# Polismyndighetens i Stockholms län och en åklagares vid Åklagarmyndigheten i Stockholm handläggning av en förundersökning

JO 2004-05-11 dnr 4251-2003

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2004-05-11             4251-2003               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Polismyndighetens i Stockholms län och en åklagares vid Åklagar-
                        myndigheten i Stockholm handläggning av en förundersökning

## Anmälan

AA kom den 23 oktober 2003 in med en JO-anmälan mot Polismyndigheten i
                        Stockholms län. Av hennes anmälan och en tidigare gjord anmälan i JO:s ärende
                        dnr 4084-2003 framgick att polismyndigheten ännu inte hade påbörjat utredningen
                        av en polisanmälan om misshandel och olaga diskriminering som hade gjorts i
                        början av augusti 2002 (K193146-02).

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i det aktuella ärendet granskades. Vidare infordrades
                        diarieblad från Åklagarmyndigheten i Stockholm i ärendet C03-9-4797-02-1. Av
                        handlingarna framgick bl.a. följande.

                        Den 2 augusti 2002 upprättades en anmälan om misshandel och olaga
                        diskriminering. Samma dag inledde polismyndigheten en förundersökning. Den
                        aktuella händelsen hade inträffat vid Vikingterminalen. Den 6 december 2002
                        övertog åklagare förundersökningen. Den 11 december 2002 upprättade chefs-
                        åklagaren BB utredningsdirektiv och begärde att någon/några av målsägandena
                        skulle höras. Därefter syntes inga utredningsåtgärder ha vidtagits i ärendet.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande om
                        handläggningen av ärendet. Polismyndigheten kom in med ett remissvar jämte
                        upplysningar från polismästaren CC, City polismästardistrikt.

                        Polismästaren CC anförde bl.a. följande.

                                  Av uppgifter från rotelchefen vid utredningsroteln, kommissarie DD, har fram-
                                  kommit att det aktuella ärendet lades i balans den 8 augusti 2002 eftersom den höga
                                  arbetsbelastningen var sådan att inkomna våldsärenden måste prioriteras. I dessa fall
                                  har ärenden med frihetsberövade personer tagits först och därefter ärenden avseende
                                  grov misshandel och våld mot kvinnor och barn.
                                  Därtill kommer att ca 400 bedrägeriärenden ur balansen, som fått ett slutdatum när
                                  de ska redovisas, lagts ut på handläggare. F.n. handläggs på roteln även 3 andra
                                  diskrimineringsärenden, varav ett gått till åtal, som bedömts som mer angeläget än
                                  det nu aktuella ärendet. Det nu aktuella ärendet är dock utlagt på en handläggare och
                                  bör om inget oförutsett inträffar snart kunna bearbetas.


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 4251-2003     Sid 2 (5)



      City polismästardistrikt kan i likhet med rotelchefen kommissarie DD bara beklaga
      att antalet utredningsärenden är så många att personalen tvingas prioritera bland de
      ärenden som alla känns angelägna. Någon möjlighet till omprioriteringar bedöms
      f.n. inte vara möjlig att göra utan att det får allvarliga konsekvenser för den övriga
      polisiära verksamheten.
Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

Den 2 augusti 2002 kallades polis till Vikingterminalen med anledning av att tumult
      uppstått mellan vakter och en grupp på den aktuella färjan påstigande passagerare.
      Anmälan mot vakterna avseende misshandel och olaga diskriminering togs upp på
      plats. Bakgrunden till tumultet var inledningsvis att EE och hans bror FF nekades
      stiga på färjan med hänvisning till att de var för unga i förhållande till åldersgränsen.
      Vakterna uppgav enligt anmälan olika gällande åldersgränser. I samband med
      avvisningen blev EE knuffad och nedbrottad på golvet av vakterna. Enligt EE gjorde
      han ingenting. Såväl de som stod runt den liggande EE som de som ifrågasatte
      avvisningen av honom blev avvisade.

