# Försäkringskassan får kritik för att inte ha uppfyllt sitt rehabiliteringsansvar enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken

JO 2021-10-15 dnr 4248-2019

[P]
                                                                         BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2021-10-15               4248-2019             1 (5)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Försäkringskassan får kritik för att inte ha uppfyllt sitt
                        rehabiliteringsansvar enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och förde fram bl.a.
                        följande. Under hennes långa sjukskrivningsperiod från februari 2017 och
                        framåt genomfördes inte ett enda avstämningsmöte. Försäkringskassan hörde
                        inte heller av sig till henne eller hennes läkare för att diskutera en eventuell
                        återgång i arbete eller möjliga rehabiliteringsplaner. Dessa brister har allvarligt
                        försämrat hennes möjligheter att återfå arbetsförmåga över tid.

## Utredning

JO begärde att Försäkringskassan skulle yttra sig över anmälan och beskriva
                        vilka rutiner myndigheten har för att uppmärksamma den försäkrades
                        rehabiliteringsbehov och hur handläggningen i AA:s ärende förhöll sig till dessa
                        och till socialförsäkringsbalkens (SFB) bestämmelser om Försäkringskassans
                        rehabiliteringsansvar. Försäkringskassan uppgav följande:

## Utredning

AA var sjukskriven med rätt till sjukpenning från och med den 16 februari
                                2017 till och med den 27 maj 2019.
                                Av dokumentation i ärendet framgår att AA den 20 juni 2017 i ett
                                telefonsamtal med försäkringsutredare fick information om regelverket och att
                                AA då berättade att planen var att gradvist, via upptrappad arbetstid, återgå i
                                arbete hos ordinarie arbetsgivare. Efter att Försäkringskassan hämtat in
                                arbetsgivarutlåtande trappades sjukskrivningen successivt ner, vilket
                                Försäkringskassan tog som en indikation på att planeringen som framgått av
                                arbetsgivarutlåtandet fungerade. I samband med att medicinska underlag inkom
                                tog Försäkringskassan löpande ställning till att medicinsk rehabilitering
                                fortgick och att det inte var aktuellt med andra åtgärder från
                                Försäkringskassans sida för att förkorta sjukfallet eller för att planera återgång i
                                arbete. Samordningsinsatser bedömdes inte aktuella. Förnyad utredning
                                planerades om upptrappningen av arbetstid inte fungerade.
                                Den 21 juni 2018 inkom ett nytt medicinskt underlag där det framkom att AA
                                var försämrad i sitt hälsotillstånd varpå AA beviljades hel sjukpenning. Trots
                                impuls om att planeringen för återgång inte följdes tog Försäkringskassan inget




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                     Dnr 4248-2019      Sid 2 (5)




nytt ställningstagande till eventuellt samordningsbehov eller någon kontakt med
AA, vården eller arbetsgivare.
I nästkommande medicinska underlag som kom in den 28 augusti 2018 skrev
läkaren att AA var tilltagande försämrad. Läkaren önskade kontakt med
Försäkringskassan för att boka ett avstämningsmöte. Den 30 augusti 2018 ringde
försäkringsutredaren till vårdgivaren och pratade med AA:s
rehabiliteringskoordinator. Av journalanteckningar i ärendet framgår att samma
dag, den 30 augusti 2018 bokades ett avstämningsmöte till den 25 oktober
2018. Syftet med avstämningsmötet var att planera inför återgång i arbete.
Den 17 oktober 2018 meddelade rehabiliteringskoordinatorn att mötet var
inställt. AA skulle istället först ha ett enskilt möte med arbetsgivaren innan ett
avstämningsmöte där Försäkringskassan deltog skulle äga rum.
Efter detta sker inga fler aktiva insatser för att få till ett avstämningsmöte, trots
att bedömningen kvarstår om att det finns ett samordningsbehov i AA:s ärende
och att det var aktuellt med ett avstämningsmöte.
Den 29 november 2018 kom ett förlängt medicinskt underlag in till
Försäkringskassan. I aktuellt underlag framkom att arbetsgivaren i samband
med senaste rehabiliteringsmötet avsagt sig rehabiliteringsansvar för AA.
Försäkringsutredaren noterade denna information i journalen samt tog ställning
till att ett avstämningsmöte fortfarande var aktuellt. Men några ytterligare
kontakter med berörda parter eller utredning med anledning av inkommen
information vidtogs inte.
När sjukskrivningen på nytt förlängdes för perioden l februari 2019 till och
med 15 april 2019 gjorde Försäkringskassan bedömningen att arbetsförmågan
inte var nedsatt i ett normalt förekommande arbete och att inga undantag från
regeln gick att tillämpa. AA informeras om bedömningen via telefon den 19
februari 2019. Den 5 mars 2019 skickades en kommuniceringsskrivelse till
AA. AA erbjöds ett omställningsmöte på Arbetsförmedlingen, vilket AA i
telefonsamtal den 26 mars tackade ja till.
Beslut i enlighet med övervägandet skickades den 27 maj 2019 till AA.
Omställningsmöte genomfördes den 20 juni 2019 på Arbetsförmedlingen.

