# Anmälan mot två åklagare för brister vid handläggningen av resningsansökningar gällande AA

JO 2012-05-07 dnr 4356-2011

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2012-05-07         4356-2011              1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Anmälan mot två åklagare för brister vid handläggningen av
                        resningsansökningar gällande AA

## Bakgrund

Under åren 1994-2001 dömdes AA för ett flertal mord, som han hade erkänt. Han
                        var vid denna tid föremål för rättspsykiatrisk vård p.g.a. tidigare brottslighet. BB
                        var åklagare i samtliga mål.

                        Polisens och åklagarens agerande i samband med förundersökningarna och
                        rättegångarna mot AA har efter anmälningar varit föremål för granskning av
                        Justitiekanslern (beslut den 28 november 2006, dnr 7449-06-21) och riksåklagaren
                        (beslut den 16 februari 2009, dnr ÅM 2008/7371).

                        Justitiekanslern beslutade att inte inleda någon förundersökning eller vidta någon
                        ytterligare åtgärd i ärendet. Justitiekanslern uttalade bl.a. att det inte fanns
                        anledning att anta att åklagaren hade brutit mot objektivitetsprincipen eller att det
                        hade begåtts några andra allvarliga felaktigheter från åklagarens eller polisens sida.
                        Det fanns enligt Justitiekanslern inte anledning att anta att de brister som må ha
                        funnits i någon eller några av förundersökningarna hade inneburit att domstolarna
                        vilseletts.

                        Inte heller riksåklagaren inledde någon förundersökning, och inte heller något
                        tillsynsärende. I den del ärendet hos riksåklagaren rörde begäran att Åklagar-
                        myndigheten skulle granska handläggningen av förundersökningarna och
                        rättegångarna mot AA och ta ställning till om det som kommit fram skulle ge
                        anledning att initiera ett resningsförfarande, överlämnades ärendet för
                        handläggning till Riksenheten för polismål.

                        Efter att AA tagit tillbaka samtliga sina erkännanden, ansökte han om resning i
                        flera av målen. Nedan redogörs för de mål som är i fråga i förevarande ärende.

                        CC och DD
                        Falu tingsrätts dom (mål nr B 1548-99)
                        Den 22 juni 2000 dömdes AA för mord på CC och DD i Norge år 1981 respektive
                        1985. Det fanns ingen teknisk bevisning som band honom till brotten. Utredningen
                        hade inriktats på att ställa hans uppgifter mot kontrollerbara fakta. Enligt


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                       Dnr 4356-2011    Sid 2 (6)



tingsrätten fanns det ingenting i de objektiva fynd som redovisats i utredningen
som på någon enda punkt stred mot innehållet i AA:s berättelse. Berättelsen
bedömdes inte vara orimlig. Ett flertal omständigheter gicks igenom. Tingsrätten
gjorde därefter en samlad bedömning av vad som förekommit och fann att AA:s
erkännande fick stöd i utredningen i sådan grad att det var ställt utom rimligt tvivel
att han begått de gärningar som åklagaren påstått.

Resningsansökan
I april 2011 ansökte AA om resning i målet. Resningsansökan var omfattande. AA
hade tagit tillbaka sina tidigare erkännanden och förnekade numera morden. Nya
omständigheter och bevis åberopades till styrkande av att de tidigare erkännandena
var falska och att AA inte kunde ha utfört morden. Ett flertal förhållanden lyftes
fram för att visa varför resning skulle beviljas.

Åklagarens yttrande över resningsansökan
Tf. chefsåklagaren EE, Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, yttrade sig
över AA:s resningsansökan. Vissa avsnitt i yttrandet var skrivna av överåklagaren
FF, även han vid Riksenheten för polismål. Yttrandet var omfattande. Domen från
Falu tingsrätt behandlades i ett särskilt avsnitt där bl.a. omständigheter som hade
förts fram i resningsansökan kommenterades. Det framgick att förhör hade hållits
med AA m.fl. EE anförde avslutningsvis följande.

      Det föreligger således enligt min bedömning i och med ovan redovisade punkter
      sådana nya omständigheter och bevis som inte förebringats tidigare och som aktuell
      lagstiftning kräver, och vars förebringande inför tingsrätten sannolikt skulle medfört
      att AA frikänts från ansvar för brotten, samt det finns även därutöver med hänsyn till
      de nytillkommande omständigheterna och vad i övrigt framförts synnerliga skäl att
      pröva om AA förövat de brott för vilka han dömts.
EE:s inställning till resningsansökan var att hovrätten borde bevilja resning till
förmån för AA.

