# Anmälan mot Riksåklagaren med anledning av dröjsmål med att ta ställning i frågan om inledande av förundersökning

JO 2004-06-24 dnr 4332-2003

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2004-06-24        4332-2003              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Riksåklagaren med anledning av dröjsmål med att ta
                        ställning i frågan om inledande av förundersökning

## Anmälan

In en anmälan, som kom in till JO den 29 oktober 2003, kritiserade AA Riks-
                        åklagaren bl.a. för att han inte fått något besked beträffande en anmälan han gjorde
                        i november 2001 (Riksåklagarens dnr 2001/1610). Preskription hade nu inträtt
                        beträffande disciplinära påföljder eftersom den anmälda händelsen inträffade den 5
                        april 2001.

## Utredning

Riksåklagarens handlingar i ärendena 2001/0136, 2001/1206, 2001/1385 och
                        2001/1610 granskades. Av dessa framgick bl.a. följande.

                        I december 2000 stals tre värdefulla tavlor från Nationalmuseum i Stockholm vid
                        ett grovt rån.

                        AA anmälde i en skrivelse den 1 oktober 2001 polis och åklagare för brott i
                        samband med utredningen av det grova rånet. Han uppgav bl.a. att han under
                        förundersökningen hade utsatts för en otillåten brottsprovokation och att en
                        sanningslös polisanmälan rörande misstanke om narkotikabrott upprättats i
                        samband med att han greps i syfte att dölja provokationen.

                        Advokaten BB anmälde, som ombud för CC, den 9 oktober 2001 polis och
                        åklagare för otillåten brottsprovokation i samband med den nämnda utredningen. I
                        den anmälan anfördes att i samband med att CC greps av polisen påstods det att
                        han bl.a. var misstänkt för narkotikabrott vilket var oriktigt. Den polisanmälan som
                        upprättades innehöll falska uppgifter. Uppgiften om att det var fråga om misstanke
                        om narkotikabrott vidhölls senare av åklagarmyndigheten och förundersöknings-
                        protokoll innehållande den felaktiga polisanmälan skickades ut till samtliga
                        försvarare i målet. Att polisanmälan innehöll falska uppgifter har senare bekräftats
                        av åklagarna i målet.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                      Dnr 4332-2003       Sid 2 (5)



Muntliga upplysningar inhämtades den 26 november 2003 från chefsåklagaren DD
hos Riksåklagaren varvid bl.a. följande framkom angående handläggningen av
ärendet dnr 2001/1610.

      I mars 2002 bestämdes det vid en föredragning på Riksåklagarens kansli att man
      skulle avvakta med ställningstagande i förundersökningsfrågan tills Högsta
      domstolen tagit ställning i en provokationsfråga. Högsta domstolen har nu tagit
      ställning i den frågan. Ärendet har i vart fall under hösten 2003 legat klart för
      ställningstagande i förundersökningsfrågan. På grund av stor arbetsbelastning har
      dock något ställningstagande ännu inte kommit till stånd.
Ärendet remitterades därefter till Riksåklagaren för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendet dnr 2001/1610 varvid särskilt skulle anges anledningen
till att beslut i frågan om förundersökning skulle inledas ännu inte fattats.

Riksåklagaren EE kom in med ett yttrande jämte upplysningar från DD.

DD anförde bl.a. följande.

## Anmälningarna

Advokat BB anmälde på CC:s uppdrag genom skrivelse den 9 oktober 2001 till
      Polismyndigheten i Stockholm polis och åklagare för brott i tjänsten. Anmälan
      registrerades den 10 oktober 2001 vid polismyndigheten under nummer K 251885-
      01.
      Anmälan överlämnades samma dag till Åklagarmyndighetens i Stockholm polis-
      målsenhet. Genom skrivelse den 11 oktober 2001 överlämnade chefsåklagaren FF
      vid Polismålsenheten anmälan till överåklagaren med hänvisning bland annat till att
      anmälan innefattade klagomål mot åklagare.
      Genom beslut den 9 november 2001 överlämnade Åklagarmyndigheten i Stockholm
      handlingarna i sitt ärende 100 2001/1175 till Riksåklagaren för handläggning.
      Genom denna åtgärd kom såväl AA:s som CC:s anmälningar att överlämnas hit för
      prövning. Bland de överlämnade handlingarna fanns en av advokat GG den 18
      oktober 2001 gjord komplettering av AA:s anmälan.
      De överlämnade handlingarna inkom till Riksåklagarens den 9 november 2001 och
      registrerades under diarienummer 2001/1610. Ärendet lottades på undertecknad.

