# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, internationella åklagarkammaren i Stockholm, för handläggningen av beslag m.m.

JO 2008-09-26 dnr 4357-2006

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                      Sid
                                                                       2008-09-26        4357-2006              1 (12)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, internationella åklagarkammaren i Stockholm, för
                        handläggningen av beslag m.m.

## Anmälan

AA framförde i anmälan till JO kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, City
                        polismästardistrikt, för handläggningen av beslag. Hon anförde i huvudsak
                        följande. Hon hade inte fått tillbaka vissa föremål, t.ex. värdesaker och mobil-
                        telefoner, som tagits i beslag från henne. Vid kontakt med polisen hade hon fått
                        besked om att det inte fanns något gods som tillhörde henne. Hon hade också
                        försökt kontakta inspektören BB utan framgång. Hon, som var frihetsberövad, hade
                        inte heller fått hjälp av polisen att hämta sina tillhörigheter i bostaden. Slutligen
                        ville hon veta om hon hade rätt att kräva ersättning.

## Utredning

Från polismyndigheten infordrades handlingar, varvid bl.a. framgick följande. I
                        samband med en brottsutredning mot AA m.fl. angående grovt koppleri m.m. togs
                        under maj 2005 ett stort antal föremål i beslag. Merparten av beslagen hävdes av
                        åklagare under 2005. Handläggare vid Citypolisens beslagsliggare skickade i maj
                        2006 en förfrågning till inspektören BB om vad som hade hänt med vissa av
                        beslagen eftersom dessa fortfarande var oredovisade.

                        Den 29 september 2006 inhämtades muntliga upplysningar från BB, varvid bl.a.
                        framkom följande. Alla föremål, beträffande vilka beslagsbesluten hävts och beslut
                        fattats om att de skulle återlämnas, var utlämnade. På grund av hög
                        arbetsbelastning hade han ännu inte lämnat en fullständig redovisning av
                        beslagshanteringen till beslagsliggaren. Han skulle omgående ta tag i detta.
                        – Senare samma dag upplyste BB skriftligen till JO bl.a. följande. En del av det
                        från beslagsliggaren efterfrågade godset hade påträffats i en flyttkartong i
                        utredningslokalerna. Han hade lämnat en del av godset till godsförvaringen och
                        annat hade förstörts/förverkats på roteln. Anledningen till att en del gods förvarats
                        på tjänsterummen var att det ibland hade kommit till användning i samband med
                        förhör. Godshanteringen i det aktuella ärendet var ovanligt rörig. AA var häktad
                        och belagd med restriktioner. Det var därför omöjligt att ta med henne till
                        lägenheten. Hon hade för övrigt inte heller kontaktat honom.


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                   Dnr 4357-2006       Sid 2 (12)



Aktuella beslagsprotokoll infordrades därefter från polismyndigheten (godsroteln
vid City polismästardistrikt) varvid konstaterades att, under oktober månad 2006,
visst tidigare beslagtaget gods hade skickats iväg med post och annat hade
förstörts.

      Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
      handläggningen av beslagen i följande beslagsprotokoll: 0201-05-3129, 0201-05-
      3133, 0221-05-3137, 0221-05-3138, 0201-05-3139, 0221-05-3141, 0221-05-3185,
      0221-05-3188, 0221-05-3259, 0221-05-3781 och 0221-05-3784.
Polismyndigheten (bitr. länspolismästaren CC) inkom med ett remissvar, till vilket
var fogat bl.a. ett yttrande från polismästaren DD (City polismästardistrikt) samt en
promemoria upprättad av kriminalinspektören EE och en redogörelse för
beslagshanteringen, upprättad av utredningsassistenten FF (de två sistnämnda
dokumenten här utelämnade).

DD: En första genomgång tydde på att många av de saker som var tagna i beslag
hade försvunnit på okänt sätt. Vid fortsatta efterforskningar påträffades dock det
mesta inne på utredningsmannens tjänsterum och skickades till AA den 10 oktober
2006. Det har emellertid inte gått att bringa klarhet i vad som hänt med vissa hävda
beslag. Sannolikt har detta gods sammanblandats med andra saker som skickats till
AA den 10 oktober 2006. Vid kontakt med den anstalt dit föremålen skickades
kunde dock inte bekräftas att även dessa föremål kommit dit. Vidare saknas uppgift
om vad som hänt med åtta av nio i beslag tagna nycklar (beslagsprotokoll 0221-05-
3781, p. 2); beslaget av den nionde nyckeln har hävts och nyckeln lämnats ut. – I
ärendet förekom ett onormalt stort antal föremål i beslag och godset förvarades på
olika ställen med bristande samordning, vilket ledde till att utredaren inte hade
erforderlig överblick över beslagen. Rutinerna för beslagshanteringen i större
ärenden är under översyn.

