# En yngling som vårdades med stöd av 3 § LVU hade enligt 15a § LVU getts rätt att vistas utanför det särskilda ungdomshem där han var placerad. Fråga om det fanns skäl för att besluta om att han skulle hämtas tillbaka till hemmet.

JO 2004-01-26 dnr 4329-2002

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                    Sid
                                                                      2004-01-26         4329-2002            1 (11)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En yngling som vårdades med stöd av 3 § LVU hade enligt 15 a § LVU
                        getts rätt att vistas utanför det särskilda ungdomshem där han var
                        placerad. Fråga om det fanns skäl för att besluta om att han skulle
                        hämtas tillbaka till hemmet. Även fråga om utformningen av beslut
                        enligt 15 a § LVU om vistelse utanför hemmet


                        Den 14 juni 2001 beslutade ordföranden i Socialnämnden i Marks kommun att
                        omedelbart omhänderta AA enligt 6 § LVU. AA placerades på Margretelunds
                        utrednings- och behandlingshem (Margretelund) i Lidköping. Margretelund är
                        ett sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 § LVU. Efter ansökan av
                        socialnämnden beslutade Länsrätten i Vänersborg den 27 juni 2001 att AA
                        skulle ges vård med stöd av 1 § andra stycket och 3 § LVU. AA var även
                        fortsättningsvis inskriven på Margretelund.

                        Den 16 juni 2002 fattades ett beslut enligt 15 a § LVU om att AA skulle vistas
                        utanför institutionen – i faderns hem.

                        När en behandlingsassistent från Margretelund den 7 november 2002 skulle
                        besöka AA i hemmet var han inte där och hade inte heller varit i skolan. Från
                        behandlingshemmets sida fanns misstanke om att AA hade missbrukat under en
                        längre tid och att han manipulerat de drogtester som han regelbundet genomgick
                        vid Vårdcentralen i Kinna. Efter samråd med AA:s socialsekreterare beslutades
                        att AA skulle återföras till Margretelund. Beslutet innebar även att han skulle
                        vårdas på den låsbara enheten Täppan.

                        Urintester utfördes den 7 och 8 november 2002 på AA enligt 17 a § LVU.
                        Testerna visade inga spår av droger. Den 11 november 2002 avslutades vården
                        på Täppan. Efter samråd med AA:s socialsekreterare beslutades att AA skulle
                        återföras till hemmet och fortsätta vården enligt tidigare uppgjord behandlings-
                        plan.

                        AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Socialnämnden i Marks
                        kommun och Margretelund. AA anförde bl.a. följande. Vid den senaste
                        behandlingskonferensen träffades en överenskommelse innebärande bl.a. att om
                        han drogtestade sig två gånger i veckan på Vårdcentralen i Kinna och var




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 4329-2002        Sid 2 (11)




”ren” under oktober månad 2002 skulle han skrivas ut från behandlingshemmet
den 31 oktober 2002. Den 3 november 2002 kom han hem från en resa och
trodde då att han var utskriven från behandlingshemmet. Eftersom han var sjuk
meddelade han skolan att han skulle vara hemma under några dagar. Den 7
november 2002 var han hemma hos sin bror i Skene. Han fick då veta av sin far
att personal från Kinnebäck (en avdelning vid Margretelund, JO:s anm.) letade
efter honom. Han meddelade fadern att han var hos sin bror och att Kinnebäcks
personal kunde komma dit om de ville prata med honom. När personalen
anlände blev han tillsagd att omedelbart sätta sig i bilen annars skulle han bli
efterlyst. När de kom till behandlingshemmet placerades han på Täppan som är
en sluten avdelning. För att få klarhet i varför han hämtats till behandlings-
hemmet och placerats på en sluten avdelning ringde han sin socialsekreterare.
Hon upplyste honom om att det fanns misstankar om missbruk och att han
därför skulle testas. Han drogtestades samma dag. Resultatet var negativt. Den 8
november 2002 fick han lämna ytterligare ett prov som även det var negativt.
Hans socialsekreterare upplyste honom per telefon om att hon skulle få
provsvaren från vårdcentralen på måndagen den 11 november 2002 och att de
då skulle fatta ett beslut. Den 11 november fick han besked av chefen för
behandlingshemmet att det som hänt var ett missförstånd. Socialsekreteraren
hade fått alla provsvar och de var samtliga negativa. Han har i efterhand fått
veta av socialsekreteraren att anledningen till att han hämtades till
behandlingshemmet den 7 november var att en av hemmets behandlings-
assistenter hade sagt till socialsekreteraren att han lämnat ett positivt provsvar.

