# Ifrågasatt inskränkning av yttrandefriheten för chef i Försvarsmakten

JO 2000-06-22 dnr 4433-1999

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2000-06-22             4433-4435-1999           1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ifrågasatt inskränkning av yttrandefriheten för chef i Försvarsmakten


                        I ett beslut den 22 juni 2000 anförde JO Pennlöv följande.

## Bakgrund

Av en artikel i Dagens Nyheter den 25 november 1999 framgick bl.a. följande.

                        Överbefälhavaren AA kallade den 19 november 1999 till sig chefen för Sydkustens
                        marinkommando, översten av första graden BB, eftersom denne hade varit kritisk
                        mot förslaget om försvarets nya grundorganisation. Överbefälhavaren lät BB förstå
                        att hans lojalitet mot förslaget var en förutsättning för hans fortsatta chefskap i
                        Karlskrona. I ett internmeddelande den 22 november 1999 från Högkvarteret
                        anfördes bl.a.: ”Överbefälhavaren har tydliggjort att det inte är möjligt att som chef
                        i myndigheten aktivt föra ut en uppfattning som går emot myndighetens
                        ställningstagande.”

## Anmälningarna

CC, DD och EE har, med åberopande av uppgifterna i den ovan nämnda artikeln, i
                        anmälningar till JO gjort gällande att överbefälhavaren AA på ett grundlagsstridigt
                        sätt begränsat BB:s yttrandefrihet.

## Utredningen

Efter remiss har Försvarsmakten, överbefälhavaren AA, anfört följande.

                                  Anmälningarna hänför sig till bl.a. det samtal som jag hade med chefen för Syd-
                                  kustens Marinkommando översten av första graden BB den 19 november 1999.
                                  Bakgrunden till samtalet den 19 november är kortfattat att Försvarsmakten efter ett
                                  omfattande internt arbete deltagit i en process som har syftat till att i en gemensam
                                  arbetsgrupp mellan försvarsdepartementet och Försvarsmakten utarbeta en ny För-
                                  svarsmaktsorganisation. I sitt arbete har gruppen noga tagit del av detaljerade under-
                                  lag och förslag från Försvarsmaktens olika enheter samt genomfört omfattande
                                  förbandsbesök. Arbetsgruppen, under ledning av försvarsdepartementet, redovisade
                                  den 20 oktober 1999 för försvarsministern ett förslag till ny grundorganisation.
                                  Jag har, liksom militärledningen, hållits kontinuerligt underrättad om arbetets fram-
                                  skridande och har också på myndighetens vägnar ställt mig bakom förslaget. Tanken
                                  med att vid denna omorganisation ha en gemensam beredningsgrupp har varit om-
                                  sorgen om personalen. Erfarenheter från tidigare omorganisationer har varit att per-
                                  sonalen fått flera och olika besked – från myndigheten, regeringen och riksdagen –


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 4433-4435-1999     Sid 2 (3)



