# Kritik mot Kriminalvården, häktet Sollentuna, för brister i dokumentationsplikten m.m.

JO 2015-04-21 dnr 4313-2014

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2015-04-21               4313-2014     1 1111 11(14)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, häktet Sollentuna, för brister i
                        dokumentationsplikten m.m.


                          Beslutet i korthet: En intagen har placerats i avskildhet under sin vistelse i häktet
                          Sollentuna. Vid tidpunkten för avskildhetsplaceringarna var den intagne 17 år gammal
                          och därmed att betrakta som ett barn. I sitt beslut framhåller chefsJO att Kriminal-
                          vården måste iaktta stor försiktighet med att vidta tvångsåtgärder mot barn. Om ett
                          barn placeras i avskildhet har Kriminalvården ett särskilt ansvar för att se till dels att
                          perioden i avskildhet blir så kort som möjligt, dels att det vidtas isoleringsbrytande
                          åtgärder. Vidare måste, vid den proportionalitetsbedömning som alltid ska göras i
                          samband med tvångsåtgärder, den omständigheten att åtgärden riktas mot ett barn få
                          särskild tyngd.
                          I beslutet kritiserar chefsJO häktet Sollentuna för att inte ha dokumenterat skälen till
                          att den intagens tillgång till kläder hade begränsats vid en av avskildhetsplacering-
                          arna.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 29 juli 2014, framförde advokaten AA
                        klagomål över hur en intagen, BB, som han hade varit förordnad som offentlig
                        försvarare åt, hade behandlats under en vistelse i häktet Sollentuna. Han anförde
                        i huvudsak följande:

                        Under perioden den 27 april till den 13 juni 2014 var BB placerad i häktet
                        Sollentuna. Vid tidpunkten var han 17 år gammal. Under de första två veckorna
                        fick han inte kontakta sin föräldrar, trots att han hade fyllt i en ansökan om att få
                        göra det. Anledningen var att häktespersonalen påstod att det inte gick att ordna
                        en tolk. Under vistelsen i häktet fick han genomföra två kortare telefonsamtal
                        till sina föräldrar (ett tredje samtal avbröts på grund av att tolkningen inte
                        fungerade). Samtalen skedde under bevakning, och vidare tilläts BB:s pappa
                        göra ett kortare bevakat besök. I kontakter med AA har BB:s föräldrar uppgett
                        att de vid ett flertal tillfällen försökte kontakta sin son men nekades kontakt av
                        häktespersonalen. Även AA har vid ett flertal tillfällen kontaktat häktet och
                        uppmanat dem att låta BB ha kontakt med sina föräldrar, till synes utan resultat.

                        I samband med vistelsen i häktet blev BB vid två tillfällen placerad i avskildhet.
                        Vid det första tillfället han placerades i avskildhet (den 18 maj 2014) fick han



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                    Dnr 4313-2014      Sid 2 (14)




klä av sig alla sina kläder. Han fick endast ett par kalsonger att ha på sig. Dagen
efter fick han även en t-shirt och strumpor. Vidare tilläts han att lämna
bostadsrummet under 30 minuter per dag för promenad och att duscha varannan
dag. Han fick inte träffa någon, och veckosamtalen med föräldrarna drogs in.
Bostadsrummet var enbart utrustat med en madrass, och där fick han sitta i fem
dagar. Därefter blev han flyttad till häktets säkerhetsavdelning där han satt i fyra
dagar. Under den perioden fick han lämna bostadsrummet under en timme per
dygn. Han blev därefter flyttad till restriktionsavdelningen, och även där var han
inlåst under 23 timmar per dygn. Den 28 maj flyttades han till en samsittnings-
avdelning med vuxna intagna. Samsittning tilläts under 5,5 timmar per dygn,
och BB var ensam ungdom på avdelningen.

Huvudförhandlingen påbörjades den 10 juni 2014. Direkt därefter placerades
BB återigen i avskildhet, och där var han placerad till den 13 juni. I samband
med placeringen i avskildhet blev han nedbrottad av ett flertal kriminalvårdare
och hans tröja och linne klipptes upp. Kriminalvårdarna uppgav att han hädan-
efter skulle behandlas som en ”vuxen intagen”. Under vistelsen i avskildhet fick
han endast ha kalsonger på sig. Vidare tilläts han inte ha sina glasögon, och han
tilläts inte lämna bostadsrummet. Han tilläts inte heller duscha, och han fick inte
något toalettpapper. Under vistelsen i avskildhet tilläts han inte kontakta sina
föräldrar. Inte heller tilläts han kontakta AA den 10 juni. Enligt BB skulle
häktespersonalen däremot ha försökt kontakta AA den 11 juni men fått besked
om att han befann sig i rätten hela dagen. Han har inte fått något besked om att
häktespersonalen har försökt nå honom, och det kan tilläggas att han inte satt i
rätten hela dagen. Den 12 juni kontaktades han emellertid av häktet med besked
om att BB ville prata med honom, och i samband med det informerade denne
honom om behandlingen i häktet.

Vid huvudförhandlingen den 13 juni 2014 yrkade häktespersonalen att BB
skulle vara fängslad i rättssalen, dels med bältesfängsel [midjefängsel, JO:s
anm.], dels med fotfängsel. BB motsatte sig detta, men tingsrätten beslutade att
han skulle vara belagd med fotfängsel. Under hela förhandlingen satt ”ett
provocerande stort antal” kriminalvårdare i rättssalen tillsammans med en vakt
från tingsrätten. Bevakningen kan inte på något sätt anses proportionerlig i för-
hållande till det eventuella hot som en till fötterna fängslad BB kunde utgöra för
häktespersonalen. Efter förhandlingen den 13 juni släpptes BB och kördes
direkt till psykakuten. Där konstaterades och dokumenterades skador på honom,
som enligt honom orsakats av att häktespersonalen använt batong mot honom.

