# Ifrågasatt inskränkning av yttrandefriheten för en professor vid Lunds universitet

JO 2015-03-13 dnr 4420-2013

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                    Sid
                                                                           2015-03-13              4420-2013             1 (6)
Stf justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Ifrågasatt inskränkning av yttrandefriheten för en professor vid Lunds
                        universitet


                          Beslutet i korthet: En professor vid Lunds universitet har på sin fritid, på den s.k.
                          mikrobloggen Twitter, uttryckt sig nedsättande om en namngiven person. På grund av
                          detta kallades han till ett möte med bl.a. dekanen vid universitetets natur-
                          vetenskapliga fakultet. Innan mötet ägde rum intervjuades dekanen av en dagstidning
                          och gjorde i samband med det vissa uttalanden. I beslutet uttrycker JO en förståelse
                          för att såväl professorn som andra som läste artikeln kunde uppfatta uttalandena som
                          att företrädare för universitetet ansåg sig ha en rätt att ha åsikter om hur en
                          medarbetare väljer att utnyttja sin yttrandefrihet. Uttalandena kan dessutom uppfattas
                          som att universitetets företrädare ansåg sig ha möjlighet att begränsa denna rättighet.
                          JO konstaterar att det funnits en uppenbar risk för att andra universitetsanställda kan
                          ha uppfattat uttalandena i dagspressen som att det råder en mer begränsad
                          yttrandefrihet för dem än för medborgare i övrigt. Enligt JO är det allvarligt och
                          riskerar att leda till att de anställda inte vågar ge uttryck för sina åsikter. Av den
                          anledningen understryker JO vikten av att företrädare för myndigheter inte uttalar sig
                          på sätt som kan uppfattas som att myndigheten vill begränsa de anställdas
                          yttrandefrihet.

## Bakgrund

Den 27 juli 2013 skrev en professor vid Lunds universitet, AA, ett antal inlägg
                        på den s.k. mikrobloggen Twitter. I inläggen kallade AA en namngiven person
                        för ”vidrig”, ”avskyvärd” och en ”plåga”. Den 2 augusti 2013 publicerade
                        tidningen Sydsvenskan en artikel med rubriken ”Twittrande professor läxas
                        upp”. Av artikeln framgick bl.a. följande:

                                  BB, dekan vid naturvetenskapliga fakulteten, säger att Twitterinläggen är mycket
                                  olyckliga, att de skadar Lunds universitet och inte är förenliga med universitetets
                                  värdegrund. Även om [AA] har agerat som privatperson associerar många det
                                  inträffade med Lunds universitet.
                                  – Vi oroar oss att det här skadar universitetet. Det kan vara donationer som ute-
                                  blir, att forskningsanslag försvinner. Allmänheten måste ha ett förtroende för att
                                  vi gör seriösa och bra saker. Vi får inte associeras med sådant här, säger BB.
                                  På tisdag ska universitetet reda ut vad som har hänt. Då är professor [AA] in-
                                  kallad på möte.
                                  – Då ska vi förhoppningsvis vara överens om att det aldrig upprepas, säger BB.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 4420-2013          Sid 2 (6)




Artikeln ledde till att ett antal debattartiklar publicerades i Sydsvenskan. I en
debattartikel som publicerades den 6 augusti 2013 skrev professor CC,
vicerektor vid Lunds universitet, bl.a. följande:

      Det som nu diskuteras handlar också om när vi som professorer, det vill säga
      universitetets högsta akademiska företrädare inom våra kompetensområden, upp-
      träder som dessa företrädare och när vi uppträder som privatpersoner. Kan vi
      någonsin vara privata? Givetvis kan vi det. Vi har rätt till ett privatliv och rätt till
      privata åsikter oavsett vilka de är. Men positionen som professor innebär ett sär-
      skilt ansvar. Mitt ord skrivet eller muntligt framfört har stor tyngd och genom-
      slag. Det gör att jag alltid måste tänka på hur jag uttrycker mig i debatter och dis-
      kussioner.

Anmälan
I en anmälan till JO ifrågasatte DD, mot bakgrund av de uppgifter som hade
framkommit i tidningsartiklarna, om Lunds universitet hade agerat på ett kor-
rekt sätt. I anmälan gjordes det gällande bl.a. att universitetet begränsat de
anställdas grundlagsskyddade rätt till yttrande- och meddelarfrihet.

