# Fråga om en svensk myndighet kan använda sig av ett annat språk än svenska i sina offentliga texter

JO 2007-01-08 dnr 4282-2006

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                    Sid
                                                                       2007-01-08        4282-2006             1 (2)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om en svensk myndighet kan använda sig av ett annat språk än
                        svenska i sina offentliga texter


                        Vid en inspektion av Patent- och registreringsverkets Design- och
                        varumärkesavdelning den 26–28 september 2006 uppmärksammades att
                        myndighetens beslut om att en internationell varumärkesregistrering inte kunde bli
                        gällande i Sverige i vissa fall skrevs på engelska. Företrädare för myndigheten
                        uppgav att i de fall den sökande inte har svenska som modersmål så skrivs
                        besluten, som en serviceåtgärd gentemot sökanden, på engelska.

                        I det protokoll som upprättades efter det att inspektionen hade avslutats anförde JO
                        Berggren följande.

                        Det finns inte några allmänna bestämmelser om att svenska språket skall användas
                        av svenska förvaltningsmyndigheter eller inom domstolarna. Reglerna i
                        tryckfrihetsförordningen och regeringsformen om handlings- och
                        förhandlingsoffentlighet får emellertid anses kräva att myndigheter och domstolar
                        använder sig av svenska språket. (Se JO 1995/96 s. 82.)

                        Av reglerna om tolk framgår också indirekt att förfarandespråket är svenska. Enligt
                        8 § förvaltningslagen (1986:223) bör en myndighet vid behov anlita tolk när den
                        har att göra med någon som inte behärskar svenska. Om myndigheten skickar ut ett
                        beslut eller brev till någon som inte behärskar svenska språket skall enligt
                        grunderna för samma paragraf översättning normalt ske. Liknande bestämmelser
                        finns i 50 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt i 5 kap. 6 § och 33 kap. 9 §
                        rättegångsbalken. (Se även JO:s beslut den 17 maj 2005 i ärende dnr 4908-2003.)

                        Det finns dock föreskrifter om att andra språk än svenska får användas i vissa fall.
                        Myndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som omfattar
                        förvaltningsområden för minoritetsspråken samiska, finska eller meänkieli är
                        skyldiga att då enskilda använder något av dessa språk ge muntliga svar på samma
                        språk. Skriftliga svar eller beslut på minoritetsspråken behöver dock inte ges. Ett
                        skriftligt beslut skall dock innehålla en upplysning om att beslutet kan översättas
                        muntligen till respektive minoritetsspråk om så önskas. (Se lagen [1999:1175] om
                        rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                   Dnr 4282-2006   Sid 2 (2)




[1999:1176] om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar.)

Särskilda bestämmelser finns också för PRV:s del. När det gäller handläggningen
av frågor om internationell varumärkesregistrering föreskrivs i 43 §
varumärkesförordningen (1960:648) att meddelanden från PRV till den
internationella byrån om internationella varumärkesregistreringar skall skrivas på
engelska. Frågan är dock om denna regel även innebär att PRV får skriva sina
beslut enbart på engelska.

Arbetsspråket i denna typ av ärenden är engelska och besluten riktar sig till
utländska sökanden som normalt inte förstår svenska. Beslut skrivna på svenska
skulle således, med beaktande av reglerna om anlitande av tolk, behöva översättas.
Därtill kommer att de besked som skall lämnas till den internationella byrån om att
en internationell registrering inte kan gälla i Sverige, uttryckligen skall skrivas på
engelska. Jag har mot denna bakgrund stor förståelse för att PRV anser det enklast,
effektivast och även mest serviceinriktat att besluten skrivs på engelska.

Med beaktande av bl.a. offentlighetsprincipen och den rätt som allmänheten har att
ta del av alla allmänna handlingar hos en myndighet anser jag emellertid att en
svensk myndighet inte utan stöd i ett tydligt regelverk bör använda sig av ett annat
språk än svenska i sina offentliga texter. Någon bestämmelse som reglerar
möjligheten för PRV att skriva besluten på engelska finns inte. Härav kan inte
någon annan slutsats dras än att besluten måste skrivas på svenska.
