# Kritik mot en polismyndighet för vissa ingripanden i samband med en allmän sammankomst

JO 2000-02-23 dnr 4439-1997

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                      Sid
                                                                       2000-02-23           4439-1997              1 (15)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Kritik mot en polismyndighet för vissa ingripanden i samband med en
                        allmän sammankomst


                        I ett beslut den 23 februari 2000 anförde chefsJO Eklundh bl.a. följande.

## Anmälan

I en anmälan till JO riktade AA kritik mot Polismyndigheten i Blekinge län och
                        gjorde bl.a. gällande att polisen inte hade tillåtit en politisk organisation, National-
                        socialistisk Front (NSF), att demonstrera på det ställe där organisationen hade fått
                        tillstånd att demonstrera. – – –

## Utredning

Granskning av handlingar
                        Inledningsvis granskades handlingar i Polismyndighetens i Blekinge län ärende
                        – – –. Sammanfattningsvis framkom följande.

                        NSF inkom den 14 oktober 1997 till polismyndigheten med en ansökan om
                        tillstånd att få genomföra en gående manifestation under parollen ”NSF: i går, i
                        dag, i morgon, för alltid!” lördagen den 18 oktober 1997 i centrala Karlskrona på
                        vissa angivna gator och på Stortorget med samling kl. 11.30 på ”Sparre”, avmarsch
                        kl. 12.00, tal vid rådhuset cirka kl. 12.20 och avmarsch tillbaka till ”Sparre” kl.
                        12.35.

                        Den 15 oktober 1997 beslutade polismyndigheten att bevilja NSF tillstånd till all-
                        män sammankomst lördagen den 18 oktober 1997 kl. 12.00 till 12.30 med följande
                        villkor jämlikt 2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617). ”För att polismyndigheten
                        om möjligt skall kunna upprätthålla ordning och säkerhet vid sammankomsten och
                        i dess omedelbara omgivning, skall denna avhållas på parkeringsplatsen omedel-
                        bart norr om Varvsgatan i anslutning till korsningen Varvsgatan/Styrmansgatan
                        i Karlskrona. Samling skall också ske på denna plats där även den allmänna
                        sammankomsten skall avslutas.” I beslutet anfördes vidare följande: ”Detta beslut,
                        vilket gäller omedelbart, innebär att ni inte beviljas tillstånd till samling på Sparre,
                        marsch till torget, tal vid rådhuset och därefter avmarsch tillbaka till Sparre.”




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                        Dnr 4439-1997     Sid 2 (15)



Enligt en anteckning i ärendet greps eller anhölls NSF-ledaren BB för olaga hot
den 17 oktober 1997, varvid man i samband med avvisiteringen påträffade en skiss.
Av anteckningen framgår att polisen tolkade skissen på det sättet att NSF-anhäng-
arna hade för avsikt att kringgå polismyndighetens beslut beträffande den allmänna
sammankomsten bl.a. i fråga om marschväg. Den 17 oktober 1997 utfärdade polis-
myndigheten genom biträdande länspolismästaren CC en order avseende polisens
insatser med anledning av NSF-demonstrationen. Av denna framgick bl.a. att
motaktioner kunde befaras samt att syftet var att sammankomsten skulle kunna
genomföras på det sätt och på den plats som tillståndet avsåg.

I anteckningar förda av poliskommissarien DD (kommenderingschef) i samband
med NSF-demonstrationen anges bl.a. följande.

      Klockan 11.35 meddelar PIC att ”NSF-arna önskar gå i smärre grupper härifrån till
      varvets parkering”.
      Med kännedom om deras planer att marschera i grupp och med risk för konfron-
      tation förvägras detta.
      Övervägdes alternativet att med den inhyrda bussen avhämta NSF-arna och köra
      dessa till parkeringsplatsen vid Varvsgatan. Antal 44 st.
      Beslut. Bussen fram. Eftersom denna var uppställd vid parkeringsplatsen, Varvs-
      gatan, börjar vi komma i tidsnöd.
      Klockan 11.55 meddelade PIC att man embarkerat bussen. 44 st NSF-are ombord.
      Klockan 12.00 meddelas att antirasistdemonstranterna lämnat Busstorget och går N
      Kungsgatan mot Stortorget. På Klapediaplatsen har ett ganska stort antal människor
      samlats med anledning av den legala demonstrationen där. Antirasisterna drar förbi,
      över Stortorget ner mot Amiralitetsparken i tydlig avsikt att bege sig till parkerings-
      platsen, Varvsgatan. Antal 150–175 st. skanderande slagord mot nazismen.
      Kontakt med bitr. lpme CC. Beslut; ”omfallet” gäller, dvs NSF-arna körs till
      parkeringsplatsen vid Krutviken, Vämö.
      PIC, som befinner sig ombord i bussen, meddelas att ”omfallet” gäller. Protester i
      bussen.
      Klockan 12.15 meddelar PIC att NSF-arna då dom lämnade bussen ställde upp för
      att marschera in mot centrum. Hindrades av polis med hundar. Allt lugnar ner sig
      och EE håller ett tal (isf BB) Av det man kunde höra av talet innehöll inget som
      kunde uppfattas som hets mot folkgrupp.
      Klockan 12.15. Från parkeringsplatsen, Varvsgatan, meddelas att 150–175
      antirasister/nyfikna samlats där. Mest ungdomar (skolungdomar). Allt lugnt.
      Klockan 12.45. NFS-arna körs i bussen tillbaka till Kvarngatan, Pantarholmen.
      Protester. Polis på plats kontrollerar bilar och förare då dom lämnar Kvarngatan.
Remiss
Anmälan remitterades till Polismyndigheten i Blekinge län för utredning av
polismyndighetens agerande i samband med NSF-demonstrationen den 18 oktober
1997. Av utredningen skulle bl.a. framgå den rättsliga grunden för att

    a) demonstranterna inte tilläts gå från Kvarngatan till varvets parkering,

    b) de hämtades med buss och kördes till parkeringsplatsen vid Krutviken,
       Vämö,

    c) de hindrades marschera från Vämö mot centrum,
                                                                                   Dnr 4439-1997   Sid 3 (15)



    d) de kördes i buss tillbaka till Kvarngatan.

Polismyndigheten anmodades vidare att inkomma med yttrande över om polisens
ingripande mot NSF-demonstrationen överensstämmer med lag.