Till anmälan hade DD bifogat fyra tidningsartiklar från Sydsvenskan.

Utredning
Anmälan och artiklarna remitterades till Lunds universitet, och i sitt remissvar
anförde universitetet, genom prorektor EE, bl.a. följande:

      Yttrandefriheten är en förutsättning för en fri debatt om vårt samhälle, vilken
      Lunds universitet särskilt värnar om. Universitetet har på intet sätt önskat hindra
      någon att uttrycka tankar, åsikter och känslor. Lunds universitet menar dock, i
      sin roll som arbetsgivare, att det föreligger ett arbetsmiljöansvar med krav på att
      agera för att utreda händelser som kan påverka arbetsplatsen och dess anställda
      och som kommit till arbetsgivarens kännedom.
      I förekommande fall har ett twitterinlägg upplevts som stötande och orsakat ett
      ifrågasättande av universitetets opartiskhet som statlig myndighet. Ifrågasättande
      från allmänheten har inkommit till universitetet i form av telefonsamtal och epost
      som ställts till såväl universitets- som fakultetsledning. Mot bakgrund av detta
      såg Lunds universitet, som arbetsgivare, ett behov att prata med medarbetaren
      som författat inlägget om vad som egentligen inträffat och samtidigt berätta om
      de reaktioner universitetet fått. Reaktionen från allmänheten mot universitetet
      uppstod troligen på grund av att medarbetaren på sitt twitterkonto valt att presen-
      tera sig som professor vid Lunds universitet. Vid det samtal som senare hölls
      med medarbetaren, framkom dock att medarbetaren själv valt att ta bort sin tjän-
      stetitel och arbetsgivare från sitt konto/inlägg snart efter att inlägget gjorts.
      Vid nämnda samtal pratades det därutöver om de högt ställda krav som ställs på
      myndighetens opartiskhet och att den offentliga makten ska utövas med respekt
      för människors frihet och lika värda. Dessa krav var de närvarande på mötet helt
      överens om. Mötet resulterade inte i några åtgärder och det är universitetets upp-
      fattning att medarbetaren inte uppfattade samtalet som något annat än just ett
      samtal mellan arbetsgivare och anställd.
      Lunds universitet har således på intet sätt uppfattat att samtalet hindrat eller i
      framtiden kommer att förhindra medarbetarens yttrandefrihet eller meddelar-
      frihet.
DD gavs möjlighet att kommentera remissvaret.
                                                                   Dnr 4420-2013       Sid 3 (6)




AA inkom med ett eget yttrande där han anförde bl.a. följande:

Det är riktigt att han via Twitter fällde ”hårda ord” mot en namngiven person.
Händelsen skedde under hans semester, via ett privat Twitterkonto, och alla
meddelanden skickades via hans privata mobiltelefon. Uppgiften om att han på
Twitterkontot skulle ha angett sin tjänstetitel och arbetsgivare är felaktig. Några
sådana uppgifter har aldrig funnits på kontot. Inte heller fanns det någon länk
till universitetets hemsida. Den från Lunds universitets sida antydda kopplingen
mellan Twitterinlägget och universitetet har aldrig existerat. Däremot framgick
det att inläggen var personliga (”personal tweets”), vilket enligt honom är en
tydlig deklaration om att han inte twittrade som anställd och professor vid
Lunds universitet. För att göra detta extra tydligt ändrade han några dagar efter
händelsen sin profiltext och angav att ”all tweets are private and do not
represent the views of my employer” [alla inlägg är privata och representerar
inte min arbetsgivares ståndpunkter, fritt översatt av JO].

