# Anmälan mot Polismyndigheten i Södermanlands län med anledning av bristfällig identitetskontroll av misstänkt och mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Nyköping, för att underlåtit att ta ställning till om en anmälan skulle upprättas

JO 2007-01-25 dnr 4442-2005

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2007-01-25             4442-2005               1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Södermanlands län med anledning av
                        bristfällig identitetskontroll av en misstänkt person och mot åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Nyköping, för underlåtenhet
                        att ta ställning till om en anmälan skulle upprättas när detta påtalades

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten i Söderman-
                        lands län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Nyköping,
                        enligt i huvudsak följande.

                        I september 2005 fick han ett beslut från åklagarkammaren i Nyköping i vilket
                        angavs att en förundersökning mot honom rörande stöld/snatteri hade lagts ned.
                        Han hade dock inte varit föremål för någon förundersökning. Däremot hade hans
                        bror vid ett tidigare tillfälle uppgett hans personnummer i samband med att denne
                        var misstänkt för brott. AA ringde upp ansvarig åklagare och fick beskedet att han
                        skulle tala med sin bror. Något annat kunde han inte göra enligt åklagaren.

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendet K22652-05 och diarieblad och beslut i
                        åklagarkammarens ärende 202-2093-05 granskades.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        identitetskontrollen av den person som kom att identifieras som AA i ärendet.
                        Polismyndigheten skulle vidare lämna upplysningar om vilka kontakter som
                        eventuellt förevarit mellan polisen och åklagaren angående den nu nämnda
                        identifieringen.

                        Polismyndigheten anförde följande.

## Bakgrund

Av handlingarna i ärendet framgår att en polispatrull stoppade en personbil i
                                  Nyköping den 25 augusti 2005 med anledning av körförbud. I bilen fanns tre
                                  personer som greps för bl.a. förberedelse till stöld. En av de gripna uppgav
                                  identiteten tillhörande AA. Identiteten har kontrollerats av polisassistenten BB inne
                                  på stationen genom dataslagningar. Personen i fråga satt sedermera anhållen under
                                  nästan 7 timmar. Förundersökningen mot personen som var föremål för ingripandet
                                  lades ned den 26 augusti 2005 av Åklagarkammaren i Nyköping.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 4442-2005     Sid 2 (4)

## Utredningen

Närpolisen i Nyköping har vidtagit åtgärder för att komma till klarhet om det
      verkligen var en felaktig identifiering som skett den aktuella morgonen. Polis-
      assistenten BB tittade initialt på ett passfoto utvisande AA och kunde konstatera att
      denne inte var helt olik den minnesbild han hade av den som var föremål för
      ingripandet. Närpolischef CC och polisassistenten BB har därefter sammanträffat
      med AA varvid det stod klart för polisassistenten BB att det inte var denne person
      som han höll förhör med i aktuellt ärende. Närpolischef CC framförde därefter en
      ursäkt till AA för det inträffade. Enär det står klart att någon falskeligen tillvitat AA
      en brottslig gärning genom att uppge dennes namn har även en anmälan beträffande
      falsk tillvitelse upprättats. Polismyndigheten kommer att rätta, på vedertaget sätt, de
      dataregister där personuppgifterna beträffande AA felaktigt införts.
      Polisassistenten BB kan inte i detalj minnas hur identifieringen gick till men anger
      att han normalt brukar förhöra personen i fråga mot de tillgängliga datasystemen,
      såsom släktband, signalements-, pass-, belastnings- och misstankeregister. Polis-
      assistenten BB uppger dock att personen han förhörde gav ett lugnt och städat
      intryck och svaren som angavs på frågorna inte gav anledning till någon misstanke
      att det inte var rätt person. Något passfoto infordrades dock aldrig och anledning till
      detta kan Polisassistenten BB inte erinra sig. Vad som förevarit vid kontakterna
      mellan Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har ej kunnat utredas.

