# Fråga om det förelåg skäl för att med stöd av 6 § LVU omedelbart omhänderta ett barn

JO 2010-11-19 dnr 4245-2009

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2010-11-19        4245-2009            1 (10)
Stf justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Fråga om det förelåg skäl för att med stöd av 6 § LVU omedelbart
                        omhänderta ett barn

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans ett barn, CC, född oktober 2007. Under den tid som
                        JO:s granskning omfattade hade AA och BB gemensamt vårdnaden om CC.

                        Vice ordföranden i Socialnämnden i Vaxholms kommun beslutade den 8 november
                        2008 att omedelbart omhänderta CC med stöd av 6 § lagen (1990:52) med
                        särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Beslutet verkställdes samma dag
                        med biträde av Polismyndigheten i Stockholms län. CC placerades hos modern,
                        BB, i Helsingborg.

                        Den 10 november 2008 beslutade vice ordföranden att omhändertagandet skulle
                        upphöra.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten DD, som ombud för AA, klagomål mot
                        vice ordföranden i Socialnämnden i Vaxholms kommun och mot social-
                        förvaltningen i samma kommun. Han hemställde att JO skulle granska deras
                        agerande före och i anslutning till beslutet om omedelbart omhändertagande av CC.

                        DD anförde bl.a. följande. Omhändertagandebeslutet var grundlöst och baserades
                        uteslutande på osanna uppgifter från BB. Vid tidpunkten för beslutet var BB och
                        CC på tillfälligt besök i Stockholm. Några månader tidigare hade BB, utan AA:s
                        godkännande, tagit med sig CC och åkt till Helsingborg. AA ville att han och BB
                        skulle diskutera ”det kommande upplägget kring CC” innan BB återvände till
                        Helsingborg. BB var inte intresserad av att föra en sådan diskussion och när AA
                        inte accepterade detta drog BB ”igång den palaver som ledde fram till det aktuella
                        beslutet”.

                        Av den jourrapport som synes ha legat till grund för omhändertagandet, framgår att
                        BB hade uppgett att hon och CC var folkbokförda i Vaxholm. Detta var en felaktig
                        uppgift eftersom de vid den aktuella tidpunkten var folkbokförda i Lidingö. AA var
                        däremot folkbokförd i Vaxholm.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 4245-2009     Sid 2 (10)



Till anmälan fogades vissa handlingar.

Utredning
Inledningsvis inhämtade JO bl.a. journalanteckningar för tiden från den 1
november till den 1 december 2008 i ärendet rörande CC från socialförvaltningen i
Vaxholms kommun.

Socialnämnden i Vaxholms kommun anmodades därefter att göra en utredning och
yttra sig över följande.

1. Vilka närmare omständigheter var avgörande för att socialnämnden den 8
   november 2008 fattade beslut om att omedelbart omhänderta CC enligt 6 §
   LVU?

2. Vad var skälet till att beslutet om omhändertagande upphävdes den 10
   november 2008?

3. Har det, mot bakgrund av bestämmelsen i 11 § andra stycket andra meningen
   LVU om att vård med stöd av denna lag alltid ska inledas utanför den unges
   eget hem, förelegat rättsliga förutsättningar för att den 8 november 2008 placera
   CC hos modern?

Som sitt remissvar lämnade socialnämnden, sociala utskottet, ett av planerings-
sekreteraren EE undertecknat yttrande. I yttrandet anfördes bl.a. följande.

