# JO:s granskning av Domstolsverkets införande av verksamhetsstödet Digitalt brottmålsavgörande (DiBa)

JO 2024-05-30 dnr 4379-2023

[P]

## BESLUT

Datum                 Dnr                     Sid
                                                                            2024-05-30            4379-2023             1 (36)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        JO:s granskning av Domstolsverkets införande av
                        verksamhetsstödet Digitalt brottmålsavgörande (DiBa)


                          Beslutet i korthet: I det här ärendet har JO utrett Domstolsverkets införande av det
                          nya verksamhetsstödet för tingsrätternas brottmålshantering, DiBa. JO uttalar kritik i
                          flera avseenden.
                          Enligt JO var DiBa vid driftsättningen behäftat med flera fel och brister. Några är
                          anmärkningsvärda och vissa är ännu inte åtgärdade. JO bedömer att det finns
                          situationer där DiBa har inneburit uppenbara svårigheter för den ansvariga domaren
                          att formulera det domslut som rätten har bestämt, och enligt henne har systemet inte
                          gett domaren fullgoda förutsättningar att utöva sitt ämbete.
                          Granskningen har visat att det funnits speciella utmaningar för tingsrätterna i de större
                          brottmålen, dvs. mål med många brottsmisstankar och längre förhandlingstid. JO
                          menar att ett verksamhetsstöd bör ta höjd bl.a. för att en dom kan behöva skrivas
                          under tidspress och att det är mycket otillfredsställande att Domstolsverket lanserade
                          ett system med så pass stora brister vid hanteringen av just sådana brottmål.
                          I beslutet gör JO också uttalanden om DiBa-domens läsbarhet och begriplighet. Hon
                          konstaterar att utformningen av en dom är av avgörande betydelse för att var och en
                          ska förstå vad domstolen har dömt över och hur den har kommit till sina slutsatser.
                          Det är en rättssäkerhetsfråga. Flera domstolar har uttryckt missnöje med hur DiBa-
                          domen såg ut när verksamhetsstödet driftsattes. JO har förståelse för det och anser
                          att det är förvånande att Domstolsverket inte bättre tog tillvara på det klarpåksarbete
                          som domstolarna länge bedrivit.
                          DiBa-domen förekommer bl.a. i form av en s.k. XML-fil, som enligt Domstolsverket
                          utgör domens original. Denna fil innehöll till en början uppgifter som den ansvariga
                          domaren inte var medveten om och som kunde vara problematiska i
                          sekretesshänseende. JO är synnerligen kritisk till detta.
                          Med hänsyn till de frågor som initiativet har omfattat och de uttalanden som hon gjort
                          finner JO anledning att översända en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                                                Dnr 4379-2023          Sid 2 (36)




Innehållsförteckning
1 Bakgrund och initiativ .......................................................................................................4
2 Utredningen .......................................................................................................................4
3 Något om utvecklingen av verksamhetsstödet DiBa och dess funktionalitet ...................5
   3.1 Utvecklingen av DiBa ................................................................................................5
   3.2 DiBa:s funktionalitet ..................................................................................................6
4 Rättsliga och andra utgångspunkter ..................................................................................7
   4.1 Domstolarnas självständighet och intresset av rättssäkerhet .....................................7
   4.2 Kort om domarens ställning och ansvar .....................................................................8
   4.3 Brottmålsdomen .........................................................................................................9
       4.3.1 Domens innehåll samt något om domslut och domskäl ......................................9
       4.3.2 Fel i brottmålsdomar .........................................................................................10
       4.3.3 Sekretess i domar ..............................................................................................11
   4.4 Kort om Domstolsverkets uppdrag ..........................................................................11
5 Beslutet och avgränsningen av granskningen .................................................................12
   5.1 Påtalade fel och brister i DiBa som sägs ha påverkat domarens
   möjligheter att utforma domen .......................................................................................12
       5.1.1 Konsumtionsdomar ...........................................................................................12
       5.1.2 Hantering av alternativa yrkanden ....................................................................13
       5.1.3 Partsställning och redovisning av personuppgifter ...........................................14
       5.1.4 Skadeståndsbeslut .............................................................................................14
       5.1.5 Hänvisning till lagrum ......................................................................................15
       5.1.6 Tvångsmedelsbeslut ..........................................................................................16
       5.1.7 Domstolsverkets remissvar ...............................................................................17
   5.2 Uttalanden om fel och brister som har påverkat domarens möjlighet att
   utforma domen ...............................................................................................................18
   5.3 DiBa-domens läsbarhet och begriplighet .................................................................21
       5.3.1 Domslut i mål med många brottsmisstankar .....................................................21
       5.3.2 Presentationen av yrkanden ..............................................................................22
       5.3.3 Domstolsverkets remissvar ...............................................................................23
   5.4 Uttalanden om DiBa-domens läsbarhet och begriplighet ........................................24
   5.5 Det digitala avgörandet och angränsande frågor......................................................26
       5.5.1 Sekretessfrågor ..................................................................................................26
       5.5.2 Rättelser av DiBa-domar ...................................................................................27
       5.5.3 Domstolsverkets remissvar ...............................................................................28
                                                                                Dnr 4379-2023       Sid 3 (36)




   5.6 Uttalanden om det digitala avgörandet och angränsande frågor ..............................28
6 Sammanfattande och avslutande uttalanden ...................................................................31
                                                                   Dnr 4379-2023     Sid 4 (36)




1 Bakgrund och initiativ
Den 2 oktober 2022 driftsatte Domstolsverket ett nytt verksamhetsstöd för
tingsrätternas brottmålshantering, Digitalt brottmålsavgörande (DiBa). Det nya
verksamhetsstödet innehåller funktionalitet för att skapa en elektronisk dom.
Det möjliggör också för tingsrätterna att ta emot strukturerad brottmåls-
information från Åklagarmyndigheten och att rapportera sina avgöranden direkt
och i strukturerad form till vissa myndigheter.

Efter driftsättningen kom det till min kännedom att både domare och tingsrätter
påtalade betydande fel och brister i det nya verksamhetsstödet, såsom att det
försvårade för den enskilda domaren att formulera domslutet i enlighet med den
beslutade domen och även i övrigt påverkade utformningen av domar och
beslut. Jag mottog bl.a. en anmälan mot Domstolsverket tillsammans med
kopior av ett antal skrivelser som tidigare hade skickats dit. De sistnämnda
handlingarna innehöll omfattande synpunkter från ett par tingsrätter samt
domare och handläggare som var centrala DiBa-lärare (JO:s dnr 2042-2023).

Mot denna bakgrund beslutade jag den 21 juni 2023 att utreda Domstolsverkets
införande av DiBa, med särskild inriktning på hur systemet tillgodoser
domstolarnas självständighet enligt regeringsformen och intresset av
rättssäkerhet. Initiativet har handlagts i det här ärendet.

2 Utredningen
Domstolsverket har gett in två remissvar i ärendet. Det första yttrandet kom in
till JO den 29 september 2023 och ett andra kompletterande yttrande den
1 december 2023. Myndigheten har i dessa lämnat en utförlig beskrivning av
utvecklingsarbetet beträffande DiBa, vilka intressen som bär upp verksamhets-
stödet och har präglat utformningen av dess olika funktioner samt vilka
utbildningsinsatser och förberedelseåtgärder som genomförts för tingsrätterna.
Därutöver har Domstolsverket efter anmodan besvarat vissa specifika frågor. En
del av den information som lagts ut på domstolarnas intranät har getts in. På
eget initiativ inkom verket i mars 2024 med upplysningar om vissa
registreringar av avgöranden hos Polismyndigheten.

För att bredda beslutsunderlaget tillfrågades ett antal domstolar om sina
erfarenheter av det nya verksamhetsstödet. Samtidigt som den första begäran
om yttrande skickades till Domstolsverket fick Eksjö tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt och Södertörns tingsrätt samt Hovrätten över
Skåne och Blekinge tillfälle att yttra sig och besvara ett antal frågor. I samband
med att det kompletterande remissvaret begärdes från Domstolsverket fick
Hovrätten för Västra Sverige, som är s.k. värddomstol för hovrätternas
rapporteringslösning i DiBa, möjlighet att lämna upplysningar. Samtliga
tillfrågade domstolar har yttrat sig.

Den 11 september 2023 besökte jag och mina medarbetare Domstolsverket för
en förevisning av hur DiBa fungerar i praktiken. Vid tillfället beskrev verket
även systemets olika funktioner och gjorde en översiktlig presentation av
                                                                 Dnr 4379-2023     Sid 5 (36)




arbetet med att ta fram verksamhetsstödet. Ytterligare ett besök för förevisning
av verksamhetsstödets funktioner genomfördes, denna gång hos Stockholms
tingsrätt. Det besöket ägde rum den 18 januari 2024. Syftet då var att få en
särskild förståelse för DiBa:s funktioner i de större brottmålen och ta del av
erfarenheter vid domskrivning i sådana mål. Bägge besöken ägde rum på mitt
initiativ.

De inledningsvis nämnda skrivelserna till Domstolsverket fördes över till det
här ärendet och har därmed ingått i utredningen. Själva anmälan liksom några
tillkommande anmälningar med klagomål på DiBa har skrivits av mot detta
initiativärende. Slutligen har jag och mina medarbetare läst och tagit del av
många brottmålsdomar som har skapats i det nya verksamhetsstödet.

Domstolsverkets remissvar och yttrandena från de tillfrågade domstolarna finns
att ta del av hos JO.

3 Något om utvecklingen av verksamhetsstödet DiBa och dess
funktionalitet
Den översiktliga beskrivningen i denna del bygger främst på de uppgifter som
Domstolsverket har lämnat i sina remissvar.

3.1 Utvecklingen av DiBa
Under 1990-talet inleddes en myndighetssamverkan benämnd Rättsväsendets
informationsförsörjning (Rif). Flera myndigheter inom rättsväsendet ingick,
däribland Domstolsverket. Samverkan breddades samt vidareutvecklades och
regleras sedan år 2020 i förordningen (2019:1283) om rättsväsendets
digitalisering. Förutom Domstolsverket ingår i den s.k. RD-samverkan Brotts-
förebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Ekobrottsmyndigheten,
Kriminalvården, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Rättsmedicinalverket,
Skatteverket, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Samordningen syftar till att
utnyttja de möjligheter som digitaliseringen ger i utvecklingen av brottmåls-
förfarandet samt att bidra till en effektiv och rättssäker ärendehantering,
förbättrade möjligheter till analys och uppföljning, och bättre service till
enskilda (se 2 § förordningen). De nämnda myndigheterna kallas
fortsättningsvis RD-myndigheterna. Det kan noteras att Kronofogde-
myndigheten inte ingår i samverkan.

DiBa är ett helt egenutvecklat system. Det utvecklades av Domstolsverket inom
ramen för ett särskilt projekt som tillsattes 2017 och pågick fram t.o.m.
driftsättningen i oktober 2022 (projektet Digital brottmålshantering, DBM-
projektet). Merparten av de som deltog var anställda av eller uppdragstagare hos
Domstolsverket men därutöver deltog representanter för domstolarna. Projektet
hade exempelvis både en intern och en extern styrgrupp, i den sistnämnda
ingick bl.a. tre domstolschefer. Knutet till projektet fanns även två referens-
grupper med representanter för domstolarna, både domare och domstols-
handläggare, samt en mallgrupp som bestod av domare.
                                                                   Dnr 4379-2023      Sid 6 (36)




När genomförandefasen startade i januari 2018 gjordes en teknisk analys och
därefter togs en kravställning fram. Utifrån den uppskattade projektets
it-arkitekter i februari 2019 att det skulle ta ca sex år att utveckla önskad
funktionalitet. Under projektet har flera justeringar av direktiven för arbetet och
systemet gjorts. Vid årsskiftet 2021/22 var det möjligt att skapa en enkel dom.
Tillgängliga resurser lades därefter på det som bedömdes vara en nödvändig
vidareutveckling av systemet, vilket pågick fram till semestern 2022. Därefter
fokuserade arbetet på att säkra driftsättningen. Enligt ett tidigare gemensamt
beslut av RD-myndigheterna skulle den äga rum i september samma år.

Genom driftsättningen av DiBa i oktober 2022 uppfyllde Domstolsverket ett
åtagande för Sveriges Domstolar inom det tidigare Rif-samarbetet som avsåg
digital och strukturerad rapportering av brottmålsavgöranden. Uppdraget skulle
enligt regeringsbeslut redovisas senast vid utgången av det året. Det förekom
inte någon pilotdrift i DiBa före driftsättningen, bl.a. eftersom det inte fanns
utrymme att både hinna genomföra en sådan och klara tidpunkten enligt
regeringsuppdraget. En framflyttning skulle också ha varit till men för övriga
RD-myndigheter. Ytterligare ett skäl till att ingen pilotdrift genomfördes var att
en parallell brottmålshantering i två olika verksamhetsstöd bedömdes som
problematisk ur it-teknisk synvinkel.

3.2 DiBa:s funktionalitet
Tidigare skapades tingsrätternas brottmålsdomar i verksamhetsstödet Vera.
Domen färdigställdes då genom att domslutet genererades av verksamhetsstödet
medan yrkande- och domskälsdelen skapades i ett ordbehandlingsprogram.
Delarna sattes tekniskt samman till en pdf-fil. Ett i papper utskrivet exemplar
undertecknades av den ansvariga domaren. Detta exemplar utgjorde
originaldomen och bands in i den s.k. domboken.