AA ville att JO skulle undersöka vem som bar ansvaret för det ovan beskrivna
”misstaget” och ansåg sig även berättigad till någon form av ersättning för det
maktmissbruk som han hade utsatts för.

Inledningsvis rekvirerades AA:s personakt från Socialnämnden i Marks
kommun för tiden den 1 september 2002 och framåt. Därefter inhämtades dels
nämndens personakt i dess helhet rörande LVU-omhändertagandet av AA, dels
AA:s personakt från Statens institutionsstyrelse (SiS).

Av socialnämndens personakt – journalanteckningar den 7 november 2002 –
framgick följande.
      Ringer upp Kinnebäck då jag inte har hört något ifrån dem. /.../ Jag ber att få tala
      med någon som har hand om AA ärende. De ber att få återkomma.
      BB ringer upp. Han ber om ursäkt för att ingen har hört av sig, men det har varit
      mycket. BB berättar att AA för över en månad sedan vid ett spontant hembesök
      hos honom erkänt att han drogat hela sommaren och att han även drogat under
      tiden på Kinnebäck. Detta framkom efter att han testat positivt på amfetamin
      under hembesöket. BB säger att AA hela tiden sagt att han ska tala om sanningen
      när han blev utskriven och han har berättat för personalen. Enligt BB kände /.../
      till detta när de var nere på BK den 1/10. BB berättar att skolan ringt till
      Kinnebäck och meddelat att AA inte är i skolan. Han hade sjukanmält sig, men
      när personal ringde hem var han inte där. Kinnebäck skickade därför ner
      personal till Mark för att spontant besöka AA i skolan idag. När de kom dit var
      han inte där. De åkte hem till AA och där var han inte. Hans lillebror öppnade
                                                                       Dnr 4329-2002        Sid 3 (11)




      och sa att AA är i skolan. BB menar att det tydligt visar att AA inte är av med
      sitt missbruk. AA har berättat att han fortfarande håller på och varför
      informationen inte har kommit till socialtjänstens kännedom beklagar BB. BB
      anser att AA behöver komma till ett behandlingshem för sitt drogmissbruk
      snarast. BB tycker att detta skulle skett redan vid BK den 1/10 eftersom mönstret
      och informationen från AA var kända av personalen.
      Med denna nya information från BB på Kinnebäck bestämmer jag att AA ska
      tillbaka till Kinnebäck om de hittar honom idag. Får de inte tag på honom så får
      vi efterlysa honom.
      /.../
      Telefonsamtal med BB på Kinnebäck. BB säger att AA är på väg tillbaka till
      Margretelund och kommer att placeras på avd Täppan. Jag frågar återigen om
      AA har testat positivt på tester under oktober månad och BB svarar ja. Jag säger
      då att jag vill få faxat drogtestrapporterna till mig för att kunna göra en
      bedömning om AA: s framtida behov av vård. BB säger att han kan faxa dem på
      måndag då han inte arbetar i morgon. Vi kommer överens om att AA stannar
      kvar på Täppan över helgen och att vi på måndag avgör om AA ska vidare på
      behandlingshem eller skall åter till hemmet.
I en journalanteckning i socialförvaltningens akt den 11 november 2002 hade
noterats följande.

      Telefonsamtal till Kinnebäck. Jag talar med tf avd föreståndare CC. Jag förklarar
      att jag känner mig mycket förvirrad vad gäller händelsen med AA i förra veckan.
      Jag berättar vad BB har berättat till mig och vad DD (AA:s far, min anm.) fått
      för information från mig och från BB. Jag förklarar att jag ser allvarligt på att
      personal uttalar sig på detta sätt om man inte har belägg för det. CC anser att
      förra veckans handling inte är riktigt ok från Kinnebäcks sida. CC har kollat upp
      de drogtester som kommit till Kinnebäck och alla är negativa. Det finns inga
      indikationer på att AA varit positiv under oktober. Misstanke finns alltid när det
      handlar om fastställda testdagar där proverna lätt kan manipuleras, men inget
      resultat är positivt. CC berättar att det som låg till grund för det som hände i
      torsdags var att personal från Kinnebäck vid två tillfällen varit i Mark för att
      utföra spontana drogtester. Vid båda tillfällena har de inte fått tag på AA Nu
      skulle de göra ett spontant test igen i torsdags och eftersom de återigen inte fick
      tag på AA i skolan eller hemma blev det snabbt misstanke om att det var något
      som inte stämde. Att AA hamnade på låst avdelning var inget som CC hade
      kännedom om.
SiS anmodades därefter att göra en utredning och yttra sig över vad som
framfördes i AA:s anmälan till JO. I remissen angavs att det av utredningen
också skulle framgå om det vid den aktuella tidpunkten hade fattats beslut enligt
15 a § andra stycket LVU om att AA skulle vistas utanför behandlingshemmet
och vem som vid hemmet bestämde att AA skulle hämtas tillbaka dit. Mot

