# Fråga om socialnämnds ansvar för att faderskapet till ett barn klarläggs när det, efter att nämnden godkänt viss mans bekräftelse av faderskapet, kom fram att modern vid barnets födelse var gift med en annan man

JO 2000-09-08 dnr 4418-1998

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2000-09-08              4418-1998                1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om socialnämnds ansvar för att faderskapet till ett barn klarläggs
                        när det, efter att nämnden godkänt viss mans bekräftelse av
                        faderskapet, kom fram att modern vid barnets födelse var gift med en
                        annan man


                        AA födde den 26 juli 1993 sonen BB. Den 10 augusti 1993 undertecknade CC –
                        som vid denna tidpunkt var sambo med AA – en bekräftelse av att han är far till
                        BB. Bekräftelsen godkändes samma dag skriftligen av AA och Socialnämnden i
                        Solna kommun.

                        Solna tingsrätt dömde genom dom den 6 september 1994 till äktenskapsskillnad
                        mellan AA och DD. I domen antecknades att parterna ingått äktenskap med
                        varandra år 1986 i Chile.

                        Hösten 1997 kontaktade CC familjerätten vid socialförvaltningen i Solna kommun
                        och meddelade att faderskapet till BB inte fastställts på ett juridiskt korrekt sätt
                        eftersom AA vid tidpunkten för BB:s födelse var gift med annan man, DD.

                        I en anmälan till JO klagade CC på Socialnämnden i Solna kommun för
                        handläggningen av faderskapsärendet. Han anförde bl.a. att BB har en ”felaktig
                        juridisk far” men att socialnämnden inte har sett till att faderskapet har utretts och
                        fastställts av domstol.

                        Inledningsvis infordrades socialförvaltningens handlingar i ärendet.

                        Därefter remitterades anmälan till Socialnämnden i Solna kommun för utredning
                        och yttrande avseende vilka överväganden i frågan om fastställande av faderskapet
                        för BB som nämnden gjort sedan den fick kännedom om att AA var gift vid BB:s
                        födelse. Nämnden överlämnade som remissvar ett av avdelningschefen EE och
                        sektionschefen FF undertecknat yttrande vari anfördes följande.

                                  Såsom tidigare redovisats i familjerättens skrivelse av 1998-12-01 till JO fastställdes
                                  faderskapet för BB på sedvanligt sätt för sammanboende föräldrar 1993-08-10.
                                  I slutet av år 1997 kontaktade CC GG, vårdassistent på familjerätten i Solna. Han
                                  uppgav att han felaktigt fått en skuld till försäkringskassan för utgivna underhåll.
                                  Han menade att han inte var juridisk far till BB. Kopia av faderskapsbekräftelse och
                                  personbevis skickades till honom 1997-12-12 för att visa att han var registrerad som
                                  far och vårdnadshavare.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 4418-1998     Sid 2 (5)