Polismyndigheten (länspolismästaren FF) kom in med ett remissvar till vilket hade
fogats en promemoria upprättad av polismästaren GG och en promemoria
angående hotbilden inför den allmänna sammankomsten upprättad av
poliskommissarien HH. Även en sammanställning över polisanmälda brott
begångna i Karlskrona den 18 oktober 1997, i vilka s.k. nynazister angivits som
gärningsmän, bifogades remissvaret.

GG:s promemoria

## Bakgrund

Den 15 oktober 1997 meddelades Nationalsocialistisk Front (NSF) tillstånd av
      Polismyndigheten att ha en allmän sammankomst den 18 oktober 1997 mellan
      klockan 1200–1230 på parkeringsplatsen i närheten av korsningen Varvsgatan–
      Styrmansgatan i Karlskrona. Polismyndigheten hade dessförinnan gjort den
      bedömningen att med hänsyn till ordningen och säkerheten vid sammankomsten,
      eller som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning villkora tillståndet
      med att inte tillåta någon marsch till mötesplatsen samt också meddelat annan
      mötesplats än vad som angetts i ansökan. Samma dag klockan 1200 hade Polis-
      myndigheten också beviljat tillstånd för en annan allmän sammankomst på
      Klaipedaplatsen i Karlskrona. Denna sammankomst var anordnad av de politiska
      partierna i kommunen som en antifascistisk demonstration.
      Order för kommenderingen upprättades varvid ledningsorganisation, bemanning och
      instruktioner i övrigt meddelades. Till kommenderingschef utsågs poliskommissarie
      DD och till polisinsatschef utsågs poliskommissarie JJ.
      Under hand genom olika informationskällor fick polisen kännedom om att det kunde
      förväntas bli motdemonstrationer av bl a s k yrkesdemonstranter inom antifascist-
      rörelsen. Av flygblad och andra underrättelser hade framkommit att denna grupp,
      vilka polisen främst fruktade, skulle ställa till bråk med NSF:arna vid deras mani-
      festation. Något tillstånd att demonstrera hade inte sökts av dessa grupper.
      Lördagen den 18 oktober 1997 på förmiddagen företogs viss spaning av polisen för
      att få fram information och underlag för taktik vid de förväntade polisingripandena i
      samband med de olika manifestationerna.
      Biträdande länspolismästare CC hade utsetts att företräda Polismyndigheten om
      eventuella beslut som ankom på polischef skulle aktualiseras.

      Polismyndighetens agerande och beslut vid NSF-demonstrationen
      För att utreda Polismyndighetens agerande och beslut har under hand samtal hållits
      med biträdande länspolismästaren CC, poliskommissarierna DD och JJ, varvid de
      uppgivit följande som relevant vid bedömningen av sina åtgärder och den rättsliga
      grunden för att

      a) demonstranterna inte tilläts gå från Kvarngatan till varvets parkering.
      Inför NSF-demonstrationen hade polisen förbeställt en buss, som skulle kunna
      användas för att snabbt forsla undan gripna, omhändertagna eller i nödläge utgöra
      tillflyktsplats för dem som kunde behöva skydd av polis ut ur området.
      Under förmiddagen den 18 oktober 1997 framkom att NSF-demonstranter samlats
      på Kvarngatan i Karlskrona, cirka 1,5 km från den plats där de tillåtits genomföra
      sin demonstration. Polisinsatschefen JJ, som tagit kontakt med NSF:s
      demonstrationsledning på Kvarngatan, kunde meddela till CC att NSF-anhängarna
      ämnade förflytta sig i grupper till fots från Kvarngatan rakt genom centrum av stan,
                                                                        Dnr 4439-1997   Sid 4 (15)



förbi busstorget, där antifascistdemonstranterna, cirka 200 st uppehöll sig i avvaktan
på att NSF-demonstranterna skulle uppenbara sig. NSF-demonstranterna bar kläder
som tydligt visade att de sympatiserade med NSF samtidigt som man bar fanor,
varför CC bedömde att det skulle bli svårigheter att lotsa dem fram till platsen där
demonstrationen skulle hållas. CC uppfattade således inte att NSF-förflyttningen
skulle ingå som ett led i demonstrationen.
För att på bästa sätt lotsa NSF-demonstranterna, 44 stycken, förbi de väntande
antifascistdemonstranterna erbjöds de i stället att åka i den buss som polisen beställt
i beredskap för eventualiteter som redogjorts för. JJ fick i uppdrag av CC att erbjuda
skjuts med buss, varefter han kunde rapportera tillbaka klockan 1155 att NSF-
demonstranterna accepterat detta. JJ hade motiverat för NSF-anhängarna att
förflyttningen enbart var till för att skydda dem, vilket också accepterades. I PM
över händelsen, upprättad den 20 oktober 1997 av kommenderingschefen DD, har
skrivits ”med risk för konfrontation förvägrades detta”, vilket inte är en adekvat
beskrivning av vad som låg till grund för beslutet att beordra bussen till den aktuella
platsen. DD uppger, att han sagt till JJ att hålla NSF:arna hos sig till dess att man
erhållit besked från CC hur det skulle bedömas att släppa NSF- anhängarna att själv-
ständigt ta sig in till demonstrationsplatsen. Kort efteråt bad CC JJ förhandla fram
lösningen med transport av buss.
CC anser åtgärden att erbjuda NSF-demonstranterna skjuts med buss, som hon
gjorde vid nämnda tillfälle, följer av Polisens allmänna åligganden att biträda
allmänheten med skydd.

