# Uttalanden om tillämpningen av bestämmelserna om avskiljande och säkerhetsplacering på förvarstagna som använt narkotika eller
anträffats med narkotika utan att vara påverkade

JO 2019-05-16 dnr 4378-2018

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2019-05-16              4378-2018              1 (12)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Uttalanden om tillämpningen av bestämmelserna om avskiljande och
                        säkerhetsplacering på förvarstagna som använt narkotika eller
                        anträffats med narkotika utan att vara påverkade


                          Beslutet i korthet: Med anledning av iakttagelser som gjordes vid JO:s inspektion av
                          Migrationsverkets förvarsenhet i Kållered, Göteborg, i mars 2018 beslutade JO att
                          utreda hur verket tillämpar bestämmelserna om avskiljande och säkerhetsplacering
                          på förvarstagna som använt narkotika och förvarstagna som anträffats med narkotika
                          utan att misstänkas för att vara påverkade. Av iakttagelserna vid inspektionen och av
                          Migrationsverkets yttrande i detta ärende drar JO slutsatsen att verket i stor
                          utsträckning använder möjligheterna att avskilja respektive säkerhetsplacera
                          förvarstagna i situationer där de rättsliga förutsättningarna för det inte finns, men där
                          det framstår som nödvändigt att någon form av åtgärd vidtas eftersom den
                          förvarstagne använt narkotika eller på något annat sätt hanterat narkotika.
                          I beslutet anger JO hur bestämmelserna om avskiljande och säkerhetsplacering bör
                          tillämpas när en förvarstagen använt eller innehaft narkotika.
                          JO konstaterar att det har kommit fram att det är ett generellt problem att narkotika
                          förs in på förvaren och att det är svårt för verket att komma till rätta med de
                          problemen med nuvarande bestämmelser. Det är enligt JO nödvändigt att det vidtas
                          åtgärder som säkerställer en enhetlig och rättssäker tillämpning av möjligheterna att
                          avskilja respektive säkerhetsplacera förvarstagna. Att förvaren inte kan hållas fria från
                          narkotika får dessutom stora negativa konsekvenser för de förvarstagna som inte vill
                          ha någon del i sådan verksamhet och innebär risker för alla som vistas i ett förvar. Det
                          är enligt JO nödvändigt att Migrationsverket ges förutsättningar att bedriva
                          förvarsverksamheten så att förvarstagna inte utsätts för sådana risker och
                          konsekvenser. Eftersom flera av de problem som JO belyser i beslutet hänger ihop
                          med brister i lagstiftningen lämnar JO över beslutet till Regeringskansliet.

## Bakgrund

Med anledning av iakttagelser som gjordes vid min inspektion av
                        Migrationsverkets förvarsenhet i Kållered, Göteborg, den 13–14 mars 2018
                        (dnr 939-2018) beslutade jag att utreda hur verket tillämpar bestämmelserna om
                        avskiljande och säkerhetsplacering på förvarstagna som använt narkotika och
                        förvarstagna som anträffats med narkotika utan att misstänkas för att vara
                        påverkade.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 4378-2018       Sid 2 (12)




I protokollet från inspektionen konstaterade jag att flera beslut om avskiljande
av förvarstagna som misstänktes ha innehaft narkotika motiverats med vad som
generellt kan inträffa om någon är påverkad på förvaret, trots att den
förvarstagne inte var påverkad och trots att den misstänkta narkotikan tagits
ifrån den förvarstagne. I fall där förvarstagna som använt narkotika hade
avskilts eftersom de var märkbart påverkade och därför ansågs utgöra en
allvarlig fara för sig själva, andra förvarstagna och personalen på förvaret,
konstaterade jag att det förekom att besluten inte hävts med hänvisning till att
de förvarstagna inte längre var märkbart påverkade utan i stället eftersom de
enligt Migrationsverkets bedömning visat ”uppriktig ånger” eller förståelse för
reglerna som lett till avskiljandet. Det framstod som att avskiljande i dessa fall
använts som en form av bestraffning för att den förvarstagne använt narkotika
eller innehaft narkotika.

Jag konstaterade också att det förekom att beslut om säkerhetsplacering
motiverats med risken för att den förvarstagne skulle föra in eller ges möjlighet
att använda förbjudna substanser. Av det som Migrationsverkets företrädare
uppgav vid inspektionen framgick att det är ett generellt problem att narkotika
förs in på förvaret och att förvaret har begränsade rättsliga och praktiska
möjligheter att komma till rätta med problemet. Det framstod mot den
bakgrunden som att besluten om säkerhetsplacering i flera fall hade fattats i
syfte att förhindra att narkotika fördes in på förvaret och inte för att
avskiljandet av den förvarstagne av säkerhetsskäl inte kunde fortsätta i
förvarslokalen.

