# Kritik mot Gemensamma överförmyndarnämnden i Skellefteå kommun för att i ett beslut och efterföljande kontakter ha beordrat en förvaltare att utföra en viss åtgärd inom ramen för förvaltaruppdraget

JO 2016-06-22 dnr 4295-2015

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2016-06-22              4295-2015             1 (8)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Gemensamma överförmyndarnämnden i Skellefteå
                        kommun för att i ett beslut och efterföljande kontakter ha beordrat en
                        förvaltare att utföra en viss åtgärd inom ramen för förvaltaruppdraget


                          Beslutet i korthet: En förvaltare skulle ta ställning till om han skulle säga upp
                          huvudmannens hyresavtal. I ett beslut, ett telefonsamtal och ett e-postmeddelande
                          formulerade överförmyndarnämnden sig så att nämnden måste anses ha beordrat
                          förvaltaren att säga upp avtalet. Men av föräldrabalkens regler följer att nämnden inte
                          kunde bestämma hur förvaltaren skulle göra med hyresavtalet. Genom att beordra
                          förvaltaren att säga upp avtalet handlade överförmyndarnämnden i strid med den
                          legalitetsprincip som kommer till uttryck i 1 kap. 1 § regeringsformen.
                          Överförmyndarnämnden får kritik.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 3 augusti 2015 framförde AA och BB, för
                        Överförmyndare i samverkan Falun-Borlänge, klagomål mot Gemensamma
                        överförmyndarnämnden i Skellefteå kommun (överförmyndarnämnden) och en
                        tjänsteman där. I anmälan uppgavs bl.a. följande:

                        Överförmyndaren i Ludvika kommun fick ett ärende gällande förvaltarskap
                        överflyttat till sig från överförmyndarnämnden. Vid genomgången av akten
                        uppmärksammades att överförmyndarnämnden i sin roll som tillsynsmyndighet
                        hade lämnat förvaltaren tydliga instruktioner för hur förvaltaren skulle agera i
                        sitt uppdrag när det gällde en uppsägning av huvudmannens hyreskontrakt.
                        Instruktionerna lämnades dels i ett beslut fattat vid ett nämndsammanträde den
                        9 juni 2015, dels i ett telefonsamtal den 11 juni 2015, där förvaltaren ålades att
                        agera som överförmyndarnämnden och förvaltaren hade kommit överens om
                        eller annars bli entledigad. Den 16 juni 2015 skickade överförmyndarnämnden
                        ett e-postmeddelande till förvaltaren där nämnden frågade om förvaltaren hade
                        följt nämndens rekommendationer eller om nämnden behövde kalla till ett nytt
                        nämndsammanträde.

                        Till anmälan var bifogade handlingar från överförmyndarnämndens akt nr 5622
                        och ett protokoll från nämndsammanträdet den 9 juni 2015.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 4295-2015        Sid 2 (8)