## Bedömning

Polismyndigheten finner att det står klart att en felaktig identifiering har gjorts
      varvid AA:s personuppgifter kommit in i utredningen. Identifieringen har inte följt
      de rutiner som får anses gälla för hur ett sådant förfarande skall gå till. JO har
      tidigare i flera ärenden gett uttryck för sin syn på hur en identifiering skall genom-
      föras och vilken styrka de olika uppgifterna får anses ha. Polismyndigheten finner
      det anmärkningsvärt att det under utredningens gång inte infordrats en kopia på
      AA:s passfoto eller att anhörig kontaktats för verifikation av identiteten. Dessa
      åtgärder kanske skulle ha medfört att den gripne avslöjats. I en PM från polis-
      assistenten BB framgår att denne är relativt väl förtrogen med de rutiner som gäller
      för uppgiften. Det hela får enligt Polismyndighetens uppfattning ses som ett förbi-
      seende från polisassistenten BB:s sida vid en tidpunkt på dygnet där risken för miss-
      tag är som störst. Polismyndigheten ser allvarligt på det inträffade och kommer att
      uppmärksamma medarbetarna i myndigheten på vikten av att rutinerna beträffande
      identifieringar följs så långt detta är möjligt.
Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
det telefonsamtal som AA hade med, som det fick förstås, extra åklagaren DD
vid åklagarkammaren i Nyköping efter det att förundersökningen lagts ned. Därvid
skulle också anges vilka eventuella överväganden som åklagaren gjorde eller
åtgärder som han vidtog med anledning av samtalet.

Åklagarmyndigheten inkom med ett yttrande till vilket var bifogat upplysningar
från chefsåklagaren EE (här utelämnade; JO:s anm.) och dåvarande extra åklagaren
DD.

DD

      Resumé
      Den 25 augusti 2005 greps och anhölls tre personer misstänkta för förberedelse till
      stöld (K 22652-05). En av de misstänkta identifierades av polisen som en AA, en
      uppgift som jag saknade anledning att ifrågasätta. Dagen därpå hävdes anhållande-
      besluten och förundersökningen lades ned på den grunden att brott inte kunde
      styrkas.
                                                                         Dnr 4442-2005      Sid 3 (4)



      Ytterligare några dagar senare blev jag uppringd av en man som uppgav sig heta AA
      och som undrade varför han erhållit ett beslut om nedlagd förundersökning. Efter att
      jag förklarat vad som hänt i ärendet sa mannen att det sannolikt var hans bror, FF,
      som gripits och falskeligen uppgett AA:s identitet. Detta hade nämligen inträffat
      tidigare när FF varit misstänkt för brott.
      Mannen berättade vidare att han vid dessa tidigare tillfällen polisanmält FF vilket
      lett till att denne dömts för falsk tillvitelse och att han nu avsåg att åter anmäla
      brodern. Detta var även vad jag rådde honom till. Eftersom båda bröderna är bosatta
      i Stockholmsområdet förutsatte jag att en anmälan skulle göras till polismyndigheten
      där.

      Överväganden och åtgärder med anledning av samtalet
      Telefonsamtalet rörde huvudsakligen frågan vilken betydelse dessa nya uppgifter
      hade för stöldärendet. Eftersom förundersökningen mot AA redan var nedlagd och
      han inte längre var misstänkt för något brott ansåg jag att de inte föranledde någon
      åtgärd från min sida.
      Vad därefter gäller frågan om inledande av förundersökning angående falsk
      tillvitelse så litade jag på att mannen som ringde, i likhet med tidigare tillfällen,
      själv skulle göra en polisanmälan. I efterhand inser jag att jag själv borde ha agerat
      i direkt anslutning till telefonsamtalet. Den försummelse som denna underlåtenhet
      möjligtvis kan anses innebära får jag hänföra till den korta tid jag verkat inom
      åklagarväsendet och min orutin beträffande ledning av förundersökningar. Jag till-
      trädde tjänsten som extra åklagare den 15 augusti 2005.
      Förundersökning mot FF angående falsk tillvitelse inleddes den 23 november 2005.
Åklagarmyndigheten

## Bedömning

En förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av andra
      skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.
      Detta framgår av 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. Av 3 § samma kapitel
      framgår att ett beslut att inleda förundersökning skall fattas av polismyndighet eller
      åklagaren.
      Av åklagarens yttrande framgår att AA lämnat uppgift till åklagaren om att det
      sannolikt var hans bror som gripits vid aktuellt tillfället och falskeligen uppgett
      AA:s identitet. Det naturliga i den situationen hade varit att åklagaren på eget
      initiativ i vart fall arrangerat så att AA fått möjlighet att lämna sina uppgifter till
      polisen för senare ställningstagande i frågan om inledande av förundersökning.
      Åklagarens relativt korta tid på åklagarbanan och därmed sammanhängande orutin
      har angetts som förklaring till att så inte skedde. Av yttrandet framgår att
      förundersökning avseende falsk tillvitelse numera har inletts.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaren men hörde inte av sig.