Försäkringskassans slutsatser och åtgärder
Försäkringskassan har inte i detta ärende utrett AA:s behov av
rehabiliteringsinsatser fortlöpande och vidtagit de åtgärder som hade behövts
för att AA skulle komma åter i arbete så fort det varit möjligt.

Analys av brister
Försäkringskassan konstaterar, och beklagar djupt, att den inte har sett till att
AA:s behov av rehabilitering klarlagts och de åtgärder vidtagits som AA
behövt för att komma åter i arbete utan agerat passivt vid flera tillfällen under
handläggningen trots myndighetens kännedom om AA och arbetsgivaren
önskemål. Inte heller har några kontakter med arbetsgivaren eller AA tagits
för att prata om plan för återgång i arbete eller för att återkoppla
Försäkringskassans bedömningar.
Enligt 30 kap. 9 § SFB ska Försäkringskassan i samråd med den försäkrade se
till att den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs. AA:s behov
av rehabilitering hade klarlagts i slutet av juni 2017 och inga
rehabiliteringsåtgärder behövde vidtas – innan Försäkringskassan i juni 2018
fick uppgift om att den planerade upptrappningen av arbetstid inte längre
följdes. Trots den impulsen tog dock Försäkringskassan inte någon kontakt
med berörda aktörer eller annan aktiv handläggning för att klarlägga AA:s
eventuella behov av rehabilitering.
                                                                        Dnr 4248-2019      Sid 3 (5)




      I samband med att ett nytt medicinskt underlag inkom drygt två månader
      senare bedömde Försäkringskassan att AA behövde rehabiliteringsåtgärder.
      Ett avstämningsmöte bokades då in i syfte att ta fram en rehabiliteringsplan (jfr
      30 kap. 12 § SFB). Men efter att det mötet ställdes in tog Försäkringskassan
      inga nya initiativ till att boka in ett nytt avstämningsmöte. Försäkringskassan
      åsidosatte i och med det ytterligare sina skyldigheter enligt 30 kap. SFB.
      Som framgår av utredningen ledde inte heller impulsen via läkare i november
      2018 om att arbetsgivaren ”avsagt” sig sitt rehabiliteringsansvar till några
      kontakter med berörda eller annat agerande kring det redan konstaterade
      samordningsbehovet. Det är givetvis oacceptabelt mot bakgrund av
      utredningen då i AA:s ärende.             .

      Vidtagna och kommande åtgärder
      För att åtgärda dessa brister har ansvarig enhetschef sett över befintliga rutiner
      och överenskomna arbetssätt och pratat med berörda handläggare om vikten av
      att ta tillvara impulser. Under 2019 identifierade aktuellt kontor behov av
      kompetensutveckling kopplat till samordningsuppdraget och har under året
      arbetat med kompetensutveckling kopplat till samordningsuppdraget, att
      klarlägga, följa upp och utvärdera rehabiliteringsåtgärder.
      För att tidigt kunna identifiera behov av samordning och säkra aktiva insatser
      har kontoret under 2019 säkerställt att samtliga försäkringsutredare inom
      sjukpenning har kompetens att handlägga ärenden som kräver samordning.
      Inom området har efter en kompetensinventering av försäkringsutredare
      genomfört kompetenshöjande åtgärder för såväl juniora som seniora
      handläggare. 36 stycken av områdets nyare medarbetare har under november
      2019-januari 2020 fått en två-dagars utbildning via vårt utbildningskontor.
      Under november 2019 fick 16 stycken av de seniora handläggare en tretimmars
      fördjupad utbildning av lokala specialister om samordningsuppdraget.
      I kontorets verksamhetsplanering för 2020 ligger aktiviteter för att följa upp
      effekterna av utbildningsinsatserna samt aktiviteter för att stödja
      försäkringsutredarna i den praktiska hanteringen i samordningsärenden.
      Områdeschef BB har i telefonsamtal med AA den l0 februari 2020
      framfört ursäkt för att Försäkringskassan brustit i sitt ansvar att samordna
      åtgärder för att AA ska komma tillbaka i arbete.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Med rehabilitering avses i detta sammanhang arbetslivsinriktad rehabilitering
till skillnad från medicinsk rehabilitering. Syftet med åtgärderna ska vara att
den försäkrade ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att
försörja sig själv genom förvärvsarbete (29 kap. 2 § SFB).