Protokollet hade följande innehåll:
      § 61                                         Dnr.2015.3186
      Uppsägning av lägenhet
      Sammanfattning
      CC och DD föredrar ärende 5622. Fråga har uppkommit om möjligheten för
      huvudmannen att flytta till annan kommun innan en ny bostad kunnat anskaffas.
      Förvaltaren i ärendet lämnar muntligt sina synpunkter till nämnden. Han menar
      att det är tveksamt om han bör göra huvudmannen bostadslös men uppger att han
      med nämndens stöd kan säga upp bostaden.
      Beslut
      Nämnden anser att förvaltaren i rådande situation omgående kan säga upp
      huvudmannens lägenhet i Byske. Detta får anses ligga i huvudmannens intresse
      för att göra det praktiskt möjligt att ordna nytt boende i annan kommun.
      Förvaltaren har gått med på att säga upp bostaden om nämnden samtycker till
      detta. Frågan om entledigande är därmed inte aktuell.
      Det noteras att nämnden inte kan besluta att en ställföreträdare ska utföra en viss
      åtgärd i sitt uppdrag. Det är dock nämndens uppfattning att i detta ärende måste
      huvudmannen anses ha egen beslutanderätt i fråga som gäller hans boende.
      Nämnden kommer därmed inte att kritisera förvaltarens åtgärd att säga upp
      nuvarande lägenhet.
      Beslutsunderlag
      Förvaltningens tjänsteskrivelse 2015-06-09.
      Beskrivning av ärendet
      Gäller förvaltarskap för EE, född 1978. EE fick förvaltare första gången 2000-
      10-11. Det ersattes 2012-10-23 med ett godmanskap. Detta ersattes i sin tur
      2014-02-19 med ett nytt förvaltarskap.
      Aktuellt läkarintyg anger att EE har beslutsförmåga men behov av förvaltare på
      grund av diagnoserna (…).
      (…) Han har idag tre barn och är gift med modern till två av barnen.
      För närvarande har han en lägenhet i Byske men han har under en längre tid
      vistats i Ludvika med hustrun som nyligen fött ett barn. De har försökt att få en
      bostad men hittills inte lyckats. Ett problem är att EE:s förvaltare inte anser sig
      kunna säga upp EE:s lägenhet innan han har ett ordnat boende i Ludvika.
      Samtidigt är EE:s ekonomi sådan att han inte kan bekosta dubbelt boende. Innan
      EE har en ny bostad kan han heller inte folkbokföras i Ludvika och därmed ha
      rätt till stöd via socialtjänsten där. Han har därmed hamnat i en omöjlig situation.
      Anhöriga har vid upprepade tillfällen argumenterat för att EE ska ha kvar sin
      lägenhet eftersom de tror att han förr eller senare kommer att återvända till
      Skellefteå. EE själv har tydligt uttryckt att han inte längre vill bo i Skellefteå
      kommun. (…).
      Enligt 12 kap. 3 § föräldrabalken är det en grundläggande regel för alla
      ställföreträdare att ”alltid handla på ett sätt som bäst gagnar den enskilde”.
      Förvaltarens uppdrag är att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.
      En förvaltare kan ta en mängd beslut även mot EE:s egna önskemål. Frågan om
      var en huvudman ska bosätta sig ligger emellertid normalt inom den s.k. privata
      sfär som en huvudman själv bör bestämma om. Det framgår av uttalanden i
      propositionen till 11 kap. 9 § föräldrabalken.
      Eftersom EE sedan en tid vistas i en annan kommun där hans hustru är skriven
      samt att de har två gemensamma barn, är det rimligt att bifalla EE:s önskan att
      flytta dit. Enligt yttrande från hans läkare i Skellefteå tillstyrker denne att det är
      bäst för EE om han får möjlighet att flytta.
                                                                       Dnr 4295-2015         Sid 3 (8)




      Den omständigheten att han nu har ett gällande hyreskontrakt på en lägenhet i
      Byske medför att han saknar praktiska möjligheter att ordna ett nytt boende i en
      ny hemkommun.
      Det är därmed överförmyndarverksamhetens uppfattning att förvaltaren, för att
      bevaka EE:s intresse, omgående kan säga upp hans hyresrätt i Byske.
      Uppsägningen ligger i linje med förvaltarens ansvar att agera för huvudmannens
      bästa.
      Överförmyndare har inte behörighet att bestämma vilka åtgärder en
      ställföreträdare ska utföra. Däremot kan nämnden ge råd och riktlinjer för hur ett
      uppdrag bör skötas. Om en ställföreträdare inte följer lagstiftarens intentioner om
      vad som ligger i uppdraget kan lämpligheten för uppdraget ifrågasättas. Enligt
      11 kap. 20 § [föräldrabalken; JO:s anmärkning] kan överförmyndare besluta att
      entlediga ställföreträdare som inte anses lämplig.
      Bedömning
      Ifall förvaltaren inte följer givna råd bör överförmyndarnämnden besluta att
      entlediga förvaltaren. Denna ska då fullgöra sitt uppdrag till dess en ny förvaltare
      har förordnats.
Under en journalanteckning i akten, daterad den 11 juni 2015, angavs följande:

      Telefon om lägenhet
      FV [förvaltaren; JO:s anmärkning] uppger att han inte vill säga upp lägenheten
      eftersom det finns ”nya omständigheter” då vistelsekommunens socialtjänst inte
      kan hjälpa till och folkbokföring inte går att ändra nu. Jag påminner under ett
      långt och tydligt samtal om hans löfte vid nämndsammanträdet att utan villkor
      säga upp lägenheten om nämnden så rekommenderar mot att i annat fall bli
      entledigad. Han vidhåller att han inte kan säga upp lägenheten och menar att då
      måste ett nytt sammanträde hållas för beslut om entledigande. Jag informerar
      nämndens ordförande och verksamhetschefen om denna utveckling.
      DD
I ett e-postmeddelande till förvaltaren den 16 juni 2015 uppgav DD följande:
      Hej
      Jag har just haft ett samtal med nämndens ordförande. Han behöver veta om du
      har följt nämndens rekommendation eller om han måste kalla in nämnden till ett
      nytt sammanträde.
      Var vänlig informera mig eller honom omgående.