Bedömning
Av utredningen framgår att en person greps och anhölls senare som misstänkt för
förberedelse till stöld den 25 augusti 2005 och då uppgav att han hette AA. Han
kom också att identifieras som denne. Därefter har det kunnat konstateras att
identifieringen var felaktig.

Som polismyndigheten anfört har JO tidigare uttalat sig i frågan om identifiering av
en misstänkt (se t.ex. JO 2000/01 s. 137, särskilt s. 162 f., och JO:s beslut den 29
augusti 1994, dnr 2540-1993). JO har därvid bl.a. framhållit att det inte kan godtas
att en persons identitet fastställs enbart på grund av att han eller hon har lämnat
korrekta svar på kontrollfrågor avseende uppgifter som finns i offentliga register
                                                                   Dnr 4442-2005    Sid 4 (4)



eller som annars är lättåtkomliga. Det är inte svårt för den som så önskar att få fram
uppgifter om namn, personnummer, adress och telefonnummer m.m. avseende
någon som man vill utge sig för att vara. Beträffande en nära anhörig eller någon
annan person som man känner väl kan detta vara information som personen i fråga
har utan att ens behöva göra några efterforskningar. Som acceptabla metoder för att
identifiera någon som inte kan visa upp en godtagbar legitimationshandling har JO
nämnt att polisen, utöver att ställa kontrollfrågorna, kan kontakta någon tillförlitlig
person som känner den misstänkte eller kan använda sig av kopior av foto och
passunderlag från passregistret.

BB har uppgett att han inte i detalj kan minnas hur identifieringen gick till, annat
än att de svar han erhöll på sina frågor inte gav anledning till någon misstanke om
att uppgifterna var felaktiga. Han har angett att han normalt brukar förhöra
personen i fråga mot tillgängliga datasystem. I förevarande fall infordrades dock
inte något passfoto och anledningen till detta har inte kunnat klarläggas. Av de nyss
anförda följer att det inte kan godtas att man fastställer en persons identitet på det
sätt som skett. Polismyndigheten förtjänar kritik i denna del.

När AA erhöll beslutet att den aktuella förundersökningen hade lagts ned
kontaktade han DD. AA uppgav då att det sannolikt var hans bror som felaktigt
använt sig av hans identitet. Han har vidare uppgett att han då fick rådet att prata
med sin bror medan DD har angett att han gav AA rådet att polisanmäla sin bror.
Uppgifterna om vad som sades vid samtalet går således något isär. Jag har inte
funnit det meningsfullt att vidare utreda saken utan vill endast med anledning av
det inträffade anföra följande.

En för brott misstänkt person som inför en polis felaktigt uppger sig vara någon
annan kan göra sig skyldig till falsk tillvitelse (jfr 15 kap. 7 § brottsbalken).

Enligt 20 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) får brott av målsägande anges till åtal hos
åklagare eller polismyndighet. Med angivelse till åtal är att förstå en till åklagare
eller polismyndighet riktad anmälan om brott (jfr bl.a. Olivecrona, Rättegången i
brottmål enligt RB, 3:e uppl., s. 81). Bestämmelsen gäller vare sig angivelse är
villkor för allmänt åtal eller inte (Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, s. 239). Det
föreligger således en principiell skyldighet för en åklagare att ta upp en anmälan
om brott. En anmälan kan göras såväl muntligen som skriftligen. Om en anmälan
görs till åklagaren underrättar denne polismyndigheten.

DD borde således, med anledning av de uppgifter han fick vid telefonsamtalet, ha
tagit ställning till om dessa var sådana att en anmälan om brott skulle upprättas
och, för det fall att så skulle ske, därefter ha underrättat polismyndigheten. Med
hänsyn till hans vid tidpunkten relativt korta tid inom åklagarväsendet och därmed
sammanhängande bristande rutin finner jag inte anledning till annat än att rikta
kritik mot honom för hans underlåtenhet att göra detta.

Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande från min
sida.

Ärendet avslutas.
