# Anmälan mot en polisman vid Polismyndigheten i Gävleborgs län med anledning av att en parkeringsanmärkning inte överlämnades till föraren eller fästes på fordonet utan i stället skickades med posten

JO 2008-10-17 dnr 4268-2007

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2008-10-17        4268-2007              1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot en polisman vid Polismyndigheten i Gävleborgs län med
                        anledning av att en parkeringsanmärkning inte överlämnades till föraren
                        eller fästes på fordonet utan i stället skickades med posten

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot en polisman vid Polis-
                        myndigheten i Gävleborgs län bl.a. med anledning av att polismannen skickade
                        hem en parkeringsbot till honom med post i stället för att fästa den på bilrutan. Han
                        begärde också ersättning för polismannens beteende vid tillfället.

## Utredning

Handlingarna i det aktuella ärendet (A 695-6094-07) infordrades och muntliga
                        upplysningar hämtades in från polismyndigheten. Det framkom därvid att
                        betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen hade undanröjts på grund av att
                        den var felaktigt utfärdad, dock inte beroende på att den hade skickats hem till AA
                        i efterhand.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
                        AA anfört om att parkeringsanmärkningen inte överlämnades på platsen utan
                        skickades hem till denne med posten.

                        Polismyndigheten (tf. länspolismästaren BB) kom in ett remissvar till vilket hade
                        fogats upplysningar från polisassistenten CC.

                        CC upplyste i huvudsak följande. Han och två kollegor såg en bil som hade
                        parkerat i lastzon/vändzon, där det enligt vägmärken var förbjudet att stanna och
                        parkera. Han klev ur polisfordonet för att utfärda en parkeringsanmärkning. När
                        han närmade sig bilen började den köra framåt samtidigt som den svängde vänster
                        ut i vägbanan. Han gav stopptecken och bad föraren att backa tillbaka bilen,
                        eftersom den då delvis stod ute i vägbanan. Föraren uppträdde hetsigt och irriterat.
                        Han och hans kollegor kontrollerade förarens körkort och nykterhet. Därefter bad
                        han föraren att följa med några meter bakom bilen för att denne skulle se
                        vägmärkena och förstå varför en parkeringsanmärkning skulle komma att utfärdas.
                        Föraren blev allt mer aggressiv och högljudd. För att förhindra att situationen
                        skulle komma att förvärras genom förarens eskalerande aggressiva beteende, valde



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 4268-2007     Sid 2 (3)



han att låta föraren åka därifrån. Han informerade föraren om att han skulle skicka
en parkeringsanmärkning till dennes folkbokföringsadress. Efter ytterligare
högljudda uttalanden åkte föraren därifrån. Senare samma arbetspass fyllde han i
parkeringsanmärkningen och skickade den till förarens/ägarens
folkbokföringsadress.

Polismyndigheten anförde i remissvaret i huvudsak följande.

      Mot bakgrund av de upplysningar som lämnats av polisassistenten bedömer
      polismyndigheten att det inte finns anledning att rikta någon kritik mot ingripandet i
      annat avseende än att i vart fall ett försök till utfärdande och överlämnande av
      anmärkningen skulle ha skett på platsen. Detta oaktat polisassistentens beskrivning
      av förarens eskalerande aggressiva beteende. Förarens intresse av att få
      anmärkningen i direkt anslutning till felparkeringen och därmed bedöma det riktiga i
      anmärkningen och även möjlighet att därmed säkra bevisning till stöd för en
      eventuell avvikande uppfattning torde få tillmätas en sådan betydelse att det i detta
      fall inte har förelegat tillräckliga skäl för att istället välja att sända anmärkningen
      med post.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över polismyndighetens remissvar.

Bedömning
Enligt 5 § första stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift får parkerings-
anmärkningar meddelas av polisman eller sådan parkeringsvakt som avses i lagen
(1987:24) om kommunal parkeringsövervakning. I 5 § andra stycket föreskrivs att
en anmärkning överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästes på fordonet.
Enligt huvudregeln i 4 § är det fordonets ägare som ansvarar för att felparkerings-
avgiften betalas oavsett om det är någon annan som felparkerat fordonet.

I förarbetena till lagen har betonats att det är till föraren av ett fordon som en
betalningsanmaning först riktas, genom att parkeringsanmärkningen ska lämnas till
föraren eller fästas på fordonet (prop. 1975/76:106 s. 37).

