# Allvarlig kritik mot Sveriges ambassad i Amman för handläggningen av en begäran om biträde med utredning

JO 2013-06-19 dnr 4253-2012

Sid
                                                                        BESLUT                                         1 (8)
                                                                         Datum                 Dnr
                                                                         2013-06-19            4253-2012
Stf justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Allvarlig kritik mot Sveriges ambassad i Amman för handläggningen av
                        en begäran om biträde med utredning


                          Beslutet i korthet: AA levde och arbetade i Sverige med permanent uppehållstillstånd.
                          Efter det att Migrationsverket, genom Sveriges ambassad i Amman, fått uppgift från det
                          jordanska utrikesministeriet om att AA var jordansk medborgare återkallade verket hans
                          uppehållstillstånd och beslutade att han skulle utvisas till Jordanien. Polismyndigheten i
                          Stockholms län, som ansvarade för verkställigheten av utvisningsbeslutet, ansåg inte att
                          beslutet kunde verkställas på befintligt underlag. Polismyndigheten begärde därför biträde
                          med utredning av Sveriges ambassad i Amman. Trots flera förfrågningar och upprepade
                          påminnelser från polismyndighetens sida har ambassaden under drygt ett och ett halvt
                          års tid inte lämnat något svar som fört ärendet framåt. AA har genom ambassadens
                          bristfälliga handläggning försatts i en mycket svår situation. För detta får ambassaden
                          allvarlig kritik.

## Anmälan

I en anmälan framförde AA klagomål på hanteringen av hans verkställighets-
                        ärende. Han var kritisk till den långa handläggningstiden och anförde huvudsakli-
                        gen följande.

                        I april 2011 fastslog Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen, att hans
                        permanenta uppehållstillstånd i Sverige skulle återkallas och att han skulle utvisas
                        till Jordanien. Ärendet överlämnades i september 2011 till Polismyndigheten i
                        Stockholms län för verkställighet av utvisningsbeslutet. Vid tidpunkten för anmä-
                        lan till JO, den 31 juli 2012, hade polismyndigheten ännu inte lyckats verkställa
                        beslutet. – Den senfärdiga handläggningen har drabbat honom hårt. Sedan hans
                        uppehållstillstånd återkallades har han bl.a. inte fått arbeta.

## Utredning

Handlingar och muntliga upplysningar hämtades in från Polismyndigheten i Stock-
                        holms län, gränspolisavdelningen. Därefter anmodades Utrikesdepartementet att
                        yttra sig över Sveriges ambassads i Amman hantering av AA:s ärende samt gräns-
                        polisens förfrågan. Utrikesdepartementet, som inhämtade ett underyttrande från
                        ambassaden, lämnade sitt remissvar till JO den 30 oktober 2012. Yttrandet




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 4253-2012      Sid 2 (8)




kompletterades den 22 november 2012. Ytterligare uppgifter inhämtades därefter
från gränspolisen.

Bakgrund
I april 2009 upprättades vid Sveriges ambassad i Amman en promemoria med titeln
Rutiner kring verkställigheter till Jordanien och Västbanken. I promemorian anförs
såvitt här är aktuellt följande.

