# Initiativ mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av att identifikationsnumren på vissa polismäns hjälmar inte kunde avläsas i samband med en demonstration

JO 2005-09-20 dnr 4368-2004

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                      Sid
                                                                           2005-09-20          4368-2004               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Initiativ mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av att
                        identifikationsnumren på vissa polismäns hjälmar inte kunde avläsas i
                        samband med en demonstration

## Initiativet

I ärende dnr 2924-2004 framförde AA m.fl. klagomål mot Polismyndigheten i
                        Stockholms län med anledning av polisens agerande vid en demonstration den 21
                        mars 2004. De gjorde bl.a. gällande att vissa polismän hade fällt upp sina nack-
                        skydd för att dölja numret på polishjälmens baksida. Till anmälan fogade de en
                        CD-romskiva på vilken fanns en filmsekvens som visade en del av den aktuella
                        händelsen.

                        Det framkom sedan att en del av det som anmälarna hade ifrågasatt var eller hade
                        varit föremål för utredning vid dåvarande Åklagarmyndigheten i Stockholm. Jag
                        beslutade därför den 27 augusti 2004 med stöd av 18 § lagen (1986:765) med
                        instruktion för Riksdagens ombudsmän att överlämna ärendet till nämnda myndig-
                        het för handläggning samt begärde därvid att få ta del av åklagarens beslut och
                        eventuella utredning i ärendet. I enlighet med min begäran överlämnade vice chefs-
                        åklagaren BB den 6 oktober 2004 handlingar av vilka bl.a. framgick att han den 4
                        oktober 2004 beslutat att lägga ned förundersökningen i ärendet.

                        Mot bakgrund av vad som hade kommit fram i ärendet dnr 2924-2004 om att
                        identifikationsnumren på vissa polismäns hjälmar inte kunde avläsas beslutade jag
                        att ta upp den saken till utredning som ett initiativärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
                        som framförts i anmälan till JO under avsnittet uppvikta nackskydd. Polismyndig-
                        heten kom in med följande remissvar jämte ett yttrande från polismästaren CC (här
                        utelämnat).

## Inledning

I ärendet har myndigheten inhämtat skriftliga synpunkter från chefen för operativa
                                  avdelningen, polismästaren CC och muntliga upplysningar från polisöverintendenten
                                  DD, kommenderingschef vid den aktuella insatsen.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 4368-2004     Sid 2 (5)



Bakgrund
AA m.fl. har anmält Polismyndigheten i Stockholms län till JO med anledning av
polisens agerande i samband med en demonstration i Stockholm den 21 mars 2004.
I anmälan framkom bl.a. att några polismän vikt upp nackskyddet på sina hjälmar
vilket fått till följd att numret på hjälmens baksida inte kunde avläsas. En CD-skiva
med en filmsekvens bifogades anmälan.

Rättslig reglering m.m.
Bestämmelser om arbetsgivarens allmänna skyldigheter beträffande krav på arbets-
miljöns beskaffenhet och skyldighet att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa
eller olycksfall i arbetet finns i 3 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) och i Arbets-
miljöverkets föreskrifter.
Bestämmelserna innebär bl.a. att arbetsgivaren tillhandahåller arbetstagarna lämplig
skyddsutrustning, t.ex. polishjälm.
Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om märkning av polis-
hjälmar (RPSFS 2001:8, FAP 936-3). Enligt den skall, i verksamhet som kräver att
polispersonal använder skyddsutrustning, varje hjälm vara försedd med ett unikt
identifikationsnummer. Detta nummer är via en särskild förteckning hos polis-
myndigheten kopplad till bärarens namn.
Syftet med märkningen är enligt FAP 936-3 att lättare kunna identifiera enskilda
poliser i sådan verksamhet som kräver användning av skyddsutrustning (4 §).
Märkningen skall bestå av länsbeteckningen och en fyrställig sifferkombination och
skall vara anbringad både på hjälmens fram- och baksida (5 §).
Enligt den skrivelse (POL-798-2630/01) som Rikspolisstyrelsen skickade till poli-
smyndigheterna i samband med utfärdandet av föreskriften skall märkningen framtill
appliceras med länsbeteckningen ovanför och två siffror på vardera sida om polis-
emblemet. Baktill skall länsbeteckningen för Polismyndigheten i Stockholms län
placeras så att ovandelen av de två ventilationshålen utgör baslinje. Siffrorna baktill
skall placeras med två siffror på vardera sida om det undre ventilationshålet.
I myndighetens tjänsteföreskrift om märkning av polishjälmar enligt FAP 936-3
(TjF 2003:04 936-C) finns vissa närmare bestämmelser om administrationen vad
gäller märkningen av polishjälmar och förteckningen över identifikationsnumren.