## Anmälan och bakgrund

bakgrund av vad som framgick av SiS:s akt angående AA anmodades SiS att
även belysa om de särskilda ungdomshemmens beslut angående vistelse utanför
hemmet enligt 15 a § andra stycket LVU brukar avse en på förhand bestämd tid.

SiS yttrande beslutades av generaldirektören EE. Till detta fogades ett yttrande
av institutionschefen FF vid Margretelund.

I SiS:s remissvar anfördes följande.
                                                                     Dnr 4329-2002        Sid 4 (11)




Bakgrund
AA har, som inskriven vid Margretelund under tiden 15 juni 2001–12 december
2002, vårdats med stöd av lagen (l990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga (LVU). Under vårdtiden har fattats ett flertal beslut om vistelse utanför
hemmet enligt 15 a § LVU, varvid vistelserna i allmänhet avsett en på förhand
bestämd tid, oftast ett par dagar.
Den 16 juni 2002 fattades ett beslut om vistelse utanför hemmet, vilken
avslutades den 7 november 2002. Den 11 november 2002 påbörjades en ny
vistelse utanför institutionen. Denna avslutades i samband med utskrivningen
den 12 december 2002.

Margretelunds beslut den 16 juni 2002 om vistelse utanför hemmet
Av 15 a § LVU följer att den intagne har rätt att vistas utanför hemmet i den
utsträckning som lämpligen kan ske. En vistelse utanför hemmet skall enligt
bestämmelsen avse en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor. Beslut
om vistelse utanför hemmet fattas av den som förestår vården vid hemmet, efter
samråd med socialnämnden. Aktuell bestämmelse, som tidigare återfanns i 28 §
socialtjänstförordningen (198l:750), överfördes i sak oförändrad till LVU den 1
juli 2001.
I SiS Råd & Riktlinjer/Juridik LVU anges: Den unge kan enligt 15 a § LVU ges
möjlighet att under en på förhand bestämd tid vistas utanför hemmet. Sådan
tillfällig vistelse utanför institutionen (permission) skall i regel ingå som ett led i
behandlingen och bör därför planeras, genomföras och följas upp med den
utgångspunkten. Permission får pågå under högst fyra veckor i följd. Om den
unge bedöms kunna vistas utanför institutionen längre tid än fyra veckor i följd
bör frågan om utskrivning aktualiseras. Beslut om permission fattas av
institutionschefen efter samråd med socialnämnden.
Av yttrandet från Margretelund framgår att det beslut som fattades den 16 juni
2002 om AA:s vistelse utanför hemmet föregicks av noggrann planering och
samråd med socialtjänsten i AA:s hemkommun. Med AA:s bästa för ögonen
bestämdes att denne under en utslussningsfas skulle vistas på hemorten men
alltjämt vara inskriven vid det särskilda ungdomshemmet. Även beslutet i
november 2002 om återförande av AA till Margretelund föregicks av samråd
med socialtjänsten och motiverades utifrån de särskilda vårdbehov som vid
tillfället syntes föreligga.
Såväl beslutet om permission som beslutet om återförande av AA till
institutionen hade sålunda dikterats av AA:s särskilda behov och med dennes
bästa i fokus. Enligt lagtexten skall en vistelse utanför hemmet emellertid alltid
avse en på förhand bestämd tid om högst fyra veckor. Om AA i juni 2002
bedömdes kunna vistas utanför institutionen längre tid än fyra veckor i följd
borde därför, i enlighet med SiS Råd & Riktlinjer, frågan om utskrivning
självfallet ha aktualiserats.