Utredning
Migrationsverket uppmanades att yttra sig över och redogöra för sin bedömning
av fyra frågeställningar om avskiljande och säkerhetsplacering av förvarstagna
som använt narkotika eller innehaft narkotika.

Migrationsverket (generaldirektören AA) yttrade sig och anförde inledningsvis
följande.

      I Sverige finns grundläggande principer för behandling av personer som är
      frihetsberövade i bl.a. internationella konventioner, regeringsformen och
      utlänningslagen. En person som är tagen i förvar ska behandlas humant och
      personens värdighet ska respekteras. Förvarsverksamheten ska utformas på ett
      sätt som innebär minsta möjliga intrång i en förvarstagen persons integritet och
      rättigheter. Personen ska ha rätt till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och
      utomhusvistelse. Det är självfallet så att den förvarstagne ska kunna ta emot
      besök och ha kontakter med yttervärlden. Det är lika självklart att den
      förvarstagne ska ha kontakt med andra förvarstagna och att personen inte ska
      behöva vara inlåst på sitt rum.
      Migrationsverkets inställning är att förhållandena på förvaren bör likna dem som
      finns vid Migrationsverkets mottagningsenheter och att lokalerna i
      Migrationsverkets förvar så långt som möjligt även bör överensstämma med
      dessa enheter.
      Migrationsverket har befogenheter att kroppsvisitera en person om det finns
      skälig misstanke om att den förvarstagne bär på sig alkoholhaltiga drycker eller
                                                                       Dnr 4378-2018        Sid 3 (12)




      andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men
      för ordningen i lokalen eller bär på sig något enligt narkotikastrafflagen.
      Migrationsverket kan också undersöka en försändelse och ta hand om egendom
      av samma anledning.
      Migrationsverket har också möjlighet att hålla en person som är i förvar avskild
      om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om den
      förvarstagne utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra. Om en förvarstagen
      av säkerhetsskäl inte kan vistas på förvaret får Migrationsverket besluta om att
      den förvarstagne kan placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
      Det är en besvärlig uppgift för Migrationsverket att upprätthålla situationen på
      förvaren så att de liknar förhållandena på mottagningsenheter för alla
      förvarstagna och samtidigt ha få möjligheter att ingripa mot förvarstagna som
      utgör en ordnings- och säkerhetsrisk.
      [… En] person som tas i förvar får tydlig information om att narkotika är
      förbjudet på förvaren.
      Migrationsverket vill också understryka att ett avskiljande eller en placering i
      kriminalvårdsanstalt aldrig får utgöra en bestraffning. Åtgärdernas funktion är att
      hantera ordnings- och säkerhetsrisker och inte att bestraffa.
      Migrationsverket vill framhålla att användandet av avskildhet och placering i
      kriminalvårdsanstalt i praktiken handlar om att hantera risker. Det går aldrig att
      veta om en person kommer att agera på ett visst sätt. Det är förvarens
      beslutsfattare som har, utifrån de omständigheter som är kända, att bedöma om
      risken för ett ordnings- eller säkerhetsäventyrande beteende är så pass hög att det
      motiverar den sortens frihetsinskränkning som avskiljande och placering i
      kriminalvårdsanstalt innebär. Bedömningen avser frågan om att vidta åtgärder
      som är nödvändiga för att uppnå ordning och säkerhet på förvaret.
      Migrationsverkets utgångspunkt är den att en förvarstagen person som är
      narkotikapåverkad utgör en säkerhetsrisk. Det är rimligt att ha som generell
      utgångspunkt att en narkotikapåverkad person har en förhöjd benägenhet att
      agera på ett sätt som kan äventyra ordningen och säkerheten i förvarslokalen och
      innebära en fara för andra. En sådan person är svårare att diskutera med och
      tillrättavisa. Konsekvenserna av ett agerande från en narkotikapåverkad person
      kan vara mycket allvarliga för både personal och övriga förvarstagna. Det kan
      också orsaka obehag, osäkerhet och rädsla för övriga förvarstagna att vistas
      tillsammans med narkotikapåverkade personer.
      Migrationsverket anser att det är viktigt med noggranna överväganden angående
      ordning och säkerhet. Migrationsdomstolen har också i ett antal avgöranden
      angett att innehav av narkotika kan utgöra skäl att placera en förvarstagen i
      kriminalvårdsanstalt (se avgöranden från Förvaltningsrätten i Stockholm,
      Migrationsdomstolen, UM 10370-17 och UM 10212-17 och Förvaltningsrätten i
      Göteborg, Migrationsdomstolen, UM 5231-15 och UM 1634-18).
      Migrationsverket anser även att innehav av narkotika kan utgöra skäl att placera
      en förvarstagen i kriminalvårdsanstalt av samma anledning som när en person är
      påverkad av narkotika.
När det gäller de frågor som JO ställt anförde Migrationsverket följande.