      Brottmålet
      AA:s och CC:s anmälningar avser handläggningen av utredningen av det grova rån
      mot Nationalmuseum den 22 december 2000 vid vilket tre mycket värdefulla tavlor
      stals. Genom Stockholms tingsrätts, avd. 11, dom den 27 juli 2001 dömdes bland
      andra AA och CC till kännbara fängelsestraff för grovt häleri beträffande en av
      dessa tavlor. Såväl AA som CC överklagade tingsrättens dom och yrkade att
      häleriåtalet skulle ogillas. Svea hovrätt, avd. 5, gjorde dock i dom den 27 november
      2001 ingen ändring såvitt gällde detta ansvar.
      AA och CC överklagade hovrättens dom. Huvudfrågan i överklagandena gällde
      påståenden om otillåten brottsprovokation som grund för ett frikännande alternativt
      för straffnedsättning. Högsta domstolen (B 4620-01) förordnade den 4 mars 2002 att
      Riksåklagaren skulle inkomma med svarsskrivelse med anledning av bland annat
      deras överklaganden.
      Högsta domstolens föreläggande om svarsskrivelse inkom till Riksåklagaren den 6
      mars 2002 och registrerades under diarienummer 2002/0400. Ärendet lottades på
      undertecknad.
      Riksåklagaren avgav svarsskrivelse i målet den 15 april 2002. – – – Högsta
      domstolen beslutade den 6 juni 2002 att inte meddela prövningstillstånd, i följd
      varav hovrättens dom mot AA och CC stod fast.
                                                                  Dnr 4332-2003     Sid 3 (5)



Handläggningen av anmälningarna
Vid beredningen av ärendet bistod kammaråklagaren HH, som då tjänstgjorde vid
Riksåklagarens rättsavdelning. I enlighet med vad som noterats i en av honom
undertecknad tjänsteanteckning den 11 mars 2002, hölls en preliminär föredragning i
tillsynsärendet den 25 februari 2002 vid Riksåklagarens kansli. Närvarande vid
föredragningen var – utöver HH och undertecknad – vice riksåklagaren JJ och
överåklagaren KK. Av tjänsteanteckningen framgår att Riksåklagaren beslutat att
låta tillsynsärendet vila i avvaktan på Högsta domstolens prövning.
Som framgår av det föregående avslutades Högsta domstolens handläggning av
brottmålet genom beslutet den 6 juni 2002.
AA inkom den 8 januari 2003 med en komplettering av sina anmälningsuppgifter.
Den 9 januari 2003 inkom han med en förfrågan angående handläggningsläget i
ärendet. I skrivelsen pekade han på att – som han skulle förstås – möjligheterna till
disciplinärt ingripande mot tjänstemännen bortfaller sedan två år förflutit efter
försummelsen.
AA återkom med en påminnelse om ärendet den 20 augusti 2003. Advokat GG
inkom i samma ärende med en skrivelse den 17 oktober 2003.
Det bör också tilläggas att AA har varit i telefonkontakt med undertecknad vid något
tillfälle per kvartal. Vid dessa samtal har jag informerat om att Riksåklagaren dittills
inte tagit ställning till frågan om inledande av förundersökning. Jag har
också vid dessa samtal bekräftat att ärendet varit mycket gammalt och därför högt
prioriterat, och jag har redovisat den arbetssituation som ställt stora svårigheter för
såväl mig som Rättsavdelningen att handlägga ärendet inom rimlig tid.
Genom beslut i dag den 29 januari 2004 har beslut nu tagits i frågan om inledande
av förundersökning med anledning av AA:s och CC:s anmälningsuppgifter.