Utredning
Överförmyndarnämnden uppmanades att lämna upplysningar om det som hade
förts fram i anmälan. Av yttrandet skulle särskilt framgå vilket lagligt stöd
överförmyndarnämnden hade för beslutet den 9 juni 2015 (jfr 1 kap. 1 § tredje
stycket regeringsformen, RF), och hur överförmyndanämndens agerande förhöll
sig till bestämmelsen i 11 kap. 9 § föräldrabalken, FB, om att en förvaltare inom
ramen för förvaltaruppdraget ensam har rådighet över den enskildes egendom
och företräder den enskilde i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget
samt till reglerna om överförmyndarens tillsyn i 16 kap. FB.

Överförmyndarnämnden gav in ett remissvar den 16 november 2015 enligt bl.a.
följande:
                                                                  Dnr 4295-2015        Sid 4 (8)




Överförmyndarnämnden anser att handläggningen i detta ärende har skett med
beaktande av vad aktuella lagrum stadgar och med hänsyn till vad som legat i
huvudmannens intresse.
11 kap. 9 § föräldrabalken
Nämnden anser att beslutet, som innebär att nämnden inte i efterhand skulle
kritisera förvaltaren om den aktuella bostaden sades upp, inte kan anses strida mot
11 kap. 9 § föräldrabalken om förvaltarens ansvar och rådighet. Enligt förarbeten
till 11 kap. 9 § föräldrabalken bör i allmänhet huvudmannen själv få bestämma i
frågor som rör hans boende.
11 kap. 20 § och 16 kap. föräldrabalken
Nämnden ska fortlöpande granska en förvaltares allmänna lämplighet och
överväga beslut om entledigande om det framkommer att denne agerar till
nackdel för sin huvudman. Nämnden bedömde att en underlåtenhet att säga upp
bostaden, mot bakgrund av omständigheterna i ärendet, torde strida mot
förvaltarens ansvar enligt 12 kap. 3 § föräldrabalken.
Huvudmannen hade vid upprepade tillfällen hävdat att förvaltaren inte skötte sitt
uppdrag. När fråga om lämplighet uppkommer ska överförmyndare bedöma om
ett byte bör ske.
Påstådd påtryckning
Både förvaltare och nämnd var medveten om att ett beslut om uppsägning skulle
uppfattas som mycket kontroversiellt av flera inblandade. Detta framgår av
tjänsteanteckningarna i ärendet. Bakgrunden till att ärendet alls skulle tas upp vid
nämndsammanträdet i juni var att förvaltaren vid samtal med handläggare hade
uttalat att han ville ha nämndens samtycke till att säga upp lägenheten för att ”ha
ryggen fri”. Som också protokollet anger var det förvaltarens avsikt att säga upp
bostaden ifall överförmyndarnämnden stöttade honom i hans beslut.
Nämnden uppfattade således förvaltarens uttalanden vid sammanträdet som att
denne enbart efter sitt eget övervägande skulle säga upp bostaden och inte alls på
grund av risken att eventuellt få sin lämplighet ifrågasatt.
Skälet till att frågan om entledigande alls togs med i tjänsteskrivelsen var att
verksamheten var medveten om det tryck förvaltaren var utsatt för. Det var
därför inte säkert att förvaltaren skulle stå kvar vid det löfte han hade lämnat
muntligt till handläggare. Denna farhåga besannades som ju framgår av
förvaltarens meddelande 2015-06-11.
Den information som förvaltaren fått, både under sammanträdet och efteråt av en
handläggare, om konsekvenserna av att inte säga upp bostaden får anses ha stöd i
4 § förvaltningslagen. Där anges att myndighet bl.a. ska lämna vägledning och
råd inom sitt verksamhetsområde. Med beaktande av huvudmannens livssituation
bedömde nämnden att ett interimistiskt beslut skulle kunna behövas om
förvaltaren inte agerade i sin huvudmans intresse i aktuell fråga.
Handläggarens samtal med förvaltaren sedan denne meddelat att han inte skulle
fullfölja löftet vid sammanträdet avsåg, som framgår av tjänsteanteckningen, i
huvudsak att få ett klargörande om nämndens ordförande måste kontaktas för att
eventuellt besluta om ett extra sammanträde. Detta blev dock inte aktuellt
eftersom förvaltaren senare meddelade att han ändrat sig igen.
Utveckling av grunderna för yttrandet
Förutom ifrågasatt tillsyn berör anmälan frågan om en person med förvaltare
själv får besluta om var han ska bo. Vidare berörs behörighet för en person med
förvaltare att själv anmäla flyttning. Till viss del gäller också ärendet vilket
ansvar socialnämnden har när det gäller personer som vistas i kommunen.
Nämndens beslut fattades efter noggrant övervägande. Nämnden var medveten
om att det fanns stor risk för kritik oavsett vilket beslut som förvaltaren skulle
fatta. Anhöriga och andra hade tydligt uttryckt att de inte trodde att en flyttning
                                                                  Dnr 4295-2015         Sid 5 (8)