Utredning
Anmälan remitterades till Kriminalvården. I sitt remissvar anförde Kriminal-
vården, huvudkontoret, genom enhetschefen CC, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Stockholm.
      Information har vidare inhämtats från Kriminalvårdens klientadministrativa
                                                                 Dnr 4313-2014        Sid 3 (14)




system KLAS och KVR. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande
kommit fram.
BB ankom till häktet Sollentuna den 27 april 2014 och placerades dagen därpå
på häktets ungdomsavdelning för intagna med restriktioner. Efter genomgången
riskbedömning placerades han den 30 april på gemensamhetsavdelningen för
ungdomar.

Kontakt med föräldrar
Den 28 april 2014 beviljades BB s.k. veckosamtal till sin mamma, som var den
han uppgett som närmaste anhörig och som han ville ha kontakt med. BB ville
senare ha kontakt också med sin pappa och beviljades det. BB ringde sin mamma
den 6 och den 25 maj samt den 2 juni och sin pappa den 12 maj. BB har, enligt
uppgift, fått ringa sina föräldrar vid de tillfällen han har bett om det.
Skriftligt samtycke till kontakt per telefon och besök från BB:s pappa inkom den
15 maj 2014. Något samtycke från mamman avseende kontakt genom besök
inkom inte. Av säkerhetsskäl kunde inte något telefontillstånd inom INTIK-
systemet medges, men besökstillstånd för pappan meddelades den 16 maj 2014.
Den 17 maj 2014 kom BB:s pappa på besök. Besöket var planerat att pågå i en
timme men BB valde att avbryta besöket efter tio minuter. Inför besöket till-
frågades BB om han hade några tillhörigheter med ner till besöket, och uppgav
då att han inte hade det. Vid visitation efter besöket påträffades emellertid en
snusdosa i BB:s ficka samt 500 kronor i hans kalsonger. BB hävdade då att han
hade haft med sig allt från avdelningen. Personal informerade BB om att man
skulle vara tvungen att slänga snuset samt att pengarna var tvungna att gå via
intagnas medel. BB uppvisade efter detta en mycket olämplig attityd gentemot
personalen, bl.a. genom att kalla dem för ”fittor” och komma med uttalanden
som ”bättre att ni dör” hela vägen från besöksrummet. När personalen talade om
för BB att hans beteende inte var acceptabelt svarade han ”äh, fucked for life”.
Det kan i detta sammanhang nämnas att personal redan den 15 maj 2014 haft ett
samtal med BB med anledning av hans olämpliga uppträdande och respektlösa
beteende mot personal. BB uppträdde agiterat under hela samtalet och föreföll
inte ta till sig något av samtalet utan var i stället otrevlig och respektlös under
samtalets gång.
Den 11 juni 2014 återkallades, av säkerhetsskäl, det tidigare medgivna besöks-
tillståndet gällande pappan. Häktet Sollentuna bedömde, med hänsyn till BB:s
beteende, ohörsamhet, och våld samt hot mot personal, att det saknades förutsätt-
ningar för att genomföra även bevakade besök. BB hade dock alltjämt kvar
tillstånd att ringa veckosamtal till pappan.

Placering i avskildhet
På kvällen den 18 maj 2014 placerades BB i avskildhet. Avskildheten föranled-
des av att BB samma dag slagit en medintagen med en termos i bakhuvudet och i
ansiktet flera gånger. Häktet beslutade att av säkerhetsskäl placera BB i avskild-
het. Han placerades i ett rum utan inredning. I samband med placering på obs-
avdelning är det brukligt att det sker ett klädbyte i samband med visitation. I det
nu aktuella fallet hade BB på sig kalsonger och t-shirt och fick in en filt.
Promenad och dusch erbjuds varje dag i samband med frukost, avvikelser från
detta ska antecknas och några sådana anteckningar finns inte avseende BB.
Beslutet om veckosamtal var alltjämt gällande och något besök av föräldrarna
var inte inbokat.
Under tiden BB var placerad i avskildhet arbetade häktet Sollentuna med att hitta
en annan placering för honom. Den 22 maj 2014 flyttades han till en vanlig
restriktionsavdelning och den 26 maj fick han en plats på restriktionsavdelningen
för ungdomar. Mot bakgrund av BB:s tidigare beteende och klientkonstellationen
på gemensamhetsavdelningen för ungdomar var det inte aktuellt att han skulle
                                                                   Dnr 4313-2014       Sid 4 (14)




