# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Luleå kommun för att två socialsekreterare hjälpt en förälder att svara på stämningsansökan från den andre föräldern i ett familjemål

JO 2020-04-28 dnr 4302-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2020-04-28               4302-2019              1 (4)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Luleå kommun för att två social-
                        sekreterare hjälpt en förälder att svara på stämningsansökan från den
                        andre föräldern i ett familjemål


                          Beslutet i korthet: I ett mål om boende och umgänge enligt föräldrabalken, FB,
                          hjälpte två socialsekreterare en förälder att svara på stämningsansökan. De båda
                          socialsekreterarna upprättade ett yttrande som fogades till svarsskrivelsen.
                          I beslutet uttalar JO att när två socialsekreterare, på ett sådant sätt som har skett i det
                          här fallet, hjälper den ena föräldern att svara på en stämningsansökan är det nästintill
                          ofrånkomligt att den förälder som har väckt talan kommer att uppfatta det som att
                          förvaltningen har tagit ställning mot honom eller henne. Socialsekreterarna intar i den
                          situationen närmast rollen som ombud för den svarande föräldern, och ett sådant
                          agerande ligger långt utanför både nämndens ansvarsområde och vad som kan
                          anses rymmas inom grundlagens krav på saklighet och opartiskhet (se 1 kap. 9 §
                          regeringsformen, RF). Det är något som varken nämnden eller enskilda
                          socialsekreterare ska ägna sig åt. JO konstaterar också att flera av de
                          omständigheter som redovisas i det aktuella yttrandet var tvistiga samt att yttrandet
                          inte är begränsat till en redogörelse för faktiska omständigheter, utan att det
                          innehåller bedömningar av de frågor som var föremål för prövning i det pågående
                          familjemålet. Enligt JO kan yttrandet som sådant och det sätt som det har tillkommit
                          på, inte uppfattas på något annat sätt än som ett ställningstagande för den svarande
                          föräldern.
                          JO konstaterar att handläggningen inte har skett i enlighet med de krav på saklighet
                          och opartiskhet som uppställs i 1 kap. 9 § RF, och nämnden får allvarlig kritik för
                          hanteringen.

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans dottern CC, född 2010. I oktober 2018 väckte AA
                        talan mot BB i Luleå tingsrätt om boende och umgänge med CC.

                        Den 23 november 2018 kom BB in med ett svar till tingsrätten där hon bl.a.
                        hänvisade till ett yttrande som några dagar tidigare hade upprättats av två
                        socialsekreterare vid socialförvaltningen i Luleå kommun. I yttrandet angavs
                        bl.a. följande:

                                BB har bett socialnämnden om hjälp att svara på stämningsansökan och beskriva
                                omständigheterna om varför BB och CC bor i ett skyddat boende.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 4302-2019       Sid 2 (4)




      –––
      Socialnämnden bedömer att BB och CC behöver bo kvar i skyddat boende för att
      undgå de våld de levt under och för att skapa en trygg relation. BB behöver även
      stöd i att återta sitt föräldraskap. Utredning av CC:s behov av stöd pågår. Utifrån
      detta anser vi inte att växelvis boende eller umgänge med AA skulle vara till
      gagn för CC i dagsläget.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på socialförvaltningen i Luleå kommun. Han
var bl.a. kritisk mot att de båda socialsekreterarna hade hjälpt BB att svara på
stämningsansökan.

Utredning
JO begärde att Socialnämnden i Luleå kommun skulle yttra sig över det som
AA hade uppgett i sin anmälan.

Nämnden kom in med ett remissvar och uppgav bl.a. följande:

      Utredning enligt 11 kap l § SoL inleddes på CC 2018-08-14 med anledning av
      att hon hade bevittnat våld och kunde beskriva våldet mamma varit utsatt för i
      form av bråk, konflikter kontroll och hotelser. CC beskrev även att hon var rädd
      när pappa var arg.
      Skrivelsen som AA hänvisar till är skriven av socialsekreterare DD och EE. Vi
      beskrev anledningen till att BB och CC var på skyddat boende. BB blev erbjuden
      skyddat boende för egen del och tog med sig CC.
      BB önskade hjälp av socialförvaltningen att besvara stämningsansökan. Hon
      hade inte själv kraft och ork utifrån sin våldsutsatthet att beskriva sin och CC:s
      situation. Skrivelsen har skrivits i samråd med BB över telefon.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Objektivitetsprincipen
Enligt 1 kap. 9 § RF ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet
inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Kravet på saklighet och
opartiskhet brukar benämnas objektivitetsprincipen.

Bestämmelsen i 1 kap. 9 § RF omfattar inte enbart hur en sak rent faktiskt har
handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller något annat
handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande har uppfattats
är av betydelse. Redan risken för att andra kan uppfatta att saklighet och
opartiskhet inte iakttas är tillräckligt för att handlandet ska kunna anses strida
mot 1 kap. 9 § RF (se JO 2019/20 s. 60 och däri gjorda hänvisningar).

