# Handläggningen av ett vårdnadsmål - kritik mot en domare för att denne vid en muntlig förberedelse ringde upp parternas barn samt mot en annan domare för det sätt som utredningen efter huvudförhandlingen kompletterades på

JO 2009-12-04 dnr 4285-2008

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                   Sid
                                                                      2009-12-04       4285-2008            1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Handläggningen av ett vårdnadsmål – kritik mot en domare för att denne
                        vid en muntlig förberedelse ringde upp parternas barn samt mot en
                        annan domare för det sätt som utredningen efter huvudförhandlingen
                        kompletterades på

                        Anmälan m.m.
                        AA framförde i en anmälan klagomål mot tf. rådmannen BB vid Attunda tingsrätt
                        med anledning av handläggningen av ett vårdnadsmål och uppgav bl.a. följande.
                        Han var part i ett vårdnadsmål vid tingsrätten, som rörde vårdnad m.m. om
                        parternas nioårige son CC. Efter huvudförhandlingen men innan domen
                        meddelades var BB vid flera tillfällen i kontakt med befattningshavare vid
                        socialförvaltningen i Botkyrka kommun. BB inhämtade vid dessa kontakter
                        information av betydelse för målet, men han gjorde inte någon notering om dessa
                        kontakter på dagboksbladet i tingsrättens akt.

                        AA kom under JO:s handläggning av ärendet, vilket också framgår nedan under
                        rubriken utredning, in med en skrivelse i vilken han uppgav bl.a. att rättens
                        ordförande vid ett sammanträde för muntlig förberedelse i juni 2007 bad om
                        parternas tillstånd att prata med parternas son per telefon.

## Utredning

Vissa handlingar i tingsrättens mål T 2573-07 infordrades och granskades (bl.a.
                        protokoll från huvudförhandlingen, domen och handlingar som kommit in till
                        tingsrätten efter huvudförhandlingen). Av dessa och handlingar som AA bifogat sin
                        anmälan framgick i huvudsak följande.

                        Målet gällde vårdnad, boende och umgänge beträffande parternas gemensamma
                        son som var född år 1998. Vårdnaden om pojken var i enlighet med en tidigare
                        dom gemensam, och såväl AA som pojkens mor yrkade nu i första hand ensam
                        vårdnad om honom. Huvudförhandlingen i målet avslutades den 23 januari 2008
                        och parterna underättades om att dom skulle meddelas den 12 februari.

                        Den 8 februari kom moderns ombud in med en skrift till vilken fogades kopior av
                        journalanteckningar från socialförvaltningen i Botkyrka kommun. Skriften samt
                        journalanteckningarna översändes av tingsrätten till AA:s ombud samma dag. Av



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                          www.jo.se
                                                                       Dnr 4285-2008     Sid 2 (9)




journalanteckningarna framgick följande anteckningar, upprättade av en
befattningshavare vid socialförvaltningen den 28 januari respektive den 4 februari.