kunna återgå dit, utan han placerades i stället så snart det var möjligt, vilket var
den 28 maj, på en vanlig gemensamhetsavdelning.
I samband med transport från en domstolsförhandling den 10 juni 2014 fick BB
föras ut ur rättssalen under tumultartade former efter att han inte rättat sig efter
personalens anvisningar och i stället trängt sig mot en besökare i rättssalen,
vilket inte kunde uteslutas vara ett rymningsförsök. Efter viss brottning, där en
kriminalvårdare bl.a. fick sina glasögon sönderslagna och ett blödande sår i
pannan, belades BB med handfängsel. Under transporten tillbaka till häktet
Sollentuna sparkade BB den kriminalvårdare som satt i framsätet i vart fall två
gånger i huvudet, vilket fick till följd att hon var tvungen att uppsöka sjukvård.
Därutöver försökte BB bita den kriminalvårdare som försökte hålla fast honom
samt spottade på, och försökte skalla, denne. Kriminalvårdaren fick därutöver
utstå hot till liv och hälsa samt om att dennes barn skulle våldtas.
Mot bakgrund av det inträffade fattades beslut om att BB åter skulle placeras i
avskildhet. Under förflyttningen till obs-avdelningen var han högljudd och hot-
full men gjorde inte fysiskt motstånd. När man kom till rummet på obs-
avdelningen hade BB lugnat ner sig och handfängslen togs av. BB blev dock åter
aggressiv och verbalt hotfull när personalen därefter skulle visistera honom. BB
började veva med armarna mot personal som blev tvungna att lägga ner honom
och koppla benlås. På grund av det motstånd BB gjorde tvingades personalen
skära loss hans kläder då det inte gick att klä av honom på sedvanligt sätt. I sam-
band med placering på obs-avdelning är det, som ovan nämnts, brukligt att ett
klädbyte sker i samband med visitation. När personalen skulle gå ut ur bostads-
rummet reste sig BB upp, rusade mot dörren och försökte sparka upp den. När
dörren var stängd och personalen försökte prata med BB via luckan så spottade
han flera gånger mot personalen varpå samtalet avbröts.
Mot bakgrund av att BB gjorde sådant fysiskt motstånd vid visitationen, bedöm-
des att han av säkerhetsskäl skulle vara placerad i ett bostadsrum med begränsad
utrustning.
Toalettpapper finns i bostadsrummen på avdelningen, och för det fall att per-
sonalen tvingas plocka ut det p.g.a. att den intagne exempelvis försöker orsaka
stopp i toaletten tillhandahålls i stället toalettpapper vid behov. Det finns inget
särskilt dokumenterat kring toalettpapper i det nu aktuella fallet. Det finns heller
inget dokumenterat gällande att BB ska ha nekats kontakt med sin advokat.
Såvitt avser BB:s glasögon finns inte heller något dokumenterat, men en
kriminalvårdare har en tydlig minnesbild av att BB hade dem på sig i vart fall
den 10 juni 2014. Promenad och dusch erbjöds varje dag i samband med frukost,
och det finns ingen anteckning om någon avvikelse från detta avseende BB,
bortsett från att promenad inte kunde genomföras den 12 juni. Av säkerhetsskäl
bedömde häktet Sollentuna att BB skulle bära fängsel vid förflyttning inom
häktet. Den 12 juni ville BB inte samarbeta till att bli belagd med handfängsel
inför förflyttning till promenadgård, varför någon promenad inte kunde genom-
föras den dagen. BB var placerad i avskildhet fram till att domstolen, efter
förhandlingen den 13 juni, hävde häktningen i väntan på domen som meddelades
den 19 juni.

Övrigt
Med anledning av den våldsincident som inträffade den 10 juni 2014 upprättades
en polisanmälan om våld och hot mot tjänsteman. Mot bakgrund av BB:s våld-
samma beteende vid transporten den 10 juni 2014 var transporten den 13 juni
bemannad av fyra personal, varav en bilförare. Huruvida en person ska vara
belagd med fängsel i rättegångssalen bestäms av rättens ordförande.
Det framgår inte av anmälan vad det är för typ av skador sjukhuset ska ha doku-
menterat på BB. Det finns dock ingen dokumentation om att kriminalvårds-
personal ska ha tvingats använda batong mot BB.
                                                                  Dnr 4313-2014        Sid 5 (14)




Författningsbestämmelser
Av 1 kap. 4 § häkteslagen (2010:611), HäL, framgår att varje intagen ska
bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Av 1 kap. 6 § HäL framgår följande. Verkställigheten får inte innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än vad som följer av denna lag eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig propor-
tion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska
den användas.
Av 1 kap. 17 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2)
om häkte, FARK Häkte, framgår följande. En intagens bostadsrum ska vara
utrustat med stol, bord, skåp eller hylla, säng, bäddutrustning, spegel, anslags-
tavla, mugg, väckarklocka, radio, TV samt anordning som gör att den intagne
själv kan reglera inflödet av dagsljus, om inte annat följer av ett beslut om
restriktioner.
Utrustningen får begränsas om det är nödvändigt för att förhindra att den intagne
allvarligt skadar sig själv eller annan eller gör sig skyldig till skadegörelse. För
en intagen som är placerad i avskildhet får begränsningar också göras om det är
nödvändigt på grund av lokalernas utformning eller om placeringen i avskildhet
är tillfällig. Om placeringen i avskildhet är tillfällig ska bostadsrummet, utifrån
förutsättningarna i det enskilda fallet, utrustas så att standarden för ett normal-
utrustat bostadsrum uppnås i den utsträckning det är lämpligt.
Av 2 kap. 3 § HäL framgår att en intagen som är under 18 år inte får placeras så
att han eller hon vistas tillsammans med intagna över 18 år, om det inte kan
anses vara till hans eller hennes bästa.
Av allmänna råd till paragrafen i FARK Häkte framgår följande. När en intagen
är under 18 år bör åtgärder vidtas för att, utifrån omständigheterna i varje enskilt
fall, undvika att den intagne måste vistas helt ensam. Om det inte går att finna
andra åtgärder kan det vara nödvändigt att placera den unge tillsammans med
lämpliga intagna över 18 år.
Av 2 kap. 5 § HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att dagtid vistas
tillsammans med andra intagna (gemensamhet), om inte
      1. den intagne är placerad i en annan förvaringslokal än i ett häkte och
         lokalförhållandena inte tillåter gemensamhet,
      2. det av säkerhetsskäl är nödvändigt att hålla den intagne avskild från
         andra intagna, eller
      3. det är nödvändigt för att genomföra en kroppsbesiktning.
Av 2 kap. 7 § HäL framgår att en intagen ska ges möjlighet att vistas utomhus
minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det.
Av 3 kap. 1 § första stycket HäL framgår att en intagen får ta emot besök i den
utsträckning det lämpligen kan ske. Ett besök får dock vägras om det kan
äventyra säkerheten på ett sätt som inte kan avhjälpas genom kontroll enligt 2
eller 3 §§.
Av 3 kap. 4 § HäL framgår att en intagen får stå i förbindelse med en annan per-
son genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske.
Sådan kommunikation får dock vägras om den kan äventyra säkerheten på ett
sätt som inte kan avhjälpas genom avlyssning enligt 5 §.
Av 3 kap. 25 § FARK Häkte framgår följande. Ett tillstånd till besök eller elek-
tronisk kommunikation inom INTIK-systemet kan återkallas eller på annat sätt
ändras till den intagnes nackdel om besök eller elektronisk kommunikation kan
äventyra säkerheten.
                                                                 Dnr 4313-2014         Sid 6 (14)