      Inhämtade upplysningar
      City polismästardistrikt har i en skrivelse redogjort för den ansträngda arbets-
      situationen i distriktet. I det aktuella ärendet inleddes förundersökning samma dag
      som anmälan togs upp. Ärendet lades därefter i balans eftersom arbetsbelastningen
      var sådan att andra inkomna våldsärenden måste prioriteras. Av dessa har ärenden
      avseende frihetsberövade personer utretts först och därefter ärenden rörande grov
      misshandel och våld mot kvinnor och barn. Därtill har ett antal bedrägeriärenden
      tagits ur balansen för utredning. Vid dags dato har dock handläggare utsetts i det
      aktuella ärendet och utredning bör om inget oförutsett inträffar företas inom kort.

## Rättslig reglering

I 23 kap. rättegångsbalken (RB) finns grundläggande bestämmelser om för-
      undersökning. Av dessa bestämmelser framgår bl.a. att en förundersökning skall
      inledas så snart det på grund av angivelse eller annat skäl finns anledning att anta att
      ett brott som hör under allmänt åtal har förövats, om det inte är uppenbart att brottet
      inte går att utreda (1 §).
      Förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger och
      finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (4 §
      andra stycket).
      Av kommentaren till rättegångsbalken (Gullnäs m.fl. s. 23:27) framgår att motivet
      till att förundersökningen skall bedrivas skyndsamt är utredningens effektivitet och
      att straffet följer snarast efter brottet.
      Av förundersökningskungörelsen (l947:948, FuK) framgår att undersökningsledaren
      har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller hon skall se till att för-
      undersökningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
      vara. Undersökningsledaren skall även ge dem som biträder honom eller henne
      behövliga direktiv för arbetet (1 a § andra stycket).

## Bedömning

Av City polismästardistrikts skrivelse framgår att den utdragna handläggningen av
      förundersökningen beror på den allmänt kända höga arbetsbelastningen inom
      myndigheten och att ärenden nödgas prioriteras. Även med beaktande av dessa skäl
      anser dock polismyndigheten att det aktuella ärendet borde ha kunnat handläggas
      med större skyndsamhet. Den långsamma handläggningen är särskilt olycklig med
      hänsyn till att det är polismyndighetens målsättning att få fler att våga anmäla brott
      med rasistiska eller främlingsfientliga inslag. Det aktuella ärendet hör således till
      den typ av ärenden som skall prioriteras i myndighetens verksamhet. Polis-
      myndigheten beklagar att handläggningen av ärendet har dragit ut på tiden såsom
                                                                        Dnr 4251-2003       Sid 3 (5)



      gjort i detta fall. Som polismästardistriktet redovisat kan dock ärendet förväntas
      handläggas med större drivkraft fortsättningsvis.
Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten i Stockholm för upp-
lysningar och yttrande, varvid särskilt skulle anges vilka eventuella åtgärder som
vidtagits för att påskynda handläggningen av ärendet. Åklagarmyndigheten kom in
med ett remissvar jämte yttranden från chefsåklagarna GG och BB.