      Den 31 juli 1988 avsade sig Jordanien formellt Västbanken. Detta innebär att
      palestinier som bodde på Västbanken under perioden februari 1954– juli 1988 var
      också jordanska medborgare. Men i och med Jordaniens tillbakadragande från
      Västbanken i juli 1988 försvann möjligheten för de palestinier som fortsatte att bo på
      Västbanken att behålla sitt jordanska medborgarskap. Jordanien drog alltså tillbaka
      medborgarskap för denna grupp.
      Jordanien har allt sedan den 31 juli 1988 då alla administrativa band med Väst-
      banken upphörde, utfärdat jordanska resedokument för Västbankspalestinier utan
      s.k. nationellt id-nummer, med en giltighetstid på fem år, (liknande dokument fast
      med en giltighetstid på två år utfärdas till palestinier från Gaza sedan 1967).
      Personer med ett jordanskt resedokument utan nationellt id-nummer är inte
      jordanska medborgare men har rätt att vistas i Jordanien. Jordanien anses utfärda
      dessa resedokument av rent humanitära skäl för att underlätta för palestinier att
      kunna resa. De palestinier som bor på Västbanken eller Gaza har ingen rätt att vistas
      i Jordanien utan tillstånd. Enligt information från jordanska inrikesministeriet kan en
      utländsk kvinna som är gift med en jordansk man erhålla uppehållstillstånd i landet i
      stort sett per automatik. Däremot måste en utländsk man som är gift med en jordansk
      kvinna först visa för myndigheterna att han kan försörja familjen innan han kan
      erhålla uppehållstillstånd i landet. Barn till jordansk far får automatisk jordansk
      medborgarskap medan barn födda av jordansk mor och en palestinsk far, kan ej
      erhålla jordanskt medborgarskap.
      En person av palestinskt ursprung som har jordanskt medborgarskap, vilket det
      jordanska nationella id-numret indikerar, är medborgare i Jordanien.

      Verkställigheter till Jordanien
      Personer med palestinska resedokument (PA-pass) är inte jordanska medborgare och
      kan inte sändas tillbaka från Sverige till Jordanien efter ett utvisningsbeslut. En
      person som är innehavare av ett palestinskt resedokument är enligt jordanska
      inrikesministeriet likställd med varande palestinier och denne kan därför inte
      verkställas till Jordanien utan bör i stället sändas tillbaka till Västbanken eller Gaza.
      Personer med ett jordanskt resedokument utan s.k. nationellt id- nummer som
      Jordanien utfärdar till palestinier från Västbanken och Gaza kan sändas tillbaka till
      Jordanien enbart under förutsättningen att resedokument fortfarande är giltigt. Om
      ett sådant resedokument har gått ut finns det möjligheter för innehavaren att ansöka
      om en förlängning på jordanska ambassaden i utlandet. En sådan ansökan om för-
      längning skickas till inrikesministeriet i Jordanien för beslut. Om personen som skall
      sändas tillbaka till Jordanien inte är villig att förlänga sitt jordanska resedokument
      eller om det inte finns några möjligheter till det, kan ambassaden i Amman via
      begäran från Migrationsverket eller polismyndigheten skicka en formell begäran till
      jordanska utrikesministeriet att ta tillbaka den utvisade. Enligt de kontakter
      ambassaden talat med inom det jordanska inrikesministeriet är en sådan process
      ganska tidskrävande och leder oftast till att personen nekas återresa till Jordanien,
      speciellt om denne varit utrest i över fyra år.
                                                                    Dnr 4253-2012    Sid 3 (8)




      Personer med ett s.k. nationellt id-nummer är medborgare i Jordanien och kan
      sändas tillbaka till Jordanien.
      [– – –]
      En jordansk medborgare som aktivt sökt och erhållit PA-pass skall i enlighet med
      jordansk lagstiftning avsäga sig sitt jordanska medborgarskap. Den jordanska
      medborgarskapslagstiftningen tillåter inte att en person uppbär två arabiska
      medborgarskap. Om en person underlåter att informera de jordanska myndigheterna
      men de jordanska myndigheterna på annat sätt informeras om att personen erhållit
      ett PA-pass, kommer de automatiskt att dra tillbaka det jordanska medborgarskapet.
      Enligt information från det jordanska inrikesministeriet kommer en jordansk
      medborgare som skickas tillbaka till Jordanien och som vid ankomst visar upp ett
      PA-pass för de jordanska myndigheterna att behandlas som en palestinier och inte
      jordanier och kommer därmed inte att accepteras inresa i Jordanien.
Promemorian delgavs Migrationsverket år 2009. Gränspolisen har också haft
tillgång till promemorian i det nu aktuella ärendet.