Av 4 kap. 3 § HäL framgår att en intagen får kroppsvisiteras eller kroppsbesikt-
igas för eftersökande av otillåtna föremål om
     1. det finns anledning att anta att ett sådant föremål kommer att anträffas
          på honom eller henne,
     2. han eller hon återkommer efter en vistelse utanför förvaringslokalen,
     3. han eller hon ska ha eller har haft ett besök utan sådan kontroll som
          avses i 3 kap. 2 §, eller
     4. det sker i en stickprovskontroll eller i anslutning till en större under-
          sökning som av säkerhetsskäl görs av ett utrymme inom förvarings-
          lokalen och den intagne har eller har haft särskild anknytning till
          utrymmet.
Av 4 kap. 4 § HäL framgår att en intagen får även i andra fall än som avses i 2
och 3 §§ kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål, om
det är nödvändigt av säkerhetsskäl.
Av 4 kap. 10 § första punkten HäL framgår att en intagen får beläggas med
fängsel vid förflyttning inom förvaringslokalen och vid transport eller annan
vistelse utanför lokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.

Kriminalvårdens bedömning

Kontakt med föräldrar och advokat
Vid genomgång av ärendet har det inte framkommit någon omständighet som
tyder på att häktet Sollentuna, bortsett från att besökstillståndet gällande pappan
återkallats, har beskurit BB:s möjligheter att ha kontakt med sina föräldrar eller
sin advokat. Upplysningsvis kan nämnas att BB inte begärt omprövning av åter-
kallelsebeslutet.

Placering i avskildhet
Häktet Sollentuna har uppgett att det, vid placering på obs-avdelning, är brukligt
att det sker ett klädbyte i samband med visitation. Personal minns att BB vid den
första avskildheten, i vart fall den första kvällen/natten, var iklädd t-shirt och
kalsonger. Häktet har vidare uppgett att det, vid en placering på obs-avdelning,
görs en riskbedömning, bl.a. utifrån risken för självskadehandlingar, som ligger
till grund för vilka kläder den intagne får in i bostadsrummet. Det har inte fram-
kommit några uppgifter som tyder på att häktet frångått det ovan beskrivna till-
vägagångssättet gällande BB. Det finns dock ingen dokumentation avseende
detta och det har inte gått att utreda hur BB varit klädd under hela den tid han var
placerad i avskildhet.
Såvitt avser toalettpapper, promenad och dusch har inget framkommit som tyder
på att häktets normala rutiner kring detta frångåtts och att BB skulle ha förväg-
rats dessa saker. Det stämmer dock att promenad inte kunde genomföras den 12
juni 2014, vilket berodde på att BB inte möjliggjorde att fängsel anbringades
inför förflyttningen till promenadgården.
Gällande vad som framförts avseende BB:s tillgång till sina glasögon under den
andra avskildheten finns inget dokumenterat kring detta och det har inte gått att
utreda närmre så här långt i efterhand. En anställd har dock ett klart minne av att
BB hade på sig dem i vart fall den 10 juni 2014.

Övrigt
Mot bakgrund av BB:s våldsamma beteende vid transporten den 10 juni 2014 var
transporten den 13 juni bemannad av fyra personal, varav en bilförare. Krimi-
nalvården kan inte se att detta skulle vara ett, som AA uttryckt det, provocerande
stort antal. Huruvida en person ska vara belagd med fängsel i rättegångssalen
bestäms av rättens ordförande och Kriminalvården konstaterar att ordföranden
beslutade att BB skulle vara belagd med fotfängsel vid förhandlingen den 13 juni
2014.
                                                                         Dnr 4313-2014       Sid 7 (14)




      Vid genomgång av ärendet har inget framkommit som tyder på, och det finns
      heller ingen dokumentation om, att kriminalvårdspersonal ska ha tvingats an-
      vända batong mot BB.
      Häktet Sollentuna är utrustat och personalen utbildad för att kunna ta emot och
      omhänderta barn/ungdomar i häktet. Häktet har en särskild checklista som
      används i samband med inskrivning av barn/ungdomar under 18 år. Vårdnads-
      havare blir informerade om besök och telefoni och vid behov tas kontakt med
      socialtjänsten. Checklistan har använts vid inskrivningen av BB. Vidare finns en
      särskild ungdomshandläggare och särskilda avdelningar för ungdomar. I BB:s
      fall har det emellertid, med hänsyn till hans beteende, inte varit möjligt att
      placera honom på ungdomsavdelning under hela hans tid i häkte. Ungdomshand-
      läggaren har dock försökt att ha kontakt med honom ändå.
      Häktet Sollentunas rutin är att snabbt få fram tillstånd så den intagne kan ha
      kontakt med sina föräldrar/vårdnadshavare vilket även skedde i BB:s fall.
      Målsättningen är att den intagne ska sitta i gemensamhet på ungdomsavdelning
      så snart det kan tillåtas. BB var vid den aktuella tidpunkten 17 år gammal och i
      lagens mening ett barn. Hans hotfulla och aggressiva beteende, såväl mot med-
      intagna som mot personal, har dock medfört att häktet bedömt att det, vid en av-
      vägning mellan å ena sidan BB:s behov med anledning av sin unga ålder och
      kraven på säkerhet å andra sidan, under vissa perioder varit nödvändigt att pla-
      cera honom vid andra avdelningar än de som är avsedda för ungdomar.
      För att ytterligare förbättra förmågan att möta häktade barns/ungdomars särskilda
      behov, har häktet Sollentuna efter de nu aktuella händelserna utsett särskilda
      ungdomsansvariga också vid avskildhetsavdelningen samt vid obs-avdelningen.
      Vidare har en rutin införts där det är en stående punkt att varje morgon gå igen-
      om vilka barn/ungdomar som är placerade i häktet och på vilken avdelning de
      befinner sig.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande:

      Kontakt med föräldrarna
      Enligt [BB] fick han endast ringa till sina föräldrar den 12 och den 25 maj 2014.
      Vad gäller [BB:s] pappas besök den 17 maj 2014 är det riktigt att en ordväxling
      uppstod mellan [BB] och personal på häktet. [BB] hade tillhörigheterna i byx-
      fickorna, vilka trillade ut vid visiteringen. Personalen påstod att tillhörigheterna
      burits i kalsongerna. [BB] förnekar att han sagt det som påstås i Yttrandet.