      om deras framtid i en ny förändrad organisation. Denna gång fick man ett samlat
      förslag som var avvägt efter ekonomiska, militära och politiska synpunkter och som
      dessutom har förutsättningar att kunna beslutas av riksdagen under våren 2000.
      Min uppfattning som myndighetschef är således att Försvarsmaktens olika enheter
      och chefer haft rimliga möjligheter att få sina synpunkter hörda och förslag fram-
      förda till den gemensamma arbetsgruppen. När arbetsgruppen den 20 oktober lade
      fram sitt förslag till chefen för försvarsdepartementet hade Försvarsmakten således
      tagit slutlig ställning.
      Den 5 november, några veckor efter att arbetsgruppen lämnade sitt förslag, skrev BB
      ett handbrev till mig där han utvecklade sin uppfattning om kort- och långsiktiga
      konsekvenser av arbetsgruppens förslag. Han avslutade sitt brev med att han ansåg
      att det vara hans skyldighet och rättighet att fortsätta argumentera intill dess att
      riksdagsbeslut i frågan är fattat. Den 16 november fick jag ett nytt handbrev från BB
      där han framförde att han inte hade uppfattat att arbetsgruppens förslag var
      Försvarsmaktens, och därmed mitt, ställningstagande till en ny grundorganisation.
      BB begärde att få ett personligt samtal med mig för att klara ut eventuella miss-
      uppfattningar. Det var detta samtal han fick tre dagar senare i närvaro av ställ-
      företrädande överbefälhavaren FF.
      Vid mötet den 19 november 1999 redogjorde jag för BB att chefska på en sådan nivå
      som chef för ett Marinkommando ställer krav på det personliga agerandet. Det går
      inte att först döma ut myndighetens ställningstagande som felaktigt och därefter
      aktivt föra ut en annan uppfattning när man som chef senare med kraft och lojalitet
      förutsätts genomföra detsamma. Den egna trovärdigheten som chef blir låg eller
      obefintlig både nedåt och uppåt i organisationen. En chef förväntas kunna genom-
      föra fattade beslut och har ett stort ansvar, inte minst mot underställd personal.
      Försvarsmakten kan inte avvakta ett riksdagsbeslut i mars 2000 utan måste succes-
      sivt förbereda och planera med det underlag som regeringen i sin proposition lägger
      fast.
      För mig är det således en etisk och moralisk fråga att en chef i Försvarsmakten kan
      leda ett effektivt och trovärdigt genomförande av en kommande omorganisation. Det
      nu sagda innebär naturligtvis inte någon åtgärd från min eller högkvarterets sida att
      försöka begränsa den grundlagsfästa yttrandefriheten. Vid mötet förklarade BB för
      mig och FF att han endast avsåg att beskriva konsekvenserna runt den nya
      Försvarsmaktsorganisationen och att han förstod att hans agerande har kunnat upp-
      fattas på ett annat sätt. BB angav vid vårt samtal att han har samma uppfattning som
      mig att det är ohållbart att chefer i sin befattning verkar för en annan uppfattning än
      den som är myndighetens. Det var innehållet i det senare som skickades ut internt i
      Försvarsmakten som ett klarläggande av BB:s och min inställning och att saken
      därmed var utagerad för min del.
CC och DD har kommenterat remissvaret.

BB har beretts tillfälle att yttra sig över remissvaret. Något yttrande har dock inte
inkommit.

Bedömning
I 2 kap. 1 § första punkten regeringsformen (RF) föreskrivs att varje medborgare
gentemot det allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, varmed avses frihet att i tal,
skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor. Den enskilde tillförsäkras även bl.a. mötesfrihet och demon-
strationsfrihet (tredje och fjärde punkterna samma stadgande). Begränsning av
rättigheterna får ske genom lag (2 kap. 12 § RF). I tryckfrihetsförordningen (TF)
anges att var och en har rätt att, då ej annat särskilt anges i förordningen, i vad
ämne som helst meddela uppgifter och underrättelser för offentliggörande i tryckt
skrift (1 kap. 1 § tredje stycket TF). Myndighet eller annat allmänt organ får inte
                                                                 Dnr 4433-4435-1999     Sid 3 (3)



efterforska den som lämnat sådant meddelande. Undantag från detta förbud finns
dock när det gäller vissa angivna brott (3 kap. 4 § TF). En reglering motsvarande
den i tryckfrihetsförordningen finns för lämnande av uppgifter till radio och tele-
vision i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Lagregleringen ger offentligt anställda samma skydd som andra medborgare. En
offentligt anställd kan således, liksom arbetstagare i allmänhet, ge uttryck för sin
uppfattning rörande den egna arbetsgivarens verksamhet. I sekretesslagen finns
dock regler som begränsar de offentligt anställdas rätt att yttra sig om vad de fått
veta i samband med sin tjänst. I t.ex. 2 kap. sekretesslagen finns regler om sekret-
ess med hänsyn främst till rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller
mellanfolklig organisation. I 16 kap. sekretesslagen föreskrivs vissa inskränkningar
i den s.k. meddelarfriheten.

Om inte reglerna i sekretesslagen utgör något hinder häremot, har, som framgår av
redogörelsen ovan, en anställd inom Försvarsmakten, liksom andra offentligt an-
ställda, frihet att framföra sina synpunkter i olika frågor även om synpunkterna av-
viker från arbetsgivarens uppfattning. Ett sådant agerande kan emellertid i praktik-
en leda till att det blir omöjligt för den anställde att utföra sitt arbete på ett sätt som
arbetsgivaren kan acceptera. Högkvarterets internmeddelande den 22 november
1999 ger klart uttryck för detta förhållande.

Vad som framkommit genom utredningen ger inte stöd för kritik eller någon annan
åtgärd från min sida.