b. de hämtades med buss och kördes till parkeringsplatsen vid Krutviken, Vämö.
I samma ögonblick som bussen skulle påbörja färden in till demonstrationsplatsen
vid varvet erhöll CC meddelande om att antifascistdemonstranterna, som tidigare
samlats vid Busstorget, nu var på väg mot den tilltänkta demonstrationsplatsen.
Antalet antifascistdemonstranter som deltog i förflyttningen mot demonstrations-
platsen vid varvet uppskattades till 150–175 stycken.
CC gjorde den bedömningen att det inte var rätt av polisen att köra
in NSF-demonstranterna till vad som med all sannolikhet skulle bli en blodig
sammandrabbning mellan NSF-anhängare och s k antifascister. Med hänsyn till att
ordningen och säkerheten och då främst säkerheten för deltagarna inte kunde garan-
teras av poliskommenderingen under den tid och på den plats som NSF erhållit
tillstånd att demonstrera, uppstod ett svårt dilemma för polisen. I detta läge besluta-
de CC att NSF- anhängarna, som fanns på bussen, skulle transporteras till
parkeringsplatsen vid Krutviken på Vämö, cirka fyra–fem km från den tänkta
demonstrationsplatsen vid varvet, för att de där skulle beredas möjlighet att genom-
föra sin demonstration/manifestation.
JJ fick i uppdrag av CC att framföra det nya beslutet. När han meddelade de nya
förutsättningarna, protesterade NSF- anhängarna i bussen. JJ talade med
representanter för demonstrationsledningen och förklarade att polisen inte kunde
garantera deras säkerhet om de transporterades till parkeringen vid varvet.
Demonstrationsledningen förstod grunderna för polisens beslut att ändra läget av
demonstrationsplatsen, men accepterade icke detta.
När CC beslutade att NSF:arna skulle skjutsas med buss ut till parkeringsplatsen vid
Krutviken på Vämö förelåg en slags nödsituation.
Polisen kunde inte medverka till att skjutsa NSF-anhängarna till den tänkta
demonstrationsplatsen, då det med all sannolikhet skulle bli en blodig uppgörelse
mellan dem och motdemonstranterna. Åtgärden syftade därför till att som hon säger
att i första hand undvika blodspillan och i andra hand att i minsta möjliga mån
begränsa den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten, då alternativet hade varit
att upplösa den allmänna sammankomsten.

c. de hindrades från att marschera från Vämö mot centrum.
JJ uppger, när bussen med NSF-anhängarna kör in på parkeringsplatsen vid
Krutviken på Vämö vid 1215-tiden samma dag, hade han av CC fått order att
                                                                      Dnr 4439-1997     Sid 5 (15)



     förhindra att NSF:arna skulle marschera tillbaka mot staden. När sedan NSF:arna
     lämnar bussen springer man ut på Krutviksvägen i oordnad grupp, för att såsom JJ
     uppfattade det hela eventuellt ställa upp för att marschera in mot stadens centrum.
     För att hindra att de började marschera fållades NSF:arna in av polisen på platsen. I
     samband med att man motades in på parkeringsplatsen gjorde en del små grupper av
     NSF:are utfall mot polisen. JJ uppfattade att utfallen var riktade mot polismännen
     som en protest mot att de körts ut till Krutviken och nu inte tilläts marschera
     därifrån. Det är dock felaktigt beskrivet som uppges i den upprättade PM:n 1997-10-
     20 från händelsen, där det står ”då dom lämnade bussen ställde upp för att marschera
     in mot centrum”. JJ menar att man aldrig hann ställa upp utan stoppades 20–30
     meter från bussen. Innan NSF-anhängarna visades tillbaka in på parkeringsplatsen
     igen av polisen stod de uppställda på vägen i cirka en minut. DD uppger, möjligen
     kan ett missförstånd ha uppstått i telekommunikationerna mellan honom och JJ, där
     det underförstått antogs att NSF- anhängarna hade för avsikt att ställa upp och
     marschera, därav hans skrivning i PM:n.
     Kort efter utfallen mot polismännen, varvid demonstranterna uppmanades att hålla
     sig lugna, samlade demonstrationsledningen sina anhängare, varefter en mani-
     festation avhölls på nämnda parkeringsplats. Polisen behövde aldrig ingripa under
     manifestationen, som tog någon minut.
     CC beslut att mota in NSF-anhängarna från Krutviksvägen till parkeringsplatsen
     syftade till att hindra demonstranterna att marschera in mot centrum i enlighet med
     hennes direktiv.
     Utfallen mot polisen fullföljdes inte. Något ingripande med anledning därav
     behövde aldrig ske, då demonstranterna kort efteråt lugnade ner sig och samlades
     kring sina ledare och genomförde manifestationen.

     d. de kördes i buss tillbaka till Kvarngatan.
     Om detta finns inte mycket att säga, uppger JJ. Efter manifestationens slut vid 1230-
     tiden gick alla NSF-anhängarna in i den av polisen disponerade bussen för att bli
     skjutsade tillbaka till Kvarngatan, där man hade sina fordon. Detta var också den
     överenskommelse som man gjort innan bussfärden ut till Krutviken. D v s att man
     skulle bli skjutsad med polisens hjälp tillbaka till utgångspunkten.
     Den rättsliga grunden anses föreligga inom ramen för polisens allmänna uppgifter,
     då det inte kan anses vara ett polisingripande i allmän bemärkelse.
FF
     NSF hade fått tillstånd till en allmän sammankomst lördagen den 18 oktober 1997
     med villkor att den skulle hållas på parkeringsplatsen i korsningen Varvsgatan–
     Styrmansgatan i Karlskrona under tiden kl 12.00–12.30. Samtidigt som tillståndet
     meddelades avslogs NSF:s ansökan om att få marschera genom centrala gator till
     Stortorget i Karlskrona och där hålla sin manifestation. Den rättsliga följden av
     beslutet innebar som polismyndigheten tolkar bestämmelserna att den med stöd av 2
     kap 22 § kunde inställa eller upplösa den allmänna sammankomsten om den skulle
     hållas i strid med meddelat avslagsbeslut att marschera genom centrala gator i Karl-
     skrona. Under den aktuella dagen och före fanns en allvarlig hotbild. I denna del får
     polismyndigheten hänvisa till bifogade PM upprättat av kommissarie HH (här
     utesluten).
     Polismyndigheten har gjort den bedömningen att villkoret som ställts upp i samband
     med den allmänna sammankomsten, att den bara fick hållas på viss plats, samtidigt
     utgör ett förbud för anordnaren att hålla sammankomsten på någon annan tid och
     plats.
     När det gäller fråga a) finner inte Polismyndigheten att polisen vidtagit någon åtgärd
     som kan inbegripas under begreppet polisingripande som kräver lagstöd, då detta
     skedde i samförstånd med NSF-anhängarna. Till polisens uppgifter hör att lämna
     allmänheten skydd och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges.
     Vid beaktande av fråga b) fann biträdande länspolismästaren CC att man inte kunde
     transportera NSF-anhängarna till den plats där man hade tillstånd att hålla sin
                                                                        Dnr 4439-1997     Sid 6 (15)