Domar som skapas i DiBa är elektroniska. Avgörandet upprättas i form av en
s.k. XML-fil som efter signering utgör en elektronisk originalhandling
(XML står för Extensible Markup Language, som är ett s.k. märkspråk). Enligt
Domstolsverket utgör den domens original. Filen kan närmast beskrivas som en
informationsmängd och formatet möjliggör strukturerad rapportering av
informationsinnehållet. Många av DiBa:s funktioner bygger just på strukturerad
informationshantering. Enligt vad som nämnts inledningsvis tar systemet emot
strukturerad information från Åklagarmyndigheten och rapporterar avgöranden
som skapas i systemet strukturerat till den och andra RD-myndigheter, såsom
Polismyndigheten och Kriminalvården. En rapport kan inskränkas till endast de
uppgifter som en myndighet ska ha del av i ett enskilt fall. Till parter och andra
som ska ha del av domen, exempelvis myndigheter utanför RD-samverkan,
expedieras avgörandena i pdf-format.

Tingsrätterna kan även på egen hand registrera information i systemet. Den
möjligheten står öppen under målets hela handläggning. Det går vidare att göra
justeringar av information som redan har registrerats, både sådan som har
                                                                    Dnr 4379-2023     Sid 7 (36)




kommit från Åklagarmyndigheten och sådan som tingsrätten har lagt in i
systemet.

En väsentlig skillnad mellan en brottmålsdom skapad i Vera respektive DiBa är
att yrkandedelen i DiBa är låst för domaren vid själva domsskrivningen. Detta
beror på att avsnittet skapas utifrån den strukturerade information som finns i
systemet. Domaren har således ett begränsat utrymme att påverka det avsnittet.

I domslutsdelen genererar DiBa automatiskt beslutstexter utifrån gjorda
ställningstaganden och i vissa fall presenterar systemet även alternativ för
möjliga tilläggsbeslut. I huvudsak är avsnittet låst såtillvida att domaren inte
kan påverka den närmare lydelsen eller utformningen av de beslut som
registrerade ställningstaganden genererar, men i vissa situationer erbjuder
systemet fritextalternativ. Den strukturerade information som har registrerats i
systemet läggs således till grund för ställningstaganden som den enskilda
domaren vid färdigställandet av domen, eller domskrivningen så att säga, måste
hantera och besluta för att kunna göra klart domen. Att skapa en dom i DiBa går
alltså förenklat till så att den ansvariga domaren – eller i praktiken möjligen en
notarie eller handläggare – registrerar ställningstaganden till de frågor som är
införda i systemet och aktuella i brottmålet i olika s.k. kort. Det gäller centrala
saker såsom brottspåståenden, påföljdsval och ställningstaganden till
exempelvis beslags- och skadeståndsyrkanden liksom sådant som häktning eller
andra straffprocessuella tvångsmedel och återbetalningsskyldighet. Domen kan
inte färdigställas och signeras förrän samtliga yrkanden (kort) är besvarade.

Domskälsdelen kan formuleras i fritext i DiBa. Här finns inte någon principiell
skillnad mot domar som skrevs i Vera. Under utvecklingen av DiBa var det
inledningsvis tänkt att arbetet med domskälen enbart skulle kunna göras i en
implementerad s.k. editor i systemet. Redan vid driftsättningen kunde emellertid
domskälen skrivas även i ordbehandlingsprogrammet Word.

Vid signeringen av avgörandet knyts den ansvariga domarens digitala signatur
till XML-filen. Denna fil är inte i första hand avsedd att läsas utan har i stället
till primärt syfte att fungera som indata till andra datasystem. Utifrån
informationen i XML-filen genererar DiBa dock även minst en pdf-version av
domen. Denna är läsvänlig och avsedd för bl.a. parter. Om XML-filen
innehåller uppgifter som omfattas av sekretess skapas minst två pdf-versioner,
varav en med endast offentliga uppgifter.

4 Rättsliga och andra utgångspunkter
4.1 Domstolarnas självständighet och intresset av rättssäkerhet
Av 1 kap. 1 § regeringsformen, RF, framgår att den offentliga makten utövas
under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k. legalitetsprincipen, vilken
är av central betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Legalitetsprincipen
innebär inte minst att domstolarna har en grundläggande skyldighet att döma
efter lag och andra föreskrifter. Det kan noteras att denna normbundenhet
                                                                   Dnr 4379-2023       Sid 8 (36)




återfinns i den domared som varje domare måste avlägga innan han eller hon får
tjänstgöra, 4 kap. 11 § rättegångsbalken, RB.

Grundvalen för domstolarnas självständighet och oberoende slås fast i
regeringsformen. Således får ingen myndighet, och inte heller riksdagen,
bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall eller hur en domstol i övrigt
ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall, se 11 kap. 3 § RF. Bestämmelsen
innebär att domstolarna inte får påverkas av myndigheter eller andra organ
genom anvisningar eller motsvarande (Se Eka, Regeringsformen 11 kap. 3 §,
Lexino 2024-01-01 [JUNO]).

Tillgången till ett effektivt rättsskydd av oberoende och opartiska domstolar
räknas som en grundläggande beståndsdel i en rättsstat, och ett sådant krav
gäller enligt ett flertal fri- och rättighetsdokument (se bl.a. art. 6.1 i den
europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, Europakonventionen, art. 47 i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna och art. 14 i FN:s internationella
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter). Vidare har det inom
ramen för internationellt samarbete tagits fram olika typer av vägledande
dokument om domstolars och domares oberoende, såsom FN:s grundprinciper
om domstolsväsendets oberoende från år 1985 (Basic Principles on the
Independence of the Judiciary). I sammanhanget kan även nämnas t.ex.
Europarådets rekommendation nr (2010) 12 om domares oberoende, skicklighet
och ansvar.

En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid (2 kap. 11 § andra
stycket RF och artikel 6.1 i Europakonventionen). Domstolarnas kärnuppgift är
således att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert sätt. I det ingår vidare att
domstolarna i sin verksamhet ska iaktta saklighet och opartiskhet i enlighet med
1 kap. 9 § RF. Detta innebär att rättegången ska uppfylla de rättssäkerhets-
garantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist domstolsförfarande i
såväl tvistemål och brottmål som förvaltningsmål. De grundläggande
principerna för en sådan rättegång innefattar en rätt för en part att bli hörd inför
domstolen och därmed få möjlighet att lägga fram sin sak. Även andra moment
kan ingå i förfarandet för att det ska framstå som rättvist. (Se prop. 2009/10:80
s. 160 och bl.a. Bylander, SvJT 2017 s. 370.) Frågan om kravet på en rättvis
rättegång är uppfyllt bedöms utifrån rättegången i dess helhet (se t.ex. NJA
2021 s. 970). Att rättegången ska genomföras inom skälig tid medför ett krav på
domstolarna att också avgöra mål och ärenden på ett effektivt sätt.

4.2 Kort om domarens ställning och ansvar
För att säkerställa domstolarnas konstitutionella särställning enligt regerings-
formen har ordinarie domare en särskild anställningstrygghet, de anställs med
fullmakt (se 11 kap. 7 § RF och 3 § lagen [1994:261] om fullmaktsanställning).
En anställning som lagfaren domare ställer genomgående höga krav.
                                                                    Dnr 4379-2023       Sid 9 (36)




I tingsrätten ska det för varje mål och ärende vid varje tidpunkt finnas en
ansvarig domare (15 § förordningen [1996:381] med tingsrättsinstruktion). En
lagfaren domare är alltid ordförande vid huvudförhandlingen i brottmålen. I de
flesta sådana förhandlingar består dock rätten av en lagfaren domare och tre
nämndemän (1 kap. 3 b § RB). Ordföranden leder inte bara förhandlingen utan
även den överläggning som därefter ska hållas. Han eller hon ska då gå igenom
med nämndemännen vad rätten ska ta ställning till i målet och vilka rättsregler
som gäller (30 kap. 7 § första stycket RB).

En domare som begår vissa fel i tjänsten kan bli föremål för såväl disciplinära
sanktioner som straffrättsliga påföljder. För tjänstefel kan sålunda en domare
dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövningen genom
handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Påföljden
är böter eller fängelse i högst två år. (Se 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken.)

4.3 Brottmålsdomen
4.3.1 Domens innehåll samt något om domslut och domskäl
Rätten beslutar under sin överläggning dom, som antingen avkunnas i korthet
muntligen direkt efter en förhandling eller meddelas vid ett senare tillfälle
(30 kap. 7 § andra och fjärde stycket RB). Det som rätten har bestämt ska under
alla förhållanden redovisas i en skriftlig dom. I tingsrätten är det ordföranden,
dvs. den lagfarne domaren, som utformar den skriftliga domen på sitt ansvar.
Det finns inga närmare föreskrifter om detta men den ansvariga domaren ska
givetvis se till att den skrivna domen är den dom som rätten beslutade vid
överläggningen (se JO 2023 s. 90, dnr 124-2022).

De grundläggande kraven på en brottmålsdom framgår av 30 kap. 5 § första
stycket RB. En sådan dom ska sålunda vara skriftlig och i skilda avdelningar
ange

    1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
    2. parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare,
    3. domslutet,
    4. parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grundats på samt, i
    förekommande fall, åklagarens förslag till påföljd enligt 45 kap. 4 § andra
    stycket, och
    5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

Domslutet innefattar de formella ställningstaganden som rätten beslutat i målet
och innebär domstolens avgörande av den eller de sakfrågor som har varit uppe
för prövning. Beslut som meddelas i samband med domen tas in i domslutet.
Det är således i domslutet som det anges om exempelvis en tilltalad har dömts
eller frikänts för ett visst brott, hur en viss gärning ska rubriceras och om en
målsägande ska få skadestånd. Den ansvariga domaren måste därför noggrant
kontrollera att domslutet är korrekt och tydligt. Det är vidare som utgångspunkt
domslutet som ligger till grund för verkställighet av en dom (jfr Ekelöf m.fl.,
Rättegång, Femte häftet [2024, version 9, JUNO], s. 299 f.).
                                                                  Dnr 4379-2023       Sid 10 (36)




Den strukturerade rapporteringen av ett avgörande i DiBa sker automatiskt när
det meddelas eller, om det har avkunnats, när avgörandet upprättas. När det
gäller domslutet är det fråga om bl.a. skuld, påföljd och utvisning (se 5 a §
förordningen [2014:1085] om rättsväsendets informationshantering och
Domstolsverkets föreskrifter [DVFS 2022:7] om de allmänna domstolarnas
rapportering av dom och beslut i brottmål). Någon strukturerad rapportering av
domskäl sker inte.

I domskälen ska domstolens motivering till utgången i målet finnas, dvs. till de
formella ställningstagandena i domslutet. Domskälen ska innehålla såväl en
bedömning av bevisningen som de rättsliga överväganden som rätten har gjort
och kan därmed sägas vara en förklaring till domslutet. Däremot ska inga beslut
framgå endast därigenom. Domskäl kan som huvudregel inte heller överklagas
(se t.ex. NJA 1998 s. 693).

En dom ska som nämnts vara skriftlig. Den ska dessutom sättas upp särskilt och
skrivas under av den eller de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.
Även om underskriften inte är ett formkrav anses den vara en garanti för att
domen överensstämmer med det som har beslutats. Om domen skrivs under
elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i
artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen. Detta följer
av 30 kap. 8 § RB. Varken kravet på skriftlighet eller på att ett avgörande ska
sättas upp särskilt har ansetts utgöra hinder mot en digital hantering, men det
senare kravet har bedömts i praktiken innebära att det ska vara en fristående och
självständig handling. Tidigare underskriftskrav ansågs avse ”penna på papper”
men genom en lagändring den 1 juli 2018 möjliggjordes sålunda elektronisk
signering. (Prop. 2017/18:126 s. 25 f.) Sedan införandet av DiBa signeras
brottmålsdomar på det sättet i tingsrätterna.

Domstolsverket har med stöd av 21 § förordningen (1996:271) om mål och
ärenden i allmän domstol rätt att meddela föreskrifter om utformningen av
tingsrätternas och hovrätternas domar och beslut i brottmål. I samband med
införandet av DiBa ersattes tidigare reglering med bl.a. nu gällande
Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2022:3) om registrering av mål och
ärenden i tingsrätt. Enligt dessa ska mål och ärenden registreras i de
verksamhetsstöd som Domstolsverket tillhandahåller och avgöranden i DiBa
ska, liksom domsbevis, avräkningsunderlag och underlag för verkställighet,
registreras enligt verksamhetsstödets anvisningar (5 och 22 §§). Vidare sägs det
att funktioner där yrkande eller beslut kan anges i fritext endast får användas när
yrkandet eller beslutet inte kan registreras på grund av att det saknas fast
nomenklatur i verksamhetsstödet (27 §).

4.3.2 Fel i brottmålsdomar
Om en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av
rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får
rätten enligt 30 kap. 13 § RB besluta om rättelse. Av samma bestämmelse följer
att om rätten av förbiseende har underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha
                                                                  Dnr 4379-2023      Sid 11 (36)




meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut, får rätten komplettera
sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. För att
en rättelse ska få äga rum krävs att oriktigheten är uppenbar, något som
exempelvis kan ta sig uttryck i en skillnad mellan domskäl och domslut.
Rättelser ska tillämpas restriktivt (NJA 2023 s. 493).

Fel som inte kan rättas kan angripas genom att avgörandet överklagas. Om det
finns krav på prövningstillstånd kan otydliga domskäl utgöra skäl för hovrätten
att meddela sådant tillstånd (se 49 kap. 14 § 1, 2 och 4 RB, jfr NJA 2009
s. 590). Om domen har fått laga kraft, och alltså inte längre kan överklagas, kan
den i särskilda fall undanröjas på grund av s.k. domvilla. Det kan vara fallet om
en dom t.ex. är så oklar eller ofullständig att det inte framgår av den hur rätten
har dömt i saken (59 kap. 1 § 3 RB). Bestämmelsen tar sikte på domslutet. Den
avser inte bristfällig motivering i domskälen men de kan ha betydelse för att
fastställa vad domslutet innebär (se Welamson & Munck, Processen i hovrätt
och Högsta domstolen, Rättegång VI [2022, version 6, JUNO], s. 230).

