# Anmälan mot Polismyndigheten i Kalmar län med anledning av att en utredningsman i en förundersökning om hemfridsbrott m.m. begärt att få ta del av målsägandens journal från en psykiatrisk klinik

JO 2010-09-08 dnr 433-2010

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2010-09-08            433-2010               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Kalmar län med anledning av att en
                        utredningsman i en förundersökning om hemfridsbrott m.m. begärt att
                        få ta del av målsägandens journal från en psykiatrisk klinik


                          Beslutet i korthet: I en förundersökning om hemfridsbrott, egenmäktigt förfarande och
                          ofredande begärde en utredningsman på eget initiativ att ta få del av målsägandens
                          journal från en psykiatrisk klinik. Även om lämpligheten av utredningsmannens handlande
                          kan diskuteras väljer jag, med hänsyn till att sjukvårdens handlande är föremål för
                          prövning i annan ordning, att avstå från att bedöma den saken. Jag gör emellertid vissa
                          allmänna uttalanden i frågan. Utredningsmannen kan däremot inte undgå kritik för att hon
                          inte underställde frågan förundersökningsledaren.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Kalmar län med
                        anledning av att en utredningsman i en förundersökning om hemfridsbrott m.m., i
                        vilken hon var målsägande, utan hennes samtycke hade begärt utdrag ur hennes
                        sjukhusjournal.

                        I anmälan framförde AA även klagomål mot Psykiatriska kliniken i Kalmar för att
                        sekretessbelagda handlingar hade lämnats ut till polisen. Anmälan i den delen är
                        föremål för ställningstagande av justitieombudsmannen Kerstin André till vars
                        ansvarsområde bl.a. sjukvården hör (se JO:s dnr 2152-2010).

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens aktuella ärenden begärdes in och granskades. Av
                        dessa framgick bl.a. följande.

                        Under oktober och november 2009 gjorde AA ett flertal anmälningar mot en
                        bekant rörande hemfridsbrott, egenmäktigt förfarande och ofredande. För-
                        undersökning inleddes och till utredningsman utsågs kriminalinspektören BB.
                        Under förundersökningen skrev hon till aktuell klinik och begärde att få ut utdrag
                        ur AA:s journal. I skrivelsen angavs följande.

                                  AA är målsägande i ärende där hon anmäler sina grannar. Efter ett antal samtal från
                                  AA till polismyndigheten så kan antas att AA:s psykiska hälsa inte är i ordning och
                                  att hon därmed tar polismyndigheten till hjälp för sina egna intressen, som kanske
                                  inte helt överensstämmer med verkligenheten. För att, i den mån det går, kunna



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                          Dnr 433-2010     Sid 2 (5)



      skapa sig en uppfattning om AA, och därmed kunna göra ett kvalitativt arbete söker
      jag biträde med utdrag ur ovan nämnd journal.
Landstinget i Kalmar län lämnade ut de begärda journalhandlingarna till polis-
myndigheten.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande om vilka
överväganden som hade förgått begäran till landstinget.

AA kom därefter in med ytterligare klagomål mot polis och nu även mot åklagare.
Av en bifogad handling framgick bl.a. att åklagare hade lagt ned den aktuella
förundersökningen och sedan, efter begäran, inte funnit skäl att ompröva beslutet.
Vidare framgick att AA hade gjort en polisanmälan mot den aktuella kliniken för
brott mot tystnadsplikten och att den frågan var föremål för prövning av åklagare.

Polismyndigheten (länspolismästaren CC) kom in med följande remissvar.

## Bakgrund

AA har i en anmälan framfört klagomål mot Polismyndigheten i Kalmar län därför
      att journaler har begärts in i ett ärende i vilket hon var målsägande.
      Med anledning av detta anmodar JO Polismyndigheten att lämna upplysningar om
      vilka överväganden som föregick BB:s begäran.
      Krinsp. BB var handläggare av ett ärende rörande hemfridsbrott, K23324-09, där
      AA var målsägande, det ärende som sedan föranlett anmälan till JO. Ytterligare fyra
      anmälningar med i stort sett samma personer inblandade har varit föremål för
      utredning med BB som handläggare. I tre av dessa anmälningar har AA varit
      målsägande och i ett fall har hon varit utpekad. Samtliga ärenden har lagts ned med
      motiveringen att man inte förväntas kunna styrka brott.
      AA har dessutom i början av 2010 gjort ytterligare en anmälan mot samma person
      som i K23324-09 rörande ofredande. Där har förundersökning inte inletts då det
      bedömdes att något brott som hör under allmänt åtal inte förövats.