      sammankomst. Detta på den grund att myndigheten inte kunde ansvara för deras
      säkerhet på platsen för sammankomsten.
      Bedömningen att inte skjutsa demonstranterna till denna plats delar Polismyndig-
      heten, då det förelåg stor risk för att många människor skulle ha kommit till skada.
      Polisen kunde absolut inte medverka till ett sådant risktagande.
      CC beslut att transportera NSF-anhängarna till parkeringsplatsen vid Krutviken på
      Vämö får anses som en mindre ingripande åtgärd än att inställa sammankomsten
      med stöd av 2 kap 22 § ordningslagen (1993:1617), vilket skulle ha kunnat bli fallet
      om NSF-anhängarna lämnat bussen och börjat marschera in mot staden.
      Polismyndigheten grundar den bedömningen på vad som inledningsvis sagts att man
      erhållit ett tillstånd med villkor. Motsatsvis innebär det ett förbud för anordnaren att
      hålla sammankomsten på någon annan plats. – Se dep.chefens uttalande i prop
      1992/93:210, s. 74 – Genom polisledningens beslut kunde manifestationen avhållas
      och sammankomsten behövde inte inställas.
      CC beslut att hindra NSF-anhängarna att marschera från Vämö mot centrum, fråga
      c) bedöms av Polismyndigheten som en åtgärd, vidtagen med hänsyn till ordning
      och säkerhet. Om demonstranterna tillåtits marschera från Vämö tillbaka mot
      centrala Karlskrona hade med all sannolikhet svårare oordning uppstått, eftersom
      motdemonstranterna vid denna tidpunkt fortfarande uppehöll sig i Karlskrona och
      väntade på NSF- anhängarna.
      Meddelat tillstånd innehöll också ett förbud att marschera.
      Efter den avslutade manifestationen kördes NSF-anhängarna tillbaka till den plats,
      varifrån de skjutsats i buss – Kvarngatan –. Polismyndigheten finner inte annat än att
      detta skett i samförstånd med NSF-anhängarna, varför bedömningen är densamma
      av fråga d) som fråga a).
      Senare under kvällen skedde sammandrabbning mellan nynazister och
      motdemonstranter. – – –.
      Polismyndigheten överlämnar därmed ärendet för JO:s bedömning. Polisens in-
      gripande mot NSF-demonstrationen har enligt polismyndigheten skett i överens-
      stämmelse med lag.
I HH:s PM uppgavs bl.a. att det vid tillfället vid busstorget i Karlskrona fanns ett
fyrtiotal ”motdemonstranter” som saknade demonstrationstillstånd och att flera av
personerna i denna grupp var ”yrkesdemonstranter”. Bland dessa fanns personer
som tidigare hade gjort sig skyldiga till brottslig verksamhet i samband med
demonstrationer. Enligt HH var det utsiktslöst att försöka stoppa den olagliga
demonstrationen eftersom den tillkom mycket snabbt och i nära anslutning till den
demonstrationsplats som hade tilldelats NSF.

Rättslig reglering
Regeringsformen och ordningslagen
Enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4 regeringsformen (RF) är varje medborgare
gentemot det allmänna tillförsäkrad mötesfrihet och demonstrationsfrihet,
innebärande bl.a. frihet att anordna och bevista sammankomster och att anordna
och delta i demonstrationer på allmän plats. Begränsning av mötes- och
demonstrationsfriheterna får göras genom lag (2 kap. 12 § första stycket RF).
Sådana begränsningar får föranledas endast av hänsyn till ordning och säkerhet
vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken eller av hänsyn till
rikets säkerhet eller för att motverka farsot (2 kap. 14 § första stycket RF).

Begränsningar av mötes- och demonstrationsfriheterna av det slag som åsyftas i 2
kap. 14 § RF finns i 2 kap. ordningslagen (1993:1617). Allmänna sammankomster,
                                                                    Dnr 4439-1997   Sid 7 (15)



varmed avses bl.a. sammankomster som utgör demonstrationer (1 § första stycket
1), får enligt huvudregeln inte anordnas på offentliga platser utan tillstånd (4 §
första stycket). Frågor om tillstånd till en allmän sammankomst prövas av polis-
myndigheten (8 § första stycket). Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras
endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid
sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning
eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi (10 § första stycket).
Polismyndigheten får meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordning
och säkerhet vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning (16 § andra
stycket). Den som inte följer de ordningsregler som gäller enligt ett sådant villkor
är skyldig att på tillsägelse lämna sammankomsten eller tillställningen (17 §). Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet i egenskap av anordnare bryter mot kravet på
tillstånd eller mot ett villkor som har meddelats enligt 16 § andra stycket kan
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (29 § första stycket 1).

Polismyndigheten får förbjuda att det hålls en allmän sammankomst bl.a. om det
vid en tidigare sammankomst av samma slag har uppkommit svårare oordning vid
själva sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara
omgivning eller om sammankomsten visat sig ha medfört avsevärd fara för de
närvarande eller allvarlig störning av trafiken (25 § första stycket 1).

Polismyndigheten får inställa eller upplösa en allmän sammankomst, om den hålls i
strid med ett beslut om avslag på en ansökan om tillstånd eller i strid med ett för-
bud enligt 25 § (22 §). Polismyndigheten får vidare upplösa en allmän samman-
komst, om det uppkommer svårare oordning vid själva sammankomsten eller, som
en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller om sammankomsten
medför avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig störning av trafiken (23 §
första stycket 1). Den omständigheten att en allmän sammankomst äger rum utan
att något tillstånd över huvud taget har sökts för den är således inte laga grund för
att upplösa sammankomsten (prop. 1992/93:210 s. 79 och 262). En allmän
sammankomst får upplösas enligt 22 eller 23 § endast om mindre ingripande
åtgärder har visat sig vara otillräckliga för att hindra fortsatt lagstridigt handlande,
återställa ordningen, skydda de närvarande eller begränsa störningen av trafiken
(24 §).

Polislagen
Till polisens uppgifter hör enligt 2 § polislagen (1984:387) att förebygga brott och
andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten samt att övervaka den
allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när
sådana har inträffat.

Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en
omedelbar fara för denna får enligt 13 § polislagen en polisman avvisa eller
avlägsna honom från ett visst område eller utrymme när det är nödvändigt för att
ordningen skall kunna upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs
för att en straffbelagd gärning skall kunna avvärjas. Är en sådan åtgärd otillräcklig
för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas.
                                                                  Dnr 4439-1997    Sid 8 (15)



Bedömning
Polismyndighetens beslut inför demonstrationen
Enligt vad som sägs i polismyndighetens beslut den 15 oktober 1997 grundades
detta, såvitt gällde frågan om plats för demonstrationen, på bestämmelsen i 2 kap.
16 § ordningslagen om polismyndighetens rätt att meddela villkor för att upp-
rätthålla ordning och säkerhet vid en allmän sammankomst eller offentlig till-
ställning. Jag vill med anledning härav påpeka att denna bestämmelse inte gäller
själva tillståndsfrågan utan endast frågan om polismyndighetens rätt att meddela
detaljföreskrifter av olika slag om ordningen vid sammankomsten eller till-
ställningen. Underlåtenhet att rätta sig efter sådana föreskrifter kan medföra
straffansvar för anordnaren men grundar däremot inte någon rätt för polisen att
upplösa sammankomsten respektive tillställningen.

