# Fråga om en domstols handläggning av frågor om sekretess i en dom rörande ansvar för sexualbrott

JO 2005-04-13 dnr 4393-2003

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                   Sid
                                                                       2005-04-13         4393-2003            1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Fråga om en domstols handläggning av frågor om sekretess i en dom
                        rörande ansvar för sexualbrott

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 3 november 2003, framförde AA klagomål
                        mot Malmö tingsrätts handläggning av ett brottmål. Hon var missnöjd bl.a. med att
                        hennes namn hade angivits i tingsrättens dom i målet trots att namnet borde ha varit
                        skyddat av sekretess.

## Utredning

Dagboksbladet, ansökan om stämning, domen och vissa andra handlingar i
                        tingsrättens mål infordrades och granskades.

                        Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        AA var målsägande i ett mål om våldtäkt vid Malmö tingsrätt. Tingsrätten höll,
                        under ledning av rådmannen BB, huvudförhandling i målet den 17–19 mars 2003.
                        Den 24 mars 2003 meddelades dom i målet varvid åtalet mot de två tilltalade
                        männen ogillades. Under rubriken Yrkanden m m i domen redovisade tingsrätten
                        bl.a. delar av den gärning som åtalet avsåg och målsägandens yrkande om
                        skadestånd. Målsägandens identitet framgick inte i denna del av domen. Vidare
                        redogjorde tingsrätten under rubriken Domskäl för de tilltalades inställning till
                        åtalet. I denna redogörelse angav tingsrätten målsägandens namn. Domskälen i
                        övrigt, återstående delar av gärningsbeskrivningen liksom delar av en skiljaktig
                        mening framgick av en bilaga till domen. Denna bilaga angavs vara hemlig. I
                        domslutet förordnade tingsrätten bl.a. att sekretessen enligt 9 kap. 16 §
                        sekretesslagen (1980:100) för alla uppgifter i målet, utom domslutet och
                        stämningsansökan, skulle bestå.

                        Ärendet remitterades därefter till tingsrätten för upplysningar och yttrande enligt
                        följande.

                        a) Vilka rättsliga överväganden föregick beslutet att sekretessbelägga delar av den
                           gärning som åtalet avsåg?




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 4393-2003       Sid 2 (7)




b) Vilka rättsliga överväganden föregick beslutet att sekretessbelägga domskälen
   och den skiljaktiga meningen i den omfattning som tingsrätten gjorde, särskilt i
   fråga om konklusionen i domskälen?

c) Vilken var tingsrättens avsikt med sekretessförordnandet i domslutet?

d) Av vilken anledning framgick målsägandens namn av den del av domen som
   var offentlig?

Tingsrätten (lagmannen CC) inkom med yttrande till vilket var fogat upplysningar
från chefsrådmannen DD och BB.

