# Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam handläggning av förundersökningar om sexuellt utnyttjande av
underårig

JO 2008-06-27 dnr 4366-2007

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2008-06-27        4366-2007              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Västra Götaland för långsam
                        handläggning av förundersökningar om sexuellt utnyttjande av
                        underårig

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 8 oktober 2007, kritik mot
                        Polismyndigheten i Västra Götaland med anledning av handläggningstiden i en
                        förundersökning som avsåg sexuella övergrepp på hennes barn. Hon uppgav i sin
                        anmälan bl.a. att polisanmälan gjorts den 10 april 2007, men att någon utredning
                        ännu inte hade påbörjats.

## Utredning

Handlingar i bl.a. polismyndighetens ärenden K56654-07 och K78779-07 samt
                        Åklagarmyndighetens, åklagarkammaren i Borås, ärende 404A1616-07 in-
                        fordrades, varvid bl.a. följande kom fram.

                        Efter en anmälan från en barnläkare upprättades den 11 april 2007 en polisanmälan
                        om misstänkt sexuellt utnyttjande av AA:s son BB, då knappt tre år gammal. I
                        anmälan pekades BB:s far CC ut som skyldig till den påstådda gärningen. Ärendet
                        övertogs av åklagare, som inledde förundersökning och gav direktiv i ärendet den
                        25 april. Det fanns då även en ansökan om besöksförbud i ärendet. Den 16 maj
                        anmälde AA att även nioårige sonen DD utsatts för sexuellt utnyttjande. CC, som
                        inte är far till DD, pekades ut som gärningsman. Förundersökning inleddes den 24
                        maj och åklagare gav samma dag direktiv.

                        Inspektören EE kallade den 16 juli AA till förhör att hållas den 19 juli. Dagen före
                        förhöret meddelade AA att hon fått förhinder att inställa sig till förhöret. Den 15
                        augusti övertogs handläggningen av inspektören FF. Hon försökte vid tre tillfällen i
                        augusti och september att få kontakt med AA. Sedan hon i början av oktober
                        skickat en kallelse till AA:s moders adress fick hon kontakt med AA och tid för
                        förhöret bestämdes. Förhör med AA hölls den 22 oktober. Utskriften av förhöret
                        innehöll inte någon anteckning om att AA fått möjlighet att granska förhörsutsagan
                        innan förhöret avslutats. Enligt uppgift från FF var förhöret inte genomläst eller
                        godkänt av AA.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 4366-2007     Sid 2 (5)



Kammaråklagaren GG, som var förundersökningsledare, påminde polisen
skriftligen i ärendet den 26 juni, 13 augusti, 2 september samt 3 och 10 oktober.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande om
handläggningen av de båda ärendena.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren HH) kom in med ett remissvar, till
vilket var fogat en bilaga med bl.a. uppgifter lämnade av chefen för närpolisens
utredningsenhet kommissarien JJ och inspektören FF (här utelämnad).

Polismyndigheten anförde i sitt yttrande bl.a. följande.

## Händelseförlopp

–––
      Brottsärendena lottades på utredningsenheten i närpolisområde Borås och anmäldes
      för åklagaren som inledde förundersökning och som härefter har lett utredningen
      med täta direktiv. Det dröjde emellertid innan en utredare kunde utses. De två
      ordinarie utredarna med särskild kompetens att utreda sexuella övergrepp mot barn
      vid enheten blev långtidssjukskrivna under våren. Flera ärenden om barnövergrepp,
      bland annat anmälningarna som avsåg AA:s båda pojkar, fanns då outredda.
      Ledningen för utredningsenheten agerade genom att varje vecka göra prioriteringar
      och lägga ut ärenden på andra handläggare så snart någon blev ledig inom polis-
      området. Man var även i kontakt med länskriminalpolisen i Göteborg för att få hjälp.
      AA informerades fortlöpande om utredningsläget. Längre fram under sommaren
      kunde en förhörsledare frigöras för hennes ärenden.
      Efter sommarsemestrarna organiserade ledningen för utredningsenheten en liten
      utredningsgrupp för att komma igång med handläggningen av samtliga ärenden som
      rörde barnövergrepp.
      Kort efter det att utredaren började arbeta med AA:s ärenden förklarade AA att hon
      inte kunde samarbeta med honom, En ny utredare fick utses. Till att börja
       med hade den nya utredaren svårigheter att komma i kontakt med AA men så
      småningom kunde hon höra både AA och de två yngsta sönerna. Utredaren har haft
      täta kontakter med åklagaren, AA och sönerna. Den yngste är hörd två gånger. Nya
      förhör med barnen är planerade i januari 2008. En särskild företrädare är utsedd för
      den yngste pojken.
      –––