Socialsekreterarnas agerande i det här fallet
I oktober 2018 väckte AA talan mot BB i Luleå tingsrätt om boende och
umgänge med CC.
                                                                    Dnr 4302-2019       Sid 3 (4)




Den 23 november 2018 kom BB in med ett svar på stämningsansökan där hon
bestred AA:s yrkanden. BB hänvisade också till ett yttrande som några dagar
tidigare hade upprättats av två socialsekreterare vid socialförvaltningen i Luleå
kommun. Yttrandet var fogat till BB:s svarsskrivelse.

Det aktuella yttrandet är benämnt ”Socialnämndens bedömning angående BB
och CC:s nuvarande situation […]”. I yttrandet anges inledningsvis att BB har
bett nämnden om hjälp att svara på stämningsansökan och beskriva varför BB
och CC bor i ett skyddat boende. Nämnden har i sitt remissvar uppgett att BB
inte hade kraft och ork att själv beskriva sin och dotterns situation samt att
yttrandet skrevs i samråd med BB per telefon. Det har inte kommit fram att
någon liknande kontakt togs med AA innan yttrandet upprättades.

I 6 kap. FB finns bestämmelser om hur domstolen kan begära in uppgifter från
socialnämnden i familjemål. I vissa situationer finns det också en skyldighet för
nämnden att lämna ett yttrande till domstolen (5 kap. 2 § socialtjänst-
förordningen [2001:937]). Ingen av de här situationerna var aktuell när det nu
aktuella yttrandet upprättades.

Eftersom socialnämnden har lagreglerade uppgifter när det gäller att lämna
upplysningar till domstolen i familjemål är det angeläget att stor försiktighet
iakttas när uppgifter lämnas vid sidan av de bestämmelserna. När det pågår en
tvist mellan föräldrar om vårdnad, boende eller umgänge med barn, finns det
skäl att vara särskilt återhållsam med att skriva yttranden på begäran av den ena
föräldern eftersom det då finns en risk att nämnden uppfattas som partisk (se
JO 2019/20 s. 574 och däri gjorda hänvisningar).

När två socialsekreterare, på ett sådant sätt som har skett i det här fallet, hjälper
den ena föräldern att svara på stämningsansökan är det nästintill ofrånkomligt
att den förälder som har väckt talan kommer att uppfatta det som att
förvaltningen har tagit ställning mot honom eller henne. Socialsekreterarna intar
i den situationen närmast rollen som ombud för den svarande föräldern, och ett
sådant agerande ligger långt utanför både nämndens ansvarsområde och vad
som kan anses rymmas inom grundlagens krav på saklighet och opartiskhet (se
1 kap. 9 § RF). Det är något som varken nämnden eller enskilda
socialsekreterare ska ägna sig åt. Redan av dessa skäl borde socialsekreterarna i
det här fallet ha avstått från att hjälpa BB att svara på stämningsansökan och i
stället ha hänvisat henne till att anlita ett ombud.

När det gäller yttrandets innehåll kan jag inledningsvis konstatera att flera av de
omständigheter som redovisas i yttrandet var tvistiga. Yttrandet är inte heller
begränsat till en redogörelse för faktiska omständigheter, utan det innehåller
bedömningar av de frågor som var föremål för prövning i det pågående
familjemålet vid tingsrätten. Det anges bl.a. att ett växelvis boende eller
umgänge med AA inte skulle vara till gagn för CC.
                                                                 Dnr 4302-2019       Sid 4 (4)




Yttrandet som sådant och det sätt som det har tillkommit på kan inte uppfattas
på något annat sätt än som ett ställningstagande för BB. Jag har därför stor
förståelse för att socialsekreterarnas agerande gav AA skäl att ifrågasätta inte
bara förvaltningens utan även nämndens objektivitet. I det sammanhanget är det
av mindre betydelse om de omständigheter och bedömningar som redovisas i
yttrandet var korrekta i sak. Det är inte heller något som jag har tagit ställning
till.

För att socialnämnden ska kunna fullgöra sitt uppdrag är det, inte minst i ett
pågående familjemål, av stor vikt att enskilda har förtroende för nämnden. Det
är därför mycket olämpligt när två socialsekreterare agerar på ett sätt som ger
den ena föräldern skäl att ifrågasätta nämndens objektivitet. Det är också
anmärkningsvärt att nämnden inte synes ha någon som helst insikt om allvaret i
de båda socialsekreterarnas agerande. Av remissvaret framgår inte att nämnden
har några egentliga synpunkter på handläggningen, och det ger mig skäl att
ifrågasätta om nämnden har tillräckliga kunskaper om innebörden av
objektivitetsprincipen samt om nämndens uppgifter och skyldigheter i ett mål
enligt FB. Handläggningen i det här fallet har inte skett i enlighet med de krav
på saklighet och opartiskhet som uppställs i 1 kap. 9 § RF, och nämnden
förtjänar allvarlig kritik för hanteringen.

Vad AA i övrigt har uppgett leder inte till någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.