BB upplyste i huvudsak följande.
      a) Åklagaren hade jämlikt 9 kap. 16 § sekretesslagen hemligstämplat del av
      gärningsbeskrivningen i stämningsansökan. Målet rör våldtäkt och ett
      offentliggörande av gärningsbeskrivningen i denna del skulle kunna vara till nackdel
      för målsäganden. Jag accepterade som rotelinnehavare åklagarens bedömning i
      denna del och beslutade att motsvarande sekretess skulle gälla hos domstolen.
      b) Det är vanligt att domstolen sekretessbelägger berättelser i mål om sexualbrott.
      Mindre vanligt är att de egentliga domskälen och skäl för en skiljaktig mening får
      omfattas av sekretess. Omständigheterna kring gärningen har av domstolen bedömts
      som särskilt känsliga ur integritetssynpunkt, eftersom det här inte är fråga om en
      överfallsvåldtäkt. Beskrivningen av vad som inträffat innehåller en utförlig
      redogörelse för parternas personliga och intima förhållanden under en inte helt kort
      tidsperiod. De egentliga domskälen är mycket utförliga och resonerande. Tingsrätten
      har därför bedömt att målsäganden skulle kunna lida skada av att de blev offentliga
      och beslutade om sekretess i en ovanligt stor omfattning, som ett resultat av den
      bedömning som domstolen måste göra i varje enskilt fall. Tingsrätten har därvid
      ansett att en avidentifiering av namnet inte var tillräcklig.
      c) Sekretessförordnandet i domslutet som anger att ”Sekretessen enligt 9 kap 16 §
      sekretesslagen (1980:100) för alla uppgifter i målet, utom domslutet och
      stämningsansökan, skall bestå” motsvarar inte vedertagen praxis utan borde vara
      mera preciserat. På grund av speciella arbetsförhållanden och tidsbrist har jag valt en
      felaktig formulering av domslutet i denna del.
      d) Tingsrättens avsikt har varit att hålla målsägandens namn hemligt. Trots detta har
      på grund av olyckliga omständigheter hennes namn ändå kommit att avslöjas i den
      del av domen som var offentlig. Detta är inte på något sätt ursäktligt, men har en
      speciell bakgrund av samverkande olyckliga omständigheter.
      Detta sammanhänger med de speciella arbetsförhållanden som rått vid den aktuella
      tidpunkten. Tingsrättens lokaler var under en tid av knappt ett och ett halvt år
      föremål för ombyggnad. Personalen hade därför sina arbetsrum utlokaliserade till en
      byggnad i tingsrättens närområde. Jag hade där min arbetsplats i ett
      ”kontorslandskap” som inte medgav någon riktig arbetsro utom på kvällstid. Målet
      kom upp till huvudförhandling under denna tid.
      Som jag ovan anfört har domskälen i det här målet i huvudsak belagts med sekretess.
      I ett sent skede av domens avfattning har jag beslutat att flytta ett stycke som anger
      de tilltalades inställning till åtalet och till skadeståndsyrkandet från domens
      sekretessbelagda del till dess offentliga del. Målsägandens namn har därvid av
      förbiseende – och möjligen på grund av vissa datatekniska brister i tingsrättens s.k.
      Måhs-system – kommit att stå kvar i texten.
      Ovanstående är förklaringen till att målsägandens namn har offentliggjorts, vilket
      djupt beklagas.
                                                                   Dnr 4393-2003     Sid 3 (7)




DD anförde bl.a. följande.
Jag utgår från att BB inte observerat att domen i den del den inte var sekretessbelagd
anger målsägandens namn, d v s att han under processens gång utgick från att de
sekretessbelagda uppgifterna om målsäganden var och skulle förbli just
sekretessbelagda.
Enligt 9 kap. 16 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess hos domstol i bl a
mål om ansvar och skadestånd för sexualbrott för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon
närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Det föreligger alltså i och för sig
en presumtion för att uppgifterna är offentliga. För att skydda en målsägande, vars
namn, adress och personnummer sekretessbelagts, räcker det oftast med att i domen
lämna s k avidentifierade uppgifter (exempelvis benämna målsäganden xx) utan att
risk för skada eller men uppkommer för målsäganden. I sådana fall finns oftast inte
anledning att sekretessbelägga ytterligare uppgifter i målet mer än bandinspelningar
från förhör bakom stängda dörrar vid vilka målsägandens namn nämns.
Det kan finnas skäl, att med stöd av 9 kap. 16 § sekretesslagen sekretessbelägga
andra uppgifter i akten eller domen. Det skall då vara fråga om, enligt mitt sätt att se
det, sådana ”kringuppgifter” som kan leda fram till att målsäganden lider skada eller
men om uppgiften röjs. Det är närmast fråga om att sekretessbelägga uppgifter som
kan leda till att målsägandens identitet röjs.
Mot denna bakgrund har det enligt min mening inte funnits skäl sekretessbelägga
delar av den gärning som åtalet avsåg. Det skall dock framhållas att
gärningsbeskrivningen i den del som nu diskuteras synes ha varit, högst tveksamt
om inte felaktigt, sekretessbelagd liksom den egentliga förundersökningen när åtal
väcktes.
Vad gäller ämbetets fråga under b) i remissen hade det, om målsäganden
avidentifierats i domen, inte, som jag ser det, funnits något skäl att i någon del
sekretessbelägga domskälen.
Sekretess enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen för en uppgift i ett mål upphör att gälla
om uppgiften förebringas vid offentlig förhandling i målet. Förebringas däremot
sekretessbelagd uppgift vid förhandling bakom stängda dörrar består som
huvudregel sekretessen under den fortsatta handläggningen vid domstolen. Sedan
domstolen skilt målet från sig består sekretessen endast om domstolen i dom eller
beslut förordnat om det. För uppgifter som inte finns i tingsrättens dom och inte
heller förebringats vid huvudförhandlingen består däremot sekretessen utan särskilt
förordnande. Sekretessförordnandet i domslutet har därför, enligt mitt förmenande,
blivit väl vidlyftigt.
Det är naturligtvis av stor vikt för en målsägande i den här typen av mål att
vederbörandes identitet inte avslöjas. Jag har inte anledning tro annat än att den
omständigheten att målsägandens namn förekommer i den offentliga delen av
domen beror på ett beklagligt olycksfall i arbetet.
CC anförde bl.a. följande.
Jag delar den syn på sekretessbestämmelsernas innehåll och tolkning som antecknats
i hovrättens dom och som även framförts av chefsrådmannen DD. Härutöver finns
anledning att särskilt framhålla följande.
Det är som regel inte nödvändigt – och då i princip inte heller tillåtet – att
sekretessbelägga en gärningsbeskrivning om denna avidentifierats. Det kan dock
framhållas, att det inte är helt ovanligt att hela eller delar av en gärningsbeskrivning
behöver sekretessbeläggas, även om målsäganden inte nämns vid namn. Så kan vara
fallet med sådana moment av gärningsbeskrivningen som gör att det går att sluta sig
till vem som utsatts för brottet även om gärningsbeskrivningen avidentifierats.
Sådana skäl förefaller inte ha förelegat i det aktuella målet
Det är vidare ibland nödvändigt och i överensstämmelse med sekretesslagstiftningen
att sekretessbelägga även berättelser och i vart fall delar av egentliga domskäl och
                                                                         Dnr 4393-2003      Sid 4 (7)