Ärendet
AA, som är född 1987, beviljades i augusti 2006 permanent uppehållstillstånd i
Sverige som varande statslös palestinier från Västbanken. I samband med att hans
familj ansökte om uppehållstillstånd i Sverige framkom uppgifter om att AA kunde
vara jordansk medborgare. Med anledning av dessa uppgifter väckte Migrations-
verket frågan om återkallelse av hans permanenta uppehållstillstånd och utvisning.
När frågan om AA:s medborgarskap väcktes skickade Migrationsverket en
förfrågan, daterad den 26 januari 2010, till Sveriges ambassad i Amman. Av
handlingen, som ingetts i ärendet av Utrikesdepartementet, framgår bl.a. att verket
lämnade personuppgifter om AA samt om kända familjemedlemmar. Verket
upplyste också att AA:s palestinska resedokument fanns tillgängliga i ett för
Migrationsverket och ambassaderna gemensamt ärendehanteringssystem samt
framförde att verket önskade information om huruvida AA, i likhet med sin familj,
innehade jordanskt medborgarskap. Ambassaden vidarebefordrade denna fråga den
28 januari 2010 i en note no. 20/2010 till de jordanska myndigheterna samtidigt
som man upplyste om AA:s födelsedatum och om hans föräldrars namn och
jordanska, nationella identitetsnummer. Det finns ingen anteckning om att kopior
av AA:s palestinska resedokument bifogades eller att de jordanska myndigheterna
på annat sätt upplystes om dessa. Ambassadens förfrågan besvarades den
11 mars 2010 av det jordanska utrikesministeriet som förklarade att AA var
jordansk medborgare och hade ett nationellt, närmare angivet, identitetsnummer.

Denna upplysning kom att ligga till grund för Migrationsverkets beslut den
19 augusti 2010 att återkalla AA:s permanenta uppehållstillstånd och att utvisa
honom till Jordanien. AA överklagade beslutet. Under processen vid migrations-
domstolen åberopade AA ett intyg från den jordanska ambassaden i Berlin i vilket
det angavs att han, eftersom han innehade palestinska resedokument, endast kunde
erhålla ett tillfälligt jordanskt pass, utan nationellt identitetsnummer. Domstolen,
som inte ansåg att intyget gav anledning att ifrågasätta uppgifterna från det
jordanska utrikesministeriet, avslog överklagandet. Migrationsöverdomstolen
                                                                  Dnr 4253-2012   Sid 4 (8)




meddelade inte prövningstillstånd. Efter det att beslutet vunnit laga kraft
överlämnades ärendet den 4 augusti 2011 enligt 12 kap. 14 § utlänningslagen
(2005:716) till gränspolisen för verkställighet.

Eftersom AA innehade palestinska resedokument gjorde polismyndigheten
bedömningen att utvisningsbeslutet inte kunde verkställas med mindre än att AA
uppvisade ett jordanskt pass, alternativt att gränspolisen företedde en officiell
handling från jordanska myndigheter som utvisade att AA skulle tas emot som
jordansk medborgare. I annat fall skulle AA endast släppas in i landet för vidare
transport till Västbanken.

Den 10 oktober 2011 tillskrev polismyndigheten Sveriges ambassad i Amman och
bad ambassaden att kontakta jordanska myndigheter och be om en officiell hand-
ling, som bekräftade att AA var välkommen till Jordanien som medborgare. I
skrivelsen upplyste polismyndigheten om att AA enligt tidigare lämnade uppgifter
var jordansk medborgare med visst identitetsnummer, att han innehade palestinska
resedokument och att han fått besked bl.a. från den jordanska ambassaden i Berlin
om att han kunde få visering till Jordanien men att han inte fick bosätta sig där.
Polismyndigheten tillskrev Migrationsverket den 13 oktober 2011 och upplyste om
sin begäran samt uppgav att de upplysningar Sveriges ambassad i Amman lämnat i
sitt tidigare brev inte räckte för att AA skulle tas emot av Jordanien.