Polismyndigheten framhöll inledningsvis att utredningsarbetet i ärendet hade varit
mycket omfattande med sammanlagt ett sextiotal poliser inblandade och ett
onormalt stort antal föremål i beslag. Den beslagtagna egendomen hade vidare till
stora delar varit sådan att den inte med lätthet gick att dokumentera eller förvara på
ett överskådligt sätt. Beträffande de ovan nämnda åtta nycklarna upplystes att
nycklarna fanns kvar vid gods- och registerroteln och att det inte funnits något
beslut över vad som skulle ske med dem. Berörd åklagare kontaktades den 18
januari 2007 varefter en kopia av ett hävningsbeslut, daterat den 9 november 2005,
översändes till polismyndigheten.

Polismyndigheten gjorde, efter att ha redogjort för den rättsliga regleringen,
följande bedömning.
      Polismyndigheten redovisar nedan sin bedömning med att inledningsvis redogöra
      för vad som framkommit rörande AA:s anmälan till JO. Därefter följer en
      genomgång av vissa omständigheter i den aktuella beslagshanteringen, vid vilka
      myndigheten kunnat konstatera brister och/eller oklarheter.

## AA:s anmälan

Polismyndigheten i Stockholms län kan inledningsvis konstatera att de föremål som
      AA den 11 september 2006 omtalat i sin anmälan till JO, beslagsprotokoll 0221-05-
                                                                   Dnr 4357-2006     Sid 3 (12)



3129, skickats till henne den 10 oktober 2006 med undantag för ett pass (p. 2) som
förverkats och pengar (p. 4-5) som omvandlats till förvar. Polismyndigheten
konstaterar att egendomen som hävdes redan den 21 oktober 2005 borde ha åter-
ställts till AA tidigare än vad som skett och beklagar dröjsmålet. Mot bakgrund av
att rutinerna setts över och att en civilanställd nu ansvarar för beslagshanteringen för
aktuella ärendetyper är det polismyndighetens bedömning att handläggningen av
beslagen kommer att ske på ett mer rättssäkert sätt framöver. Angående AA:s
uppgifter om att hon inte lyckats komma i kontakt med utredningsmannen, får
polismyndigheten hänvisa till vad denne anfört i sin skrivelse till JO daterad den 29
september 2006, nämligen att han inte blivit kontaktad.

Dokumentationen
Polismyndigheten kan notera att det beslagtagna godset inte till alla delar beskrivits
med önskvärd noggrannhet i beslagsprotokollen. Som exempel kan nämnas p. 6
(mobiltelefon) i beslagsprotokoll 0221-05-3129, p. 7 (nycklar) i 0221-05-3137 och
p. 1 (dator) i 0221-05-3138.
Avseende beslagen i protokoll 0221-05-3133 saknas dokumentation (reversal) om
vad som hänt med det hävda godset. Det har inte gått att klarlägga att godset
verkligen skickats till AA, även om polismyndigheten finner det sannolikt. Under
rådande omständigheter kan polismyndigheten endast beklaga denna
dokumentationsbrist.

Förvaringen
Det beslagtagna godset har till vissa delar förvarats på andra platser än vid den
ordinarie godsförvaringen. Av utredningsmannens redogörelse framgår att beslag
hanterats av ett stort antal poliser under utredningen och att det varit mycket svårt att
överblicka beslagshanteringen. I sammanhanget bör särskilt påpekas godsets art och
mängd. Det har inte gått att i detalj klargöra av vilken anledning gods förvarats
utanför ordinarie godsförråd, men en anledning har varit att föremål har behövt
förevisas i samband med förhör.
Under alla omständigheter är det sannolikt bristen på samordning i förvarings-
hänseende som lett till att hävt gods inte kommit att lämnas ut med erforderlig
skyndsamhet. Att det gods som skickades till AA den 10 oktober 2006 varit hävt
sedan i princip ett år tillbaka är naturligtvis anmärkningsvärt. Polismyndigheten
beklagar detta. Med hänvisning till vad City polismästardistrikt anfört gällande
översyn av rutiner och hur dagens verksamhet fungerar, är det polismyndighetens
uppfattning att risken för en upprepning minimerats.
Gällande de åtta nycklarna upptagna i beslagsprotokoll 0221-05-3781, p. 2, har
åklagarens hävningsbeslut inte inkommit till polismyndigheten förrän den 18 januari
2007, trots att beslutet är daterat den 9 november 2005. Den utdragna förvarings-
tiden av nycklarna kan därför inte läggas polismyndigheten till last.

Förstört gods
Av sammanställningen framgår att vissa beslagspunkter i protokollen 0221-05-3141
och 0221-05-3188 förstörts sedan beslagen hävts. På godsreversalerna finns
anteckningar om att utredningsmannen förklarat att godset skulle slängas, i det
senare fallet med tillägget att godset var herrelöst. Det gods som förstörts är
kondomer, tomma kondomförpackningar, glidmedel, visitkort, kvitton, diverse
papper och två lösa nycklar. Vid samtal med utredningsmannen har denne förklarat
att samtliga personer i utredningen som skulle kunna tänkas vilja göra anspråk på
godset tillfrågades om de vill kännas vid godset innan det förstördes. Eftersom ingen
velat ha det har det förstörts.
Polismyndigheten kan konstatera att det som huvudregel för hävt beslag gäller att
godset ska återställas till den från vilken beslaget skedde. Om den till vilken godset
ska återställas uttrycker önskemål om eller samtycker till att det förfars på annat sätt
med egendomen, bör emellertid ett sådant förfarande i normalfallet istället godtas
och får då snarast ses som en serviceåtgärd från polisens sida (SOU 1995:47, s. 488,
                                                                        Dnr 4357-2006     Sid 4 (12)



      JO 1974 s. 124). Polismyndigheten anser att omständigheterna i det aktuella ärendet
      varit sådana att City polismästardistrikt får anses haft fog för sin bedömning att låta
      förstöra föremålen sedan de funnits herrelösa. Det bör emellertid påpekas att en
      dokumentation över avståendet av anspråk hade varit önskvärd.