      skiljaktig mening i ett sexualbrottmål. Generellt sett torde gälla att avidentifiering av
      personuppgifter medför väsentligt mindre behov av sekretess i övriga delar av
      domen och därför större möjlighet att tillgodose offentlighetsprincipen. Om
      målsägandens namn är offentligt eller hon annars kan identifieras kan det emellertid
      vara befogat att hemlighålla även berättelser och delar av egentliga domskäl. Det bör
      emellertid vara möjligt att avidentifiera i vart fall så mycket av de egentliga
      domskälen att det går att förstå varför domstolen dömt på visst sätt samtidigt som
      målsägandens integritet skyddas. Jag kan inte se att detta skulle varit omöjligt i
      förevarande mål.
      Som hovrätten framhållit kan rätten i domslutet inte sekretessbelägga annat skriftligt
      material än det som föredragits inför stängda dörrar. Redan av den anledningen är
      sekretessförordnandet i tingsrättens dom felaktigt. Även i övrigt är tingsrättens
      sekretessförordnande väsentligt mer långtgående än som är påkallat av skyddet för
      målsäganden. Sekretessförordnandet är således inte förenligt med sekretesslagens
      bestämmelser.
      I nu förevarande mål borde i enlighet med 9 kap. 16 § sekretesslagen målsägandens
      namn genomgående ha varit belagt med sekretess. Såväl av domens utformning som
      av BB:s yttrande framgår också att det inte varit rättens avsikt att namnge
      målsäganden. Tvärtom så har – i enlighet med vad som ovan anförts – alltför
      omfattande förordnanden om sekretess gjorts just för att skydda målsäganden. Att
      målsägandens namn trots detta nämns i den del av domen som inte sekretessbelagts
      framstår mot denna bakgrund som ett djupt beklagligt men oavsiktligt misstag.
      Sammanfattningsvis anser jag att tingsrättens hantering av sekretessfrågorna inte
      skett i enlighet med gällande regler och praxis. Det är särskilt olyckligt att detta
      medfört att en målsägande inte fått det skydd för sin integritet som hon haft rätt till.
      Upplysningsvis kan jag meddela att tingsrätten till våren kommer att
      uppmärksamma vissa sekretessfrågor vid en särskild praxisdiskussion. Vid denna
      kommer även de frågeställningar som här har varit aktuella att behandlas.
      Hovrättens över Skåne och Blekinge dom i målet inhämtades.
I ett beslut den 13 april 2005 anförde chefsJO Melin följande.