De särskilda ungdomshemmens beslut om vistelse utanför hemmet
Av den utredning SiS företagit framgår att de särskilda ungdomshemmens beslut
om permission regelmässigt avser en på förhand bestämd tid understigande fyra
veckor. De flesta vistelser utanför hemmen varar i normalfallet upp till ett par
dygn. Vid enstaka tillfällen har det förekommit att vistelsen utanför hemmet
överstigit fyra veckor, oftast i samband med en semestervistelse på mer avlägsen
ort.
SiS har även påbörjat en utredning när det gäller beslutsgången vid beslut enligt
15 a § LVU. För det fall Juridikstaben uppmärksammar brister i ungdoms-
hemmens rutiner kommer ärendet att överlämnas till myndighetens Tillsyns- och
uppföljningsstab.
                                                                           Dnr 4329-2002     Sid 5 (11)




      Vidare kan nämnas att SiS har för avsikt att i sina Råd & Riktlinjer förtydliga de
      interna allmänna råden avseende nämnda beslut.

      Utslussning
      Avslutningsvis kan nämnas att SiS i tidigare sammanhang uppmärksammat ett
      visst behov av mer flexibla regler i samband med utslussning från ett särskilt
      ungdomshem. Omständigheterna kan vara sådana att det efter samråd med
      socialtjänsten bedöms mest skonsamt för den unge att han eller hon vistas
      utanför hemmet under längre tid än fyra veckor, samtidigt som det av
      behandlingsskäl är lämpligt med bibehållen inskrivning vid hemmet. Syftet är att
      underlätta den unges återanpassning till hemmiljön. En fortsatt inskrivning vid
      institutionen i samband med utslussningen skulle möjliggöra medverkan från
      institutionens sida i den fortsatta vården, utan att ett särskilt eftervårdskontrakt
      behövde upprättas. En sådan ordning efterfrågas inte sällan av socialtjänsten,
      eftersom den medger en snabbare reaktion om problem uppstår och eftersom den
      bedöms kunna bidra till bättre kontinuitet i vårdkedjan. SiS har mot angiven
      bakgrund i skilda sammanhang förespråkat en närmare belysning såvitt avser
      behovet av regeländringar i förevarande hänseende.
Margretelund utrednings- och behandlingshem anförde i sitt yttrande följande.

      Vårdtid och beslut enligt 15 a § LVU
      AA har under tiden 15 juni 2001–12 december 2002, som inskriven vid
      Margretelunds utrednings- och behandlingshem, vårdats med stöd av lagen
      (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Han togs in på
      avdelning Täppan den 21 juni 2001, och vårdtiden avslutades den 12 december
      2002 med utskrivning från avdelning Kinnebäck. Under vårdtiden har ett flertal
      beslut fattats om vistelse utanför hemmet.
      Inför kommande utskrivning planerades i samråd med socialsekreterare att
      utslussningen skulle påbörjas efter vårterminen år 2002 och avslutas med
      utskrivning och eventuell eftervård under hösten samma år. För att få detta att
      fungera på allra bästa sätt bedömdes att AA under denna tid fortfarande skulle
      vara inskriven på institutionen. Hänsyn togs därvid till de behov som fanns hos
      AA, och personal från avdelning Kinnebäck skulle hålla kontinuerlig kontakt
      med AA och hans nätverk.
      Vid behandlingskonferens den 31 maj 2002 bestämdes sålunda att AA skulle åka
      hem till sin far efter skolavslutningen. Han skulle sommararbeta, lämna urinprov
      två gånger i veckan och under hösten börja skolan på hemmaplan.
      Ledningsgruppen på Margretelunds utrednings- och behandlingshem, som består
      av institutionschef, biträdande institutionschef och samtliga fyra avdelnings-
      föreståndare, har möte en gång i veckan. Beslutsförfarandet går till på det sättet
      att respektive avdelningsföreståndare redogör för ärenden som rör de unga. Är
      det beslut som enbart institutionschefen får besluta om, t.ex. beslut om vistelse
      utanför hemmet, tas dessa av institutionschefen under mötet. Därefter skrivs
      beslutet in av respektive avdelningsföreståndare i klientens journal. Den 16 juni
      2002 beslutades enligt 15 a § LVU om vistelse utanför institutionen för AA.
      Den 7 november 2002 avslutades AA:s vistelse utanför institutionen, och den 11
      november 2002 påbörjades en ny vistelse utanför institution, vilken avslutades i
      samband med utskrivningen den 12 december 2002.