      Lördagen den 8 november 2008 kl. 16.30 kontaktade BB socialjouren i Södertörn
      med anledning av att AA vägrade lämna ifrån sig den gemensamma sonen CC. Polis
      hade kontaktats tidigare under dagen och de hänvisade till socialtjänsten. BB hade
      flyttat till Helsingborg och kommit till Stockholm några dagar tidigare för att avsluta
      en lägenhetsförsäljning samt hämta resterande ägodelar. Hon planerade att återvända
      till Helsingborg under lördagen. Under de här dagarna bodde båda föräldrarna hos
      bekanta i Slagsta, Botkyrka kommun. Polisen och socialjouren Södertörn kontaktar
      sociala beredskapen i nordostkommunerna.
      Modern uppgav till sociala beredskapen att hon ensam tagit det dagliga ansvaret för
      omvårdnaden av den gemensamma sonen. Fadern hade vid några enstaka tillfällen
      haft umgänge. Hon hade under veckan blivit utsatt för kränkningar och psykisk
      misshandel av AA, något som även hänt tidigare under deras relation. BB berättade
      att hon fortfarande ammade CC. Hon kände sig väldigt utsatt i sin relation till AA
      och hon var mycket orolig för att han avsiktligt eller oavsiktligt skulle använda
      sonen på ett sådant sätt att sonen kom till fysisk skada. Vidare uppgav modern att
      hon var folkbokförd i Vaxholm. Sociala beredskapen bedömde uppgifterna som BB
      lämnat som trovärdiga.
      Socialjouren i Södertörn uppfattade AA som labil och att han inte såg till CC:s bästa
      när han talade om honom. De uppfattade att AA hade en tanke om att CC nu skall bo
      hos honom.
      Av dokumentationen i ärendet framkommer endast att AA till både tjänstemännen
      från socialtjänsten och till polis tydligt deklarerat att han inte hade för avsikt att
      lämna ifrån sig sonen samt att om man försökte slita sonen ur hans händer skulle han
      inte släppa taget.
      Sociala beredskapen gjorde bedömningen att det utifrån den akuta situationen och
      utifrån en ren skyddsaspekt var bäst för barnet att återförenas med modern. Denna
      uppfattning förstärktes ju längre förhandlingarna pågick. De gjorde även
      bedömningen att detta inte handlade om en vårdnadstvist och någon information
      som motsade det framkom inte. Fadern hade klargjort att han inte hade för avsikt att
                                                                   Dnr 4245-2009     Sid 3 (10)



överlämna sonen till modern på frivillig väg. Sociala beredskapen gjorde
bedömningen att det förelåg risk för att CC skulle fara illa eller komma till skada om
han lämnades hos fadern. Till detta beaktades den otrygga anknytningen mellan far
och son samt att CC fortfarande ammades. I den akuta situationen bedömdes LVU
tillämpligt och beslut om omedelbart omhändertagande enligt § 6 och § 11 LVU
samt polishandräckning enligt § 43 LVU initierades. Vice ordförande i
Socialnämnden i Vaxholms stad kontaktades och efter sedvanlig prövning av
tjänstemännens information och bedömning fattades de efterfrågade besluten. När
polis tillkallats framkom att modern var folkbokförd på Lidingö och fadern i
Vaxholm.
Två civila poliser från Södertörns polisdistrikt, två socialsekreterare från sociala
beredskapen samt en barnpsykiatriker från Sachska barnsjukhuset försökte förmå
AA att lämna ifrån sig CC. Efter en och en halv timmes förhandlande tillkallar
polisen förstärkning. Totalt åtta uniformerade poliser kommer till platsen. AA
överlämnar då CC till läkaren som överlämnar CC till modern som väntat utanför i
en civil polisbil. Dokumentation för barnpsykiatrikerns bedömning saknas.
På måndagen den 10 november hävdes beslutet om omedelbart omhändertagande
efter samråd mellan städerna Lidingö och Vaxholm. Beslutet grundades på att det
akuta behovet av skydd var undanröjt samt att barnets rätt till trygghet och
omvårdnad var tillgodosett.

