# Anmälan mot Försäkringskassan om att ett partsombud inte har beviljats anstånd för komplettering

JO 2010-05-18 dnr 4381-2009

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                        Sid
                                                                            2010-05-18                4381-2009                 1 (3)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anmälan mot Försäkringskassan om att ett partsombud inte har
                        beviljats anstånd för komplettering

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 7 augusti 2009, klagade AA på att
                        Försäkringskassan inte hade gett honom anstånd med att komplettera den
                        medicinska utredningen i ett ärende, där han var ombud för BB.

## Utredning

Försäkringskassan anmodades att yttra sig över anmälan. I sitt remissvar anförde
                        Försäkringskassan, genom försäkringsdirektören CC, följande.
                                  –––

## Bakgrund

Enligt 17 § förvaltningslagen får ett ärende inte avgöras utan att parten (den
                                  försäkrade) har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon
                                  annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den. Det är från
                                  rättssäkerhetssynpunkt viktigt att den försäkrade får tillräckligt lång tid på sig att
                                  lämna synpunkter. Försäkringskassan ger normalt den försäkrade 14 dagar på sig att
                                  yttra sig efter det att hon eller han fått ta del av handlingarna. I detta ligger också att
                                  Försäkringskassan, i de fall den försäkrade begär anstånd med att yttra sig, bör
                                  tillmötesgå en sådan begäran så länge denna ligger inom det rimligas gräns.
                                  I vägledning 2004:2, version 11 ”Sjukpenning och rehabilitering”, i dess lydelse före
                                  den 1 juli 2009, angavs ”Att till exempel vänta på underlag från en läkare som har
                                  lång väntetid är oftast ingen anledning till att förlänga kommuniceringstiden om det
                                  redan finns ett fullgott underlag för ställningstagande om rätten till sjukpenning”. I
                                  version 12 av nämnda vägledning, beslutad 1 juli 2009, har denna skrivning tagits
                                  bort och istället ersatts av ”Försäkringskassan bör i de fall den försäkrade begär
                                  anstånd med att yttra sig, tillmötesgå en sådan begäran så länge denna ligger inom
                                  det rimligas gräns”. Sannolikt är denna förändring föranledd av de yttrande som JO
                                  lämnat i ett antal ärende rörande begäran om anstånd.

## Utredning

I skrivelse daterad den 29 maj 2009 meddelades BB att Försäkringskassan över-
                                  vägde att inte betala sjukpenning för sjukdomsfallen anmälda den 12, 15, 18 och 30
                                  mars 2009. Hon meddelades också att hon hade möjlighet att lämna synpunkter på
                                  Försäkringskassans övervägande senast den 18 juni 2009.
                                  Den 11 juni 2009 kontaktade BB:s far och tillika hennes ombud, AA,
                                  Försäkringskassan och meddelade att de behövde längre kommuniceringstid. I skri-



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 4381-2009     Sid 2 (3)



      velse daterad samma dag, d.v.s. den 11 juni 2009 (sändes från Försäkringskassan
      den 12 juni 2009), meddelade Försäkringskassan att anstånd med att inkomma med
      synpunkter lämnades till och med den 1 juli 2009. I detta sammanhang kan nämnas
      att det inte går att utläsa av anteckningar som gjordes då AA begärde längre
      kommuniceringstid, om han angivit av vilket skäl han ville ha längre kom-
      municeringstid eller hur lång tid han önskade.
      Då några kompletterande uppgifter inte inkom beslutade Försäkringskassan den 7
      juli 2009 att inte betala sjukpenning till BB för de anmälda sjukdomsfallen.
      Den 9 juli 2009 inkom en skrivelse till NFC Gårda, daterad av AA den 28 juni 2009.
      I denna skrivelse angav han bl.a. att han överklagade beslutet att inte förlänga
      kommuniceringstiden längre än till den 1 juli 2009 trots hans tidigare begäran per
      telefon om att förlänga tiden till efter semesterperioden, 31 augusti 2009. Vid denna
      tidpunkt, d.v.s. den 9 juli 2009, saknades det anledning att ta ställning till eventuell
      ytterligare förlängning av kommuniceringstiden då beslut i ärendet redan hade
      fattats. Istället meddelades AA i skrivelse, daterad den 13 juli 2009, att enligt
      Försäkringskassans vägledning och JO-avgörande är läkares semester inget skäl att
      bevilja anstånd samt att handläggaren i aktuellt ärende bedömt att det fanns ett
      fullgott beslutsunderlag.

## Försäkringskassans slutsatser

Handläggaren som hade att bedöma begäran om anstånd, tillämpade det regelverk
      (Vägledning 2004:2, version 11) som fanns tillgängligt vid tidpunkten då anståndet
      beviljades, d.v.s. den 11 juni 2009. Det svar som sedan lämnades till AA, med
      anledning av hans skrivelse daterad den 28 juni 2009, var avsett att belysa det
      regelverk som var gällande när beslutet om anstånd fattades.
      Försäkringskassan kan också konstatera att aktuell anmälan till JO riktas direkt mot
      ansvarig chef på kontoret och inte mot den enskilda handläggaren som fattade
      beslutet. Beslut om anstånd är ett s.k. tjänstemannabeslut, vilket innebär att det fattas
      självständigt av handläggaren.
      –––
AA kommenterade remissvaret. Han hänvisade också till handlingar som han hade
gett in i ett annat ärende hos JO (dnr 4380-2009).

Bedömning
Försäkringskassan har ett ansvar för att ärenden drivs framåt. Om en part eller i
förekommande fall partens ombud begär anstånd med att inkomma med en
komplettering bör begäran vara motiverad. Försäkringskassan bör i annat fall vara
restriktiv med att bevilja anstånd och generellt sett också vara restriktiv med att
bevilja alltför långa anstånd. En enskild måste emellertid alltid få tillfälle att yttra
sig över material som tillförts ärendet av någon annan. I detta ligger också att
Försäkringskassan, i de fall en part eller ett partsombud begär anstånd med att yttra
sig över sådant material, bör tillmötesgå begäran om anståndstiden framstår som
rimlig.

Av utredningen i ärendet framgår att Försäkringskassan i en skrivelse daterad den
29 maj 2009 meddelade BB att kassan övervägde att inte betala ut sjukpenning till
henne. BB gavs tillfälle att senast den 18 juni 2009 inkomma med synpunkter på
övervägandet. Försäkringskassan beviljade därefter anstånd med yttrande t.o.m.
den 1 juli 2009. Ärendet avgjordes genom ett beslut den 7 juli 2009. I en skrivelse
den 28 juni 2009 ”överklagade” AA beslutet att ”inte förlänga
                                                                Dnr 4381-2009   Sid 3 (3)



kommuniceringstiden längre [.] trots min begäran per telefon om att förlänga tiden
till efter semesterperioden, 2009-08-31”.

Sett mot bakgrund av samtliga kända omständigheter hade det enligt min mening
varit rimligt att medge AA längre anstånd än det han beviljades (jfr JO 2006/07
s. 357 och 2008/09 s. 352).

Om en part eller ett partsombud begär anstånd per telefon bör den som tar emot
samtalet dokumentera eventuella skäl till begäran och hur långt anstånd som
begärs. Av remissvaret framgår att dokumentationen av AA:s begäran om anstånd
inte innehöll dessa uppgifter. Det är jag kritisk till.

Det har i övrigt inte framkommit något som föranleder ett uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