Den 29 juli 2013 blev han kontaktad av dekanen för Naturvetenskapliga fakul-
teten vid Lunds universitet, BB, och ombads att bestämma en mötestid där de
kunde diskutera det inträffade. Han gick med på detta och uppfattade det hela
som ett ”utredande möte” där bara han och BB skulle delta. Mötet skulle äga
rum den 6 augusti 2013. Den 2 augusti publicerades emellertid en artikel i
Sydsvenskan där BB bl.a. uttalade att parterna efter mötet förhoppningsvis
skulle ”vara överens om att det aldrig upprepas” [se vidare under rubriken
”Bakgrund”, JO:s anm.]. Med detta uttalande föregrep BB det kommande möt-
et genom att redan ha bestämt sig för att det AA gjort inte skulle upprepas. Än
mer anmärkningsvärt var att AA inför mötet fick information om att han skulle
ha med sig en facklig representant till mötet, samt att vicerektor CC skulle
medverka, liksom AA:s prefekt FF. Det var tydligt att det utredande mötet sågs
som allvarligare än vad han hade fått intryck av vid den första kontakten med
BB. Han kände starkt obehag, eftersom det var uppenbart att universitetets
ledning tyckte att han hade agerat i tjänsten, trots att det var fråga om ett privat
”gräl”.

Vid mötet med universitetet klargjorde han att AA hade agerat som privatperson
och bara utövat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Han beklagade sina
formuleringar men framhöll att han redan offentligen hade bett om ursäkt för
detta. Den fackliga representanten var mycket tydlig med att det inte var fråga
om något universitetsärende och att universitetet inte hade någon rätt att reglera
eller ha synpunkter på sina anställdas åsikter eller sätt att uttrycka sig.
Universitetets representanter syntes vara införstådda med detta, och AA finner
det därför anmärkningsvärt att BB efter mötet i en artikel i Sydsvenskan uppgett
att han skulle ha bett om ursäkt och ”lovat att inte göra om det”. Universitetet
har inte någon rätt att begära några löften från honom om vilka uttalanden han
ska göra som privatperson.
                                                                     Dnr 4420-2013       Sid 4 (6)




Universitetets sätt att uttrycka sig i medier har gjort att kolleger, studenter och
doktorander har kontaktat honom och varit oroliga för att han skulle bli avsked-
ad och uttryckt oro över att universitetsanställda inte skulle ha full yttrandefrihet
i sociala medier. Hela ”affären” riskerar därmed att få olyckliga spridnings-
effekter och leda till självcensur bland universitetsanställda.

Till yttrandet hade AA bifogat sju tidningsartiklar.

Bedömning
Rättslig reglering
I ärendet aktualiseras den grundlagsskyddade yttrandefrihet som varje medborg-
are är tillförsäkrad gentemot det allmänna. Rätten till yttrandefrihet följer av
2 kap. 1 § regeringsformen, 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
och 1 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt regeringsformen
är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad en frihet att i tal, skrift
eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter
och känslor. Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen får yttrandefriheten begränsas
genom lag.

Genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ges yttrande-
friheten ett särskilt skydd. Den s.k. meddelarfriheten innebär enligt 1 kap. 1 §
tredje stycket tryckfrihetsförordningen att det står var och en fritt att, då annat
inte särskilt anges i förordningen, meddela uppgifter och underrättelser i vilket
ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift. En motsvarande bestäm-
melse för möjligheten att lämna uppgift till bl.a. radio och TV återfinns i
1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

För de ovan redovisade lagregleringarna saknar det betydelse om en medborg-
are är offentligt anställd. Det innebär att bestämmelserna ger offentligt anställda
samma skydd som alla andra medborgare. En offentligt anställd har alltså rätt
att fritt ge uttryck för sin uppfattning. JO har i tidigare ärenden slagit fast att
yttrandefriheten även ger rätt för en offentligt anställd att fritt ge uttryck för sin
uppfattning om den egna myndighetens verksamhet, så länge inte tystnadsplikt-
en lägger hinder i vägen (se exempelvis JO 2005/06 s. 453).

Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen och tryckfrihetsförordning-
en respektive yttrandefrihetsgrundlagen anger är ett skydd gentemot ”det all-
männa”. Det allmänna omfattar t.ex. statliga myndigheter. Skyddet innebär att
en myndighet inte får ingripa mot någon för att han eller hon har använt sig av
sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. En myndighet får
inte heller försöka motarbeta att den anställde använder sig av sina rättigheter
eller, genom generella uttalanden eller kritik i enskilda fall, försöka påverka
arbetstagaren i fråga om det sätt på vilket denne utnyttjar sin yttrandefrihet.
Detta gäller även i de fall en myndighet anser att arbetstagaren har lämnat fel-
aktiga uppgifter. Myndigheten är i stället hänvisad till att på lämpligt sätt be-
möta och rätta sådana uppgifter.
                                                                    Dnr 4420-2013      Sid 5 (6)