## Bedömning

Det allmänna kravet på skyndsamhet vid förundersökning enligt 23 kap. 1 §
      rättegångsbalken (torde vara 4 § som avses – JO:s anmärkning) och det särskilda
      skyndsamhetskravet när målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år enligt 2 a
      § förundersökningskungörelsen är inte uppfyllda. Det dröjde för länge innan arbetet
      med utredningen kom igång, vilket berodde på det plötsliga bortfallet av två nyckel-
      personer med särskild kompetens för barnutredningar. Man prövade olika vägar att
      finna en lösning på den akuta bristen på förhörsledare och man organiserade en
      särskild utredningsgrupp för dessa ärenden. I dag utreds AA:s ärenden med den
      skyndsamhet som kan krävas.
      Polismyndigheten får trots dröjsmålet anses ha tagit ansvar för verksamheten enligt
      7 § verksförordningen (1995:1322) genom den handlingskraft och duglighet som
      ledningen vid utredningsenheten visade.
      JO har vid ett flertal tillfällen kritiserat polismyndigheten för långsam handläggning
      av förundersökningar. Självfallet har myndigheten tagit till sig kritiken. Som en
      inledande åtgärd för att komma till rätta med de brister som föreligger när det gäller
      balanshanteringen pågår en internkontroll av balanserna inom hela myndigheten.
                                                                         Dnr 4366-2007      Sid 3 (5)



      Rapporten över kontrollen och förslag till åtgärder förväntas vara klar inom de
      närmaste månaderna.
Muntliga upplysningar inhämtades från GG och chefsåklagaren KK, som uppgav
följande.

      GG
      Efter att polisanmälan gjordes i det aktuella ärendet inleddes omgående för-
      undersökning och hon gav direktiv till polisen. I ärendet fanns också en ansökan
      om besöksförbud för den misstänkte gentemot målsägandenas mor. Direktiven hon
      inledningsvis gav polisen gällde både utredningen om de påstådda brotten mot
      barnen och utredning av omständigheterna som skulle ligga till grund för att
      meddela besöksförbud. Frågan om besöksförbud gick inte att avgöra innan
      ytterligare utredning genomförts.
      Under våren 2007 hade polisen i Borås en mycket ansträngd personalsituation. Ett
      stort antal barnärenden blev därför liggande i balans hos polisen. Under hösten 2007
      inrättades en särskild grupp som hade i uppgift att ta sig an dessa ärenden.
      I det aktuella ärendet har hon själv påmint och varit aktiv och pådrivande. Hon tog
      upp problemen med att ärenden som det aktuella inte blev utredda med sin chef,
      chefsåklagaren KK, både på kammarmöten och i enskilda samtal. Han kände till
      problemen och hade kommunicerat med polisen om dem.
      Hon påminde polisen om just denna utredning strax före sommaren 2007. När hon
      kom tillbaka från semestern i mitten av augusti upptäckte hon att ingenting hänt i
      ärendet, vilket gjorde henne upprörd. Hon påminde därför polisen skarpt. FF tog då
      över ärendet, varefter utredningen har bedrivits med normal handläggning och
      skyndsamhet.
      Efter att modern hörts i ärendet, fattades omedelbart beslut i frågan om besöks-
      förbud. Nu har barnen hörts vid flera tillfällen och den misstänkte ska höras inom
      kort. Därefter kommer hon på nytt att ta ställning till om utredningen ska fortsätta.
      Den första polisanmälan som gjordes avsåg endast ett barn. Någon månad senare
      anmäldes brott mot ytterligare ett barn. Det tillkom då nya omständigheter och
      uppgifter att ta ställning till, vilket gjorde ärendet något mer komplext. I övrigt har
      den aktuella utredningen varit av relativt normal beskaffenhet.

      KK
      Han är väl medveten om de problem som funnits med barnutredningar hos
      Boråspolisen såväl i allmänhet som beträffande just denna utredning. GG har
      kontinuerligt hållit honom underrättad om ärendet.
      Han har haft kontakt med polisens ledning och påtalat att situationen varit helt
      oacceptabel. Sådana kontakter har förekommit vid möten på chefsnivå, vid
      samverkansmöten och under hand med chefen för kriminalavdelningen.
Av handlingar som därefter infordrades från åklagarkammaren framgick följande.
AA ansökte i ärendet om besöksförbud. I åklagarens direktiv den 25 april 2007
anges att åklagaren med anledning härav ville ha besked om AA på något sätt varit
utsatt för brott. Åklagaren påminde därefter ett antal gånger i ärendet och i
påminnelser bl.a. den 26 juni och den 13 augusti erinrade hon om att det fanns en
ansökan om besöksförbud. Beslut i frågan om besöksförbud meddelades den 13
november. CC antecknades som skäligen misstänkt i ärendet den 8 februari 2008.
Den 6 mars polisanmälde AA CC för sexuella övergrepp på ytterligare ett barn. GG
beslutade den 11 mars att lägga ned förundersökningen avseende samtliga
anmälningar.
                                                                    Dnr 4366-2007    Sid 4 (5)