      Omständigheter som föranledde att AA återfördes till institutionen
      De omständigheter som föranledde beslut om återförande till institutionen var
      den osäkerhet som rådde beträffande AA:s välmående, där även misstankar om
      missbruk fanns. Det hade kommit till institutionens kännedom att AA redan
      under sommaren och början av hösten missbrukat narkotika. Från institutionens
      sida ville man dock i detta skede av särskilda vårdhänsyn inte avbryta
                                                                        Dnr 4329-2002       Sid 6 (11)




      placeringen hos fadern. Vid hembesök som gjordes den 7 november 2002 av
      personal från avdelning Kinnebäck befann sig emellertid AA varken hemma
      eller i skolan. I samråd med socialsekreterare GG, Marks kommun, beslutades att
      AA:s vistelse utanför institutionen skulle avslutas och att han omgående skulle
      föras tillbaka till Margretelund för att man skulle kunna göra en adekvat
      bedömning av situationen. AA påträffades senare under dagen av personalen hos
      sin bror, och följde då med till institutionen. Beslut om återförande av AA hade
      fattats av tf institutionschefen HH.
      Vid tillfället underrättades AA:s anhöriga om att han skulle återföras till
      institutionen på grund av misstanke om drogintag. AA ville ringa sina anhöriga
      när han hämtades, men personalen upplyste honom om att han fick vänta till dess
      att han kommit till institutionen. Både socialsekreteraren och fadern var tidigare
      informerade om att han skulle hämtas tillbaka.
SiS anmodades i en förnyad remiss att inkomma med kompletterande utredning
och förnyat yttrande angående vad AA framförde i sin anmälan om hans
”frihetsberövande” och vem som bar ansvaret för detta.

SiS hänvisade i sitt yttrande dels till ett yttrande som avgetts av
institutionschefen FF, dels till en redogörelse av den vid den aktuella tidpunkten
anställde vid Margretelund, socionomen BB.

Av institutionschefens yttrande framgick följande.

      Enligt Margretelunds utrednings- och behandlingshem (Margretelund) har någon
      frihetsberövande åtgärd inte vidtagits gentemot AA utöver det faktum att han
      * var omhändertagen enligt 1 och 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda
      bestämmelser om vård av unga (LVU), samt
      * var placerad enligt 11 § LVU och inskriven enligt 3 kap. 10 §
      socialtjänstförordningen (2001:937) på Margretelund.
      Däremot har vistelse utanför institutionen i samband med utslussning inför
      kommande utskrivning inte avslutats efter fyra veckor i enlighet med 15 a §
      LVU. Skälet till detta var att socialtjänsten i Marks kommun tillsammans med
      Margretelund bedömde att AA inte var rehabiliterad för en definitiv utskrivning.
      Under utslussningstiden höll kontaktpersoner från Margretelund en tät kontakt
      med AA, hans familj, skolan och vårdcentralen. Kontakterna bestod av
      regelbundna besök, telefonsamtal samt uppföljning genom
      behandlingskonferenser där samtliga inblandade var involverade.
BB anförde följande.

      Teamträff då konsultpsykiater JJ medverkar i en diskussion rörande drogtester
      för AA som under sommaren på egen hand lämnat prov på en vårdcentral
      hemma. Tones bedömning är att tillförlitliga tester görs med full kontroll och
      helst oplanerat. AA har tidigare själv talat om att han på rutin och om han så vill
      kan använda droger utan att någon kan upptäcka det. AA har vid samtal med
      Kinnebäcks kontaktperson berättat att den kontaktperson som hemma skulle
      svara för socialtjänstens insats under sommaren, endast träffat AA vid något
      enstaka tillfälle. Utifrån detta beslutas om ett oplanerat drogtest av
      behandlingspersonal i samband med något hembesök.
      020929 Hembesök av kontaktperson och behandlingspersonal som utför drog-
      test. (Det enda oplanerade testet som utfördes under sommaren dat. 020930 –
      Rätteligen 020929 enligt skrivelse till JO daterad 12 juni 2003, min anm.). AA
      blir mycket överraskad och bekräftar att han använt droger. Han berättar även för
      beh.pers. att han ”har mer att berätta om drogerna som använts under hans tid på
      Kinnebäck men vill vänta till efter han är utskriven”.
                                                                       Dnr 4329-2002        Sid 7 (11)