4.3.3 Sekretess i domar
Domstolarnas domar och beslut är som utgångspunkt offentliga. En sekretess-
bestämmelse som gäller för en uppgift i ett mål eller ett ärende i en domstols
rättskipande eller rättsvårdande verksamhet upphör att vara tillämplig i målet
eller ärendet om uppgiften tas in i en dom eller ett slutligt beslut i samma mål
eller ärende. Detta framgår av bestämmelsen i 43 kap. 8 § första stycket
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, och kallas offentlighets-
dopet. En uppgift som tidigare har varit sekretessbelagd hos domstolen blir
alltså som utgångspunkt offentlig om den tas in i domstolens slutliga avgörande.
Detta gäller dock inte om domstolen i sitt avgörande har beslutat att sekretess-
bestämmelsen ska vara tillämplig även i fortsättningen (andra stycket). För det
krävs att intresset av sekretess för uppgiften bedöms väga väsentligt tyngre än
intresset av offentlighet (43 kap. 8 a § OSL).

När en part i ett brottmål har sekretesskyddade personuppgifter redovisade
domstolarna tidigare vanligen uppgifterna i en s.k. partsbilaga till domen. En
sådan bilaga skapades i Vera och ingick i rättens avgörande, men expedierades
som regel inte. Om rätten inte förordnade om s.k. fortsatt sekretess för uppgifter
i en partsbilaga blev de offentliga när domen meddelades (se JO 2021/22 s. 359,
dnr 3562-2019). Förfaringssättet används fortfarande i tvistemål medan DiBa
har en annan lösning.

4.4 Kort om Domstolsverkets uppdrag
Domstolsverket är en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen med
uppgift att bl.a. ge administrativt stöd och service åt de allmänna domstolarna.
Bland verkets uppgifter ingår vidare att i administrativt hänseende leda och
samordna domstolarnas verksamhet för att skapa förutsättningar för en
rättssäker verksamhet och se till att den bedrivs effektivt samt att vara en
drivande och stödjande kraft i utvecklings- och kvalitetsarbete. Verket ska
                                                                   Dnr 4379-2023      Sid 12 (36)




dessutom arbeta för god samverkan mellan de myndigheter som verket
tillhandahåller stöd och service för samt med andra berörda myndigheter.
Därutöver ansvarar Domstolsverket för utveckling av rättsinformation och
fullgör uppgifter enligt rättsinformationsförordningen (1999:175). Allt detta
framgår av 1 och 1 a §§ förordningen (2007:1073) med instruktion för
Domstolsverket.

I sitt arbete ska Domstolsverket iaktta domstolarnas självständighet enligt
regeringsformen (1 § instruktionen). En liknande skrivning för att understryka
domstolarnas självständighet fanns redan när verket inrättades (se 3 § den
numera upphävda förordningen [1975:506] med instruktion för Domstolsverket
och prop. 1974:149 s. 27 f.).

5 Beslutet och avgränsningen av granskningen
Syftet med mitt initiativ har varit att granska Domstolsverkets införande av
DiBa och hur det har tillgodosett domstolarnas självständighet och intresset av
rättssäkerhet. Tonvikten i kartläggningen ligger följaktligen på förhållandena i
oktober 2022 och hur systemet fungerade då. Jag har avgränsat beslutet till
sådana påstådda brister som kan begränsa den enskilda domarens möjligheter
att utforma domen, och då särskilt domslutet, inklusive vissa otillräckligheter i
beslutsstödet. Vidare har jag tittat närmare på domens läsbarhet och det som kan
påverka dess begriplighet. Utöver detta har jag ägnat ett särskilt avsnitt åt vissa
principiella frågor som har att göra med det nya domsformatet, XML-filen.

Det kan noteras att bestämmelsen i 22 § Domstolsverkets föreskrifter (DVFS
2022:3) om registrering av mål och ärenden i tingsrätt – som bl.a. anger att
avgöranden i DiBa ska registreras enligt verksamhetsstödets anvisningar – har
ifrågasatts från några håll under utredningens gång utifrån dess omfattning och
mer principiella utgångspunkter. Frågeställningen har visserligen beröring med
mitt initiativ men jag finner inte tillräcklig anledning att analysera den närmare.
Domstolsverket har inte heller fått tillfälle att bemöta synpunkterna särskilt. Jag
kommer därför inte att göra några uttalanden om den saken.

5.1 Påtalade fel och brister i DiBa som sägs ha påverkat domarens
möjligheter att utforma domen
Många av de kritiska synpunkter som framförts går ut på att det aktuella
verksamhetsstödet i olika avseenden har begränsat domarens möjligheter att
avfatta domens innehåll och utformning. Det har främst handlat om domsluts-
och yrkandedelen i domen, som alltså i mycket stor utsträckning automat-
genereras. Jag tar i det följande upp de påpekanden som jag bedömer ha störst
betydelse i det avseendet. Vissa synpunkter har således lämnats åt sidan.

5.1.1 Konsumtionsdomar
En gärningsman döms inte alltid för samtliga brott som ett händelseförlopp i ett
åtal kan innefatta. I stället kan domstolen bedöma att vissa gärningar eller brott
är konsumerade genom att de anses ingå i ett brott som gärningsmannen döms
                                                                        Dnr 4379-2023        Sid 13 (36)




för. I NJA 2017 s. 415 fastslog Högsta domstolen att den som har brukat
narkotika som har utgjort del av ett eget innehav av samma narkotika ska dömas
endast för det straffbara innehavet. Det straffbara bruket konsumeras därmed av
innehavet. Frågan om konsumtion kan uppkomma i olika typer av situationer,
exempelvis när en person utfört likartade upprepade handlingar; det
förekommer då att hela händelseförloppet betraktas som ett brott (se Asp m.fl.,
Kriminalrättens grunder [2013, version 2, JUNO], Iustus Förlag, s. 459 f.).

Vid driftsättningen medgav DiBa inte två ställningstaganden för samma
brottspåstående, vilket i vissa fall medfört problem vid s.k. konsumtionsdomar.
I de fall domstolen beträffande ett konsumerat brott även har gjort ytterligare ett
ställningstagande, exempelvis om domstolen bedömt att den åtalade gärningen
också borde rubriceras på annat sätt än åklagaren har gjort gällande, har de
dubbla ställningstagandena inte gått att redovisa korrekt i domslutet. Beroende
på hur den enskilda domaren hanterat denna situation har felaktiga uppgifter
genererats i antingen domslutet eller domens yrkandedel. För att illustrera
problematiken har Göteborgs tingsrätt i sitt yttrande hänvisat till ett avgörande
där rätten antecknat följande i domskälen:

      Tingsrätten har, som framgår av domslutet, för ett stort antal gärningar dömt för
      narkotikasmugglingsbrott och ansett att åtalade narkotikabrott eller försök därtill
      som avsett samma narkotika ska ingå i, dvs. konsumeras av, det utdömda
      smugglingsbrottet. Tingsrätten har alltså inte även dömt för narkotikabrott eller
      försök därtill. I vissa av dessa berörda fall har tingsrätten rubricerat ned åtalade
      grova narkotikasmugglingsbrott till narkotikasmugglingsbrott av normalgraden.
      För sådana fall följer naturligtvis att även konsumerade brott rubriceras ned på
      motsvarande sätt. Detta har emellertid inte varit möjligt att göra i det digitala
      system, Diba, som tingsrätterna använder för brottmålsdomar. Bristerna i Diba
      innebär dock inte att nedrubricering för de konsumerade brotten inte har skett.
      Det kan tilläggas att konsumerade brott inte syns i belastningsregistret.

Av utredningen i ärendet framgår att problematiken har påtalats av många
domstolar.

5.1.2 Hantering av alternativa yrkanden
En återkommande synpunkt från tingsrätterna har varit att hanteringen i DiBa
av alternativa yrkanden, t.ex. i fråga om förverkande eller skadestånd, inte har
varit godtagbar i alla situationer. I en av skrivelserna till Domstolsverket, som
alltså också ingår i utredningen, har en tingsrätt framfört att om alternativa
yrkanden hanteras strukturerat blir den ansvariga domaren tvungen att ta
ställning till samtliga sådana yrkanden i DiBa, dvs. även yrkanden som inte har
prövats eftersom de till följd av att ett förstahandsyrkande vunnit bifall inte
längre gjorts gällande. Jag har tagit del av en dom där det förhållandet att ett i
andra hand framställt skadeståndsyrkande avslogs förklarats så här i domskälen:

      Mot bakgrund härav saknas anledning att pröva XX:s yrkande avseende… som
      framställts i andra hand för det fall YY inte skulle få ersättning för dessa
      kostnader. Mot bakgrund av hur det nya digitala brottmålsavgörandet är utformat
      (DiBa) kan utgången endast bli ”avslås” i DiBa vilket tingsrätten inte har någon
      möjlighet att påverka.
                                                                   Dnr 4379-2023      Sid 14 (36)




Om domstolen inte hanterar de alternativa yrkandena strukturerat i systemet får
detta i stället till följd att samtliga yrkanden som framställts i målet inte
presenteras samlat i avsnittet Yrkanden. Det beror på att endast de yrkanden
som förts in strukturerat återges där. Flera tingsrätter har ansett att det här är
förvirrande och försvårar för läsaren att tillgodogöra sig domen. Det har
påpekats att det finns en särskild anledning till att systemet har utformats med
yrkanden som ska hanteras strukturerat och att läsaren av en dom bör kunna
hitta de som har framställts i målet under just avsnittet Yrkanden.

5.1.3 Partsställning och redovisning av personuppgifter
Om en person både misstänktes för ett brott och enligt åklagaren dessutom
ansågs ha varit utsatt för ett annat brott samt då t.ex. krävde skadestånd, var det
vid driftsättningen av DiBa inte möjligt att i redovisningen av partsställningen
ange honom eller henne i bägge egenskaperna, dvs. som tilltalad och
målsägande. Systemet medgav inte heller att en målsägande som endast
biträdde åtalet – och alltså inte framställde något skadeståndsanspråk – sattes
upp som part. Och i mål med en tilltalad som inte hade fyllt 18 år redovisades
hans eller hennes vårdnadshavare som parter på förstasidorna i domen även om
de inte var det. Inte i något fall kunde den ansvariga domaren göra en justering
efter vad han eller hon bedömde vara riktigt.

Utöver detta har den ansvariga domaren inte kunnat bestämma i vilken ordning
parter ska presenteras. Det har uppmärksammats som en särskild problematik i
mål med många tilltalade (åtalade personer). Exempelvis kan en person som
döms till böter redovisas före en annan som döms till ett långt fängelsestraff på
förstasidorna. Och en vårdnadshavare som förpliktas att betala skadestånd
solidariskt med sitt barn kan hamna före den unga tilltalade som döms för
brottet.

I denna del bör det vidare uppmärksammas att DiBa vid driftsättningen
fungerade på det sättet att vissa personuppgifter om parterna automatiskt
redovisades i domslutet. Det var fråga om målsägandens personnummer och
bostadsadress samt vissa uppgifter om tilltalad, såsom födelseförsamling,
födelselän, födelseland och födelseort. Den ansvariga domaren hade inte någon
möjlighet att ta bort eller annars redigera dessa uppgifter.

5.1.4 Skadeståndsbeslut
En förhållandevis stor del av de synpunkter som lämnats på utformningen av
DiBa-domen har gällt möjligheterna att på ett klart och begripligt sätt formulera
beslut om skadestånd. På grund av teckenbegränsningar och fasta formuleringar
har det sedan driftsättningen varit svårt för den enskilda domaren att redovisa
mer omfattande eller komplicerade skadeståndsbeslut i domen. Bristen ska ha
varit särskilt framträdande i mål med många åtalspunkter och/eller skadestånds-
anspråk eller där sådana krav har framställts gemensamt av flera parter eller mot
flera motparter (s.k. solidariskt betalningsansvar). Det har förekommit fall där
teckenbegränsningarna medfört att rättens ställningstagande i skadeståndsfrågan
                                                                      Dnr 4379-2023       Sid 15 (36)




inte har kunnat anges i sin helhet under domslutet. I andra fall har de fasta
formuleringarna fått till följd att en domare har valt att registrera ytterligare ett
skadeståndsbeslut i domslutet genom fritextfunktionen, vilket lett till att
domslutet innehållit två snarlika men inte identiska beslut i samma
skadeståndsfråga.

Vidare har det påtalats att begränsningar i DiBa för med sig att domslutet blir
otydligt när ett skadeståndsanspråk bifalls i vissa delar men ogillas i andra.
I stället för att den slutliga förpliktelsen då anges redovisas i domslutet två
skilda beslut; dels att den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med
ett visst belopp, dels att målsägandens yrkande om skadestånd avslås. Eftersom
det inte går att i domslutet närmare förtydliga vad avslagsbeslutet avser riskerar
detta att göra domen oklar. Följande exempel illustrerar en enkel sådan
situation:

      Skadestånd
      AA ska betala skadestånd till BB med 5 000 kr. Beloppet avser ersättning för
      kränkning.
      BB:s begäran om skadestånd avslås.

