# En part i ett tvistemål har inte fått ta med sig sin assistanshund till ett sammanträde vid tingsrätten

JO 2023-05-04 dnr 4397-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                    Sid
                                                                           2023-05-04              4397-2021             1 (6)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        En part i ett tvistemål har inte fått ta med sig sin assistanshund till ett
                        sammanträde vid tingsrätten


                          Beslutet i korthet: En part i ett tvistemål blev av den ansvarige domaren nekad att
                          ha med sig sin assistanshund till ett sammanträde.
                          JO konstaterar att domstolarna i sin verksamhet ska verka för att alla människor ska
                          kunna uppnå delaktighet i denna. Detta innebär t.ex. att lokalerna i en domstol måste
                          vara fungerande ur ett tillgänglighetsperspektiv. Vidare har var och en rätt till en
                          rättvis rättegång. Domstolen kan därmed i enskilda fall behöva göra särskilda
                          ansträngningar för att möjliggöra för en person med funktionsnedsättning eller andra
                          begränsningar att på ett fullgott sätt kunna medverka vid och tillgodogöra sig en
                          domstolsprocess. Det kan handla om att rätten får göra anpassningar inför eller under
                          ett sammanträde. Om rätten inte vidtar några åtgärder alls kan det för en enskild part
                          ytterst riskera att komma i konflikt med hans eller hennes rätt till en rättvis rättegång.
                          Ansvaret vilar i första hand på den domare som är ansvarig för målet. Denne kan
                          dock behöva underlag som utvisar vad den enskilde har för behov av stöd.
                          JO uttalar att hon med beaktande av omständigheterna i det aktuella fallet har
                          förståelse för om tingsrätten inte kunde göra en tillräcklig bedömning av partens
                          behov av att ha med sig sin assistanshund till sammanträdet. Domaren borde dock
                          med några följdfrågor ha försökt att reda ut eventuella oklarheter och hitta en praktisk
                          lösning på den uppkomna situationen.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 27 maj 2021 klagade AA på Nacka
                        tingsrätt och menade att hon hade blivit diskriminerad på grund av sin
                        funktionsnedsättning. Hon förde fram i huvudsak följande.

                        Hon skulle till ett sammanträde i tingsrätten. Eftersom hon har en assistanshund
                        som ett hjälpmedel som måste följa med henne överallt ringde hon domstolen
                        om detta. Domaren i målet talade om för henne att han inte tillät hundar i
                        rättssalen, bl.a. för att det kunde finnas allergiker. Hon kände sig dåligt bemött.

## Utredning

JO tog in och granskade ett dagboksblad, en tjänsteanteckning, en skrivelse som
                        AA hade skickat till tingsrätten och ett protokoll från ett sammanträde för



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 4397-2021         Sid 2 (6)




muntlig förberedelse i det aktuella målet. Av tjänsteanteckningen framgick bl.a.
att rådmannen BB, som var ansvarig domare i målet, hade låtit meddela både
AA och hennes ombud att han inte tillät att hundar närvarade vid sammanträdet.
Samtalen ägde rum samma dag som sammanträdet. Under dagen hade AA även
skickat in information om sin funktionsnedsättning och om det stöd hon
behöver vid möten.

Sedan bl.a. kompletterande utredning gjorts uppmanades Nacka tingsrätt att
lämna upplysningar om handläggningen och yttra sig över det som hade anförts
i anmälan. Av yttrandet skulle särskilt framgå hur handläggningen förhöll sig
till att det allmänna ska motverka diskriminering och verka för att alla
människor ska uppnå delaktighet enligt 1 kap. 2 § femte stycket
regeringsformen, RF, samt kravet på saklighet enligt 1 kap. 9 § RF.

Tingsrätten lämnade genom lagmannen CC i huvudsak följande remissvar:

      Sammanträde för muntlig förberedelse hölls den 11 november 2019. AA var vid
      sammanträdet närvarande genom sitt ombud.
      Av en tjänsteanteckning daterad samma dag som sammanträdet framgår att AA
      begärde att hennes servicehund, hennes handledare samt dennes servicehund
      skulle få närvara vid sammanträdet. Av tjänsteanteckningen framgår att hon vid
      samtalet informerades om att hundarna inte tilläts närvara vid sammanträdet.
      Hennes handledare tilläts närvara som åhörare.
      –––