      Egendom utlämnad till annan
      Vissa av beslagspunkterna i protokollen 0221-05-3133, 0221-05-3137, 0221-05-
      3138, 0221-05-3141 och 0221-05-3781 har, sedan beslaget hävts, lämnats ut till
      annan person än den från vilket beslaget gjorts. Angående de tre först nämnda
      protokollen har utredningsmannen förklarat att beslagen kom att dokumenteras på
      ett sådant sätt att samtliga föremål var tagna från AA, trots att flera kvinnor var
      boende på adressen och, eller i vart fall, förvarade egendom där. Sedan beslagen
      hävts lät man kvinnorna var för sig gå igenom egendomen och ange vad som
      tillhörde dem. Det uppstod aldrig några tveksamheter om vad som skulle lämnas ut
      till vem eftersom ingen hade någon invändning mot uppdelningen. Samma
      förfarande tillämpades rörande utlämnandet av egendomen i de två övriga
      protokollen.
      JO har i ett avgörande från 1974 uttalat att det vid utlämnande av egendom till annan
      än den enligt huvudregeln berättigade, måste på ett betryggande sätt kunna styrkas
      att utlämnandet sker med den berättigades vilja (JO 1974 s. 124). Polismyndigheten
      finner därför att även förfarandet kring utlämnandet av aktuella beslag bort
      dokumenteras.

## Avslutande synpunkter

Polismyndigheten finner vid en samlad bedömning att den kritik som kan riktas mot
      myndigheten hänger samman med den bristande samordning som rått i aktuell
      beslagshantering. En bidragande orsak till brister i dokumentation och förvaringssätt
      är sannolikt också den mängd och typ av föremål som varit föremål för beslag. Trots
      de beskrivna bristerna kan polismyndigheten konstatera att en heltäckande
      redogörelse över beslagshanteringen kunnat upprättas och att hävt beslag utlämnats
      (med reservation för åtta nycklar i protokoll 0221-05-3781 p. 2).
      Avslutningsvis vill polismyndigheten framhålla att dagens beslagshantering för
      aktuella ärendetyper sker på ett betydligt mer rättssäkert sätt. Det är polis-
      myndighetens uppfattning att de förbättringsåtgärder som skett är tillräckliga för att
      förhindra en liknande hantering framöver.
Vid JO:s granskning av handlingarna uppmärksammades också att ett beslags-
protokoll (0221-05-3781, dvs. det med nycklarna) förekom i flera icke likalydande
exemplar. Exemplaren var märkta i ena hörnet som Ex 1, Ex 2 och Ex 3. Ex 3
förekom i två inte helt identiska kopior. På Ex 1 och 2 var antecknat att punkten 1
(en mobiltelefon) hade hävts den 7 juli 2005 av kammaråklagaren GG men enligt
de två kopiorna av Ex 3 hade kammaråklagaren HH fattat detta beslut den 25
augusti 2005. Vidare hade enligt Ex 1 del av punkten 2 (en av de nio nycklarna)
hävts av HH den 25 maj 2005 medan hon enligt övriga exemplar hade fattat det
beslutet den 25 augusti 2005. På den ena kopian av Ex 3 fanns inget beslut
antecknat beträffande de övriga åtta nycklarna i punkten 2 men på den andra
kopian fanns ett beslut om att detta beslag var hävt men det var något oklart vilken
dag så hade skett. Övriga exemplar saknade anteckningar om de åtta nycklarna.

Från internationella åklagarkammaren i Stockholm infordrades ett diarieblad i
ärendet 109-288-05-25. Såvitt framgick av detta hade HH fattat beslutet att häva
beslaget av de resterande åtta nycklarna den 9 november 2005 men åtgärden synes
inte ha registrerats i diariet förrän någon gång mellan den 1 september 2006 och
den 18 januari 2007.
                                                                        Dnr 4357-2006     Sid 5 (12)



Eftersom det således fanns vissa oklarheter rörande när beslutet att häva beslaget
av de åtta nycklarna fattades remitterades ärendet till Åklagarmyndigheten för
upplysningar och yttrande över när åklagaren hade fattat det aktuella beslutet samt
hur det hade dokumenterats och diarieförts.

Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren JJ) kom in med ett remissvar i
vilket han hänvisade till – och även instämde i – ett bifogat yttrande från
chefsåklagaren KK, internationella åklagarkammaren i Stockholm. Vidare hade
bifogats ett yttrande från den handläggande åklagaren, HH.