En mer komplicerad situation kan illustreras enligt följande:

      Skadestånd
      B:s begäran om skadestånd avslås.
      A ska betala skadestånd till B med 5 000 kr. A ska också betala ränta på beloppet
      enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den … tills betalning sker.
      C:s begäran om skadestånd avslås.
      A ska betala skadestånd till C med 5 000 kr. A ska också betala ränta på beloppet
      enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den … tills betalning sker.
      A ska betala skadestånd till B med 5 000 kr. A ska också betala ränta på beloppet
      enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den … tills betalning sker. Betalnings-
      ansvaret är solidariskt med D.
      A ska betala skadestånd till B med 150 kr. A ska också betala ränta på beloppet
      enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den … tills betalning sker.
      B:s begäran om skadestånd avslås.

Domstolarna har även påtalat svårigheter att formulera överskådliga och
begripliga beslut om komplicerade ränteberäkningar.

5.1.5 Hänvisning till lagrum
Utifrån de ställningstaganden som den enskilda domaren gör till de enskilda
korten redovisar systemet automatiskt vissa lagrum (bestämmelser) i domslutet.
En sådan bestämmelse är 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken, som säger att
när någon har begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans eller
hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Där sägs vidare att rätten
då får döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
                                                                        Dnr 4379-2023        Sid 16 (36)




DiBa har alltsedan driftsättningen varit utformat på det sättet att i mål där den
tilltalade är underårig ”tillfrågas” domaren vid färdigställandet av domen om
den tilltalades ungdom har beaktats vid straffmätningen. För att ungdoms-
påföljderna över huvud taget ska bli valbara i systemet krävs att domaren svarar
ja på den frågan, varvid 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken automatiskt
anges i domslutet. Domaren kan inte påverka detta. Beroende på bedömningen
av tillämpligheten av lagrummet har vissa domare i domskälen angett att
bestämmelsen, trots hänvisningen i domslutet, inte har tillämpats. I en dom har
rätten anmärkt följande:

      Lika med vad åklagaren och försvararen har anfört finner tingsrätten att
      påföljden bör bestämmas till ungdomsvård. Åtgärderna enligt vårdplanen ska
      vidtas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
      unga. (Oaktat vad som är angivet i domslutet tillämpar tingsrätten inte
      straffmätningsregeln i 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken vid påföljdsvalet – i
      förevarande fall i praktiken valet mellan dagsböter och ungdomsvård – utan det
      är utformningen av det nyss av Domstolsverket införda digitala domskrivnings-
      verktyget Digitalt brottmålsavgörande som tvingar rätten att göra det (jfr 11 kap.
      3 § första punkten in fine regeringsformen).)

Andra domare har valt att ange den beslutade påföljden utan åberopande av
29 kap. 7 § första stycket brottsbalken genom att använda en fritextfunktion i
systemet. Vid det senare alternativet har påföljden inte vidarerapporterats
automatiskt till berörda RD-myndigheter.

5.1.6 Tvångsmedelsbeslut
Flera domstolar har framhållit att beslutsstödet i DiBa för vissa tvångsmedels-
beslut var bristfälligt vid införandet. Det saknades t.ex. flera beslut om
häktning. Sålunda fanns det inte något alternativ för beslut om häktning när
påföljden bestämdes till rättspsykiatrisk vård, och när en sådan standardtext
senare infördes i systemet blev den inte korrekt. I oktober 2022 fanns det inte
heller något rättsligt anpassat alternativ i DiBa för häktningsbeslut i de fall den
tilltalade dömdes till en månads fängelse; det saknades en standardtext som
begränsade beslutet att gälla som längst till dess fängelsestraffet skulle ha varit
verkställt.

Även för andra slags tvångsmedel ska DiBa ha utgjort ett otillräckligt
beslutsstöd, särskilt i fråga om beslag och förverkande. Södertörns tingsrätt har
fört fram att Vera hade standardtexter för förverkandebeslut som helt saknades i
DiBa, vilket innebar en ökad risk för felaktigheter. Göteborgs tingsrätt har
poängterat att beslagshanteringen i DiBa fortfarande behöver skötas manuellt,
vilket är en av anledningarna till att systemet uppfattas som arbetskrävande.

Såväl Hovrätten över Skåne och Blekinge som Hovrätten för Västra Sverige har
beskrivit att det sedan DiBa infördes är förhållandevis vanligt att förordnande
om att beslaget ska bestå saknas i underrätternas beslut om förverkande. Detta
har t.ex. hanterats genom att hovrätten kontaktat berörd tingsrätt, som i vissa
fall har beslutat om rättelse.
                                                                  Dnr 4379-2023       Sid 17 (36)




5.1.7 Domstolsverkets remissvar
Domstolsverket har bekräftat problematiken med konsumtionsdomar och
förklarat att den inte uppmärksammades före driftsättningen. Verket har menat
att domaren tills vidare får hantera situationen på något av följande två sätt. Den
ansvariga domaren kan välja att justera den strukturerade åtalsinformationen,
dvs. justera åklagarens yrkande till den rubricering som rätten har kommit fram
till vid överläggningen. Det medför att domslutet blir korrekt men yrkandet
redovisas på ett felaktigt sätt i domen. Alternativt kan domaren låta bli att
rubricera om det konsumerade brottet vid färdigställandet av domen i systemet,
med följd att informationen i domslutet då blir felaktig. Enligt Domstolsverket
kan ett förtydligande av felaktigheten göras i domskälen. Om den enskilda
domaren inte godtar något av detta kan han eller hon i stället upprätta domen
som ett s.k. ”Övrigt brottmålsavgörande” i Vera, dvs. helt i fritext. Det får dock
till följd att övriga RD-myndigheter manuellt behöver registrera avgörandet i
sina system i ett senare skede.

När det gäller alternativa yrkanden har Domstolsverket i stort sett endast
konstaterat att användare är hänvisade till att ange dem antingen i gärnings-
beskrivningen eller i domskälen. Verket har upplyst att en verksamhetsanalys av
hur DiBa kan anpassas för alternativyrkanden kommer att genomföras när
vidareutvecklingen av skadeståndsdelen är klar.

Domstolsverket har även bekräftat de påtalade problemen med att ange korrekta
partsställningar m.m. i DiBa. Vid tiden för det andra remissvaret i december
2023 pågick en vidareutveckling av DiBa som skulle möjliggöra att ange en
målsägande som endast biträder åtalet under Parter. Verket har vidare förklarat
att det sedan november det året är möjligt att i förekommande fall ange en
person som både tilltalad och målsägande samt att problemet med
redovisningen av vårdnadshavare åtgärdades ett par månader tidigare.

I fråga om redogörelsen av parternas personuppgifter i domen har Domstols-
verket upplyst följande. Skälet till att alla dessa uppgifter automatiskt flöt in i
pdf-versionen av domen vid driftsättningen av DiBa var att de är obligatoriska
att rapportera till övriga RD-myndigheter enligt myndighetsinterna överens-
kommelser. Drygt tre veckor efter driftsättningen togs dock målsägandens
personnummer bort från pdf-versionen av domen och någon månad senare även
de tidigare nämnda uppgifterna om den tilltalade. Uppgifterna fanns emellertid
kvar i XML-filen ytterligare en tid. Sedan september 2023 återfinns inte någon
av de berörda uppgifterna i vare sig XML-versionen eller pdf-versionen av
domen. Uppgifterna rapporteras istället till berörda myndigheter genom separata
rapporteringshandlingar, som inte signeras av domaren.

Domstolsverket har förklarat att vissa lagrum (bestämmelser) ska rapporteras
till RD-myndigheterna i enlighet med överenskommelser mellan myndig-
heterna. Tidigare framgick lagrummen av föreskrifter men de genereras nu
automatiskt av verksamhetsstödet, enligt verket för att hjälpa användaren att
                                                                   Dnr 4379-2023      Sid 18 (36)




inte missa lagrum som ska rapporteras. Domstolsverket har vidare anfört
följande. Utgångspunkten var att bestämmelsen i 29 kap. 7 § första stycket
brottsbalken alltid ska beaktas när den tilltalade är under 21 år och därför
utformades DiBa på det sättet att ungdomspåföljderna blir valbara först om
domaren bekräftar att bestämmelsen har tillämpats. Efter driftsättningen har det
dock uppmärksammats att domstolarna relativt ofta valt ett fritextalternativ för
att registrera ungdomspåföljder, något som skulle kunna förklaras av att domare
har olika uppfattningar om när bestämmelsen är tillämplig. Det pågår en analys
av om funktionaliteten kring ungdomspåföljderna bör ändras, t.ex. genom att
lagrummet görs valbart.

I fråga om hanteringen av komplicerade skadeståndsbeslut i DiBa har
Domstolsverket sagt sig ha förståelse för kritiken och upplyst att det redan före
driftsättningen var känt att funktionaliteten inte fungerade tillfredställande. På
grund av nödvändiga prioriteringar i projektet var detta emellertid inte möjligt
att åtgärda men det pågår ett arbete med att förbättra funktionaliteten även i
denna del.

Domstolsverket har bekräftat att vissa häktningsbeslut saknades vid drift-
sättningen av DiBa, men har understrukit att några alternativ lades in i
verksamhetsstödet under december 2022 och att justeringar i formuleringar har
ägt rum därefter. Sedan november 2023 finns en valbar beslutstext om att ett
beslag ska bestå, vilket domaren får fram genom att klicka i en ruta. Precis som
i andra delar där domstolarna haft synpunkter på bristande valmöjlighet har
verket fört fram att det alltid har funnits möjlighet att formulera häktningsbeslut
i fritextfält. Om en domare ansett att en viss dom över huvud taget inte har
kunnat hanteras i DiBa ska det ha varit möjligt att välja ”Övrigt brottmåls-
avgörande” i Vera och skriva hela brottmålsdomen i fritext.

5.2 Uttalanden om fel och brister som har påverkat domarens möjlighet
att utforma domen
I min granskning har det varit av särskild betydelse att undersöka i vad mån
verksamhetsstödet DiBa är förenligt med rättegångsbalkens regler om
brottmålsdomen och huruvida systemet har begränsat domarna i fråga om
utformningen av domslutet (se framför allt 30 kap. 5 § första stycket RB). Som
framgår under de rättsliga utgångspunkterna är det just i domslutet de olika
slutsatserna redovisas av det som rätten har kommit fram till vid sin prövning av
olika sakfrågor. Det är också domslutet som ligger till grund för verkställighet.
Givetvis ska uppgifterna i domslutet överensstämma med de bedömningar och
slutsatser som anges i domskälen. Det är därför av central betydelse att
domslutet är korrekt avfattat och stämmer överens med vad rätten har beslutat i
målet. Ytterst handlar det här om domstolarnas oberoende och den enskilda
domarens möjlighet att självständigt kunna utöva sitt ämbete (se 11 kap. 3 §
RF).
                                                                      Dnr 4379-2023        Sid 19 (36)




Av de brister som påtalats från tingsrättshåll tar jag först upp det som är utrett
om s.k. konsumtionsdomar. Rent allmänt har det handlat om att rätten varit
förhindrad att t.ex. omrubricera ett brott som bedömts konsumerat, vilket beror
på att DiBa inte medger mer än ett ställningstagande per brottspåstående. De
alternativ som Domstolsverket har presenterat för att komma runt
problematiken är enligt min uppfattning häpnadsväckande. Enligt dessa kan den
ansvariga domaren antingen justera åklagarens gärningspåstående på ett sätt
som inte stämmer överens med yrkandet eller låta bli att omrubricera det
konsumerade brottet i systemet. Båda alternativen är rättsligt inkorrekta, men
det senare förslaget på ”lösning” är särskilt anmärkningsvärt. Som verket
noterat får det alternativet följden att informationen i själva domslutet blir
felaktig. Även med beaktande av att det som i domslutet anges om ”brott som
bedöms ingå i ett annat brott” inte är något som rapporteras till belastnings-
registret är detta allvarligt. Domslutet ska som jag nyss har framhållit
överensstämma med det som rätten har beslutat om vid sin överläggning. Att på
det här sättet hänvisa ansvariga domare till att vidta rättsligt direkt felaktiga
åtgärder på sitt tjänsteansvar är naturligtvis helt oacceptabelt. Utöver att det
framstår som förvånande att problemet inte uppmärksammades tidigare är det
djupt otillfredsställande att problemet såvitt jag känner till fortfarande inte har
åtgärdats.

En annan problematik rör alternativa yrkanden. DiBa förutsätter alltså att
domarna ska ta ställning till ett antal frågor vid upprättandet av domslutet, dvs.
hantera alla de ”kort” som det enskilda målet innehåller i systemet. Domen kan
inte färdigställas förrän samtliga kort har hanterats. Det innebär att om
alternativa yrkanden registreras strukturerat i systemet blir domaren vid
skapandet av domen tvungen att ange ställningstaganden även till sådana
alternativa yrkanden som faktiskt inte har prövats, ställningstaganden som
också återges i domslutet. Särskilt hanteringen av s.k. artskilda alternativa
yrkanden vållar problem, exempelvis när det i första hand har framställts ett
yrkande om att tingsrätten ska fastställa att en målsägande har bättre rätt än den
tilltalade till viss i beslag tagen egendom och i andra hand att egendomen ska
förverkas. Man kan också tänka sig att en målsägande i första hand yrkat att
tingsrätten ska fastställa att han eller hon har bättre rätt än den tilltalade till viss
i beslag tagen egendom, i andra hand krävt skadestånd motsvarande värdet av
den aktuella egendomen. Om tingsrätten i dylika situationer bifaller
förstahandsyrkandet om bättre rätt till egendomen kan det med fog ifrågasättas
om tingsrätten ska ta ställning till andrahandsyrkandet. Enligt min mening är det
i en sådan situation processuellt mycket tveksamt att i domslutet ange att detta
lämnas utan bifall, eftersom någon sådan prövning egentligen inte har skett. Om
det ändå görs kan man hävda att domslutet inte är korrekt. Liknande svårigheter
som nu beskrivits kan uppkomma om ett förverkandeyrkande framställts på
olika grunder.