      2008-01-28 Handl i samtal med BB (BB som avses – JO:s anm). Handl ringer upp
      BB på tel […] då BB har lämnat telefonnummer på handl telefon i fredags. BB
      berättar att han ringer handl i ärendet CC och att han är rättens ordförande/domare i
      målet. BB berättar att man ska meddelabeslut till föräldrarna den 12/2 men att
      nämnden ska träffas den 7/2 för att ta ett beslut i ärendet. BB undrar hur handl ligger
      till i ärendet. […] BB berättar att han tagit del av journalanteckningarna i
      huvudförhandlingen och undrar över vilka insatser socialtjänsten har om domstolen
      beslutar att boende/vårdnad går över till modern eftersom det kan vara traumatiskt
      för CC. Handl berättar att oavsett domstolens beslut så far CC illa i processen och att
      föräldrarna har svårt att fokusera på vad som är bäst för CC. Handl säger att handl
      måste prata med kollegor + chef för att veta vad socialtjänsten tänker idet här läget.
      Ök att handl ringer BB före den 7/2 efter samtal med kollega och chef.
      2008-02-04 Handl ringer upp BB efter ök i tidigare samtal. BB frågar var vi är i
      utredningsarbetet och om vi gjort någon bedömning. Handl säger att någon
      bedömning inte är gjord och att det är svårt att göra innan tingsrätten har lämnat sin
      dom och innan utredningen är klar. BB frågar igen om socialtjänstens resurser vid
      eventuell överflyttning av vårdnaden till modern. Handl info om vi idag inte kan ta
      ställning till vilka insatser som kan behövas men att det troligtvis kommer att
      behövas. Om modern får vårdnaden så kommer ärendet att överföras till Danderyd
      då pojken skrivs där och då är det Danderyd som får bedöma behovet av insatser.
      BB frågar handl angående byte av skolan. Handl säger att det är vårdnadshavaren
      som bestämmer om skolan och är det så att det blir svårigheter så då får
      vårdnadshavaren ta kontakt med socialtjänsten. BB frågar om hur det går för CC i
      skolan. Handl hänvisar till journalanteckningar och skolmöte. BB säger att han tagit
      del av dem. Handl info om att skolan fungerar för CC men att det varit umgänget
      som inte har fungerat och att vid umgänge har CC varit utåtagerande och mått dåligt.
      Handl info om att vi har utifrån CC:s mående stoppat umgänge på skolan. BB frågar
      om utredningsförfarandet. Handl informerar om att vi inte har träffat CC något mer
      och att det gör oss oroliga att det drar ut på vår utredning. BB berättar om att den
      kommande domen kan se ut på olika sätt. Den kan ge laga kraft omedelbart, det kan
      också bli ett interimistiskt beslut. Samtalet avslutas med att både handl och BB har
      förståelse för hur svårt ärendet är.
Av tingsrättens dom i målet, som meddelades den 12 februari 2008, framgick att
socialtjänsten i Botkyrka kommun i november 2007 inledde en utredning angående
CC, men att utredningen ännu inte var slutförd.

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar och yttrande över vad som i
AA:s anmälan framförts om tingsrättens handläggning.

Attunda tingsrätt (lagmannen DD) kom in med ett remissvar till vilket fogades
upplysningar från BB.

BB upplyste i huvudsak följande.

      Efter pensionering och bildandet av Attunda tingsrätt fortsatte jag att tjänstgöra som
      tf. rådman på enhet 6 vid tingsrätten. Jag tilldelades uppgiften att vara ordförande
      vid huvudförhandling i målet de aktuella dagarna i mitten av januari i år utan
      föregående kontakt med målet, som gällde vårdnaden om den då snart tioåriga
      pojken CC. När målet började bodde CC hos modern i Danderyds kommun, men
      denne ”rymde” hemifrån på senvåren 2007 till AA, som bor i ett radhus i Alby i
      Botkyrka kommun. En vårdnads- och umgängesutredning verkställdes av
      socialnämnden i Danderyds kommun. Före huvudförhandlingen gav modern in och
                                                                  Dnr 4285-2008     Sid 3 (9)