      021001 Behandlingskonferens där soc.sekr. och Kinnebäck gör en planering som
      bl.a. innebär att AA trots positivt drogtest har möjlighet att bli utskriven om han
      har negativa drogtester under oktober.
      021028 Spontant besök hos AA av beh.pers. dagtid för att träffa honom samt
      utföra oplanerat drogtest. AA är då ej i skolan utan att de vet var han är. AA
      finns ej heller i hemmet. Kinnebäck beslutar att ej vidtaga någon åtgärd utan
      försöka vid ett annat tillfälle.
      021107 Behandlingspersonal besöker dagtid återigen AA i skolan utan att finna
      honom eller att de vet var han är. AA finns ej heller hemma. Ut. kontaktar
      soc.sekr. CC för att diskutera vidare agerande. Soc.sekr. talar då om att hon har
      kännedom om att AA umgås med sina missbrukande kamrater och att hon ser en
      stor risk att han fortsätter sitt missbruk. Ut. förmedlar Kinnebäcks bedömning att
      det finns anledning att utreda AA: s behandlingsbehov och att det endast var en
      dryg månad sedan han använde droger (020930). Vidare att man kan prova med
      att erbjuda AA frivillig vård. Kinnebäck och soc.sekr. beslutar att AA som
      upprepat ej befunnit sig i skolan eller hemmet, skall vistas på Margretelund över
      helgen för att drogtestas och ha samtal.
      021107 Behandlingspersonal påträffar AA hos brodern och säger att vi vill att
      han skall vara på Margretelund under några dagar. Beslut tas på Margretelund att
      han p.g.a. drogmisstanke får vistas på låsbara akutavdelning Täppan. Ut.
      kontaktar soc.sekr. Widholm och meddelar detta. Kinnebäck ombeds även av
      soc.sekr. att kolla om det finns något behandlingsalternativ inom SiS för
      drogbehandling att diskutera för AA.
      021107 Ut. samtalar i telefon med AA: s pappa som är bestört över att AA: s
      hemvistelse avbrutits. Vad han vet så har pojken inte drogat sedan senaste
      positiva drogtestet (020930) Ut. förklarar att då AA har LVU och är inskriven på
      Kinnebäck så har vi ett ansvar för hur han har det och att det även innefattar viss
      kontroll. Pappan bekräftar även att han umgås med missbrukande kamrater, men
      att det inte är så lätt att byta umgänge.
      021111 De drogtester som tagits på Täppan har varit negativa. Beslut av
      Margretelund att AA åter får vistas i hemmet. Ut. och CC har samtal med AA
      och Ut. förklarar att han har LVU och är inskriven på Kinnebäck och
      Margretelund. Detta innebär att vi har ansvar för honom har ett uppdrag som
      delvis innefattar kontroll och att det även finns en omtanke om honom. AA får
      besked att han kommer att skjutsas hem och fortsätta skola m.m. Då vi pratar om
      hans positiva drogtest (020930) säger AA att han drack alkohol, kunde ej stå
      emot droger och samtidigt beräknade att det skulle gå ur kroppen tills det
      planerade drogtestet på vårdcentralen. Han blev helt överraskad av det
      oplanerade drogtestet eftersom vi ej hade gjort något sådant tidigare under
      sommaren. Ut. frågar AA om han slutat helt med droger eller om han vill ha
      frivillig hjälp och AA säger att han nog vill ha hjälp, bara han kan bo hemma och
      att det är frivilligt.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaren.

I ett beslut den 26 januari 2004 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom skall göras i samförstånd med
den unge och hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen
(2001:453). Under vissa förutsättningar kan det dock bli fråga om att bereda en
ung person vård utan samtycke. Regler härom finns i första hand i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Sådan vård kan
enligt 3 § LVU bli aktuell bl.a. om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling
                                                                    Dnr 4329-2002     Sid 8 (11)




för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel,
brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § LVU behöver stå under
särskilt noggrann tillsyn skall det enligt 12 § LVU finnas särskilda
ungdomshem. Behovet av sådana hem skall tillgodoses av staten. Statens
institutionsstyrelse (SiS) är central förvaltningsmyndighet för dessa hem.
Styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hemmen (6 kap. 3 §
socialtjänstlagen, SoL).