AA vände sig därefter på nytt till den jordanska ambassaden i Berlin och fick den
21 oktober 2011 till svar att han inte var jordansk medborgare. Svaret skickades
över till Sveriges ambassad i Amman den 31 oktober 2011.

I november och december 2011 tog polismyndigheten telefonkontakt med den
svenska ambassaden för att förhöra sig om handläggningen av myndighetens
begäran. Ambassaden uppgav att den skulle återkomma. Polismyndigheten
skickade därefter påminnelser om sin begäran den 3 februari, 10 februari, 20 mars,
10 maj, 30 maj och 20 juni 2012. I dessa framhöll polismyndigheten att AA inte
hade något emot att resa till Jordanien, under förutsättning att han fick besked om
att han blev mottagen som jordansk medborgare. Det poängterades även att
situationen för AA var ansträngd i Sverige eftersom han inte fick arbeta men hade
skulder att betala. I några av skrivelserna till ambassaden angav polismyndigheten
felaktigt att AA varit i kontakt med den jordanska ambassaden i Bonn i stället för,
rätteligen, i Berlin.

Sveriges ambassad i Amman skickade den 10 juni 2012 en note till det jordanska
utrikesministeriet. I denna angavs att utrikesministeriet tidigare uppgett att AA var
jordansk medborgare med visst identitetsnummer, men att AA nu fått uppgift från
den jordanska ambassaden i Bonn (se ovan, JO:s anm.) att han inte fick återvända
till Jordanien för att bosätta sig där om inte ett officiellt dokument utfärdades för
honom. Någon uppgift om att AA innehade palestinska resedokument lämnades
inte. Noten avslutades med följande begäran.
                                                                       Dnr 4253-2012     Sid 5 (8)




      The Embassy of Sweden requests the Ministry´s kind assistance in addressing the
      concerned authorities to give permission for the return of Mr [AA] to the Hashemite
      Kingdom of Jordan and if necessary give permission for the issuance of necessary
      travel documents for him. [– – –]
Den 24 juni 2012 inkom svar från det jordanska utrikesministeriet, som meddelade
att AA kunde kontakta närmaste jordanska ambassad för utfärdande av resehand-
ling. I svaret angavs följande.

      The Ministry has the honour to inform the Embassy that there is no Embassy for The
      Hashemite Kingdom of Jordan in the city of Bonn/Germany. The above mentioned
      [AA] can contact the nearest Jordanian Embassy to issue a passport.
Skrivelsen innehöll inget besked i frågan om AA var jordansk medborgare. Polis-
myndigheten delgavs svaret tillsammans med utrikesministeriets note och ambassa-
dens fria översättning därav samma dag.

Av de upplysningar ambassaden lämnat till Utrikesdepartementet, inom ramen för
det här aktuella ärendet, framgår bl.a. följande. Under 2011 beslutade
departementet att dra in den befintliga migrationshandläggartjänsten på
ambassaden per den 1 september 2011. Detta skedde trots att ambassaden på ett
tidigt stadium hade påpekat, att en indragning av tjänsten skulle medföra att
ambassaden inte längre skulle kunna assistera Migrationsverket och polisen i
samma utsträckning som tidigare. Den ökade arbetsbörda som detta innebar i en
redan ansträngd arbetssituation fick till konsekvens att polisens begäran i AA:s fall
inte kunde behandlas när den inkom. I april 2012 återinrättades migrations-
handläggartjänsten. Ambassaden har idag åter den kompetens och personalstyrka
som behövs för att denna kategori av ärenden ska kunna handläggas snabbt och
effektivt.

Beträffande hanteringen av AA:s ärende uppgav ambassaden sammanfattningsvis
att noter hade erhållits från det jordanska utrikesministeriet både 2010 och 2012, av
vilka det framgick att AA var jordansk medborgare och att han – för att medges
återresa till Jordanien – skulle kontakta närmaste jordanska ambassad för
utfärdande av passhandling.