      Under våren 1998 fortsatte CC att kontakta familjerätten och hävda att han felaktigt
      fått en skuld till försäkringskassan och att handläggningen av faderskapsbekräftelsen
      på familjerätten varit felaktig. GG kontaktade därför per telefon länsstyrelsens
      socialkonsulent HH och redogjorde för omständigheterna i faderskapet för att få
      besked om, och i sådana fall hur, familjerätten skulle agera. Socialkonsulenten
      skulle undersöka vidare och återkomma med besked till familjerätten om
      faderskapet inte skulle vara giltigt. Då inget besked om detta lämnades skrev
      sektionschef FF ett brev till CC med samma besked som tidigare, dvs att CC i
      folkbokföringen är registrerad som BB:s far och att BB således inte saknar en
      juridisk far.
      Sommaren 1998 meddelade CC att Kammarrätten i en dom fastställt att han inte var
      far till BB. GG kontaktade kammarrätten och fick en kopia av kammarrättens dom
      av 1998-06-10 samt länsrättens dom av 1997-11-12 (bilaga 1 [här utelämnad; JO:s
      anmärkning]). I länsrättens dom befanns CC vara betalningsskyldig för utgivet
      underhållsstöd för BB medan kammarrätten fann att han inte var återbetalnings-
      skyldig. Kopior av de båda domsluten skickades vidare till socialkonsulenten. Efter
      några veckor kontaktade GG socialkonsulenten igen och diskuterade ärendet. Inget
      råd gavs att familjerätten skulle inleda utredning, däremot hänvisades till tingsrätten
      för rådgivning om ev. utredning och åtgärd. Då CC var registrerad som BB:s far i
      folkbokföringsregistret vidtogs inga ytterligare åtgärder förrän 1998-11-10 när en av
      handläggarna på familjerätten diskuterade frågeställningar i ärendet med en notarie
      på Solna tingsrätt. Rekommendationen från tingsrättsnotarie var att diskutera ärendet
      vidare med kommunens egen jurist. I samband med samtalet med notarien skickades
      per fax Solna tingsrätts dom om äktenskapsskillnad mellan modern och äkta mannen
      till familjerätten (bilaga 2 [här utelämnad; JO:s anmärkning]).
      De kontakter familjerätten tagit med olika instanser, länsstyrelsens socialkonsulent
      och tingsrätt bl a för att få råd om, och i så fall hur, familjerätten skulle agera i
      ärendet, har inte kunnat ge några direktiv. Samtliga kontakter har endast och tydligt
      visat att ärendet är mycket ovanligt.
      CC fortsatte under hösten 1998 att kontakta tjänstemän på socialförvaltningen och
      hävda att familjerätten handlagt faderskapsutredningen vid BB:s födelse felaktigt.
      1998-11-12, efter att polisen meddelat att CC tagit kontakt med dem i ärendet,
      beslöts att inleda utredning om faderskapet. Bedömningen gjordes då att det var
      nödvändigt att ta kontakt med modern för att häva faderskapspresumtionen för den
      man hon var gift med vid barnets födelse, trots att detta inte fanns registrerat i
      svensk folkbokföring. Vad som sedan dess har gjorts i ärendet har redovisats i
      familjerättens tidigare nämnda skrivelse - med bilagor - till JO. Sedan skrivelsen
      skickades till JO har modern uteblivit från ytterligare en besökstid och hon har inte
      heller på annat sätt tagit kontakt med familjerätten. Handläggaren har per brev
      informerat henne om att ärendet kommer att överlämnas till advokat för att fortsätta
      att driva hävandet av äkta mannens faderskap i tingsrätten. CC har för kännedom fått
      kopior av de brev som hittills skickats till modern.
      En anledning till att utredning inte har inletts förrän i november 1998 är att de
      tjänstemän som CC har haft kontakt med på socialförvaltningen inte har uppfattat att
      han är tveksam till om han är BB:s biologiska far. Han har uppgett att familjerätten
      handlagt ärendet felaktigt och att BB saknar juridisk far vilket har emotsagts av
      kontroller med folkbokföringsregistret som har visat att CC är registrerad som BB:s
      far. Han har inte heller önskat att socialtjänsten skulle ta kontakt med BB:s mor i
      ärendet.
      I övervägandena i samband med att CC kontaktat familjerätten har också vägts in att
      han först 1997, i samband med försäkringskassans återkrav för utgivet
      underhållsstöd, har kontaktat familjerätten, trots att moderns äktenskapsskillnad blev
      klar redan 1994.
CC yttrade sig över remissvaret.
                                                                        Dnr 4418-1998     Sid 3 (5)




Kammarrätten i Stockholm anförde i sin dom den 10 juni 1998 (mål nr 8687-1997)
angående CC:s återbetalningsskyldighet för underhållsstöd enligt lagen
(1996:1030) om underhållsstöd (USL) avseende BB bl.a. följande.

      Av bekräftelse daterad den 10 augusti 1993 framgår att godkännande från mannen i
      äktenskapet saknas. Hävandet av faderskapspresumtionen har, såvitt utredningen
      visar, därför inte skett på föreskrivet sätt. Kammarrätten finner under sådana
      förhållanden att någon återbetalningsskyldighet inte kan åläggas CC på grundval av
      bekräftelsen.
      Frågan är då om CC:s uppgift att han är far till BB kan föranleda att han, trots att
      faderskapspresumtionen enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken inte hävts, ändå kan åläggas
      återbetalningsskyldighet. Enligt 22 § andra stycket USL kan en man åläggas
      återbetalningsskyldighet, trots att faderskapet inte är fastställt, om det pågår ett mål
      om fastställande av faderskap till ett barn och det finns sannolika skäl för att den
      instämde är far till barnet. Någon talan om hävande av faderskapspresumtion eller
      fastställande av faderskap är, såvitt framkommit, inte väckt. Kammarrätten finner att
      förutsättningar för att ålägga CC återbetalningsskyldighet på denna grund inte
      föreligger. - Det förhållandet att han är registrerad som far i folkbokföringsregistret
      föranleder ingen annan bedömning.
JO tog del av journalanteckningarna avseende tiden efter det att remissvaret
upprättades.

Enligt journalanteckning den 21 januari 1999 hade förvaltningen erhållit följande
besked från den advokat som konsulterats: Advokaten kan inte driva ärendet i
tingsrätt; en stämningsansökan skulle avvisas av tingsrätten. I nuvarande situation
är inte socialnämnden barnets företrädare. Även om modern skulle ha medverkat
skulle man inte kunnat skicka in en stämningsansökan ”då situationen i
folkbokföringen rent faktiskt är korrekt”. Eventuellt kan vårdnadshavarna själva
agera och försöka få tingsrätten att ta upp ärendet.

Av en journalanteckning framgår att ärendet avslutades den 27 augusti 1999 med
motiveringen att nämnden inte kunde agera mer i saken.

I ett beslut den 8 september 2000 anförde JO André följande.

