäl för förvaltningen att ta kontakt
      med anmälaren för att samtala om påståendena och om hennes behov hade
      förändrats. Detta skedde den l juni 2017.
      Kontakt med en enskild person som ansöker om bistånd från socialtjänsten kan
      ske på många olika sätt. När det, som i detta fall, gäller en person som ansökt om
      ekonomiskt bistånd och utifrån misstanken om ett samboende framstår ett
      hembesök som en lämplig åtgärd för att utreda sanningshalten i misstankarna.
      I detta fall vägde enligt nämndens mening det intrång i den personliga
      integriteten som en sådan åtgärd från nämndens sida kan innebära inte lika tungt
      som de intressen som socialtjänsten har att tillgodose, det vill säga att
      ekonomiskt bistånd beviljas på grundval av att det finns en utredd rätt till det.
      Behovet av hembesök togs upp på ett möte och på telefon innan det faktiskt
      genomförda hembesöket slutligen ägde rum.
      Nämnden är medveten om att hembesök är ett utredningsmedel som inte får
      användas utan vidare och som måste hanteras med stor försiktighet.
      Socialtjänsten har i detta fall inte mot den enskildes vilja berett sig tillträde till
      hennes bostad. Hembesöket var inte påtvingat. Däremot var det inte möjligt för
      socialtjänsten att kunna få fram ett rättvisande beslutsunderlag för ett gynnande
      beslut om ekonomiskt bistånd utan hembesök. Anmälaren erhöll dock bistånd i
      den därigenom uppkomna akuta nödsituationen.
      I en situation som denna, då socialtjänsten anser att det var nödvändigt med ett
      hembesök, har man diskuterat saken med anmälaren upprepade gånger.
      Nämnden står fast vid att avslagsbeslutet vad gäller ekonomiskt bistånd vad
      gäller bristande medverkan i utredningen varit motiverat. Beslutet har av
      anmälaren överklagats till Förvaltningsrätten i Malmö.
AA fick tillfälle att kommentera remissyttrandet.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen
[2001:453], SoL). Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning när
någon har ansökt om bistånd (11 kap. 1 § SoL). Syftet med en sådan utredning
                                                                 Dnr 4233-2017       Sid 5 (7)




är att klarlägga vilka behov som den enskilde har och om han eller hon kan få
behovet tillgodosett på något annat sätt än genom bistånd från socialnämnden.

En utredning om bistånd ska genomföras med respekt för den enskildes
självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § SoL). Utgångspunkten är alltså
att den sökande medverkar i utredningen och att den genomförs tillsammans
med den enskilde (3 kap. 5 § SoL). Dessa principer är av grundläggande
betydelse för socialtjänstens arbete. Detta innebär att socialnämnden i sin
utredning om rätt till bistånd ska ha som utgångspunkt att den enskilde har rätt
att själv bestämma över sin situation. Socialnämnden ska i sin utredning också
kontinuerligt väga det intrång i den personliga integriteten som en utredning
medför för den enskilde mot de intressen som myndigheten ska tillgodose.

Socialnämnden kan i vissa utredningar om rätt till bistånd ha ett befogat intresse
av att få genomföra hembesök hos den enskilde för att kunna bilda sig en
uppfattning om den enskildes behov av bistånd. JO har i flera beslut uttalat sig
om förutsättningarna för att genomföra hembesök i en utredning om rätt till
bistånd (se bl.a. JO 2011/12 s. 377, dnr 6514-2009, JO 2011/12 s. 392, dnr
2542-2009, och JO 2013/14 s. 387, dnr 2737-2011). Av dessa beslut framgår
bl.a. följande.

Hembesök är en utredningsmetod som inte får användas utan vidare och måste
användas med stor försiktighet. För att socialnämnden ska få genomföra
hembesök hos den enskilde krävs att den enskilde samtycker till det. Samtycket
till hembesök måste vara verkligt, dvs. det får inte vara fråga om ett samtycke
som den enskilde av olika skäl känner sig tvungen att lämna.

Med hänsyn till de grundläggande principerna för socialtjänstens arbete om
självbestämmande och integritet är utrymmet för att genomföra oanmälda
hembesök mycket begränsat och bör kunna godtas endast i undantagsfall, t.ex.
om socialtjänsten befarar att det föreligger en nödsituation. Som huvudregel ska
socialnämnden alltså diskutera frågan om hembesök med den enskilde före
hembesöket så att denne får en möjlighet att ta ställning till om han eller hon
vill acceptera det intrång i hans eller hennes integritet som ett hembesök utan
tvekan utgör.