åberopade journalanteckningar från en av socialnämnden i Botkyrka kommun i
november 2007 påbörjad utredning begärd av henne. Den var inte slutförd när
huvudförhandlingen avslutades. Det framkom under huvudförhandlingen att CC
mådde dåligt av föräldrarnas konflikt och att socialutredarna vid socialförvaltningen
i Botkyrka kommunkände stark oro för honom. Vittnesförhör hölls endast med
socialsekreterare från Danderyds kommun på parts begäran.
Vid den efter huvudförhandlingen påbörjade överläggningen väcktes frågan vad
utredningen i Botkyrka kommun kunde leda till för åtgärder och om dessa möjligen
kunde ha betydelse för vårdnadsfrågan. För att efterfråga ett besked om beslut i
denna utredning kunde förväntas före tingsrättsdomen tog jag telefonkontakt med
socialförvaltningen i Botkyrka kommun. Om ett jakande svar hade erhållits, hade det
fått övervägas om det varit nödvändigt att komplettera utredningen efter
huvudförhandlingens avslutande och sedanparternas hörande inhämtats. Beskedet
blev i stället att utredningen inte skullehinna avslutas före domen.
Det är riktigt att jag blev uppringd av en socialsekreterare och vid tiden för samtalet
var överläggningen inte avslutad och domslutet inte känt. Diskussionen om vad som
skulle hända med CC var helt abstrakt. Enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen skall
socialnämnden i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av
stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om bl.a. vårdnad har
avgjorts. Mot denna bakgrund efterhördes om socialförvaltningen hade resurser att
hjälpa CC för det fall en vårdnadsändringskulle bli traumatisk för CC.
Sammanfattningsvis skall yttras att telefonkontakten med socialförvaltningen i
Botkyrka kommun inte har inneburit något inhämtande av ytterligare
utredningsmaterial eller någon komplettering av utredningen eller att tingsrätten fått
kännedom om några för parterna obekanta uppgifter. Telefonsamtalen framgår
därför inte av dagboken. Parterna själva har haft kontakt med och full insyn i
utredningen. Tingsrätten kan inte vägra att ta emot partsinlagor inkomna efter
huvudförhandlingen och det är rutin att dessa översänds för kännedom till motparten
och ingår inte i bedömningen.
–––
Det är tveklöst så att tingsrätten inte har erhållit någon för domslutet avgörande och
betydelsefull information efter huvudförhandlingen. Jag har inte avslöjat domslutet i
diskussion med socialtjänstpersonalen, eftersom överläggningen då ännu inte var
avslutad, även om journalanteckningarna, som personalen utformat, möjligen skulle
ge sken av detta.
CC:s bästa har varit helt avgörande för tingsrättens domslut, som endast grundar sig
på vad som framkommit vid huvudförhandlingen, och tingsrätten har inte tagit några
ovidkommande hänsyn. Det bör tilläggas att AA har överklagat domen men senare
återkallat sitt överklagande, i följd varav tingsrättens dom står fast.
DD hänvisade till de upplysningar som lämnats av BB och anförde därutöver bl.a.
följande.
Frågan hos JO gäller huruvida BB, parterna ovetande, genom kontakter med
socialförvaltningen i Botkyrka kommun har fått upplysningar som medvetet eller
omedvetet kan ha påverkat honom i den dömande rollen.
Jag hyser största förtroende för BB och har ingen anledning att ifrågasätta hans
försäkran att kontakterna efter huvudförhandlingen inte har tillfört uppgifter som på
något processuellt otillbörligt sätt har påverkat utgången i målet.
Det ifrågavarande målet är ett nedslående exempel på en vårdnadstvist där
föräldrarna haft anmärkningsvärda svårigheter att samarbeta med varandra, se t.ex.
domen den 12 februari 2008 sista stycket på s. 20. För mig ter det sig som rimligt att
BB efter den långa huvudförhandlingen med parter med vitt skilda ståndpunkter och
sakuppgifter, ville informera sig om den andra vårdnadsutredningen möjligen kunde
tillföra målet ytterligare bedömningsunderlag. Telefonsamtalet ser jag närmast som
en praktisk och verklighetsanknuten handläggningsåtgärd.
                                                                        Dnr 4285-2008      Sid 4 (9)




      Det motsatta hade inneburit risk för att den kommande domen inte blivit underbyggd
      med alla tillgängliga uppgifter. Att det sedan vid telefonsamtalet med den
      handläggande tjänstemannen på kommunen även berörts några andra frågor, kan ha
      varit ofrånkomligt och enligt BB berördes inte några förrättens slutsatser avgörande
      omständigheter, vilket enligt min mening ocksåstyrks av de omsorgsfullt utvecklade
      domskälen som inte hänvisar till andra uppgifter än de som lagts fram vid
      huvudförhandlingen.
      Sammanfattningsvis finns det enligt min mening inte anledning att klandra BB:s
      handläggning.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över tingsrättens remissvar och uppgav då bl.a. att
en domare i juni 2007 vid en domstolsförhandling bad föräldrarna om tillstånd att
prata med parternas nioårige son per telefon.