      I vilka situationer kan ett avskiljande anses vara nödvändigt för ordningen
      och säkerheten i förvarslokalen enbart av den anledningen att en
      förvarstagen är påverkad av narkotika eller har anträffats med narkotika
      som sedan tagits ifrån honom eller henne? Vilka överväganden innefattas i
      sådana bedömningar?
      Den som är påverkad av narkotika kan antas utgöra ett ordnings- och
      säkerhetsproblem. Det föreligger därför skäl att avskilja en person som är
      påverkad av narkotika, vilket får anses både nödvändigt och proportionellt. En
                                                                  Dnr 4378-2018        Sid 4 (12)




narkotikapåverkad person bör vara avskild fram till dess att påverkan av
narkotikan har upphört.
Om en förvarstagen person har narkotika på sig är det ett rimligt antagande att
personen också har använt narkotika. I ett sådant läge är det också motiverat att
avskilja personen.
I vilka situationer kan en förvarstagen anses utgöra en allvarlig fara för sig
själv eller andra enbart av den anledningen att han eller hon är påverkad av
narkotika eller har anträffats med narkotika som sedan tagits ifrån honom
eller henne? Vilka överväganden innefattas i sådana bedömningar?
Om en förvarstagen är påverkad av narkotika är utgångspunkten att personen
utgör en allvarlig fara för andra. Den narkotikapåverkade personen antas vid
påverkan och indirekt också vid innehav av narkotika utgöra ett ordnings- och
säkerhetsproblem. Det är rimligt att anta att en narkotikapåverkad person och för
den delen även en person som har narkotika på sig kan antas agera på ett sätt
som kan äventyra ordningen och säkerheten på ett förvar.
Finns det lagliga förutsättningar att låta den förvarstagnes inställning till
reglerna vid förvaret eller till ett narkotikabruk påverka tidpunkten när ett
avskiljande ska upphöra om den förvarstagne avskilts enbart eftersom han
eller hon varit påverkad av narkotika?
Att en person ångrar den händelse som föranledde beslutet att avskilja en person
ska inte tillmätas betydelse vid bedömningen om en person ska upphöra att vara
avskild eller placerad på en kriminalvårdsanstalt.
En bedömning av om det föreligger de omständigheter som är förutsättningen för
ett avskiljande ska ske efter en viss tid. Den bedömningen grundar sig på
huruvida personen kommer att antas agera på ett sådant sätt som kan framkalla
ordnings- eller säkerhetsproblem. Står det klart att personen i fråga har för avsikt
att bruka narkotika igen anses personen utgöra en säkerhetsrisk.
I vilka situationer kan ett avskiljande av säkerhetsskäl inte fortsätta i
förvarslokalen om den förvarstagne är påverkad av narkotika, har använt
narkotika men inte längre är märkbart påverkad eller avskilts enbart
eftersom han eller hon innehaft narkotika som sedan tagits ifrån honom
eller henne? Vilka överväganden innefattas i sådana bedömningar?
En placering i kriminalvårdsanstalt bör inte ske i någon av de uppräknade
situationerna. En placering i kriminalvårdsanstalt framstår som en alltför
långtgående åtgärd för att hantera den säkerhetsrisk som uppstått genom
narkotikainnehavet eller narkotikabruket i sig. Det är tillräckligt att hålla en
person avskild i dessa situationer. För en placering i kriminalvårdsanstalt krävs
att den förvarstagne visar sådana tendenser att Migrationsverket har anledning att
anta att personalens eller de övriga förvarstagnas säkerhet riskeras om personen
får vara kvar. Om en narkotikapåverkad person uppvisar ett hotfullt beteende,
oroväckande oberäknelighet eller utåtagerande måste en placering i
kriminalvårdsanstalt kunna komma ifråga.
Det finns ett antal typsituationer som återkommande uppstår på förvaren och där
frågan om avskiljande uppkommer. Det gäller innehav och/eller bruk av
narkotika. Det gäller också vid rymningsförsök eller rymningar. På
Migrationsverket pågår ett arbete för att precisera tillämpningsramarna för
förvarsenheten i dessa frågor. Ambitionen är att detta ska leda till att placeringar
i kriminalvårdsanstalt på basis av enbart narkotikainnehav inte längre ska
förekomma.
                                                                   Dnr 4378-2018       Sid 5 (12)




Rättsliga utgångspunkter
Åtgärder för att motverka att en förvarstagen innehar otillåtna föremål
En förvarstagen får inte utan tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men för
ordningen inom lokalen (se 11 kap. 8 § utlänningslagen).