Social beredskap
Vaxholms stad har sedan 2008, med start den 1 april, ett samverkansavtal med
kommunerna Danderyd, Täby, Vallentuna, Österåker och Lidingö om att
polismyndigheten under icke kontorstid skall kunna nå kommunens socialtjänst.
Sociala beredskapen avser ärenden rörande barn och ungdom, familjerelaterat våld,
samt akut omhändertagande enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM). I uppdraget ingår att lösa akuta situationer och därefter lämna ärendet
till ansvarig kommun för fortsatt handläggning. Sociala beredskapens uppdrag är
begränsat vid en jämförelse med en traditionell socialjour. Kommunerna ansvarar
utifrån en särskild fördelning att två personal bemannar beredskapen på jourtiden
och ett särskilt schema finns för beslutsfattare i varje kommun. Sociala beredskapens
personal har inte tillgång till något befolkningsregister. Vid den nu aktuella
händelsen tjänstgjorde två socialsekreterare från barn- och ungdomsenheten i
Österåkers kommun för de sex kommunerna i nordost.
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar skall i första hand ges i frivilliga
former med stöd av socialtjänstlagen (SoL). Först när detta inte är möjligt kan LVU
bli tillämpligt. LVU:s tillämpning är knuten till att den unge har ett vård- eller
skyddsbehov. LVU reglerar endast tvånget i vården. Socialnämnden har inte bara en
befogenhet att ingripa till underårigs skydd utan även en skyldighet då
förutsättningarna i LVU är uppfyllda. Användandet av LVU förutsätter inte att
frivilliga insatser först har prövats. I de fall barn misshandlas eller utsätts för annan
hotfull eller skrämmande behandling måste barnets behov av trygghet vägas in i vad
som är behövligt och bäst för barnet.
LVU innehåller inga regler om vilken kommun som är skyldig eller behörig att
besluta om ett omedelbart omhändertagande eller ansöka om vård med stöd av LVU.
De regler som finns i SoL om behörig nämnd gäller även i dessa fall.
Enligt 2 kap. 2 § SoL har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i
kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver. Det är socialnämnden i den
kommun där den enskilde befinner sig när hjälpbehovet uppstår som är behörig och
även skyldig att vidta erforderliga åtgärder. Denna behörighet kvarstår så länge
hjälpbehovet föreligger oavsett om den hjälpbehövande finns kvar i kommunen eller
inte. Behörigheten upphör först om ärendet flyttats över och mottagits av
socialnämnden i en annan kommun i den ordning som föreskrivs i 16 kap. 1 § SoL.
Frågan om var LVU skall inledas regleras i 11 § LVU där paragrafens första stycke
anger att socialnämnden bestämmer hur vården av den unge skall ordnas. Nämnden
får medge att den unge vistas i eget hem men vård med stöd av LVU skall alltid
                                                                    Dnr 4245-2009      Sid 4 (10)



inledas utanför den unges hem. Om ingripandet föranleds av förhållandena i annat
hem än vårdnadshavarens kan det ifrågasattas om inte 11 § medger att barnet direkt
efter det omedelbara omhändertagandet placeras hos vårdnadshavaren. Hur
bestämmelsen skall tolkas i en sådan situation är inte klarlagt.
FN:s konvention om barnets rättigheter är implementerad i både föräldrabalken och
socialtjänstlagen. Barnets rättigheter regleras i 6 kap. 1 § föräldrabalken där barnets
rätt till omvårdnad trygghet och god fostran. 1 kap. 2 § socialtjänstlagen –
portalparagrafen i SoL anger socialtjänstens ansvar för att barn och unga måste ses i
perspektivet av socialtjänstens övergripande bestämmelser om att åtgärder som rör
barn särskilt skall beakta vad hänsyn till barnets bästa kräver.
CC var vid det omedelbara omhändertagandet nyss fyllda ett år. Han hade sedan
födseln varit under moderns omvårdnad. Umgänget med fadern hade varit sporadiskt
och CC hade sin anknytning till modern. Fadern, AA, deklarerade att han inte tänkte
släppa sonen ifrån sig. Uppfattningen var att han var beredd att bruka våld för att ha
kvar sonen. Vidare att han inte hade förmågan att se vad som var bäst för barnet.
De uppgifter som modern, BB lämnat förstärkte den akuta situationens oro för att
CC riskerade att fara illa eller komma till skada. Hennes uppgifter bedömdes som
trovärdiga. Hon hade avslutat sin lägenhetsförsäljning och hade för avsikt att
återvända till Helsingborg samma dag. AA och BB hade sonen gemensamt med
gemensam vårdnad men hade inte levt ihop som familj. Vid den här tidpunkten
pågick ingen, vad känt är, familjerättslig process.
Sociala beredskapen gjorde bedömningen i ett akut läge att det utifrån ren
skyddsaspekt och till barnets bästa var bäst för barnet att återförenas med modern.
Detta utspelade sig hemma hos bekanta bosatta i Botkyrka kommun. Fadern är
folkbokförd i Vaxholms stad och modern på Lidingö. Modern hade felaktigt
uppgivit att hon var folkbokförd i Vaxholm. Det var först efter beslutet om
polishandräckning som den korrekta uppgiften framkom. Sociala beredskapen
skickade sina jourrapporter till både Vaxholm och Lidingö för beslut första vardag
efter helgen om vilken kommun som var ansvarig för ärendet.