Protokollet från den muntliga förberedelsen, som ägde rum den 20 juni 2007,
hämtades in. Av detta framgick att tf. rådmannen EE var ordförande vid
sammanträdet. I protokollet fanns följande anteckning.

      Ordföranden diskuterar olika samförståndslösningar med parterna och kontaktar – i
      parternas frånvaro och med deras gillande – CC (den nioårige sonen – JO:s anm.)
      per telefon för att efterhöra hans inställning. CC uppger att han helst vill träffa sin
      mamma och pappa tillsammans och att han bestämt inte vill lämna sin pappa.
Efter den muntliga förberedelsen meddelade tingsrätten ett interimistiskt beslut. I
beslutet förordnade tingsrätten bl.a. att vårdnaden om CC även fortsättningsvis
skulle vara gemensam och att CC – med ändring av vad som tidigare gällt – skulle
vara bosatt hos AA.

Med anledning av vad som kommit fram remitterades ärendet på nytt till
tingsrätten, som anmodades att lämna upplysningar och yttra sig över
telefonsamtalet med barnet, vilka överväganden som föregick detta samt vilka
överväganden som gjordes i frågan om barnet kunde ta skada.

Tingsrätten (lagmannen DD) kom in med ett remissvar till vilket fogades
upplysningar från EE.

EE uppgav följande.

      I egenskap av ordförande vid sammanträdet får jag meddela följande. Som framgår
      av protokollet från detta rådde starka motsättningar mellan parterna beträffande
      vårdnaden om deras son CC och om hans boende m.m. AA:s begäran att under
      sammanträdet få lägga fram sin videoupptagning av vad sonen haft att säga om sina
      preferenser i boendefrågan fann tingsrätten olämplig och tog inte del av videon.
      Diskussionsvis godtog parterna därefter en ordning där jag såsom ordförande skulle
      tala med CC om saken i telefon. Samtalet pågick några minuter på engelska i ett
      mycket lugnt och, vågar jag säga, barnanpassat tonläge utan tecken på att CC var
      orolig över att behövayttra sig. Vad som kom fram kan jag givetvis inte minnas
      annat än i huvudsak: CC:s mening var den som är återgiven överst på s. 5 i
      protokollet från sammanträdet (”CC per telefon ... lämna sin pappa”).
      Om de överväganden som föregick samtalet är att säga att ”tilltrosfrågan” var
      svårbedömd, att CC:s mening i några grundfrågor (var han kidnappad/hade han
      rymt?) kunde tänkas vara av stor betydelse, att videoupptagningen hade tillkommit
      bortom moderns kontroll, att CC skulle få säga sin mening utan att känna trycket av
      någon av sina föräldrar (han fick besked om att ingen av föräldrarna kunde lyssna),
                                                                        Dnr 4285-2008     Sid 5 (9)