Tillsammans med yttrandet gavs en skrivelse in till hovrätten. Skrivelsen hade
kriminalinspektören GG, som varit förhörsledare i den ursprungliga utredningen,
på eget initiativ sammanställt. I skrivelsen bemötte GG påståendena i
resningsansökan och lyfte fram felaktigheter m.m.

Svea hovrätts prövning av resningsansökan (mål nr Ö 3085-11)
Genom beslut den 5 april 2012 beviljade Svea hovrätt den sökta resningen och
förordnade att målet i dess helhet skulle tas upp på nytt av Falu tingsrätt. Hovrätten
gick igenom ett flertal omständigheter och gjorde därefter följande sammanfattande
bedömning gällande ansvarsdelen.
      Vad som framkommit ovan medför sammanfattningsvis att tillförlitligheten av AA:s
      uppgifter och då särskilt beträffande de centrala delarna av händelse-förloppet kan
      ifrågasättas. Med beaktande av det bevisläge som förelåg kan det ifrågasättas om det
      skulle ha förelegat tillräcklig bevisning för att fälla AA till ansvar för brotten, om
      vad som framkommit i resningsärendet hade varit känt för tingsrätten. Med hänsyn
      också till att de brott AA dömts för är mycket allvarliga får det anses föreligga
      synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om ansvar för brotten. Resning bör därför
      beviljas i ansvarsdelen.
                                                                        Dnr 4356-2011    Sid 3 (6)



HH
Hedemora tingsrätts dom (mål nr B 100/97)
Den 2 juni 1998 dömdes AA för mord på HH som försvann i Norge år 1988.
Erkännandet var det enda beviset i målet som direkt talade för att HH skulle ha
utsatts för den av åklagaren beskrivna gärningen och för att AA skulle vara
gärningsmannen. Tingsrätten fann sammanfattningsvis att AA:s erkännande vann
stöd av övrig utredning i sådan grad att det var ställt utom rimligt tvivel att han
begått gärningen.

Resningsansökan
I april 2010 ansökte AA om resning i målet. Resningsansökan var omfattande. AA
hade tagit tillbaka sitt tidigare erkännande och förnekade mordet. Nya
omständigheter och bevis åberopades till styrkande av att det tidigare erkännandet
inte var tillförlitligt. Ett flertal förhållanden lyftes fram för att visa varför resning
skulle beviljas.

Åklagarens yttrande över resningsansökan
Överåklagaren FF, Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, yttrade sig över
AA:s resningsansökan. Förundersökningen i målet hade återupptagits för att
verkställa viss kompletterande utredning. I yttrandet bemöttes de grunder som hade
åberopats för resning. I yttrandet hänvisades även till en skrivelse där
kriminalinspektören GG bemötte uppgifterna i resnings-ansökan. Skrivelsen
bifogades yttrandet till hovrätten. I flera avseenden anförde FF att det som hade
framförts i resningsansökan enligt hans mening inte utgjorde skäl för resning.
Samtidigt förde han även fram ett antal omständigheter där tveksamheter förelåg.
Enligt FF:s bedömning var omständigheterna i målet sådana att de var ägnade att
kasta tvivel över skuldfrågan. Mot den bakgrunden motsatte han sig inte att
ansvarsfrågan i målet prövades på nytt.

Svea hovrätts prövning av resningsansökan (mål nr Ö 3293-10)
Genom beslut den 24 september 2010 beviljade Svea hovrätt den sökta resningen
och förordnade att målet skulle tas upp på nytt av Falu tingsrätt. I hovrättens skäl
fördes ett flertal omständigheter fram. Hovrätten uttalade därefter följande.

      Enligt hovrättens mening är ovan berörda omständigheter sedda i ljuset av det
      bevisläge som förelåg i målet ägnade att väcka tvivel om AA:s skuld till det brott
      som han dömts för. Med hänsyn också till att AA dömts för ett mycket allvarligt
      brott får det anses föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om ansvar för
      brottet.
JJ
Sundsvalls tingsrätts dom (mål nr B 187-93)
Den 21 juni 2001 dömdes AA för mord på JJ, som försvann i Sundsvall år 1980.
AA hade erkänt gärningen. Det fanns inte någon teknisk bevisning som band AA
till Sundsvall vid tiden för brottet och det fanns inte heller någon utredning som
fastställde vad som hänt med JJ. Ett flertal omständigheter gicks igenom.
Tingsrätten gjorde en samlad bedömning av vad som förekommit i målet och fann
att AA:s erkännande vann stöd i den utredning som förebragts i målet i sådan mån
                                                                        Dnr 4356-2011    Sid 4 (6)



att det var ställt utom varje rimligt tvivel att han begått den gärning åklagaren
påstått.