Om modern är gift vid barnets födelse skall, enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken (FB),
mannen i äktenskapet anses som barnets far. Av 2 § samma kapitel framgår att
faderskapspresumtionen kan hävas antingen genom rättens förklaring att annan
man är barnets far (första stycket) eller genom att mannen i äktenskapet godkänner
annan mans bekräftelse att han är barnets far (andra stycket).

Om modern inte är gift vid barnets födelse fastställs, enligt 1 kap. 3 § FB,
faderskapet genom bekräftelse eller dom. I 1 kap. 4 § FB föreskrivs bl.a. att
bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och modern.

Den 10 augusti 1993 bekräftade CC skriftligen att han är far till barnet BB. Samma
dag godkändes faderskapsbekräftelsen av modern AA, som då var sambo med CC,
och socialnämnden. Vid denna tidpunkt hade nämnden – såvitt utredningen visar –
ingen uppgift om att AA var gift med en annan man när BB föddes. Det finns
därför inte anledning att rikta kritik mot att nämnden godkände CC:s bekräftelse av
faderskapet.
                                                                 Dnr 4418-1998   Sid 4 (5)




Frågan i ärendet gäller nämndens agerande efter det att den hösten 1997 av CC
underrättats om att AA var gift med DD vid tidpunkten för sonen BB:s födelse.

CC:s – såvitt framkommit – oemotsagda uppfattning är att han är biologisk far till
BB. CC:s faderskapsbekräftelse saknar emellertid DD:s godkännande. Det
ankommer ytterst på allmän domstol att lösa den konflikt som här uppstått mellan
faderskapspresumtionen å ena sidan och faderskapsbekräftelsen å den andra. Som
JO bör jag i princip inte föregripa en sådan eventuell prövning.

I 2 kap. 9 § första stycket FB stadgas att om en viss man enligt 1 kap. 1 § FB skall
anses som far till ett barn som står under någons vårdnad och barnet har hemvist i
Sverige, skall socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna
eller mannen begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan vara
far till barnet. Enligt lagtexten är sålunda kretsen av de personer som av
socialnämnden kan påkalla en utredning ganska snäv och omfattar t.ex. inte annan
man än den som modern var gift med vid barnets födelse. I förarbetena till
bestämmelsen har emellertid förutsatts att nämnden utan stöd av särskild
bestämmelse skulle kunna medverka vid utredning om faderskapet till barn som
fötts under äktenskap, när nämnden med hänsyn till barnets bästa och övriga
omständigheter finner skäl därtill. Enligt förarbetsuttalandena kan nämnden inleda

## Utredning

utredning på begäran av andra personer än de som uppräknas i lagtexten. Nämnden
kan också företa utredning på eget initiativ (se prop. 1975/76:170 s. 305 f. och
321).

Förhållandena får i förevarande fall, när CC meddelat att AA var gift vid
tidpunkten för BB:s födelse, anses ha varit sådana att det ankommit på
socialförvaltningen att inleda en utredning rörande faderskapsfrågan. Situationen
har varit mycket speciell och jag har förståelse för att socialförvaltningen
åtminstone till en början ställde sig frågande till sin roll i sammanhanget.

Förvaltningen borde rimligen ha vänt sig till juridisk expertis för att få råd om de
olika handlingsalternativ som fanns. Av utredningen framgår att det dröjde cirka ett
år innan advokat kontaktades. Den tiden framstår som för lång.

Kammarrättens i Stockholm dom, som redogjorts för ovan, illustrerar vilka följder
oklarheten rörande faderskapet kan få. Att det råder osäkerhet rörande en så viktig
fråga är självfallet inte tillfredsställande.

Nämnden fungerar i viss utsträckning som ställföreträdare för barn. I mål om
fastställande av faderskap förs barnets talan av nämnden och/eller modern (3 kap. 5
§ FB). När det gäller mål om hävande av faderskapspresumtionen får nämnden
däremot inte föra barnets talan. I sådana mål förs underårigt barns talan av
förmyndare eller god man när sådan enligt 11 kap. skall förordnas (3 kap. 4 § FB).
Finner socialnämnd att det ligger i barnets intresse att talan om hävande av
faderskapspresumtionen väcks skall nämnden hos överförmyndaren anmäla behov
av att god man förordnas för barnet (42 § socialtjänstförordningen [1981:750]).
Den gode mannen kan sedan väcka talan för barnet. En talan om hävande av
                                                                 Dnr 4418-1998   Sid 5 (5)




faderskapspresumtionen kan, enligt 3 kap. 13 § FB, förenas med en talan om
fastställande av faderskap.

Det framstår som angeläget att skapa full klarhet rörande faderskapet för BB. Såvitt
framgår av utredningen har inte BB:s mor velat medverka för att utreda saken och
CC har inte heller väckt talan i frågan. Nämnden har inte behörighet att för egen
del eller som företrädare för BB väcka talan om hävande av
faderskapspresumtionen. Det kan därför finnas anledning för nämnden att göra

## Anmälan och bakgrund

anmälan till överförmyndaren om att BB eventuellt har behov av god man. Jag
utgår från att nämnden tar ställning till den frågan med anledning av vad som
kommit fram i ärendet här.