Rättslig reglering
Av 30 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) framgår att en dom skall avfattas skriftligen
och i skilda avdelningar ange bl.a. parternas yrkanden och de omständigheter som
dessa grundats på samt domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess hos domstol i bl.a.
mål om ansvar för sexualbrott för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den
enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Av 12 kap. 3 § sekretesslagen följer att sekretessen upphör att gälla om uppgiften
förebringas vid offentlig förhandling i målet. Förebringas sekretessbelagd uppgift
vid förhandling inom stängda dörrar består sekretessen under den fortsatta
handläggningen, om domstolen inte förordnar annat. Sedan domstolen har skilt
målet från sig, består sekretessen endast om domstolen i domen har förordnat om
det.
                                                                   Dnr 4393-2003      Sid 5 (7)




I 12 kap. 4 § sekretesslagen anges bl.a. att sekretess för uppgift i mål upphör att
gälla i målet om uppgiften tas in i domen i målet, såvida domstolen inte har
förordnat att sekretessen skall bestå.

Bedömning
I målet var två personer åtalade för våldtäkt. Åklagaren hade i stämnings-
ansökningen sekretessbelagt målsägandens identitet samt delar av gärnings-
beskrivningen. Tingsrätten höll, med hänvisning till 5 kap. 1 § RB och 9 kap. 16 §
sekretesslagen, huvudförhandling i målet inom stängda dörrar. I en dom den 24
mars 2003 ogillades åtalet. I domen förordnades att sekretess enligt 9 kap. 16 §
sekretesslagen skulle bestå för alla uppgifter i målet utom domslutet och
stämningsansökningen.

Domen kom således att bestå av en offentlig del och en sekretessbelagd bilaga.

Den offentliga delen av domen innehöll, förutom domslutet, delar av
gärningsbeskrivningen, målsägandens skadeståndsanspråk, uppgifter om de
tidsperioder under vilka de tilltalade varit berövade friheten och deras inställning
till yrkandena samt delar av en namngiven nämndemans skiljaktiga mening. I
avsnittet under vilket de tilltalades inställning redovisades nämndes även
målsäganden vid namn.

En dom i vilken ett åtal om våldtäkt prövas kan innehålla sådana uppgifter som det
kan finnas skäl att sekretessbelägga med stöd av 9 kap. 16 § sekretesslagen. Det
ankommer på domstolen att avgöra huruvida offentlighets- eller sekretessintresset
har störst tyngd i det enskilda fallet. Generellt gäller emellertid att domstolen bör
iaktta restriktivitet vid sekretessbeläggning av domar. Det är av rättssäkerhetsskäl
angeläget att allmänheten ges insyn i, och möjlighet att kritiskt granska, den
rättskipning som sker i domstol. Det krävs, enligt min uppfattning, särskilt starka
skäl för att sekretessbelägga åklagarens gärningsbeskrivning, den tilltalades
inställning till åtalet eller domstolens s.k. egentliga domskäl, dvs. den del av domen
i vilken domstolen redovisar sin värdering av bevisningen och sin prövning av hur
det som ansetts vara bevisat i målet skall bedömas i rättsligt hänseende.

Som tingsrätten har anfört i sitt yttrande medför en s.k. avidentifiering av
målsägandens personuppgifter i ett mål av nu aktuellt slag vanligen att behovet av
sekretess i övriga delar av domen minskar väsentligt. En sådan åtgärd utesluter
emellertid inte att andra uppgifter i domen kan behöva beläggas med sekretess. Det
kan vara fråga om sådana uppgifter som leder till att målsäganden kan identifieras
eller uppgifter som är särskilt känsliga och motiverar att målsäganden, genom
sekretessbeläggning, får skydd även gentemot personer som redan känner till
målsägandens identitet.

I den sekretessbelagda bilagan till domen angavs inledningsvis målsägandens
namn. Därefter återgavs den del av gärningsbeskrivningen som åklagaren
sekretessbelagt. Under rubriken domskäl framgick sedan vilken bevisning, såväl
                                                                  Dnr 4393-2003   Sid 6 (7)




skriftlig som muntlig, som åberopats i målet. Därpå följde referat av samtliga hörda
personers berättelser samt ett längre avsnitt med rubriken tingsrättens bedömning
där domstolens slutsatser, de egentliga domskälen, redovisades. Slutligen återgavs
den skiljaktiga meningen.

Jag har självfallet inget att erinra mot att uppgiften om målsägandens identitet var
sekretessbelagd.