Det har framkommit i ärendet att alternativa yrkanden, i vart fall sådana av
samma slag, många gånger hanteras av tingsrätterna på det sättet att endast det i
                                                                    Dnr 4379-2023     Sid 20 (36)




första hand framställda yrkandet registreras strukturerat i systemet. Därmed
avkrävs inte heller domaren ställningstaganden till alternativyrkandena när han
eller hon färdigställer domen. Men en sådan hantering medför att yrkandena i
målet inte redovisas samlat i domen under avsnittet Yrkanden, som är låst och
endast anger de som har förts in strukturerat i systemet. Hanteringen får således
som konsekvens att yrkandena inte redovisas samlat i en skild avdelning i
domen på det sättet som rättegångsbalken anger (se 30 kap. 5 § första stycket
4).

Många av de brister som påtalats om skadeståndsbeslut är bekymmersamma.
Särskilt medför DiBa:s konstruktion att besluten när en målsägandes
skadeståndskrav delvis bifalls och delvis avslås, formuleras på ett sätt som
innebär en uppenbar risk för att parter missförstår hur domstolen beslutat. Den
enskilda domaren ska naturligtvis kunna formulera beslut så att det blir både
rättsligt korrekt i enlighet med den förpliktelse som rätten kommit fram till och
begripligt för parterna. I utredningen finns exempel på att domare
uppenbarligen har ansett att det funnits behov att i domskälen – utöver
bedömning och motivering – förklara hur skadeståndsbeslut i komplicerade fall
utformats i domslutet (själva förpliktelsen).

Jag noterar vidare att det vid driftsättningen funnits en teckenbegränsning i
dialogen för skadeståndsbeslut. Det har i vissa fall lett till att det fullständiga
beslutet inte fått plats i domslutet. Domstolsverket har inte närmare resonerat
kring dessa påståenden. Bristerna i DiBa i denna del är enligt min mening
anmärkningsvärda. Som en konsekvens redovisas inte domslutet samlat i en
skild avdelning i domen i enlighet med rättegångsbalken (se 30 kap. 5 § första
stycket 3).

Bland övriga brister som har redovisats i det föregående avsnittet är vad som är
utrett om ordningen som rör bestämmelsen i 29 kap. 7 § första stycket
brottsbalken allvarlig. Något tillspetsat kan sägas att DiBa tvingar fram ett
åberopande av lagrummet för att de s.k. ungdomspåföljderna över huvud taget
ska kunna väljas vid färdigställandet av domslutet. Domaren kan alltså inte fritt
skriva dom. Resonemanget från Domstolsverkets sida ger enligt min mening här
uttryck för såväl en otillräcklig förståelse för rättsliga överväganden vid
påföljdsbestämningen för unga lagöverträdare som en bristande respekt för
domarnas självständighet. Det är förstås upp till varje enskild domare att avgöra
vilket lagrum han eller hon tillämpar i sitt dömande.

Straffprocessuella tvångsmedel medger på olika sätt inskränkningar i enskildas
fri- och rättigheter. Av rättssäkerhetsskäl är det därför centralt att frågor om
användning av sådana tvångsmedel handläggs på ett korrekt sätt, i synnerhet när
det gäller beslut om frihetsberövande (se t.ex. NJA 2016 s. 453 samt
JO 2003/04 s. 127, dnr 2513-2002, och JO:s beslut den 6 november 2014,
dnr 6055-2013). Om den som döms för brott är häktad, ska rätten enligt 24 kap.
21 § RB pröva om han eller hon ska stanna kvar i häkte till dess domen vinner
                                                                   Dnr 4379-2023      Sid 21 (36)




laga kraft. Och när rätten avgör ett mål där beslag förekommer ska domstolen
pröva om beslaget fortfarande ska bestå. Detta framgår av 27 kap. 8 § femte
stycket RB. Om rätten försummar att i domen uttala sig om ett beslag anses det
ha förfallit (se Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel [2022, version 5,
JUNO], s. 511). När en domstol i samband med avgörandet av ett brottmål
beslutar om förverkande av beslagtagen egendom ska förverkandebeslutet
därför förenas med ett uttryckligt förordnande om att beslaget ska bestå.

De synpunkter som förts fram i denna del gäller i huvudsak inte faktiska
begränsningar i vilka beslut som är möjliga att formulera i DiBa. I stället är det
fråga om att systemet har ansetts utgöra ett otillräckligt beslutsstöd. Som jag
nyss framhållit berörs den enskildes rättssäkerhet i påtaglig grad vid beslut om
tvångsmedel. Det betyder i sin tur att det ställs höga krav på dem som prövar
och fattar sådana beslut. Självfallet behöver ett digitaliserat beslutsstöd
utformas med hänsyn till det. Jag är mycket förvånad över att DiBa
inledningsvis saknade vissa alternativ för tvångsmedelsbeslut, varav några får
beskrivas som vanliga.

I min tidigare redogörelse finns även andra påstådda fel och brister som har
lyfts av domstolarna, bl.a. att det vid driftsättningen inte gick att ange korrekta
partsställningar. Domstolsverket har här i allt väsentligt bekräftat hur systemet
fungerade vid driftsättningen. I utredningen har ytterligare bristfälligheter
påtalats, t.ex. att teckenbegräsningar ska ha begränsat möjligheten att formulera
andra beslut såsom förordnanden om sekretess. Det finns inte tillräckliga skäl
att närmare bedöma och gå in också på dessa delar. Jag kan dock konstatera att
felen och bristerna i verksamhetsstödet sedda i sin helhet har inneburit
svårigheter för den ansvariga domaren att i vissa situationer formulera det
domslut som rätten bestämt eller annars utforma domen. Och det har alltså varit
fallet i flera och delvis helt centrala avseenden. Dessutom är det är alldeles
tydligt att det har funnits särskilda utmaningar i de större brottmålen.

5.3 DiBa-domens läsbarhet och begriplighet
En övergripande synpunkt som förts fram är att många avgöranden som
genereras i DiBa är svårlästa och oöverblickbara. Den iakttagelsen har även de
två hovrätterna som yttrat sig i ärendet gjort. Domar som omfattar flera
brottsmisstankar eller parter liksom de som behandlar komplicerade
skadeståndsanspråk har ansetts särskilt svårtillgängliga. Tingsrätterna har
dessutom uttryckt en mängd kritiska åsikter om DiBa-domens layout vid
införandet och menat att sättet som såväl yrkanden som domslutet presenterats
har försvårat förståelsen av avgörandet.

5.3.1 Domslut i mål med många brottsmisstankar
Domar som upprättas i det nya verksamhetsstödet redovisar som regel varje
enskilt brott på en egen rad. Det gäller oavsett antal brott och även om de har
samma benämning. Ordningen innebär därmed – så som har exemplifierats av
Södertörns tingsrätt – att om den tilltalade döms för 140 fall av bidragsbrott
redovisas vart och ett av dessa på tillsammans 140 rader. Samma sak gäller vid
                                                                         Dnr 4379-2023       Sid 22 (36)




ogillande (avslag) av flera åtalspunkter avseende brott med samma benämning.
Tidigare redovisades sådana brott vanligen samlat med uppgift om antal och
under vilken tidsperiod brotten hade begåtts, eller påstods ha begåtts. I exemplet
från Södertörns tingsrätt hade det följaktligen i stället kunnat stå endast
”bidragsbrott 2022-01-01–2023-01-01 (140 tillfällen)”.

5.3.2 Presentationen av yrkanden
I DiBa genereras yrkandedelen automatiskt utifrån den strukturerade
information som finns registrerad i systemet. Det är alltså inte längre möjligt för
den ansvariga domaren att vid domskrivningen fritt redigera de framställda
yrkandena och presentationen av dessa. Domaren kan inte heller välja att ange
åklagarens yrkanden genom att enbart hänvisa till stämningsansökan som en
bilaga, vilket tidigare inte sällan förekom. Även i detta avseende ska den
enskilda domaren ha blivit betydligt mer bunden av verksamhetsstödet än
tidigare. Det har framförts att avsnittet med yrkanden kan bli mycket långt och
svårläst, i synnerhet om målet är av större omfattning. De beskrivningar och
invändningar som påtalats i fråga om svårigheter att formulera vissa beslut om
skadestånd i domslutet återkommer när det gäller utrymmet att presentera mer
komplicerade skadeståndsyrkanden på ett begripligt sätt.

Som exempel på problematiken med oöverskådliga yrkanden kan nämnas en
dom som har uppmärksammats under utredningen. Målet avsåg flera tilltalade
och ett stort antal åtalspunkter. Redovisningen av yrkandena uppgick till
38 sidor i domen. Tingsrätten ansåg det nödvändigt att för läsbarhetens skull på
nytt presentera yrkandena och gjorde det löpande i domskälen, och anmärkte
samtidigt att det som framgick under rubriken ”Yrkanden” inte utgjorde en del
av domen:

      Sedan den 3 oktober 2022 har tingsrätten att använda ett system för digitala
      brottmålsavgöranden som Domstolsverket tillhandahåller. Systemet, som
      implementerats vid alla Sveriges domstolar utan föregående pilotprojekt,
      innehåller dessvärre brister som påverkar domstolens möjligheter att återge
      yrkanden samt utforma domslut och domskäl på ett överskådligt och
      tillfredställande sätt. Tingsrätten beklagar detta. Yrkandena har därför återgetts i
      sin helhet nedan i samband med åtal … och övriga stämningsansökningar. Vad
      som framgår ovan under rubriken ”Yrkanden” utgör inte en del av tingsrättens
      dom. Tingsrätten beklagar att det digitala brottmålsavgörande som
      Domstolsverket tillhandahåller omöjliggör för tingsrätten att presentera domen
      på ett läsvänligt sätt.
Det har vidare påtalats att när flera personer åtalas för att ha begått brott, både
gemensamt och var för sig, förekommer det att yrkanden redovisas på ett
missvisande sätt. Presentationen kan då ge intrycket av att det sammanlagda
antalet påstådda brott är större än vad som faktiskt är fallet. Inte heller detta kan
den ansvariga domaren påverka. En dom från Eksjö tingsrätt illustrerar
problematiken:

      Under ”Yrkanden” har verksamhetsstödet angett att åklagaren har begärt att XX
      och YY ska dömas för grov skadegörelse (antal brott:2) och att dessa två ska
      dömas för skadegörelse (antal brott:10). Tingsrätten konstaterar att åklagaren har
                                                                     Dnr 4379-2023      Sid 23 (36)




      begärt att var och en av XX och YY ska dömas för ett fall av grov skadegörelse
      … som de enligt åklagarens mening har utfört gemensamt och i samförstånd,
      även med andra. Åklagaren har därutöver begärt att de ska dömas för ett fall av
      skadegörelse … som de enligt åklagarens mening har utfört gemensamt och i
      samförstånd och att XX därutöver ska dömas för ytterligare åtta fall av
      skadegörelse. Det är alltså på detta sätt som angivandet av antalet brott under
      rubriken Yrkanden ska förstås.
Liknande otydligheter har under utredningen uppmärksammats i andra domar.

5.3.3 Domstolsverkets remissvar
Problemet med svåröverskådlighet vid många brottsmisstankar var känt för
Domstolsverket vid driftsättningen av DiBa. Det ansågs dock att den
funktionalitet som fanns var tillräckligt bra eftersom den innebar en korrekt
redovisning av brotten i såväl yrkandedelen som domslutsdelen. Det
förhållandet att varje brott redovisas på en egen rad i DiBa-domen har att göra
med skyldigheten för Sveriges domstolar att strukturerat rapportera uppgifter
om brott till RD-myndigheterna och att domaren ska kunna se vilka uppgifter
som rapporteras.

I samband med testningen av DiBa inför driftsättningen konstaterade Domstols-
verket att systemet fungerade väl för mindre och medelstora mål men att det
troligtvis inte skulle fungera helt tillfredsställande i större mål, t.ex. för dem
med ett stort antal åtalspunkter. Detsamma förutsågs för mål med många
och/eller komplexa yrkanden om beslag och skadestånd. Enligt verket finns det
således en medvetenhet om utmaningarna med att uttrycka och presentera
komplicerade yrkanden på ett lättbegripligt sätt. Det pågår ett arbete med att
införa en möjlighet att friare formulera yrkanden i DiBa. För att åstadkomma en
mer överskådlig dom fortlöper analysarbetet även när det gäller möjligheten att
manuellt sortera brott, skadeståndsbeslut och yrkanden. Verket planerar att
genomföra ändringar under 2024.

Det har framgått av såväl Domstolsverkets remissvar som presentationen vid
JO:s besök i september 2023 att projektets ursprungliga vision var att brott-
målsdomen skulle vara helt digital och läsas på det sättet. Det bestämdes tidigt
att originalet av en dom skulle utgöras av en XML-fil, som domaren skulle
signera med sin elektroniska underskrift. Tanken från verkets sida var att
domstolarna och användarna skulle övergå till att betrakta en dom som en
informationsmängd i en datafil snarare än ett traditionellt dokument. Det
primära syftet med en XML-fil är inte att vara läsvänlig för parter eller andra
användare utan att vara indata till system som exempelvis kan omvandla
informationen i filen till en läsbar text. Om domen var i XML-format öppnades
vidare en möjlighet att presentera domen på ett mer läsvänligt sätt i digitala
medium, såsom mobiltelefoner och läsplattor, jämfört med en pdf-fil. I takt med
att bl.a. projektets styrgrupp och den ena referensgruppen ställde nya krav på
projektet utvecklades emellertid pdf-avskriften av domen. Detta arbete
påbörjades dock på ett sent stadium, vilket medförde att det inte var möjligt att
åstadkomma en pdf-avskrift som motsvarade verksamhetens krav fullt ut.
                                                                     Dnr 4379-2023       Sid 24 (36)




Domstolsverket har upplyst om att en ny layout för DiBa-domen infördes i
november 2023 och förklarat att domstolarna gett mycket positiv återkoppling
på den.