Om det finns skälig misstanke att en förvarstagen bär på sig något som han eller
hon inte får inneha enligt bestämmelserna i 11 kap. 8 § utlänningslagen eller
enligt narkotikastrafflagen får den förvarstagne kroppsvisiteras för kontroll av
detta (se 11 kap. 9 § utlänningslagen). Om det finns skälig misstanke om att en
försändelse till en förvarstagen innehåller sådana föremål får han eller hon inte
ta emot försändelsen utan att den först har undersökts (se vidare 11 kap. 10 §
utlänningslagen). Anträffas ett otillåtet föremål hos en förvarstagen eller i
förvarslokalen får föremålet tas om hand av Migrationsverket (se 11 kap. 11 §
utlänningslagen).

Begränsning av en förvarstagens rörelsefrihet
De som hålls i förvar får som utgångspunkt röra sig fritt i förvarets lokaler.
Migrationsverket får dock hindra en förvarstagen att lämna lokalen där han eller
hon vistas och får i övrigt underkasta en förvarstagen den begränsning av
rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med att han eller hon tagits i förvar
ska tillgodoses eller som är nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.
En förvarstagens rörelsefrihet får också begränsas, om han eller hon utgör en
allvarlig fara för sig själv eller andra. (Se 11 kap. 6 § utlänningslagen.)

Beslut om avskiljande och säkerhetsplacering av en förvarstagen
Den som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits
i förvar, om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om
han eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra (11 kap. 7 § första
stycket utlänningslagen).

I förarbetena till bestämmelsen anges allvarliga provokationer mot andra
förvarstagna och beteenden av uppviglande karaktär som exempel på beteenden
som kan leda till ett beslut om avskiljande när det gäller ordningen och
säkerheten på förvaret. Uttrycket allvarlig fara avser hot mot andra förvarstagna
eller mot personalen respektive risk för självdestruktivt beteende. (Se prop.
1996/97:147 s. 42.)

Av 10 kap. 20 § första stycket 2 utlänningslagen framgår att om en förvarstagen
som hålls avskild av säkerhetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal får
Migrationsverket besluta att han eller hon ska placeras i kriminalvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest (s.k. säkerhetsplacering). Det krävs alltså att avskiljandet
av säkerhetsskäl inte kan fortsätta i förvarslokalen. För att en sådan bedömning
ska kunna göras krävs att den förvarstagne har visat sådana tendenser
att Migrationsverket har anledning att anta att personalens eller de övriga
förvarstagnas säkerhet skulle riskeras om utlänningen fick vara kvar.
                                                                  Dnr 4378-2018       Sid 6 (12)




Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i undantagsfall som är svåra att undvika.
(Se prop. 1996/97:147 s. 14 och 41.)

Uttalanden
Utgångspunkter
Vid inspektionen av förvarsenheten i Kållered kom det fram att en större andel
förvarstagna än tidigare missbrukar narkotika, att det är ett generellt problem att
narkotika förs in på förvaret och att förvaret har begränsade rättsliga och
praktiska möjligheter att komma till rätta med problemet. Det finns anledning
att anta att situationen är likadan vid övriga förvarsenheter. Som jag uttalat i
protokollet från inspektionen av förvarsenheten i Kållered måste verksamheten
vid en förvarsenhet dock vara anpassad så att även personer som kan förväntas
vilja avvika eller hindra verkställigheten på annat sätt eller som har en kriminell
livsstil kan vistas där. Det måste också gälla för förvarstagna med
missbruksproblem.

Migrationsverket har anfört att det är en besvärlig uppgift för verket att
upprätthålla situationen på förvaren så att de liknar förhållandena på verkets
mottagningsenheter för alla förvarstagna samtidigt som man har få möjligheter
att ingripa mot förvarstagna som utgör en risk för ordningen och säkerheten vid
förvarsenheterna. Med anledning av detta vill jag framhålla att beslut om
avskiljande eller säkerhetsplacering innebär tvångsåtgärder som innefattar
kännbara ytterligare frihetsinskränkningar för den förvarstagne. Sådana beslut
får självfallet fattas endast när förutsättningarna för detta är uppfyllda och på
sakliga grunder.

Migrationsverket har i yttrandet till JO inte gått närmare in på och redogjort för
vanligt förekommande situationer där avskiljande eller säkerhetsplacering
aktualiseras på grund av att förvarstagna använt eller innehaft narkotika.
Uttalandena i beslutet måste ses i ljuset av att underlaget för mina bedömningar
när det gäller hur de problem som förekommer på förvaren i praktiken ser ut
därmed är begränsat till iakttagelser från inspektioner.