När det gäller sekretessen beträffande uppgifter i delar av gärningsbeskrivningen
konstaterar jag följande. Stämningsansökningen omfattade tre sidor och var
utformad så att det i gärningsbeskrivningen på sidan 1 hänvisades till en bilaga
(sidan 3) som, utan angivande av målsägandens identitet, innehöll en beskrivning
av olika gärningsmoment. Tingsrätten förordnade i domslutet att sekretessen för
alla uppgifter i målet, utom domslutet och stämningsansökningen, skulle bestå.
Något särskilt förordnande rörande den del av stämningsansökningen som fanns på
sidan 3 gavs inte. Detta medförde enligt min uppfattning att hela stämnings-
ansökningen blev offentlig och att gärningsbeskrivningen därmed i sin helhet hade
bort redovisas i den offentliga delen av domen. Det är emellertid uppenbart att det
inte var tingsrättens avsikt att genom förordnandet i domslutet låta hela stämnings-
ansökningen bli offentlig. Även om man bortser från utformningen av sekretess-
förordnandet och den följd som detta fått anser jag, i likhet med CC, att det
knappast kan anses ha funnits tillräckliga skäl att i domen sekretessbelägga delar av
gärningsbeskrivningen i målet.

Tingsrätten sekretessbelade också domskälen, utom såvitt avsåg redovisningen av
de tilltalades inställning till åtalet.

Under rubriken domskäl redovisades först bevisningen i målet. Den av åklagaren
åberopade bevisningen fanns emellertid angiven redan i den del av
stämningsansökningen som inte omfattades av sekretessförordnandet i domslutet.
Det fanns därför inte skäl att i domen, förutom beträffande målsägandens namn,
sekretessbelägga uppgiften om vilken bevisning åklagaren åberopade. Tingsrättens
åtgärd att sekretessbelägga referaten av de berättelser som parter och vittnen
lämnade har jag däremot inga synpunkter på.

Min uppfattning är, som redan framgått, att det endast undantagsvis kan vara
acceptabelt att sekretessbelägga de egentliga domskälen. Genom avidentifiering av
bl.a. målsägandens personuppgifter anser jag att det i domen borde ha varit möjligt
att, med bibehållet skydd för målsägandens integritet, redovisa de egentliga
domskälen, i vart fall i huvudsak, i en offentlig del av domen. Samma resonemang
gäller givetvis beträffande den skiljaktiga meningen. Jag är således kritisk till att
domskälen kom att i det närmaste helt sekretessbeläggas.

I domslutet förordnade tingsrätten att sekretess enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen
skulle bestå för alla uppgifter i målet utom domslutet och stämningsansökningen.
BB har upplyst att detta förordnande, på grund av den ansträngda arbetssituationen,
inte formulerades med tillräcklig precision. Sekretessförordnandet är, som
                                                                    Dnr 4393-2003   Sid 7 (7)




tingsrätten har anfört i sitt yttrande, felaktigt redan genom att det omfattar även
annat skriftligt material än det som föredragits inom stängda dörrar. Även i övrigt
förefaller det uppenbart att en så omfattande sekretess som den som tingsrätten
förordnat om inte har haft stöd i sekretesslagen. Jag har ovan redogjort för min
bedömning när det gäller sekretessförordnandets betydelse beträffande
gärningsbeskrivningen.

Vid formuleringen av ett sekretessförordnande är det naturligtvis viktigt att
domstolen omsorgsfullt överväger vilka uppgifter som bör omfattas av sekretess
samt utformar förordnandet så att det tydligt framgår vilka uppgifter som avses. Så
har uppenbarligen inte skett i det här fallet. Enligt min mening är det lämpligt att i
ett sekretessförordnande, genom angivande av t.ex. aktbilagenummer, ange vilka
handlingar, eller vilka avsnitt i dessa, som skall omfattas av sekretess. För att det i
efterhand skall vara möjligt att kontrollera vilka uppgifter som har förebringats
inom stängda dörrar och således kan omfattas av ett sekretessförordnande är det
självfallet av betydelse att detta antecknas i ett protokoll över sammanträdet, i
domen eller på annan plats i akten (jfr prop. 1979/80:2 s. 305).

I den offentliga delen av domen nämndes målsäganden vid namn. Det råder ingen
tvekan om att tingsrättens avsikt var att uppgift om målsägandens namn skulle ha
varit sekretessbelagd och att namnet angavs av misstag. BB har beklagat det
inträffade. Jag konstaterar att det naturligtvis är oacceptabelt att en uppgift som
borde vara skyddad av sekretess röjs.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att handläggningen av sekretessfrågorna i
målet i flera avseenden har varit felaktig och inte stått i överensstämmelse med
sekretesslagen och praxis inom området. BB förtjänar allvarlig kritik för sin
handläggning.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.