HH uppgav i frågan följande.

      Jag har inget minne av det aktuella beslutet avseende 0221-05-3781 p. 2 men kan
      generellt konstatera att i de fall jag har missat att åtgärda beslag, dagtecknar jag
      alltid besluten med korrekt datum. Jag kan nämna att jag i detta mål åtgärdat
      beslagsnummer 0221-05-3137 p. 2 och p. 18 först den 20 april 2006 trots att detta
      rätteligen skulle ha skett senast i samband med åtals väckande den 21 november
      2005. I ett så stort mål med så många beslagspunkter är det dessvärre lätt hänt att
      förbise att det saknas beslut rörande någon punkt.
      Jag kan inte finna någon annan förklaring än att jag efter det att beslaget rörande p. 4
      expedierats har upptäckt att en del av p. 2 kvarstått och då fattat beslut om hävning
      och glömt att på nytt lägga ut protokollet till sekreteraren. Troligen har polisen
      efterlyst beslutet rörande resten av p. 2 i januari 2007 och beslagsprotokollet faxades
      då på nytt.
KK uppgav bl.a. följande.

## Bakgrund

–––
      Den 9 november 2005 har p. 4 hävts och polisen har underrättats. Det har antecknats
      särskilt ”allt åtgärdat”. Samma dag har resten av p. 2 (8 nycklar) hävts. Besluten är
      fattade av Kå HH.
      Den 21 november 2005 har åtal väckts. Besluten rörande de aktuella beslagen har till
      synes fattats i laga ordning. Det har inte varit möjligt att utröna om beslutet har
      expedierats eller inte även om så troligen har skett. Polisen har i vart fall
      uppenbarligen inte mottagit beslutet. Av HH:s yttrande kan det inte uteslutas att hon
      av förbiseende inte bett sekreteraren expediera beslutet angående
      p. 2 trots att beslutet angående p. 4 expedierades och en särskild notering gjordes att
      allt var åtgärdat. Polisen har senare efterlyst beslutet och protokollet med beslutet
      har då expedierats igen den 18 januari 2007.
       –––

## Bedömning

Såsom polismyndigheten har angett har det beslagtagna godset inte till alla delar
      hanterats och dokumenterats på ett korrekt sätt. Målet har emellertid varit stort och
      komplicerat. Det kan noteras att beslagen i målet har varit mycket omfattande,
      svårdokumenterade och att ett stort antal poliser har hanterat beslagen.
      Besluten rörande aktuellt beslag (de åtta nycklarna; JO:s anm.) har fattats i enlighet
      med gällande rätt av handläggande åklagaren. Angående underrättelsen till polisen
      kan det vara så att beslutet, av förbiseende, inte har expedierats i samband med att
      det diariefördes eller så har inte expedieringen dokumenterats på ett tillfredställande
      sätt vilket självklart är beklagligt. Någon allvarlig slutlig rättsförlust för enskild
      synes dock inte ha uppstått.
                                                                         Dnr 4357-2006     Sid 6 (12)



Ärendet återremitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande
över anledningen till att beslagsprotokollet 0221-05-3781 förekom i fyra icke
likalydande exemplar.

Åklagarmyndigheten (genom vice riksåklagaren LL) kom in med ett remissvar till
vilket nya yttranden av KK och HH hade fogats.

HH uppgav bl.a. att beslutet av GG den 7 juli 2005 att häva beslagspunkten 1
fattades under hennes semester. Eftersom beslutet inte var dokumenterat på
åklagarens exemplar utgick hon senare från att beslaget kvarstod när hon den 25
augusti 2005 beslutade att häva punkten. På de två kopiorna av åklagarens ex (Ex
3) har hon gjort samtliga anteckningar, inklusive anteckningen ”p 2 övr nycklar
häves”. Den 9 november 2005 fattade hon beslut om punkten 4, vilket expedierades
till polisen, och därefter fattade hon ett beslut om hävande av resterande nycklar,
dock utan att något datum angavs.

KK uppgav bl.a. följande.
      Beslagsprotokoll upprättas i fyra exemplar. Det som skiljer dem åt från början är att
      de är numrerade med angivande av till vad respektive exemplar skall användas. (Ex
      1 är till beslagsliggare, ex 2 är till förundersökningsprotokoll, ex 3 är åklagarens, ex
      4 är reservexemplar.)
      Detta innebär att anteckningar förs i samma beslagsnummer men på olika handlingar
      vid olika myndigheter.
      När åklagaren fattar beslut i frågor om beslag skickas en kopia av beslagsprotokollet
      till beslagsliggaren. Därför kan ibland flera kopior av åklagarens exemplar
      förekomma hos polisen.
      När underrättelse av beslut skett muntligen till polisen, antecknas ibland besluten av
      polisen. Då ska åklagaren skriftligen dokumentera beslutet.
      Av materialet kan utläsas att ett beslut av kå GG fattats den 7 juli 2005, vilket inte
      skriftligen har dokumenterats hos åklagaren däremot hos beslagsliggaren. Kå HH
      har därefter hävt samma punkt den 25 augusti 2005. Man kan vidare utläsa att
      resterande del av beslagspunkten 2 (de resterande åtta nycklarna; JO:s anm.) hävts
      av kå HH utan att beslutet har daterats. Av diariet och stämpel på kopia av
      åklagarens exemplar, kan utläsas att detta torde ha skett den 18 januari 2007.
LL anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