Prövningen av tillståndsfrågan görs i stället på grundval av bestämmelserna i 2 kap.
8–11 §§ ordningslagen. Polismyndigheten hänvisar i sitt yttrande till ett förarbets-
uttalande om av polisen meddelade villkor för en allmän sammankomst (prop.
1992/93:210 s. 74). Detta uttalande syftar emellertid på Yttrandefrihetsutredning-
ens ej genomförda förslag, att tillståndsförfarandet skulle ersättas med en ordning
med anmälningsskyldighet i förening med rätt för polismyndigheten att utfärda
villkor för en anmäld allmän sammankomst.

I sak innebar polismyndighetens beslut att NSF:s ansökan om tillstånd att den 18
oktober 1997 mellan kl. 11.30 och kl. 12.35 marschera och demonstrera på vissa
ställen i centrala Karlskrona avslogs i sin helhet och att polismyndigheten i stället
lämnade tillstånd till en allmän sammankomst samma dag mellan kl. 12.00 och kl.
12.30 på en plats som inte omfattades av ansökningen, nämligen varvets
parkeringsplats intill Varvsgatan/Styrmansgatan.

Myndigheten har i sitt yttrande anfört att beslutet innebar ett förbud att hålla
sammankomsten på någon annan plats än den som tillståndet avsåg. Detta är riktigt
såtillvida att allmänna sammankomster inte utan tillstånd får anordnas på offentliga
platser samt att straffansvar kan utkrävas av den som i egenskap av anordnare
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tillståndskravet. Härmed är emellertid
inte sagt att polismyndigheten har rätt att inställa eller upplösa en sammankomst
som hålls utan tillstånd. För att en överträdelse av det generella förbudet mot att
hålla allmänna sammankomster utan tillstånd skall medföra rätt till en sådan åtgärd
från polismyndighetens sida, krävs nämligen enligt 2 kap. 22 § ordningslagen att
sammankomsten hålls i strid med ett beslut som innebär avslag på en ansökan om
tillstånd till en sådan sammankomst. En annan sak är att polismyndigheten har rätt
att upplösa en allmän sammankomst som hålls i strid med ett av polismyndigheten
särskilt meddelat förbud med stöd av 2 kap. 25 § ordningslagen.

Bestämmelsen i 2 kap. 22 § ordningslagen får anses innebära att polismyndigheten
har rätt att med stöd av ett meddelat avslagsbeslut inställa eller upplösa en allmän
sammankomst endast om denna kan anses vara samma sammankomst som den som
har avsetts med ansökningen. Ett avslagsbesluts räckvidd, såvitt gäller tillämpning-
en av 2 kap. 22 § ordningslagen, bestäms således av innehållet i ansökningen. En
                                                                  Dnr 4439-1997   Sid 9 (15)



ansökan om tillstånd att hålla en sammankomst på viss plats och tid måste därvid
rimligen tolkas efter sin ordalydelse. Om samma arrangör genomför en allmän
sammankomst på någon annan plats eller vid någon annan tidpunkt än den som har
angetts i ansökningen, skall sammankomsten således betraktas som en samman-
komst för vilken tillstånd inte har sökts och som därför inte får upplösas med stöd
av reglerna i 2 kap. 22 § ordningslagen (jfr a. prop. s. 74).

Av det sagda följer att det skulle ha funnits grund för att med stöd av 2 kap. 22 §
ordningslagen ställa in eller upplösa en av NSF anordnad demonstration endast om
den hölls på eller i omedelbar anslutning till någon av de platser som omfattades av
tillståndsansökningen och i tiden låg så nära vad som hade angetts i ansökningen
att det med fog kunde sägas vara fråga om en sammankomst i strid med avslags-
beslutet. Det hade däremot inte funnits någon rätt för polismyndigheten att med
stöd av det nämnda lagrummet ställa in eller upplösa en sammankomst, som
visserligen inte omfattades av det meddelade tillståndet men som inte på nu angivet
sätt sammanföll med den sammankomst som avsågs i tillståndsansökningen. Den
omständigheten att man av tillståndsbeslutet kan dra den slutsatsen att polismyn-
digheten sannolikt ansett att också andra platser i Karlskrona än de i ansökningen
angivna var olämpliga för NSF:s demonstration saknar betydelse i det angivna
hänseendet. Jag vill i detta sammanhang erinra om Högsta domstolens uttalande i
rättsfallet NJA 1996 s. 577, att den omständigheten att en lagregel innebär ett
undantag från en grundlagsskyddad rättighet ger en särskild anledning till restrik-
tivitet vid tolkningen av bestämmelsen.

Som tidigare nämnts utfärdade CC den 17 oktober 1977 en order avseende insatser
med anledning av demonstrationen. Av GG:s promemoria framgår att CC hade
utsetts att på polismyndighetens vägnar fatta de polischefsbeslut som kunde
aktualiseras. Ordern den 17 oktober föranleder inte något särskilt uttalande från
min sida.

Beslutet att forsla NSF-anhängarna till demonstrationsplatsen med buss
Av utredningen framgår att den planerade NSF-demonstrationen föranledde
motdemonstranter att samlas i centrala Karlskrona. NSF-anhängarna samlades på
Kvarngatan i Karlskrona, där de parkerade sina fordon, och de avsåg att därifrån gå
i grupper till demonstrationsplatsen genom den del av Karlskrona där mot-
demonstranterna befann sig. Enligt vad som uppges i GG:s promemoria gjorde CC
den bedömningen att den planerade förflyttningen inte utgjorde ett led i NSF:s
demonstration. Uppenbarligen betraktades inte heller samlingen på Kvarngatan
som en allmän sammankomst. Med anledning av de svårigheter att lotsa NSF-
anhängarna förbi motdemonstranterna som kunde befaras beslutade CC att de
skulle erbjudas skjuts med buss. Enligt vad som uppges i polismyndighetens
yttrande accepterade NSF-anhängarna erbjudandet. Med hänsyn härtill föranleder
beslutet att transporterna dem till demonstrationsplatsen i buss inte något uttalande
från min sida.
                                                                  Dnr 4439-1997    Sid 10 (15)