      Ansvarig domares uppgifter om handläggningen
      Rådmannen BB har beträffande handläggningen av målet uppgett
      sammanfattningsvis följande.
      Han har inget minne av att han fysiskt har träffat AA, vilket vinner stöd av
      handlingarna i målet […]. Han har ett minne av att han vid ett eller flera tillfällen
      har samtalat med en kvinna om en hund. Enligt hans minnesbild rörde det sig om
      en ledarhund. Samtalet eller samtalen torde ha skett via telefon och bör ha ägt
      rum någon gång under 2019. Av naturliga skäl har han i stort sett inte någon
      minnesbild av vad som sades. Av handlingarna i målet framgår att något beslut i
      frågan aldrig behövde fattas eftersom målet kom att avgöras vid det
      sammanträde där AA närvarade genom ombud.
      –––

      Tingsrättens rutiner
      Ordningsvaktschefen DD har vid ett tillfälle ställt frågan till mig om en
      assistanshund får följa med in i domstolens lokaler. Frågan avsåg part i ett mål
      som handlades vid hyres- och arrendenämnden, dvs. ett annat mål än det som nu
      är i fråga. På den frågan svarade jag att om ledarhunden behövdes för att
      personen skulle kunna närvara vid förhandlingen så tillät vi det. En
      assistanshund får alltså följa med in i tingsrättens lokaler.
      När det gäller ordning och ordningsregler vid rättens sammanträden, så är det
      rättens ordförande som beslutar om det (5 kap. 9 § rättegångsbalken).

      Rättsliga utgångspunkter
      Enligt 1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen ska det allmänna verka för att
      alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att
      barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor
                                                                        Dnr 4397-2021        Sid 3 (6)




      på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös
      tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter
      som gäller den enskilde som person.
      Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter
      och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta
      allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
      Uttrycket funktionshinder är avsett att knyta an till den definition av begreppet
      som numera finns i 1 kap. 5 § 4 diskrimineringslagen (2008:567) (prop.
      2001/02:72 s. 50). I diskrimineringslagen anges att med funktionsnedsättning
      avses varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en
      persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid
      födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.
      Genom den i 1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen gjorda uppräkningen av
      olika otillåtna diskrimineringsgrunder markeras att målsättningen om delaktighet
      och jämlikhet naturligtvis är av störst betydelse för människor som tillhör
      grupper som jämfört med andra grupper har en utsatt position i samhället.
      Uppräkningen är dock inte uttömmande, utan ska ses som exempel på olika
      åtskillnadsgrunder som omfattar grupper av människor som för närvarande
      riskerar eller rent faktiskt utsätts för diskriminering eller omotiverad
      särbehandling i samhället. Det åligger alltså det allmänna att motverka
      diskriminering även på grund av andra liknande osakliga omständigheter som
      gäller den enskilde som person, än de som uttryckligen har angetts (prop.
      2001/02:72 s. 49).

## Bedömning

Om en person lider av en funktionsnedsättning bör en domstol försöka se till att
      dennes behov tillgodoses för att personen ska kunna tillvarata sin rätt. Domstolen
      kan därvid behöva vidta särskilda åtgärder exempelvis i samband med en
      förhandling. Av tjänsteanteckningen den 11 november 2019 kan ingen säker
      slutsats dras av AA:s behov av stöd för sin funktionsnedsättning. I och med att
      hennes begäran om att få ta med två hundar in i salen framställdes samma dag
      som sammanträdet skulle äga rum, var tiden för att begära in läkarintyg eller
      liknande begränsad. Med hänsyn till att hon då redan hade ställt ett ombud för
      sig och det endast var fråga om ett sammanträde för muntlig förberedelse, kan
      hon i situationen inte anses diskriminerad enligt 1 kap. 2 § femte stycket
      regeringsformen. Enligt tingsrättens uppfattning har det inte heller framkommit
      att det förekommit någon annan särbehandling eller bristande saklighet vid
      tingsrättens handläggning.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Tingsrätten har i sitt remissvar redogjort för viss relevant rättslig reglering. Jag
vill lägga till följande.