Bedömning
Polismyndigheten vill inledningsvis betona att skyddsutrustning naturligtvis alltid
skall användas på avsett sätt så att bästa skyddseffekt uppnås. Polishjälmen ingår i
polismannens skyddsutrustning och det till hjälmen hörande nackskyddet skall
därför vara nedfällt när hjälmen bärs.
Rikspolisstyrelsen har föreskrivit i FAP 936-3 att varje personligt tilldelad polis-
hjälm skall vara försedd med ett identifikationsnummer och att syftet med denna
märkning är att lättare kunna identifiera enskilda poliser. Därav får anses följa att
numret också skall vara möjligt att avläsa. Det kan dock finnas skäl för Rikspolis-
styrelsen att närmare se över den aktuella föreskriftens lydelse i denna del så att
detta uttryckligen anges.
Polismyndigheten konstaterar efter att ha tagit del av filmsekvensen på den i ärendet
medföljande CD-skivan att några polismän har uppvikta nackskydd på sina polis-
hjälmar. Enligt kommenderingschefen vid den aktuella insatsen, polisöverintendent-
en DD, var åtgärden varken beordrad av honom eller skedde med hans vetskap.
Anmälarna anför att syftet med att vika upp skyddet var att polismännen ville dölja
sin identitet. Det går dock enligt myndighetens mening inte att så kategoriskt uttala
att det var anledningen till åtgärden. En annan anledning skulle t.ex. kunna vara att
skyddet upplevts som obekvämt och rörelsehindrande eller att omständigheterna på
platsen bedömdes vara sådana att skyddet inte ansågs nödvändigt. Såsom operativa
avdelningen framfört kan en tänkbar anledning också bero på att hjälmen förvaras på
detta sätt i insatsväskan. När våldet såsom i den aktuella händelsen eskalerar mycket
                                                                         Dnr 4368-2004        Sid 3 (5)



