# Med anledning av en anmälan om påstådda brott av en polisman har åklagaren föranstaltat om förhör med utpekad gärningsman innan beslut i frågan om inledande av förundersökning fattats

JO 2006-10-11 dnr 4392-2005

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2006-10-11              4392-2005                1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Med anledning av en anmälan om påstådda brott av en polisman har
                        åklagaren föranstaltat om förhör med utpekad gärningsman innan beslut
                        i frågan om inledande av förundersökning fattats

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Västra Götaland för
                        handläggningen av en trafikutredning.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende AL793-3793-05 och vissa handlingar
                        i Åklagarmyndighetens, riksenheten för polismål, Göteborg (C-3-490-05), in-
                        fordrades och granskades. Av dessa framgick att AA den 11 april 2005 hade anmält
                        polisinspektören BB för tjänstefel i samband med handläggningen av
                        en trafikutredning. Den 14 april 2005 gav vice chefsåklagaren CC polisen
                        utredningsdirektiv i ärendet enligt följande.

                                  Det finns inte i dagsläget skäl att inleda förundersökning. Innan beslut därom fattas
                                  vill jag att Du upplysningsvis hör BB ang. omständigheterna kring förhöret. Han
                                  skall bl. a. tillfrågas om förhörsvittne fanns närvarande, om han uppfattat att AA för-
                                  nekade att han gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik samt om han uppfattat att AA
                                  ville ha en försvarare. Det är naturligtvis bra om Du även skriver ner annat som kan
                                  framkomma vid förhöret. Ring gärna om det är något Du undrar över!
                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        vilka rättsliga överväganden som föregick åtgärden att ge direktiv om att en för
                        brott anmäld polis skulle höras upplysningsvis trots att förundersökning i ärendet
                        inte hade inletts.

                        Åklagarmyndigheten kom in med yttrande jämte yttranden från dåvarande
                        överåklagaren DD och CC.

                        CC
                                  Den aktuella anmälan gjordes av AA den 11 april 2005 och avsåg ett påstått
                                  tjänstefel i september 2004. I anmälan hänvisades till ett målsägandeförhör med AA
                                  hållet i anslutning till anmälningsupptagningen av kriminalinspektören EE
                                  Därutöver innehöll akten även förundersökningsprotokollet TL8562-04 vilken
                                  översänts för kännedom.
                                  Jag har i dagslägen ingen minnesbild av de överväganden jag gjorde då jag beslutade
                                  att inspektören BB skulle höras upplysningsvis. När jag idag tar del av materialet


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 4392-2005     Sid 2 (4)