Kommentarer om handläggningen
Av den kronologiska redovisningen i det föregående framgår att ett beslut med
anledning av anmälningarna har dröjt från november 2001 till januari 2004. Ärendet
har även med beaktande av den parallella brottmålsprocessen varit klart för beslut
sedan sommaren 2002. Jag delar AA:s uppfattning att han har fått vänta alltför länge
på ett beslut i saken.
Redovisningen kan ge intryck av att inga åtgärder alls har vidtagits med anledning
av anmälningarna. Ärendet har dock varit föremål för vissa preliminärdiskussioner,
men senast i mars 2003. Det bör möjligen i sammanhanget framhållas, att
anmälningsuppgifterna påkallar en omsorgsfull prövning mot förutsättningarna
för att inleda förundersökning. Jag har därför gjort den bedömningen, att jag har
behövt ett antal dagar av frigjord tid för att bereda och föredra ärendet för av-
görande. När ärendet nu är avgjort kan jag konstatera att den bedömningen var
riktig.
Jag har tjänstgjort vid Riksåklagarens rättsavdelning sedan april 2000. Under hela
min tjänstgöringstid har de byråchefer/chefsåklagare som handlagt löpande ärenden
haft en blandad lottning, så att såväl ärenden i Högsta domstolen och andra frist-
ärenden som s.k. tillsynsärenden (vari anmälningar mot domare, åklagare m.fl.
ingår) har tilldelats mig och mina närmaste kollegor. Denna ordning har många
fördelar. En följd av den är dock att ett stort inflöde av fristärenden kommer i
konflikt med intresset av en god handläggning av frågor för vilka inte särskilda
frister gäller – en synpunkt som jag har framfört i de återkommande diskussionerna
om vår interna organisation.
Riksåklagarens rättsavdelning har under en lång tid levt under ett mycket hårt
arbetstryck. De rotelinnehavare och kammaråklagare som funnits tillgängliga för
den löpande ärendehanteringen har av olika skäl varit färre än de tidigare har varit.
Mest påtagligt har detta varit sedan sommaren 2003, då en av fyra byråchefs-
/chefsåklagartjänster stått vakant intill början av januari 2004.
                                                                         Dnr 4332-2003     Sid 4 (5)