Chefsåklagaren BB
      Sedan aktuell polisanmälan jämte skrivelse daterad den 5 december 2002 från
      kriminalinspektör HH den 10 december 2002 inkommit till åklagarmyndigheten och
      då lottats på mig skrev jag direktiv den 11 december 2002.
      Då polisen sedan inte hörde av sig skickade jag den 30 oktober 2003 en påminnelse
      och önskade besked om utredningsläget. Enligt en anteckning på nämnda på-
      minnelse – – – har så inspektör JJ, utredningsroteln, den 17 november ringt mig och
      meddelat att polisens akt då var hos JO och att utredning skulle ske sedan akten
      kommit tillbaka. Som jag minns detta korta samtal var vi överens om att detta ärende
      rörande bl.a. olaga diskriminering var ett förtursärende.
Chefsåklagaren GG
      Ifrågavarande ärende inkom till dåvarande 3:e åklagarkammaren den 6 december
      2002 och tilldelades chefsåklagaren BB som den 11 december 2002 utfärdade
      utredningsdirektiv till polisen. Några utredningsåtgärder synes inte ha vidtagits. Den
      30 oktober 2003 expedierades en påminnelse till polisen.
      I dåvarande 3:e åklagarkammarens rutiner ingick att med vissa mellanrum, cirka 2
      gånger per år, dela ut s.k. balanslistor till åklagarna som underlag för bl.a. på-
      minnelser till polisen.
      Som kammarchef hade jag fortlöpande kontakt med ledningen för utredningsroteln i
      City och långtgående diskussioner om hur situationen kunde förbättras. För att få
      bättre genomströmning av ärenden som inte var prioriterade p.g.a. frihetsberövanden
      avdelades några åklagare för att stötta verksamheten. Den höga arbetsbelastningen,
      omorganisationer av utredningsroteln och därmed sammanhängande problem får ses
      som en förklaring till att det trots satsningar från åklagarmyndigheten inte skedde
      några förbättringar. Dessa förhållanden var väl kända för åklagarna på kammaren
      och kan ha bidragit till att inte någon påminnelse skickats tidigare.
      Det är givetvis mycket beklagligt att ärendet, som rör ett prioriterat område, inte
      utretts under första halvåret 2003, men det är inte troligt att en påminnelse från
      åklagaren hade påskyndat utredningen något nämnvärt.
Åklagarmyndigheten
      En anmälan avseende misshandel och olaga diskriminering, 0201-K193146-02,
      upprättades den 2 augusti 2002 vid Polismyndigheten i Stockholms län. Polis-
      myndigheten inledde förundersökning samma dag. Ärendet lottades den 6 december
      2002 på chefsåklagaren vid dåvarande 3:e åklagarkammaren i Stockholm, BB. BB
      utfärdade utredningsdirektiv i ärendet den 11 december 2002. Den 30 oktober 2003
      skickade BB en påminnelse i ärendet till polisen. BB har också haft en
      telefonkontakt i ärendet den 17 november 2003 med företrädare för
      polismyndigheten. Anmälan hade då redan ingivits till Justitieombudsmannen.
      3:e och 4:e åklagarkamrarna sammanslogs den 1 april 2003 till City åklagarkammare
      i Stockholm med chefsåklagaren KK som kammarchef.
      Den 27 januari 2004 inkom från polisen handlingar i ärendet till citykammaren med
      begäran om ytterligare direktiv.
      Den anmälda brottsligheten är av prioriterat slag. Riksåklagaren har utfärdat rikt-
      linjer för bekämpning av s k hatbrott (Rå 2002/025). Åklagarmyndigheten har utsett
      särskilda specialiståklagare vid kamrarna för bekämpning av hatbrotten. En särskild
      samordningsåklagare har utsetts att samla in information om hatbrottsligheten och
      redovisa denna till myndigheten och till Riksåklagaren.
                                                                         Dnr 4251-2003       Sid 4 (5)



      Det har gått över 10 månader från det att BB meddelade direktiv i ärendet till dess
      han skickade en påminnelse till polisen. Det är inte tillfredsställande att åklagaren
      inte gör mer för att söka driva fram ett ärende.
      Kammarens chef måste förvissa sig om att kammarens ärenden handläggs inom
      rimlig tid. Detta gäller naturligtvis särskilt de ärenden som ska prioriteras. Varje
      kammare måste ha bevakningsrutiner som möjliggör sådan kontroll.
      Åklagarmyndigheten har under 2003 genomfört omfattande tillsynsbesök vid
      samtliga myndighetens åklagarkammare. Balanssituationen har genomgåtts med
      inriktning på äldre ärenden. Även frågan om bekämpning av hatbrotten har tagits
      upp vid tillsynsbesöken. Av protokollet (100 2003/0456) från tillsynsbesöket den
      19-20 november 2003 vid City åklagarkammare framgår bland annat följande.
      Hatbrotten handläggs i huvudsak av vice chefsåklagaren vid kammaren, som också
      är samordnare såvitt avser hets mot folkgrupp. Den mest frekventa brottstypen är
      anmälningar om olaga diskriminering vid restaurangbesök...
      ...Kammarledningen och åklagarna har god kontroll på gamla ärenden. Det är bra
      att kammaren numera följer upp ärendena efter genomgång av balanslistor uttagna
      från det elektroniska systemet. Det finns behov av att påminna några åklagare att de
      bör vara aktivare med att driva fram äldre ärenden och att skicka påminnelser och
      direktiv till polisen.
      Om en åklagare inte genom egna kontakter med utredaren och gruppchefen lyckas
      driva ärendet framåt i enlighet med lagstiftningens krav bör han eller hon vända sig
      till sin kammarchef. Det ankommer sedan på denne att genom kontakter med
      befattningshavare vid polismyndigheten på motsvarande nivå försöka utverka att
      ärendet förs framåt på ett godtagbart sätt. Om inte heller detta ger något resultat får
      frågan föras upp till överåklagaren som sedan får ta upp den på hög nivå inom
      polismyndigheten, ytterst länspolismästaren (se t ex JO dnr 704-2002). Detta har
      under 2003 framhållits bland annat vid myndighetens tillsynsbesök vid kamrarna,
      vid myndighetens ledningsgruppsmöten och i myndighetens yttrande till Riks-
      åklagaren den 28 januari 2004 med anledning av en särskild inspektion av gamla
      ärenden (100 2001-1494).
      Av GG:s yttrande framgår att hon vidtagit åtgärder för att medverka till att komma
      till rätta med det ansträngda utredningsläget hos polisen.
      Myndigheten kommer under innevarande år att vid tillsynsbesök vid samtliga
      åklagarkammare följa upp bland annat vilka åtgärder som vidtagits vid kamrarna för
      att ärendena ska handläggas inom rimlig tid.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren.