      BB:s redogörelse
      BB uppger i skrivelse att hon hanterat ett antal anmälningar där AA och hennes
      grannar varit involverade (se ovan). Efter att BB första gången genomfört ett förhör
      med AA började denna kontakta BB. Detta skedde med ganska stor frekvens.
      AA inkom med egna uppgifter och eget material vilket hon ville skulle tillföras
      utredningen, vilket också skedde. BB hade emellertid svårt att få AA att förstå
      utredningens gång. AA blev allt som oftast arg varför samtalen blev en belastning.
      BB hänvisade till förundersökningsledaren.
      BB uppger vidare att det under utredningen framkommit att vittnen känt oro och
      rädsla för AA. BB gjorde bedömningen att AA drev sina ärenden utifrån egna
      syften. För att bättre kunna förstå den komplexa helheten kontaktade BB sjukvården
      och begärde ut sjukjournaler. Hon utgick från att sjukvårdens sekretessprövning
      skulle ge vid handen om det var möjligt eller inte. Hon ville på så sätt få en tydligare
      bild av AA samt ge förundersökningsledaren ett bättre beslutsunderlag. BB
      inhämtade dessa uppgifter på eget initiativ.

## Myndighetens bedömning

Efter att ha tagit del av utredningsmaterialet kan konstateras att AA i stora delar inte
      har förstått eller accepterat utredningsprocessen i de ärenden som har varit aktuella
      och att hon därför ofta inte har låtit sig nöjas med de besked som har lämnats.
      Vittnesuppgifter ger vid handen att det förekommit både missbruk och psykisk
      instabilitet hos AA.
                                                                         Dnr 433-2010     Sid 3 (5)



      BB har på grund av detta begärt in sjukjournaler för att om möjligt få bilden
      bekräftad eller dementerad. Detta är i sig en ovanlig åtgärd. I skrivelsen till
      sjukvården redogör BB för syftet med begäran. Myndigheten kan därför inte se att
      hon på något sett har vilselett beslutsfattare inom sjukvården.
      Hennes resonemang om sjukvårdens ansvar för sekretessprövningen förefaller
      rimligt. Ansvaret för att handlingarna rent faktiskt lämnades ut kan därför inte anses
      ligga på BB.
      BB borde emellertid ha kontaktat sin förundersökningsledare för att låta denne
      avgöra huruvida en framställan till sjukvården skulle göras eller ej. I denna del
      menar Myndigheten därför att ärendet borde ha hanterats på ett annat sätt.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Som framgår av utredningen var AA målsägande i en förundersökning om
hemfridsbrott, egenmäktigt förfarande och ofredande. I utredningen förekom
uppgifter om AA:s psykiska hälsa. BB, som var utredningsman, begärde därför –
på eget initiativ – hos Psykiatriska kliniken i Kalmar att få ta del av AA:s journal i
syfte att få en ”tydligare bild” av henne och därmed kunna ge
förundersökningsledaren ett bättre beslutsunderlag. Sjukvården lämnade ut den
begärda journalen till polisen.

Journalhandlingar omfattas av sekretess jämlikt 25 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Enligt denna bestämmelse gäller
sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessen på hälso- och
sjukvårdsområdet avgränsas alltså med ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär
att presumtionen är för sekretess (se mer om detta i Lenberg m.fl., Offentlighets
och sekretesslagen, En kommentar, s. 25:1:4). Rent allmänt kan sägas att en journal
vid en psykiatrisk klinik många gånger innehåller för den enskilde mycket känsliga
uppgifter.

En uppgift för vilken sekretess gäller enligt OSL får inte röjas för bl.a. andra
myndigheter, om inte annat anges i OSL eller förordning som OSL hänvisar till
(8 kap. 1 § OSL).