Avskiljande
Förutsättningar för beslut om avskiljande
För ett beslut om avskiljande krävs att det finns konkreta omständigheter som
leder till bedömningen att ett avskiljande av en förvarstagen är nödvändigt för
ordningen och säkerheten i förvarslokalen eller att en förvarstagen utgör en
allvarlig fara för sig själv eller andra.

Förvarstagna som använt narkotika
Jag delar Migrationsverkets uppfattning att en rimlig generell utgångspunkt är
att en narkotikapåverkad person har en förhöjd benägenhet att agera på ett sätt
som utsätter honom eller henne, andra förvarstagna eller personalen vid förvaret
för fara eller som kan orsaka obehag, osäkerhet och rädsla hos andra
förvarstagna som vistas tillsammans med – eller till och med delar bostadsrum
                                                                   Dnr 4378-2018       Sid 7 (12)




med – den påverkade. Det finns därför normalt förutsättningar att avskilja en
förvarstagen som är märkbart påverkad av narkotika. Utgångspunkten för
verkets bedömning av vilka åtgärder som kan vidtas måste dock vara att den
förvarstagnes frihet inte får begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje
enskilt fall (se 1 kap. 8 § utlänningslagen). En individuell bedömning måste
alltså alltid göras. I stället för att avskilja en förvarstagen som är märkbart
påverkad av narkotika kan det i vissa fall vara tillräckligt att begränsa hans eller
hennes rörelsefrihet med stöd av 11 kap. 6 § utlänningslagen genom att anvisa
den förvarstagne att vistas i en begränsad del av förvarslokalen, t.ex. i ett
bostadsrum, tills han eller hon inte längre är märkbart påverkad.

Utöver de generella risker som finns med personer som är narkotikapåverkade
kan ett agerande som föranletts av att en förvarstagen är påverkad självfallet
läggas till grund för ett beslut om avskiljande.

När den förvarstagne inte längre är märkbart påverkad kan enligt min mening
de generella risker som finns med personer som är narkotikapåverkade inte
längre läggas till grund för ett fortsatt avskiljande. Om den förvarstagne avskilts
eftersom han eller hon varit påverkad av narkotika får avskiljandet därför pågå
som längst till dess han eller hon inte längre är märkbart påverkad. Det kan
dock finnas förutsättningar att fortsätta avskiljandet av andra anledningar, t.ex.
om den förvarstagne är våldsam.

Eftersom syftet med avskiljandet i dessa fall är att hantera de risker som finns
när en förvarstagen är påverkad finns det enligt min mening inte förutsättningar
att avskilja en förvarstagen som visserligen har använt narkotika men som,
såvitt kan bedömas, inte är påverkad av narkotika. Det kan dock finnas
anledning för verket att vara observant på en sådan förvarstagen i verksamheten
och senare ta ställning till om det då kommit fram konkreta omständigheter som
kan läggas till grund för ett beslut om att begränsa den förvarstagnes frihet eller
att avskilja den förvarstagne.

Jag vill framhålla att reglerna om avskiljande inte är avsedda att användas för
att hantera en generell risk för att en förvarstagen vid ett senare tillfälle kan
komma att använda narkotika. Om en förvarstagen som avskilts på grund av att
han eller hon använt narkotika antingen tidigare har avskilts av den anledningen
vid upprepade tillfällen eller ger tydligt uttryck för att han eller hon kommer att
fortsätta att använda narkotika kan det dock finnas anledning för
Migrationsverket att överväga om det finns en konkret risk för ageranden som
är så allvarliga att det finns förutsättningar att säkerhetsplacera den
förvarstagne. Jag återkommer till den frågan när jag behandlar
säkerhetsplaceringar senare i beslutet.

Förvarstagna som innehaft narkotika men inte varit påverkade
Att det förekommer narkotika på ett förvar innebär en allmän risk för ordningen
och säkerheten på förvaret eftersom narkotikan troligen kommer att användas
av någon av de förvarstagna. Samma konkreta risker för övriga förvarstagna
                                                                  Dnr 4378-2018       Sid 8 (12)




som när en förvarstagen är påverkad av narkotika gör sig dock inte gällande när
en förvarstagen har innehaft narkotika som verket anträffat och tagit ifrån
honom eller henne. Det är naturligtvis inte rimligt att, som Migrationsverket
menar, anta att en förvarstagen som innehar narkotika också har använt
narkotika och avskilja den förvarstagne på grund av de generella risker som
finns med en person som använt narkotika. Det är inte heller hållbart att lägga
allmänna farhågor om att en person som innehaft narkotika skulle kunna agera
på ett sätt som kan äventyra ordningen och säkerheten på förvaret till grund för
ett beslut om avskiljande. Med anledning av det Migrationsverket anfört finns
det anledning att framhålla att beslut om tvångsmedel måste vara sakliga och
grundade på konkreta omständigheter. Som jag framhållit ovan måste verket
alltid göra en individuell bedömning av om det finns skäl för att avskilja en
förvarstagen.