Om någon vårdas på en grund som anges i 3 § LVU och vistas i ett hem för
särskilt noggrann tillsyn, får han enligt 15 § LVU hindras att lämna hemmet och
i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att
vården skall kunna genomföras. Den unges rörelsefrihet får också inskränkas
när det behövs av hänsyn till andra intagnas och personalens säkerhet. I 15 a–15
c §§ LVU finns preciserade bestämmelser rörande bl.a. rätten för den intagne att
i lämplig utsträckning få vistas utanför hemmet (15 a §) och förutsättningarna
för att bereda den intagne vård vid en enhet inom hemmet som är låsbar eller på
annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn (15 b §).

Enligt 15 a § LVU har den intagne rätt att vistas utanför hemmet i den
utsträckning som lämpligen kan ske. En vistelse utanför hemmet skall avse en
på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor. Ett sådant beslut skall fattas av
den som förestår vården vid hemmet efter samråd med socialnämnden.

I 15 b § första stycket LVU stadgas att den intagne får beredas vård vid en enhet
inom hemmet som är låsbar eller på annat sätt inrättad för särskilt noggrann
tillsyn, om det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes, övriga intagnas eller
personalens säkerhet, eller om det är nödvändigt för att förhindra att den intagne
avviker eller för att i övrigt genomföra vården.

I 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen (2001:937) föreskrivs att för den som
vårdas i ett hem för särskild tillsyn skall det i journalen alltid antecknas beslut
enligt 15 a – 17 a, 19, 20 §§ och 43 § 3 LVU.

## Bedömning

Bedömning
AA:s klagomål omfattar att han återfördes till behandlingshemmet och
placerades på en låst enhet som en följd av att en behandlingsassistent vid
hemmet hade lämnat felaktig information till hans socialsekreterare om att han
lämnat positiva drogtest. AA har önskat få klarlagt vem som bar ansvaret för
hans ”frihetsberövande”.

Av den inhämtade utredningen framgår att AA vårdades enligt LVU vid
tidpunkten för återförandet till Margretelund den 7 november 2002 och att han
alltjämt var inskriven där, men att han sedan den 16 juni samma år hade vistats
utanför behandlingshemmet med stöd av 15 a § LVU.
                                                                   Dnr 4329-2002      Sid 9 (11)




Det är ungdomshemmet som har beslutat om vistelsen utanför hemmet och om
att AA skulle hämtas tillbaka dit. Vad som kommit fram ger mig inte anledning
att anta att socialnämnden eller dess förvaltnings tjänstemän har begått något
fel. Min utredning har därför inriktats på handläggningen vid Margretelund.

Såvitt framkommit av den utredning som företagits hade inte några positiva
prover lämnats av AA under tiden närmast före det att han återfördes till
Margretelund. Det föreligger dock betydande osäkerhet om vilken information
som lämnats till AA:s socialsekreterare när det gäller resultatet av drogtesterna.
Jag kan härvid hänvisa till de journalanteckningar som fördes vid
socialförvaltningen och som ovan redovisats under rubriken utredning. Enligt
dessa uppgav BB vid telefonsamtal den 7 november 2002 på en direkt fråga av
socialsekreteraren att AA testat positivt för droger under oktober månad.
Eftersom saken inte berördes i SiS första yttrande till JO inhämtade jag
kompletterande utredning. Enligt vad BB då anförde förmedlade han vid
samtalet med socialsekreteraren Margretelunds bedömning att det fanns
anledning att utreda AA:s behandlingsbehov och att det endast var drygt en
månad sedan han använde droger (020930).

Det skulle självfallet vara allvarligt om BB lämnat felaktiga uppgifter till
socialförvaltningen angående provresultaten. BB har dock inte vidgått att han
gjort detta. Det framgår av utredningen att det fanns ett prov som tagits i slutet
av september som varit positivt. Det kan därför inte uteslutas att det uppstått ett
missförstånd mellan Margretelund och förvaltningen om resultaten av proven.
Även om jag inte anser mig kunna bringa full klarhet i vad som förevarit ligger
det närmast till hands att dra den slutsatsen att BB måste ha uttryckt sig på ett
sådant sätt att handläggaren vid förvaltningen bibringats den uppfattningen att
det fanns prov som tagits under oktober som visade på missbruk.

Oavsett vad som förekommit angående testerna i oktober synes uppgiften om
resultaten inte ha haft någon avgörande betydelse för behandlingshemmets
beslut att AA skulle återföras dit.