Resningsansökan
I september 2011 ansökte AA om resning i målet. Resningsansökan var
omfattande. AA hade tagit tillbaka sitt tidigare erkännande och förnekade numera
mordet. Nya omständigheter och bevis åberopades till styrkande av att det
ursprungliga erkännandet var falskt och att AA inte kunde ha utfört mordet. Ett
flertal förhållanden lyftes fram för att visa varför resning skulle beviljas.

Åklagarens yttrande över resningsansökan
Överåklagaren FF, Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, yttrade sig över
AA:s resningsansökan. Yttrandet var omfattande. Domen från Sundsvalls tingsrätt
behandlades i ett särskilt avsnitt. För att kunna hålla kompletterande förhör hade
förundersökningen i målet återupptagits. Omständigheter som hade förts fram i
resningsansökan kommenterades. I flera avseenden anförde FF att det som
framförts i resningsansökan enligt hans mening inte utgjorde skäl för resning.
Samtidigt förde han även fram ett antal omständigheter där tveksamheter förelåg.
FF anförde avslutningsvis följande.
      Sammantaget är det min uppfattning att en genomgång av utredningsmaterialet och
      de omständigheter jag anfört ovan, sedda i ljuset av bevisläget i målet, reser sådana
      tvivel i skuldfrågan att det enligt min mening föreligger synnerliga skäl att på nytt
      pröva ansvarsfrågan i målet.
Hovrättens för Nedre Norrland prövning av resningsansökan (mål nr Ö 889-11)
Genom beslut den 18 januari 2012 beviljade Hovrätten för Nedre Norrland den
sökta resningen och förordnade att målet skulle tas upp på nytt av Sundsvalls
tingsrätt. I hovrättens skäl behandlades ett flertal omständigheter. Hovrätten
uttalade därefter följande.
      Hovrätten har i resningsärendet ingen möjlighet att göra en bedömning av
      trovärdigheten och tillförlitligheten av de vid tingsrätten hörda vittnena och deras då
      muntligen lämnade uppgifter. De berörda omständigheterna sammantaget med det
      bevisläge som förelåg i målet vid tingsrätten väcker emellertid tvivel om AA:s skuld
      till det mycket allvarliga brott som han dömts för. Med hänsyn härtill får det anses
      föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om hans ansvar för brottet.

Anmälan
I en anmälan till JO framförde BB klagomål mot överåklagaren FF för att denne
skulle ha åsidosatt sina åligganden i de tre nämnda resningsmålen, och mot tf.
chefsåklagaren EE för att denne – jämte FF – skulle ha åsidosatt sina åligganden i
Svea hovrätts mål nr Ö 3085-11 gällande resning. Till stöd för sina klagomål gav
BB in ett omfattande material.

BB anförde i huvudsak följande.

Svea hovrätts mål nr Ö 3085-11 (CC och DD)
FF och EE har brustit i sina skyldigheter genom att inte förhålla sig kritiskt till de
påståenden om fakta och omständigheter som åberopas i resningsansökan, inte
beakta den information som funnits tillgänglig om oriktiga och vilseledande
                                                                    Dnr 4356-2011   Sid 5 (6)



uppgifter i resningsansökan, underlåta att vidta de utrednings-åtgärder som borde
ha varit självklara mot bakgrund av AA:s återtagna erkännanden och påståendena i
resningsansökan och genom att underlåta att påpeka avgörande fakta och
omständigheter som ger stöd åt den fällande domen.