skulle gagna huvudmannen. Denne har varit känd av nämnden sedan många år
och har haft en problematisk tillvaro. Dock är han över 40 år gammal och har
bedömts ha beslutsförmåga även om han är satt under förvaltarskap. Att förvägra
honom möjligheten att själv bestämma var i landet han ska bo skulle medföra ett
slags kommunarrest och med fog kunna antas strida mot Europakonventionen
om mänskliga rättigheter.
I tjänsteskrivelsen till sammanträdet beskrivs bakgrunden till boendefrågan.
Huvudmannens centrum för levnadsintresse var uppenbarligen den kommun där
hans hustru och barn fanns. Alldeles nyligen hade hustrun dessutom fött deras
andra barn. Han hade ingen sysselsättning i hemkommunen och han hade
dessutom tydligt klargjort att han inte kunde eller vågade bo i lägenheten på
hemorten. Han har tagit avstånd från anhöriga på hemorten och till och med bytt
sitt för- och efternamn. Han hade vid upprepade tillfallen klagat på förvaltarens
agerande när det gäller boendet. Han hade under en längre tid bara vistats
tillfälligt i hemkommunen. Det var klarlagt att så länge som förvaltaren inte
samtyckte till att säga upp bostaden så fanns inga ekonomiska förutsättningar att
betala hyra på den nya hemorten.
Huvudmannen hade hamnat i ett moment 22 eftersom förvaltaren inte ville säga
upp hyreskontraktet. Huvudmannen skulle inte ha råd med en ny bostad i den
kommun där han och familjen vistades så länge som han måste betala hyra för en
lägenhet som han varken ville eller kunde använda.
Vid flera samtal mellan handläggare och förvaltaren menade denne att han var
tveksam till att göra huvudmannen bostadslös genom att säga upp lägenheten.
Detta trots att huvudmannen redan i realiteten var utan fast bostad och hade en
svår situation då han vistades i den nya kommunen utan att ha annat än tillfälliga
boenden. Socialtjänsten i den kommunen ansåg sig inte kunna ge stöd till hela
familjen så länge han var skriven i tidigare hemortskommun.
Förvaltaren uppgav efter hand att han kunde säga upp lägenheten ifall det var
klargjort att överförmyndarnämnden inte skulle kritisera en sådan åtgärd.
Av nämndens beslut framgår att förvaltaren med nämndens stöd anser sig kunna
säga upp bostaden. Syftet med beslutet var att tydliggöra detta i skrift för att göra
det möjligt för förvaltaren att agera för sin huvudmans bästa. Förvaltaren hade
nämligen under en längre tid stått under tryck från bl.a. anhöriga att inte ”tillåta”
att huvudmannen flyttar från kommunen. Nämnden ansåg att det i rådande
situation var viktigt att klargöra att förvaltarens främsta uppgift enligt
föräldrabalken är att handla på det sätt som bäst gagnar huvudmannen.
Ordalydelsen i det ifrågasatta beslutet visar att överförmyndarnämnden tydligt
gjort klart att nämnden inte kan diktera hur en ställföreträdare ska utföra sitt
uppdrag. Nämnden anser att det inte är fel eller lagstridigt att informera en
ställföreträdare om möjliga konsekvenser. Tvärt om borde man med fog kritisera
en överförmyndare som inte agerar i en liknande situation.
Ett eventuellt beslut om entledigande hade förvaltaren kunnat överklaga till
rätten.
Strax efter sammanträdet hörde förvaltaren av sig till en handläggare och hade då
ångrat sig. Under samtalet erinrade handläggaren honom om hans löfte vid
sammanträdet och om att nämnden, om han nu ändrade sig, måste ta upp frågan
om entledigande.
Förvaltaren fick en påminnelse att meddela sin slutliga inställning när protokollet
var justerat. Detta för att nämndens ordförande skulle kunna bedöma om och när
ett extra sammanträde skulle hållas innan semestrarna. I samband med
påminnelsen meddelade förvaltaren att han skulle säga upp lägenheten. Dessa
åtgärder var en normal del av handläggningen och ingen otillbörlig påtryckning.
Noteras kan att nämnden har stor förståelse för den prekära situation som
förvaltaren befann sig i, med risk för kritik från något håll vad han än beslutade.
                                                                        Dnr 4295-2015         Sid 6 (8)