Vid tidpunkten för anmälan till JO, i oktober 2007, fanns det två hovrätts-
avgöranden med olika utgång i frågan om betalningsansvaret för en parkerings-
anmärkning som inte överlämnats till fordonets förare eller ägare eller fästs på
fordonet (se RH 1995:43 och Svea hovrätts beslut i mål nr ÖÄ 7397-04, som inte
hade vunnit laga kraft).

Högsta domstolen har därefter i rättsfallet NJA 2007 s. 799 prövat ett överklagande
av hovrättens beslut i ÖÄ 7397-04. I det fallet hade en polisman varit upptagen av
annat och därför inte gjort något försök att lämna över parkeringsanmärkningen till
föraren utan i stället sänt den i efterhand med posten. I rättsfallet uttalade Högsta
domstolen bl.a. följande.

      Att anmärkningen lämnas över på plats eller fästs på fordonet får i regel ses som det
      mest rationella tillvägagångssättet. En sådan ordning ger också den enskilde större
      möjligheter att i anslutning till själva händelsen bedöma det riktiga i anmärkningen
      och säkra bevisning till stöd för den egna uppfattningen, om han eller hon anser att
      anmärkningen inte borde ha meddelats. Den balans som eftersträvats vid
      utformningen av systemet för parkeringsanmärkningar tillgodoses därmed bäst om 5
      § andra stycket i lagen tolkas och tillämpas i enlighet med det nu anförda. Detta
      hindrar dock inte att det kan finnas skäl att göra avsteg i fall där det inte har varit
                                                                    Dnr 4268-2007   Sid 3 (3)



      praktiskt möjligt att meddela anmärkningen på plats, exempelvis om den enskilde
      ger sig i väg med fordonet innan anmärkningen har kunnat utfärdas, kanske i ett
      försök att undgå anmärkningen.
Det förhållandet att polismannen var upptagen av annat utgjorde enligt Högsta
domstolen inte tillräckliga skäl för att sända anmärkningen med post i stället för att
i anslutning till själva händelsen lämna över anmärkningen på plats eller fästa den
på bilen. Förfarandet var därför oförenligt med 5 § andra stycket lagen om
felparkeringsavgift. Högsta domstolen uttalade vidare att om denna bestämmelse
inte iakttas innebär det allmänt sett en beaktansvärd försämring av ägarens
möjligheter att lägga fram omständigheter och bevis till stöd för ett bestridande av
betalningsansvaret samt att följden av att bestämmelsen sätts åt sidan mot den
bakgrunden får anses vara att betalningsansvaret för felparkeringsavgiften ska
undanröjas.

Som framgått är utgångspunkten alltså att en parkeringsanmärkning ska
överlämnas till fordonets förare eller ägare eller fästas på bilen. Högsta domstolen
har emellertid uttalat att det undantagsvis kan finnas skäl att göra avsteg från denna
princip i fall där det inte har varit praktiskt möjligt att meddela anmärkningen på
plats, exempelvis om den enskilde ger sig iväg med fordonet innan anmärkningen
har kunnat utfärdas, kanske i ett försök att undgå anmärkningen.

Jag kan konstatera att det i ärendet inte gjorts gällande att det saknats praktisk
möjlighet att utfärda parkeringsanmärkningen på plats. CC har uppgett att föraren
uppträdde aggressivt och att han därför valde att låta föraren åka därifrån för att
förhindra att situationen skulle förvärras. Jag föreställer mig dock att det inte är
direkt ovanligt att polismän ställs i situationer där man möts av ett otrevligt,
högljutt eller t.o.m. aggressivt beteende. Polismyndigheten har också anfört att CC
i vart fall borde ha försökt att utfärda och överlämna parkeringsanmärkningen på
plats. – Jag gör inte någon annan bedömning men vill ändå särskilt nämna att CC
åtminstone informerade AA om att en parkeringsanmärkning skulle komma att
skickas till dennes folkbokföringsadress. Härigenom fråntogs inte AA möjligheten
att på ett rimligt sätt bedöma det riktiga i anmärkningen och säkra bevisning till
stöd för den egna uppfattningen. Slutligen kan noteras att betalningsansvaret för
parkeringsanmärkningen numera är undanröjt, låt vara av andra skäl än de nu
diskuterade.

Vad som i övrigt har kommit fram i ärendet ger inte anledning till någon ytterligare
åtgärd eller något annat uttalande från min sida än att jag vill nämna att JO inte är
behörig att pröva skadeståndsanspråk.

Ärendet avslutas.