Utrikesdepartementet (rättschefen BB) redovisade följande bedömning.
      I detta fall tog det åtta månader innan ambassaden vidtog någon åtgärd i anledning
      av polisens begäran om biträde. Detta synes ha berott på ett förbiseende hos ansva-
      riga tjänstemän som enligt ambassaden kan förklaras av den då mycket ansträngda
      personalsituationen. Oavsett personalläge måste emellertid alltid tillses att verksam-
      heten organiseras på sådant sätt att ambassaden förmår fullgöra sina grundläggande
      uppgifter.
Kompletterande uppgifter om handläggningen efter juni 2012 inhämtades därefter
från polismyndigheten, som upplyste följande. I augusti 2012 tillskrev gränspolisen
den jordanska ambassaden i Berlin och bad ambassaden att utfärda ett pass för AA.
Till skrivelsen fogades det dokument som erhållits från det jordanska utrikesmi-
nisteriet i juni 2012. Polismyndigheten informerade även ambassaden om de upp-
                                                                  Dnr 4253-2012    Sid 6 (8)




lysningar det jordanska utrikesministeriet tidigare hade lämnat om AA:s medbor-
garskap och hans nationella identitetsnummer. Gränspolisen fick i september 2012
till svar att AA inte hade något jordanskt nationellt identitetsnummer. Något
jordanskt pass utfärdades därför inte. Härefter skickades en skrivelse enligt 12 kap.
17 § utlänningslagen till Migrationsverket i vilken gränspolisen begärde
anvisningar om hur verkställighet skulle ske. I november 2012 meddelade
Migrationsverket att det enligt verkets bedömning inte förelåg hinder mot att
verkställa det lagakraftvunna utvisningsbeslutet. I beslutet angavs att det inte fanns
någon anledning för verket att ifrågasätta de uppgifter som tidigare lämnats av de
jordanska myndigheterna om AA:s medborgarskap. I anledning av detta tillskrev
gränspolisen återigen Sveriges ambassad i Amman och bad ambassaden att på nytt
kontakta jordanska myndigheter för att få besked om AA:s medborgarskap.
Skrivelsen till ambassaden skickades i slutet av december 2012 eller början av
januari 2013. Ambassaden uppgav att ärendet skulle hanteras skyndsamt. I början
av maj 2013 skickade gränspolisen en påminnelse till ambassaden. Den 13 juni
2013 hade något svar från ambassaden ännu inte erhållits.

Rättslig reglering
Migrationsverket har huvudansvaret för verkställighet av beslut om avvisning och
utvisning. Om den som ska utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan
polismyndighets medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas
för att verkställa beslutet kan Migrationsverket lämna över utvisningsärendet till
polismyndigheten för verkställighet. (Se 12 kap. 14 § utlänningslagen.)

Beslut om utvisning ska verkställas snarast möjligt (12 kap. 15 § utlänningslagen, i
dess lydelse före den 1 maj 2012).

Om Migrationsverket beslutat att lämna över ansvaret för verkställigheten till polis-
myndigheten kan ärendet inte återlämnas. Polismyndigheten ska dock underrätta
Migrationsverket om den inte kan verkställa beslutet, om den behöver ytterligare
besked eller om det finns hinder mot verkställigheten. Migrationsverket ska i
sådana fall ge anvisningar eller vidta andra åtgärder. Om det kommer fram nya om-
ständigheter, som innebär att det finns hinder mot verkställighet, kan Migrations-
verket inhibera verkställigheten eller bevilja tillfälligt eller permanent uppehålls-
tillstånd. (Se prop. 1997/98:173 s. 63 och 12 kap. 17 – 18 §§ utlänningslagen).

Av 7 a § förordningen (1992:247) med instruktion för utrikesrepresentationen
följer att ambassader ska biträda Migrationsverket och polismyndigheter med
utredning i ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.