Den som är anställd vid en myndighet har alltså rätt att, utan repressalier från
myndighetens sida, offentligt framföra sina synpunkter såväl på myndighetens
verksamhet som i andra frågor. Det finns anledning att framhålla att reglerna till
skydd för yttrandefriheten inte fritar den anställde från skyldigheten att lojalt
rätta sig efter arbetsgivarens beslut och direktiv angående hur verksamheten ska
bedrivas. Som framgår av det sagda innebär detta emellertid inte att den
anställde är förhindrad att fritt uttrycka sina privata åsikter om exempelvis
sådana beslut och direktiv. Vidare finns det inte något som hindrar att en myn-
dighet bestämmer vad som ska vara myndighetens officiella ståndpunkt i olika
frågor och utser en särskild person som får uttala sig på myndighetens vägnar.
Självfallet får inte heller detta påverka vare sig den utsedda personens eller
någon annan anställds möjligheter att ge uttryck åt sina privata åsikter.

Mina överväganden
Yttrandefriheten är en i ett demokratiskt samhälle grundläggande och central
rättighet. Den utgör en förutsättning för en fri debatt i allmänhet. Därtill är den
en förutsättning för att det ska kunna föras diskussioner om lämpligheten och
riktigheten av myndigheters handlande, och den ska även möjliggöra en
granskning av hur offentliga tjänstemän och deras uppdragstagare sköter sina
åligganden. Av den anledningen är det alltid allvarligt om företrädare för en
myndighet agerar på ett sätt som står i strid med den grundlagsskyddade rätten.

Inledningsvis står det klart att AA gjorde de aktuella uttalandena som privat-
person. Vidare noterar jag att anmälan inte tar sikte på vad som förekommit i
samband med det möte som skedde mellan företrädare för universitetet och AA
den 6 augusti 2013. I stället är frågan om företrädare för universitetet i samband
med de artiklar som förekom i Sydsvenskan uttalat sig på ett sätt som inte är
förenligt med AA:s yttrandefrihet.

I en artikel den 2 augusti 2013 uttalade dekanus BB bl.a. att AA:s inlägg var
”mycket olyckliga” och att de ”skadade” universitetet. Vidare uttalade han att
universitetet inte får associeras med ”sådant här” och att det kommande mötet
förhoppningsvis skulle leda fram till att universitetet och AA skulle ”vara
överens om att det aldrig upprepas”. Jag har förståelse för att såväl AA som
andra som läste artikeln kunde uppfatta dessa uttalanden som att företrädare för
universitetet ansåg sig ha en rätt att ha åsikter om hur en medarbetare väljer att
utnyttja sin yttrandefrihet. Uttalandena kan dessutom uppfattas som att
universitetets företrädare ansåg sig ha en möjlighet att begränsa denna rättighet.

Uttalandena från AA – som fick företrädare för Lunds universitet att framföra
dessa åsikter – har inte varit riktade mot universitetets verksamhet. Universi-
tetets reaktion har enbart orsakats av att AA genom sitt agerande kränkt en
namngiven person. Åtgärderna har alltså inte föranletts av att AA skulle ha
framfört kritik mot sin arbetsgivare. Eftersom åtgärderna inte syftat till att tysta
kritik från en anställd, skulle det kunna tyckas att det finns skäl att se mindre
allvarligt på det inträffade. Emellertid vill jag framhålla att företrädare för
                                                                  Dnr 4420-2013      Sid 6 (6)




universitetet genom sina uttalanden i dagspressen inte bara riktat sig till AA,
utan uttalandena har kommit en långt mycket större krets till del.

Det har funnits en uppenbar risk för att universitetsanställda kan ha uppfattat
uttalandena som att det råder en mer begränsad yttrandefrihet för dem än för
medborgarna i övrigt. Det är givetvis allvarligt och riskerar att leda till att de
anställda inte vågar ge uttryck för sina åsikter. Av den anledningen vill jag
understryka vikten av att företrädare för myndigheter inte uttalar sig på sätt som
kan uppfattas som att myndigheten vill begränsa de anställdas yttrandefrihet.
Jag finner inte anledning att göra något ytterligare uttalande i saken.

Ärendet avslutas.