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans frihet och värdighet (1 kap. 2 § första stycket
RF). En rättegång ska genomföras rättvist (2 kap. 11 § andra stycket RF och
artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna). Med uttrycket att en rättegång
ska genomföras ”rättvist” avses sammanfattningsvis de skilda rättssäkerhets-
garantier som traditionellt anses knutna till ett rättvist domstolsförfarande i
såväl tvistemål och brottmål som förvaltningsmål. De grundläggande
                                                                      Dnr 4397-2021       Sid 4 (6)




principerna för en sådan rättegång innefattar bl.a. en rätt för en part att bli hörd
inför domstolen och därmed få möjlighet att lägga fram sin sak. De omfattar
också enligt praxis en rätt att förhöra vittnen, att ta del av utredningen, att få
tillfälle att yttra sig över all utredning i ett mål samt att få tillgång till tolkning
och översättning. Även andra moment kan ingå i förfarandet för att det ska
framstå som rättvist. (Prop. 2009/10:80 s. 160.)

Enligt 1 § förordningen (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för
genomförande av funktionshinderspolitiken ska myndigheter under regeringen
utforma och bedriva sin verksamhet med beaktande av de funktionshinders-
politiska målen och verka för att personer med funktionsnedsättning ges full
delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor. Myndigheterna ska
särskilt verka för att deras lokaler, verksamhet och information är tillgängliga
för personer med funktionsnedsättning. I detta arbete ska enligt bestämmelsen
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning vara
vägledande.

Konventionen trädde i kraft i Sverige 2009. Enligt den innefattar personer med
funktionsnedsättning bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska,
intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika
hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika
villkor som andra (artikel 1). Konventionsstaterna ska säkerställa effektiv
tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning på samma
villkor som för andra, däribland genom att erbjuda dem processuella och
åldersrelaterade anpassningar för att underlätta en verksam roll för dem som
direkta och indirekta deltagare, inklusive som vittnen, i alla rättsliga
förfaranden, innefattande i det undersökande skedet och i andra förberedande
skeden (artikel 13).

Av information från Myndigheten för delaktighet (MFD) framgår bl.a. följande
om assistanshundar. En assistanshund är en utbildad hund vars syfte är att öka
möjligheten för människor med funktionsnedsättning att få en större delaktighet
i samhället med hunden som hjälpmedel. I begreppet assistanshund ingår
signalhundar, servicehundar, diabeteshundar, epilepsihundar och psykisk
hälsahund (för personer med psykisk ohälsa). När assistanshundar arbetar bär de
ett tjänstetäcke. Föraren ska ha en tillhörande legitimation. Täcket och
legitimationen är garantier för att hunden har genomgått en utbildning som är
kvalitetssäkrad. För att kunna köpa och utbilda en assistanshund behöver
personen i fråga bl.a. ha ett läkarintyg som visar att han eller hon har en
funktionsnedsättning eller en kronisk sjukdom och vilka hinder detta medför.
(Se www.mfd.se/vart-uppdrag/assistanshundar/.) Det är i vissa fall möjligt att få
ekonomiskt stöd från Försäkringskassan för kostnader förknippade med en
assistanshund. Det ges inom ramen för s.k. merkostnadsersättning (se 50 kap.
2 och 9 §§ socialförsäkringsbalken).
                                                                  Dnr 4397-2021       Sid 5 (6)




Bedömning
Av utredningen framgår följande. AA var svarande i ett tvistemål vid Nacka
tingsrätt och kallad till en muntlig förberedelse i målet. Dit var också hennes
ombud kallat. Samma dag som sammanträdet skulle hållas ringde AA till
tingsrätten och bad att få ta med sig sin assistanshund samt sin ledsagare och
dennes assistanshund. Den ansvarige domaren rådmannen BB gav henne
beskedet att ledsagaren kunde följa med som åhörare men att de inte fick ta med
sig sina hundar. AA skickade också in en handling till tingsrätten, som relativt
utförligt beskrev hennes funktionsnedsättning och varför hon hade behov av en
assistanshund. Vid den muntliga förberedelsen närvarade inte AA personligen
utan företräddes av sitt ombud.

Som framgått ska domstolarna i sin verksamhet verka för att alla människor ska
kunna uppnå delaktighet i denna. Detta innebär t.ex. att lokalerna i en domstol
måste vara fungerande ur ett tillgänglighetsperspektiv. Vidare har var och en
rätt till en rättvis rättegång. Domstolen kan därmed i enskilda fall behöva göra
särskilda ansträngningar för att möjliggöra för en person med funktions-
nedsättning eller andra begränsningar att på ett fullgott sätt kunna medverka vid
och tillgodogöra sig en domstolsprocess. Ansvaret vilar då främst på den
domare som är ansvarig för målet.