När narkotika har anträffats och tagits ifrån den förvarstagne finns det inte
längre några omedelbara risker för verksamheten vid förvaret som rör den
narkotika som omhändertagits och som skulle kunna minska om den
förvarstagne avskildes. Ett avskiljande kan därför inte anses vara nödvändigt för
ordningen och säkerheten i förvarslokalen endast av den anledningen att
Migrationsverket har anträffat narkotika som kan knytas till den förvarstagne. I
en sådan situation kan den förvarstagne inte heller anses utgöra en allvarlig fara
för sig själv eller andra. Det finns därför inte stöd i dagens lagstiftning för att
avskilja en förvarstagen endast av den anledningen att han eller hon innehaft
narkotika.

Om det finns anledning att anta att det finns narkotika kvar i förvarslokalen kan
det dock finnas skäl för Migrationsverket att överväga om det är nödvändigt för
ordningen och säkerheten i förvarslokalen att avskilja den förvarstagne, eller
begränsa hans eller hennes frihet på något annat sätt, medan verket söker efter
narkotika i lokalerna. Om det finns information om att den förvarstagne ägnar
sig åt att sälja eller regelmässigt föra in narkotika på förvaret kan det finnas
utrymme för mer långtgående åtgärder. Som anges nedan kan det i en sådan
situation vara rimligt att kontakta polis.

Säkerhetsplacering
Förutsättningar för beslut om säkerhetsplacering
Som framgått är bestämmelserna om säkerhetsplacering avsedda att tillämpas i
undantagsfall som är svåra att undvika. En förutsättning för ett beslut om
säkerhetsplacering är att ett avskiljande av säkerhetsskäl inte kan fortsätta i
förvarslokalen på grund av att den förvarstagne visat sådana tendenser att
Migrationsverket har anledning att anta att personalens eller de övriga
förvarstagnas säkerhet skulle riskeras om han eller hon fick vara kvar.
                                                                   Dnr 4378-2018       Sid 9 (12)




Förvarstagna som använt narkotika
I likhet med Migrationsverket anser jag att det normalt saknas förutsättningar att
säkerhetsplacera en förvarstagen enbart av den anledningen att han eller hon
använt narkotika.

Som Migrationsverket anfört kan det dock förekomma att en narkotikapåverkad
förvarstagen agerat hotfullt, oberäkneligt eller utagerande och att det på grund
av agerandet finns förutsättningar att säkerhetsplacera den förvarstagne
eftersom personalens eller de övriga förvarstagnas säkerhet skulle riskeras om
han eller hon fick vara kvar vid förvaret. Om agerandet har berott på att den
förvarstagne varit påverkad av narkotika och detta upphört när den förvarstagne
inte längre är påverkad bör Migrationsverket enligt min mening upphäva
beslutet om säkerhetsplacering och återta den förvarstagne till ett förvar. Om en
säkerhetsplacering grundats även på omständigheter som inte har haft att göra
med den förvarstagnes narkotikapåverkan kan Migrationsverket självfallet
pröva om de omständigheterna, tillsammans med det som kommit fram i övrigt,
är tillräckliga för en fortsatt säkerhetsplacering.

En säkerhetsplacering kan också bli aktuell om det finns konkreta
omständigheter som talar för att en förvarstagen kommer att fortsätta att
använda narkotika och med anledning av det agera så att han eller hon av
säkerhetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal. Det kan vara fallet t.ex. om en
förvarstagen som är avskild på grund av att han eller hon använt narkotika
antingen tidigare har avskilts av den anledningen vid upprepade tillfällen eller
ger tydligt uttryck för att han eller hon kommer att fortsätta att använda
narkotika vid förvaret oavsett vilka regler som gäller. I sådana situationer kan
det finnas grund för bedömningen att den förvarstagne på nytt kommer att
uppträda påverkad eller försöka komma över narkotika, vilket kan orsaka
allvarliga problem i verksamheten. Jag vill dock understryka att ett beslut om
säkerhetsplacering förutsätter dels att det har funnits förutsättningar att avskilja
den förvarstagne, dels att de befarade problemen i verksamheten är så allvarliga
att det på goda grunder kan sägas att personalens eller de övriga förvarstagnas
säkerhet skulle riskeras om den förvarstagne fick vara kvar. Jag vill också
framhålla att ett beslut om att låta ett avskiljande upphöra inte får göras
beroende av att den förvarstagne uppger att han eller hon förstår reglerna vid
förvaret eller ångrar sitt agerande. En sådan tillämpning ger intryck av att
avskiljandet eller säkerhetsplaceringen används i bestraffningssyfte.