     kan jag konstatera BB är angiven som handläggare av ärendet. Det framgår också att
     en rapport upprättats i ärendet i anslutning till händelsen av ”insp. FF” och att detta
     skedde nästan fyra månader innan BB färdigställde protokollet. Av rapporten
     framgår att AA uppgett att han förmodligen somnat under färden. BB:s förhör med
     AA där han underrättas om misstanke om vårdslöshet i trafik innehållet inga
     uppseendeväckande uppgifter och skiljer sig inte, enligt min bedömning nu och
     sannolikt även enligt den bedömning jag gjorde då, på något avgörande sätt från de
     uppgifter som lämnades av AA i samband med rapportens upprättande. Det
     rapporterade var att bedöma som vårdslöshet i trafik.
     I belysning av omständigheterna ovan har jag uppenbarligen gjort bedömningen att
     FF:s uppgifter i förhöret med EE var av den karaktären att de inte omedelbart skulle
     läggas till grund för en misstanke om brott. I det läget ansåg jag det vara värdefullt
     att även få BB:s bild av vad som förevarit under den utredning som påbörjades den 6
     juni 2004 kl. 05.40 och som avslutades den 29 september så genom att BB till sin
     chef redovisade förundersökningsprotokollet. Möjligheten att även efter ett förhör
     med BB inleda förundersökning hade inte på något sätt försuttits genom detta
     förfarande.
DD
     Riksenheten för polismål började sin verksamhet i januari 2005. Under tiden fram
     till den 1 juni 2005 var enheten under uppbyggnad, och för medarbetarna i Göteborg
     och Malmö var förhållandena tidvis mycket besvärliga. I Göteborg började en
     åklagare sin tjänstgöring den 1 mars och övriga två åklagare, däribland vice chefs-
     åklagaren CC, och en administratör den 1 april. Under den första tiden skulle
     medarbetarna i Göteborg förutom att hantera de ärenden som dagligen inkom från
     Disciplinenheten i Göteborg och Internutredningsenheten vid Polismyndigheten i
     Västmanlands län, få igång administrativa rutiner och datastöd. Samtidigt övertogs
     också en betydande mängd pågående ärenden från åklagarkamrarna i Västra Göta-
     lands län och Hallands län samt från en tidigare polisåklagare i Västerås.
     Som ovan angetts började CC sin tjänst som polisåklagare den 1 april 2005. Den
     första tiden ägnade han dock i huvudsak till att förbereda ett omfattande hovrättsmål
     som skulle pågå under flera dagar med början den 18 april 2005.
     Den ovan beskrivna arbetssituationen i Göteborg bör, enligt min mening, vägas in
     vid bedömningen av CC:s åtgärd den 14 april 2005 att ge direktiv om att en för brott
     anmäld polis skulle höras upplysningsvis trots att förundersökning inte var inledd.
     Åtgärden var felaktig då utrymmet för att vidta utredningsåtgärder utan att för-
     undersökning har inletts är ytterst begränsat. En s.k. förutredning får inte sträcka sig
     längre är vad som krävs för att ställning ska kunna tas till om förundersökning ska
     inledas eller inte.
     Enhetens åklagare har vid praxismöte diskuterat gränsdragningen mellan förut-
     redning och förundersökning. Med ledning av bl. a. vad JO anfört i beslut 1997 04
     18 och 1997 07 03 rörande denna fråga har åklagarna enats om en gemensam
     hållning. Slutsatsen är att det inom ramen för en förutredning i princip endast är
     möjligt att komplettera en ofullständig anmälan genom förhör med anmälaren eller
     målsäganden eller för att skaffa in handlingar som kan få betydelse för ställnings-
     tagandet i fråga om förundersökning skall inledas. Arrestantblad och händelse-
     rapporter är exempel på handlingar som kan få betydelse vid bedömningen av
     anmälningar mot poliser.
Åklagarmyndigheten

## Bakgrund

Den 11 april 2005 anmälde AA en polisman vid Polismyndigheten i Västra Götaland
     för att denne skulle ha förfarit felaktigt i samband med att AA hördes som misstänkt
     för vårdslöshet i trafik. Förhöret hölls den 29 september 2004 av polismannen BB.
     En anmälan om tjänstefel upprättades (1400-K52904-05). I samband med
     anmälningsupptagningen hölls ett förhör med anmälaren.
                                                                        Dnr 4392-2005     Sid 3 (4)



      I enlighet med 5 kap 1 § polisförordningen överlämnade Polismyndigheten i Västra
      Götaland den 12 april 2005 anmälan jämte nämnt förhör samt protokoll från trafik-
      målsutredningen till Riksenheten för polismål för beslut om förundersökning skulle
      inledas. Efter att ärendet tilldelats åklagare CC lämnade CC den 14 april 2005
      utredningsdirektiv till kommissarie GG. I direktivet anges bl.a. att ”Det finns inte i
      dagsläget skäl att inleda förundersökning. Innan beslut därom fattas vill jag att Du
      upplysningsvis hör BB (polismannen) ang. omständigheterna kring förhöret”.
      Efter att BB hörts upplysningsvis den 21 april 2005 överlämnades ärendet åter till
      åklagare CC för ställningstagande till ärendets fortsatta handläggning.
      CC beslutade den 4 maj 2005 att inte inleda förundersökning under motivering att
      anmälningsuppgifterna inte ger anledning att anta att brott som hör under allmänt
      åtal har förövats. I beslutet anges vidare att ”Efter förhör med den polisman anmälan
      avser ang. händelseförloppet saknas anledning anta att brott förövats”.