Vad som gäller vid vissa funktionsnedsättningar och andra begränsningar är
särskilt reglerat. Om t.ex. en misstänkt eller en målsägande i ett brottmål har en
hörselnedsättning, talsvårigheter eller inte behärskar svenska, ska en tolk anlitas
vid sammanträden inför rätten. Även i övriga mål liksom för andra personer
som ska höras får domstolen anlita tolk om det behövs. I vissa situationer kan
det i stället bli aktuellt att använda tekniska hjälpmedel. Allt detta framgår av
5 kap. 6 § rättegångsbalken. Motsvarande synsätt måste enligt min mening i
skälig utsträckning vara tillämpligt på andra fall där en person med funktions-
nedsättning och särskilda behov av stöd ska delta under en huvudförhandling
eller ett annat sammanträde vid domstol. Det kan handla om att rätten får göra
anpassningar inför eller under sammanträdet eller på annat sätt möjliggöra för
personen att då kunna delta.

För att kunna bedöma ett eventuellt behov av stöd och i förekommande fall på
lämpligt sätt tillmötesgå detta kan domstolen behöva information och underlag
från den person som det gäller. Den allmänna kunskapen om assistanshundar
och hur sådana kan fungera som hjälpmedel för den enskilde är nog fortfarande
begränsad. Det saknas vidare enhetliga kriterier bl.a. för när en hund ska få
betraktas som just en assistanshund. Dessa omständigheter kan medföra att
frågan om huruvida en person har ett behov av att ta med sig en sådan hund till
ett sammanträde inte är helt enkel att avgöra. Här får den ansvariga domaren
enligt min mening vara lyhörd och göra en omsorgsfull prövning i varje enskilt
fall.
                                                                    Dnr 4397-2021        Sid 6 (6)




Om det framkommer att en person som ska medverka vid ett sammanträde har
en funktionsnedsättning och ett behov av att ha med sig en assistanshund för att
kunna närvara, har domstolen alltså enligt min mening en skyldighet att i vart
fall försöka att möjliggöra detta. Vidtar rätten inte några åtgärder alls kan det
för en enskild part ytterst riskera att komma i konflikt med hans eller hennes rätt
till en rättvis rättegång. En annan sak är som jag nyss varit inne på att den
ansvariga domaren kan behöva underlag som utvisar att den enskilde har ett
behov av ett visst stöd eller hjälpmedel. Det kan även finnas andra aspekter som
den ansvariga domaren måste ta hänsyn till, exempelvis att en motpart eller
annan medverkande i rättegången p.g.a. allergi eller av andra skäl motsätter sig
att en hund närvarar under sammanträdet. Det senare kan medföra att rätten
behöver överväga hur situationen ska hanteras rent praktiskt och vidta åtgärder
för det. Ett alternativ kan i ett sådant fall vara medverkan av någon av parterna
med hjälp av videolänk.

I det aktuella fallet hörde AA av sig till tingsrätten samma dag som
sammanträdet skulle äga rum. Jag har förståelse för om tingsrätten med så kort
varsel och, i vart fall inledningsvis, i avsaknad av närmare underlag inte kunde
göra en tillräcklig bedömning av hennes behov av assistanshund. Enligt min
mening borde emellertid rådmannen BB inte ha avfärdat hennes begäran med
att hänvisa till att hundar inte är tillåtna i rättssalen. Jag anser att han i stället
med några följdfrågor skulle ha försökt att reda ut eventuella oklarheter och
hitta en praktisk lösning på den uppkomna situationen. Om frågan inte kunde
klarläggas i tid före sammanträdet hade BB kunnat överväga att ställa in det, för
att sedan göra ett mer välgrundat ställningstagande inför nästa
sammanträdestillfälle. I det sammanhanget vill jag också understryka att en part
som har kallats för att närvara vid ett sammanträde i domstol personligen eller
genom ombud naturligtvis har rätt att närvara personligen även om han eller
hon också har ett ombud.

Jag kan avslutningsvis konstatera att jag inte har underlag för att bedöma om
AA har blivit illa bemött under ett telefonsamtal med BB. Jag vill dock
framhålla att det naturligtvis alltid är viktigt att domare uppträder korrekt och
sakligt i sina kontakter med enskilda.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