Beslutet att forsla NSF-anhängarna till Krutviken
När bussen skulle påbörja färden till varvets parkering, beslutade CC att
passagerarna i stället skulle köras till Krutviken på Vämö, 4–5 kilometer från den
tänkta demonstrationsplatsen, något som dessa inte accepterade. Detta beslut fick
till följd att den tillståndsgivna demonstrationen inte genomfördes. Någon allmän
sammankomst kom över huvud taget inte till stånd förrän NSF-anhängarna hade
transporterats till Krutviken. Såvitt framgår av utredningen fattade polis-
myndigheten aldrig något formligt beslut med stöd av ordningslagen att inställa
den tillståndsgivna allmänna sammankomsten. Det föreligger inte heller något
formligt beslut i demonstrationstillståndsärendet av innebörd att polismyndigheten
omprövade sitt ursprungliga tillståndsbeslut. Det är därför inte möjligt att av till-
gängliga handlingar i ärendet utläsa vilken rättslig grund polismyndigheten ansåg
sig ha för beslutet att transportera NSF-anhängarna till Krutviken.

Polismyndigheten har i sitt yttrande hit gjort gällande att transporten var en sådan
mindre ingripande åtgärd som åsyftas i 2 kap. 24 § ordningslagen. I yttrandet har
angetts att alternativet hade varit att ställa in den allmänna sammankomst som hade
kunnat komma till stånd, om NSF-anhängarna hade lämnat bussen och börjat
marschera in mot staden. Såvitt gäller denna hypotetiska demonstration framgår
emellertid inte något annat av utredningen än att NSF-anhängarnas avsikt vid den
tidpunkten, när de accepterade erbjudandet om transport till varvets parkerings-
plats, var att genomföra den demonstration som de hade fått tillstånd till. Jag kan
således inte finna att det föreligger någon faktisk grund för polismyndighetens
argumentation i detta hänseende.

Det har från polismyndighetens sida gjorts gällande att det förelåg risk för att
många människor skulle ha kommit till skada, om demonstrationen hade
genomförts i enlighet med tillståndsbeslutet. Detta uttalande ger anledning till
följande kommentarer från min sida.

Det kan inledningsvis konstateras att polismyndigheten inte hade rätt att med stöd
av 2 kap. 22 § ordningslagen ställa in den tillståndsgivna demonstrationen på
varvets parkeringsplats, eftersom ett sådant beslut förutsätter att en sammankomst
hålls i strid med ett beslut som innebär avslag på en tillståndsansökan.

Det har i litteraturen ansetts att polismyndigheten kan ställa in en allmän samman-
komst också med stöd av 2 kap. 23 § ordningslagen (se Persson m.fl., Ordnings-
lagen s. 146), och en åtgärd av detta slag har nämnts som ett exempel på en sådan
mindre ingripande åtgärd som åsyftas i 2 kap. 24 § ordningslagen (a.a. s. 155).
Av legalitetsprincipen följer emellertid att polismyndigheten härvid inte kan gå
utanför tillämpningsområdet för 2 kap. 23 § ordningslagen. Detta innebär att en
demonstration inte kan ställas in med stöd av detta lagrum annat än om den redan
vid den tidpunkt när inställandebeslutet fattas har gett upphov till en sådan svårare
oordning, avsevärd fara för de närvarande eller allvarlig störning av trafiken som
anges i bestämmelsen. I den nyss nämnda kommentaren anges som ett exempel på
situationer där det undantagsvis kan bli aktuellt att med stöd av 2 kap. 23 §
ordningslagen ställa in en sammankomst för vilken tillstånd har meddelats, att
                                                                  Dnr 4439-1997   Sid 11 (15)



sammankomsten orsakar svårare oordning i grannskapet redan innan den har inletts
(a.a. s. 146). Det framhålls emellertid att ett inställande i den situationen bör kom-
ma i fråga endast om polisen inte kan svara för de närvarandes säkerhet. Det under-
stryks vidare att polismyndigheten, när det är fråga om en demonstration, först bör
pröva om ändrad färdväg, avspärrningar eller liknande åtgärder är tillfyllest för att
demonstrationen skall kunna genomföras. Det kan nämnas att lagstöd för åtgärder
av senast nämnt slag sedan den 1 april 1998 finns i 24 § polislagen. Som ett annat
fall där det skulle kunna bli fråga om att ställa in en sammankomst med stöd av 2
kap. 23 § ordningslagen nämns i kommentaren att polisen har fått kännedom om ett
bombhot som innebär att det finns risk för allvarlig fara för de närvarande.

Polismyndigheten kunde, när beslutet att lämna tillstånd till demonstrationen
meddelades, inte rimligen ha varit omedveten om risken för att denna skulle ge
upphov till motdemonstrationer eller andra former av störningar.

Som framgår av vad som har sagts i det föregående om ordern av den 17 oktober
1997 var man också vid planeringen av polisinsatsen väl medveten om att mot-
aktioner kunde befaras. Förekomsten av motdemonstranter på varvets parkerings-
plats borde därför inte ha kommit som den överraskning för polismyndigheten som
HH:s promemoria ger ett intryck av.

Beslutet att köra NSF-anhängarna till Krutviken för att de där skulle kunna genom-
föra en manifestation kan inte uppfattas på annat sätt än att myndigheten inte ansåg
sig kunna fullgöra sin uppgift att upprätthålla ordningen vid den demonstration på
varvets parkeringsplats till vilken den hade lämnat tillstånd. Att myndigheten
bedömde saken på detta sätt framgår också av uppgifterna i HH:s promemoria. I
GG:s promemoria talas om att demonstrationen sannolikt skulle ha gett upphov till
en ”blodig sammandrabbning” mellan NSF-anhängare och antifascister. Det
lämnas emellertid inte i promemorian någon närmare beskrivning av
motdemonstranterna, och det finns inte heller några uppgifter exempelvis om
förekomsten av vapen och tillhyggen. Promemorian innehåller i dessa hänseenden
endast en uppgift att ”yrkesdemonstranter” inom antifasciströrelsen kunde
förväntas delta. Inte heller uppgifterna i HH:s promemoria har någon större
konkretion. Det förtjänar vidare att påpekas att DD:s anteckningar ger en delvis
annan bild av situationen. De personer som hade kommit till platsen beskrivs där
som ”150–175 antirasister/nyfikna” och som ”mest ungdomar (skolungdomar)”.

