# Försäkringskassan har ägt bifalla en ansökan om sjukersättning trots att frågan om sjukersättning var föremål för prövning i domstol. Försäkringskassan borde dock ha underrättat domstolen om åtgärden

JO 2009-09-21 dnr 4257-2007

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2009-09-21       4257-2007              1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Försäkringskassan har ägt bifalla en ansökan om sjukersättning trots att
                        frågan om sjukersättning var föremål för prövning i domstol.
                        Försäkringskassan borde dock ha underrättat domstolen om åtgärden

## Bakgrund

I en anmälan till JO klagade AA på handläggningstiden i ett ärende om
                        sjukersättning vid Försäkringskassans dåvarande försäkringskontor Valdemarsvik.
                        Jag meddelade beslut i det ärendet den 1 oktober 2007 (dnr 3693-2007).

                        Vid utredningen av ärendet framkom följande uppgifter. AA hade uppburit
                        tidsbegränsad sjukersättning t.o.m. oktober 2006. Den 16 november 2006 beslutade
                        Försäkringskassans socialförsäkringsnämnd att avslå AA:s ansökan om fortsatt
                        sjukersättning. Beslutet motiverades med att underlaget inte bedömdes styrka
                        sjukdom som nedsatte arbetsförmågan till någon del. Av kassans
                        föredragningspromemoria framgick att de besvär som prövades var fibromyalgi.
                        Enligt det läkarutlåtande som låg till grund för kassans bedömning och som var
                        utfärdat den 12 oktober 2006 var diagnosen fibromyalgi. Av utlåtandet framgick
                        vidare att AA, utöver problemen med värk och trötthet, hade svårt att komma ut på
                        grund av sin sociala fobi.

                        AA överklagade beslutet den 19 januari 2007. Dagen därpå skickades akten till
                        länsrätten. Efter det att ärendet hade överlämnats till länsrätten inkom AA den 31
                        januari 2007 med en ny ansökan om sjukersättning till Försäkringskassan. Hon
                        ansökte om ersättning fr.o.m. november 2006. Ärendet kompletterades med ett
                        läkarutlåtande utfärdat den 30 april 2007. Efter det att Försäkringskassan inhämtat
                        yttrande av försäkringsläkare beslutade socialförsäkringsnämnden den 24 maj 2007
                        att tillerkänna AA hel sjukersättning för tiden fr.o.m. november 2006 t.o.m. april
                        2008. Enligt Försäkringskassans föredragningspromemoria prövades besvären
                        fibromyalgi, GAD, social fobi, depression, och paniksyndrom med agorafobi.

                        Den 25 maj 2007 meddelade länsrätten dom i målet gällande Försäkringskassans
                        beslut den 16 november 2006. Enligt domen beviljades AA tre fjärdedels
                        sjukersättning fr.o.m. november 2006 t.o.m. oktober 2007. Försäkringskassan
                        betalade ut ersättning till AA i enlighet med socialförsäkringsnämndens beslut den
                        24 maj 2007.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                      Dnr 4257-2007     Sid 2 (4)




Initiativet
Jag beslutade att i ett initiativärende låta utreda Försäkringskassans handläggning
rörande det förhållandet att kassan hade fattat ett nytt beslut om sjukersättning trots
att frågan om sjukersättning var föremål för prövning hos länsrätten.

Utredning
Ärendet remitterades till Försäkringskassan som anmodades yttra sig. I remissvaret
anförde Försäkringskassan följande.

      –––

## Bakgrund

Socialförsäkringsnämnden fattade den 16 november 2006 beslut om avslag på en
      ansökan om sjukersättning (SA) i ett ärende gällande AA. Diagnos fibromyalgi. AA
      överklagade beslutet den 19 januari 2007 och ärendet överlämnades dagen efter till
      länsrätten.
      Den 31 januari 2007 inkom AA med en ny ansökan om SA och det ärendet
      avgjordes av socialförsäkringsnämnden den 24 maj 2007. AA beviljades hel SA
      fr.o.m. november 2006 t.o.m. april 2008. Diagnos förutom fibromyalgi, GAD, social
      fobi, depression, paniksyndrom med agorafobi.
      Den 25 maj 2007 meddelade länsrätten dom i fråga om avslagsbeslutet den 16
      november 2006 och beviljade AA 3/4 sjukersättning fr.o.m. november 2006 t.o.m.
      oktober 2007.
      Försäkringskassan har betalat ut ersättning till AA i enlighet med socialförsäkrings-
      nämndens beslut från den 24 maj 2007. Några åtgärder med anledning av länsrättens
      dom den 25 maj 2007 har inte vidtagits.
      Försäkringskassan har ombetts yttra sig över handläggningen av AA:s nya ansökan,
      särskilt mot bakgrund av reglerna om litispendens.

## Bedömning

Försäkringskassan har bedömt att det beslut som socialförsäkringsnämnden tog den
      16 november 2006 inte bör tilläggas negativ rättskraft eftersom den nya ansökan den
      31 januari 2007 avsåg helt nya diagnoser. Regeringsrätten har vid ett flertal
      tillfällen, inom olika rättsområden, förklarat att en förnyadansökan i samma sak i
      princip inte skall avvisas p.g.a. res judicata (R 78 1:9 samt RÅ 1987 ref. 80) 1.
      Att pröva den nya ansökan har därför, enligt Försäkringskassans uppfattning, inte
      stått i strid med res judicata. Fråga är då om en ny prövning i sak aven ny ansökan
      när ett tidigare avgörande är föremål för prövning i domstol skulle medföra
      litispendens.
      Frågan om litispendens uppkommer enligt vår bedömning enbart om
      Försäkringskassan skulle ha övervägt att ompröva det överklagade beslutet.
      Eftersom en sådan möjlighet rent processuellt inte föreligger (nämnden får inte
      ompröva sina beslut enligt AFL 20:10) i det här fallet, ansåg vi att frågan om
      litispendens inte var aktuell avseende den nya ansökan.