5.4 Uttalanden om DiBa-domens läsbarhet och begriplighet
Sveriges domstolar har under en längre tid bedrivit ett arbete för att göra domar
mer lättlästa och begripliga. Startskottet för de mer samlade insatserna var
Förtroendeutredningens betänkande Ökat förtroende för domstolarna –
strategier och förslag (SOU 2008:106). Utredningen kartlade hur domstolarnas
kommunikation fungerade inom tre områden: bemötandet i domstolarna,
domskrivningen och kontakterna med medierna. I sitt betänkande lämnade
utredningen underlag och flera förslag för fortsatt kvalitetsarbete.
Representanter för domstolarna och Domstolsverket tog därefter fram såväl
strategier som handlingsplaner och annat stöd i syfte att nå förbättringar inom
de tre nämnda områdena. Fortfarande ingår ett kontinuerligt arbete med bl.a.
bemötande- och domskrivningsfrågor, och det som kallas processuell rättvisa,
som ett naturligt inslag i enskilda domstolars verksamhet. Ambitionen är förstås
att domar och beslut ska vara enkla att ta till sig, framför allt för parterna men
även för andra aktörer såsom medierna och allmänheten.

Det här är givetvis mycket angeläget. Som nämnts under de rättsliga utgångs-
punkterna ligger det i begreppet rättvis rättegång i 2 kap. 11 § andra stycket RF
att vissa rättssäkerhetsgarantier iakttas som traditionellt anses vara knutna till ett
rättvist domstolsförfarande. Den enskildes möjlighet att förstå en process och
tillvarata sina rättigheter är en del av rätten till en rättvis rättegång enligt
artikel 6 Europakonventionen (se Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i
europeisk praxis [2023, version 6, JUNO] s. 354 f.). Det är självklart att detta
innefattar att domen är begriplig för dem som berörs av den.

Läsbarheten av en dom och möjligheten för den enskilda parten att ta till sig
rättens resonemang och ställningstaganden är alltså i sig en rättssäkerhetsfråga.
JO har tidigare framhållit att utformningen av en dom inte får vara sådan att den
blir oöverskådlig eller det framstår som oklart vad domstolen behandlat och
dömt över, liksom att avgörandet bör koncentreras till det som det enskilda
målet kräver (se t.ex. JO 2013/14 s. 72, dnr 592-2012 m.fl., JO 2015/16 s. 79,
dnr 386-2015, JO 2016/17 s. 69, dnr 3005-2015, och JO 2022/23 s. 70,
dnr 7954-2021).

Ett stort antal brottmålsavgöranden har ingått i utredningen i det här ärendet.
Jag har stor förståelse för de synpunkter som förts fram på DiBa-domens
läsbarhet och begriplighet. Det är som jag ser det uppenbart att exempelvis det
förhållande att varje enskilt brott av samma slag numera redovisas på en
särskild rad utan numrering bidrar till att domsluten blir tunga och svårlästa när
målet rör många åtalspunkter. Det förekommer domar där sådana uppräkningar
löper sida upp och sida ned. En annan svårighet finns vid presentationer av
yrkanden i mål där flera personer är åtalade för brott; det finns en uppenbar risk
                                                                    Dnr 4379-2023      Sid 25 (36)




att det kan vara svårt att förstå t.ex. hur många brottsmisstankar som görs
gällande beträffande var och en. Det kan diskuteras om det här sistnämnda
egentligen mer utgör en brist i verksamhetsstödet, men jag nöjer mig med att
konstatera att redovisningen i vart fall kan försvåra för läsaren att ta till sig
domens innehåll.

DiBa uppvisar ett flertal liknande brister när det gäller att ange såväl yrkanden
som beslut om skadestånd, särskilt i mer komplicerade fall. Det är
anmärkningsvärt att teckenbegränsningar i systemet i vissa situationer hindrar
redovisningen av fullständiga beslut i domslutet. Jag kan inte dra någon annan
slutsats än att DiBa på ett relativt allvarligt sätt begränsat den enskilda
domarens möjlighet att presentera skadeståndsfrågorna enkelt och klart.

Det har på ett mer övergripande plan förts fram starka invändningar mot hur
yrkandena presenteras i omfattande domar. Jag har tagit del av domar där
avsnittet med yrkanden måste beskrivas som rent svårtillgängligt även för den
som har professionell erfarenhet av brottmål. Det ligger nära till hands att tro att
det är ännu svårare för den som saknar den erfarenheten. En domare som vill
presentera yrkandena mer överskådligt eller med ett enklare språk kan i och för
sig skriva om yrkandena och lägga dem under en egen rubrik i den del av
domen som kan redigeras fritt. I min utredning har det förekommit exempel på
domar med dubbla redovisningar. Att ha med två versioner av i sak samma
yrkanden kan dock medföra att innebörden framstår som olika och därmed att
domen ändå inte blir mer begriplig.

Efter driftsättningen och så även inom ramen för detta ärende har det därutöver
framförts en mängd kritiska synpunkter på DiBa-domens layout. Det har
handlat om bl.a. typsnitt, radavstånd och sidbrytningar. För mig framstår det
som givet att dessa aspekter tillsammans med strukturen och presentationen i en
dom har betydelse för begripligheten och läsbarheten. Om man läser en
brottmålsdom i ett något mer komplicerat mål från tiden före oktober 2022 och
jämför den med en motsvarande dom genererad i DiBa vid driftsättningen, är
det svårt att ha någon annan uppfattning än att den senare är betydligt mer
svårläst också med avseende på grundutformningen och layouten. Jag skulle tro
att utseendet av den nya brottmålsdomen emellanåt kan ha lett till svårigheter
för parter och ombud att enkelt ta till sig hur en domstol dömt.

Jag vill tillägga att en välstrukturerad dom med begripliga fasta formuleringar
för domslut och yrkanden också är en förutsättning för att den ansvariga
domaren ska kunna kontrollera att domen stämmer överens med vad rätten har
beslutat vid överläggningen i det enskilda fallet. Det är uppenbart att ett
verksamhetsstöd som innebär att t.ex. hundratals enskilda brott redovisas på
hundratals rader i domslutet inte heller precis är ägnat att underlätta för den
enskilda domaren i detta avseende. Att domen är klar och överskådlig har
givetvis dessutom betydelse för den överinstans som ska pröva en
tingsrättsdom.
                                                                   Dnr 4379-2023      Sid 26 (36)




Domens läsbarhet och begriplighet har en avgörande betydelse för att var och
en ska förstå vad domstolen har dömt över och hur den kommit till sina
slutsatser. Detta är centralt för att den enskilde ska kunna tillvarata sin rätt.
Systemet för det digitala brottmålsavgörandet som driftsattes i oktober 2022 har
emellertid enligt min mening i det här avseendet inte tillräckligt beaktat
intresset av rättssäkerhet. Det är vidare förvånande att Domstolsverket vid
utvecklingen av DiBa inte i större utsträckning tagit vara på det omfattande
klarspråksarbete som de allmänna domstolarna har lagt ned genom åren.

5.5 Det digitala avgörandet och angränsande frågor
En principiell nyhet med DiBa är att verksamhetsstödet innehåller funktionalitet
för att skapa en elektronisk dom. Som redovisats förekommer domen dels i
form av en XML-fil, dels i form av en eller flera pdf-filer. XML-formatet
möjliggör den strukturerade vidarerapporteringen av uppgifter och är inte
primärt avsett för läsning. Pdf-versionen är däremot avsedd för parter och andra
som har ett intresse av domen. Versionen innehåller en upplysning att det är
fråga om en avskrift av en elektronisk originalhandling.

Vid driftsättningen rådde osäkerhet i flera avseenden som har att göra med
XML-filen och det förhållandet att det numera finns flera versioner av rättens
avgörande innebar en del utmaningar och nödvändiga anpassningar för
tingsrätterna. Två saker som särskilt har lyfts fram i utredningen är vissa
sekretessfrågor samt hur rättelser av DiBa-domar går till.

5.5.1 Sekretessfrågor
Även om XML-filen inte är primärt avsedd för att någon ska läsa informationen
går det att ta del av den och filen kan i och för sig lämnas ut på begäran. För att
få åtkomst till filen måste emellertid domstolen vända sig till Domstolsverket
som då kan göra den tillgänglig. XML-filen är inte omedelbart synlig för
användare i tingsrätten, vilket också gäller för domaren vid domskrivningen.

XML-filen innehåller information om rättens avgörande i strukturerad form,
men systemet genererar också minst en läsvänlig pdf-version av domen.
Informationen i XML-filen och pdf-versionen överensstämmer i huvudsak, fast
XML-filen innehåller viss ytterligare teknisk information som inte visar sig i
pdf-versionen. Dessutom innehöll XML-filen i samband med driftsättningen
vissa andra uppgifter som inte framgick för domaren, såsom geografiska
koordinater för gärningen/gärningarna och målsägandens personnummer.
Domstolarna har ansett att detta innebar en risk i sekretesshänseende – eftersom
uppgifterna kunde komma att röjas av misstag – och även var principiellt
problematiskt. Flera tingsrätter har tagit upp det i utredningen. Eksjö tingsrätt
har beskrivit att det var först med anledning av en kontakt med Domstolsverket
i november 2022, sedan domstolen mottagit en begäran om utlämnande av en
XML-fil, som man fick kännedom om att filen innehöll uppgifter som inte
framgick av pdf-versionen.
                                                                    Dnr 4379-2023      Sid 27 (36)




Även den omständigheten att DiBa genererar flera pdf-versioner av domen när
målet innehåller sekretessmarkerade uppgifter ska ha inneburit utmaningar.
Hovrätten för Västra Sverige har t.ex. uppmärksammat att underrätterna i större
utsträckning än före driftsättningen av DiBa förbiser att nu förordna att en
sekretessbestämmelse ska vara fortsatt tillämplig. Det rör sig företrädesvis om
uppgifter som förut redovisades i en särskild partsbilaga och som numera alltså
finns i en av pdf-versionerna. Hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit att
de olika versionerna innebär en ökad risk för felaktigheter, vilket enligt
domstolen i sin tur kan påverka rättssäkerheten.

5.5.2 Rättelser av DiBa-domar
I målhanteringssystemet Vera rättades brottmålsdomar genom att användaren
skapade ett särskilt beslut där rättelsen gjordes. Beslutet lades till som en första
sida i avgörandedokumentet, skrevs ut, signerades och lades till akten. Det var
inte möjligt att ändra direkt i den pdf som hade upprättats i verksamhetsstödet.
Däremot kunde domaren göra en fysisk anteckning om rättelsen på det
utskrivna och undertecknade originalexemplaret samt det s.k. aktexemplaret.

I DiBa sker rättelser i praktiken genom att domaren justerar informationen i det
aktuella kortet, eller i förekommande fall gör en justering i domskälen. De förs
därmed direkt in i XML-filen, vilket innebär att informationen läggs till i
avgörandet och/eller tas bort därifrån. Domaren fattar samtidigt ett särskilt
rättelsebeslut av vilket det ska framgå vad det är som har rättats. Själva beslutet
läggs även i det nya verksamhetsstödet som en ny förstasida till pdf-versionen
av domen.

Rättelsen färdigställs genom att domaren – som inte nödvändigtvis behöver vara
den domare som har dömt i målet – elektroniskt signerar den nya versionen av
domen (XML-filen). Den nya versionen innehåller då inte den ursprungliga
signaturen. Inte heller framgår det av den nya versionen vilka ändringar som
gjorts i det ursprungliga informationsinnehållet. Den gamla versionen, med det
ursprungliga informationsinnehållet och den ursprungliga elektroniska
signaturen, bevaras dock. Genom detta förfarande skapas flera olika versioner
av XML-filen (flera elektroniska originalhandlingar).

En väsentlig skillnad mot hur rättelsefunktionen i Vera fungerade är följaktligen
att rättelse i DiBa görs direkt i den ursprungliga informationsmängden. I den
nya versionen av domen går det inte att omedelbart se vad det är som har
ändrats. En pdf-version av en rättad dom innehåller alltså bara den nya
formuleringen eller uppgiften. Vad det är som har ändrats ska framgå av
rättelsebeslutet och kan även utläsas vid en jämförelse med den tidigare
versionen.

Södertörns tingsrätt har ifrågasatt om detta sätt för rättelse i DiBa är förenligt
med rättegångsbalkens bestämmelser, bl.a. eftersom den ursprungliga digitala
signaturen ”raderas” från den rättade domen. Tingsrätten har också poängterat
att den som vill kontrollera om domen, avsiktligen eller av misstag, har rättats
                                                                  Dnr 4379-2023     Sid 28 (36)




på ett annat sätt än som framgår av rättelsebeslutet måste jämföra de olika
versionerna mot varandra ord för ord.

