# Anmälan mot Polismyndigheten i Norrbotten med anledning av omhändertagande av ett vapen

JO 2003-06-27 dnr 4310-2002

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2003-06-27         4310-2002               1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Norrbotten med anledning av
                        omhändertagande av ett vapen

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 3 december 2002, framförde AA klagomål
                        mot Polismyndigheten i Norrbotten. Av anmälan och de till anmälan fogade
                        handlingarna framgick bl.a. följande.

                        I början av februari 2002 blev AA kallad till ett polisförhör med anledning av att
                        han var misstänkt för brott. Den 12 mars 2002 kom polisen hem till AA:s far och
                        hämtade en pistol som AA hade licens på. Den 25 mars 2002 fick AA besked från
                        åklagaren att förundersökningen mot honom hade lagts ned eftersom brott inte
                        kunde styrkas. AA:s far skrev den 27 mars 2002 till polisen och krävde tillbaka
                        vapnet, eftersom faderns företag hade äganderättsförbehåll på det. Den 3 juni 2002
                        svarade polismästaren BB fadern och meddelade att enligt myndighetens vapen-
                        register var AA registrerad ägare till vapnet och att det är licensinnehavaren som
                        anses äga vapnet; om uppgifterna i faderns brev var riktiga föreslog polismyndig-
                        heten att företaget skulle återköpa vapnet och lämna in en vapenhandlaranmälan på
                        det. Detta tänkte AA och hans far inte göra. Den 1 november 2002 skrev AA till
                        polismyndigheten och krävde vapnet åter. Den 11 november 2002 fick han ett svar
                        från polisens vapenhandläggare, assistenten CC. Hon ville ha besked om vem som
                        egentligen ägde vapnet. Med anledning härav besökte AA och hans far CC och
                        förklarade för henne att det var AA som hade licens för vapnet men att det fanns ett
                        äganderättsförbehåll, eftersom vapnet inte var till fullo betalt. CC uppgav att så fick
                        man inte göra enligt lagen.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendet dnr 2500V01-Av-558-701-02 granskades,
                        varvid – utöver vad som nämnts i det föregående – bl.a. följande framkom.
                        Anmälan om misshandel och olaga hot (K14463-01) kom in till polismyndigheten
                        den 31 juli 2001 och förundersökning inleddes påföljande dag. Den 26 februari
                        2002 beslutade polismyndigheten att i avvaktan på vidare utredning omhänderta ett
                        skjutvapen som AA hade licens för, eftersom han var misstänkt för de nämnda
                        brotten; enligt polismyndigheten fanns det risk för att AA kunde komma att
                        missbruka skjutvapnet. I beslutet underrättades AA vidare om att slutligt beslut


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 4310-2002     Sid 2 (4)



i frågan skulle komma att meddelas senare och att denna prövning kunde leda
antingen till att vapentillståndet återkallades eller till att vapnet återlämnades. AA
och hans far överklagade beslutet. Överklagandet, som var ställt till Länsrätten i
Norrbotten, kom in till polismyndigheten den 2 april 2002. Den 28 november 2002
skickade CC ett mail till DD vid Rikspolisstyrelsen och frågade ”Står det någon-
stans att vapen ej får säljas på avbet.?????”. I mailet uppgav hon vidare att hon
”alltid vid förfrågan till vapenavd sagt att det inte är tillåtet att sälja vapen på avbet
eller att lämna bort vapen som pant för lån”. DD svarade den 1 december 2001 bl.a.
att vapen kan säljas på avbetalning och att det är en civilrättslig fråga som inte har
med tillståndet till innehav att göra. Påföljande dag, dvs. den 2 december 2002,
beslutade polismyndigheten att återlämna vapnet till AA.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande
beträffande handläggningen av ärendet. Polismyndigheten kom in med ett remis-
svar enligt följande.