      Placering i avskildhet
      Den 18 maj 2014 attackerade en medintagen [BB] med en gaffel varvid [BB]
      försvarade sig. [BB] ådrog sig skador vid attacken, vilka borde vara dokumenter-
      ade av Kriminalvården. Det ska tillägas att [BB] inte har blivit åtalad, än mindre
      dömd, för den i Yttrandet påstådda misshandeln.
      Vad gäller transporten från Solna tingsrätt till Sollentunahäktet förnekar [BB] att
      han försökt att tränga sig mot en besökare i rättssalen i syfte att rymma. Besök-
      arna är åtskilda från den tilltalade genom en glasvägg. I ett angränsande rum blev
      [BB] nedbrottad, varvid han fick skador och sina glasögon sönderslagna. Han
      förnekar att han försökt att skalla eller bita kriminalvårdare. I bilen blev han
      nedtryckt med huvudet mellan kriminalvårdarens ben. [BB] vidgår att han då
      sprattlade med benen eftersom han kände panik över att vara nedtryckt. Han ha-
      de ingen avsikt att träffa kriminalvårdaren med sparkar.
      Undertecknad stod endast någon meter ifrån [BB] i rättssalen, och min minnes-
      bild är att jag inte uppfattade att [BB] försökt att tränga sig mot dörren eller på
      annat sätt försökt att fly. Mig veterligen uppfattade inte heller någon annan i
      rättssalen det påstådda flyktförsöket.
                                                                  Dnr 4313-2014         Sid 8 (14)




[BB] förnekar att han har vevat med armarna mot personal eller att han gjorde
motstånd vid visiteringen. Han förnekar även att han har rusat mot dörren och
försökt att sparka upp den eller att han spottat på personalen.
Vad gäller förhållanden under isoleringen vidhåller [BB] vad han tidigare anfört,
det vill säga att han inte fick toalettpapper, att han inte fick ha sina glasögon och
att han inte fick duscha eller gå på promenad. Någon promenad erbjöds således
inte den 12 juni 2014.
Vad gäller kontakt med advokat vill jag göra följande tillägg till vad som tidigare
anförts. Den 11 juni 2014 var jag inbokad på en förhandling som sedermera kom
att ställas in. Då någon söker mig under pågående förhandling meddelar min
sekreterare mig detta så att jag kan återkomma. Något sådant meddelande har jag
inte fått och min sekreterare hade inte heller någon anteckning eller minnesbild
av att Sollentunahäktet sökt mig aktuell dag.

Avslutande synpunkter
Av 1 kap. 6 § häkteslagen framgår att verkställigheten inte får innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En
kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas.
Av Åklagarmyndighetens rapport ”Häktningstider och restriktioner”, januari
2014, föreslås att frihetsberövade ungdomar aldrig bör vara isolerade. Två tim-
mars mänskligt umgänge per dag bör ses som ett absolut minimikrav för dem. I
de flesta fall bör ungdomar få umgås med andra under betydligt längre tid än så
varje dag. Utöver samsittning eller vistelse i gemensamhet med andra ungdomar
kan isoleringen brytas genom att den unge har kontakt med häktespersonal eller
andra vuxna, t.ex. personal från frivilligorganisationer (se sid. 84 f.).
Av Åklagarmyndighetens RättsPM 2013:7 ”Unga lagöverträdare och barnkon-
ventionen” framhållas vikten av att vara restriktiv med att ålägga en ung person
restriktioner eftersom detta innebär att den unge i sådana fall i stort sett är
isolerad, vilket har stor negativ effekt på det psykiska måendet.
Av Barnombudsmannens rapport ”Från insidan. Barn och ungdomar i arrest och
häkte”, 2013, framgår att FN:s specialrapportör mot tortyr har uttryckt stark
kritik mot att barn isoleras, och menar att det kan likställas med tortyr eller grym,
omänsklig, förnedrande behandling. I rapporten redogörs också för vilka risker
som en isolering innebär för den unges psykiska hälsa och vilka bestående men
som kan bli resultatet av isolering.
Den 4 februari 2015 lämnade FN:s barnrättskommitté sina synpunkter på hur
Sverige lever upp till barnkonventionen ”Concluding observations on the fifth
periodic report of Sweden adopted by the Committee at its 68th session (12 – 30
January 2015)”. Under punkten E framhöll kommittén följande:
”Violence against children (arts. 19, 24, para. 3, 28, para. 2, 34, 37 (a) and 39)
Torture and other cruel or degrading treatment or punishment
25. The Committee is seriously concerned about the practice of solitary
confinement of children in conflict with the law in remand prisons and police
cells and the high number of children in the latter, as well as about the coercive
and involuntary treatments infringed on children with disabilities in mental
health care settings, in particular the use of straps and belts for up to two hours,
and of seclusion.
26. With reference to the Committee’s general comment No. 8 (2006) on the
right of the child to protection from corporal punishment and other cruel or
degrading forms of punishment and to general comment No. 13 (2011) on the
                                                                     Dnr 4313-2014         Sid 9 (14)