Bedömning
Migrationsverkets lagakraftvunna beslut om att utvisa AA till Jordanien grundas på
uppgiften från det jordanska utrikesministeriet om att han är jordansk medborgare.
I efterhand kan man konstatera att de jordanska myndigheterna knappast hade
                                                                  Dnr 4253-2012   Sid 7 (8)




lämnat detta besked om Sveriges ambassad i Amman i januari 2010 hade
informerat dem om att AA innehade palestinska resedokument. Det är oklart varför
ambassaden inte vidarebefordrade samtliga uppgifter om AA till de jordanska
myndigheterna. – Här lades enligt min mening grunden för de verkställighets-
problem som därefter drabbat AA.

När det sedan gäller ambassadens handläggning av polismyndighetens begäran om
biträde med utredning för att säkerställa verkställighet av beslutet framgår följande.

Trots upprepade påminnelser från polismyndighetens sida, i vilka ärendets
angelägenhetsgrad framhölls, tog det åtta månader innan ambassaden vidtog några
åtgärder med anledning av polismyndighetens begäran. Ambassaden har förklarat
den långa handläggningstiden med bristen på resurser och påpekat att det var
Utrikesdepartementets beslut att dra in migrationshandläggartjänsten. Av
utredningen framgår att det var först sedan migrationshandläggartjänsten åter-
inrättades som ambassaden påbörjade behandlingen av polismyndighetens begäran.
Att, med hänvisning till resursbrist, helt upphöra med handläggningen av en viss
ärendekategori är inte acceptabelt. Det åligger naturligtvis ambassaden att
prioritera bland sina uppgifter. Ambassaden kan därvid inte helt prioritera bort en
författningsreglerad arbetsuppgift. Det inträffade ter sig än allvarligare när, som i
detta ärende, den bortprioriterade frågan har mycket stor betydelse för den
enskilde.

När ambassaden i juni 2012 väl agerade och skickade en förfrågan till de jordanska
myndigheterna utelämnades återigen uppgiften om AA:s palestinska resedokument,
trots att det vid denna tidpunkt stod klart att AA hade visat upp dessa för bl.a. den
jordanska ambassaden i Berlin och att det var anledningen till att den jordanska
ambassaden inte ansåg honom vara jordansk medborgare. Jag har inte kunnat finna
någon rimlig förklaring till den svenska ambassadens handläggning.

Klart är vidare att ambassaden, när den fick svaret från de jordanska myndighet-
erna, borde ha insett att man inte fått svar på polismyndighetens fråga om AA
skulle tas emot som jordansk medborgare. Det framgår med all önskvärd tydlighet
att svaret från det jordanska utrikesministeriet bygger på ett missförstånd och att
det inte på något sätt förde ärendet framåt. Att ambassaden inte uppmärksammade
detta utan endast vidarebefordrade svaret till polismyndigheten är anmärkningsvärt
och fördröjde ärendets handläggning avsevärt.

Det är också ytterst förvånande att polismyndighetens senaste förfrågan vid
årsskiftet 2012/2013 ännu inte har besvarats trots att ambassaden, enligt egen
uppgift, numera har den kompetens och personalstyrka som behövs för att
handlägga ärenden snabbt och effektivt samt dessutom har uppgett att det aktuella
ärendet skulle hanteras skyndsamt.
                                                                  Dnr 4253-2012    Sid 8 (8)




Sammanfattningsvis kan konstateras att ambassadens hantering av AA:s ärende har
varit behäftad med flera allvarliga brister. Detta har fått till följd att AA hamnat i
en mycket svår situation. För den bristfälliga handläggningen förtjänar ambassaden
allvarlig kritik. Jag förutsätter att ambassaden ser över rutinerna för hur denna typ
av ärenden handläggs och försäkrar sig om att handläggarna har erforderlig
kompetens och skicklighet för arbetsuppgifterna. För att så sker har även Utrikes-
departementet ett ansvar.

Med anledning av vad som framkommit i ärendet har jag övervägt att inleda ett
tillsynsärende mot Migrationsverket. Jag nöjer mig dock med att översända detta
beslut för kännedom och de eventuella åtgärder som verket finner påkallade.