1
 Lavin, Rune; Gäst hos Försäkringsöverdomstolen – en professor möter verkligheten,
1991, s. 82.
                                                                       Dnr 4257-2007    Sid 3 (4)




      Med hänvisning dels till frågan om rättskraft, dels till den bedömning av
      litispendens som vi gjort, ansåg Försäkringskassan att socialförsäkringsnämnden
      inte var förhindrad att genomföra en prövning av den nya ansökan, trots att den
      första ansökan var föremål för prövning i domstol.
      Eftersom det nya beslutet i socialförsäkringsnämnden innebar att AA beviljades
      både en högre ersättning och för en längre period än det som skulle ha gällt enligt
      domen i länsrätten, har Försäkringskassan ansett att beslutet i socialförsäkrings-
      nämnden avseende den nya ansökan har vunnit positiv rättskraft och därmed
      konsumerat effekten av domen i länsrätten.
      –––

Bedömning
Enligt en grundläggande princip inom förvaltningsförfarandet utgör en
förvaltningsmyndighets beslut om avslag på en ansökan i regel inte något hinder
mot att samma sak prövas på nytt om den enskilde gör en ny ansökan; beslutet
vinner inte s.k. negativ rättskraft (se t.ex. RÅ 2005 ref. 16). En ny ansökan om
samma sak ska alltså i regel inte avvisas av Försäkringskassan utan tas upp till ny
prövning. Om det första beslutet har hunnit prövas av domstol i ett lagakraftvunnet
avgörande ska dock en ny ansökan om samma sak avvisas av kassan (se RÅ 2002
ref. 61).

Myndighetens befogenhet att ändra ett beslut inskränks även av principen om
litispendens. Enligt huvudregeln får beslutsmyndigheten inte ändra ett
avslagsbeslut om beslutet har överklagats och handlingarna i ärendet har
överlämnats till högre instans, eftersom det i regel är olämpligt att samma fråga
behandlas samtidigt i flera instanser då det finns en risk att utgången blir olika. Det
kan dock finnas anledning att frångå huvudprincipen om det finns beaktansvärda
skäl för det (se bl.a. RÅ 2005 ref. 42 och Ragnemalm, Förvaltningsprocessens
grunder, 8 u., s. 119 f.). Det kan t.ex. vara angeläget med en snabb ändring till den
enskildes förmån om nya omständigheter har framkommit i ärendet.

Litispendensfrågan aktualiseras naturligtvis endast då saken i två olika ärenden är
identisk. Vad som utgör samma sak i ärenden av nu aktuellt slag är dock många
gånger svårt att avgöra. När det gäller AA:s ansökningar om sjukersättning kan det
konstateras att både det i länsrätten pågående målet och den nya ansökan, som kom
in till Försäkringskassan i januari 2007, gällde rätten till sjukersättning för tiden
fr.o.m. november 2006. I det första ärendet prövades främst diagnosen fibromyalgi.
I det andra ärendet tillkom uppgifter, främst medicinska diagnoser.
Försäkringskassan gjorde bedömningen att AA:s senare ansökan om sjukersättning
avsåg en annan sak än den som var föremål för länsrättens prövning. Enligt min
mening synes Försäkringskassan i detta fall haft fog för sin ståndpunkt.

Oavsett hur det förhållit sig med sakidentiteten i de båda sjukersättningsärendena
vill jag framhålla att en myndighet i vissa situationer anses ha möjlighet att pröva
ansökningar om samma sak som redan är föremål för domstolsprövning. Regeln
om litispendensverkan är således inte absolut.
                                                                 Dnr 4257-2007   Sid 4 (4)




När det är fråga om en socialförsäkringsförmån som den enskilde många gånger är
helt beroende av för sin försörjning, t.ex. sjukersättning, är det angeläget att den
som ansöker om förmånen och uppfyller kraven för sådan ersättning så snabbt och
enkelt som möjligt kan få sin ansökan behandlad och bifallen. För att detta ska vara
möjligt måste Försäkringskassan, oavsett om tidigare avslagsbeslut överklagats till
domstol, göra en bedömning av en ny ansökan och av de omständigheter som
åberopas till stöd för denna. Skulle Försäkringskassan då finna att den försäkrade
numera uppfyller kraven för sjukersättning bör kassan vara oförhindrad att bifalla
den nya ansökan. I det fall en nyinkommen ansökan inte bedöms kunna bifallas,
men om det som framkommit ändå skulle kunna vara av betydelse för domstolens
prövning av det ännu inte avgjorda överklagandet, bör Försäkringskassan i stället
överlämna det nya materialet till domstolen (jfr RÅ 2005 ref. 42 ang. Fskattsedel).

Som framgått ovan har jag inget att erinra mot att Försäkringskassan prövade och
biföll den ansökan om sjukersättning som kom in till kassan i januari 2007. Jag
anser dock att Försäkringskassan borde ha meddelat länsrätten vilka åtgärder den
hade vidtagit.