I 10 kap. OSL finns sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om
undantag från sekretess. Av 1 § framgår t.ex. att sekretess till skydd för en enskild
inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om
den enskilde samtycker till det (jfr 12 kap.). I 2 § finns bestämmelser om s.k.
nödvändigt utlämnande, vilket innebär att sekretess inte hindrar att en uppgift
lämnas till bl.a. en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande
myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Vidare hindrar, enligt 10 kap.
23 § 1 punkten, hälso- och sjukvårdssekretessen inte att uppgift lämnas till åklagar-
myndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har till uppgift att
ingripa mot brott om misstanken angår bl.a. brott för vilket det inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i ett år.
                                                                    Dnr 433-2010    Sid 4 (5)



Enligt 2 kap. 14 § andra stycket tryckfrihetsförordningen prövas en begäran att få
ta del av allmän handling av den myndighet som förvarar handlingen.

Den aktuella förundersökningen avsåg misstankar om hemfridsbrott, egenmäktigt
förfarande och ofredande, brott för vilka lindrigast föreskrivna straff är böter. Den
sistnämnda bestämmelsen i OSL var därför inte tillämplig i ärendet, och det är
också uppenbart att AA inte hade samtyckt till att uppgifterna hämtades in från
sjukvården. Vidare står det klart att det inte heller var frågan om ett s.k. nödvändigt
utlämnande. Eftersom någon sekretessbrytande bestämmelse således inte var för
handen kunde handlingarna endast lämnas ut till polisen efter en prövning av om
ett röjande av uppgifterna kunde vara till men för AA.

AA har i denna del gjort en polisanmälan mot sjukvården för brott mot
tystnadsplikten. Frågan är för närvarande föremål för en straffrättslig prövning av
åklagare. Som framgått är sjukvårdens handlande även föremål för granskning av
justitieombudsmannen Kerstin André som, enligt uppgift, tills vidare avvaktar
åklagarens ställningstagande i saken.

Det kan givetvis diskuteras om det över huvud taget var lämpligt att företrädare för
polisen begärde att få ta del av AA:s journal. BB har uppgett att hon utgick från att
sjukvårdens sekretessbestämmelser skulle ge vid handen om det var möjligt att få
ut journalen eller inte. Polismyndigheten har ansett att resonemanget förefaller
rimligt.

Det kan visserligen sägas att det står alla – myndigheter såväl som privatpersoner –
fritt att hos en myndighet begära att få ta del av allmänna handlingar, och att det är
den myndighet som förvarar handlingen som ansvarar för sekretessprövningen.
Jag anser emellertid att det med fog kan hävdas att innan en företrädare för en
myndighet begär att få ta del av en sekretessbelagd handling hos en annan
myndighet bör denne göra klart för sig dels att uppgiften behövs i den egna
verksamheten, dels att det kan finnas rättsliga förutsättningar för ett utlämnande.
Det innebär att den enskilde befattningshavaren måste vara någorlunda bekant
med, eller skaffa sig viss kunskap om, relevanta delar av sekretesslagstiftningen.
Det är, enligt min mening, särskilt angeläget att ställa krav på sådan kunskap när
det gäller befattningshavare hos polisen. Om det exempelvis framstår som i det
närmaste uppenbart att en annan myndighet inte får lämna ut en handling på grund
av sekretess bör polisen normalt avstå från att begära att få del av handlingen.

I det nu aktuella fallet är lämpligheten av polisens begäran nära sammankopplad
med bedömningen av om sjukvårdens beslut att lämna ut journalen var rättsenligt.
Den saken är, som nyss sagts, föremål för granskning i annan ordning. Jag avstår
därför från att uttala mig om lämpligheten av att framställningen gjordes.

I likhet med polismyndigheten anser jag att BB borde ha underställt
förundersökningsledaren frågan om en framställan till sjukvården skulle ske. Det
bör ankomma på förundersökningsledaren att avgöra om utredningen kräver en
sådan åtgärd. En förundersökningsledare kan också antas besitta den erfarenhet och
                                                                 Dnr 433-2010     Sid 5 (5)



kunskap som fordras för att bedöma förutsättningarna för ett utlämnande. BB kan
inte undgå kritik för att hon på eget bevåg gjorde framställan till sjukvården

Vad som i övrigt har kommit fram föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller
något annat uttalande från min sida.

Ärendet avslutas