      snabbt skyddsutrustas poliserna omedelbart. I detta läge är det inte ovanligt att
      nackskyddet förblir uppvikt då polismännen helt enkelt är upptagna med annat för
      att märka detta.
      Om syftet verkligen var att försvåra avläsandet av det bakre identifikationsnumret
      kan en orsak till det vara att den enskilde polismannen upplever en fruktan för
      repressalier och trakasserier med anledning av den tjänsteåtgärd han vidtar i sam-
      band med att han bär skyddsutrustningen. Företeelsen med uppvikta nackskydd kan
      därmed ses som en indikation på att sekretesskyddet för den enskilde polismannen
      inte upplevs som tillräckligt starkt.
      I samband med att föreskriften om märkning av polishjälmarna infördes år 2001
      fördes också en debatt angående behovet av sekretess för uppgifter i den förteckning
      med information om identitetsmärkt skyddsutrustning och dess bärare som Riks-
      polisstyrelsen och polismyndigheterna skulle föra. Farhågor restes om att enskilda
      poliserna och deras familjer riskerade utsättas för våld eller hot eller andra repres-
      salier om det utan svårighet gick att få fram personuppgifter rörande enskilda poliser
      som deltog i en polisinsats där skyddsutrustning måste användas. Rikspolisstyrelsen
      föreslog med anledning därav i en skrivelse till regeringen (RÄS-005-3371/01)
      bl.a. att den personaladministrativa sekretessen enligt 7 kap. 11 § sekretesslagen
      (1980:100) skulle utvidgas till att även omfatta den enskildes namn och att sek-
      retessförordningen (1980:657) i motsvarande mån skulle justeras såvitt avsåg polis-
      personal. Samtidigt påtalades att sekretessen givetvis inte skulle gälla i förhållande
      till de myndigheter eller organ som i efterhand granskade den aktuella polisinsatsen.
      När den personaladministrativa sekretessen i 7 kap. 11 § sekretesslagen nyligen var
      föremål för översyn och ändring (prop. 2003/04:93) uppmärksammades Rikspolis-
      styrelsens skrivelse. Regeringen ansåg emellertid inte vid det tillfället att den befint-
      liga sekretessen för uppgift om polismans namn behövde skärpas (a. prop. s. 44).
      Polismyndigheten menar dock – särskilt utifrån antagandet att åtgärden med upp-
      vikta nackskydd baseras på en fruktan för repressalier och trakasserier därför att
      gällande sekretessbestämmelser inte upplevs ge ett tillräckligt skydd – att det finns
      skäl att åter se över den aktuella sekretessbestämmelsen så att även uppgift om
      polismans namn omfattas av det särskilt starka sekretesskyddet i 7 kap. 11 § fjärde
      stycket sista meningen sekretesslagen.
      Såsom framförts i anmälan till JO och som för övrigt också framgår av filmsekvens-
      en saknas den föreskrivna märkningen framtill på några polishjälmar. Myndigheten
      kommer därför att särskilt påminna polispersonalen om lydelsen i FAP 936-3.
      Polismyndigheten vill avslutningsvis framhålla det som operativa avdelningen anför
      om att företeelsen med uppvikta nackskydd är uppmärksammat. Vid större kommen-
      deringar, där det förutsätts att skyddsutrustning kommer att användas, lämnas därför
      redan idag information om att nackskydden på polishjälmarna skall vara nedvikta.
Ärendet remitterades därefter till Rikspolisstyrelsen för yttrande över det som hade
kommit fram i ärendet. Styrelsen skulle därvid särskilt beakta den omständigheten
att identifikationsnumret på polishjälmens baksida svårligen kan avläsas om
hjälmens nackskydd är uppvikt. Rikspolisstyrelsen anförde följande.

      Av bestämmelsen i 4 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
      märkning av polishjälmar (RPSFS 2001:8, FAP 936-3) följer att varje personligt
      tilldelad polishjälm skall förses med en unik märkning (identifikationsnummer).
      Syftet är att det skall vara möjligt att lättare kunna identifiera enskilda poliser i
      sådan verksamhet som kräver användning av skyddsutrustning.
      Enligt 5 § nämnda föreskrift skall märkningen finnas såväl på hjälmens fram-
      som baksida samt vara av en viss storlek och ha ett visst utseende. Av nämnda
      bestämmelser framgår således att det grundläggande syftet med att tilldela varje
      polishjälm en unik märkning är att göra det lättare att identifiera enskilda poliser
      som använder skyddsutrustning.
                                                                         Dnr 4368-2004       Sid 4 (5)



      Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning följer av det ovan anförda att hjälmen och
      övrig utrustning inte får bäras på ett sätt som omöjliggör eller försvårar identifiering,
      t.ex. genom att nackskyddet fälls upp.
      Som framgår av Polismyndigheten i Stockholms läns yttrande, skall skydds-
      utrustning alltid användas på så sätt att bästa skyddseffekt uppnås. Bästa skydds-
      effekt nås när det tillhörande nackskyddet är nedfällt. Även av arbetsmiljöskäl skall
      således polishjälm bäras med nackskyddet nedfällt.
      Sammanfattningsvis menar styrelsen att Rikspolisstyrelsens föreskrifter och all-
      männa råd om märkning av polishjälmar ställer krav på att identifikationsnumret på
      hjälmens baksida skall kunna avläsas när hjälmen bäres. Det ankommer på ansvarigt
      befäl och på varje enskild polis att se till att reglerna följs.
      Avslutningsvis vill Rikspolisstyrelsen framhålla att styrelsen avser att för sin del
      göra ytterligare ansträngningar för att se till att Polisen följer regelverket.