Bedömning
En förundersökning ska enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Enligt 2 a § förunder-
sökningskungörelsen (1947:948), FUK, ska en förundersökning där målsäganden
vid tiden för anmälan inte fyllt arton år bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet
riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än sex månader.

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han eller
hon ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhets-
intressen tas till vara samt ge dem som biträder honom eller henne de direktiv som
behövs för arbetet (1 a § andra stycket FUK).

Frågor om besöksförbud prövas av åklagare och ska handläggas skyndsamt (6 a §
första stycket och 7 § lagen [1988:688] om besöksförbud). För utredning av frågor
om besöksförbud får åklagaren anlita biträde av polismyndighet (9 § första stycket
nämnda lag).

Enligt Åklagarmyndighetens föreskrifter om besöksförbud (ÅFS 2005:27) ska
beslut i fråga om besöksförbud meddelas inom en vecka från det att ansökan om
besöksförbud kommit in eller av annan anledning tagits upp vid åklagarkammare,
om inte särskilda skäl föreligger med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller
andra omständigheter.

Den aktuella förundersökningen avsåg bl.a. sexuellt utnyttjande av barn och i
ärendet hade åklagaren även begärt polismyndighetens biträde när det gällde en
fråga om besöksförbud.

Av utredningen framgår att en handläggare i ärendet kunde utses vid polis-
myndigheten först efter tre månader och att det därför dröjde drygt tre månader
innan någon åtgärd över huvud taget vidtogs i ärendet. Polismyndigheten har som
skäl till detta i huvudsak anfört att vakanser när det gällde personal med särskild
kompetens i fråga om barnutredningar plötsligt uppstod. Även med beaktande av
vad som anförts om arbetssituationen och de åtgärder myndigheten vidtog för att
försöka komma till rätta med denna, är det emellertid enligt min mening helt
oacceptabelt att ett ärende av det aktuella slaget blir liggande i tre månader utan att
en utredare ens kan utses. Dröjsmålet med att dela ut ärendet till en handläggare
framstår som särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att åklagaren i direktiven
den 25 april 2007 och i påminnelse därefter erinrat om att det fanns en ansökan om
besöksförbud från AA.

När åtgärder för att påbörja utredningen väl vidtogs i juli blev handläggningstiden
fördröjd delvis p.g.a. omständigheter hänförliga till AA. Vid denna tid borde
polisen dock – med hänsyn till vad ärendet rörde och att handläggningen redan då
hade dragit ut på tiden – ha arbetat mer aktivt och med större skyndsamhet än vad
som skedde för att verkställa de direktiv som åklagaren gett.
                                                                    Dnr 4366-2007   Sid 5 (5)



Sammanfattningsvis konstaterar jag att polismyndigheten förtjänar kritik för den
utdragna handläggningstiden i ärendet.

Med anledning av vad som kommit fram om att AA inte granskat och godkänt
uppteckningen av sin förhörsutsaga vill jag erinra om bestämmelsen i 23 kap. 21 §
andra stycket RB. Av denna följer att en granskning av förhörsutsagan enligt
huvudregeln ska ske innan förhöret avslutas.

Det var GG som i egenskap av förundersökningsledare hade det övergripande
ansvaret för utredningen. Hon har i sitt inledande direktiv den 25 april 2007 angett
att AA ansökt om besöksförbud och med anledning härav begärt biträde av polisen
med viss utredningsåtgärd. Enligt min mening bör åklagaren i samband med en
sådan begäran, i syfte att påskynda polisens åtgärder, ange att beslut i frågan om
besöksförbud ska vara fattat inom en vecka (se JO 2007/08 s. 81). Jag konstaterar
att så inte har skett i detta fall. Av handlingarna framgår vidare att åklagaren erinrat
om de först givna direktiven i ett nytt direktiv den 24 maj och påmint i ärendet den
26 juni 2007, varvid hon särskilt nämnt ansökan om besöksförbud. Hon borde,
enligt min uppfattning, tidigare ha försökt att påskynda handläggningen så att hon i
vart fall kunde ta ställning i frågan om besöksförbud. Jag noterar emellertid att GG
kontinuerligt hållit kammarens chef underrättad om ärendet.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.