Polismyndighetens historikblad i ärendet infordrades och granskades.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken [RB]).

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se
till att utredningen bedrivs effektivt och att de enskildas rättssäkerhetsintressen tas
tillvara. Undersökningsledaren skall också ge dem som biträder honom de direktiv
som behövs för arbetet (1 a § förundersökningskungörelsen, 1947:948).

När en förundersökning leds av en åklagare får denne enligt 23 kap. 3 § andra
stycket RB anlita biträde av polismyndighet för att verkställa förundersökningen.
Han får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till för-
undersökningen om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.
                                                                      Dnr 4251-2003    Sid 5 (5)



Av utredningen framgår att det aktuella ärendet lades i balans den 8 augusti 2002
och att någon utredningsåtgärd ännu inte hade vidtagits i december 2003 då
polismyndigheten kom in med sitt remissvar till JO; enligt myndigheten hade
emellertid vid det tillfället en handläggare utsetts. Som förklaring till den långa
handläggningstiden har polismyndigheten hänvisat till den allmänt kända höga
arbetsbelastningen inom myndigheten och till att vissa ärenden måste prioriteras.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som
uttalas i rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen
inom polis- och åklagarväsendena är ansträngd och att man därför måste prioritera
vissa ärenden framför andra. I det nu aktuella fallet var ärendet emellertid, som
både polis- och åklagarmyndigheten också påpekat, av den karaktären att det borde
ha getts betydligt högre prioritet. Det är självfallet oacceptabelt att ett prioriterat
ärende förblir oåtgärdat under så lång tid som det här har varit fråga om. Jag delar
således polis- och åklagarmyndighetens bedömning att handläggningstiden i det
aktuella ärendet varit alltför lång.

Utredningen ger vidare vid handen att BB efter det att han gav direktiv till polisen i
december 2002 inte vidtog någon åtgärd förrän i oktober 2003 då han skickade en
påminnelse och önskade besked om utredningsläget.

Som sagts i det föregående är det förundersökningsledaren som har det över-
gripande ansvaret för förundersökningen. Jag delar därför åklagarmyndighetens
uppfattning att det inte är tillfredsställande att en åklagare inte gör mer än som
skett i det nu aktuella fallet för att driva fram ett ärende. Det är inte tillräckligt att
förundersökningsledaren utfärdar direktiv. Denne måste också följa upp och
bevaka att direktiven följs. Jag vill med anledning av GG:s ifrågasättande av en
påminnelses reella effekt understryka att undersökningsledaren har ansvar för att
utredningen bedrivs effektivt. Om en eller ett par påminnelser inte får önskad
effekt måste förundersökningsledaren vidta andra åtgärder i syfte att driva ut-
redningen framåt. Vilka åtgärder som i så fall blir aktuella beror självfallet på vad
saken gäller. I vissa fall kan det vara tillräckligt med en personlig hänvändelse till
utredningsmannen eller dennes chef medan problemet i andra fall bör föras upp på
en högre nivå inom åklagarväsendet. Se vidare JO 2003/04 s. 82 om hur man
lämpligen bör förfara när polisen inte har möjlighet att bifalla en begäran från
åklagaren om utredningshjälp.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att det finns anledning att rikta kritik mot
såväl polismyndigheten som mot BB för handläggningen av den aktuella
förundersökningen.

Ärendet avslutas.