5.5.3 Domstolsverkets remissvar
Enligt Domstolsverket var utgångspunkten i arbetet med DiBa att den enda
information som skulle finnas i XML-filen, utöver vad som också ingick i pdf-
filen, var vissa tekniska uppgifter. Det rörde sig om uppgifter om den
elektroniska signaturen, vissa tekniska nycklar och brotts-id. Efter drift-
sättningen visade det sig emellertid att XML-filen dessutom innehöll
geografiska koordinater för gärningen/gärningarna. Koordinatuppgifterna hade
sitt ursprung i den strukturerade åtalsinformation som överfördes till systemet
från Åklagarmyndigheten. Att dessa ingick i XML-filen kände Domstolsverket
inte till vid driftsättningen. Eftersom de geografiska koordinaterna skulle kunna
röja en skyddad adress ansågs de problematiska ur sekretessynpunkt. De togs
bort från XML-filen våren 2023.

Målsägandens personnummer utgör en uppgift som obligatoriskt ska rapporte-
ras till övriga RD-myndigheter och ingick vid driftsättningen i både XML-filen
och pdf-filen. Några veckor senare togs den emellertid bort från pdf-filen med
anledning av synpunkter från domstolarna, men fanns kvar i XML-filen. Sedan
september 2023 är uppgiften borttagen även ur XML-filen. Vidarerapporte-
ringen av obligatoriska uppgifter görs numera genom separata rapporterings-
handlingar som inte signeras av domaren.

Domstolsverket har framhållit att man kontinuerligt har lagt ut information på
domstolarnas intranät om DiBa och om XML-filens innehåll, liksom vissa
överväganden som behövt göras i sekretesshänseende. Därvid har verket
hänvisat till en nyhetsuppdatering publicerad i slutet av november 2022 på
domstolarnas intranät, i vilken det bl.a. angavs att geografiska koordinater och
målsägandens personnummer fanns i XML-filen trots att dessa uppgifter inte
syntes i pdf-versionerna av domen.

När det gäller ordningen för rättelser i DiBa har Domstolsverket förklarat att en
enkel funktionalitet valdes för att man skulle bli klar i tid. Enligt verket hade
den lösning som ansågs vara bäst krävt betydligt fler timmar att utveckla och
rättsenheten kom fram till att den lösning som bestämdes uppfyllde lagens krav.
Från verksamhetssynpunkt bedömdes den också vara godtagbar under en
övergångstid.

5.6 Uttalanden om det digitala avgörandet och angränsande frågor
Avgöranden som efter signering av den enskilda domaren upprättas i DiBa
utgör elektroniska originalhandlingar. Domstolsverkets utgångspunkt har hela
tiden dessutom varit att det är XML-filen som ska betraktas som domens
original, inte pdf-versionen. Vad synsättet kan få för konsekvenser för bl.a.
frågor om sekretess har inte utvecklats i remissvaren. Jag noterar att verket med
anledning av sin ståndpunkt i ett yttrande i Högsta domstolens mål nr Ö 327-23,
om utlämnande av en XML-fil, fört fram att ”om XML-filen innehåller
                                                                    Dnr 4379-2023     Sid 29 (36)




uppgifter som omfattas av sekretess måste domstolen i domslutet förordna om
sekretess för uppgiften för att den ska gälla”. Således uppfattar jag att
Domstolsverket anser att bestämmelsen i 43 kap. 8 § OSL är tillämplig i denna
situation. Av bl.a. avgörandet i det nämnda målet framgår att det finns
domstolar som har gjort en annan bedömning i frågan om domens original och
därmed sammanhängande frågor. Högsta domstolen uttalade sig inte om detta
(se NJA 2023 s. 498).

Vad som ska anses vara domens original framgår inte uttryckligen av varken
rättegångsbalkens bestämmelser eller någon annan författning. Klart är dock att
merparten av rättegångsbalken och annan relevant reglering har tillkommit med
utgångpunkten i domen som en pappershandling. Innan DiBa infördes
bekräftade sålunda den ansvariga domaren innehållet genom sin egenhändiga
namnteckning på ett fysiskt exemplar av domen, och för varje år bands
originalavgörandena in i en dombok (se särskilt 30 kap. 5 och 8 §§ RB samt
32 § förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol).

Av Domstolsverkets remissvar framgår inte hur införandet av en digital
originaldom förhåller sig till denna ordning eller vilka rättsliga överväganden
som gjordes inför lanseringen av det nya verksamhetsstödet. Det är ytterst en
fråga för lagstiftaren och rättstillämpningen att avgöra vilken av de olika
domsversionerna som DiBa skapar som rätteligen är att betrakta som
originaldomen. Jag gör därför inte något eget ställningstagande men
utredningen ger skäl till följande reflektioner och uttalanden från min sida.

När rätten dömer i ett mål har den i enlighet med 43 kap. 8 och 8 a §§ OSL en
skyldighet att pröva om sekretessen för vissa uppgifter ska bestå. Ett
förordnande om s.k. fortsatt sekretess ska tas in i domen. Tingsrätterna har inte
direkt tillgång till XML-filen och vid driftsättningen innehöll den alltså fler
uppgifter än vad som framgick av pdf-versionen och som var känt för de
enskilda domarna. Särskilt förekomsten av de geografiska koordinaterna för
gärningen eller gärningarna var bekymmersam då de skulle kunna avslöja en
skyddad adress. Utifrån Domstolsverkets uppfattning att XML-filen utgör
domens original och offentlighets- och sekretesslagens systematik framstår det
som följdriktigt att rätten behövde ta ansvar även för de nyss nämnda
uppgifterna på det sätt som 43 kap. 8 § OSL anger. Det skulle å andra sidan
kunna göras gällande att sekretessreglerade men helt okända uppgifter som
knyts till ett avgörandedokument p.g.a. it-tekniska skäl eller brister i
verksamhetsstödet inte genomgår offentlighetsdopet genom domens
meddelande. Oavsett bedömning är det självklart att rätten ska ha kontroll över
domen. Jag är synnerligen kritisk till att de aktuella uppgifterna – som den
ansvariga domaren varken aktivt fört in eller ens känt till – knöts till XML-filen.

Efter att de i ärendet tillfrågade domstolarna yttrat sig och jag fick klarhet i de
aktuella förhållandena ställde jag i en kompletterande remiss till Domstols-
verket bl.a. frågan om när och hur tingsrätterna hade informerats om den
                                                                 Dnr 4379-2023      Sid 30 (36)




uppgiftsmässiga skillnaden mellan XML-filen och pdf-versionen av domen
samt vilka överväganden i fråga om sekretess som därmed kunde behöva göras.
I sitt svar i december 2023 hänvisade Domstolsverket till den tidigare nämnda
nyhetsuppdateringen på domstolarnas intranät som publicerades två månader
efter driftsättningen av DiBa. Nyhetsuppdateringen innehöll förvisso relevant
information om innehållet i XML-filen men den framhöll inte särskilt vilka
sekretessöverväganden som kunde aktualiseras.

Granskningen av avgörandena i sekretesshänseende tycks överlag ha blivit mer
komplicerad sedan DiBa infördes. Även uppgifter i domen som domaren i och
för sig kan överblicka i systemet har visat sig problematiska att hantera. Som
jag har redogjort för anges t.ex. inte längre sekretessmarkerade uppgifter i en
särskild partsbilaga till domen, i stället framgår de direkt av en av pdf-
versionerna. Av utredningen drar jag slutsatsen att det här har medfört att
tingsrätter oftare förbisett behovet av att besluta om sekretessförordnanden.
Vidare är, som jag tidigare har varit inne på, det autogenererade avsnittet
Yrkanden många gånger svåröverskådligt. Redan av det skälet kan den
ansvariga domaren behöva göra mer ingående kontroller av presentationen. När
domen därtill innehåller sekretessbelagda uppgifter och därmed förekommer i
flera pdf-versioner behöver granskningen göras dubbelt upp. Nyligen riktade
jag kritik mot en domare som hade förbisett att sekretessbelagda namnuppgifter
återgavs just under Yrkanden i den offentliga pdf-versionen av domen och
därmed röjdes vid expediering. I ärendet lyfte tingsrätten den här aspekten.
(Se mitt beslut den 13 mars 2024, dnr 6569-2023.)

Det digitala brottmålsavgörandet, DiBa, har inneburit genomgripande
förändringar för tingsrätterna. Det är ett helt egenutvecklat verksamhetsstöd och
Domstolsverket har haft ett ansvar för att i god tid analysera och även förmedla
till domstolarna vad de nya tekniska lösningarna innebär och vilka rättsliga
överväganden som kan aktualiseras. Det är enligt min mening uppenbart att
verket har brustit i detta. Det är dessutom mycket anmärkningsvärt att
Domstolsverket inte kände till samtliga uppgifter i XML-filen före
driftsättningen.

Återkommande i Domstolsverkets beskrivning av DiBa, såväl i remissvaren
som vid mitt besök där i september 2023, har verket belyst att verksamhets-
stödet ska vara ett stöd för användaren. Det genererar sålunda t.ex. fasta
beslutstexter med alla kort som domaren ska ta ställning till och utformningen
av systemet ska hjälpa honom eller henne att inte missa de bestämmelser som
ska rapporteras. Jag kan konstatera att det är av stor vikt att behandlingen av
sekretessreglerade uppgifter blir rätt. Såväl tidigare justitieombudsmän som jag
själv har bedömt att utformningen redan av det tidigare målhanteringssystemet
Vera och hur partsbilagor där knöts till ett avgörande kunde ha betydelse för
misstag när det gällde sekretessförordnanden. Eftersom Domstolsverket
ansvarade för Vera skickade jag i november 2020 ett sådant beslut dit för
kännedom (JO 2021/22 s. 359, dnr 3562-2019, där också vissa av JO:s andra
beslut och protokoll nämns). Det är mot denna bakgrund förvånande att det nya
                                                                    Dnr 4379-2023       Sid 31 (36)




verksamhetsstödet tycks sakna en funktion som uppmärksammar domaren på att
han eller hon behöver ta ställning till sekretessfrågor eller annars så att säga
särskilt flaggar för detta.

DiBa:s funktion för rättelser innebär som nyss redovisats att information läggs
till eller tas bort från den digitala informationsmängden, utan annan spårbarhet
än att det är möjligt att vid en noggrann jämförelse mellan de olika versionerna
utläsa vilka ändringar som gjorts. Detta kan förstås verka förvirrande för
parterna. Ordningen medför vidare ett stort ansvar för den domare som gör
rättelsen; dels måste själva rättelsebeslutet vara tydligt och dels får han eller hon
inte förbise att genomföra rättelsen även av den strukturerade informationen i
systemet. Det senare är nämligen en förutsättning för vidarerapportering av
rättelsen till berörda RD-myndigheter, exempelvis för införande i belastnings-
registret. Med den här tvåstegshanteringen i DiBa finns det enligt min mening
en risk för rena fel men också för otydligheter i fråga om hur domen har
ändrats.

Rättelsefunktionen i DiBa väcker därtill vissa principiella frågor. Efter en
rättelse existerar således flera versioner av XML-filen med sinsemellan olika
innehåll. I den rättade versionen kan information som ursprungligen ingick i
filen vara borttagen, liksom även den ursprungliga digitala signaturen.
Domstolsverket har framfört att man har bedömt att den valda lösningen
uppfyller gällande lagkrav, men inte närmare redogjort för hur man kommit
fram till det. För egen del är jag t.ex. inte övertygad om att flera olika
”originalversioner” av en dom är förenlig med rättegångsbalkens grundläggande
syn på vad en dom är.

Enligt Domstolsverket var den rättelsefunktion som bestämdes inte den som
ansågs vara den bästa. Valet gjordes av tidsskäl. Verket har inte angett vilken
funktion som hade varit den optimala. Det framstår därmed som att DiBa även i
detta avseende driftsattes i ett sämre skick än vad som hade varit önskvärt.
Eftersom Domstolsverket förklarat att den valda lösningen endast är avsedd för
en övergångsperiod avstår jag från att kommentera saken ytterligare.

6 Sammanfattande och avslutande uttalanden
Jag har inom ramen för detta ärende utrett Domstolsverkets införande av
verksamhetsstödet Digitalt Brottmålsavgörande, DiBa, med särskild inriktning
på hur det har tillgodosett domstolarnas självständighet enligt regeringsformen
och intresset av rättssäkerhet. I det syftet har jag både undersökt och analyserat
en del av DiBa:s grundläggande funktionalitet samt vissa påtalade och framför
allt mer allvarliga fel och brister. Givetvis har det aldrig varit avsikten att göra
en fullständig kartläggning av samtliga påstådda förbättringsområden.
Granskningens tonvikt har legat på förhållanden i oktober 2022 när systemet
infördes, men det har varit ofrånkomligt att beröra några mer aktuella
omständigheter. Mina mer detaljerade bedömningar i enskilda delar redovisas i
avsnitt 5.2, 5.4 och 5.6. I det följande presenteras mina sammanfattande
uttalanden och här tar jag också upp några angränsande frågor.
                                                                     Dnr 4379-2023       Sid 32 (36)




Innan jag går vidare i mina avslutande synpunkter finns det anledning att
uppmärksamma att Sverige har en ambitiös digitaliseringspolitik. Det
övergripande målet för den politiken är att Sverige ska vara bäst i världen på
att använda digitaliseringens möjligheter (se bl.a. prop. 2011/12:1 utg.omr. 22,
bet. 2011/12:TU1, rskr. 2011/12:87 samt prop. 2023/24:1 utg.omr. 22 s. 91).
Målet har kompletterats med ett flertal strategier, exempelvis För ett hållbart
digitaliserat Sverige – En digitaliseringsstrategi (N2017/03643/D). Precis som
inom andra områden bedrivs inom rättsväsendet sedan länge ett omfattande
arbete på digitaliseringens område.