## Bedömning

Frågan gäller vilka utredningsåtgärder som kan företas utan att beslut om inledande
      av förundersökning har meddelats.
      I Justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1997/98 s 98 och 2000/01 s 178 har
      frågan varit uppe till prövning.
      Tröskeln för att inleda en förundersökning har satts lågt. Det räcker med att det före-
      kommer anledning till misstanke om brott. Mot bakgrund härav torde behovet av
      kompletterande uppgifter inför ställningstagandet om förundersökning skall inledas
      eller inte i allmänhet vara ringa. Utrymmet att vidta utredningsåtgärder utanför en
      förundersöknings ram är mycket begränsat. Inom ramen för en s.k. förutredning kan
      endast punktvisa åtgärder som syftar till att genom en begränsad komplettering av
      kända eller påstådda förhållanden berika beslutsunderlaget i förundersökningsfrågor
      vidtas. Förundersökningsledaren kan exempelvis inhämta visst skriftligt material för
      att få någon fråga särskilt belyst. Det får vidare anses tillåtet att be anmälaren att
      lämna kompletterande muntliga uppgifter i de hänseenden som bedöms vara
      relevanta i sammanhanget.
      I nu aktuellt ärende har åklagaren utanför förundersökningens ram låtit höra den
      polisman som i anmälan pekats ut som gärningsman. Som JO påpekat i nämnda
      ämbetsberättelser får förhör med vittnen eller med någon som i en anmälan pekats
      ut som gärningsman aldrig förekomma inom ramen för en förutredning. Jag delar
      DD:s bedömning att åklagarens beslut att låta höra polismannen utan att förunder-
      sökning inletts varit felaktigt. DD har vidare i sitt yttrande redogjort för enhetens
      uppfattning om vilka utredningsåtgärder som i princip kan ske inom ramen för en
      s.k. förutredning. Enligt min bedömning stämmer enhetens uppfattning väl överens
      med vad jag ovan anfört i saken.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
JO är ett extraordinärt tillsynsorgan vars uppgift är att granska att myndigheter och
deras befattningshavare följer lagar och andra författningar. JO:s tillsyn är däremot
inte avsedd att ersätta den granskning som ankommer på annan. Mot bakgrund bl.a.
av att AA:s klagomål till JO visat sig vara identiska med dem som han framförde
till polisen finns det inte anledning för mig att vidta någon ytterligare åtgärd eller
göra något uttalande med anledning av hans klagomål.

Av de handlingar som infordrats i ärendet framgick emellertid att CC med
anledning av AA:s anmälan givit direktiv till polisen att den för brott utpekade
polismannen skulle höras upplysningsvis innan han kunde ta ställning till om för-
undersökning skulle inledas.
                                                                 Dnr 4392-2005   Sid 4 (4)



Som Åklagarmyndigheten angett är följaktligen frågan i ärendet vilka utrednings-
åtgärder som kan företas utan att beslut om inledande av förundersökning har
meddelats. Jag har ingen annan uppfattning i denna sak än den som redovisats i
Åklagarmyndighetens yttrande och ansluter mig därför till de bedömningar som
framförts där. Det var således fel av CC att ge polisen direktiv att höra BB
upplysningsvis när förundersökning inte hade inletts.

Jag finner det i hög grad anmärkningsvärt att CC inte heller i efterhand tycks inse
att en för brott utpekad person inte kan höras annat än inom ramen för en för-
undersökning. Det finns anledning framhålla att det begränsade utrymmet för
förutredningsåtgärder motiveras av hänsyn till grundläggande rättssäkerhets-
intressen. Om förhör hålls med den som pekas ut som skyldig till visst brott innan
förundersökning inletts finns risk för att denne lämnar för honom oförmånliga
uppgifter som sedermera kan komma att användas mot honom vid en straffrättslig
prövning. Regleringen i rättegångsbalken, med dess lågt satta tröskel för att inleda
förundersökning, bygger på tanken att den som misstänks för brott endast inom
ramen för en förundersökning – med de rättssäkerhetsgarantier som omgärdar en
sådan – skall kunna förmås att lämna upplysningar som kan läggas till grund för ett
åtal mot honom.

Jag utgår från att CC numera kommit till insikt om att hans handlande var felaktigt
och avslutar ärendet med den kritik som ligger i vad jag nu har anfört.