–––
      I utskrift den 13 februari 2007 av diariet står antecknat att beslut angående beslag
      0221-3781-05 p 2 skulle ha fattats den 9 november 2005. Beslutsdatumet har
      registrerats i diariet den 18 januari 2007. Detta beslutsdatum har dock den 27
      februari 2007 korrigerats i diariet genom att det har antecknats att angivet besluts-
      datum var felfört. Korrekt datum för beslutet har i diariet angivits vara den 18
      januari 2007.
Efter att ha redogjort för den rättsliga bedömningen gjorde LL följande bedömning.

      Beslagsprotokoll upprättas i fyra exemplar på det sätt som kammarchefen har
      beskrivit. Aktuella beslagsprotokoll är identiska vad gäller redovisningen av
      tvångsmedel, d.v.s. tidpunkt och platsen för beslagen samt vad som tagits i beslag.
      Det som skiljer protokollen åt är anteckningarna om de successiva beslut som har
      fattats. Anledningen till detta är att de olika exemplaren av beslagsprotokollen fyller
      skilda funktioner. Exemplar 1 är beslagsliggarens handling för redovisning av
                                                                        Dnr 4357-2006     Sid 7 (12)



      verkställda beslag. Exemplar 2 utgör polisens redovisning av beslut om uppgifter
      rörande användande av tvångsmedel, vilka i enlighet med 20 § förundersöknings-
      kungörelsen skall antecknas i förundersökningsprotokollet. I vissa fall använder
      polisen exemplar 2 i förhörssituationer varvid det kan framkomma att gods kan
      hävas. Polisen kan då, i syfte att påskynda beslagshanteringen, kontakta åklagaren
      för att efterhöra om gods kan hävas. Om åklagaren i sådant fall beslutar att häva en
      godspunkt antecknar polisen beslutet i exemplar 2 och åklagaren antecknar i
      motsvarande mån beslutet i sitt exemplar, varefter polisen omedelbart kan meddela
      beslutet till beslagsliggaren. I detta fall utgör exemplar 2 ett bevis om åklagarens
      beslut och kan sägas vara en kopia av åklagarens exemplar. Åklagarens exemplar,
      exemplar 3, är beslutsexemplaret. För att utröna vilket beslut som har fattats
      beträffande ett visst beslagtaget föremål skall således kontroll ske mot åklagarens
      exemplar. Exemplar 4 är ett reservexemplar.
      Vad gäller beslagspunkten 1 har beslagsliggaren fått besked om att beslaget hävts av
      åklagaren GG den 7 juli 2005, troligen genom en kopia av exemplar 2 med besked
      om åklagarens beslut. Åklagaren GG har försummat att dokumentera beslutet i
      åklagarens exemplar av beslagsprotokollet. När ordinarie åklagare, HH, återkommit
      i tjänst har HH utgått från att beslagspunkten 1 fortfarande var i beslag, varför hon
      beslutade att häva detsamma den 25 augusti 2005. Beslut om samma beslagspunkt
      har således fattats två gånger. Härvid framkommer vikten av att åklagare alltid
      dokumenterar beslut om beslag på åklagarens exemplar av beslagsprotokollet.
      Vad gäller beslagspunkten 2 har HH inte varit tillräckligt tydlig i sitt sätt att datera
      beslutet, varför det inte har kunnat klargöras när beslutet fattades. Det kan
      konstateras att det skett senast den 18 januari 2007, dock troligtvis tidigare. Om
      beslutet fattades tidigare har åklagaren förbisett att expediera beslutet till beslags-
      liggaren. Att det i diariet tidigare stått att beslutet fattades den 9 november 2005
      synes bero på ett misstag vid diarieföringen i samband med att beslutet expedierades
      till beslagsliggaren i januari 2007.
      Den nuvarande handläggningen av beslag innefattar många manuella moment, vilket
      skapar särskilda risker för mänskliga misstag. Jag vill därför avslutningsvis peka på
      att det för närvarande pågår ett utvecklingsarbete som bl.a. syftar till att åklagare
      löpande skall ha tillgång till den information som beslagsliggaren fått underrättelse
      om. I sådan teknisk miljö hade t ex HH sett att annan åklagare redan fattat beslut
      beträffande beslagspunkten 1.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaren.

Rättslig reglering
I 27 kap. rättegångsbalken (RB) finns regler om beslag. Enligt 1 § första stycket får
ett föremål som skäligen kan antas ha betydelse för brottsutredning (bevisbeslag),
eller vara någon avhänt genom brott (återställandebeslag) eller på grund av ett brott
förverkat (förverkandebeslag) tas i beslag. Om det inte längre finns skäl för
beslaget ska det enligt 8 § första stycket omedelbart hävas. Ett beslag hävs av
rätten eller, om beslaget inte har meddelats eller fastställts av rätten, av
undersökningsledaren eller åklagaren (8 § fjärde stycket). När ett beslag hävts ska
som huvudregel det beslagtagna återställas till den person hos vilken beslaget
gjorts.