JO:s beslut från den 8 november 2012 (JO 2013/14 s. 387, dnr 2737-2011)
gällde genomförande av hembesök i direkt anslutning till den enskildes besök
vid förvaltningen. I beslutet konstaterade JO att hembesöket visserligen hade
ägt rum med den enskildes samtycke. Men mot bakgrund av att den enskilde
först hade tvekat till frågan om hembesök och att hembesöket skedde
omedelbart efter den enskildes möte på socialkontoret, kunde det enligt JO
ifrågasättas om den enskildes samtycke verkligen var reellt och om hon fick
tillräckligt utrymme för att ta ställning till om hon ville acceptera hembesöket
eller inte. Av beslutet framgår också att den enskilde, när hon skulle ringa ett
telefonsamtal, blev tillsagd av handläggare att inte nämna att ett hembesök
skulle genomföras. JO ansåg att förvaltningens agerande tydde på att man ville
genomföra hembesöket utan att någon annan än den enskilde visste om det. Av
                                                                    Dnr 4233-2017    Sid 6 (7)




utredningen framgick det vidare att förvaltningens rutiner för hembesök innebar
att handläggare frågade den enskilde om hembesök kunde genomföras vid den
enskildes möte vid förvaltningen och att hembesöket genomfördes i direkt
anslutning till mötet. I beslutet påpekade JO vikten av att den enskilde får en
verklig möjlighet att ta ställning till frågan om hembesök. Mot bakgrund av vad
som hade kommit fram om omständigheterna i det aktuella fallet och om hur
förvaltningen normalt gjorde vid hembesök, ansåg JO att det framstod som att
förvaltningen, i vart fall den gången, eftersträvade samma effekt som av ett
oanmält hembesök. JO ansåg att förvaltningens agerande stod i strid med de
principer som socialtjänstens verksamhet bygger på och kritiserade därför
förvaltningen för sitt agerande.

Arbetsmarknads- och socialnämndens agerande i det aktuella fallet

Av utredningen framgår att handläggarna först under mötet med AA talade om
att de ville genomföra ett hembesök hos henne i direkt anslutning till mötet. Det
framgår också att handläggarna bad AA att stänga av sin mobiltelefon inför
hembesöket. Enligt den ansvariga handläggarens redogörelse av mötet i
remissyttrandet överensstämde deras agerande med förvaltningens rutiner för
hembesök.

Det kan ifrågasättas om AA under de aktuella förhållandena gavs en riktig
möjlighet att ta ställning till frågan om hembesök. Förvaltningens agerande och
dess rutiner för hembesök talar enligt min mening starkt för att syftet med
agerandet var att uppnå samma effekt som ett oanmält hembesök.
Omständigheterna i det aktuella fallet liknar onekligen dem som jag ovan
redogjort för i JO:s beslut från den 8 november 2012 (JO 2013/14 s. 387, dnr
2737-2011).

Som jag angett ovan är det av grundläggande betydelse att en utredning om
bistånd genomförs i samråd med och med samtycke av den enskilde. Av detta
följer bl.a. att den enskilde inte ska överraskas med en fråga om hembesök som
är avsett att genomföras t.ex. i direkt anslutning till ett möte, utan frågan om
hembesök ska tas upp i tid så att den enskilde ges en riktig möjlighet att ta
ställning till om han eller hon vill acceptera besöket. I det ligger att
socialnämnden måste säkerställa att den enskilde ges de förutsättningar som han
eller hon behöver för att kunna sätta sig in i och överväga konsekvenserna av att
ett hembesök inte genomförs. Det innebär att om nämnden ser en risk för att
ansökningen kan komma att avslås om inte den enskilde medverkar till ett
hembesök på grund av att utredningsmaterialet är otillräckligt ska nämnden
upplysa honom eller henne om detta (jfr JO 2011/12 s. 377, dnr 6514-2009
m.fl.). Arbetsmarknads- och socialnämnden har genom att inte ge AA en riktig
möjlighet att ta ställning till frågan om hembesök åsidosatt principer som är av
grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete och ska kritiseras för detta.

När det gäller AA:s klagomål gällande handläggarnas bemötande och deras
frågor till henne under mötet, konstaterar jag att det i en utredning om rätt till
bistånd inte sällan måste ställas frågor av privat och känslig karaktär. Mot
                                                                 Dnr 4233-2017    Sid 7 (7)




bakgrund av syftet med den aktuella utredningen – att utreda AA:s rätt till
bistånd och hennes eventuella samboskap – har jag inte några synpunkter på de
frågor som handläggarna ställde till AA.

Det som AA har anfört i övrigt ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som uttalats ovan.