Institutionschefen har i sin första redogörelse anfört att beslutet att AA skulle
återföras till institutionen var den osäkerhet som rådde beträffande AA:s
välmående, där även misstankar om missbruk fanns. Det hade kommit till
behandlingshemmets kännedom att AA redan under sommaren och början av
hösten missbrukat narkotika. Från hemmets sida ville man dock i det skedet av
särskilda vårdhänsyn inte avbryta placeringen hos fadern. När personalen den 7
november 2002 inte kunde anträffa AA när de sökte honom i skolan och i
föräldrahemmet, beslutades i samråd med AA:s socialsekreterare att hans
vistelse utanför behandlingshemmet skulle avbrytas och att han omgående
skulle föras tillbaka till Margretelund för att man skulle kunna göra en adekvat
bedömning av situationen. Av BBs yttrande jämte socialförvaltningens
journalanteckning den 11 november 2002 framkommer vidare att ett tidigare
fruktlöst försök att få kontakt med AA hade gjorts i slutet av oktober 2002.
                                                                  Dnr 4329-2002    Sid 10 (11)




I efterhand kan man diskutera om förhållandena verkligen var sådana att det
fanns skäl att misstänka att AA missbrukade narkotika. Han hade lämnat en
rimlig förklaring till att personalen inte lyckats nå honom, och provtagningen
när han kom tillbaka till Margretelund visade inte att det förekommit något
missbruk. AA skrevs ut från hemmet en kort tid senare, den 12 december 2002,
och LVU-vården av honom upphörde därefter den 9 januari 2003. Med tanke på
AA:s tidigare missbruk kan dock behandlingshemmets misstankar om ett
pågående missbruk inte anses helt obefogade. Hemmets ställningstagande
grundades ytterst på sådana bedömningar som JO är återhållsam med att
anlägga synpunkter på. Detsamma gäller beslutet att placera AA på en låst
avdelning. Jag lämnar därför dessa frågor och går över till att behandla
Margretelunds tillämpning av bestämmelsen i 15 a § LVU.

Av journalanteckningarna från Margretelund framgår att behandlingshemmet
under AA:s vårdtid fattat ett antal beslut om vistelse utanför hemmet.
Vistelserna varade i allmänhet under en begränsad tid understigande fyra
veckor. Inte i något fall framgår dock av de i journalanteckningarna
dokumenterade besluten att vistelsen avsett en på förhand bestämd tid. Dock
synes så rent faktiskt i allmänhet ha varit fallet eftersom AA återvänt till
behandlingshemmet viss dag och beslut i anslutning därtill fattats om att
vistelsen utanför hemmet avslutats.

Vad gäller den i ärendet aktuella tidpunkten hade AA vistats utanför
behandlingshemmet sedan den 16 juni 2002. Enligt uppgift av SiS avslutades
vistelsen dagen för återförandet av AA till Margretelund, dvs. den 7 november
2002. Inte heller i detta fall har vistelsebeslutet avsett en på förhand bestämd
tid. Därtill överstiger vistelsetiden med råge den i lag stadgade begränsningen
om högst fyra veckor.

Margretelund kan inte undgå kritik för att bestämmelsen i 15 a § LVU har
tillämpats på ett felaktigt sätt.

JO anmodade SiS att i remissvaret även mer generellt belysa om de särskilda
ungdomshemmens beslut angående vistelse utanför hemmet brukar avse en på
förhand bestämd tid. SiS angav i sitt yttrande att den utredning som SiS har
företagit utvisat att så regelmässigt är fallet. SiS uppgav att en utredning
påbörjats vad gäller beslutsgången vid beslut enligt 15 a § LVU. SiS aviserade
även avsikten att i sina Råd&Riktlinjer förtydliga de interna allmänna råden
avseende nämnda beslut. Det har från SiS uppgetts att det som framkom av
SiS:s utredning inte påkallade någon omedelbar åtgärd, men att tillsynsstaben i
sin löpande tillsyn nu följer frågan med särskild observans. SiS har också
omarbetat kapitlet om särskilda befogenheter i sina Råd&Riktlinjer, bl.a. ges
exempel på hur ett s.k. permissionsbeslut kan utformas.

Jag har vidare noterat vad SiS har anfört om behovet av mer flexibla regler vad
gäller utslussning från ett särskilt ungdomshem. Jag finner emellertid inte
                                                                 Dnr 4329-2002     Sid 11 (11)




anledning att inom ramen för detta ärende anlägga några synpunkter på den
frågan.

Eftersom AA framförde i sin anmälan att han ansåg sig berättigad till ersättning
vill jag upplysa om att JO inte handlägger frågor om skadestånd.