1. Vilka närmare omständigheter var avgörande för att socialnämnden den 8 november
2008 fattade beslut om att omedelbart omhänderta CC enligt § 6 LVU?
Det går att ifrågasätta om Socialnämnden i Vaxholms stad var behörig att besluta i
ärendet. Enligt ovan genomgång skulle inte socialjouren i Södertörn kontaktat
sociala beredskapen i nordost utan handlagt ärendet själva. Hjälpbehovet hade
uppkommit under vistelse i den kommunen och då har socialnämnden i Botkyrka
skyldighet att handlägga ärendet. Om man väljer att se att ett överlämnande och
mottagande skett enligt 16 kap. 1 § SoL så skulle ärendet överlämnats till
socialnämnden på Lidingö eftersom det är där barnet var folkbokfört. Sociala
beredskapen har inte tillgång till något datasystem som möjliggör kontroll av
folkbokföringsadress, de måste förlita sig på de uppgifter som lämnas till dem. Detta
är en brist.
Nu kom beslutet om det omedelbara omhändertagandet att fattas av vice ordförande
i Socialnämnden i Vaxholms stad. Besluten fattades mot bakgrund av den
information som lämnades av tjänstgörande socialsekreterare i den sociala
beredskapen.
Vice ordförande fattade nödvändiga beslut för att trygga barnets säkerhet i en akut
situation. Bedömningen var att ett litet barn riskerade att fara illa eller komma till
skada. Socialnämnden i Vaxholms stad vidhåller att beslutet om omedelbart
omhändertagande och den bedömning som gjordes i den akuta situationen var
korrekt utifrån det beslutsunderlag som presenterades av den sociala beredskapen.
Socialnämnden i Vaxholms stad har agerat i god tro till skydd för ett litet barn.
Oavsett om det är socialnämnden i Botkyrka, Lidingö eller Vaxholm, så har
nämnderna lika stor skyldighet att agera när ett litet barn riskerar att fara illa eller
komma till skada.
                                                                       Dnr 4245-2009      Sid 5 (10)



2. Vad var skälet till att beslutet om omhändertagande upphävdes den 10 november?
På måndagen den 10 november 2008 skedde samråd i ärendet mellan
socialnämnderna i städerna Lidingö och Vaxholm. Den gemensamma bedömningen
var att det akuta behovet av skydd av barnet var undanröjt och barnets rätt till
trygghet och omsorg var tillgodosett. Därmed fanns inget skäl att fullfölja en
ansökan om vård med stöd av LVU.