Det föreligger således viss oklarhet vad gäller förhållandena på den tilltänkta
demonstrationsplatsen. Det kan emellertid i varje fall konstateras, att det från
polismyndighetens sida inte har gjorts gällande, att det vid tidpunkten för beslutet
att köra NSF-anhängarna till Krutviken rådde sådan svårare oordning eller andra
sådana i 2 kap. 23 § ordningslagen angivna förhållanden på eller i anslutning till
varvets parkeringsplats, som kunde utgöra grund för ett beslut att ställa in
demonstrationen med stöd av detta lagrum.

Även om det således inte fanns någon rättslig grund för att ställa in den till-
ståndsgivna allmänna sammankomsten, och polismyndigheten, som tidigare
nämnts, inte heller fattade något formligt beslut av sådan innebörd, kan det finnas
                                                                     Dnr 4439-1997    Sid 12 (15)



anledning att här beröra frågan om vilka polisiära befogenheter som följer av ett
sådant beslut. Ordningslagen innehåller inte några bestämmelser i detta ämne. Det
har emellertid ansetts ligga i sakens natur att polisen, om så skulle krävas, får
hindra att deltagarna i sammankomsten får tillträde till den plats där denna skulle
ha ägt rum (Persson m.fl., Ordningslagen. s. 155). Uttryckliga bestämmelser om
polisens rätt att, i samband med allvarliga störningar av den allmänna ordningen
eller säkerheten eller vid risk för sådana störningar, förbjuda tillträde till ett visst
område eller utrymme finns sedan den 1 april 1998 i 24 § polislagen.

Det är enligt min mening inte möjligt att på grundval av den föreliggande
utredningen ta ställning till det befogade i polismyndighetens bedömning att den
inte kunde svara för NSF-anhängarnas säkerhet, om demonstrationen genomfördes
i enlighet med tillståndsbeslutet. Det rör sig här dessutom om sådana polistaktiska
frågor som normalt inte föranleder några uttalanden av JO. Jag begränsar mig
därför i detta hänseende till att konstatera att polismyndighetens beslut att, trots
NSF-anhängarnas protester, köra dem till Krutviken uppenbarligen inte grundades
på några överväganden grundade på reglerna i ordningslagen.

Som tidigare har nämnts fick beslutet att transportera NSF-anhängarna till Krut-
viken rent faktiskt till resultat att den tillståndsgivna demonstrationen inte kom att
äga rum. Beslutet skulle med hänsyn härtill kunna uppfattas som ett beslut att
återkalla det lämnade demonstrationstillståndet. Av utredningen framgår emellertid
att beslutet i första hand riktades till polismännen på platsen och i sak innebar att
busspassagerarna skulle transporteras till Krutviken av polistaktiska skäl. Beslutet
kan, trots sina faktiska verkningar, redan av detta skäl inte i formellt hänseende
betraktas som ett omprövningsbeslut i demonstrationstillståndsärendet.

Jag vill i detta sammanhang vidare framhålla att ett beslut om tillstånd till en
allmän sammankomst får anses vara ett sådant gynnande förvaltningsbeslut som
vinner negativ rättskraft och som beslutsmyndigheten således i princip inte kan
ompröva till nackdel för tillståndshavaren (se t.ex. Strömberg, Allmän förvaltnings-
rätt, 19 uppl. s. 72 och Hellners–Malmqvist, Nya förvaltningslagen, 5 uppl. s. 295).

Det finns enligt förvaltningsrättslig praxis endast mycket begränsade möjligheter
att återkalla gynnande förvaltningsbeslut. Ett undantag från principen om negativ
rättskraft gäller situationer där tvingande säkerhetsskäl påfordrar en återkallelse.
Om beslutets bestånd exempelvis skulle innebära fara för människors liv eller
hälsa, måste det kunna korrigeras genom ett nytt beslut i frågan (jfr Ragnemalm,
Förvaltningsprocessens grunder s. 87; se även JO 1987/88 s. 258). Med hänsyn
bl.a. till det skydd för demonstrations- och mötesfriheterna som ges i regerings-
formen får emellertid ordningslagens regler anses på ett uttömmande sätt reglera
myndigheternas befogenheter att av hänsyn till ordning och säkerhet ingripa mot en
pågående eller nära förestående allmän sammankomst. Detta innebär bl.a. att
rättsligt stöd för en åtgärd, som innebär att en tillståndsgiven allmän sammankomst
av säkerhetsskäl ställs in genom ett beslut i nära anslutning till att sammankomsten
skall påbörjas, kan hämtas endast ur bestämmelserna i 2 kap. 23 § ordningslagen
jämförda med vad som föreskrivs i 2 kap. 24 § samma lag. Det får självfallet inte
förekomma att möjligheterna till omprövning av ett fattat tillståndsbeslut används
                                                                  Dnr 4439-1997   Sid 13 (15)



som ett sätt att kringgå ordningslagens regler till skydd för allmänna samman-
komster.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att polismyndigheten – oavsett hur man
ser på frågorna om faran för NSF-anhängarnas säkerhet och den rättsliga inne-
börden av polismyndighetens beslut med anledning av dess bedömning i detta
hänseende – inte har haft stöd vare sig i ordningslagens regler eller i några vid
sidan av dessa gällande allmänna förvaltningsrättsliga principer för att, på det sätt
som skedde, trots NSF-anhängarnas protester transportera dem till Krutviken. Det
har inte heller påståtts att de utgjorde en fara för den allmänna ordningen på sådant
sätt att 13 § polislagen var tillämplig. Inte desto mindre framstår polismyndighet-
ens åtgärd i sak närmast som ett sådant tillfälligt omhändertagande som avses i
detta lagrum.

Genomförandet av demonstrationen vid Krutviken
Som framgår av vad jag inledningsvis har uttalat om räckvidden av polismyndig-
hetens beslut i tillståndsfrågan kan det inte med fog hävdas att detta i sig kunde
grunda någon befogenhet för polismyndigheten att upplösa eller på annat sätt
ingripa mot en av NSF anordnad demonstration utanför Karlskronas centrum. Det
fanns således inte någon rättslig grund för polisens förfarande att, sedan bussen
hade anlänt till Krutviken, med tvång hålla kvar NSF-anhängarna på platsen och
genomdriva att dessa där genomförde manifestationen i enlighet med de direktiv
som polisen lämnade. Det kan, med anledning av vad som sägs i polismyndig-
hetens yttrande om att NSF- anhängarna till följd av polisledningens beslut kunde
avhålla sin manifestation, tilläggas att denna enligt vad som upplysts varade någon
minut, vilket skall jämföras med de 30 minuter som i tillståndsbeslutet hade till-
erkänts NSF för genomförandet av demonstrationen på varvets parkeringsplats.