Försäkringskassans tillhandahåller inte rehabiliteringsåtgärder men har ett
övergripande samordnings- och tillsynsansvar och ett ansvar i enskilda ärenden.
Bestämmelserna om Försäkringskassans skyldigheter finns i 30 kap.
socialförsäkringsbalken och anger bl.a. följande:

Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att den försäkrades
behov av rehabilitering snarast klarläggs, och de åtgärder vidtas som behövs för
en effektiv rehabilitering av den försäkrade (30 kap. 9 § SFB).
                                                                   Dnr 4248-2019     Sid 4 (5)




Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med
rehabiliteringen samverka med bl.a. den försäkrades arbetsgivare och
arbetstagarorganisation samt med hälso- och sjukvården. Försäkringskassan ska
verka för att dessa organisationer och myndigheter var och en inom sitt
verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering
av den försäkrade (30 kap. 10 § SFB).

Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är
möjligt av medicinska och andra skäl (30 kap. 11 § SFB).

Bedömning
I enskilda ärenden omfattar Försäkringskassans samordningsansvar bl.a. att
klarlägga ett eventuellt rehabiliteringsbehov och att följa upp och utvärdera de
rehabiliteringsåtgärder som vidtagits. För att kunna uppfylla detta bör
Försäkringskassan fortlöpande utreda den enskildes förutsättningar att komma
tillbaka i arbete genom att regelbundet ta ställning till behovet av
samordningsinsatser. Det är också viktigt att myndigheten fångar upp impulser
om att en ny bedömning kan behöva göras. Frågan i det här ärendet är om
Försäkringskassan har uppfyllt detta ansvar i förhållande till AA under hennes
sjukskrivning.

Det framgår av handlingarna att AA var sjukskriven och bedömdes har rätt till
sjukpenning under perioden den 16 februari 2017 – 27 maj 2019. Till en början
var hon helt sjukskriven. I juni 2017 påbörjades en gradvis utökning av
arbetstiden. Under ungefär ett år framåt arbetade AA deltid i varierande
omfattning och var sjukskriven resterande tid. Under den perioden gjorde
Försäkringskassan fortlöpande bedömningen att det inte fanns behov av
samordningsinsatser med hänvisning till att medicinsk behandling och
upptrappning av arbetstiden pågick.

I slutet av juni 2018 kom AA in med medicinska underlag som visade att
hennes tillstånd försämrats och att upptrappningen av arbetstiden hade avbrutits.
Dessa uppgifter borde ha föranlett Försäkringskassan att göra en ny bedömning
av samordningsbehovet. Någon sådan bedömning gjordes inte vid denna
tidpunkt och några åtgärder vidtogs inte heller. En lämplig åtgärd hade t.ex.
varit att kontakta den behandlande läkaren och arbetsgivaren. Först två månader
senare, när ett nytt medicinskt underlag kom in, gjorde Försäkringskassan en ny
bedömning av samordningsbehovet och bokade in ett avstämningsmöte. Mötet
blev sedan inställt utan att någon ny tid bokades. Försäkringskassan agerade
inte heller när myndigheten någon månad senare fick uppgifter om att AA:s
arbetsgivare inte tog ansvar för hennes rehabilitering. Givetvis borde dessa
uppgifter ha föranlett någon slags åtgärd från Försäkringskassans sida.

Syftet med bestämmelserna om Försäkringskassans samordningsansvar och
ansvar för att utreda rehabiliteringsbehov i enskilda ärenden är naturligtvis att
den enskilde så snart det är möjligt ska få tillbaka sin arbetsförmåga och kunna
                                                                   Dnr 4248-2019      Sid 5 (5)




återgå i arbete. I AA:s ärende har Försäkringskassan i stor utsträckning förhållit
sig passiv och underlåtit att följa upp rehabiliteringsbehovet.
Försäkringskassans bristfälliga handläggning har sannolikt inneburit att AA:s
väg tillbaka till arbete har fördröjts avsevärt. Jag är mycket kritisk till det som
har kommit fram i ärendet.

Försäkringskassan beskriver i sitt remissvar de åtgärder som vidtagits med
anledning av de brister som framkommit genom AA:s anmälan. Jag ser positivt
på dessa åtgärder och förutsätter att Försäkringskassan även fortsättningsvis
vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att något liknande inte inträffar
igen.

Ärendet avslutas.