Föremål som tagits i beslag ska väl vårdas och noggrann tillsyn ska hållas däröver
(27 kap. 10 § tredje stycket RB).

Över beslag ska föras protokoll, vari ändamålet med beslaget och vad därvid
förekommit angives samt beslagtaget föremål noga beskrives (27 kap. 13 § första
stycket RB). JO har vid många tillfällen betonat vikten av att protokollerings-
                                                                    Dnr 4357-2006   Sid 8 (12)



skyldigheten fullgörs och att man av handlingarna klart kan utläsa grunderna för de
åtgärder som vidtagits och de ställningstaganden som gjorts (se bl.a. JO 1987/88
s. 91).

En åklagare som beslutar om beslag ska enligt Åklagarmyndighetens föreskrifter
(ÅFS 2005:30) om dokumentation och underrättelser vid tvångsmedel
dokumentera beslutet. Av dokumentationen ska bl.a. framgå vem som har fattat
beslutet och tidpunkten för det. När en åklagare fattar beslut om att häva ett beslag
svarar han eller hon enligt 2 § i föreskrifterna för de underrättelser som krävs för
att beslutet ska kunna verkställas.

Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om förfarande med
egendom som tagits i beslag, förverkats eller tagits i förvar, se FAP 102-2. Enligt 6
kap. 2 § ska i en s.k. beslagsliggare antecknas uppgifter om hävande av beslag,
förvaring av egendomen, redovisning av egendomen och andra åtgärder som rör
egendomen. Av de till föreskriften hörande allmänna råden framgår att, om en
polismyndighet har beslutat att viss egendom t.ex. ska oskadliggöras, uppgifter om
vidtagna åtgärder bör antecknas i beslagsliggaren.

Bedömning
Polismyndighetens handläggning
Det kan inledningsvis konstateras att det aktuella ärendet var mycket omfattande
och att ett stort antal föremål togs i beslag. Ett sextiotal polismän uppges ha arbetat
med utredningen och beslagsprotokollen innehöll, enligt uppgift, mer än 150
beslagspunkter. Under en sådan stor utredning är det självfallet viktigt att polisen
vinnlägger sig om att ha en god ordning vid beslagshanteringen så att gods t.ex.
inte försvinner.

Utredningen ger emellertid vid handen att så inte var fallet i ärendet, vilken redan
de inledande utredningsåtgärderna i JO:s ärende visade. AA påtalade i sin anmälan
hit att hon inte hade fått tillbaka vissa föremål som tagits i beslag från henne. Vid
ett inledande samtal med BB uppgav han att alla föremål, beträffande vilka
beslagsbesluten hävts och beslut fattats om att de skulle återlämnas, hade lämnats
ut. Senare samma dag upplyste han att gods påträffats i en flyttkartong i ett
tjänsterum och att godshanteringen i ärendet var ovanligt rörig. Att så var fallet
bekräftas också av polismyndighetens remissvar i vilket bl.a. framkommer att
under handläggningen av JO:s ärende har delar av det beslagtagna godset påträffats
i polishuset och annat har inte kunnat återfinnas. Av yttrandet framgår också att
beträffande visst gods som AA efterfrågat i sin anmälan hävdes beslagen redan i
oktober 2005 men föremålen återlämnades inte förrän i oktober 2006, dvs. först
efter att JO:s handläggare kontaktat polisen i saken. Det dröjde således cirka ett år
innan godset återlämnades. En sådan tidsutdräkt är naturligtvis helt oacceptabel.
Polismyndigheten har beklagat dröjsmålet.

En förklaring till det inträffade uppges vara att förvaringen av det beslagtagna
godset uppvisade allvarliga brister. Godset förvarades på flera olika ställen, t.ex. i
en utredningsmans tjänsterum, och alltså inte endast vid den ordinarie gods-
                                                                   Dnr 4357-2006     Sid 9 (12)



förvaringen. Det har, enligt polismyndigheten, inte i detalj kunnat klarläggas varför
gods förvarades utanför ordinarie godsförråd – en anledning var att föremål
behövde förevisas i samband med förhör. Enligt polismyndigheten var det alltså
sannolikt bristen på samordning i förvaringshänseende som ledde till att hävt gods
inte lämnades ut med erforderlig skyndsamhet. Jag har ingen anledning att
ifrågasätta den slutsatsen.

Vid polismyndighetens genomgång av ärendet har också kommit fram att det är
oklart vad som hänt med vissa föremål. Myndigheten har dock gjort bedömningen
att godset troligen sänts till AA i samband med att annat gods skickades till henne i
oktober 2006 men att så skett har inte kunnat bekräftas. Jag finner det inte
meningsfullt att utreda frågan vidare men kan inte låta bli att uttrycka min
förvåning över att det saknas dokumentation över de aktuella åtgärderna, vilka
uppges ha vidtagits efter det att hanteringen av beslagen blivit föremål för JO:s
granskning.