3. Har det, mot bakgrund av bestämmelserna i 11 § andra stycket LVU om att vård med
denna lag alltid skall inledas utanför den unges eget hem, förelegat rättsliga förutsättningar
för att den 8 november placera CC hos modern?
När den nu aktuella och akuta situationen uppstod befann sig båda vårdnadshavarna
utanför sina egna hem. De befann sig hos bekanta i Botkyrka kommun. När AA
slutligen bestämde sig för att lämna ifrån sig CC, överlämnade han pojken till en
barnpsykiatriker från Sachska barnsjukhuset. Hon överlämnade sedan pojken till
modern som väntat utanför i en civil polisbil. Dokumentation om läkarens
bedömning saknas. Detta är en allvarlig brist.
11 kap. andra stycket LVU anger att vården alltid skall inledas utanför det egna
hemmet. Med det egna hemmet avses det hem där barnet varaktigt bor och vistas.
Detta är huvudregeln. Tanken med skrivningen härrör från äldre lagstiftning och
utgår ifrån bedömningen att om ett barn omhändertagits med stöd av
tvångslagstiftning skall barnet inte vårdas i den miljö där vårdbehovet uppkommit.
Detta är fullt logiskt. Med tiden har ändringar i annan lagstiftning inträtt med
konsekvensen att nya situationer uppstått med efterföljande tvister. Situationer som
lagstiftaren inte kunnat förutse. JO har tidigare granskat ärenden och beslutat i
ärenden där det uppkommit behov av förtydligande av det nu aktuella lagrummet.
Därav följer att kravet att vården alltid skall inledas utanför hemmet inte är
ovillkorligt.
     Om ingripandet föranleds av förhållandena i annat hem än vårdnadshavarens,
     t.ex. en umgängesberättigad förälders hem, kan det ifrågasättas om inte 11 §
     medger att barnet direkt efter det omedelbara omhändertagandet placeras hos
     vårdnadshavaren. Hur bestämmelsen skall tolkas i en sådan situation är inte
     helt klart. (JO 4472-2000)
Socialnämnden i Vaxholms stad saknar kännedom om det kommit något ytterligare
förtydligande till ovan nämnda JO beslut. Såvitt vad socialnämnden kan förstå är
rättsläget inte helt klarlagt i det nu aktuella ärendet. Uppenbart är att det finns
situationer där det är möjligt att placera ett barn i det egna hemmet hos en
vårdnadshavare utan att ha inlett vården utanför hemmet. Socialnämnden i
Vaxholms stad menar att det nu granskade ärendet utgör en sådan situation.

Yttrande
Utredningen visar att de beslut som fattades av vice ordförande var korrekta utifrån
det beslutsunderlag som presenterades av den sociala beredskapen. En situation där
bedömningen görs att ett litet barn riskerar att fara illa eller komma till skada.
Sociala beredskapen uppfattade att AA:s vägran att lämna ifrån sig barnet inte
handlade om någon vårdnadstvist. Därmed vare sig påverkar eller föregår
Socialnämnden i Vaxholms stad en familjerättslig process. Oavsett vilken kommun
som hade att fatta beslut, så har socialnämnderna lika stor skyldighet att träda in till
skydd för barn och ungdom.
Det går att ifrågasätta om inte CC skulle ha placerats utanför hemmet efter beslutet
enligt 11 § andra stycket LVU. Utredningen visar att rättsläget för tillämpning av
lagrummet inte är helt klarlagt. Det finns situationer där det inte står i strid med
paragrafen att direkt placera barnet i det egna hemmet utan att vården inleds utanför
hemmet. Socialnämnden i Vaxholms stad menar att det nu granskade ärendet utgör
en sådan situation.
Ovanstående utredning visar på att det är en stor brist att den sociala beredskapen
inte har tillgång till en databas som möjliggör kontroll av folkbokföringsadress, samt
att det finns brister i dokumentationen från den sociala beredskapen. Det är
                                                                     Dnr 4245-2009     Sid 6 (10)



      allvarligt. Stora krav ställs på personal som tjänstgör i verksamhet av
      socialjourskaraktär att kunna hantera akuta situationer där det krävs stor kunskap
      och erfarenhet för att göra korrekta och rättssäkra bedömningar. För närvarande
      genomförs en utvärdering av sociala beredskapen gemensamt av de ingående
      kommunerna. Denna innefattar en genomgång av personalens kompetens samt
      eventuellt utbildningsbehov likväl som de materiella resurserna samt hur den sociala
      beredskapen är organiserad.
DD kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Socialtjänsten hade inte
någon kontakt med AA innan beslutet om omedelbart omhändertagande fattades.
Samma dag som beslutet meddelades besökte polisen den bostad där AA befann
sig och konstaterade att CC ”hade det bra”.

I ett beslut den 19 november 2010 anförde stf JO Pennlöv följande.