      att parterna genast skulle få besked om vad CC sagt och att samtalet skulle inledas i
      medvetande om möjligheten att hans ålder(9 år) och mognad skulle visa fortsätt
      samtal olämpligt (FB 6:2 b §).
DD uppgav att EE tidigare varit rådman vid Handens tingsrätt och att denne nu
som pensionär tillfälligt tjänstgör som förstärkningsdomare vid bl.a. Attunda
tingsrätt. Han hänvisade beträffande handläggningen vid den aktuella förberedelsen
till de upplysningar som lämnats av EE och anförde därutöver i huvudsak följande.
      AA:s mål kom in till dåvarande Södra Roslags tingsrätt den 11 april2006. Dom
      meddelades först den 12 februari 2008. Däremellan har parterna agerat på ett sätt
      som medfört att domstolen varit tvungen att skjuta upp det slutliga avgörandet i flera
      år. Det kan nämnas att beslut under rättegången har prövats av hovrätten i fyra fall.
      Det är viktigt att se handläggningen i tingsrätten mot denna bakgrund.
      Både EE och BB har varit yrkesverksamma domare under alla sina aktiva arbetsår.
      Satta inför uppgiften att hantera det ifrågavarande målet har de med erfarenhet och
      kunnande använt telefonsamtalen i syfte att driva processen framåt.
      –––
      Det bästa för barnet var i detta fall att tingsrätten försökte få föräldrarnas mångåriga
      tvister om vårdnaden till ett rimligt slut. Jag ser EE:s telefonsamtal med den nioårige
      pojken som en åtgärd med det syftet. EE är en omdömesgill domare och jag är
      övertygad om att han inte skulle ha genomfört samtalet om han inte känt att pojken
      var tillräckligt mogen för att uttrycka en egen åsikt.
      Sammanfattningsvis finns det enligt min mening inte anledning att kritisera EE:s
      handläggning.
AA yttrade sig över remissvaret, varvid han bl.a. ifrågasatte varför han inte fick
bemöta de uppgifter som kom tingsrätten till del vid kontakterna med socialtjänsten
efter tingsrättens huvudförhandling men innan domen meddelades. Enligt AA:s
uppfattning var förfarandet vid den muntliga förberedelsen i juni 2007 riktigt.

I ett beslut den 4 december 2009 anförde chefsJO Melin följande.

Rättslig reglering
Bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken
(FB). För alla beslut om vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara
avgörande (2 a § första stycket). Av samma bestämmelse framgår också att hänsyn
ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Rätten ska se
till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda (19 § första
stycket).

I 19 § sjätte stycket föreskrivs att barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl
talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

I förarbetena till bestämmelsen uttalas att det kan finnas undantagssituationer då
det ter sig rimligt och lämpligt att ett barn hörs inför domstol. Det måste emellertid
under alla förhållanden vara ett krav att barnet går med på att höras. Även barnets
ålder och mognad måste beaktas. Barn som är yngre än omkring 12 år torde endast
sällan ha uppnått en sådan mognad att de bör medverka i en rättegång. Ett barn bör
således kunna höras inför domstol om barnet självt begärt det eller särskilda skäl
                                                                     Dnr 4285-2008   Sid 6 (9)




annars talar för detta och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av det. Det är
inte meningen att barn mera regelmässigt ska medverka i rättegången. Det normala
bör alltjämt vara att barnet hörs endast av vårdnadsutredaren (prop. 1981/82:168
s. 56 f.).

Frågor om vårdnad, boende och umgänge i bl.a. de fall där barnet står under
vårdnad av båda föräldrarna och någon av dem vill få ändring av detta ska enligt
17 § andra stycket handläggas i den ordning som är föreskriven för tvistemål, dvs.
enligt rättegångsbalkens regler för sådana mål.

Enligt 35 kap. 8 § rättegångsbalken (RB) ska, när huvudförhandling hålls, bevis tas
upp vid denna om inte bevisningen får upptas utom huvudförhandling. Av 36 kap.
19 § RB (i nu gällande lydelse) framgår att förhör med ett vittne får äga rum utom
huvudförhandling om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen, om en
inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som
inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid
huvudförhandlingen eller om det kan antas att målet kommer att avgöras utan
huvudförhandling.

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten enligt 6 kap. 20 § första stycket
FB, om det behövs, besluta om vårdnad, boende eller umgänge för tiden till dess att
frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller
föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
socialnämnden (ett s.k. interimistiskt beslut). Av andra stycket i nämnda
bestämmelse framgår att ett interimistiskt beslut får fattas först sedan motparten
fått tillfälle att yttra sig i frågan samt att rätten inför ett sådant beslut kan inhämta
upplysningar från socialnämnden. Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1
juli 2006, har det införts en bestämmelse som anger att socialnämnden, innan den
lämnar upplysningar, om det är lämpligt ska höra föräldrarna och barnet.
Bestämmelsen är avsedd att säkerställa att domstolen får ett så bra underlag som
möjligt för ett interimistiskt beslut (prop. 2005/06:99 s. 93).