Av utredningen framgår vidare att visst gods förstörts (bl.a. visitkort, telefonkort
och nycklar) och att egendom vid olika tillfällen lämnats ut till andra personer än
den hos vilken beslaget gjorts. Beträffande det förstörda godset har det i vissa fall
på tillhörande reversaler antecknats att BB uppgett att godset ska slängas. Några
anteckningar om huruvida samtycke lämnats till att godset förstördes respektive
lämnades ut till annan synes inte ha gjorts.

Som framgått ska när ett beslag hävts som huvudregel det beslagtagna återställas
till den person hos vilken beslaget gjordes. Om den personen medger det kan det
beslagtagna godset, när beslaget hävs, i stället förstöras eller lämnas ut till någon
annan. Förstörande av annans egendom utan samtycke från den berörde kan grunda
skadeståndsskyldighet för staten. Även om egendomen saknar ekonomiskt värde
finns det ingen rättslig grund för att utan samtycke förstöra gods som tagits i beslag
enligt rättegångsbalken (Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, s. 433
och 438 f.).

Av polismyndighetens yttrande framgår att gods förstörts först sedan samtliga i
utredningen aktuella personer som skulle kunna göra anspråk på godset tillfrågats
och förklarat att de inte gjorde något sådant anspråk. Vidare har myndigheten
anfört att det inte uppstått något tvivel om vilka föremål som skulle utlämnas till
vem. De berörda hade fått ange vilken egendom som var deras och några
invändningar mot uppdelningen anfördes inte. Mot bakgrund av polismyndighetens
beskrivning av handläggningen har jag inte någon erinran mot de vidtagna
åtgärderna. Jag vill dock understryka att det måste stå klart för den som beslutar att
egendomen ska förstöras eller lämnas ut till annan att åtgärden sker med samtycke.
Detta samtycke ska också dokumenteras. I detta avseende har polismyndigheten
brustit i sin hantering.

När det gäller dokumentationsfrågan i övrigt delar jag polismyndighetens
bedömning att godset inte i alla delar beskrivits med erforderlig tydlighet. Bland
annat är vissa beslagtagna mobiltelefoner endast beskrivna med namnet på
tillverkaren (0221-05-3129, p. 6 och 0221-05-3781 p. 1). Som framgått ska
                                                                   Dnr 4357-2006   Sid 10 (12)



beslagtagna föremål beskrivas noga i beslagsprotokollet (27 kap. 13 § första
stycket RB). Ett minimikrav får anses vara att de individuella föremålen kan
identifieras med hjälp av protokollet (Gunnel Lindberg, a.a., s. 412). Detta är
särskilt viktigt då en beslagspunkt avser flera föremål och beslaget upphävs
successivt under utredningen. Föremålen måste vara så noggrant beskrivna att det
går att följa vilka beslut som fattats och vilka åtgärder som vidtagits beträffande
varje föremål (se Gunnel Lindberg, a.a. s. 424). Tekniska föremål kan ofta
särskiljas med tillverkningsnummer och liknande individuella kännetecken, något
som således inte skett beträffande vissa beslagpunkter.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att polisens beslagshantering i ärendet
varit behäftad med flera brister för vilka polismyndigheten förtjänar kritik.

Särskilt om åklagarens beslut att häva beslaget av åtta nycklar m.m.
I ärendet har uppkommit fråga om när åklagaren hävde ett beslag avseende åtta
nycklar och när det beslutet expedierades till polisen (0221-05-3781, punkten 2).
Vid utredningen hos JO har också kommit fram att det aktuella beslagsprotokollet
förekom i flera exemplar med olika innehåll.

Den 21 maj 2005 togs nio nycklar på en ring i beslag. Beslaget av en av dessa
nycklar förefaller ha hävts av HH den 25 augusti 2005 (som framgått har dock på
ett av exemplaren av beslagsprotokollet noterats att detta beslut fattades den 25 maj
2005).

I remissvaret till JO uppgav polismyndigheten att de övriga åtta nycklarna fanns
kvar vid gods- och registerroteln och att det vid myndigheten inte fanns något
beslut om vad som skulle ske med dem. Polisen kontaktade därför under remiss-
förfarandet åklagaren den 18 januari 2007 och fick senare samma dag en kopia av
ett hävningsbeslut, som enligt polismyndigheten var daterat den 9 november 2005.
Enligt min mening är det dock oklart om detta datum avser aktuellt beslut eller
endast ett annat beslut på handlingen. Som framgått saknades också notering om
hävningsbeslutet på andra exemplar av beslagsprotokollet.

Av remissvaren från Åklagarmyndigheten och berörda åklagare framgår att det inte
ens i efterhand varit möjligt att fastställa exakt när det aktuella hävningsbeslutet
fattades. HH har inte direkt kunnat minnas händelsen men uppgett att hon den 9
november 2005 fattade ett annat beslut i en beslagsfråga och därefter beslutet om
hävande av de åtta nycklarna, dock utan att något datum angavs. Om hon med detta
avser att hon fattade beslutet den 9 november 2005 eller vid ett senare tillfälle är
oklart. KK har utifrån vad handlingarna utvisat slutligen kommit fram till att
beslutet torde ha fattats den 18 januari 2007 medan LL har funnit att beslutet
fattades senast den 18 januari 2007, dock troligtvis tidigare.

