# Ett ärende om en försäkringskassas handläggning av en begäran att få kopior av handlingar

JO 2004-10-26 dnr 4370-2002

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2004-10-26        4370-2002              1 (3)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Ett ärende om en försäkringskassas handläggning av en begäran att få
                        kopior av handlingar


                        AA uppbar bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
                        pensionärer. Den 2 september 2002 skickade dåvarande Stockholms läns allmänna
                        försäkringskassa, lokalkontoret Södermalm, ett meddelande till BB i hans egenskap
                        av förvaltare för AA. Enligt meddelandet övervägde kassan att återkräva
                        bostadstillägg som hade betalats ut till AA under tiden januari 1998– juni 2002.

                        I en anmälan som kom in till JO den 6 december 2002 klagade BB på att han inte
                        hade fått kopior av de handlingar som han hade begärt från försäkringskassan. Han
                        hade inte heller fått något överklagbart beslut i frågan.

                        BB anförde i huvudsak följande. I en skrivelse som kom in till försäkringskassan
                        den 13 september 2002 begärde han att få kopior av de ansökningshandlingar och
                        bilagor som hade legat till grund för det eventuellt felaktiga beslutet om
                        bostadstillägg. Den 20 september fick han ett meddelande från CC vid kassans
                        lokalkontor Södermalm. Denne uppgav att de handlingar som BB hade begärt
                        kopior av inte fanns kvar på kontoret. BB fick endast registerutdrag som enligt CC
                        visade de uppgifter som BB behövde. Några kopior av de begärda ansöknings-
                        handlingarna fick han alltså inte. I en skrivelse den 24 september begärde BB att få
                        ett överklagbart beslut, om inte kassan kunde tillmötesgå hans begäran. Den 14
                        oktober fick han ett nytt meddelande från CC där denne angav att kassan hade sökt
                        efter handlingarna på kassans centralarkiv. De hade emellertid inte kunnat
                        återfinnas. BB fick i stället en ny uppsättning registerutdrag från kassans databas.
                        Han skrev därefter till enhetschefen DD och begärde ett beslut i saken. Han fick ett
                        svar på detta brev där det angavs att de begärda handlingarna inte kunde återfinnas
                        och att han därmed inte kunde få kopior av de begärda handlingarna. Han
                        upprepade även sin begäran per telefon till DD. Den 8 november kom ett nytt brev
                        från DD. Enligt vad som angavs i brevet kunde kassan fortfarande inte hitta
                        handlingarna, och han kunde heller inte få ett överklagbart beslut i frågan. Han
                        informerades dock om att han kunde överklaga själva beslutet om återkrav av
                        bostadstillägg och att han kunde ange den försvunna ansökan som ett av skälen för
                        överklagan. Den 11 september 2002 fattade försäkringskassan ett beslut som




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                   Dnr 4370-2002    Sid 2 (3)




innebar att AA blev återbetalningsskyldig. I detta beslut har inte nämnts någonting
om BB:s begäran om att utfå handlingarna och att denna inte har tillmötesgåtts.

Försäkringskassan yttrade sig efter remiss. BB kommenterade försäkringskassans

## Utredning

remissvar.

I sitt beslut den 26 oktober 2004 anförde JO Lundin följande i bedömningsdelen.

De grundläggande reglerna om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen (TF). Det är detta kapitel som primärt reglerar frågan om
utlämnande av allmänna handlingar.

Enligt 2 kap. 3 § TF är en handling allmän bl.a. om den förvaras hos en myndighet
och är att anse som inkommen dit. Enligt 2 kap. 6 § TF anses en handling vara
inkommen till myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig
befattningshavare till handa.

Enligt 2 kap. 12 § TF skall en allmän handling som får lämnas ut – som alltså inte
omfattas av någon sekretessbestämmelse – på begäran genast eller så snart det är
möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av den. Enligt 2
kap. 13 § TF har den som önskar att ta del av en allmän handling även rätt att mot
en fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas
ut. En sådan begäran skall behandlas skyndsamt.