Förvarstagna som innehaft narkotika utan att vara påverkade
Migrationsverkets yttrande till JO är motsägelsefullt i fråga om verkets
uppfattning om förutsättningarna att säkerhetsplacera en förvarstagen som
innehaft narkotika utan att vara påverkad. I yttrandet har verket anfört dels att
innehav av narkotika kan utgöra skäl för säkerhetsplacering av samma
anledning som när en förvarstagen är påverkad av narkotika, dels att en
säkerhetsplacering av en förvarstagen som har avskilts enbart eftersom han eller
hon har innehaft narkotika framstår som en alltför långtgående åtgärd och att
                                                                    Dnr 4378-2018       Sid 10 (12)




det vid verket pågår ett arbete med precisering av tillämpningsramarna för bl.a.
säkerhetsplaceringar med ambitionen att säkerhetsplaceringar baserade enbart
på innehav av narkotika inte längre ska förekomma.

Som jag redogjort för ovan saknas det normalt förutsättningar för ett
avskiljande endast av den anledningen att Migrationsverket har anträffat
narkotika som kan knytas till en förvarstagen. Det finns därmed inte heller
förutsättningar att säkerhetsplacera en förvarstagen enbart av den anledningen.
Jag utgår från att Migrationsverkets avsikt i yttrandet till JO var att ange
ståndpunkten att det arbete som pågår vid verket ska leda fram till att
förvarstagna inte längre kommer att säkerhetsplaceras enbart på grund av
innehav av narkotika.

Det kan förekomma att Migrationsverket misstänker att en förvarstagen har
medverkat till att narkotika förts in på förvaret, överlåtit narkotika eller innehaft
narkotika i syfte att överlåta den. Då all sådan befattning med narkotika är
straffbar är det fråga om ageranden som innebär att den förvarstagne har gjort
sig skyldig till brott. Det är naturligtvis angeläget att den förvarstagne inte
fortsätter att begå brott. Jag ifrågasätter trots detta om sådana ageranden i sig
kan läggas till grund för beslut om säkerhetsplacering. Den grundläggande
förutsättningen för ett sådant beslut är att den förvarstagne inte kan vistas i en
förvarslokal på grund av att personalens och de övriga förvarstagnas säkerhet
skulle riskeras om han eller hon fick vara kvar. Bedömningen måste alltså ta
sikte på säkerheten vid förvaret.

Ett frihetsberövande för att förhindra fortsatt brottslighet i form av befattning
med narkotika är i första hand en fråga om straffprocessuella tvångsmedel som
polis, åklagare eller domstol beslutar om. En naturlig utgångspunkt när verket
misstänker att en förvarstagen medverkar till att föra in narkotika på förvaret
eller överlåter narkotika bör därför vara att kontakta polis. Jag vill i det
sammanhanget peka på att Migrationsverket skyndsamt ska lämna över sådan
egendom som det är straffbart att inneha, såsom narkotika, till
Polismyndigheten (se 11 kap. 11 § andra stycket utlänningslagen).

Sammanfattning
Mina synpunkter på hur dagens regler om avskiljande eller säkerhetsplacering
bör tillämpas när förvarstagna är påverkade av narkotika eller påträffas med
narkotika kan sammanfattas enligt följande.

Beslut om avskiljande eller säkerhetsplacering måste alltid föregås av en
individuell bedömning där mindre ingripande åtgärder övervägs.

För att hantera de risker som finns med en narkotikapåverkad person på ett
förvar är det en rimlig generell utgångspunkt att en märkbart narkotikapåverkad
förvarstagen avskiljs. Däremot finns det enligt min mening inte förutsättningar
att avskilja en förvarstagen som visserligen har använt narkotika men som,
såvitt kan bedömas, inte är påverkad av narkotika eller att lägga en generell risk
                                                                   Dnr 4378-2018       Sid 11 (12)




för att en förvarstagen vid ett senare tillfälle kan komma att använda narkotika
till grund för ett beslut om avskiljande.

Ett avskiljande som görs enbart på grund av narkotikapåverkan får enligt min
mening pågå som längst tills den förvarstagne inte längre är märkbart påverkad.
Normalt saknas det förutsättningar att säkerhetsplacera en förvarstagen endast
av den anledningen att han eller hon har använt narkotika. Om den förvarstagne
på grund av narkotikapåverkan agerar så att en placering är nödvändig bör
Migrationsverket upphäva beslutet om agerandet upphör när den förvarstagne
inte längre är påverkad.