      AA har återfått sitt vapen och ärendet är avslutat. I efterhand är det emellertid
      ofrånkomligt att ha synpunkter på handläggningstiden i ärendet.
      Normalrutinen är att handläggare vid vapenexpedition utifrån s.k. dygnslista över
      inkomna anmälningar kontrollerar om vapeninnehav föreligger. När så är fallet görs
      en bedömning om det finns anledning att vidta någon åtgärd med anledning av den
      inkomna anmälan. Anses risk för missbruk föreligga bör vapnen omhändertas i
      princip omedelbart.
      När man utifrån upprättad anmälan i detta ärende gjorde den bedömningen att det
      fanns risk för missbruk borde beslutet att omhänderta AA:s vapen ha fattats tidigare.
      Med anledning av stor arbetsbörda och låg bemanning på vapenexpeditionen vid
      tillfället kom den av AA och EE till polismyndigheten den 2 april 2002 inkomna och
      till Länsrätten i Norrbottens län ställda skrivelse inte att översändas till domstolen,
      vilket är direkt felaktigt. Polismyndigheten kommer snarast att se över sina
      handläggningstider i vapenärenden i allmänhet och rutiner vad gäller omhänder-
      tagande av i vapenärenden i synnerhet.
      Samma dag inkom en skrivelse vari EE, i egenskap av vapenhandlare, återkräver
      vapnet. De uppgifter som EE lämnat om ägarförhållandena tycks därefter ha förlängt
      handläggningstiden. EE tillskrevs den 3 juni angående ägarförhållandena till vapnet.
      Polismästare BB erinrar sig att han blivit uppringd av AA och att han – såsom
      brukligt – meddelat AA att någon från myndigheten, inte polismästaren själv, skulle
      kontakta AA i ärendet. Vapenhandläggaren har delegation att hålla kontakterna med
      berörda i vapenärenden. Assistenten på vapenavdelningen, CC, berättar att polis-
      mästaren vanligtvis brukar göra en notering i ärendet om tidpunkt m.m. om någon
      kontaktat honom i ett ärende. Då någon sådan notering inte fanns så kände hon inte
      till att han lovat att hon skulle ringa upp AA.
      Sammanfattningsvis konstaterar polismyndigheten att ärendet hade kunnat slutföras
      långt tidigare. Vid Polisområde Luleå handläggs årligen 1.100 vapenärenden. Det är
      ärenden om tillstånd till innehav av vapen, återkallelser av tillstånd och s.k. dödsbo-
      ärenden m.m. Tidsutdräkten i ärendet bör ses mot bakgrund av den totala ärende-
      mängd som hanteras på Vapenexpeditionen vid Polisområde Luleå, att arbetsbördan
      varit stor och bemanningen för tillfället låg p.g.a. sjukdom, samt att Polisväsendet
      under år 2001 tog ett nytt vapenregister i bruk, med stora inkörningsproblem som
      följd även under 2002.
Det var på grund av avsaknad av korrekt adressuppgift inte möjligt att bereda AA
möjlighet att yttra sig över remissvaret.
                                                                     Dnr 4310-2002       Sid 3 (4)



Rättslig reglering
Enligt 6 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) skall en polismyndighet besluta att ett
vapen med tillhörande ammunition skall tas om hand bl.a. om det finns risk att
vapnet missbrukas. Om det finns någon som har rätt att inneha och förfoga över
skjutvapen eller ammunition som tagits om hand, skall egendomen enligt 5 § i
samma kapitel lämnas tillbaka så snart det skäligen kan antas att det inte längre
finns någon risk för missbruk.

Av 10 kap. 1 § vapenlagen framgår att en polismyndighets beslut enligt vapenlagen
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

I förvaltningslagen (1986:223) (FL) finns bestämmelser hur ett beslut överklagas.