Rättsliga utgångspunkter
Socialnämnden har ett särskilt ansvar för barn och ungdom. Detta kommer till
uttryck i bl.a. 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, där det stadgas att
socialnämnden ska verka för att barn och ungdom växer upp under goda och trygga
förhållanden.

Socialtjänstens insatser för barn och ungdomar bygger på frivillighet från de
berördas sida. Under vissa förutsättningar kan det dock bli aktuellt med ett
tvångsingripande. Regler härom finns i LVU. Enligt 2 § LVU ska vård beslutas om
det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i
omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den
unges hälsa eller utveckling skadas.

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av
socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden får dock, enligt 6 § första stycket LVU,
besluta att den unge omedelbart ska omhändertas, om det är sannolikt att den unge
behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan
avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den
fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. För det
fall att socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får
nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat
besluta om omhändertagande.

När ett beslut har fattats om omhändertagande eller om vård enligt LVU
bestämmer socialnämnden, enligt 11 § första stycket LVU, hur vården av den unge
ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. Nämnden får medge
att den unge vistas i sitt eget hem, om detta kan antas vara bäst ägnat att främja
vården av honom eller henne. Vård med stöd av LVU ska dock alltid inledas
utanför den unges egna hem (11 § andra stycket LVU).

Av 43 § LVU framgår att polismyndigheten ska lämna biträde för att på begäran av
bl.a. socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har
förordnat genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd av LVU.
                                                                 Dnr 4245-2009   Sid 7 (10)



Bedömning
Beslutet om omedelbart omhändertagande
Den 8 november 2008 fattade vice ordföranden i Socialnämnden i Vaxholms
kommun beslut om omedelbart omhändertagande av CC. Som skäl för beslutet
angavs att det var sannolikt att den unge behövde beredas vård med stöd av LVU
och att rättens beslut om vård inte kunde avvaktas med hänsyn till risken för den
unges hälsa och utveckling. Vidare beslutade vice ordföranden att CC skulle
placeras hos BB. Beslutet verkställdes senare samma dag med biträde av
polismyndigheten.

Vid tidpunkten för beslutet om det omedelbara omhändertagandet var CC
tillsammans med sin far, AA. AA var vårdnadshavare för CC och folkbokförd i
Vaxholm. Av utredningen framgår vidare att BB, vid kontakt med sociala
beredskapen i nordost tidigare den aktuella dagen, hade uppgett att hon och CC var
folkbokförda i Vaxholm.

Enligt 2 kap. 2 § SoL har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistats i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det är den kommun där den
enskilde befinner sig när hjälpbehovet inträder, som har ansvaret för att den
enskilde får erforderlig hjälp. Detta ansvar kvarstår så länge hjälpbehovet
föreligger, oavsett om den hjälpbehövande finns kvar i kommunen eller inte och
upphör först om ärendet flyttas över och tagits emot av socialnämnden i en annan
kommun i den ordning som föreskrivs i 16 kap. 1 § SoL. Eftersom ett omedelbart
omhändertagande enligt LVU måste anses ingå i tillgodoseendet av ett hjälpbehov
enligt SoL är den ansvariga kommunen även behörig att fatta ett beslut om sådant
omhändertagande (RÅ 2006 ref 36). Behörigheten för den s.k. vistelsekommunen
att fatta beslut om omedelbart omhändertagande utesluter inte att även en
socialnämnd i en annan kommun kan fatta ett omhändertagandebeslut (jfr RÅ 1989
ref 50).

Det kan diskuteras om CC hade en sådan anknytning till Vaxholms kommun att
socialnämnden i kommunen var behörig att fatta ett beslut om omhändertagande.

Beslutet om omedelbart omhändertagande fattades av nämndens vice ordförande
efter föredragning av en tjänsteman som arbetade vid den för Vaxholm och flera
andra kommuner gemensamma sociala beredskapen. De uppgifter som lämnades
till vice ordföranden gav henne inte anledning att ifrågasätta om hon var behörig att
fatta beslutet om omhändertagande.