I övrigt finns det inte några bestämmelser som anger vilka utredningsåtgärder
rätten ska eller kan vidta inför ett interimistiskt beslut. Svea hovrätt har emellertid,
med hänvisning bl.a. till regeln i 36 kap. 19 § RB (i då gällande lydelse),
konstaterat att det i princip inte är tillåtet att ta upp vittnesbevisning som underlag
för ett interimistiskt beslut i en vårdnadsfråga och därför avvisat ett vittnesförhör
som begärts av klaganden inför hovrättens prövning av ett överklagat beslut om
umgängesrätt (RH 1994:11).

Jag har i ett tidigare beslut uttalat mig angående en tingsrätts beslut att hålla förhör
med två barn vid en muntlig förberedelse i ett vårdnadsmål (JO 2005/06 s. 27). För
en utförlig redogörelse för den rättsliga regleringen m.m. när det gäller förhör med
barn hänvisas till beslutet.

I beslutet uttryckte jag som min uppfattning att vanliga regler beträffande
handläggningen av vårdnadsmål gäller för barns hörande. När ett barn hörs inför
                                                                   Dnr 4285-2008    Sid 7 (9)




rätten är det således fråga om muntlig bevisning som ska tas upp i enlighet med
rättegångsbalkens regler. Ett barn är inte part i målet och dess hörande blir därför
att se som ett vittnesförhör. Förhör med vittnen ska enligt huvudregeln i 35 kap. 8 §
äga rum vid huvudförhandlingen i målet. I det aktuella fallet konstaterade jag att
inget av de undantag från huvudregeln som angetts i då gällande 36 kap. 19 § RB
var för handen och att rådmannens åtgärd att höra två barn vid en muntlig
förberedelse därför enligt min mening inte hade haft stöd i lag. Jag fann dock, med
hänvisning bl.a. till att frågan om formerna för barns hörande knappast var entydigt
reglerad, inte skäl att rikta någon kritik mot rådmannen för att han beslutade att låta
höra barnen vid förberedelsen. Jag fann emellertid anledning att vara kritisk till
flera åtgärder som rådmannen vidtog respektive underlät att vidta inför förhören
med barnen, exempelvis att denne inte på ett bättre sätt utredde om det var
uppenbart att barnen inte skulle ta skada av förhören. Jag var också mycket kritisk
mot hur förhören med ett av barnen genomfördes (JO 2005/06 s. 32 f.).

Som framgått ovan har det, sedan jag meddelade mitt beslut, tillkommit en
bestämmelse i 6 kap. 20 § andra stycket FB som föreskriver att socialnämnden –
innan den lämnar s.k. snabbupplysningar inför ett interimistiskt beslut – ska, om
det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet.

Av 17 kap. 2 § första stycket RB följer att om huvudförhandling har hållits i ett mål
ska domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Om rätten sedan en
huvudförhandling avslutats finner att det är nödvändigt att komplettera utredningen
innan målet avgörs får, enligt 43 kap. 14 § RB, fortsatt eller ny huvudförhandling
hållas enligt reglerna i RB. Är kompletteringen av enkel beskaffenhet, får rätten
dock efter samråd med parterna i stället besluta att utredningen ska inhämtas på
annat lämpligt sätt. Av 17 kap. 2 § första stycket sista meningen RB framgår att i
fall som avses i 43 kap. 14 § andra meningen får domen grundas även på vad som
har inhämtats efter huvudförhandlingen.