I 23 § FL föreskrivs att ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden
ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär (första
stycket). Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den skall
ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet
(andra stycket). Den myndighet som meddelat beslutet skall enligt 24 § FL pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid (s.k. rättidsprövning). Har skrivelsen
kommit in för sent skall myndigheten enligt huvudregeln avvisa den. Om ett över-
klagande inte avvisas enligt 24 § FL, skall den myndighet som meddelat beslutet
överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall
pröva överklagandet (25 § FL). Om ett överklagande skall avvisas på någon annan
grund, t.ex. att den person som överklagat inte har klagorätt eller att beslutet inte är
överklagbart, ankommer det på den högre instansen att pröva den frågan.

Bedömning
Av utredningen framgår att en anmälan om misshandel och olaga hot kom in till
polismyndigheten den 31 juli 2001 och att förundersökning inleddes påföljande
dag. Polismyndigheten beslutade emellertid först den 26 februari 2002 att om-
händerta AA:s skjutvapen.

Myndigheten har uppgett att normalrutinen är att handläggare vid vapen-
expeditionen utifrån en dygnslista över inkomna anmälningar kontrollerar om
vapeninnehav finns samt att man, när så är fallet, gör en bedömning av om det
finns anledning att vidta någon åtgärd med anledning av anmälan. Om det anses
föreligga en risk för missbruk bör vapnet omhändertas i princip omedelbart.

I ärendet har inte klarlagts varför denna rutin inte följdes i det nu aktuella fallet.
Det kan emellertid konstateras att polismyndighetens beslut i omhändertagande-
frågan borde ha fattats betydligt tidigare.

Som framgår av utredningen överklagade sedan AA och hans far omhänder-
tagandebeslutet. Såvitt har kunnat utrönas i ärendet gjorde polismyndigheten
emellertid inte någon rättidsprövning av överklagandeskrivelsen och myndigheten
underlät också att vidarebefordra denna till länsrätten. Som förklaring till denna
underlåtelse har polismyndigheten hänvisat till stor arbetsbörda och låg bemanning
på vapenexpeditionen. Sådana omständigheter kan emellertid självfallet inte godtas
                                                                  Dnr 4310-2002    Sid 4 (4)



som förklaring till att överklagandeskrivelser inte hanteras på det sätt som före-
skrivs i lagstiftningen. Polismyndighetens passivitet medförde att AA och hans far
berövades möjligheten att få det aktuella beslutet prövat i domstol. Det finns anled-
ning att se allvarligt på det inträffade.

Den 25 mars 2002 lade åklagaren ned förundersökningen om misshandel och olaga
hot. Polismyndigheten borde i omedelbar anslutning härtill ha fattat beslut om hur
det skulle förfaras med vapnet. Först den 2 december 2002 beslutade emellertid
myndigheten att vapnet skulle återlämnas. Ett sådant dröjsmål med att besluta i
frågan är helt oacceptabelt. Polismyndigheten har anfört att de uppgifter som AA:s
far lämnade om ägarförhållandena tycks ha förlängt handläggningstiden. Detta
synes i och för sig vara riktigt. Utredningen ger nämligen vid handen att CC:s och
BB:s bristande kunskaper vad gällde de frågor som aktualiserades genom
uppgifterna vem som ägde vapnet medförde att handläggningen drog ut på tiden.
Som DD anförde i sitt besked till polismyndigheten är frågan om äganderätten till
ett vapen en civilrättslig fråga som inte har med tillstånd till innehav av vapnet att
göra. Det ankommer således inte på en polismyndighet att i ett vapenärende utreda
och avgöra frågor om äganderätten till ett visst vapen.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att polismyndighetens handläggning av
vapenärendet uppvisar allvarliga brister. Jag utgår från att polismyndigheten ser
över sina rutiner beträffande hanteringen av överklagandeskrivelser och att åt-
gärder vidtas för att förkorta handläggningstiderna vid vapenexpeditionen samt att
de befattningshavare som sysslar med vapenärenden får den utbildning som krävs
för att de skall kunna handlägga ärendena på ett korrekt sätt.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som ligger i det sagda.