AA och BB, för Överförmyndare i samverkan Falun-Borlänge, kommenterade
remissvaret och framförde bl.a. följande:

      Överförmyndare i samverkan Falun-Borlänge ställer sig fortsatt frågande till om
      överförmyndaren i Skellefteås agerande i ärendet stämmer överens med den
      uppgift som överförmyndaren har.
      Överförmyndaren är en tillsynsmyndighet som ska utöva tillsyn över
      ställföreträdare. Att inom ramen för denna roll styra en ställföreträdare på det sätt
      som överförmyndaren i Skellefteå gjort, dessutom med hot om entledigande av
      ställföreträdaren om denne inte följer överförmyndarens råd, är för
      överförmyndare i samverkan Falun-Borlänge inte förenligt med
      överförmyndarens roll. (…).
      Enligt överförmyndare i samverkan blir följden av det förfaringssätt som tycks
      tillämpas i Skellefteå att överförmyndaren granskar sig själv. Detta då de så
      tydligt beslutar hur en förvaltare ska agera, för att sedan träda in i rollen som
      tillsynsmyndighet och godkänna agerandet. Om överförmyndaren i Skellefteå
      ansett att förvaltaren brustit i sitt uppdrag, genom att avvakta med att säga upp en
      bostad till dess det varit ordnat med en ny, så bör överförmyndarens roll ha varit
      att entlediga honom i enlighet med 11 kap. 20 § FB.
      Överförmyndare i samverkan menar att de kontakter som tagits med förvaltaren
      för att säkerställa att han agerade som nämnden sagt till honom bör anses som
      påtryckningar för att föra fram nämndens vilja. Detta kan inte anses som enbart
      rådgivande i enlighet med 4 § förvaltningslagen. (…).
      (…) Överförmyndare i samverkan menar att denna typ av beslut saknar stöd i lag
      och därför strider mot legalitetsprincipen. (…).

Rättslig reglering
I 1 kap. 1 § tredje stycket RF föreskrivs att den offentliga makten ska utövas
under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k. legalitetsprincipen och
innebär att all maktutövning ska vara grundad på lag eller annan föreskrift.

I 4 § förvaltningslagen (1986:223), FL, föreskrivs att varje myndighet ska
lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor
som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av
hjälp och myndighetens verksamhet.

Enligt 11 kap. 9 § FB har en förvaltare inom ramen för sitt uppdrag ensam
rådighet över sin huvudmans egendom och företräder denne i alla
angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har fått en förvaltare
förordnad för sig har emellertid fortfarande rätt att själv sluta avtal och förfoga
över viss egendom enligt vad som framgår av 11 kap. 8 § FB. Vidare framgår
av förarbetena till 11 kap. 9 § FB att huvudmannen i allmänhet också själv får
besluta i bl.a. frågor som rör hans eller hennes boende (se prop. 1987/88:124
s. 172).