FF och EE har, i stället för att framhålla de faktorer som talar starkt för tingsrättens
uppfattning att det finns betydande bevisvärde i det som AA kunnat prestera i dessa
avseenden, systematiskt ägnat sig åt att nedvärdera betydelsen av det som
tingsrätten fäst särskild vikt vid. De har varit anmärkningsvärt passiva när det
gäller att anlägga åklagarsynpunkter på resningsansökan och okritiskt anslutit sig
till den bild av utredningen som AA:s försvarare argumenterat för. Deras inriktning
har varit att ifrågasätta tingsrättens prövning och inte att framhålla de
omständigheter som ger stöd åt att tingsrätten gjort en korrekt bevisvärdering på
tillräckligt underlag. Deras handläggning av ärendet och argumenteringen till stöd
för AA avviker helt från det förhållningssätt som förutsätts i rättssystemet och som
normalt tillämpas av åklagare som handlägger resningsärenden. Det är inte lätt att
förstå varför de hanterat resningsfrågan på detta sätt. Det är dock näraliggande att
misstänka att den massiva mediakampanjen har skapat en bild av utredningarna
som FF och EE haft svårt att frigöra sig från.

Svea hovrätts mål nr Ö 3293-10 (HH)
FF har inte skaffat sig den kunskap om utredningsmaterialet som är en
förutsättning för ett korrekt åklagararbete. Han presenterar vidare resningsskäl som
inte håller måttet om man ser till vad som normalt krävs av substans och
bevisvärde för en förnyad prövning av ansvarsfrågan. Kritiken mot handläggningen
är densamma som den som framförts gällande mål nr Ö 3085-11 ovan.

Hovrättens för Nedre Norrlands mål nr Ö 889-11 (JJ)
De allmänna synpunkterna på betydelsen av ett noggrant åklagararbete är desamma
som gällande mål nr Ö 3085-11. FF har, på samma sätt som i tidigare resningsmål
rörande AA, grundat sitt ställningstagande i resningsfrågan på ofullständig kunskap
om vad som förekommit under förundersökningen och under huvudförhandlingen
och har i sitt yttrande till hovrätten lämnat sakuppgifter som är felaktiga,
vilseledande eller ofullständiga. Han har underlåtit att kontakta utredarna för att
försäkra sig om ett sakligt hållbart underlag för bedömning av resningsfrågan. Han
har vidare underlåtit att avkräva AA besked i olika väsentliga frågor. Ericsson har
som åklagare och motpart till AA brustit i objektivitet genom ett selektivt urval av
omständigheter till stöd för resning och med ett obefogat förringande av den
stödbevisning som varit avgörande för tingsrättens fällande dom.

Bedömning
AA har dömts för mord i flera fall där resning senare beviljats. Anmälaren var
förundersökningsledare och åklagare i de ordinarie rättsprocesserna. Han har nu
framställt klagomål mot två åklagare som varit delaktiga i handläggningen av
resningsärendena. Anmälaren är som framgått starkt kritisk till deras insatser. Han
har bl.a. anfört att de systematiskt ägnat sig åt att nedvärdera tidigare framlagd
bevisning och antytt att de låtit sig påverkas av medieuppgifter.
                                                                  Dnr 4356-2011   Sid 6 (6)



Att det som efter ingående rättsliga processer befunnits ställt bortom rimligt tvivel
senare, på det sätt som skett i detta fall, bedöms helt annorlunda, reser
grundläggande frågor om tillförlitligheten i den brottsutredande processen som
helhet. En mer allmän utvärdering av de rättsliga förfarandena gentemot AA ter sig
mot den bakgrunden angelägen. Vad anmälaren här vänt sig mot begränsar sig
emellertid till åklagarhandläggningen av resningsärendena. I det hänseendet kan
jag inte, bl.a. med tanke på de ganska vida bedömningsramar som måste gälla i
sammanhanget, ansluta mig till den kritik som anmälaren framfört.

Vid ställningstagandet till om anmälan bör tas upp till mer ingående utredning hos
JO beaktar jag vidare att den för JO centrala uppgiften är att övervaka att enskildas
grundläggande fri- och rättigheter respekteras i den offentliga verksamheten.
Denna anmälan gäller i grunden hur brottsutredande myndigheter ska förhålla sig
när en enskild som anser sig oskyldigt dömd söker rättelse. De ska då självfallet
iaktta opartiskhet och saklighet. Huruvida de inom den ramen tenderar att se alltför
positivt på den enskildes begäran om ny prövning är något som det är mindre
angeläget för JO att granska. Det är en sak för Åklagarmyndigheten respektive den
berörda polismyndigheten att övervaka och utvärdera. Jag vill i det sammanhanget
understryka att det är domstol som beslutar om resning. Det är således rätten, inte
åklagaren, som är ansvarig för att det beslut som fattas är rättsenligt.

Anmälan föranleder mot denna bakgrund inte några ytterligare utredningsåtgärder
från min sida.