Självfallet är jag positivt inställd till att domstolarna tillvaratar de möjligheter
som den tekniska utvecklingen ger. Detta medför många fördelar såväl för den
dömande verksamheten som för enskilda. Det är ofrånkomligt att digitala
verksamhetsstöd innehåller vissa bestämda förval och beslutsmallar. Samtidigt
är det centralt att digitala lösningar är förenliga med relevant rättslig reglering
och att verktyg som tillhandahålls just domstolarna utformas med iakttagande
av grundläggande principer i en rättsstat. Verksamhetsstöden och andra system
måste därtill ha en sådan kvalitet att de i praktiken faktiskt medför en
effektivisering av arbetet.

En av målsättningarna med DiBa har varit att skapa ett stöd för de enskilda
domarna, där tanken varit att alla rättsligt möjliga alternativa för en brottmåls-
dom skulle vara valbara i systemet. I tidigare avsnitt har jag emellertid relativt
utförligt gått igenom ett urval av påtalade fel och brister i verksamhetsstödet.
Sålunda anser jag att det rör sig om faktiska tillkortakommanden i verksamhets-
stödet och att vissa av dem är anmärkningsvärda även sedda för sig. Det gäller
särskilt det beskrivna problemet med konsumtionsdomar och hanteringen av
dubbla ställningstaganden till brottspåståenden, som för övrigt ännu inte tycks
ha åtgärdats. Även konstruktionen vid utformningen av domslut i vissa
ungdomsmål liksom vid alternativa yrkanden samt mer komplicerade
skadeståndsbeslut är mycket problematisk. Andra brister som jag har behandlat
kan framstå som mindre allvarliga men sammantaget kan jag inte dra någon
annan slutsats än att DiBa i vissa sammanhang har inneburit uppenbara
svårigheter för den ansvariga domaren att formulera det domslut som rätten har
bestämt eller annars utforma domen i flera centrala avseenden. Jag är mycket
kritisk till detta.

Det förhållandet att DiBa har inneburit svårigheter att utforma domen är
bekymmersamt eftersom domstolarnas möjligheter att på ett effektivt och
rättssäkert sätt avgöra mål och ärenden är en förutsättning för att medborgarna
ska tillförsäkras sin grundlagsfästa rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid. I
detta sammanhang bör det uppmärksammas att det ingår i Domstolsverkets
uppgifter att genom bl.a. samordning skapa förutsättningar för en rättssäker och
effektiv verksamhet hos domstolarna. Domstolsverket har i remissvaren angett
vissa alternativa lösningar på en del av de redovisade bristerna, såväl åtgärdade
som de som fortfarande finns i systemet. Jag går inte in på det som jag tidigare
                                                                     Dnr 4379-2023     Sid 33 (36)




har bedömt som rättsligt direkt felaktigt. Men det kan noteras att verket har
framhållit att felaktigheter och oklarheter i domslutet kan förtydligas i
domskälen. Verket har därutöver genomgående hänvisat till att det alltid har
funnits en möjlighet för domaren att skapa ett ”Övrigt brottmålsavgörande”, och
därmed att upprätta domen i fritext utanför verksamhetsstödet.

Som jag har uttalat i tidigare avsnitt är en sammanblandning av domslut och
domskäl enligt min mening inte förenlig med rättegångsbalkens bestämmelser
om hur en brottmålsdom ska utformas. Dessutom är det domslutet som
rapporteras till de andra s.k. RD-myndigheterna och som så småningom utgör
underlag för verkställigheten. Och att den enskilde domaren ytterst kan avstå
från att arbeta i det verksamhetsstöd som Domstolsverket tillhandahåller för
domskrivningen – vilket han eller hon enligt verkets föreskrifter för övrigt är
hänvisad till att använda i allt annat än rena undantagssituationer – framstår inte
som en ändamålsenlig lösning.

Att domstolarna tillförsäkras en självständig ställning anses vara den kanske
viktigaste garantin för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett för den
enskildes rättstrygghet tillfredsställande sätt (SOU 1972:15 s. 196).
Bestämmelsen i 11 kap. 3 § regeringsformen slår sålunda fast att ingen
myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det
enskilda fallet eller hur en domstol ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.
Detta innebär vidare att domstolarna inte får påverkas av myndigheter eller
andra organ genom att ta emot order, anvisningar eller motsvarande. Vad som
kan utgöra en sådan otillbörlig påverkan är inte givet och det finns inte många
uttalanden om vilka åtgärder som kan anses strida mot syftet med den här
regleringen (jfr 2015/16:KU20 s. 363 f.).

Den aktuella bestämmelsen tar sikte på självständigheten i dömandet i det
enskilda fallet. Verksamhetsstödet har inte någon omedelbar betydelse för de
rättsliga överväganden och ställningstaganden som en domare gör vid en
enskild överläggning. Flera av svårigheterna vid färdigställandet av en
brottmålsdom efter införandet av DiBa går att hantera genom att domstolen
t.ex. på nytt registrerar samt lägger in yrkanden i ett mål och, som det har
formulerats på några håll, ”går runt systemet”. Det har också funnits
förutsättningar att använda ”Övrigt brottmålsavgörande”, låt vara att detta enligt
min mening alltså inte kan betraktas som en godtagbar lösning. Som jag ser på
saken skulle det mot denna bakgrund trots de brister jag har identifierat föra för
långt att bedöma att införandet av verksamhetsstödet står i direkt strid med
11 kap. 3 § RF. Jag anser emellertid att det står klart att DiBa inte har gett den
enskilda domaren fullgoda förutsättningar att utöva sitt ämbete.

När det gäller det stöd och den information som Domstolsverket i samband med
införandet av verksamhetsstödet har tillhandahållit domstolarna gör jag följande
överväganden. Av remissvaren framgår att verket har gjort olika prioriteringar
inom projektet och funnit det nödvändigt att göra avkall på vissa funktioner för
                                                                   Dnr 4379-2023       Sid 34 (36)




att hålla den beslutade tidplanen. Det framstår i och för sig inte som uppseende-
väckande med hänsyn till Domstolsverkets uppgifter särskilt beträffande
rättsinformation och då DiBa har utvecklats inom ramen för RD-samarbetet,
vilket har styrts av bl.a. regeringsuppdrag och överenskommelser med andra
myndigheter.

Domstolsverket kände dock redan under utvecklingen av verksamhetsstödet till
ett flertal av de brister som senare har påtalats av domstolarna, såsom
utmaningarna med alternativa yrkanden och komplicerade skadeståndsbeslut.
Att sjösätta det nya systemet trots brister ska ha varit ett medvetet angreppssätt.
Av yttrandena från verket framgår också att det i samband med testningen av
DiBa utöver detta ska ha konstaterats att systemet troligtvis inte skulle fungera
helt tillfredsställande i större mål. Antalet större brottmål, dvs. mål med minst
18 timmars förhandlingstid, har ökat markant under de senaste tio åren och var
enligt Sveriges Domstolars årsredovisning 2023 då på historiskt höga nivåer.
Det är givet att den omfattningen märkbart påverkar både domstolarnas
verksamhet och de enskilda domarnas arbetssituation. Gemensamt för dessa mål
är att det ofta är fråga om ett större antal parter och yrkanden samt att de
tilltalade inte sällan är frihetsberövade, vilket innebär att målen ska avgöras
med särskild skyndsamhet. Det är enligt min mening mycket otillfredsställande
att Domstolsverket lanserade ett verksamhetsstöd med så pass stora utmaningar
i hanteringen av de större brottmålen.

Som jag har varit inne på är det förvånande att DiBa vid införandet saknade
flera beslutsalternativ som får betraktas som vanliga, t.ex. i fråga om
häktningsbeslut. Än mer allvarligt är att Domstolsverket före driftsättningen
inte kände till att verksamhetsstödet innehöll en del bristande funktions-
duglighet, såsom problematiken med konsumtionsdomar, eller inte riktigt tycks
ha förutsett konsekvenserna av ställningstagandet vid utvecklingen av DiBa att
alla uppgifter som skulle rapporteras till RD-myndigheterna skulle ingå i domen
(läs: XML-filen). Att domarna har överraskats av förekomsten av vissa
uppgifter i XML-filen är helt oacceptabelt.

Det är nog inte osannolikt att flera av de fel och brister som i efterhand har visat
sig hade kunnat åtgärdas om en pilotdrift hade genomförts före den
landsomfattande och samtidiga driftsättningen. Domstolsverket har gjort
gällande att en sådan drift av flera skäl inte var möjlig. Även om jag utgår från
att det är vanligt att nya digitala system prövas i pilotdrifter och liknande större
tester nöjer jag mig med mitt nyss gjorda konstaterande och gör inte några
ytterligare uttalanden om den saken.

Domstolsverket har framhållit att domstolarna inför sjösättningen av DiBa har
informerats om att det inte var möjligt att driftsätta ett helt färdigt system och
att avsikten var att vidareutveckling skulle ske. Verket har vidare redogjort för
utbildningsinsatser och information som löpande lämnats. Min utredning visar
emellertid att många domstolar har framfört omfattande synpunkter på
                                                                   Dnr 4379-2023       Sid 35 (36)




funktionaliteten och utmaningar att färdigställa domar på det sätt som domare
menat vara förenligt med gjorda ställningstaganden i enskilda fall. Vidare
mottog supportfunktionen hos Domstolsverket en synnerligen stor mängd frågor
från domare omedelbart efter driftsättningen. Jag har härtill tagit del av det som
framförts till verket från de dåvarande DiBa-lärarna, och de borde ha haft
särskild kännedom om verksamhetsstödet. Mot denna bakgrund framstår det
som ytterst tveksamt om Domstolsverkets utbildnings- och informationsinsatser
har varit tillräckliga och därmed om verket har gett det administrativa stöd och
den service åt domstolarna som ingår i dess uppgift.

Jag uppfattar att tyngdpunkten i utvecklingen av DiBa har varit systemets
förutsättningar att ta emot och rapportera strukturerad brottmålsinformation. I
detta sammanhang kan det noteras att projektets ursprungliga vision var att
brottmålsdomen skulle vara digital och att parter och andra intressenter skulle ta
del av domar och slutliga beslut på det sättet. Således har jag svårt att frigöra
mig från intrycket att frågan hur parter enkelt skulle tillgodogöra sig ett
avgörande inte har haft samma prioritet. Den som läser en dom ska förstå
språket, hitta i texten och begripa hur domstolen har resonerat och bestämt.
Tidigare i mitt beslut finns en genomgång av brister som har varit förenade med
DiBa-domens läsbarhet och begriplighet, vilket jag menar är av betydelse för
parternas rättssäkerhet. Detta gäller i synnerhet i de mer omfattande brottmålen.
Utformningen av domar har därtill ansetts vara den kanske enskilt viktigaste
faktorn för förståelsen av domstolarnas verksamhet (Strategi för utformning av
domar och beslut i Sveriges domstolar 2010-12-21, dnr 783-2010). Den
uppfattningen delar jag fullt ut. Jag vill tillägga att begripligheten av domar
enligt min mening kan antas inverka på parters upplevelse av hur domstolen
utövar det som kallas processuell rättvisa och vara av stor vikt för deras och
allmänhetens förtroende för rättsväsendet.

Att skriva dom är en helt central uppgift för en domare. Domskrivningen kan
vara enkel och gå snabbt men emellanåt vara förenad med olika utmaningar.
Det kan också vara både stimulerande och utvecklande. Inte sällan skrivs
brottmålsdomar under särskild tidspress. Ett verksamhetsstöd bör som jag ser
det ta höjd för dessa omständigheter. Dessvärre har det i denna granskning
framkommit att domare har upplevt frustration och minskad arbetsglädje efter
införandet av DiBa. Med tanke på den arbetsbörda som de större och mer
komplicerade brottmålen innebär är det speciellt besvärande att en stor del av
bristerna i systemet rört just hanteringen av sådana mål. Det är nog inte alltid ett
realistiskt alternativ att registrera om yrkanden och ställningstaganden eller så
att säga skriva domen på fri hand, när det uppstår problem med utformningen av
ett domslut. Domstolsverkets återkommande hänvisningar till sådana
möjligheter ger enligt min mening uttryck för en bristande förståelse för de
praktiska svårigheter som numera kan uppstå i tingsrätterna. Utredningen tyder
på att det är förhållandevis enkelt att färdigställa en dom i mål med begränsad
omfattning. Det som har kommit fram när det gäller domskrivning i de större
                                                                  Dnr 4379-2023       Sid 36 (36)




brottmålen och domarnas utmaningar i denna del är dock djupt
otillfredsställande.

Även om det inte omedelbart omfattas av min granskning vill jag avslutningsvis
framhålla att det är positivt att DiBa ska vara driftsäkert. Detsamma gäller
möjligheten att anpassa vidarerapporteringen till endast sådan information som
en mottagande RD-myndighet har behov av, vilket innebär en uppgifts-
minimering. Därtill finns det förutsättningar att vidareutveckla systemet.

Verksamhetsstödet var enligt min bedömning emellertid behäftat med
väsentliga fel och brister vid driftsättningen i oktober 2022. Jag har varit mycket
kritisk i flera avseenden. Det är Domstolsverket som ansvarar för DiBa och som
förtjänar denna kritik.

Med hänsyn till de frågor som det här initiativet omfattar och mina uttalanden
finner jag anledning att översända en kopia av detta beslut till regeringen för
kännedom. En kopia av beslutet skickas också till de domstolar som på min
efterfrågan har lämnat uppgifter om sina erfarenheter av DiBa och som därmed
bidragit till utredningen.

Ärendet avslutas.




Katarina Påhlsson


Ärendet har föredragits av rättssakkunniga Jeanette Witting och Anton
Lindgren. Byråchefen Johan Thorblad samt IT- och IT-säkerhetschefen Niklas
Ljung har deltagit i beredningen.