Bedömning
Av utredningen framgår att AA och hans f.d. hustru var parter i ett mål vid Attunda
tingsrätt angående vårdnad m.m. rörande deras gemensamma son som är född år
1998. Min granskning av målet har kommit att gälla dels EE:s åtgärd att ringa upp
pojken vid ett sammanträde för muntlig förberedelse för att ta reda på hans
inställning, dels BB:s åtgärd att efter huvudförhandlingen men innan dom
meddelades kontakta socialtjänsten i Botkyrka.

Åtgärden att vid den muntliga förberedelsen ringa upp nioårige CC
Vid en muntlig förberedelse i juni 2007 ringde EE upp parternas barn CC, som då
nyligen fyllt nio år, ”för att efterhöra hans inställning.” Kontakten togs i anslutning
till att han diskuterat olika samförståndslösningar med parterna och, enligt
anteckningarna i protokollet, i parternas frånvaro och med deras gillande. I
protokollet är vidare antecknat att CC vid telefonsamtalet uppgett att han ”helst vill
träffa sin mamma och sin pappa tillsammans och att han bestämt inte vill lämna sin
pappa”.
                                                                   Dnr 4285-2008   Sid 8 (9)




Jag vill först framhålla att ett barns egen vilja eller åsikt naturligtvis är en viktig
faktor att väga in i den helhetsbedömning som ska ske inför rättens slutliga
avgörande i ett vårdnadsmål, men också inför ett interimistiskt beslut. Som
framgått ovan saknas emellertid lagligt stöd för att hålla förhör med ett barn vid en
muntlig förberedelse inför ett interimistiskt beslut (se ovan nämnda JO 2005/06
s. 27, särskilt s. 34, se också RH 1994:11 och prop. 1986/87:89 s. 180). Jag
konstaterar att den lagändring som tillkommit i 6 kap. 20 § FB understryker att
barnets inställning i dessa situationer bör utredas genom att socialnämnden, om den
finner det lämpligt, hör barnet innan den lämnar upplysningar till domstolen (för ett
vidare resonemang i frågan se prop. 2005/06:99 s. 46 f. och 93). Redan mot denna
bakgrund är jag kritisk mot EE:s åtgärd.

EE har uppgett att kontakten med CC, som var nyss fyllda nio år och föremål för
en mycket infekterad vårdnadstvist, togs i syfte bl.a. att denne skulle ”få säga sin
mening utan att känna trycket av någon av sina föräldrar”. Han har inte på annat
sätt än genom att höra sig för med föräldrarna om deras inställning i saken utrett
om pojken kunde ta skada av att höras. Enligt min mening saknas det inte bara
lagstöd för en sådan åtgärd utan det framstår dessutom som synnerligen olämpligt
att rätten i ett mål om vårdnad m.m. håller förhör med ett barn per telefon på det
sätt som skedde. I likhet med vad som konstateras i doktrinen anser jag att ett barn
inte under några omständigheter ska behöva ta direkt ställning i en
vårdnadskonflikt mellan föräldrarna (se Walin, m.fl., Föräldrabalken En
kommentar, del 1, 1–13 kap., s. 6:97, Ewerlöf m.fl. Barnets bästa, 5:e uppl., s. 78 f.
och Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge 3:e uppl., s. 175). Det är
anmärkningsvärt att EE, utan att närmare utreda om blott nioårige CC kunde ta
skada av att höras, tog kontakt med CC för att få svar på vissa frågor vilka, som jag
uppfattar EE, skulle ha betydelse för rättens bedömning inför ett interimistiskt
beslut. Det förhållandet att föräldrarna synes ha gett sitt samtycke till åtgärden
förändrar självfallet inte denna bedömning.

Jag är sammanfattningsvis mycket kritisk mot EE:s handläggning och EE förtjänar
enligt min mening allvarlig kritik för sin åtgärd att ta kontakt med CC vid den
muntliga förberedelsen.