right of the child to freedom from all forms of violence, the Committee urges the
State party to:
(a) Immediately remove all children from solitary confinement, and revise its
legislation to prohibit the use of solitary confinement in all circumstances”.
Det ska noteras att ovan anförda uttalanden gäller placering av unga i “vanliga”
bostadsrum på häktet och inte i isoleringsceller.
Av det ovanstående drar jag följande slutsatser.
Det är ytterst tveksamt om isolering av barn överhuvudtaget är tillåtet, i synner-
het inte i en isoleringscell dygnet runt under ett flertal dygn. Barnkonventionen
är förvisso inte svensk lag, men förbudet mot tortyr och omänsklig behandling
följer även av Regeringsformen 2 kap. 4 och 5 §§ och Europakonventionen
artikel 3.
För det fall att det överhuvudtaget är tillåtet att placera ett barn i isoleringscell så
måste detta vara en åtgärd som vidtas när en ordentlig utredning gjorts som visar
att inga andra, mindre ingripande, åtgärder kan vidtas för att komma tillrätta med
problemet. Förhållandena vid isoleringen måste dessutom vara så lindriga det är
möjligt och isoleringen får inte vara längre än nödvändigt.
Jag kan inte uttala mig om omständigheterna som ledde till isoleringen av [BB]
mer än vad jag anfört ovan avseende det påstådda flyktförsöket. Detta är dock
enligt min uppfattning inte den avgörande frågan i det här ärendet. Jag har full
förståelse för att kriminalvårdare ställs inför svåra situationer, så även i detta fall.
Dessa situationer måste dock lösas på ett acceptabelt sätt med beaktande av de
bestämmelser som reglerar verksamheten.
Vad gäller förhållandena på häktet så saknas det dokumentation avseende bl.a.
tillgång till kläder, glasögon och toalettpapper samt möjlighet till promenad och
duschning. Denna brist måste falla tillbaka på Kriminalvården.
Kriminalvården har inte redogjort på vilket sätt som total isolering av [BB] var
nödvändig och proportionerlig i förhållande till hans delaktighet i bråket den 18
maj 2014 eller händelserna under transporten den 10 juni 2014. Det är inte ens
påstått av Kriminalvården att andra, mindre ingripande, åtgärder än placering av
[BB] i isoleringscell har utvärderats, t.ex. placering på annan avdelning eller
annat häkte. Kriminalvården har inte heller redogjort för varför isoleringen på-
gick under förhållandevis lång tid. Inga åtgärder synes heller ha vidtagits för att
begränsa isoleringen, [BB] har t.ex. inte erbjudits samtal med psykolog eller
annan stödperson eller kontakt med sina föräldrar. Då [BB] påstås inte ha sam-
arbetat att bli belagd med handfängsel så har Kriminalvården helt enkelt inte
brytt sig om att [BB] under ett flertal dagar var helt isolerad. Det framstår som
mindre sannolikt att promenad och duschning genomfördes den 10 och 11 juni
2014 om detta inte kunde genomföras den 12 juni. Dokumentation saknas. Att
inte vidta åtgärder för att bryta en total isolering av ett barn utan i stället låta den
pågå under ett flertal dygn, även om barnets agerande kan ha föranlett isolering-
en, är enligt min uppfattning helt oacceptabelt.
Förutom det självklara att inte utsätta barn för tortyr eller annan omänsklig
behandling finns det en annan viktig aspekt på hur barn behandlas under frihets-
berövanden – rättssäkerhet. För det fall att barn under frihetsberövandet behand-
las på ett sätt som medför att deras psykiska välbefinnande påverkas negativt kan
detta resultera i att de har sämre möjligheter att försvara sig vid rättegången. Vad
gäller [BB] noterade undertecknad, ordföranden i rätten och åklagaren en påtag-
ligt försämrad psykisk status under huvudförhandlingen, vilken pågick ett flertal
dagar. På åklagarens begäran förflyttades även [BB] till barn- och ungdoms-
psykiatrin för undersökning direkt efter avslutad huvudförhandling.
Avslutningsvis vill jag framhålla att det är positivt att Kriminalvården har vid-
tagit beskrivna åtgärder i syfte att förbättra förmågan att möta barns/ungdomars
särskilda behov. Dessa åtgärder är dock enligt min uppfattning helt otillräckliga
                                                                          Dnr 4313-2014   Sid 10 (14)




         för att komma till rätta med de problem som Åklagarmyndigheten, Barnombuds-
         mannen, FN:s barnrättskommitté och FN:s specialrapportör mot tortyr har pekat
         på avseende isolering av barn.

Bedömning
Inledande överväganden
Jag konstaterar inledningsvis att AA har framfört en rad klagomål beträffande
den behandling som BB ska ha utsatts för under sin vistelse i häktet Sollentuna.
I det följande finner jag anledning att uppehålla mig vid de klagomål som rör
bl.a. placeringen av BB i avskildhet, förhållanden i samband därmed och den
påstådda våldsanvändningen mot honom.

Placeringen i avskildhet
Av utredningen framgår att BB placerades i avskildhet vid två tillfällen under
sin vistelse i häktet Sollentuna. Vid båda avskildhetsplaceringarna var han 17 år
gammal och därmed ett barn (under 18 år). Den första avskildhetsplaceringen
pågick i tio dagar, och vid det andra tillfället var han placerad i avskildhet i tre
dagar.1

När BB placerades i avskildhet den 18 maj 2014 skedde det med stöd av
2 kap. 5 § 2 häkteslagen. Till skillnad från fängelselagen (2010:610) innehåller
inte häkteslagen några bestämmelser om att en avskildhetsplacering ska om-
prövas med viss regelbundenhet.2 Av 1 kap. 6 § andra stycket häkteslagen följer
emellertid att en kontroll- och tvångsåtgärd endast får användas om den står i
rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är
tillräcklig ska den användas. En intagen i häkte som inte är meddelad restrik-
tioner av åklagare3, har enligt huvudregeln rätt att dagtid vistas tillsammans med
andra intagna (gemensamhet).4 Att neka en intagen denna rätt är en ingripande
åtgärd.