Det kan således konstateras att utredningen inte till fullo kunnat klarlägga när det
aktuella hävningsbeslutet fattades, vilket är högst otillfredsställande. HH kan
följaktligen inte undgå kritik för att hon inte dokumenterade sitt beslut på ett klart
och tydligt sätt. Jag är också kritisk till att hon inte heller såg till att beslutet
omgående expedierades till polisen – hon har inte någon annan förklaring till detta
                                                                    Dnr 4357-2006    Sid 11 (12)



än att hon helt enkelt synes ha glömt bort det. Förutom oklarheten beträffande
beslutet om nycklarna har LL uppgett att GG i åklagarens exemplar av aktuellt
beslagsprotokoll försummat att dokumentera ett annat beslut (p. 1), vilket ledde till
att HH fattade samma beslut ett par månader senare. Det inträffade visar på vikten
ur bl.a. kontroll– och rättssäkerhetssynpunkt av att beslut om tvångsmedel
dokumenteras noggrant och av att åklagaren, vilket även LL framhållit, alltid
dokumenterar sina beslut i beslagsfrågor också på åklagarens exemplar av
protokollet.

Det i ärendet tillämpade systemet med flera exemplar av beslagsprotokollet ökar
givetvis riskerna för misstag i beslagshantering och för missförstånd i
kommunikationen mellan polis och åklagare. Systemet ställer därför höga krav på
polis och åklagare att se till att åtgärder och beslut dokumenteras på ett enhetligt
och korrekt sätt. Så har uppenbarligen nu inte skett i ärendet, och det har på grund
av dessa brister i dokumentationen inte heller varit möjligt att med ledning av
beslagsprotokollen följa vad som verkligen hänt med visst gods. – Det har
emellertid nyligen vid polisen införts ett nytt datasystem för elektronisk hantering
av bl.a. beslag (betecknat Tvång) varför jag saknar anledning att vidare uttala mig
om systemet med beslagsprotokoll i fyra exemplar. Jag har dock noterat att det i
annat sammanhang har uppmärksammats vissa brister också i det nya systemet, se
Rikspolisstyrelsens inspektionsprotokoll den 21 april 2008 beträffande polis-
myndigheternas beslagshantering m.m. (dnr CO 128-1365/07).

Jag vill slutligen i denna del framhålla att det också åligger polismyndigheten att ha
interna bevakningsrutiner beträffande bl.a. ännu inte avslutade beslagsärenden. Det
förhållandet att det finns föreskrifter som innebär att åklagaren ska underrätta
polisen om beslut i beslagsfrågor befriar nämligen inte polisen från skyldigheten att
ha egna rutiner för bl.a. tillsyn och bevakning av godshanteringen. Jag noterar
också att handläggare vid beslagsliggaren i maj 2006 skickade en förfrågning till
BB om vad som hade hänt med vissa av beslagen. BB borde därför tidigare än vad
som nu kom att ske ha kontrollerat saken.

Avslutande synpunkter
Beslag är ett tvångsmedel som innebär att polisen tillfälligt tar hand om annans
egendom. Även om ett beslag således inte i sig medför att en person definitivt
berövas sin egendom, utgör beslag likväl ett intrång i den rätt till respekt för
egendom som tillkommer varje medborgare. Det är således av stor vikt att
handläggningen av beslag sker på ett korrekt sätt och bl.a. därför har polisen ålagts
en plikt att vårda beslagtaget gods. I denna vårdplikt ligger givetvis att polisen har
en sådan ordning på godset att det inte förkommer.

Genomgången av ärendet har visat att det såväl hos polisen som hos åklagaren har
förekommit felaktigheter och brister i beslagshanteringen. En så omfattande
utredning med över hundra beslagspunkter som det nu varit frågan om medför
naturligtvis en ökad risk för misstag. HH har t.ex. i sitt yttrande till JO berättat om
ytterligare något misstag hon på grund av ärendets omfattning begick vid
beslagshanteringen. Ett ärende av detta slag ställer alltså alldeles särskilt stora krav
                                                                  Dnr 4357-2006   Sid 12 (12)



på polis och åklagare vad gäller noggrannhet och ordning. Det är givet att en
förutsättning för en bra beslagshantering också är att det finns en klar och tydlig
dokumentation. Jag noterar att rutinerna vid polismästardistriktet har setts över i
syfte att undvika att de fel som begåtts upprepas framöver. Jag utgår också från att
polisens och åklagarnas nya system för beslagshanteringen bidrar till att förbättra
denna så att den framdeles kan bedrivas på ett mer rättssäkert sätt även i mera
omfattande ärenden.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte något annat uttalande från min sida
än att jag vill nämna att JO inte är behörig att pröva skadeståndsanspråk.

Ärendet avslutas.