      Nu redovisade förhållanden har medfört att det inte heller har varit möjligt att begära
      att nu aktuellt ärende åtgärdats genom omlottning eller genom omfördelning av
      andra arbetsuppgifter inom byråchefskretsen. Vid en diskussion i saken under
      sommaren 2003 fick jag också beskedet att jag – trots en förutsedd mycket
      arbetstyngd hösttermin – fick behålla ärendet, eftersom det inte fanns någon annan
      att lägga det på. Vi har helt enkelt alla arbetat mycket och i så högt tempo som
      ärendena och den egna kapaciteten har medgivit.
      Det framgår av det föregående, men det finns kanske också skäl att framhålla, att
      det självfallet under hela min tjänstgöringstid här har skett genomgångar av rotel-
      balanser där bland annat detta ärende har diskuterats. Vid sidan av de rotellistor som
      diariesystemet genererar håller jag löpande en egen balanslistas aktuell. Vid de
      genomgångar som skett, bland annat vid medarbetarsamtal, har jag överlämnat en
      kopia av denna lista, varvid nu aktuellt ärende sedan hösten 2002 har markerats med
      fet stil.
EE anförde följande.
      Ärendet inkom till Riksåklagarens kansli den 9 november 2001 och lottades på
      chefsåklagaren DD. Han har därefter fortsatt att handlägga ärendet. – – – Jag gör
      följande bedömning på grundval av de uppgifter som DD lämnat och på vad som i
      övrigt framkommit om ärendets handläggning.
      Att man vid föredragningen den 25 februari 2002 kom fram till att ärendet borde vila
      i avvaktan på Högsta domstolens förestående prövning måste godtas. Den anmälan
      som AA gjort innefattade rättsliga frågor som delvis skulle prövas inom ramen för
      brottmålsprocessen. Högsta domstolens handläggning av ärendet avslutades den 6
      juni 2002.
      Enligt min mening borde emellertid beskedet från Högsta domstolen omedelbart ha
      lett till att handläggningen av ärendet återupptogs. Så skedde emellertid inte. Först
      sedan Riksdagens ombudsmän anmodat Riksåklagaren att yttra sig i ärendet har
      handläggningen återupptagits. Beslut i ärendet har fattats den 29 januari 2004 (dnr
      2001/1610).
      DD har i sin promemoria angett att Riksåklagarens rättsavdelning under lång tid har
      levt under ett mycket hårt arbetstryck. Han har ansett sig behöva ett antal dagars
      frigjord tid för att bereda och föredra ärendet för avgörande.
      För egen del gör jag ingen annan bedömning än DD själv, nämligen att arbets-
      belastningen på rättsavdelningen har varit mycket hög hela den aktuella perioden.
      Trots detta borde det ha funnits möjligheter att prioritera det aktuella ärendet så att
      ett ställningstagande till brottsanmälningarna kunde ske betydligt tidigare. Jag kan
      tillfoga att enligt den ordning som gäller inom Riksåklagarens kansli är det i första
      hand respektive byråchef eller chefsåklagare som ensam har ansvaret för att göra
      sådana bedömningar. Ytterst har självfallet jag själv ett samlat ansvar för verk-
      samheten vid Riksåklagarens kansli. Det aktuella ärendets tidsutdräkt föranleder
      skärpt uppmärksamhet på denna fråga.
AA yttrade sig över remissvaret.

Riksåklagarens beslut den 29 januari 2004 i ärendet 2001/1610 fordrades in.

Bedömning
Av utredningen framgår att anmälningar i vilka AA och CC gjorde gällande att de
utsatts för otillåten brottsprovokation m.m. i samband med en förundersökning
rörande misstanke om grovt rån inkom till Riksåklagaren den 9 november 2001.
Vid en föredragning den 25 februari 2002 bestämdes att avvakta Högsta dom-
stolens ställningstagande i brottmålet. Högsta domstolen beslutade den 6 juni 2002
att inte meddela prövningstillstånd i målet. Den 29 januari 2004 beslutade Riks-
åklagaren att inte inleda förundersökning.
                                                                  Dnr 4332-2003   Sid 5 (5)



Jag har inte anledning att ifrågasätta Riksåklagarens bedömning att det inför beslut
i förundersökningsfrågan var lämpligt att avvakta Högsta domstolens förestående
prövning. När Högsta domstolens beslut meddelats borde emellertid, som Riks-
åklagaren anfört, handläggningen av ärendet omedelbart ha återupptagits och beslut
skyndsamt ha fattats.

Riksåklagaren beslutade den 29 januari 2004 att inte inleda förundersökning i
ärendet. Av beslutet framgår bl.a. att Riksåklagaren fann att vad som förevarit
beträffande brottsprovokationen inte medförde att det fanns anledning att anta att
tjänstefel eller annat brott som hör under allmänt åtal hade förövats. Såvitt gällde
de osanna uppgifterna i polisanmälan fann Riksåklagaren att eventuellt ansvar för
osant intygande var preskriberat och att det därför saknades förutsättningar för att
inleda förundersökning i den delen.

Det är självfallet helt oacceptabelt att det kom att dröja mer än ett år och sju
månader från det att Högsta domstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd
till dess beslut i förundersökningsfrågan meddelades, inte minst med hänsyn till att
ärendet anhängiggjordes redan sju månader före Högsta domstolens beslut. Det
klandervärda i den långsamma handläggningen förstärks av det förhållandet att
preskription såvitt avser brottet osant intygande hunnit inträda. Det finns därför
anledning att rikta allvarlig kritik mot Riksåklagaren för handläggningen av
ärendet.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder ingen ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