Av det nyss sagda följer att en avskildhetsplacering inte får pågå längre än vad
som är nödvändigt för att syftet med åtgärden ska uppnås. Det ligger även i sak-
ens natur att det finns en skyldighet för ett häkte att kontinuerligt pröva behovet
av en fortsatt avskildhet och om en fortsatt tvångsåtgärd framstår som propor-
tionerlig. Vid den prövningen måste häktet även undersöka om det finns förut-
sättningar att uppnå syftet med en mindre ingripande åtgärd, exempelvis genom
en omplacering.




1
    Den 18 till den 28 maj och den 10 till den 13 juni 2014.
2
    Jfr 6 kap. 4 § andra stycket och 6 kap. 7 § andra stycket fängelselagen.
3
    Se 6 kap. 2 § häkteslagen.
4
    Se 2 kap. 5 § häkteslagen.
                                                                           Dnr 4313-2014    Sid 11 (14)




Så långt har jag redogjort för hur Kriminalvården bör förhålla sig till avskild-
hetsplacerade intagna som är vuxna, dvs. över 18 år. Frihetsberövade personer
under 18 år är en särskilt skyddsvärd grupp. Det är betydligt större risker för-
knippade med att rikta tvångsåtgärder mot ett barn än mot en vuxen, och det
finns en stor risk att barn kan orsakas långvariga problem till följd av ett frihets-
berövande. Av den anledningen har lagstiftaren varit särskilt restriktiv när det
gäller att tillåta placering av ett barn i häkte. Det har kommit till uttryck genom
att det krävs synnerliga skäl för att häkta en person som är under 18 år.5

I häkteslagen finns det inte någon begränsning av Kriminalvårdens möjligheter
att vidta tvångsåtgärder mot barn. Jag vill emellertid framhålla att en sådan
åtgärd riskerar att påtagligt förstärka de negativa följderna som redan frihets-
berövandet i sig kan medföra för barnet. Av den anledningen bör den restriktiv-
itet som lagstiftaren har gett uttryck för i fråga om möjligheterna att frihets-
beröva ett barn även återspeglas i Kriminalvårdens användande av tvångs-
åtgärder mot barn som befinner sig i en häktesmiljö.

Det sagda innebär att även om det inte finns något uttryckligt förbud mot att
placera barn i avskildhet, måste Kriminalvården iaktta stor försiktighet med att
vidta den typen av tvångsåtgärder. Om ett barn placeras i avskildhet har Krimi-
nalvården ett särskilt ansvar för att se till dels att perioden i avskildhet blir så
kort som möjligt, dels att det vidtas isoleringsbrytande åtgärder.

Jag har förståelse för att det i vissa undantagsfall kan vara nödvändigt för ett
häkte att placera ett barn i avskildhet. Det förhållandet att åtgärden riktas mot
ett barn innebär att häktet måste göra det till en prioriterad fråga att så snart som
möjligt hitta en placering i gemensamhet. Vidare måste vid den proportionali-
tetsbedömning som alltid ska göras när Kriminalvården vidtar tvångsåtgärder,
den omständigheten att åtgärden riktas mot ett barn få särskild tyngd. I fråga om
isoleringsbrytande åtgärder är de en viktig del i försöken att motverka de nega-
tiva följderna av frihetsberövandet6, och alla sådana åtgärder måste dokument-
eras.7




5
    Se 23 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. I sam-
manhanget kan det även nämnas att rätten vid valet av påföljd för brott som en person
begått innan han eller hon fyllt 18 år får döma till fängelse endast om det finns synner-
liga skäl (se 30 kap. 5 § första stycket brottsbalken).
6
    Se 1 kap. 5 § häkteslagen.
7
    Se 5 § första stycket häktesförordningen (2010:2011) av vilket det följer att det för
varje intagen ska föras en journal som dokumenterar den intagnes verkställighet. Enligt
7 kap. 1 § första stycket FARK Häkte ska i journalen dokumenteras alla beslut som har
fattats, viktiga händelser och väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åtgärder
                                                                           Dnr 4313-2014      Sid 12 (14)




Som jag nämnde inledningsvis var BB placerad i avskildhet vid två tillfällen
under sin vistelse i häktet Sollentuna. Jag saknar skäl att uttala mig i fråga om
häktet haft anledning att vidta denna åtgärd mot BB. Vid det första tillfället
pågick avskildhetsplaceringen i tio dagar. Med beaktande av att avskildhets-
placeringen avsåg ett barn, framstår avskildhetsperioden i längsta laget. Häktet
har visserligen undersökt olika alternativa placeringar inom häktet, och jag kan
ha viss förståelse för att det kan uppstå situationer i vilka det är svårt att hitta en
lämplig placering.

Jag noterar emellertid att häktet inte har påstått att det var något annat än den
olämpliga klientkonstellationen på ungdomsavdelningen som gjorde att avskild-
hetsplaceringen drog ut på tiden och att BB slutligen blev placerad på en
normalavdelning för vuxna intagna. Det framgår inte huruvida häktet undersökt
möjligheterna att omplacera BB till ett annat häkte och på så sätt kunna häva
avskildheten. Med hänsyn till att det redan från början stod klart för häktet att
BB inte skulle kunna återgå till placering i gemensamhet på ungdomsavdelning-
en, menar jag att häktet borde ha undersökt denna möjlighet. Av
Kriminalvårdens yttrande framgår inte heller om, eller i så fall vilka, isolerings-
brytande åtgärder som vidtogs av häktet under BB:s avskildhetsplacering. Jag
nöjer mig med att i denna del understryka vikten av att ett häkte vidtar sådana
åtgärder och att dessa dokumenteras.