Enligt 12 kap. 9 § FB står en förvaltare under överförmyndarens tillsyn.
Tillsynen ska utövas enligt bestämmelserna i 16 kap. FB, vilka i huvudsak tar
sikte på granskning av de ekonomiska redovisningar m.m. som lämnas in från
förvaltaren. Även andra uppgifter om förvaltningen som kommer till
                                                                 Dnr 4295-2015       Sid 7 (8)




överförmyndarens kännedom, exempelvis genom klagomål mot en enskild
förvaltare, har överförmyndaren skyldighet att utreda (se 16 kap. 3 § FB och
prop. 1993/94:251 s. 280).

I enlighet med vad som anges i 14 kap. 11 § FB krävs överförmyndarens
samtycke till vissa åtgärder med bl.a. den enskildes fasta egendom. En
uppsägning av ett hyreskontrakt som den enskilde innehar är emellertid inte en
sådan åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke enligt denna – eller någon
annan – bestämmelse.

Om överförmyndaren finner att en förvaltare har gjort sig skyldig till missbruk
eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller att denne av någon annan
orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget ska överförmyndaren, enligt
11 kap. 20 § FB, entlediga förvaltaren.

Bedömning
Av utredningen framgår att överförmyndarnämnden vid sammanträdet den
9 juni 2015 fattade ett beslut där nämnden enligt beslutets ordalydelse ”anser att
förvaltaren i rådande situation omgående kan säga upp huvudmannens
lägenhet”, ”förvaltaren har gått med på att säga upp bostaden om nämnden
samtycker till detta. Frågan om entledigande är därmed inte aktuell” och
”nämnden kommer därmed inte att kritisera förvaltarens åtgärd att säga upp
nuvarande lägenhet”. Under rubriken ”beskrivning av ärendet” anges att
”överförmyndare har inte behörighet att bestämma vilka åtgärder en
ställföreträdare ska utföra. Däremot kan nämnden ge råd och riktlinjer för hur
ett uppdrag bör skötas”. Och under rubriken ”bedömning” anges slutligen ”ifall
förvaltaren inte följer givna råd bör överförmyndarnämnden besluta att
entlediga förvaltaren”.

Detta beslut följdes upp av ett telefonsamtal mellan en handläggare och
förvaltaren några dagar senare där handläggaren ”under ett långt och tydligt
samtal” påminner förvaltaren om ”hans löfte vid nämndsammanträdet att utan
villkor säga upp lägenheten om nämnden så rekommenderar mot att i annat fall
bli entledigad”.

Ytterligare några dagar senare skickade samma handläggare ett e-
postmeddelande till förvaltaren där det efterfrågades om förvaltaren hade ”följt
nämndens rekommendation eller om […] måste kalla in nämnden till ett nytt
sammanträde”.

Överförmyndarnämnden har i sitt remissvar angett att syftet med beslutet den
9 juni 2015 var att göra det möjligt för förvaltaren att agera för sin huvudmans
bästa och att den information som förvaltaren fick om konsekvenserna av att
inte säga upp hyreskontraktet har stöd i 4 § FL. Såväl beslutet som det
efterföljande samtalet och e-postmeddelandet är emellertid formulerade så
beordrande att det inte är fråga om enbart sådan vägledning och rådgivning som
anges i 4 § FL. Formuleringarna kan inte läsas på annat sätt än att
                                                                Dnr 4295-2015    Sid 8 (8)




överförmyndarnämnden beordrade förvaltaren att säga upp hyresavtalet eller att
annars bli entledigad. Men av FB:s regler följer att nämnden inte kunde
bestämma hur förvaltaren skulle göra med hyresavtalet. Genom att beordra
förvaltaren att säga upp avtalet handlade överförmyndarnämnden i strid med
den legalitetsprincip som kommer till uttryck i 1 kap. 1 § RF. Nämnden ska
kritiseras för detta.

Vad som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till någon ytterligare
åtgärd eller något uttalande från min sida.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har tillsyn över Gemensamma
överförmyndarnämnden i Skellefteå kommun. Ett exemplar av detta beslut
skickas därför till länsstyrelsen.

Ärendet avslutas.