Bedömning
Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om märkning av
polishjälmar (FAP 936-3). I 4 § föreskrivs att varje personligt tilldelad polishjälm
skall förses med en unik märkning (identifikationsnummer) för att lättare kunna
identifiera enskilda poliser i sådan verksamhet som kräver användning av skydds-
utrustning. Enligt 5 § får märkningen av en polishjälm inte ändras annat än om det
finns särskilda skäl för det. Märkningen skall bestå av länsbeteckningen och en
fyrställig sifferkombination och anbringas på hjälmens fram- och baksida. Läns-
beteckningen och siffrorna skall ha svart färg och framtill ha en höjd av 3,0 cm och
baktill en höjd av 4,5 cm.

Som ett allmänt råd i anslutning till dessa bestämmelser sägs att särskilda skäl för
att ändra märkningen kan föreligga t.ex. när en polis återlämnar hjälmen med an-
ledning av ändrade förhållanden. Önskemål om att ändra märkningen av en polis-
hjälm inför en kommendering eller liknande bör emellertid inte anses utgöra
sådana särskilda skäl.

Av utredningen framgår att vissa polismän hade nackskydden uppfällda på sina
hjälmar vid det aktuella tillfället, vilket medförde svårigheter att avläsa
identifikationsnumren på baksidan. Vidare har kommit fram att det inte heller
fanns märkning framtill på några polishjälmar.

AA m.fl. har gjort gällande att polismännen avsiktligt hade fällt upp nackskydden
för att dölja sin identitet. Av polismyndighetens remissvar framgår att det visser-
ligen kan vara en förklaring till att nackskyddet på polishjälmen ibland viks upp,
men att så också kan ske för att nackskyddet upplevs som obekvämt och rörelse-
hindrande eller för att hjälmen förvaras på så sätt i insatsväskan och nackskyddet
därför kan förbli uppvikt när polismannen tar upp hjälmen i en situation som
fordrar ett omedelbart ingripande.

Enligt min mening är det ett grundläggande krav i en demokratisk rättsstat att man
på ett enkelt och otvetydigt sätt kan fastställa vilken polisman som vidtagit vissa
åtgärder i samband med ett ingripande – inte minst för att i efterhand möjliggöra en
granskning eller en straffrättslig prövning av ingripandet.
                                                                    Dnr 4368-2004    Sid 5 (5)



Som Rikspolisstyrelsen framhållit ankommer det på ansvarigt befäl och på varje
enskild polisman att se till att de aktuella föreskrifterna följs, dvs. att polishjälmen
märks med identifikationsnummer på hjälmens fram- och baksida. Det är naturligt-
vis en självklarhet att numren också skall kunna avläsas utan svårighet, och enligt
min mening är det inte tillfredsställande att en så enkel åtgärd som att fälla upp
nackskyddet medför att numret på baksidan inte längre kan avläsas.

Polismyndigheten har i sitt yttrande ansett att Rikspolisstyrelsen borde se över
lydelsen i föreskrifterna så att det också uttryckligen anges att identifikations-
numret skall vara avläsbart. Jag har givetvis ingen invändning mot att så sker även
om ett sådant krav, som jag nyss konstaterat, torde vara en självklar följd redan av
gällande föreskrifter.

Även andra åtgärder kan emellertid övervägas. En sådan skulle kunna vara att låta
anbringa identifikationsnummer på hjälmarnas sidor. Det borde göra det möjligt
att identifiera en skyddsutrustad polisman även om denne av praktiska skäl bär
hjälm med uppvikt nackskydd. Det bör däremot inte komma i fråga att lösa prob-
lemet genom att medge att identifikationsnummer täcks över eller på annat sätt
görs oläsbara. När det finns farhågor om våld eller mera allvarliga trakasserier mot
skyddsutrustade polismän bör dessa mötas genom att uppgifter om deras identitet
sekretessbeläggs – inte genom att det görs svårt eller till och med omöjligt att över
huvud taget fastställa identiteten. Jag konstaterar att när en polismyndighet för för-
teckningar över skyddsutrustad personal bör det vara att betrakta som personal-
administrativ verksamhet. Uppgift om personliga förhållanden, även namn, bör
därför kunna hållas hemliga om det kan antas att en polisman eller dennes när-
stående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs (7 kap. 11 §
fjärde stycket första meningen sekretesslagen, jfr också uttalanden i prop.
2003/04:93 s. 44 f.).

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