En säkerhetsplacering kan också bli aktuell om det finns konkreta
omständigheter som talar för att en förvarstagen som är avskild kommer att
fortsätta att använda narkotika och med anledning av det agera så att han eller
hon av säkerhetsskäl inte kan vistas i en förvarslokal. Det kan vara fallet t.ex.
om den förvarstagne antingen tidigare har avskilts av den anledningen vid
upprepade tillfällen eller ger tydligt uttryck för att han eller hon kommer att
fortsätta att använda narkotika vid förvaret oavsett vilka regler som gäller.

När narkotika har anträffats och tagits ifrån en förvarstagen finns det inte längre
några omedelbara risker för verksamheten i förvaret som rör den narkotika som
omhändertagits och som skulle kunna minska om den förvarstagne avskiljs.
Dagens lagstiftning ger därför enligt min uppfattning varken utrymme för
avskiljande eller säkerhetsplacering enbart av den anledningen att en
förvarstagen innehaft narkotika. Ett frihetsberövande för att förhindra fortsatt
brottslighet i form av befattning med narkotika är i första hand en fråga om
straffprocessuella tvångsmedel som polis, åklagare eller domstol beslutar om.
En naturlig utgångspunkt när verket misstänker att en förvarstagen medverkar
till att föra in narkotika på förvaret eller överlåter narkotika bör därför vara att
kontakta polis.

Avslutande synpunkter
En grundläggande – och självklar – förutsättning för att förvarsverksamheten
ska kunna bedrivas i enlighet med lagstiftarens intentioner är att det inte
regelmässigt förekommer brottslig verksamhet på förvaren, t.ex. i form av
innehav eller försäljning av narkotika. Lika självklart måste det vara att
verksamheten bedrivs inom ramen för den lagstiftning som gäller. Det är inte
acceptabelt att de möjligheter till tvång i förhållande till förvarstagna som finns
används utan att de förutsättningar som ställs upp i lagstiftningen är uppfyllda.
Det framstår också som rimligt att utredning och lagföring av brott vid ett förvar
sker i samma ordning som gäller i samhället i övrigt.

Vid de inspektioner jag genomfört och vid möten med företrädare för
Migrationsverket har det framkommit att det är ett generellt problem att
narkotika förs in på förvaren och att det är svårt för verket att komma till rätta
med de problemen med nuvarande bestämmelser. Av mina iakttagelser vid
inspektionen av förvarsenheten i Kållered och av Migrationsverkets yttrande i
                                                                   Dnr 4378-2018       Sid 12 (12)




detta ärende drar jag slutsatsen att verket i stor utsträckning använder
möjligheterna att avskilja respektive säkerhetsplacera förvarstagna i situationer
där de rättsliga förutsättningarna för det inte finns, men där det framstår som
nödvändigt att någon form av åtgärd vidtas eftersom den förvarstagne använt
narkotika eller på något annat sätt hanterat narkotika.

Enligt uppgifter jag har tagit del av har Migrationsverket i en skrivelse till
Regeringskansliet efterfrågat ökade möjligheter att kroppsvisitera förvarstagna
som tagit emot besök och att genomsöka förvarstagnas bostadsrum och
tillhörigheter. Mot bakgrund av detta och de problem i verksamheten som
verket berört samt då det pågår ett arbete vid verket med tillämpningsramarna
för avskiljande och säkerhetsplacering är det beklagligt att verket i yttrandet till
JO inte utförligare har beskrivit de situationer där dessa åtgärder aktualiseras i
samband med användande eller innehav av narkotika.

Jag ser dock självklart positivt på att verket arbetar med hur bestämmelserna om
avskiljande och säkerhetsplacering – som är ingripande tvångsåtgärder – ska
tillämpas. Det är enligt min uppfattning nödvändigt att det vidtas åtgärder som
säkerställer en enhetlig och rättssäker tillämpning av möjligheterna att avskilja
respektive säkerhetsplacera förvarstagna. Att förvaren inte kan hållas fria från
narkotika får dessutom stora negativa konsekvenser för de förvarstagna som
inte vill ha någon del i sådan verksamhet och innebär risker för alla som vistas i
ett förvar. Det är nödvändigt att Migrationsverket ges förutsättningar att bedriva
förvarsverksamheten så att förvarstagna inte utsätts för sådana risker och
konsekvenser.

Flera av de problem jag har belyst i beslutet hänger ihop med brister i
lagstiftningen. Mot den bakgrunden lämnar jag, med stöd av 4 § lagen med
instruktion för Riksdagens ombudsmän, över beslutet till Regeringskansliet.

Ärendet avslutas.