Kontakterna med socialtjänsten efter huvudförhandlingen men före domen
Det har också framkommit att det i målet förekom vissa kontakter mellan BB och
socialförvaltningen efter det att huvudförhandlingen i målet avslutats men innan
domen meddelades. Enligt BB väcktes vid överläggningen frågan om vilka
åtgärder utredningen i Botkyrka kommun kunde leda till och med anledning av
detta kontaktade han socialförvaltningen för att fråga om beslut i denna utredning
kunde förväntas före tingsrättsdomen. Av de journalanteckningar som gjordes i
anslutning till telefonsamtalen av en befattningshavare vid socialförvaltningen
framgår emellertid att även andra frågor diskuterades. Enligt journalanteckningarna
frågade BB dels om socialtjänstens resurser vid eventuell överflyttning av
vårdnaden till modern, dels om CC:s byte av skola och hur det gick för CC i
                                                                  Dnr 4285-2008   Sid 9 (9)




skolan. Enligt BB var diskussionen om vad som skulle hända med CC ”helt
abstrakt”.

Någon anteckning på dagboksbladet eller annars i tingsrättens akt om kontakterna
med socialförvaltningen gjordes inte. De aktuella journalanteckningarna har, sedan
de skickats in till tingsrätten av moderns ombud, av tingsrätten översänts för
kännedom till AA:s ombud. Detta skedde innan tingsrätten meddelade dom i målet.

Enligt vad som framgår av tingsrättens dom var uppgiften att socialtjänsten i
Botkyrka inlett en utredning känd redan vid tingsrättens huvudförhandling. Om
tingsrätten ansåg att frågan om vilka åtgärder utredningen eventuellt skulle komma
att leda till kunde vara av betydelse för tingsrättens bedömning i målet borde
tingsrätten därför i första hand ha tagit upp frågan om när utredningen kunde
tänkas vara färdigställd direkt vid huvudförhandlingen. Tingsrätten hade då också
haft möjlighet att föranstalta om den eventuella komplettering av utredningen i
målet som ansågs nödvändig. Jag har emellertid förståelse för att det kan
förekomma att rätten först i samband med överläggningen uppmärksammar att det
finns oklarheter eller ofullständigheter i det framlagda processmaterialet och att
utredningen därför kan behöva kompletteras. Det är också med hänsyn till dessa
situationer som bestämmelsen i 43 kap. 14 § RB tillkommit (se NJA II 1987
s. 256).

Jag kan också i och för sig ha förståelse för BB:s uppfattning att resultatet av
socialtjänstens utredning kunde ha betydelse för tingsrättens ställningstagande och
att det därför var av intresse att få veta om utredningen kunde slutföras innan
domen meddelades. I enlighet med nyss nämnda bestämmelse borde BB i den
aktuella situationen emellertid ha kontaktat parternas ombud och hört efter om de
kände till när utredningen skulle vara klar och om så inte var fallet, efter samråd
med dem, beslutat hur uppgiften skulle hämtas in. Sådana kontakter skulle också ha
dokumenterats.

Beträffande de diskussioner som trots allt förekom har BB uppgett att de var ”helt
abstrakta” och inte innebar att ytterligare utredningsmaterial hämtades in eller
någon komplettering av utredningen eller att tingsrätten fick kännedom om några
för parterna obekanta uppgifter. Jag kan emellertid konstatera att BB inte enbart
frågade när utredningen kunde beräknas vara färdig utan att kontakterna också –
delvis på BB:s initiativ – rört andra frågor med anknytning till målet, t.ex. om
socialtjänstens resurser vid en eventuell överflyttning av vårdnaden och hur det
gick för barnet i skolan. Jag har i och för sig inte någon anledning att anta att
domen grundat sig på annat än vad som framkommit vid huvudförhandlingen. Jag
har likväl förståelse för att en part, som i efterhand får kännedom om att kontakter
ägt rum på sätt som skett i detta fall, kan ifrågasätta om dessa påverkat utgången i
målet.

För sin bristande handläggning i nu berört avseende förtjänar BB kritik.