Åtgärden att köra NSF-anhängarna tillbaka till Kvarngatan
Med hänsyn till vad som har uppgetts om att NSF-anhängarna accepterade att följa
med bussen tillbaka till Kvarngatan föranleder polisens handlande i detta hän-
seende inte något uttalande från min sida.

Avslutande synpunkter
Jag har inte någon anledning att betvivla polismyndighetens uppgift att dess
handlande bestämdes av omsorg om NSF-anhängarnas säkerhet, och jag är
medveten om att omständigheterna kring demonstrationer ibland kan vara sådana
att polismyndigheterna försätts i svårbemästrade situationer. Jag har i ett antal
ärenden kunnat konstatera att polismyndigheterna har haft svårt att tillägna sig och
på ett riktigt sätt tillämpa det ganska komplicerade regelsystem som aktualiseras i
samband med allmänna sammankomster (se t.ex. JO 1991/92 s. 52, 1992/93 s. 62
och 1996/97 s. 89 samt dnr 4345- och 4383-1993, 3421-1994, 3691- och 4084-
1995 samt 520-1998). Det kan emellertid självfallet inte accepteras att, som i detta
fall, en polismyndighets handlande med anledning av en demonstration knappast
i något enda hänseende grundas på överväganden av rättslig art. Särskilt anmärk-
ningsvärt är att myndigheten här rent faktiskt kom att överta ansvaret för genom-
förandet av åsiktsmanifestationen genom att, mot deltagarnas vilja och med åsido-
                                                                   Dnr 4439-1997    Sid 14 (15)



sättande av sitt eget tillståndsbeslut, såväl välja plats för manifestationen som
bestämma om formerna för dess genomförande. Det kan sammanfattningsvis
konstateras att polismyndigheten i detta ärende har visat prov på en förvånande
brist på kunskap om det regelsystem som gäller för genomförandet av demon-
strationer och andra allmänna sammankomster.

Mina iakttagelser i ärendet ger mig härutöver anledning till några kommentarer av
mera allmänt slag.

I förarbetena till regleringen i 2 kap. RF framhålls att det demokratiska styrelse-
skicket inte kan bli annat än en tom form, om de enskilda medborgarna inte har en
vidsträckt frihet att ta del i opinionsbildningen i samhället genom att uttrycka sina
åsikter, bilda föreningar, delta i demonstrationer etc. (SOU 1975:75 s. 89). Såväl
grundlagsstiftaren som lagstiftaren har därför eftersträvat att bereda den enskildes
grundläggande fri- och rättigheter ett starkt skydd. Reglerna till skydd för mötes-
och demonstrationsfriheterna har i enlighet härmed utformats på sådant sätt att
skyddet gäller oavsett vem som anordnar ett möte eller en demonstration och
oavsett vilka åsikter som därvid förs fram.

Den närmare avvägningen mellan de motstående intressen som kan föreligga vid
en demonstration har gjorts av lagstiftaren genom reglerna i ordningslagen. Denna
reglering är i princip uttömmande, och det finns således inte utrymme för några
lämplighetsöverväganden från en polismyndighets sida vare sig vid tillstånds-
givningen eller i själva demonstrationssituationen vid sidan av vad som följer av
ordningslagens regler. Jag vill i detta sammanhang återigen erinra om det uttalande
av Högsta domstolen som har återgetts i det föregående av innebörd, att den om-
ständigheten att en lagregel innebär ett undantag från en grundlagsskyddad rättig-
het ger en särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen av bestämmelsen. Ett
ingrepp i en sådan rättighet kan således aldrig grundas på en analogisk eller exten-
siv tolkning av en lagregel.

Reglerna om allmänna sammankomster innebär bl.a. att polismyndigheten, när den
tar ställning till en ansökan om tillstånd till en demonstration, inte får beakta några
andra omständigheter än hänsynen till ordning och säkerhet vid eller i anslutning
till demonstrationen, hänsynen till trafiken och intresset av att motverka en
epidemi. Den skall vid denna bedömning väga intresset av skydd för opinions-
bildningens frihet mot de risker som demonstrationen kan ge upphov till i de i
lagtexten angivna hänseendena. För att regelsystemet skall fungera på avsett sätt
krävs vidare att polismyndigheten, när tillstånd har beviljats, avdelar de resurser
och vidtar de åtgärder i övrigt som krävs för att demonstrationen skall kunna
genomföras i enlighet med det fattade beslutet. Jag vill i detta sammanhang under-
stryka vikten av att enskilda kan förlita sig på av myndigheter erhållna tillstånd
(jfr JO 1973 s. 524). Denna synpunkt gör sig uppenbarligen gällande med särskild
styrka, när det som här är fråga om en grundlagsskyddad rättighet (jfr det
regeringsbeslut av den 29 november 1993 som refereras i Persson m.fl., Ordnings-
lagen s. 91 f.).
                                                                   Dnr 4439-1997   Sid 15 (15)



Av det för rättsstaten utmärkande kravet på saklighet och opartiskhet i myndig-
heternas verksamhet följer att polismyndigheten, varken när den beslutar i till-
ståndsfrågan eller när den planerar för och genomför den insats som demon-
strationen bedöms kräva, får låta sig påverkas av den uppfattning som besluts-
fattarna eller den allmänna opinionen kan ha om det budskap som är avsett att för-
medlas genom demonstrationen. En annan sak är att polismyndigheten självfallet
både i tillståndsärendet och vid sin planering inför en demonstration måste beakta
den omständigheten att framförandet av ett kontroversiellt budskap kan komma att
medföra särskilda risker för allvarliga ordningsstörningar. Polismyndigheten måste
i ett sådant fall vidare ha särskild beredskap för att ingripa mot straffbara handling-
ar i samband med demonstrationen, vare sig gärningarna begås av deltagare i denna
eller av motdemonstranter eller andra personer.

De brister i handläggningen av frågor rörande tillämpningen av reglerna om
allmänna sammankomster som jag har kunnat iaktta i detta och ett antal tidigare
ärenden visar enligt min mening på ett behov av utbildningsinsatser riktade till de
befattningshavare inom polisväsendet som har att fatta beslut angående sådana
sammankomster. Jag överlämnar därför en kopia av detta beslut till Rikspolis-
styrelsen för de åtgärder som det kan föranleda.