Av remissvaret framgår att sociala beredskapen inte hade tillgång till ”något
datasystem som möjliggör kontroll av folkbokföringsadress”. De socialsekreterare
som tjänstgjorde på sociala beredskapen den 8 november 2008 förlitade sig därför
på de uppgifter som BB hade lämnat. Socialnämnden har vidgått att det är en brist
att den sociala beredskapen inte hade tillgång till någon folkbokföringsdatabas.
Under dessa förhållanden kan inte någon enskild tjänsteman vid den sociala
beredskapen anses ha åsidosatt sina åligganden vid handläggningen i denna del. Jag
finner inte anledning att ytterligare uppehålla mig vid saken.
                                                                   Dnr 4245-2009   Sid 8 (10)



Beslutet om att omedelbart omhänderta CC grundades, såvitt framgår av
dokumentationen i ärendet, på de uppgifter som BB tidigare den aktuella dagen
hade lämnat till sociala beredskapen. BB hade därvid uppgett bl.a. att AA
förvägrade henne att ta med sig CC när hon skulle återvända till Helsingborg, att
CC inte hade någon anknytning till AA, att CC och AA endast hade träffats vid
några enstaka tillfällen, att hon fortfarande ammade CC och att AA hade utsatt
henne för psykisk misshandel och kränkningar.

I samband med omhändertagandet beslutades att CC skulle placeras hos sin mor.
Den omständigheten att CC placerades hos BB och att vice ordföranden redan den
10 november 2008 beslutade att omhändertagandet skulle upphöra kan ge intryck
av att omhändertagandet skedde för att tillgodose BB:s önskemål om att CC skulle
bo hos henne. Det är emellertid föräldrarna som tillsammans bestämmer om hos
vem av dem som barnet ska bo. Socialnämnden kan bistå föräldrarna genom bl.a.
samtal för att hjälpa dem att nå en överenskommelse om barnets boende. Om
föräldrarna inte kommer överens kan saken ytterst avgöras av allmän domstol
enligt bestämmelserna i 6 kap. föräldrabalken. Nämnden kan inte fatta något beslut
om barnets boende. LVU är en skyddslagstiftning som ska se till att barn och
ungdomar, under vissa särskilda förutsättningar, får den hjälp och det stöd som de
behöver. Nämnden får givetvis inte tillämpa LVU för att lösa en konflikt mellan
föräldrarna om barnets boende.

I remissvaret har emellertid socialnämnden anfört att sociala beredskapen tog BB:s
oro för CC på allvar och att beredskapen gjorde den bedömningen att det ”utifrån
den akuta situationen och utifrån en ren skyddsaspekt” var bäst för barnet att
återförenas med modern, att fadern hade klargjort att han inte hade för avsikt att
frivilligt överlämna sonen till modern och att det förelåg risk för att CC skulle fara
illa eller komma till skada om han lämnades hos fadern.

Mot bakgrund av vad nämnden har anfört och utredningen i övrigt har jag inte
underlag för att hävda att beslutet om omhändertagande av CC fattades enbart för
att tillgodose BB:s önskemål om att få ta hand om CC. Fråga uppkommer
emellertid om omständigheterna var sådana att det förelåg skäl för ett ingripande
med stöd av 6 § LVU.

Ett beslut om omedelbart omhändertagande ska grundas på att det föreligger
sannolika skäl för vård enligt LVU. Av uttalanden i förarbetena till LVU framgår
att en så allvarlig åtgärd som tvångsomhändertagande inte bör få vidtas utan tungt
vägande skäl och att det för ett ingripande måste krävas att det inte är fråga om en
obetydlig, oklar eller avlägsen risk för den unge, utan om en klar och konkret risk
för skada av den unges hälsa eller utveckling (prop. 1989/90:28 s. 62).