Om en framställning om att få ta del av en handling inte kan tillgodoses fullt ut
skall, enligt 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen, den befattningshavare som –
enligt arbetsordningen eller enligt särskilt beslut – i första hand skall pröva frågan
om handlingens utlämnande hänskjuta frågan till myndigheten, bl.a. om sökanden
begär det. Sökanden skall vid vägran underrättas om att han kan begära att frågan
hänskjuts till myndigheten och att ett beslut av myndigheten krävs för att han skall
kunna överklaga avgörandet. Sökanden får enligt 15 kap. 7 § sekretesslagen
överklaga myndighetens avslagsbeslut. Rätten att överklaga en vägran att lämna ut
en handling gäller oavsett om beslutet grundar sig på en sekretessbestämmelse, på
att handlingen inte är allmän eller över huvud taget inte finns eller kan påträffas
(Regner G., Eliason M., Heuman S., Sekretesslagen, En kommentar, supplement
12, januari 2004, 15:19).

Om den enskilde är part i ett ärende hos en myndighet kan han även grunda en
framställning om att få ta del av handlingar på sin egenskap av part. Den som är
part i ett ärende hos en myndighet har nämligen enligt 16 § förvaltningslagen –
med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen – rätt att ta del av
det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon
enskild. Regeln om partsinsyn innebär att den enskilde kan ha rätt att ta del även av
sådana handlingar som ännu inte har nått det stadium i handläggningen att de är att
anse som allmänna handlingar. Den omfattar enligt huvudregeln även hemliga
handlingar. Dessutom avser den utredningsmaterial av annat slag än allmänna
                                                                     Dnr 4370-2002   Sid 3 (3)




handlingar. Syftet med reglerna om partsinsyn är att den som är part skall kunna
kontrollera hur myndigheterna handlägger ärendet.

Rätten för en part att ta del av material i ”sitt” ärende följer således såvitt gäller
allmänna handlingar, som inte skall hållas hemliga, redan av TF:s regler om
allmänna handlingars offentlighet. För sådana handlingar innebär 16 §
förvaltningslagen enbart ett fastslående av vad som redan gäller enligt TF:s regler.

BB var förvaltare för AA när han hos försäkringskassan begärde att få del av de
aktuella handlingarna. I den egenskapen företrädde han AA på ett sådant sätt att
han måste anses ha gjort framställningen för parts räkning. Detta medför att inte
bara TF:s bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar kunde tänkas
vara tillämpliga på begäran, utan även förvaltningslagens regel om partsinsyn.

De handlingar som BB begärde var allmänna. Det har inte funnits någon anledning
för kassan att pröva framställningen enligt reglerna om partsinsyn i 16 §
förvaltningslagen. Prövningen av hans rätt att ta del av de begärda handlingarna
borde därför redan av det skälet ha gjorts enligt TF:s regler. BB hade dessutom
uttryckligen begärt att få ett överklagbart beslut. Det är således uppenbart att han
för sin del stödde sin framställning på TF:s regler. Genom att inte pröva hans
begäran med stöd av dessa regler kom försäkringskassan att försätta AA i en sämre
situation än en person som inte är part.

När handlingarna inte kunde lämnas ut och BB begärde att få ett överklagbart
beslut borde den handläggande tjänstemannen också ha hänskjutit frågan till
försäkringskassan för beslut i enlighet med 15 kap. 6 § sekretesslagen.

Försäkringskassans sätt att behandla BB:s begäran visar på allvarliga brister i
kunskaperna om regelsystemet och kassan kan inte undgå kritik för sin
handläggning.

Det BB har framfört i sitt yttrande till JO om att han är missnöjd med
försäkringskassans beslut om återkrav motiverar inte någon åtgärd eller något
uttalande från min sida. JO kan nämligen inte ändra eller upphäva ett beslut som
t.ex. en försäkringskassa har fattat och JO brukar inte heller ta ställning till om ett
beslut är riktigt i sak.

Med den kritik som ligger i det som jag nu har anfört avslutas ärendet.