Avslutningsvis vill jag i denna fråga framhålla följande. Lagstiftaren har pekat
ut intagna under 18 år som en grupp för vilka ett frihetsberövande kan vara sär-
skilt skadligt. Jag vill understryka att även om det i lagstiftningen har dragits en
tydlig gräns vid 18 år, kan ett frihetsberövande med hänsyn till bl.a. en intagens
mognadsgrad vara precis lika skadligt för någon som inte är att beteckna som ett
barn i lagens mening. Av den anledningen finns det enligt min mening skäl för
Kriminalvården att över huvud taget iaktta försiktighet när det kommer till att
placera unga intagna i avskildhet.8




avseende den intagne. Även uppgifter om omständigheter i övrigt som är av betydelse
för vistelsen i förvaringslokalen ska dokumenteras.
8
    I sammanhanget kan nämnas att rätten i fråga om personer som inte har fyllt 21 år
endast får döma till fängelse om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars
finns särskilda skäl för det (se 30 kap. 5 § andra stycket brottsbalken). Vidare ska rätten
i fråga om personer som begått brott innan de fyllt 21 år särskilt beakta hans eller
hennes ungdom vid straffmätningen. Rätten får i det sammanhanget döma till lindrigare
straff än vad som är föreskrivet för brottet. En person som har begått brott innan han
eller hon fyllt 21 år får, enligt huvudregeln, inte dömas till svårare straff än fängelse i
tio år (se 29 kap. 7 § brottsbalken).
                                                                  Dnr 4313-2014       Sid 13 (14)




Förhållandena i samband med avskildhetsplaceringarna
Av 2 kap. 11 § häkteslagen följer att en intagen får ta emot och inneha böcker,
tidskrifter, tidningar och andra personliga tillhörigheter som inte kan äventyra
ordningen eller säkerheten. Enligt Kriminalvårdens allmänna råd till bestäm-
melsen framgår att glasögon eller annat synhjälpmedel normalt kan tas emot
och innehas utan att ordningen eller säkerheten äventyras.

Utredningen har inte kunnat ge svar på om BB:s glasögon omhändertogs av
kriminalvårdspersonal i samband med att han placerades i avskildhet. Jag gör
bedömningen att det inte är meningsfullt att försöka klarlägga denna fråga gen-
om ytterligare utredningsåtgärder. Därmed nöjer jag mig med att i denna del
framhålla att en intagens rätt att inneha glasögon och andra synhjälpmedel är
viktig för att han eller hon ska få en dräglig tillvaro under häktestiden. Mot bak-
grund av vad som framgår av Kriminalvårdens egna råd bör det bara komma i
fråga i absoluta undantagsfall att glasögon eller liknande omhändertas. Av dessa
anledningar är det viktigt att Kriminalvården – när myndigheten gör bedöm-
ningen att en intagen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte får inneha sina glas-
ögon – dokumenterar beslutet att omhänderta glasögonen och att behovet av
åtgärden omprövas kontinuerligt.

Utredningen har visat att BB i samband med vistelsen i avskildhet under viss tid
enbart var iförd t-shirt och kalsonger. En intagen som vill det ska förses med
bl.a. kläder och skor. Utrustningen får dock begränsas om det är nödvändigt för
att förhindra att den intagne allvarligt skadar sig själv.9 Häktet Sollentuna har
inte dokumenterat skälet till varför de kläder som BB tilläts bära begränsades.
Att endast vara iförd kalsonger och undertröja kan av lättförståeliga skäl upp-
fattas som både obehagligt och förnedrande. Att begränsa den intagnes kläder är
en ingripande åtgärd, och av den anledningen är det mycket viktigt att skälen till
en sådan begränsning dokumenteras på ett noggrant sätt. Vidare är det viktigt att
Kriminalvården kontinuerligt omprövar behovet av inskränkningen och därmed
säkerställer att åtgärden inte blir mer ingripande än vad som är absolut nöd-
vändigt. Häktet Sollentuna förtjänar kritik för att i denna del ha brustit i sin
dokumentationsplikt.

Användandet av våld
Av utredningen framgår att kriminalvårdspersonal den 10 juni 2014 utsatte BB
för visst våld. Det råder delade meningar om omfattningen av detta och då i
fråga om huruvida BB utsatts för slag med batong. Kriminalvården har fram-
hållit att det inte finns någon dokumentation eller att det skulle ha framkommit
något annat som tyder på att så skulle vara fallet. Jag gör bedömningen att ytter-
ligare utredning inte kan förväntas ge någon klarhet i denna fråga.




9
    Se 1 kap. 13 § FARK Häkte.
                                                                 Dnr 4313-2014       Sid 14 (14)




I övrigt konstaterar jag att kriminalvårdspersonal har rätt att bruka våld mot en
häktad person. Så får ske för att förhindra en rymning eller för att upprätthålla
ordningen om den häktade med våld eller hot om våld sätter sig till motvärn,
eller på annat sätt gör motstånd när han eller hon ska hållas till ordningen.10
Kriminalvårdspersonal får bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna
är försvarligt för att en rymning ska hindras eller ordningen upprätthållas.

Det saknas förutsättningar för mig att i efterhand bedöma dels om situationen
varit sådan att det förelegat en rätt för kriminalvårdspersonalen att använda våld
mot BB, dels om det våld som har kommit till användning har varit försvarligt.
Av dessa skäl kommer jag inte att kommentera denna del av anmälan ytter-
ligare.

Övriga frågor
AA har även framfört klagomål över att BB var belagd med såväl midje- som
fotfängsel i samband med transporten till huvudförhandlingen den 13 juni 2014,
samt att ett alltför stort antal kriminalvårdare närvarade vid förhandlingen.
Klagomålen i denna del rör sådana ordnings- och säkerhetsfrågor som jag avstår
från att uttala mig i. Det förhåller sig på samma sätt angående beslutet att BB
skulle vara belagd med fotfängsel under huvudförhandlingen.

Mot bakgrund av vad som har framkommit i remissvaret saknar jag skäl att
ytterligare kommentera AA:s klagomål mot häktet Sollentuna. Jag konstaterar
endast att utredningen inte ger anledning till kritik eller någon annan åtgärd.

Ärendet avslutas.




10
     Se 24 kap. 2 § första stycket brottsbalken.