Av utredningen i ärendet har det enligt min mening inte framkommit att det den 8
november 2008 fanns några indikationer om missförhållanden hos AA eller andra
omständigheter som gav underlag för bedömningen att det var sannolikt att CC
behövde beredas vård enligt LVU.
                                                                     Dnr 4245-2009    Sid 9 (10)



De uppgifter som BB hade lämnat om CC:s situation var förhållandevis allmänna.
Det fanns inte någon uppgift om att AA tidigare på något sätt hade behandlat CC
illa, t.ex. genom att bruka våld mot honom. Under dessa förhållanden borde sociala
beredskapen innan ett ingripande med stöd av LVU aktualiserades ha försökt att
närmare klarlägga hur CC:s förhållanden hos fadern var. Härvid bör beaktas att
polisen tidigare under dagen hade besökt AA. Sociala beredskapen synes ha känt
till polisens besök och beredskapen borde därför rimligen ha vänt sig till polisen
för att få närmare uppgifter om vad polisen hade gjort för iakttagelser vid besöket.
Sociala beredskapen gjorde inte heller, såvitt framkommit, något besök hos AA
innan beslutet om omhändertagande fattades. Genom ett sådant besök hade sociala
beredskapen sannolikt kunnat bilda sig en uppfattning om huruvida förhållandena
var sådana att det fanns skäl för ett ingripande enligt LVU. Sociala beredskapen
synes inte ens före beslutet ha försökt komma i kontakt med AA per telefon för att
diskutera den uppkomna situationen. Detta framstår som minst sagt
anmärkningsvärt.

Mot bakgrund av det anförda är jag kritisk till att ett beslut om omedelbart
omhändertagande av CC fattades trots de uppenbara bristerna som förelåg i
beslutsunderlaget.

Beslutet att placera CC hos modern
Vice ordföranden i socialnämnden beslutade, i samband med beslutet om
omedelbart omhändertagande, att placera CC hos modern. Som framgått av det
ovan anförda stadgas i 11 § andra stycket LVU att vård enligt LVU alltid ska
inledas utanför den unges eget hem. Fråga uppkommer hur begreppet ”den unges
eget hem” ska tolkas.

I ett tidigare beslut har JO uttalat bl.a. följande (JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s.
277).
      [– – –] begreppet ”det egna hemmet” i 11 § LVU bör kopplas direkt till det hem där
      sådana brister enligt 2 § LVU förelegat i omsorgen om den unga att ett LVU-
      förfarande inletts. Härav följer att ”den unges egna hem” i de fall då båda
      föräldrarna är vårdnadshavare får anses vara det hem där barnet mer varaktigt bor
      och vistas, där det är skrivet, går i till exempel skola och där den ena föräldern
      uppbär barnbidrag. Även frågan om vilken av föräldrarna som uppbär
      underhållsbidrag från den andra bör ingå i bedömningen. Föräldrarna har ju oftast
      kommit överens om hos vilken av dem som barnet mer stadigvarande skall bo vilket
      för den andra föräldern innebär att denne normalt endast har någon form av
      umgänge med barnet. Att denne förälder även har en formell del av vårdnaden utgör
      enligt min uppfattning således inte hinder mot att vården kan inledas i det hem där
      barnet inte varaktigt bor, dvs. utanför det egna hemmet, om detta hem bedöms som
      lämpligt och det kan ge barnet den trygghet som det har behov av. Man undviker
      därmed också ett onödigt byte av miljö för barnet.
JO har i ett senare beslut (JO:s ämbetsberättelse 2003/04 s. 253 I) konstaterat att
det inte är helt klart hur bestämmelsen i 11 § andra stycket LVU ska tolkas när ett
ingripande enligt LVU föranleds av förhållandena i ett annat hem än
vårdnadshavarens, t.ex. en umgängesberättigad förälders hem. Med hänsyn till
denna oklarhet avstod JO från att rikta kritik mot en socialnämnd som i en sådan
situation direkt efter det omedelbara omhändertagandet hade placerat barnet hos
                                                                 Dnr 4245-2009   Sid 10 (10)



vårdnadshavaren. JO sände en kopia av beslutet till Socialdepartementet för
kännedom.

Det finns oklarheter om vad som avses med begreppet ”den unges eget hem”. Mot
den bakgrunden vill jag inte kritisera vice ordföranden i Socialnämnden i
Vaxholms kommun för att hon, i samband med det omedelbara omhändertagandet,
placerade CC hos modern.

Övrigt
Vad DD i övrigt har anfört föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från
min sida.
